Original subtitles

Ursäkta mig!

-Hej, Vanessa! -Hej, Miriam!

-Är allt bra? -Ja.

Vill du ha en drink?

Det är stor skillnad mellan det här och akademisk arkeologi.

-Är ni arkeolog? -Min far var arkeologen.

Er bok var mycket underhållande.

Men att antyda att Midsomer Barrow-

-har ett keltiskt rituellt spjut och kalk är bara påhitt.

Så utgrävningen i Barrow hände aldrig?

Som en akademisk arkeolog-

-måste jag basera mina antaganden på dokumenterade fynd.

Jag hittar inte på saker.

-Hej, Gareth! -God kväll, Vanessa!

Jag måste åka tillbaka till Oxford. Hej då!

Bra gjort, David! All publicitet är bra publicitet.

-Följer du med till puben? -Nej, tack. Jag ska gå ut sen.

-Med Vanessa? -Ja.

-Vad tror du? -Du är helsåld på henne.

Vad är det för fel med en tjej i din ålder?

-Jag vet en del om kvinnor... -Ja, pappa. Jag vet.

-Vad handlar det om? -Myten om Midsomer Barrow...

...där kelterna höll ritualer för att få kontakt med naturen.

Vilket trams! Du tillåts aldrig använda the Barrow.

-För vad? -För sommarsolståndsfesten.

Är inte det vad den allmänna brakfesten handlar om?

The Barrow byggdes för att fira solståndet.

En brinnande pil skjuten mot den stigande solen kan avge en kraft.

Min far, Paul Heartley-Reade, var först med att utforska det.

David tror att det är nåt slags hedniskt Viagra.

Varför inte ha festen vid the Barrow?

-Min pappa dog där. -Jag är ledsen. Jag visste inte.

Här kommer din rustika bondpojke.

God natt, Gareth!

Harry!

Skrytmåns!

-Gareth köpte ingen. -Det är så familjen är.

Kan du prata med honom om festen?

-Det är inte rättvist mot Anne. -Jag kanske ska fråga henne själv.

Vi måste skilja oss, David.

-Jag ska träffa en advokat. -Nej, Miriam.

Det är ingen vanlig natt. Vänta och se!

Tack ska du ha!

-Vad har du för planer för dagen? -Jag ska på föredrag på biblioteket.

-Det som Cully nämnde? -Ja.

-"Artursagan: historia eller myt?" -"Camelot kommer till Causton"?

-Retas inte. -Det gör jag inte.

Sen promenerar vi till Midsomer Barrow med kung Artur-kopplingar.

Dagen verkar bli fin för det. Ha så trevligt!

Visst är han fin? Hans far vann förra årets utmärkelse.

Jag ska träffa Vanessa i eftermiddag.

-Du träffar henne ofta. -Jag gillar hennes stil.

Jag tänker starta affärer med henne.

Men jag är inte säker på hennes romans med Harry Green.

-Harry är en fin kille. -Liksom sin far?

Jag undrar om hon använder honom för att lura till sig arrendet?

Vi tänker inte vräka dem.

Om kvarnen blir en succé behöver vi plats att expandera.

-Jag kastar inte ut mina vänner. -De kommer över det.

Det är på tiden att du slutade hjälpa Nathan Green.

Myten om Fiskarkungen blev en del av Artursagan.

Kelterna blev kristna och blev en del av den heliga graal.

I Artursagan kom en ung riddare till Fiskarkungen-

-för att fråga kungen om den heliga graal för att hela sitt land.

Han misslyckades med sin fråga och kungariket förblev ödemark.

En annan koppling till myten om Fiskarkungen finns i närheten.

Det får ni höra mer om vid Midsomer Barrow.

Nu tar vi en kort paus och en kopp kaffe.

Ursäkta mig! Den här kanske kan intressera dig.

Min man skrev den.

Du kanske känner till hans far arkeologen Paul Heartley-Reade.

Javisst. Jag ser fram emot att läsa den. Tack!

-Vi borde hälsa. Jane Willows. -Joyce Barnaby.

-Jag är konstchef. -Du anordnar föredragen, eller hur?

Han har trevligt. Han kommer från Norge.

Han ska göra efterforskningar i våra arkiv.

Fiskarkungen!

-Hur var föredraget? -Han är en norsk arkeolog.

-Per Hansen. -Jag känner inte till honom.

Jag gav honom en kopia av din bok. Han kanske läser den.

Ha så kul på fisketuren.

Det kostar mer, men det finns bidrag.

Genom att renovera en historisk plats får jag gratis reklam för bageriet.

-Du har räknat ut allt. -Självklart!

Jag har tänkt på en sak.

I stället för att samla in pengar för att köpa kvarnen...

-...borde vi bli partner. -Jag vill inte ha nån.

Vi kan ta över kvarnen och öppna en restaurang.

-Vi hade en överenskommelse. -Saker och ting förändras.

Jag har arbetat i månader på det här. Det har kostat en förmögenhet.

Jag avråder dig inte. Vi borde slå våra kloka huvuden ihop.

-Jag vet att du gillar mig. -Nej. Gareth!

Varför låter du den söta killen stå i vägen för en bra affär?

Hur vågar du?!

Hej, Harry! Finns det nån forell i Parson's Pool?

Inte om gäddan har varit där.

Lycka till!

Bor din dotter här?

Hon har inte bott här så länge.

-Där är den. Titta! -Midsomer Barrow.

En version av historien säger att en gammal kung måste dö...

Du har flirtat med mig sen vi träffades.

Bestäm dig nu. Du ligger med fel kille.

Myten om Fiskarkungen är kopplad till Midsomer Barrow.

-Släpp mig! -Det finns olika versioner.

-Ursäkta mig. -Klarar hon sig?

Herregud! Det är min dotter.

-Vem är med henne? -Gareth Heldman.

-Jag måste se om hon mår bra. -Vi förstår, Jane.

Hans namn var Gareth Heldman. 36 år, singel och markägare.

Georgie Bullard tror att han dödades av knivhugg genom låret.

-Lårbensartären träffades. -Förblödde han?

Det fanns blåmärken i ansiktet.

-Inget mordvapen? -Bara det här.

-Dödades han med det? -Det satt en spjutspets här.

Det reagerade med offrets blod. Det är ett slags primitivt järn.

-Det här är Harry Green, sir. -Tack!

Jag är kriminalkommissarie Barnaby. Här är inspektör Scott.

-Vad har hänt med ditt ansikte? -Inget. Det var en olycka.

-Har du varit i slagsmål? -Jag halkade på en sten.

-Kan nån bekräfta det? -Bara stenen som jag slog i.

-Såg du Gareth vid floden? -Nej.

-Eller nån annan? -Bara David.

Han är ofta vid floden om kvällarna. David Heartley-Reade.

Han hittade kroppen. Han påstår sig ha sett dig spjutfiska.

-Var det här en del av ditt spjut? -Ja. Men var är spetsen?

-Säg det. -Jag lämnade det vid floden.

-Det är konstigt att fiska med spjut. -Inte när man fiskar gädda.

Spjut är det lättaste sättet.

-Hur såg spetsen ut? -Gjord av järn, gammal och tung.

-Var fick du tag i den? -Pappa hittade den för många år sen.

-Vart gick du efter fisket? -Hem.

-Kan nån bekräfta det? -Nej. Pappa var inte där.

Såg du ingen annan här igår?

Det var några kvinnor på Barrow.

Jag har blivit straffad.

Jag visste att det skulle hända, men inte så här.

Såg du nåt ovanligt?

Jag var med Cullys vän från biblioteket, Jane Willows.

Vi såg mannen gräla med en kvinna. Det var hennes dotter Vanessa.

-Vad handlade det om? -Det såg ut som ett kärleksgnabb.

De gick åt olika håll. Jane gick efter sin dotter.

Resten av gruppen, då?

Per sa åt oss att insupa magin vid the Barrow.

-Insöp du den? -Ja, tack. Det gjorde jag.

Såg du en ung man med ett spjut?

Jag låg i gräset och blundade.

Jag är inget bra vittne.

Harry...

-Vad har hänt? -Jag hamnade i ett slagsmål.

-Om vad? -Vad tror du?

Jag såg honom ragga på dig. Jag sa att jag inte litade på honom.

-Slog du honom? -Jag dödade honom inte.

Nån högg ihjäl honom.

Såg ni Gareth Heldman med er dotter Vanessa?

Min fru sa... Visst träffade ni Joyce?

-Hon sa att de grälade. -Det var därför jag gick efter henne.

-Vad bråkade de om, mrs Willows? -Miss... Jag gifte mig aldrig.

Jag vet inte vad jag trodde. Jag var bara en orolig mor.

-Såg ni Harry vid floden? -Nej.

-Pratade ni med Gareth Heldman? -Knappast.

Jag tänkte bara på min dotter.

-Hann ni ikapp henne? -Ja. Hon skjutsade hem mig.

-Mrs Heartley-Reade? -Ja.

Jag är inspektör Scott från Caustons kriminalpolis.

-Om Gareths död? -Ja.

Er make hittade kroppen. Var var han igår eftermiddag?

Han fiskade. Han kom hem väldigt uppriven.

-Gareth var hans kusin. -Kom de överens?

Gareth var inte intresserad av familjen.

-Vad är det här? -En spjutspets och en kalk.

De är 3 000 år gamla och tillhörde en keltisk ledare.

Davids far hittade dem i Midsomer Barrow för 30 år sen.

Det är eksem. Jag har grävt i jorden för länge.

Ni pratade om en legend som hörde samman med Barrow.

-Fiskarkungen. -Kan ni berätta kort för mig?

Fiskarkungen var en rik herre som sårades i låret.

-"Lårsåret." -Det var så vårt offer mördades.

Ni borde kanske titta på den här.

David Heartley-Reade. Han hittade kroppen.

-Nej. Så träffande. -Vad menar ni med "träffande"?

En symbolisk död på Barrow och experten hittar kroppen.

Alla myter och legender symboliserar människans natur.

Det finns en hednisk del kvar i oss alla.

Jag köper en gammal vattenkvarn från Heldmans egendom.

-Är det vad ni bråkade om? -Ja.

Vi har förhandlat i veckor och igår backade han.

Var det allt det handlade om?

Ni är den sista som såg Gareth vid liv.

Jag borde inte tala illa om de döda, men Gareth var inte en trevlig man.

Överföll han er?

Han tyckte att vi borde bli partner. Jag höll inte med.

Ni har väl redan en pojkvän i Harry Green.

Jag trodde att Gareth var mer er typ.

Vad får er att tro att ni vet vad min typ är?

-Såg Harry er med Gareth? -Jag visste inte att han var där.

Vart gick ni efter grälet med Gareth?

Tillbaka till min bil. Jag skjutsade mamma hem till Causton.

Harry använder en gammal spjutspets att fiska med.

-Har ni sett den? -Nej. Varför det?

Vi har inte hittat mordvapnet ännu.

Vet ni inte hur Harry fick blåmärket på kinden?

Varför är ni så intresserad av Harry?

Alla som kom i kontakt med Gareth igår är misstänkt.

-Hej! Jag är kommissarie Barnaby. -Kom! Jag har nåt att visa er.

Det här är den ceremoniella spjutspetsen som min far hittade.

-Är det mordvapnet? -Vi måste ta den med oss.

-Var hittade ni den? -Den låg på bordet.

-Gick nån in och lämnade den? -Ja.

Här är den ursprungliga teckningen som min far ritade.

Roger Heldman gav min far lov att gräva ut the Barrow.

-När var det? -För 30 år sen.

Spjutet och kalken fann han i en kammare.

Min far lämnade dem precis som han hade hittat dem.

Så att en kollega kunde se dem.

I keltisk mytologi är kalken och spjutet symboliska.

Där är spjutet. Var är kalken?

Det finns en i Ashmolean Museum som är identisk-

-men från en annan plats.

Dr Lavery som hittade kalken kände Davids far.

-Han är inte glad över Davids bok. -Men nu har spjutet hittats.

En meningslös akademisk dispyt.

Varför lämnades skatterna i the Barrow?

Ingången till Barrow rasade och Roger Heldman dödades.

Min moster stängde kammaren igen.

Är er moster Anne Heldman, Gareths mamma?

Hon har aldrig gått dit igen.

-Och er far? -Han stack när jag var barn.

Han hörde aldrig av sig igen.

Han dog i en bilolycka.

Visste nån annan att spjutet fanns inne i the Barrow?

Nathan Green. Han fick betalt för att gräva.

Så han kan ha tagit spjutspetsen och gett den till sin son?

-Lämnade mördaren den här? -Kanske.

Men varför här? Varför i vårt hus?

Sommarsolståndet är nära. Det bär med sig mystiska krafter.

Spjutet säger att vi måste fånga ögonblicket.

Nån kanske försöker sätta dit er.

Men ni kan också ha placerat spjutspetsen där själv.

Hur lyder rapporten om Rogers död?

Det var en olyckshändelse. Jag har bett om en kopia av polisrapporten.

När de hittar den under allt damm.

Bullard bekräftar att spjutspetsen var mordvapnet.

Båda morden kan kopplas till spjutet och till the Barrow.

De kanske båda är mytiska.

Polisen frågade om ditt spjut och sa att det var borta.

Så du sa att jag slog Gareth i avundsjuka?

Varför sa du inte till polisen att ni hade bråkat?

För att jag är deras huvudmisstänkte.

Du skulle väl berätta om det var du?

Tror du att jag dödade honom? Hur kan du?

-Vad är det? -Det spelar ingen roll.

Hon dumpade dig när hon inte kan köpa vattenkvarnen.

Det har inget med det att göra.

-Hon kan fortfarande köpa den. -Anne kommer inte att sälja.

-Varför inte? -För att inte jag gillar det.

Nu får du hitta en trevlig tjej i din egen ålder.

Hon vill bara nå sitt mål. Såna affärer gör hon.

-Vem tror du dödade Gareth? -Jag har ingen aning.

Men som du sa. Han förtjänade det. Han liknade sin far.

Han behandlade alla som om han ägde dem. Sin mamma också.

-Ni vill träffa mig, antar jag. -Vi är här för din far.

-Mr Nathan Green? -Ja.

Jag är kommissarie Barnaby. Det här är inspektör Scott.

Det här handlar om Gareth Heldman.

Kan ni berätta var ni var då Gareth mördades?

Jag gjorde småjobb häromkring. Jag var ensam.

Kan ni identifiera den här för oss?

-Det är min spjutspets. -Den dödade Gareth Heldman.

-Harry säger att ni hittade den. -Det stämmer.

Var det när ni grävde i the Barrow.

Spjutet togs från the Barrow för 30 år sen.

Folk gräver jämt fram gamla saker här. Blanda inte in mig i det.

Spjutspetsen försvann samma kväll som Roger Heldman dog.

-Pappa? -Jag tror att ni var där.

-Vad såg ni? -Jag hade inget med saken att göra.

Tog ni spjutet?

Vi måste få veta vad som hände.

Paul Heartley-Reade sa att han hade hittat nåt värdefullt.

Så jag gick tillbaka till the Barrow.

Det var Heldmans mark.

Jag ville ta nåt som tillhörde honom. Nåt värdefullt.

-Planerade ni att sälja den? -Nej.

-Vad hade ni emot honom? -Jag dödade honom inte.

Varför berättar ni då inte vad ni såg?

Jag visste inte att nån annan var därute.

Kände ni igen vem det var som flydde?

Du har aldrig berättat det här.

Många var glada över att se Roger död.

-Såg ni vem det var? -Paul Heartley-Reade hade sina skäl.

-Davids far? -Han var inte Davids far.

Vad pratar du om?

Alla visste att Roger Heldman var Davids far.

-Varsågod, mamma. -Tack så mycket!

Nessa...

-Prata med Harry igen. -Kanske det.

Jag är ledsen för mordet på er son.

-Vet ni nån som ville döda honom? -Nej.

Er systerson David Heartley-Reade?

Jag vet varför ni frågar. Nathan ringde mig.

-Är det sant? -Min make var Davids far.

-Vet David om det? -Ja.

Gareth visste också. Vi har aldrig pratat öppet om det.

När Paul, min systers man, övergav henne, gav min syster mig skulden.

Varför skulle hon göra det?

Jag blundade för Rogers äktenskapsbrott.

Jag måste fråga er om er makes död.

-Det var 30 år sen. -Ja, men ändå.

Tror ni att han och Nathan kan ha bråkat...

-...som fick ingången att kollapsa? -Nathan? Nej.

Han erkänner att han var där. Han stal spjutspetsen.

Ingen var en bättre vän än Nathan Green.

Vad sägs om Paul Heartley-Reade?

Han hade anledning att tycka illa om er make.

Ja. Paul var bitter.

Han förlät aldrig min syster och övergav henne strax efter.

Men hon slutade aldrig älska honom.

Det var en barndomsförälskelse. Där är de.

Det är Paul, min syster och jag.

Jag är den enda som är kvar.

-Köp en öl åt honom. -Förlåt?

När du sa att Nathan hade stulit spjutet från Barrow-

-blev Anne inte överraskad över att han hade varit där.

-Märkte du det? -Nej.

Samtala vänskapligt med honom.

Se vad du kan få reda på om Anne och Nathans förhållande.

En öl?

Det är nåt jag borde ha berättat för dig.

Gareth och jag grälade den dagen. Jag slog honom. Grip mig!

-Dödade du honom? -Nej. Men det spelar väl ingen roll.

-Varför ljög du? -Ni skulle inte ha trott mig.

Såg du honom med din flickvän?

-Trodde du att hon var otrogen? -Nej!

-Hans ålder var mer passande. -Hon gillade honom aldrig.

Men det hindrade inte honom.

-Så du sopade till honom? -Ja.

-Okej. Skål! -Skål!

Vad är det mellan din pappa och Anne?

Jag vet inte.

-Är din pappa lite av en kvinnokarl? -Ja faktiskt.

Men jag tror inte att de gjorde nåt.

De är så hängivna.

-Har du nån aning om varför? -Nej.

Jag slutade vara intresserad av pappas tjejer för flera år sen.

-Vad spelar faderskapet för roll? -Ni hade ju samma far.

Jag är ledsen att Gareth är död. Men han var inte en broderlig typ.

Gareth var den rättmätige sonen som skulle ha ärvt marken.

-Hur känns det? -Jag äger det här huset, mr Barnaby.

Arv har inte mycket att göra med faderskap.

Vet ni nån som hyste agg mot familjen Heldman?

-Nej. -Nathan Green kanske?

Han och Roger Heldman var inga vänner precis. Varför det?

Min mor sa till mig en gång...

...att Nathan hade en fästmö som jobbade på Priory House.

Hon stack utan ett ord. Hon var bara ett barn.

Tror ni att Paul Heartley-Reade kan ha dödat Roger Heldman?

Nej. Han sov över hos en kollega i Oxford den kvällen.

-Rogers död var en olycka. -Det är jag inte så säker på.

Vi har nya bevis som rättsläkaren aldrig såg.

Harry...

Jag kom för att be om ursäkt.

-Det är lite sent för det. -Du vet att jag inte menade det.

Vi vet hur Gareth var. Jag är glad att du slog honom.

Förlåter du mig? Snälla!

-De har frågat ut min pappa också. -Alla är misstänkta.

Du vet att jag älskar dig.

Jag har kommit för att be dig om nåt viktigt.

Svaret är nej.

Vi måste återställa andlig harmoni i familjen.

-Min son mördades. -Men det är för att han är död...

Det förflutna måste begravas. Såret har inte läkt.

-Snälla, Anne. -Jag tillåter det inte.

-Jag har också rätt till marken. -Vad?

Jag behöver inte be om lov.

-Du är Rogers son. -Låt oss använda the Barrow.

Gör som du vill. Det gör du ju ändå. Roger gjorde alltid det.

Paul var tydligen i Oxford med er natten då Roger Heldman dog.

Det var flera år sen. Ska ni ta upp det där igen?

Vi utreder mordet på hans son Gareth Heldman.

-Kan ni bekräfta att han bodde här? -Ja, definitivt.

-Var ni vänner? -Vi var kollegor.

Jag har förstått att ni har en keltisk kalk som liknar-

-den som Paul Heartley-Reade hittade i Midsomer Barrow.

Vår kalk upptäcktes vid en utgrävning i Suffolk.

Jag kan visa er. Kom!

Lyssna på mig, David. Jag har gått till en advokat.

Jag följer med till sommarsolståndet. Men det gör ingen skillnad för oss.

Vårt äktenskap är över.

Det är önsketänkande.

Vi är alla frestade.

-Är Pauls dagböcker påhittade? -Precis.

Det vill hans son inte tro.

Det fanns ytterligare ett vittne till vad som fanns i the Barrow.

Den enda andra personen var Roger Heldman.

Nathan Green grävde. Han såg spjutet och kalken.

Han lämnade kalken, men erkänner att han stal spjutet.

Spjutet användes för att döda Roger Heldmans son Gareth.

-Vem är du? -Förlåt mig. Per Hansen.

Bakdörren var öppen. Jag kunde inte motstå.

-Det är ett så vackert gammalt hus. -Vad vill du?

Din fru gav mig ett exemplar av din bok.

-Jag ville fråga dig om den. -Jag förstår.

Vad vill du veta?

Jag var fascinerad av bilden av kalken.

Den ser ut som den jag såg i Ashmolean Museum.

Den som dr Lavery fann i Suffolk?

Du påstår att den kommer från Midsomer Barrow.

-Spjutet har redan hittats. -Jaså? Hur kan du vara säker på det?

En man erkänner att han stal det under min fars utgrävning.

Nathan...

Jag tror inte att jag kan gå vidare.

-Vi klarade det förut. -Det här är inte samma sak.

Jag är här. Jag är fortfarande här.

Som arkeolog, professor Hansen-

-kan ni väl ge er åsikt om det hela.

Kan dr Lavery ha tagit kalken från the Barrow-

-och begravt den på sin egen utgrävning...

-...för en student att hitta den? -Allt är möjligt.

-Vad skulle han tjäna på det? -Rykte.

Men han kanske har rätt i att dagböckerna är en bluff.

-Men varför? -Arkeologer drömmer om...

...att hitta en orörd plats med stora skatter.

Jag menar föremål med symboliskt värde-

-som kan tolkas, skrivas och föreläsas om.

-Rykte? -Ett fullbordat liv, mr Barnaby.

-Men baserat på bedrägeri? -Kanske det.

Skål för oss! Vår stund är nära.

Allt förändras ikväll, Miriam.

-Drick! -Jag kan inte.

Om vi får kontakt med jorden ikväll förlåter gudarna det förflutna.

Ingen ritual kan förändra nåt för oss.

Mirakel kan hända, Miriam.

Fiskarkungen ska visa oss vägen.

-Jag vill inte göra det här. -Du måste.

Jag har inte satt min fot på the Barrow sen den kvällen.

Stanna hos mig, Nathan.

Hej, Anne! Jag är så glad att du kom.

Jag är ledsen om David upprörde dig. Han uppskattar att vi får vara här.

Att du kom är ännu bättre. Tänder du brasan?

Kom nu.

Välkomna! Tänd elden.

På det här mytomspunna och visa stället-

-skänker vi vår styrka till solen.

Låt festen börja!

Nu är du lämpligt hednisk.

På midsommarafton frisläpps jordens feminina energi.

-Det ska vara en bra kväll för sex. -Vill du gå hem nu?

-Mr Barnaby. -Ni har en stor folkhop.

De skänker styrka till vår läkningsceremoni.

Och ni behöver inte oroa er för att solen inte ska stiga.

Solen går upp. Världen förändras ikväll.

Håll ögonen öppna för det? Scott!

-Det ser gott ut. -Ja.

Vilken planet är vi på? Han kan inte mena allvar.

Vår mördare kanske är i folkhopen.

-Hej! -Hej, Joyce!

Miss Willows och Mr Hansen...

-Jag är sugen på en korv. -Jag också.

-Jag följer med. -Jag tar en till.

-Vill du ha lite? -Visst är du Jane Willows?

Känner du inte igen mig?

Jo, självklart.

Har du flyttat tillbaka? Hur mår du?

Jag mår bra. Vi mår båda väldigt bra.

Ja, självklart.

Min dotter Vanessa äger bageriet i byn.

Är det din dotter?

-Har du sett Nathan än? -Nej.

-Han är här. -Jag tar det i min egen takt?

-Ett ansikte från det förflutna? -Jag var barnflicka åt hennes son.

Jag har inga glada minnen av det.

-Ursäkta mig. Känner jag dig? -Jag tror inte det.

Jag tar en till sån här. Ursäkta mig!

Förslaget till vattenkvarnen har tagit mig månader.

-Lämna henne ifred! -Det här har inget med dig att göra.

-Hon säljer inte. -Nathan...

-Sluta lägga dig i! -Lägg av, pappa.

David verkar tro att stället tillhör honom.

Roger Heldmans son och arvinge.

Du borde smöra för honom. Det är du ju bra på.

Jag är trött. Kan du följa mig hem?

-Vem är hon? -Anne Heldman.

-Hennes son mördades. -Ja.

Jane Willows kände igen henne. Hon jobbade för henne tidigare.

Varför bad din pappa mig att fråga David om vattenkvarnen?

Är det sant att David yrkar på Heldmans mark?

Nej, självklart inte.

Han ville bara fira sommarsolståndet här.

-När händer det? -Vid soluppgången.

Handlar det om ett kosmiskt klimax?

Miriam... Mår du bra?

Jag måste gå. Jag vågar inte vara ensam med honom.

Han tror att om han kan bli ett med den nya solen-

-fulländas vårt äktenskap på nytt.

Jaså? Du får följa med mig hem.

Jag måste få Miriam härifrån.

Säg inget till David.

Deras äktenskap har legat på is i evigheter.

Jag hoppas att ni vet vad ni gör.

Så fort solen går upp ska vi skjuta brinnande pilar mot gryningen.

Det var inte vad jag menade.

Det praktfulla fulländandet-

-när moder jord möter den himmelske fadern.

-Vad händer då? -Då blir marken åter bördig.

-Och önskan går i uppfyllelse. -Menar ni att vi får oss ett skjut?

-Är det dags för oss att bege oss? -Vi måste vänta på soluppgången.

Måste vi? Innan Jane gick hem...

-...pratade hon med Nathan Green? -Nej, jag tror inte det.

-Hur så? -Jag tror att de är gamla vänner.

-Vad skrattar du åt? -David Heartley-Reade.

-Hans fru lämnade honom ikväll. -Före soluppgången?

Vad sägs om den här teorin? Gareth hade en affär med Miriam.

Därför dödade David honom.

Roger Heldman var Vanessas far.

Roger lyckades verkligen strula runt.

-Har du sett Miriam, Harry? -Nej, tyvärr.

Snart går solen upp på en ny dag.

En ny Fiskarkung ska krönas.

Gå!

Sir...

Underbart. Vad gör han?

Han lägger till sitt ljus till solen. Det ska rädda hans äktenskap.

-Inte David. -Oroa dig inte.

-Vad är det? -Är Miriam här?

David är död.

Pilen måste ha avfyrats härifrån.

Han letade efter sin fru igårkväll.

Så att de kunde få sig ett skjut i soluppgången.

-Hon ville inte ha med det att göra. -Vilken klok kvinna.

Vi har två offer nu. Är det samma mördare?

Nån här igår var också vid floden-

-samma dag som Gareth dog. Hon hade anledning att döda honom.

Jane Willows. Hon var en av Roger Heldmans offer.

Om hennes dotter Vanessa avlades av Roger Heldman...

-...och hon såg Gareth stöta på... -...sin egen syster.

Halvsyster.

-Varför skulle Jane vilja döda David? -Så att Vanessa får ärva egendomen.

Jag har hört, mr Barnaby. Vanessa ringde. Kom in!

Det är så hemskt. Hur kan jag stå till hjälp?

-Vilken tid gick ni igår? -Jag kom hem strax efter midnatt.

-Gick ni ut igen senare? -Nej.

Miss Willows... Visste ni att David...

-...var Roger Heldman son? -Nej.

-Ni flyttade innan han föddes. -Jag förstår inte.

Ni sa till min fru att ni hade jobbat som barnflicka åt Anne Heldman.

David Heartley-Reade sa att Nathan Green var kär-

-i en tjej som jobbade för familjen Heldman.

Och att Roger Heldman hade våldtagit henne.

Jag var 16 år. Det var mitt första jobb.

-Blev ni gravid? -Med Vanessa.

-Och ni lämnade byn? -Jag har aldrig pratat om det förut.

Den dagen då Gareth mördades och ni såg dem bråka-

-måste ha varit en mardröm. Han är inte bara en Heldman-

-och son till mannen som förgrep sig på er, men även hennes halvbror.

Han såg till och med ut som sin far.

Följde ni efter honom?

Jag följde efter Vanessa för att veta att hon var säker.

Jag skötte Gareth som barn. Jag skulle inte kunna döda honom.

Vet Vanessa vem hennes far är?

Nej. Jag kan inte berätta att hon kom till på det viset.

-Jag älskar henne för mycket. -Vet ingen?

-Inte ens Nathan Green? -Särskilt inte Nathan.

Tack, miss Willows.

Vi måste prata med er igen.

Kom, Scott.

Mr Barnaby... Jag måste få berätta det för henne själv.

Ja, gör det snart.

-Jag går ner till floden. -Vänta tills efter polisen varit här.

-Jag måste göra nåt för David. -Tänk om mördaren är kvar där ute?

Efter ett dödsfall kastade kelterna sin dyrbaraste ägodelar i vattnet-

-som offergåvor till gudarna.

De trodde att sjöar och floder...

...var portaler till den andra världen.

David trodde också det. Jag måste ge den här till honom.

Jag följer med.

Ni måste berätta vad som hände den kvällen då Roger Heldman dog.

Igårkväll, då? Borde ni inte jaga Davids mördare?

Allt är kopplat till morden på Gareth och David.

Jag vill veta exakt vad som hände.

Ni lämnade the Barrow med spjutet och gick till floden.

När ni hörde skriket gick ni tillbaka och såg nån springa iväg.

-Jag minns inte. -Jag tror er inte, mr Green.

Ni såg Anne och trodde att hon hade mördat sin man.

-Ni vet inte vad ni snackar om. -Men det är sant.

Jag tror inte att ni nånsin har diskuterat det med henne.

Hon tror att det var ni som mördade hennes man.

Jag?

Hur kan hon tro det?

I hämnd för att han hade våldtagit er flickvän Jane Willows.

Anne skyddade er så gott hon kunde.

Hon var glad att bli av med sin make.

I 30 år har ni trott att ni var skyldig henne nåt.

Återgäldade ni den skulden igårkväll-

-när David yrkade på familjen Heldmans mark?

-Ville mrs Heldman ha honom dödad? -Nej.

-Dödade ni honom för hennes skull? -Nej.

Hon sörjer sin son. Hon vill inte att fler ska dö.

Vad hände egentligen mellan dig och David?

-Är du säker på att du vill veta? -Det kanske hjälper att få ut det.

Davids besatthet av syndernas förlåtelse-

-och solståndets mystiska kraft. Du måste ha undrat varför.

Har det nåt att göra med vem hans far var?

Jag vet inget om min far. Jag vill veta.

-Är det inte det? -Jo, delvis.

-Roger Heldman var min far också. -Åh, herregud!

-Ni kan inte ha vetat om det. -Självklart inte.

David doktorerade i Amerika när vi träffades.

Vi fick snabbt bra kontakt.

Vi visste att vi hörde ihop. Vi bestämde oss för att gifta oss.

Miriam...

Vi trodde att vi kunde fortsätta att leva ihop som syskon.

-Gjorde ni det? -Ett tag.

Tills David upptäckte myter och legender som skulle fixa allt.

Sommarsolståndet var när gudarna skulle ge honom tillåtelse...

-...att ha sex med dig igen. -Han blev som besatt.

Sluta! Det är polisen. Vad gör ni här?

Jag hoppades få träffa mrs Heartley-Reade.

-Vad vill ni få av henne? -Dagböckerna.

-Jag vill köpa dem till museet. -Varför så snart?

Folk slänger saker efter ett dödsfall.

Ni sa att dagböckerna var en bluff. Varför vill då museet ha dem?

Berätta hur ni hittade kalken, dr Lavery.

Var det en betalning för det falska alibit ni gav Paul Heartley-Reade?

Anne trodde att Nathan Green dödade hennes man.

När ni sa att Paul var med er, hade hon ingen orsak att misstro er.

Ni trodde att bara Paul och Roger hade varit i kammaren.

Men Nathan Green hade också varit där.

Ni har begått ett allvarligt brott, dr Lavery.

Ni gav Paul ett falskt alibi. Ni är medskyldig till mord.

Det var en olycka.

Kom till polisstationen och lämna en redogörelse.

Paul är död. Vad kan det spela för roll?

-Det gör det. Klockan tre. -Adjö, doktorn.

Så Paul dödade Roger?

Hur för det för oss närmare den som dödade Gareth och David?

Den som dödade Gareth lämnade spjutspetsen hos David.

Varför gjorde han det? För att sätta dit David?

Det finns ett till barn till Roger som har rätt till Heldmans egendom.

-Jane Willows dotter. -Vanessa?

-Hej, Nathan! -Jane...

Herregud...

Jag trodde att du var...

Jag borde ha berättat för dig.

-Det var lätt att lista ut. -Kanske det...

-Jag svek dig. -Du hade bara behövt komma till mig.

-Visste du inte det? -Hur skulle jag säga det?

Jag har ofta drömt om att träffa dig.

-Jag ville bara veta att du levde. -Jag har saknat dig så mycket.

-Men jag kunde inte. -Jane... Min Jane.

-Så lång tid har gått. -35 år.

-Men varför nu? -Min dotter bor i Midsomer Prior.

-Din dotter? -Vanessa.

-Du menar... -Hon är en Heldman, Nathan.

Men hon är kär i din son.

-Visste du? -Bara sen igårkväll.

Jag kan inte ångra tillkomsten av min dotter.

Vanessa... Inte undra på att Harry är så betagen.

Hon känner igen en bra man när hon ser en.

-Jag stannar. -Nej.

-Vänta på mig vid kvarnen. -Är du säker?

Låt floden rena det förflutna.

Hon har gått till floden med Miriam Heartley-Reade.

Hjälp mig, nån!

Hjälp! Hjälp!

Hjälp mig, nån! Snälla, hjälp mig!

Hjälp mig! Snälla!

Här borta!

-Vad hände? -Jag vet inte.

Systrar. Det betyder att hon och David...

-Visste hon det? -Hon fick reda på det.

Hon ville fly. David lät henne inte.

-Dödade Miriam honom? -Tror du att hon kan ha gjort det?

Han var hennes bror. Hon älskade honom fortfarande.

Det för oss inte närmare vem som dödade dr Lavery.

Bara en person vet sanningen om Paul Heartley-Reade-

-spjutet, kalken och utgrävningen i the Barrow.

Jag tror att Anne Heldman är nyckeln till gåtan.

Varken ni eller Nathan Green var ansvarig för Rogers död.

Men det är nåt jag måste få veta.

På kvällen för solståndet såg ni en man ni trodde er känna igen.

Ni kände igen nåt i honom.

Tänk tillbaka på det. Det kan vara viktigt.

Det var nåt med sättet han skrattade.

Han skrattade som Paul brukade skratta.

-Paul Heartley-Reade? -Ja. Vad konstigt.

-Vart tog Paul vägen? -Till Skandinavien nånstans.

-Som Norge? -Det är möjligt.

Jag förstår inte. Han dog i en bilolycka.

Har ni hört några detaljer om olyckan?

-Ja, bilen fattade eld... -Blev han brännskadad?

-Det var vad min syster fick höra. -Tack!

-Vart ska vi, sir? Till Causton? -Nej. Midsomer Prior.

-Går det bra? -Ja.

Du körde förbi.

Vad gör du här? Vem släppte in dig?

-Det här är mitt hus. -Jag tror inte det.

-Vad vill du? -Jag vill ha mitt namn.

Jag vill ha mitt hus och jag vill ha mitt arbete.

-Jag förstår inte. -Nej.

Jag la märke till ett brev adresserat med ditt flicknamn.

Jag kände dina föräldrar, Miriam.

Då förstod jag varför David var så besatt över solståndet.

Då ska vi se. Den borde vara här nånstans.

-Jag vill att du går. Nu! -Här är den.

Din man var inte särskilt påhittig när han plagierade mitt arbete.

Han och Lavery bråkade som barn-

-över det arbete din far tvingade mig att överge.

Jag befriar världen från Rogers oäktingar.

-Paul Heartley-Reade. -Vad?

Jag anhåller er för morden på Gareth Heldman-

-David Heartley-Reade och dr James Lavery.

Jag anhåller er också för mordet på Roger Heldman.

Paul Heartley-Reade?

Operationen gav er ett nytt ansikte, men ni har inte eksem.

Ni ville inte smutsa ner handskarna när ni åt korv.

Era händer är fortfarande ärrade-

-efter brännskadorna när er bil fattade eld.

Ni hade redan hämnats på Roger för vad han gjorde mot er fru.

Ni mördade honom i the Barrow för många år sen.

Kom ni tillbaka till Midsomer med avsikt att döda igen?

Nej. Jag kom tillbaka av ren nyfikenhet.

-Varför dödade ni Gareth Heldman? -På grund av spjutspetsen.

Den jag hittade i the Barrow.

Gareth hittade den i gräset.

Gareth kom över bron med den efter sitt försök på Janes dotter.

Han sa att den tillhörde honom och lät mig inte ens titta på den.

Så ni tog den ifrån honom?

Hejsan! Vad har vi här?

Jag är arkeolog. Jag kanske kan berätta vad det är.

Jag vet vad det är.

Nej!

Eftersom David hade hittat Gareth lämnade ni spetsen här på bordet...

-...för att snärja honom för mordet. -Det kunde ha fungerat.

När vi inte anhöll honom, dödade ni honom. Varför?

-Var det på grund av hans bok? -Hans bok? Det var mitt arbete.

-Dödade du honom för det? -Han sa att mitt arbete var hans.

David hade två bågar med sig. En till sig och en till Miriam.

Men Miriam hade gått. Ni hittade hennes och använde den.

Varför stöttade ni Laverys påstående om att dagböckerna var en bluff?

Det förstår jag inte. Spjutet hade ju hittats.

Stackars Lavery. Han var alltid en belastning.

Han ville ha mina dagböcker för de skulle avslöja honom som bluff.

-Var ni här när han kom hit? -Jag såg när ni förhörde honom.

Och ni följde efter honom till kvarnen?

Han fick inte döda Nathan.

Han är det enda vittne som hade sett kalken och spjutet.

Och ni hann före honom.

Nathan Green förtjänade inte att dö. Han var en bra kille.

Han jobbade hårt när han grävde.

Kom nu! Det är dags att gå.

Jag älskade det här huset. Jag föddes här.

Jag var lycklig och tillfreds tills Roger Heldman tog allt.

Han lämnade mig med ingenting. Jag var tvungen att ta tillbaka det.

"Keltisk bronskalk och spjutspets"-

-"från stenkammaren i hjärtat av Midsomer Barrow."

Tänka sig att arkeologi var ett så farligt yrke!

-Är det alltid så många lik här? -Det har anmärkts på.

Tre mord bara för att få ett föremål i en glasmonter omdöpt?

Det är mer än bara en ny namnskylt.

Det var en lögn. Nu är sanningen framme.

Text: Anna Lawrence www.sdimedia.com