Original subtitles

En av USA:s mest ansedda investerare ska berätta sin hemlighet för er.

Warren Buffett är lika med pengar.

Miljardären Warren Buffett, USA:s näst rikaste man.

Han är god för 62 miljarder dollar och är därmed världens rikaste man.

Men Buffett är inte som man tror.

Han äger varken en miniräknare eller en dator.

Han satsar långsiktigt och det har gett honom miljarder.

Man kan vinna på kasino, men ingen vinner över Warren Buffett.

Buffett självdeklarerade redan som 13-åring.

- Han är ingen vanlig miljardär. - Verkligen inte!

Han är en helt vanlig man med 44 miljarder dollar.

Warren Buffetts inställning gör honom impopulär bland andra miljardärer.

Pojken från Nebraska växte upp till Trollkarlen från Omaha.

Hur lyckades han bli världens rikaste man?

För 70 år sedan gick jag på gymnasiet.

Vår nation har bara funnits drygt tre gånger så länge.

På den tiden tänkte jag bara på två saker: flickor och bilar.

Det gick inte så bra med flickorna, så vi tar bilarna istället.

Tänk er att jag låter var och en av er-

- välja varsin bil som ni vill ha. Det låter väl inte så dumt?

Välj vilken bil ni vill ha så får ni den imorgon med en rosett.

Då skulle ni säga: "Vad är haken?"

Haken är att det är den enda bilen som ni får ha under hela ert liv.

Vad gör man då med sin älskade bil som måste hålla hela livet?

Jo, man tar verkligen hand om den.

Men nu är det inte så att vi har en och samma bil hela livet.

Däremot har vi en och samma kropp och en och samma hjärna hela livet.

Kroppen kanske känns fantastisk nu, men den måste hålla ett helt liv.

Vi är på väg till kontoret. Det tar fem minuter dit.

Jag har åkt den här vägen i 54 år.

Det fina med den är att det finns en McDonald's på vägen.

God morgon! Vad får det lov att vara?

Jag tar en McMuffin med korv, ägg och ost.

- Något annat? - Nej, tack.

På morgonen när jag rakar mig så säger jag till min fru-

- att jag behöver 2,61 dollar, 2,95 dollar eller 3,17 dollar.

Hon lägger det i en liten mugg som jag har här bredvid mig.

Det avgör vilken av tre olika frukostar som jag tar.

- Här är 2,95 dollar. - Allt bra idag, sir?

- Toppen! Du är med på film. - Jag ser det. Hej, allihopa!

Om det går lite mindre bra så tar jag korv för 2,61 dollar-

-och lite Coca Cola till det.

Hejsan! Allt väl?

3,17 dollar är bröd med bacon, ägg och ost.

Men marknaden var trög i morse så idag blir det bara 2,95 dollar.

Jag gillar siffror. Det har jag alltid gjort.

Det kändes bra att jobba med siffror. Jag lekte med siffror på olika sätt.

Vi slog vad om vilken spelkula som skulle nå avloppet först.

Jag var energisk och vetgirig som barn.

Jag var alltid yngst i klassen eftersom jag fick hoppa upp klasser.

Jag läste mer än andra barn. Jag älskade verkligen att läsa.

En släkting gav mig uppslagsverket "World Almanac" som jag älskade.

Jag vet än idag att Omaha hade 214006 invånare år 1930.

Vissa tal bara fastnar.

När jag var sju år så lånade jag en bok från biblioteket:

"1000 sätt att tjäna 1000 dollar".

Ett sätt var genom att äga personvågar med myntinkast.

Jag räknade på hur mycket det skulle kosta att köpa en-

- och hur lång tid det skulle ta innan den lönade sig.

Jag räknade på vad det skulle kosta med en våg per invånare i världen.

Alla skulle använda mina vågar. Jag var vågarnas John D. Rockefeller.

Som liten pojke fick jag fem cent i veckopeng.

Men jag ville ha lite mer än fem cent i veckan!

Därför började jag tidigt göra affärer.

Jag sålde läsk, tuggummi, tidningar och allt möjligt till grannarna.

Utmaningen tilltalade mig direkt och jag ville vara min egen chef.

Därför var det så bra att dela ut tidningar.

Det var ingen som störde mig kl. 5.00-6.00 på morgonen.

Jag delade ut 500 tidningar per dag och fick en penny per tidning.

Men det jag tjänade blev något annat.

Einstein sa att "ränta på ränta" är världens åttonde underverk.

Det kommer förmodligen från en historia i grundskolan.

En man gjorde något åt kungen och kungen ville belöna honom.

Mannen sa: "Lägg ett vetekorn på schackbrädets första ruta"-

- "och dubbla kornen för varje ruta." Kungen gick gladeligen med på det.

När han väl insåg hur mycket det blev på den 64:e rutan-

- så hade han redan gett bort hela kungariket.

Poängen är att man kan tjäna mycket på lång sikt.

Berkshire är det fjärde största bolaget på Fortunes 500-lista.

Han är den enda som har byggt upp ett företag från ingenting-

- till en topp 10-placering på Fortunes 500-lista.

Välkommen till Berkshire Hathaway.

Berkshire är ett holdingbolag med flera separata företag-

- som verkar självständigt från varandra och Berkshire Hathaway.

Det rör sig om 70-80 företag som vi ber uppföra sig-

- på ett sätt som inte skadar Berkshire Hathaways rykte.

Det är andra som har stått för det mesta av inredningen.

När jag flyttade in här vid starten år 1962-

- så åkte jag ner till biblioteket och spenderade en dollar-

- på att köpa sju kopior av tidningen New York Times.

Vi har Paniken 1907 och börskraschen 1929.

Jag satte upp de här löpsedlarna om extrem panik på Wall Street-

- som en påminnelse om att vad som helst kan hända.

Man skulle kunna kalla det "upplysande" konst.

Jag föddes 1930 i Omaha i Nebraska under börskraschen.

Pappa blev arbetslös 1931, ett år efter min födelse.

Han hade lite besparingar på banken så han startade en egen firma.

Han jobbade under depressionen.

Han hade ett investmentbolag. Nu inser jag hur djärvt det var.

Ibland åkte vi dit på söndagar och lekte med räknemaskinen.

Min bror och jag lekte tillsammans. Jag kommer ihåg att han sa:

"Jag kommer att vara miljonär när jag fyller 30 år."

Vi tänkte inte så i vår familj. Han var annorlunda på det sättet.

Jag var den äldsta, sedan min bror och sedan min syster.

Pappa åkte regelbundet till New York för att kolla företag och aktier.

Han tog med sig dräkter hem till oss. Warren bara älskade det.

Han var väldigt snäll och tystlåten. Ingen förstod att han var ett geni.

Man tänkte inte ens så.

De första investeringsböckerna läste jag på pappas kontor.

Snart hade jag läst igenom alla och vissa av dem flera gånger.

Pappa gav mig olika smeknamn. Han kallade mig "Energiknippet".

Han brydde sig inte alls om pengar. Han tävlade bara med sig själv.

Man ska inte oroa sig för vad andra tänker om en.

Bara man själv vet varför man gör saker och ting så är det bra.

Jag såg verkligen upp till honom. Jag sög i mig allt som en svamp.

Alla vi tre barn uppfostrades med tanken om allas lika värde.

Pappa ställde upp för Republikanerna i kongressvalet när jag var 12 år.

Jag, mina systrar och hela familjen var delaktiga i valkampanjen.

Min mor var intelligent och social. Hon var bra för pappas kampanj.

Hon var väldigt ambitiös av sig, och jag tror att min bror Warren-

- fick mycket av sin extrema tävlingslust från vår mor.

Hon var ett matematiskt snille. På den tiden hade man räknemaskiner.

Men hon räknade ut saker snabbare i huvudet.

Hon uppfyllde sin plikt som mor, men hon var inte så kärleksfull.

Hon älskade oss, men inte så som pappa gjorde.

Nationens enda väg till ett bestående välstånd är en balanserad budget.

Annars spricker alla efterkrigsplaner precis som Hitlers erövringståg.

Ni hörde just Republikanernas kongressledamot Howard Buffett.

När jag var 12-13 år flyttade vi dessvärre till Washington.

Jag längtade hem till Omaha. Jag hade mina vänner i Omaha.

Alla var konstiga i Washington. Jag vantrivdes där.

Jag tappade intresset för skolan. Jag roade mig med att reta lärarna.

På den tiden hade alla lärare sin pension i AT&T-aktier.

Jag retade gallfeber på mina lärare genom att blanka AT&T-aktier.

Man blankar en aktie som man tror ska sjunka i värde.

Jag blankade tio AT&T-aktier och visade det för mina lärare.

De tyckte att jag var jobbig, men duktig på aktier.

Och hemma började mamma få hemska sviter av huvudvärk.

Då höll man sig bort från henne för hon fick vredesutbrott.

Vi var livrädda för henne. Man lyssnade på hennes röst.

Man hörde om det skulle bli en jobbig dag.

Det var vi barn som blev lidande.

När det blev som värst för mig bestämde jag mig för att rymma.

Jag övertalade två andra killar att följa med på rymmen.

Vi stack hemifrån och började lifta.

Men polisen plockade upp oss. Det skrämde oss rejält.

Pappa läxade aldrig upp mig för det.

Han sa bara: "Du kan bättre än så."

Och när han sa det så kände jag att jag hade svikit honom.

Han lärde mig alltid saker och ting genom att vara en bra förebild.

Han trodde alltid på mig, även när jag ställde till det.

Den bästa gåvan i livet som jag har fått är min pappa.

Jag ville inte studera vidare. Jag var 16 år och köpte aktier.

Jag tyckte att jag hade det bra och såg ingen mening med studier.

Men pappa övertalade mig.

Han delade rum med en killkompis som var en riktig plugghäst.

Warren däremot släntrade in en kvart innan tentan och fick alla rätt.

Jag läste klart på tre år. Jag hade bråttom att komma därifrån.

Efter University of Nebraska ansökte jag till Harvard Business School.

Jag åkte på antagningsintervju på ett ställe utanför Chicago.

Efter tio minuters intervju sa han: "Du kan glömma Harvard."

Och jag tänkte: "Vad ska jag säga till pappa?"

Men det var det bästa som kunde ha hänt mig.

Senare den sommaren hittade jag en annan katalog med föreläsare.

Jag fastnade för Graham och Dodd. Jag hade läst en bok av dem.

I augusti skrev jag ett brev: "Kära professor Dodd."

"Jag trodde att ni båda var döda, men ni föreläser på Columbia."

"Jag vill gärna studera hos er." Han såg till att jag blev antagen.

Professor Graham, mitt herrskap.

Ben var en fantastisk lärare. Han var en riktig naturbegåvning.

Har Wall Street-killarna mer rätt på kort sikt än på lång sikt?

Man kan välja mellan att singla slant eller att lita på experternas råd.

Men utgången är nästan alltid den samma oavsett vilket.

Det var som att lära sig att spela baseboll av ett proffs.

Det finns två regler för investering. Warren lärde sig dem av Ben Graham.

TVÅ REGLER FÖR INVESTERING

Nr 1: Förlora aldrig pengar. Nr 2. Glöm aldrig regel nr 1.

Ben Graham myntade i princip termen "värdeinvestering".

Han trodde på en ingående kontroll av ett företags årsredovisningar.

Om man köpte något med värde så skulle det löna sig tids nog.

För några år sedan köpte jag den här manualen på Amazon.

Andra killar köper förmodligen gamla Playboy-tidningar på Amazon.

Men jag köpte gamla Moody-manualer och började sälja aktier.

Jag var i 20-årsåldern då, men betedde mig som en tolvåring.

Jag var inte precis en respektingivande säljare.

Man jag läste sida för sida i jakten på undervärderade aktier.

- Är det som ett gammalt familjealbum? - Bättre!

Efter studierna på Columbia hade jag bra affärskunskaper-

- men jag var inte så insatt i hur världen funkade.

- Hur var du med tjejer på den tiden? - Dålig! Det tog sin tid för mig.

På en skolåterträff träffade jag en flicka.

Jag hade bjudit henne på bio en gång. Jag frågade om hon kom ihåg filmen.

Nej, det gjorde hon inte. Men hon kom ihåg något annat.

Jag frågade vad. Hon sa: "Du hämtade mig i en likbil."

Jag var faktiskt delägare i en likbil på gymnasiet.

Det var kanske inte det bästa fordonet för en dejt.

Två viktiga ögonblick för mig var: min födelse och mötet med Susie.

Hon var den rätta för mig, men hon kände inte likadant först.

Jag skulle vara rumskamrat med hans lillasyster på Northwestern.

Han satt i en fåtölj när jag kom dit och han sa något sarkastiskt.

Jag tyckte att han var spydig. Det var så vi träffades.

Warren är smartare än folk förstår.

Hans hjärna går på högvarv jämt. Min pappa sa till mig:

"Du kommer inte att kunna diskutera med honom som med andra människor."

"Men han har ett hjärta av guld."

Han var helt betagen av henne och hon av honom.

Hon brukade sitta i hans knä och han strök henne över håret.

Susie var snäll och omtänksam. Hon hade en balanserande inverkan.

Jag hade verkligen tur, men jag var en ganska svår person.

Det tog sin tid, men hon bara stod där med sin lilla vattenkanna-

- och gav mig näring och fick fason på mig.

Gamla vanor är som tunga kedjor som inte kan sprängas.

Jag kunde inte tala inför folk. Jag var så rädd att jag mådde illa.

Jag visste att jag var tvungen att få bukt med det.

Jag såg en annons i tidningen för Dale Carnegie-kursen.

Man fick lära sig att tala där. Så jag gick dit.

Ett leende har samma effekt som en valp med viftande svans.

Man fick göra en massa tokiga saker. Vi stod på borden och spexade.

Om jag inte hade gått den kursen så hade mitt liv varit annorlunda.

Därför är inte mitt kontor prytt med examensbevis-

- från University of Nebraska och Columbia University.

Men däremot har jag mitt lilla intyg från Dale Carnegie-kursen framme.

Varje vecka gav kursledaren en penna-

- till den som hade gjort bäst ifrån sig veckan innan.

Efter 4-5 veckor friade jag till hennes mor och hon sa ja.

Den veckan fick jag både en penna och en förlovning. Helt otroligt.

Jag såg inte utan mina glasögon, men jag var så nervös på bröllopet.

Därför tog jag av mig glasögonen så att jag inte såg allt folk.

Hon var 19 år och jag var 21 år när vi gifte oss.

Men hon var mer mogen än jag. Det gick inte ens att jämföra.

Hon var en bättre människa än jag.

När man gifter sig så kan man inte välja 14 % humor, 17 % intellekt-

- och 22 % utseende. Det funkar inte så!

Jag bara visste att det var rätt.

Du kan bo var som helst. Varför bor du kvar i Omaha?

Jag älskar Omaha. Jag föddes inte långt härifrån.

Jag har aldrig varit med om något dåligt i Omaha.

Omaha och Nebraska är mitt hem. Allting med det känns som hemma.

Det är atmosfären och relationerna.

Det finns mycket gemenskap och stor vänskap här.

Det är ett gediget och tryggt ställe att växa upp och driva företag på.

Jag flyttade hem till Omaha 1956. Jag visste inte vad jag skulle göra.

Efter några månader frågade familjen mig vad vi skulle göra.

Jag ville inte sälja aktier längre, men jag ingick gärna kompanjonskap.

Efter några månader ingick jag det första kompanjonskapet.

Jag skrev ut alla checkar själv. Jag gjorde elva självdeklarationer.

Jag var ett enmansband i sex år.

Warren brukade sitta inne på sitt lilla kontor.

Om jag nämnde ett företag så visste han mer om det än jag.

Han visste allt om deras aktier, kapitalbildning och intäkter.

Warrens åsikt var alltid viktig.

Vi lyssnade alltid på honom när han tog ställning till något.

Jag träffade Warren redan 1959.

Jag förstod direkt att han var en väldigt intelligent person.

De senaste 4-5 åren har börsen blomstrat-

- vilket i sin tur torde tyda på bättre affärer i framtiden.

Kanske korrigerar börsen just nu en tidigare felaktig prognos.

Han tjänade massor på att köpa otroligt billiga värdepapper.

CIGARRFIMPAR

På den tiden investerade Warren genom att köpa små företag-

- som kunde liknas vid cigarrfimpar med ett sista bloss kvar.

Han köpte i rätt läge för att kunna dra nytta av det sista blosset.

Vi startade med 105100 dollar. Jag bidrog bara med 100 dollar.

I början av 1962 flyttade jag till Kiewit Plaza.

Då hade vi investerat sju miljoner dollar och det mesta var vinster.

Jag hyrde ett hus på den tiden. Jag hade aldrig ägt ett hus innan.

Två år senare, 1958, köpte jag det hus som jag bor i än idag.

Susie och jag fick tre barn.

Vi var unga föräldrar. Jag tror att det var bra.

Min dotter Susie föddes här. Hon var sin mor upp i dagen.

Hon var underbar.

Sedan föddes Howie. Han var ett riktigt energiknippe.

Han gjorde det inte lätt för min fru Susie.

Peter var mer som Susie. Han var också lätt.

Jag hade väl en normal barndom. Men vad är egentligen normalt?

De flesta tänker på Warren Buffett som en rik och känd man.

Men han var inte det när vi var små.

Det som jag framför allt tänker på är att vi hade en fast tillvaro.

Varje dag stängdes garagedörren och pappas stämma hördes:

"Jag är hemma!" Sedan åt vi middag. Det förvånar säkert många.

Pappa vaggade mig till sömns med låten "Over the Rainbow".

Den låten betyder så mycket för mig.

Vi har alltid stått varandra nära.

Jag har tre väldigt olika barn, men de har alla sin mors hjärta.

Lyckligtvis hade hon störst roll i barnens uppväxt.

De har fått hennes egenskaper och det är bara önskvärt.

Mamma var den viktigaste i mitt liv när jag växte upp.

Hon fick tillrättavisa mig jämt, men hon var min bästa vän.

Hon ställde upp för alla, både vänner och främlingar.

Och även människor som hon inte var ense med.

Hon var otroligt empatisk och engagerade sig i alla.

Hon struntade helt i pengar och affärer.

Han brukade gå runt och säga: "Jag ska bli världens rikaste man."

I mina öron lät det som en musiker som vill bli en ny Mozart.

Hur kan man någonsin veta det? Hur kan man veta?

Men det gjorde inget. Jag brydde mig inte om det.

Susie förändrade Warrens politiska inställning.

Han var republikan som ung. Hans far var republikan.

Men Susie hade en annan syn. Hon var katalysatorn.

Frihet, frihet, frihet!

Jag var väldigt engagerad i medborgarrättsrörelsen.

Jag brann verkligen för det. Därför blev Warren demokrat.

Han brukade följa med mig och lyssna på talare.

Jag minns Martin Luther Kings tal. Det var bland det bästa jag har hört.

Och jag säger er...

Jag blev helt tagen av det. Min fru kände likadant.

I det talet pratade han om sanningen på schavotten-

- och att sanningen kommer att råda över framtiden.

Ett halvår senare var han död, men han påverkade framtiden.

Min fru var mer aktiv än jag, men jag var lika övertygad.

Jag var bara lite mer upptagen av mina investeringar.

Men det gav mig ett syfte för pengarna.

Min tanke var att jag skulle tjäna ihop en massa pengar-

- som hon sedan kunde använda till att driva en stor stiftelse.

Jag var jättebra på att tjäna pengar och samhället tjänade på att vänta.

Jag hade ett tänkesätt som var väldigt användbart för affärer-

- där man har många bollar i luften samtidigt.

KOMPETENSOMRÅDE

Ted Williams skrev en bok om baseboll med sig själv på framsidan-

- och strikezonen uppdelad i 77 rutor eller något sådant.

Om han fick bra kast så skulle han ligga på .400.

Men om bollen kom i nederkant så skulle han bara ligga på .235.

I investeringsbranschen handlar det inte om att slå på varje kast.

Jag kan titta på tusentals företag, men jag behöver inte satsa på alla.

Jag väljer själv vilket kast jag vill slå på.

Knepet med investering är att sitta och bara titta på kast efter kast.

Man väntar på rätt kast utan att hetsas av andra.

Folk frestas att vara snabba med aktier eftersom att de är flyktiga.

Med åren utvecklar man flera filter. Jag kan mitt kompetensområde.

Jag håller mig inom det området och struntar i det som finns utanför.

Att hitta sitt spel och sin nisch är enormt viktigt.

BERKSHIRE-AFFÄREN

Jag köpte Berkshire-aktier 1962. Det var ett utdöende textilföretag.

Det var en billig aktie i en trög bransch.

Berkshire Hathaway stängde fabriker, vilket i sin tur frigjorde kapital.

Jag köpte deras aktier i hopp om att få ett offerterbjudande från dem.

Då skulle vi sälja aktierna och göra en mindre vinst.

Ledningen frågade mig vad vi ville ha för aktierna och jag sa 11,50 dollar.

Några månader senare kom offerterbjudandet på 11,375 dollar.

Det är en åttondels dollar billigare. Jag blev så arg att jag köpte mer.

Jag kände mig lurad av ledningen och i maj 1965-

- hade jag köpt tillräckligt så att vi tog över företaget.

Det var ett ganska löjligt beteende. Warren har insett det i efterhand.

Warren har blivit så framgångsrik för sina brutala värderingar.

Han vill identifiera misstag för att undvika dem i framtiden.

Det var en slump att det blev Berkshire Hathaway.

Om de inte hade försökt lura honom, hade han inte tagit över Berkshire.

Man kan inte blanda in känslor i investeringar.

Du kan tycka saker om börsen, men börsen struntar i dig.

Det där offerterbjudandet kom fem dagar efter min far dog.

Kanske påverkade det mig. Jag vet inte.

- Minns du ert sista samtal? - Ja, men jag vill inte prata om det.

Det gjorde honom dämpad. Han var ledsen.

Men Warren kämpade på.

Warren och jag såg på våra fäder vad de gjorde rätt och fel.

Warrens far var en gammalmodig och högervriden ideolog.

Hans far brann verkligen för det. Warren såg det som ett misstag.

Han ansåg att det grumlade omdömet att vara så mycket ideolog.

Själv ville han inte tro så mycket på någonting.

Min politiska inställning blev mer öppen efter min fars död.

År 1776 skrev Thomas Jefferson att alla människor är jämlika.

Men sedan skrev de i konstitutionen att det inte gällde för svarta.

Det var sjukt i mina ögon.

En dag pratade jag med honom om rasismproblem och han sa:

"Vänta bara tills alla kvinnor inser att de är slavar i hela världen."

Hur många män eller ens kvinnor var medvetna om det på den tiden?

Det första exemplet var min mor.

I hennes generation var fruns främsta funktion att hjälpa maken i jobbet.

Mina systrar är lika smart som jag. De har bättre personlighet.

Men de matades med budskapet att deras framtid var begränsad.

Jag matades med budskapet att jag kunde göra vad som helst.

Det var så det var.

Vårt land har uppnått massor med bara hälften av dess talang-

- så jag är enormt optimistisk inför USA:s framtid.

Dumt nog har vi satt hälften av våra talanger på avbytarbänken.

Warren är en rationell människa, precis som Charlie Munger.

Charlie blev en man som Warren kom att förlita sig väldigt mycket på.

Hans första erfarenheter under cigarrfimpseran-

- lärde honom att det egentligen inte vara det han ville göra.

Han hade tjänat massor med pengar på att köpa väldigt billiga aktier.

Företagens status spelade ingen roll bara han tjänade pengar.

Charlie Munger lärde mig att inrikta mig på-

- fantastiska företag till bra priser istället för billiga kap.

Det var enormt viktigt eftersom Berkshire då kunde utvecklas-

- på ett sätt som annars hade varit omöjligt.

Vad är avgörande när du väljer ett företag att investera i?

Jag kollar att de har en vallgrav.

VALLGRAVAR

På västkusten har vi See's Candies som säljer chokladaskar.

Säg att du ger din tjej vår choklad på första dejten och hon pussar dig.

Då har vi dig! Vi kan höja priset, men du köper ändå samma ask.

Man tar det säkra för det osäkra. Det avgörande är responsen.

Du vill inte komma till din käresta på alla hjärtans dag och säga:

"Jag köpte den billigare, älskling." Det går inte hem.

Priset är i viss mån oväsentligt.

Om du har ett ekonomiskt slott så vill folk ta ifrån dig det.

Då behöver man en djup vallgrav och en skicklig riddare.

Man köper inte tillgångar. Man köper namn och märken.

Det var Charlie som låg bakom det mer än någon annan.

Vi blev mentala kompanjoner från den stund vi träffades.

Hur var det när du träffade Warren för 50 år sedan?

Jag tyckte att han var ett under. Jag fick mycket kritik för det.

Min fru sa: "Varför högaktar du en yngling som inte äter grönsaker?"

Han är fruktansvärt smart. Han har bredare intellekt än jag.

Han är lysande på att sammanfatta viktiga budskap med några få ord.

Bara en hjärndöd är ointresserad av det ekonomiska läget.

Charlie saknar taktkänsla.

I fredags jämförde Charlie bankmän med heroinmissbrukare.

Det var färgstarkt av Charlie. Jag hade inte sagt så.

Jag skrev en gång att han har fått alldeles för lite ödmjukhet.

Det idealiska högkvarteret drivs av en ensam man-

- som är över 80 år och sitter ensam på sitt kontor.

Allt annat är prål.

Han är alltid uppriktig mot mig. Därför lyssnar jag på honom.

Vi har aldrig grälat... Vi tar det bara som det kommer.

Säg att Warren inte har hållit med mig fyra gånger under 40 år.

Vad fanken spelar det för roll? Jag kan inte klaga.

Vi båda vet att man lyckas bättre om man har moral.

Warren vill inte tjäna pengar genom att lura folk.

Warrens åsikter om Wall Streets bankinvesterare-

-skulle inte göra deras mödrar glada.

Han anser att de vanligen struntar i kundens bästa.

De tänker bara på sitt eget bästa.

I slutet av 1960-talet var det vanligt med redovisningsfiffel-

- och sammanslagningar grundade på falska uppgifter.

Det var en tid då Wall Street kryllade av hyllade bedragare.

Jag ville inte vara med i det spelet.

Därför drog jag mig ur 1969 och blev ordförande för Berkshire Hathaway.

Det moderna Berkshire är en reflektion av Warren.

Jag har skapat ett företag som passar mig.

Det är vansinne att måla en tavla om man inte tycker om motivet.

Jag har fått måla min egen tavla på en oändlig duk kan man säga.

Det är ett annorlunda ställe.

Jag jobbar med härliga människor som tar väldigt bra hand om mig.

Vi har 25 personer på kontoret.

Om man tittar tillbaka i tiden så är det samma 25 hela tiden.

Vi har inga kommittéer. Vi har ingen PR-avdelning.

Vi har ingen personalavdelning.

Vi gör inte saker som andra gör av ren formalitet.

Det är precis så jag vill ha det. Det är inget jobb. Det är ett nöje.

Jag tycker om tystnad på jobbet. Jag stänger dörren om mig.

Jag läser fortfarande 5-6 timmar om dagen.

Han har ett fantastiskt minne. Han är som en liten dator.

Med en hårddisk som aldrig tycks bli full.

Han är så himla smart.

Bills mamma Mary försökte övertala honom att komma till Hood Canal-

- och träffa Warren Buffett, men Bill var så upptagen.

Till slut gick han med på att komma hem på lunch.

Jag var motvillig eftersom jag såg Warren som en aktiehandlare.

Jag var inte intresserad av sådant och jag såg ingen mening med det.

Men det visade sig vara helt fel. Vi blev goda vänner samma dag.

Vi kunde faktiskt inte få nog av varandra.

Bills pappa bad oss att var för sig skriva ett enda ord-

- som bäst beskrev det som hade hjälpt oss mest.

Både Bill och jag skrev "fokus".

FOKUS

Fokus är en viktig del av min natur. Jag brinner för vissa saker.

Om jag blir intresserad av någonting så vill jag läsa och prata om det.

Vi tycker båda om att jobba hårt. Vi gillar inte obetydliga saker.

Varken han eller jag kan någonting om matlagning, konst och sådant.

Jag vet inte vad det är för väggfärg i mitt sovrum eller mitt vardagsrum.

Jag har inget sinne för sådant.

Men jag förstår mig på affärsvärlden ganska bra.

Warren har en magisk förmåga att kunna värdera folk och företag.

- Han är världens bästa på det. - Vi är inte ens 20 % så bra.

Jag gillar att sitta och fundera. Det är inte alltid så produktivt.

Men jag tycker att det är trivsamt att tänka på investeringsproblematik.

Mänskliga problem är svårare.

När det handlar om pengar finns det nästan alltid ett bra svar.

Han var ett geni.

Jag tror att genier ofta blir ensamma och isolerade för att de är genier.

Han passade inte in.

Han var en humoristisk kille med en vallgrav runt sig-

- eftersom han var rädd för att släppa in någon.

Och än idag... Jag vet inte.

Ingen känner honom som jag gör. Alla fruar tänker väl så, men...

Han är något av en enstöring och det är svårt att få kontakt.

Det faller sig helt enkelt inte naturligt för honom.

Han fanns där rent fysiskt, men han satt jämt och läste.

Jag sa till min mor att vi får dela upp samtal i bitar.

Jag lärde mig tidigt att om man skulle berätta något långt-

- så fick man säga det i förväg, annars tappade han intresset.

Istället började han tänka på något som han hade grubblat på innan-

-och vill fortsätta fundera på.

Han är inte som vi andra. Pappa tog aldrig någon för givet.

Men ibland är han lite blind för vad andra gör bakom kulisserna.

Vi lät pappa komma undan med det.

Warren hittar inte ens strömbrytaren. Det är förmodligen mitt fel.

En gång när barnen var små fick jag influensan och blev jättedålig.

Jag lade mig i sängen och bad Warren hämta en kastrull från köket.

Jag var rädd att inte hinna till toaletten om jag mådde illa.

Han knatade ner i köket och jag hörde hur det slamrade.

Sedan kom han upp till mig med ett durkslag.

Jag sa: "Det är hål i den, älskling." Då kutade han ner igen.

Han stökade runt ett tag till och kom upp igen.

Då hade han ställt durkslaget på en bakplåt.

Att vara nära Warren betyder inte nödvändigtvis att han är med dig.

Han är borta i tankarna.

Därför skaffade jag mig ett eget liv. Vi var som två parallella linjer.

Och våra linjer möttes när han var mottaglig för det.

Jag skojade en gång att vi borde spela in ett band-

- med mammas: "Hej då, Warren!" Och dörren som slog igen.

Oftast hade han ingen aning om vad hon gjorde.

När Howie och jag flyttade hemifrån började hon komma till en insikt.

Då började hon fundera på hur hon kunde skapa något eget.

De värsta misstagen handlar om att man inte förstår sig på folk.

Hon flyttade från Omaha 1977. Det är inte mycket att orda om.

Det var förödande för honom. Jag kom hem till honom.

Jag kan inte påstå att jag var arg på henne.

Men jag tänkte: "Hur kunde du? Han klarar sig ju inte själv."

Min mor hade bett flera vänner att titta till honom ibland.

Astrid var en av dem.

Jag ringde till Astrid och bad henne göra lite soppa åt Warren.

"Gå hem till honom. Han klarar det inte själv."

Det tog tid för honom att förstå.

Jag sa: "Jag lämnar inte dig. Jag finns här när du behöver mig."

Mamma flyttade till San Francisco, och ett stort skäl till det var-

- att hon kände sig fången i Omaha. Alla där visste vem hon var.

Hon hade ingen egen identitet.

Han förstod att hon ville göra något och hon hade insett-

- att pengarna gav oss möjligheter som många andra inte har.

Warren kritiserades eftersom han han var så fantastiskt förmögen-

- utan att dela med sig av pengarna. Folk kritiserade honom för det.

Warren sa aldrig något om det.

För att tjäna mycket pengar krävs tid och tålamod.

Susie ville inte vänta längre. Hon förstod inte meningen med det.

Det är något som vi är oense om. Jag driver en stiftelse nu.

Jag tycker att vi borde donera mer pengar.

Jag förstår varför vi inte gör det. Det handlar om affärer.

Han gör inte det här för pengarna. Det kan man se på hans livsstil.

Han köper sig inga dyra tavlor och han bygger inga stora hus.

Det är en mental tävling för honom. Pengarna i sig är resultatkortet.

Han brukade säga: "Alla kan läsa. Alla har samma möjligheter."

Han älskar det eftersom han är en vinnarskalle.

Han sitter ensam på kontoret och läser allt som andra inte läser.

Han älskar tanken att han ska vinna!

Har du någonsin sett en jonglör jonglera 25 mjölkflaskor?

Hur lyckades han med det? Han började med en. Sedan två.

Och så fortsatte det tills han var uppe i 25.

Vi köpte en massa företag, bland annat försäkringsbolag.

Försäkringsbranschen i sig är lönsam.

Man har dessutom fördelen att kunna skapa "float".

Float är innestående pengar som Berkshire kan använda.

Warren hade en otrolig förmåga att använda de pengarna-

- för att köpa företag som fick Berkshire att växa.

1983 sålde mrs B företaget för 55 miljoner dollar-

- till ett bolag som ägs av Warren Buffett.

Warren var en expert på tidningar.

Han blev intresserad för The Post eftersom den var underskattad.

Han skrev till mig: "Jag har köpt fem procent av ditt företag".

"Jag vill inget illa. Det är ett bra företag."

"Jag har ingenting emot att ni äger och driver det."

Jag tyckte att han var fantastisk.

Han kom på våra styrelsemöten och gick igenom årsrapporter med mig.

Det var som att läsa ekonomi med Warren Buffett som lärare.

Kay Graham introducerade Warren i Washington.

Det var en ny värld för honom.

Man såg att han fick självförtroende av samarbetet med Kay.

Han blev en stjärna.

Alla vill veta vad Buffett tycker.

Oraklet från Omaha roar sig och bygger upp sin image.

Värdet på Berkshire Hathaways aktier har stigit med mer än 2000 %.

Warren Buffett visar inga tecken på att slå av på takten.

Hur gjorde han det? Han investerade i sådant han kan.

Amerikanska märken som Coca Cola, Fruit of the Loom och Dairy Queen.

- Vad var din inspirationskälla? - Det här! Det är så gott.

Bara idag kommer Coca Cola att sälja nästan två miljarder 236 ml-flaskor-

-av olika slags Coca Cola-produkter.

En penny extra per flaskan ger 20 miljoner dollar mer per dag.

Det blir 7,3 miljarder dollar om året för bara en penny mer per flaska.

Med Coca Cola äger man en liten del av flera miljarder människohjärtan.

Det är så gott.

Vem har mest pengar idag? Hans namn är Warren Buffett.

Han har precis gått om Bill Gates som världens rikaste affärsman.

Onsdagens möte handlade om Berkshire Hathaways planer-

- att köpa Burlington Northern som är värt 26 miljarder dollar.

Berkshire var nästan ingenting. Nu är det värt hundratals miljarder.

Det kan ingen annan skryta med.

Han är mån om sitt oklanderliga rykte.

Han förändrar inte köpta företag. Han byter inte ut ledningen.

Han har skapat sig ett rykte som har lönat sig i längden.

Och det blir bara större och större.

Det tar 20 år att bygga upp ett rykte och fem minuter att förlora det.

Jag och många med mig blev förvånade när Warren investerade i Salomon.

Han som hade varit så kritisk till giriga investmentbanker.

Nu investerade han i Salomon Brothers som tillhörde just den klubben.

Warren och Charlie satt i styrelsen. Charlie stod inte ut med det.

Han gillade inte alls den kulturen.

Strax efter de blev involverade så smällde det.

En hemsk dag i augusti 1991 fick jag ett telefonsamtal.

Två av Salomons höjdare var i andra änden och de sa:

"Vi har ett problem."

Det här är kvällsnyheterna.

En skandal skakar Wall Street och väcker frågor-

-om integriteten hos finansinstitut.

Salomon Brothers utreds för fiffel med statsobligationer.

Salomon erkänner att man har köpt mer än tillåtet-

- och även köpt statsobligationer för ovetande kunders räkning.

Salomon Brothers utreds av både finans-och justitiedepartementet.

Viktigare än firmans öde är inverkan på allmänhetens förtroende-

- och trovärdigheten för den amerikanska marknaden.

Företaget var skyldiga 150 miljarder dollar.

Mer än något annat privat företag i USA var skyldigt vid den tiden.

Samma kväll träffade jag chefen för centralbanken i New York.

Jag sa: "Jag har aldrig haft några större skulder förut."

"Jag har ett litet bolån på ett hus. Men 150 miljarder är hisnande."

Jag hoppades att han skulle säga: "Du får några veckors uppskov."

Men han sa bara: "Förbered dig på vad som helst."

Finansdepartementet har stängt av Salomon Brothers från auktionen.

Ännu ett hårt slag för ett skandalhärjat Wall Street.

De blev svartlistade och fick inte handla med statsobligationer.

Det blev en vändpunkt för Warren, och han var helt övertygad om-

-att hans rykte stod på spel.

Han hade ett dygn på sig att bestämma om han skulle fortsätta eller ge upp.

Salomon kunde ha gått i konkurs då, men Warren tog sitt ansvar.

Okej. Jag heter Warren Buffett. Jag blev utsedd...

...till tillfällig styrelseordförande för Salomon för några timmar sedan.

Varför var du tvungen att kliva in?

Det var nödvändigt eftersom jag kommer att göra allt i min makt-

- för att reda ut det här och se till att allting görs korrekt i framtiden.

Det som hade hänt i det förflutna var fruktansvärt och dumt.

Finansdepartementet var rasande. Men vi hade 8000 anställda.

De hade blivit arbetslösa om vi inte hade fått fortsätta.

Warren ansåg att de var för stora för att misslyckas.

Han ansåg att Salomon var för stort för att misslyckas.

Och om Salomon gick under så skulle andra delar av Wall Street åka med.

Finansdepartementet ville ge oss nådastöten så jag ringde till dem.

Nick Brady var finansminister. Jag vädjade för mitt liv.

Rösten brast när jag sa: "Det här är den viktigaste dagen i mitt liv."

Det kändes verkligen som om det skulle bli en kolossal katastrof.

Han tyckte säkert att jag hade fel, men han hörde att jag menade det.

Finansdepartementet ändrade sig. Det var ett stort godkännande.

Det var enormt stort.

Det räddade Salomon. Nick Brady litade på Warren.

Det kan verkligen löna sig att ha ett gott rykte.

Tack för att jag får tala inför den här underkommittén.

Först vill jag be om ursäkt för det som har lett oss hit.

En nation ska kunna förvänta sig att dess lagar efterföljs.

Jag har bett de anställda på Salomon att vara sin egen tillsyningsman.

Först ska de efterfölja alla reglerna och sedan ska de agera-

- på ett sätt så att de inte skäms om lokaltidningen skriver om dem-

-och deras nära och kära läser det.

Om de fullföljer denna prövning så har de ingenting att frukta.

Att förlora pengar är förståeligt.

Men jag är obarmhärtig mot den som naggar firmans rykte.

Det är 50 år sedan jag tog kontroll över Berkshire Hathaway.

Steg för steg har vi skapat något som jag drömde om att skapa.

Det har tagit tid. Från dag till dag verkade inte så mycket hända.

Men ränta på ränta funkar.

Tänkte du någonsin att ditt företag skulle bli världens femte största?

Nej, men om jag gjorde det så var det inte fyra eller femma.

- Du ville vara ettan. - Man måste drömma stort.

Bill Gates vinner.

Berkshire Hathaways bolagsstämma är som en festival.

Det är som en årlig karneval som folk besöker.

Det är vår chans att träffa dem som har anförtrott oss sina pengar.

Från början var det bara 30 personer i matsalen.

Nu är det ett stort spektakel.

Att fira är ett sätt att sammansvetsa en grupp människor.

Tack för att ni kom till vårt möte.

Släng gärna ett öga på våra produkter.

Vi har godis från See's Candy och Dairy Queen.

För att inte tala om bilförsäkringar.

Bara köp, köp, köp...

...på Berkshire-showen!

Han älskar verkligen det han gör.

Jag älskar dig, Warren!

Som investerare i Berkshire Hathaway är man del av en gemenskap.

Berkshire har mer långvariga aktieägare än andra företag.

Det är nästan som en religion.

De köper inte för att sälja. De köper våra aktier för en livstid.

Precis som när man köper en bondgård eller ett hyreshus.

Alla får samma information från den utförliga årsrapporten.

Jag struntar i vad analytikerna tycker om Berkshire.

Jag bryr mig om vad Berkshires ägare tycker.

Han började med ett kompanjonskap med människor som litade på honom.

Han startade med sina släktingar. De var inte rika.

Den familjära andan har levt kvar även när företaget har vuxit.

Vi ser aktieägarna som våra kompanjoner.

De är inte en anonym grupp. Jag älskar att träffa alla 40000.

Det ger mig en mening med det jag gör varje dag.

Tycker ni lika bra om Susie som jag tycker om Susie?

Åh, vilken härlig tjej!

Vi har alltid hyst en enorm kärlek och respekt för varandra.

Jag går inte på det mesta i Omaha eftersom Astrid bor med honom.

Det är hennes sak att vara med. Vi gör en massa annat ihop.

Konstigt nog så struntar jag i vad andra tycker om det.

Min mor och Astrid var nära vänner. De älskade verkligen varandra.

Mamma var glad att Astrid fanns där och tog hand om pappa.

Ingen gör det bättre än Astrid. Hon älskar min pappa villkorslöst.

Astrid har bott hos mig länge. Hon är fantastisk för mig.

Det funkar bra för oss, men det är inte för vem som helst!

Susie och jag älskade och beundrade varandra.

Men vi var två olika individer.

Första gången Warren kom till mig i San Francisco-

- så tittade han sig omkring. Han brukar inte göra det.

Han såg sig omkring och sa: "Det här är verkligen din stad."

Jag älskar färg, ljus, former och natur.

Han tyckte att jag hörde hemma där.

Med åren har jag blivit bättre på att förstå människor.

Man kan läsa sig till investeringar. Det kan man inte om människor.

Där lär man sig bara av erfarenhet. Jag är klokare nu än för 50 år sedan.

Även om jag inte kan rabbla siffror på samma sätt som jag gjorde förr.

Jag anser att det vi gör speglar vilka vi är.

I mitt arbete träffar jag världens finaste människor.

Folk som inte tjänar pengar, utan folk som hjälper andra.

Jag tycker att det är det bästa liv som man kan leva.

Jag var med henne på konferensen i Arizona.

Hon sa att de hade gjort en biopsi, men jag tänkte inte mer på det.

Svaret på biopsin var inte bra. Hon hade långt framskriden muncancer.

Jag skulle åka på ett möte i Indien. Jag sa: "Vi ses när jag kommer hem."

Hon grät väldigt sällan, men då började hon gråta.

Hon sa: "Nej, du måste stanna och vara här när jag opereras."

På morgonen samma dag som hon skulle opereras...

Min pappa... Det är konstigt. Han kunde bara inte...

Tanken att något skulle hända henne var det värsta han kunde tänka sig.

Hon visste att det skulle bli tufft och att återhämtningen var grym.

Jag tror att hon gjorde operationen för andra.

Det var ett ganska stort ingrepp. Hon kunde inte prata eller svälja.

Men hon överlevde. Jag var hos henne i fyra månader.

Pappa kom dit varje helg.

Hon verkade bli bättre.

Hon och pappa åkte bort till Cody i Wyoming som de gjorde varje år.

Pappa ringde kl. 20.00 på kvällen och han sa någonting i stil med:

"Det är någonting med mamma. Jag sitter i ambulansen. Kom hit."

Jag trodde att pappa var dålig. Jag vet inte varför jag trodde det.

Mamma var ju på bättringsväg. Så varför skulle det vara hon?

Det kom som en fruktansvärd chock. Hon hade mått så bra.

De var i Cody i Wyoming och hade ätit middag.

Efter maten mådde hon dåligt. Hon fick en stroke.

Pappa satt och höll hennes hand hela natten på sjukhuset.

Jag var så stolt över honom. Han ställde upp när det väl gällde.

Han gjorde precis det som han skulle.

Pappa somnade och jag satt med henne.

Jag lade handen över hjärtat för att känna att hon andades.

Men plötsligt kände jag inget.

Jag hämtade sköterskan, men då var hon redan borta.

Det var fruktansvärt att väcka pappa och berätta.

Kärleken är underlig. Man blir inte kvitt den.

Om man ger kärlek så får man kärlek. Klamra dig fast och du mister den.

Susie fick fason på mig. Hon trodde på mig.

Utan henne hade jag inte blivit den jag är-

- och jag hade inte heller blivit så framgångsrik.

Hon gjorde mig hel.

Han blev dyster, tystlåten och introvert en längre tid.

Pappa är en enstöring. Han har levt ensam på många sätt.

Han var tvungen att komma underfund med hur han skulle ta sig igenom det-

-för att hitta ut på andra sidan.

Jag trodde aldrig att han skulle gå ur sängen.

Men det gjorde han.

Välkomna! Jag är VD för Bill & Melinda Gates Foundation.

Tack för att ni kom trots min vaga inbjudan.

Bill och Melinda vill ha ett samtal om filantropins framtid.

Därför har jag det stora nöjet att presentera en fantastisk man-

- vars beslut kommer att förändra hela världen: Warren Buffett.

En av världens rikaste män har fattat ett enastående beslut.

Miljardären Warren Buffett donerar sin förmögenhet till välgörenhet.

Buffett har lovat donera det mesta till Bill & Melinda Gates foundation-

-och mer än 15 % av sina pengar-

- till sina tre barns och hustrun Susans stiftelser.

En aktivist för global hälsa kallade Buffetts beslut-

- en av världshistoriens mest osjälviska handlingar.

Sådana ovationer får jag inte ens när vi har bolagsstämma.

Jag vill tacka er för att ni kom. Det är en stor dag för min familj.

Susie och jag planerade alltid att ge tillbaka till samhället.

Jag trodde att hon skulle få ta det stora beslutet.

Men sedan hennes död har jag grubblat på den bästa lösningen.

Det visade sig att den fanns rakt framför näsan på mig.

Det kom från ingenstans. Det var helt otroligt.

Det är den största donation som någonsin har gjorts.

Jag vill be stiftelsernas ombud komma fram här.

Till de första tre skrev jag bara "pappa".

I brevet till oss skrev han något som var otroligt viktigt för mig.

Det är precis så vår stiftelse arbetar.

Med tusen järn i elden gör man liten skillnad.

Men med några enstaka projekt kan man göra stordåd.

Det känns fantastiskt att mina barn driver stiftelser som de brinner för.

Det handlar om undervisning och förbättring av jordbruk-

- i eftersatta områden som behöver hjälp.

Allt möjligt, vaccin... Allt.

Ännu viktigare än Buffetts gåva är budskapet till andra rika amerikaner:

"De som har minst i världen borde få av dem som har mest."

Mindre än en procent av allt jag någonsin har tjänat går till mig.

De andra 99 procenten går till andra. Jag behöver det inte.

Det vore dumt att inte dela med sig till behövande.

Jag har ingen glädje av det.

Jag är så stolt över det vi gör.

Det får mig nästan att gråta. Hon hade varit så stolt.

Jag ser till att pengarna används så som hon hade velat.

Oavsett vem man är i livet så ska man inte ödsla-

- sin energi, kärlek och tid på något meningslöst.

Jag ville gifta mig med en minister eller en läkare-

- som kunde göra viktiga saker för mänskligheten.

Att gifta mig med någon som bara tjänar en massa pengar-

- är raka motsatsen till vad jag tänkte mig.

Men jag vet vad han är, och han är...

Det finns ingen finare människan.

Sanningen är den att det är ren tur att jag har det som jag har det.

Jag föddes 1930. Oddsen var 40-1 att jag skulle födas just i USA.

Jag vann högsta vinsten den dagen. Dessutom föddes jag som pojke.

Det var 50/50 att jag blev pojke. Då blir oddsen 80-1.

Att födas som pojke i USA. Det var avgörande för mitt liv.

Men jag förstår inte de som tycker att det gör mig överlägsen andra.

Jag hade turen att känna Warren medan han blev Warren Buffett.

Han har utvecklats med åren. Han har breddat sig.

Hans värderingar har format hans liv.

Han vill leva på ett sätt som hans far hade gillat.

Han kommer att vara med i historieböckerna om 100 år.

Jag vet inte vilken roll han får.

Blir han känd som investerare eller som filantrop?

Warrens ambition i livet är att vara en lärare.

Världen är en fantastisk film. Man ska inte sova sig igenom livet.

Välj ett jobb som du hade haft om du inte behövde jobba.

Då hoppar man glatt ur sängen och ser fram emot dagen.

Jag har dansat till jobbet i 60 år.

Jag älskar nämligen det jag gör. Jag är väldigt lyckligt lottad.

- Är du rädd för att dö? - Nej, det är jag inte.

Jag har haft ett fantastiskt liv. Döden är oundviklig.

Jag vet inte vad som händer efter. Jag är agnostiker. Så vi får se!

Fysiskt sett är jag ganska slut. Det är bara skrotvärdet kvar.

Men det påverkar inte mitt arbete, min lycka eller mitt tänkande.

Jag är fortfarande glad och entusiastisk över livet.

Jag är med i ett spel som bara blir mer spännande.

Det är ett konkurrensdrivet spel. Jag har verkligen gillat det spelet.

God natt, Sus!

Text: Johanna Svensson www.sdimedia.com