Original subtitles

Sätt fart, Linda!

Det blir bra så.

Tog du med dig bankvalvskvittot?

Okej...

Du måste gå tillbaka!

Nu, Tony! Skynda dig!

Släpp!

Sluta!

-Sluta! -Kom igen!

-Släpp! -Sluta, sa jag!

Försiktigt. Kom och sätt er medan jag ringer ambulansen.

-Jag har hand om er... -Släpp mig, gubbe!

Magnifik!

-Vad letar du efter? -Mina penslar.

Är det inte de? Bakom dig. I väskan!

Just det.

-Hur är det? -Jag är lite nervös.

Det är bara Caustons akvarell- sällskap. Inget att vara nervös för.

Ni kommer att tillbringa en underbar dag i pittoreska Midsomer Florey.

-Har det skett nåt mord där? -Nej.

Så vitt jag vet är Midsomer Florey ett stillsamt paradis.

Det här är Joyce, vår senaste medlem.

Försök få henne att känna sig välkommen.

Och det här är Midsomer Florey.

Ni undrar nog: "Vad har Barrett Filby hittat på nu?"

"Stället har målats och fotats till förbannelse."

"Hur kan vi hitta ett nytt sätt att se det?"

Det är utmaningen: Att göra en egen, unik tolkning.

Mr Pinkney...

Välj en plats så går jag runt innan ni börjar.

Ni förstår väl min situation?

Barnaby, inte sant? Jag kanske kan tala förstånd med er.

Major Teal. Golfklubben.

-Ni var där på jubileumsfesten. -Just det. Det minns jag väl.

-Vad kan jag hjälpa er med? Stig på. -Tack!

Barrett! Jag tänkte koncentrera mig på ett litet område i dag.

-Som det där, där mitt hus är. -Följ din instinkt, älskling.

-Ska vi börja med en blyertsskiss? -Om du går igång på det...

Passar en blyertspenna 2B?

-Vi vill jobba i gouache. -Utmärkt, mrs B!

-Jag heter Tessa Hawksley. -Joyce Barnaby.

Ann Carter ville säkert stila med sitt hus.

Men jag tänker inte måla det!

-Bor ni här? -Nej, det har vi inte råd med.

Naturligtvis hjälpte jag henne, men hon knuffade omkull mig-

-skrek alla möjliga svordomar och körde över mig.

-Körde hon över er? -Hon försökte. Det var nära ögat!

Stackars kvinna, hon var nog chockad.

Hon var väldigt attraktiv, måste jag säga.

Det har varit en rad väskryckningar i området.

Vi startade operation Dammliv för att ta itu med det.

Stig på.

Inspektör Troy sköter operation Dammliv.

Major Teal. - Inspektör Troy.

Major Teal bevittnade en väskryckning i går.

-Jag har mycket pappersarbete. -Ta hans vittnesuppgifter.

Ursäkta, major Teal. Jag har ett affärsmöte att passa.

Är ni inte lite för ung för att vara inspektör?

De har förtidspensionerat min man.

-Vad jobbar han med? -Colin är direktör på banken.

Men de ska stänga den, förstås. Den ska bli en vinbar.

Passande, med tanke på att Colin har börjat dricka.

-Dricker er man? -Nej, han...

Det gör de flesta. Det är det enda nöjet äldre män har kvar.

Jag stannar här. Det var trevligt att pratas vid, Joyce.

-Där kan ni inte sitta. -Ni skrämde mig!

Jag har suttit här i sex månader.

-Jag går nån annanstans. -Långt härifrån, tack.

Jag vill inte ha er flåsande i nacken. Amatörer...

-Vad hade majoren att berätta? -Det lät precis som de andra.

Skotern stals i Causton-

-sen stal de väskan i Midsomer Florey.

-I alla fall enligt Teal. -Vad menar du?

Hon har inte anmält det, trots att hon blev misshandlad. Enligt Teal.

Sluta säga så. Såg han hennes registreringsnummer?

Nej, han var upptagen med att beundra hennes vrister.

Jag hoppas att du tar operation Dammliv på allvar.

Ungar som rycker väskor är väl inte vårt jobb?

Jo. Såna brott underminerar allmänhetens förtroende för oss.

-Därför är det viktigt. -Ja, sir.

Då ska vi se vad du har sysslat med, Joyce.

-Proportionerna blir inte rätt. -Strunta i det, min sköna.

Du måste måla mer avslappnat. Titta här.

Håll pennan närmare änden. Så här.

Slappna av i handleden. Så ja.

Låt pennan leda dig. Inte tvärtom.

Tony!

-Vart ska du, älskling? -Ut på promenad.

-En promenad? Vart då? -Inget särskilt ställe.

Jag ville bara sträcka lite på benen.

-Du kan väl äta lunch med oss? -Jag kan knappt bärga mig...

-Vad ska det föreställa? -Huset. Vad tycker du?

-Vilket hus? -Kan du inte stötta mig lite mer?

-Ann gör stora framsteg. -Jaså, det tycker du?

-Säg till honom, Barrett. -Ja.

Jag tycker verkligen att hon har gjort framsteg.

Vilken liten solstråle! Vi ses på puben.

-Ha en trevlig promenad. -Jag ska. Var så säker på det!

-Va?! -Dina passfoton låg i väskan.

De lokala snutarna är idioter, fotona säger dem ingenting.

Vad mer fanns i väskan?

Kameran, kikaren och valvkvittot.

Tjuvarna behåller kameran och kikaren och slänger väskan.

Nån har kanske redan lämnat in den.

Du måste anmäla den stulen.

-Är du säker? -Ja.

Ja, jag är säker.

Har du låtit undersöka det där?

Gå hem innan Ann skickar ut en spaningspatrull.

Skaffa bara tillbaka det förbannade kvittot.

Jag gör det här för vår skull, Tony.

Jag hoppas att du inte har glömt det.

Allt kommer att ordna sig. Lita på mig.

Jag älskar ju dig.

-God morgon, Tony! Vilken fin dag! -Om du säger det, så...

Lunchpaus, Joyce. Följer du med till The Cock and Rabbit?

-Jag kommer strax. -De har en väldigt god lunch.

Herregud!

Herregud!

-Klarar du dig? -Ja.

Får jag tala med er? - Förlåt.

-Gå, jag klarar mig. -Jag tar hand om henne.

Konstnären Barrett Filby finns i polisregistret.

Han satt inne i åtta månader.

-Han är rädd att det ska komma ut. -Vad hade han gjort?

Han förfalskade Constable. John Constable - målaren.

Han gjorde tio om dan i sitt trädgårdsskjul.

Tom...

Jag hittade precis den här.

En av hennes penslar. Hon höll nog i den när hon överfölls.

Nylon, nummer nio.

-Och, George? -Ser ut som ett knivhugg i ryggen.

-Vi får veta mer sen. -Säg till när du vet nåt.

-Vet du nåt om henne? -Hon heter Ruth Fairfax.

Hon är nåt av en gåta. Flyttade hit för ett halvår sen-

-och höll sig för sig själv. Ingen familj, inga vänner.

Hon kom hit och målade varenda dag.

Vi går till lägenheten och ser om vi hittar mer om miss Fairfax.

Stackars gamla Ruth Fairfax, va?

Vem skulle vilja skada en snäll gammal tant som hon?

-Vad är det som händer, Tony? -Nån galning som går lös, antar jag.

Med dig, menar jag. Du har nåt för dig, och jag vill...

Håll käften!

Jag vill visa dig en sak i trädgården, älskling.

Prata aldrig om personliga saker i huset!

Du ljuger om att huset är buggat för att slippa berätta nåt.

Det är klart att det är buggat! Polisen kollar oss!

Det är för vårt eget bästa, Tony.

Ifall att nån av dina gamla vänner skulle få veta var vi bor.

Jag har sett mig över axeln i fyra år nu.

Det börjar gå mig på nerverna.

-Är det nåt du inte berättar för mig? -Som vadå?

De senaste veckorna har du varit som ett djur i bur.

Du tänker väl inte smita ifrån mig, Tony Carter?

Varför skulle jag göra det? Jag älskar ju dig.

Allt kommer att ordna sig. Lita på mig.

Mrs Metcalfe? Kommissarie Barnaby.

Det här är inspektör Troy.

Jag antar att det gäller stackars Ruth Fairfax.

-Nämnde hon nånsin sin familj? -Hon pratade aldrig. Tack och lov!

Jag har inte tid att stå och skvallra.

-Hade hon vänner i byn? -Nej, hon höll sig för sig själv.

Men hon var artig. För det mesta...

-För det mesta? -Det blev lite bråk förra veckan.

Vadå för bråk?

Ett rör under hennes handfat läckte. Mike Weatherby fick fixa det.

Han är byns hantverkare. Hon kom hem tidigt från målningen-

-hittade Mike i sovrummet och blev rosenrasande.

Hon anklagade honom för att rota i hennes saker.

Tack, mrs Metcalfe. Vill ni vara snäll och lämna oss nu?

Ingen adressbok vid telefonen.

Ingen post. Inga glada familjebilder.

Bara en massa målningar.

Alla är likadana. De är inget vidare heller.

Mördaren var kanske konstälskare.

-Kolla sovrummet. -Ja, sir.

-Sir? -Ja?

Vilket konstigt smink.

Teatersmink. Sånt som skådespelare använder.

Hallå? Ja, han är här.

George Bullard, sir.

-Vad är det, George? -Kom hit. Jag vill visa dig nåt.

Bra. När man vet om det, är det uppenbart. Titta.

Och titta här. De kallas "fetdräkter" i teaterkretsar.

Och det där är teatersmink, inte sant?

Skickligt, va?

Och fönsterglas i glasögonen, tror jag.

Den avlidna är ingen tant som behöver stödstrumpor.

Utan en snygg 30-åring som är bra på att klä ut sig.

-Vad är dödsorsaken? -Knivhugget i ryggen, tror jag.

Jag ville visa dig förklädnaden. Jag vet mer i morgon.

-Troy. -Vi har nog hittat mordvapnet, sir.

En blodig mejsel.

-Var låg den? -30 meter härifrån. I buskarna.

Bra jobbat. Skicka den till teknikerna.

-Var det nån som såg nåt? -Nej.

Ena stunden satt hon och målade, sen hittade mrs Barnaby henne.

-Var är mrs Barnaby? -En mrs Hawksley körde hem henne.

Ruth Fairfax var visst en ännu större gåta än vi trodde.

-Vad menar ni? -Hon var i 30-årsåldern.

Utklädd för att se dubbelt så gammal ut.

Jag åker till bårhuset i morgon för att se vad George säger om mejseln.

Åk tillbaka till Ruth Fairfax lägenhet och ta en titt till.

Se om du hittar nåt som avslöjar vad hon höll på med.

Hantverkaren Mike Weatherby, då?

Jag ska prata med honom. Han är i puben. Hans andra hem.

Alla vittnen samlas här i morgon bitti för en full rekonstruktion.

Nån måste ha sett nåt.

Sen förflyttades Colin till Midsomer Florey.

Att förpassas till vischan var ett hårt slag mot hans stolthet.

Då började han dricka.

Vid det laget var äktenskapet redan över.

Den mer intima sidan, om ni förstår.

Hos äldre män tar alkoholen kål på allt sånt.

Bra! Nu kommer Tom!

-Hur är det, Joyce? -Ja då.

Mrs Hawksley har varit underbar. Vill du ha lite te?

Gud, nej. Jag behöver en drink. Vill nån göra mig sällskap?

-Det är för tidigt för mig. -Tessas man är bankdirektör.

Inte länge till. Den ska bli en vinbar kallad "Övertrasserad".

De har väl sån humor i restaurangbranschen.

Kan ni komma till brottsplatsen i morgon för en rekonstruktion?

Visst. Vi ska ändå dit och måla.

Det är för välgörenhet, så Barrett vill att vi ska kämpa på.

Vi ska försöka att inte ta upp för mycket av er tid.

Colin ska vara auktionsförrättare. Jag fasar för det.

Han kommer att bli full och göra bort sig, som vanligt.

Trevligt att träffas, kommissarie. Trots omständigheterna.

Detsamma. Tack för att ni tog hand om Joyce.

Jag trodde att hon aldrig skulle gå!

-Ska du verkligen dricka mer? -Ja. Hur så?

-George... -Vad kan jag hjälpa dig med?

God morgon. Vet du mer om Ruth Fairfax?

-Hon är borta. -Vad menar du?

-Hon flyttades. Visste du inte det? -Nej, det visste jag inte.

Vem flyttade henne?

Utredningsledaren heter... Inspektör Mark Gudgeon.

-Jag leder utredningen. -Inte enligt det här.

Och jag blev uppringd av nån högt uppsatt.

Vem är Mark Gudgeon? Aldrig hört talas om karln.

-Vart tog de henne? -Ingen aning. De var så förtegna.

Bullard. Jag hälsar honom det.

Inspektör Troy vill att du åker till Ruth Fairfax lägenhet.

Sir... Ni kommer inte att tro det.

-Och sovrummet? -Inga spår efter Ruth där heller.

-Jag visste inte vad jag skulle göra. -Det är inte ert fel.

-Vem var det? -Assistenterna Noland och Backley.

-På order av Mark... -Gudgeon?

Ja, sir. Gudgeon.

Vi åker till stationen och tar reda på vad som händer här.

Bry er inte om varenda liten detalj.

Ni ska ta en massa fina färger på penslarna-

-och måla med stora djärva drag.

God morgon! Jag är assistent Noland-

-och det här är assistent Backley. Kan vi få er uppmärksamhet?

Troy. Ja, sir.

Han är här, sir. Tack, sir.

Barnaby här. Ja, sir.

Men...

Ja, sir.

Vad sa han?

Jag leder inte längre utredningen av mordet på Ruth Fairfax.

-Varför inte? -Min fru kan vara ett vittne.

Det skulle kunna...påverka mig.

Det har han rätt i. Inte för att ni skulle tillåta det.

Jag blir ersatt av inspektör Mark Gudgeon.

-Är det inte...? -Jo.

Han jobbar på säkerhetspolisen.

-Säkerhetspolisen? Är det sant? -Ja, det är sant.

-Vad gör vi nu? -Du fortsätter med utredningen.

Du rapporterar till assistent Noland i Midsomer Florey.

Ska jag jobba med säkerhetspolisen?

Du ska samarbeta med dem, ja.

Men jag skulle självklart hellre jobba med er.

Lugn, Troy. Det är en fin möjlighet.

-Utnyttja den väl. -Tack.

Kom in!

-Hej. Jag söker inspektör Troy. -Det är jag.

Jag... Jag vill anmäla en väskryckning.

Jo... Saken är den... Det är så...

Jag borde åka till Midsomer Florey och samarbeta.

Ja, åk du och...samarbeta.

Ursäkta.

Varsågod och sätt er.

Ja!

En av dem slog mig i ansiktet så jag skulle släppa.

Det fanns ett vittne. En äldre herre.

Han försökte hjälpa er, men ni knuffade bort honom.

Det minns jag inte. Jag var rädd och omtumlad efter överfallet.

Det förklarar varför ni inte anmälde stölden tidigare.

Jag trodde att jag hade hjärnskakning.

-Uppsökte ni läkare? -Nej, inte på en gång.

Jag åkte hem. Jag var chockad och ville ligga ner.

-Uppsökte ni läkare då? -Nej, jag mådde bättre efter vilan.

Jag förstår. Vad fanns det i väskan, mrs Tyrell?

-Viktiga papper från min bank. -Vadå för papper?

Kontoutdrag, brev och ett bankvalvskvitto.

-Bankvalvskvitto? Nåt mer? -Nej.

Jo, en kamera. En polaroidkamera.

Och en kikare.

"Jo, en kamera och en kikare"?

Jag letar hus. De underlättar.

Jag förstår. Så det var det ni gjorde i skogen? Letade hus?

Ja. Nej, inte precis.

Jag stannade för att hämta en karta i bagageluckan...

Jag bryr mig inte om kameran eller kikaren-

-men pappren är viktiga.

Nån kanske har hittat väskan och lämnat in den.

Det kan vi snabbt ta reda på.

-Det är väldigt vackert där. -Var då?

-Runt Midsomer Florey. -Det vet jag ingenting om.

Avdelningen för stulet gods, tack.

Jag antar att det är därför ni letar hus i trakten.

Colin, ska du kliva ur bilen?

Det är den här förbannade influensan...

Jag blir inte kvitt den.

Du har säkert god medicin undangömd på banken.

God morgon, mr Hawksley!

Mrs Partridge, jag ska arbeta i valvet på morgonen.

Stör inte om det inte är absolut nödvändigt.

-Ja, mr Hawksley. -Tack.

Hur går det för min älsklingselev?

-Jag är nöjd med laveringen. -Jag är inte förvånad.

Titta på det fantastiska penselarbetet.

-Jag skulle kunna äta upp det. -Skulle du, Barrett?

Säg mig, hur är den där inspektör Gudgeon egentligen?

Han dök aldrig upp. Vi förhördes av två assistenter.

-Gjorde de en rekonstruktion? -Nej, de ställde bara frågor.

Den de verkade mest intresserade av var en hantverkare.

-Mike Weatherby? -Ja, han är visst en suput.

Ja, Troy sa det.

Men han är den ende som jag vet var han befann sig.

-Varför det? -Tack vare min teckning.

Här.

Det är Mike Weatherby som jobbar på Carters hus.

-Var han där hela morgonen? -Ja.

Tecknade du tills du hittade Ruth Fairfax?

Ja. Det sista jag ritade var att rita visarna på klockan.

Tjugo i ett. Jag dubbelkollade med min klocka.

Weatherby skulle inte hinna springa dit och tillbaka.

-Berättade du det? -Ja, men jag lämnade teckningen här.

Visa dem den i morgon.

Och håll ögonen öppna. Berätta vad som händer.

-Du ska väl inte lägga dig i? -Givetvis inte.

-God morgon, Troy! Hur går det? -Fint, sir.

-Knackar du dörr? -Djupgående bakgrundskontroll.

"Djupgående bakgrundskontroll"? Vad är det?

Jag får tyvärr inte diskutera fallet med utomstående.

Jag förstår. Hur är den där inspektören Gudgeon?

Jag har inte träffat honom än. Chefen är upptagen nu.

"Chefen", Troy?

-Vad gör ni i Midsomer Florey, sir? -Operation Dammliv, Troy.

Vi måste ju göra nåt åt de här väskryckningarna.

Jag ville bara kolla att vi inte har missat nåt.

Vad jobbade Mike Weatherby med här?

Ett läckande rör. Där, under handfatet.

Han fick ta bort en skiva längst bak.

Antibiotika. De tillhör Angela Browning.

-Säger namnet er nåt? -Nej, ingenting alls.

De skrevs ut för tio dagar sen.

-Fick Ruth Fairfax besök nyligen? -Nej, hon fick aldrig besök.

-Är ni säker? -Ja.

Om hon hade fått besök hade jag vetat om det.

-Barnaby! -Major Teal!

-Har ni tid en stund? -Visst, bara ni löser mordet.

Det gäller rånet ni bevittnade. Offret anmälde det.

Blond, attraktiv, fina vrister...

Kan ni berätta var väskryckningen ägde rum?

Hon stod parkerad på Leverets Lane.

Kör genom byn och sväng höger, eller ta stigen över allmänningen.

Det är en behaglig promenad.

Gud, vad du skräms!

-Hur gick det? -Väskan har inte lämnats in.

-Är du säker? -Ja! Släpp, du gör mig illa!

-Vad är det med dig? -Inget.

Det är bara alla poliser som ränner runt.

-Det har inget med oss att göra. -Hur vet du det?

Det var nåt konstigt med mordoffret.

-Vad menar du? -Hon stirrade på huset i ett halvår!

Sluta, Tony! Jag avskyr när du är så här.

Nån är ute efter mig. Det kan vara nån av våra eller polisen.

De "våra" sitter i fängelse, okej?

Det är han! Snuten jag anmälde väskryckningen till.

Det är Barnaby. Berättade du om väskan för honom?

Än sen?

Vad gör du, Tony?

Jag ska ta hand om honom.

Har du blivit galen?!

Det är inte läge att slå poliser i huvudet!

Berättade du om bankvalvskvittot?

Det är klart! Du sa ju att jag skulle anmäla det!

Inte till honom! Han är ju kommissarie!

-Nu snokar han efter oss. -Tony, kvittot tillhör min man.

Om nån lämnar in det, måste polisen ge det till mig.

Bäst att det dyker upp snart. Jag är så här nära...

...så här nära att tappa kontrollen!

Vad är det frågan om?

Ja, de anhåller honom för mordet. Jag hörde när de grep honom.

-Mike Weatherby? -Han högg henne med en mejsel.

-Jag är mycket förvånad. -Jag med.

Hej. Du missade all uppståndelse. De grep Mike Weatherby.

Jag vet. Jag såg när han kördes iväg.

-Visade du din teckning? -Ja, i morse. För assistenten.

Han skulle återkomma när han hade "en lucka".

-En lucka... -Vad det nu än betyder.

Att han inte är intresserad. Är Troy här?

Han gick in på puben.

Det är samma gamla visa vareviga dag...

Barnaby!

-17 dagar var det. -Skojar du?

God dag, mina herrar.

Hej, sir. Det här är James Noland och Simon Backley.

-Kommissarie Barnaby. -Jag har hört mycket om er.

-Får jag bjuda på nåt? -Nej, tack.

Får jag prata med dig?

Jo, hur går det med operation... Vad hette den nu? Dammliv.

-Bra, tack. -Sånt är viktigt för samhället.

Ja, det är det.

Joyce såg Weatherby hela morgonen. Hon ritade av honom-

-vid Carters hus klockan 12.40.

Mordvapnet tillhör Weatherby. Han erkände det!

-Hans fingeravtryck finns på det! -Ja, det är ju hans!

Nån kan ha stulit mejseln av honom.

Han bråkar när han är full. De har döpt en fyllecell efter honom!

Fyllebråk är inte samma sak som att hugga nån i ryggen.

Han hade ju ett stort bråk med Fairfax.

Han sa på puben att han ville ge igen.

-Det är bara fyllesnack. -Jag får inte diskutera det här!

Okej. Jag har sagt mitt.

Joyce, visa Troy din teckning.

Märkligt. Den är borta! Titta.

-Var den verkligen där? -Ja.

Jag måste rusa. - Tack ändå, mrs Barnaby.

Har du nämnt teckningen för nån förutom polisen?

-Jag kan ha nämnt det för de andra. -Vilka?

Akvarellsällskapet.

Kom in!

-Troy! Hur går det? -Vi gör framsteg.

De andra förhör Weatherby. Jag får sitta med sen.

Tur för dig! Har du träffat inspektör Gudgeon?

Inte än, sir. Han håller i hela operationen.

-Det är väldigt komplicerat. -Det tror jag säkert.

Det här kom just in. Några ungar stal en skoter i morse och kraschade den.

En ligger på sjukhus med ett brutet ben.

-Det kan vara väskryckarna. -Ja, Troy. Tack så mycket!

Det här kan vara genombrottet som jag väntat på.

Jag glömde nästan bort. Ta det här.

-Vad är det? -Angela Brownings antibiotika.

-Förlåt? -Angela Browning.

Ruth Fairfax riktiga namn. Assistent Browning, till och med.

30 år gammal. Arbetade för säkerhetspolisen vid sin död.

Berättade inte dina nya kollegor det? Märkligt.

Jag åker till sjukhuset. Tack för det här.

Var var du i morse? På ännu en mystisk promenad?

Det kryllade ju av poliser.

-De var ju ute efter Weatherby. -Skönt att slippa honom.

-Börja inte nu igen. -Det är den här förbannade byn.

Det är inte byn, det är du! Du är paranoid.

Vad säger du om att flytta?

Hitta en plats i solen där ingen spionerar på oss?

-Hur skulle vi göra det? -Svara på frågan.

Åh, Tony... Har du hittat dem?

-Har du hittat pengarna? -Inte så högt!

Jag visste att du hade nåt i görningen!

Inget är klart än. Vi måste ligga lågt.

-Det är fantastiskt! -Vad sa jag?

Fortsätt så.

Toppen!

Du vet att jag inte har nåt emot lite äventyr-

-men du börjar bli en aning yvig.

Jag är ledsen, Barrett.

Det är för att jag är så uppspelt.

Och vad är det som har gjort dig så upphetsad?

Han har nog hittat dem.

-Är du säker? -Han har dem inte än.

Men han vet var de finns. Vad är det du brukar säga?

Carpe diem, min kära. Fånga dagen.

-Vi måste göra oss beredda. -Ja.

Vad sägs om Sydfrankrike? Vi kan följa i Matisse och Picassos fotspår.

Åt helvete med konsten! Jag vill ha dig för mig själv.

Och inte bara för målarlektioner.

-Vem är du? -Kommissarie Barnaby, Jason.

-Jag visste inte att den var stulen. -Jag är inte här för en skoter.

-Inte? -Nej.

När du stal väskan från den där kvinnan-

-så begick du ett stort misstag, Jason.

Du slog henne. Då hamnar du i en annan kategori.

Det är råntvång.

Du har aldrig suttit inne, va?

Det var Richie som slog henne! Hon släppte inte väskan!

-Tack, Jason. -Jag slog henne inte.

En sak till... Vad gjorde ni av väskan som ni stal?

Förhöret återupptas kl. 16.51.

Mr Weatherby, berätta om ert bråk med Ruth Fairfax.

-Ska inte min advokat vara här? -Han är på väg.

Ni behöver inte svara på frågor om ni inte vill.

Mrs Metcalfe släppte in mig för att laga ett rör i sovrummet.

Sen kom Fairfax och började skrika.

-Vad sa hon? -Hon kallade mig tjuv!

-Hon gjorde er upprörd. -Ja, det är klart!

Enligt vittnen på puben sa ni att ni skulle "sätta Fairfax på plats".

-Vad menade ni med det? -Att hon var skyldig mig en ursäkt.

Jag har blivit kallad mycket, men jag är varken tjuv eller mördare!

-Hur länge har du jobbat hos Carter? -I tio dagar eller så.

Parkerade du alltid bilen framför huset?

-Har du lämnat den olåst? -Ja, förmodligen.

Förhöret avslutas av Backley kl. 16.53.

-Vad sysslar du med? -Jag är orolig för mejseln.

-Om bilen var olåst... -Du sitter bara med!

Du får inte störa ett välplanerat förhör. Stick!

Tack.

ETT FÖREMÅL ATT FÖRVARA I BANKVALVET

Letar ni efter bevis, Barnaby?

Dokumentet kommer från det här kontoret.

Kan ni säga vad det är?

Kvittot på ett föremål som finns i bankvalvet.

Lustigt nog har jag försökt få tag i mr Tyrell.

-Varför det? -Kontoret ska stängas.

Mrs Partridge, mr Miller och jag...

...har blivit överflödiga i verksamheten.

Midsomer Florey ska inte ha nån bank.

I stället ska man ha en vinbar-

-där man serverar cocktails-

-och eklektisk stillahavsmat.

Djupa andetag, mr Hawksley.

Tack, mrs Partridge.

Deponenterna måste avlägsna sina föremål innan veckan är slut.

-Och mr Tyrell har inte svarat. -Nej.

Han kan ha flyttat eller glömt. Ni anar inte hur många som gör det.

-Men det förvånar mig i hans fall. -Hur så?

Föremålet i fråga är ganska stort.

Där är det. Tidig viktoriansk stil? Jag är dålig på möbler.

Jag antar att det är låst. Har ni nyckel?

Nej, det är ägaren som har.

Tack för att ni tog er tid.

Hittar ni ut själv? Jag har lite arbete kvar här nere.

-Absolut. Tack än en gång. -Varsågod.

-Kommissarie Barnaby? -Kom in.

Mrs Tyrell! Tack för att ni kom. Slå er ner.

-Vi har nog hittat er väska. -Tack och lov!

Kameran och kikaren var dessvärre borta.

Men...den här fanns kvar.

Pappren jag var orolig för. Vilken lättnad!

Och...så hittade vi de här.

-Låg de i min väska? -Ja.

-De är inte mina. -Är ni säker på det?

Ni hade ju en polaroidkamera.

-Jag har aldrig sett karln. -Han heter Tony Carter.

-Vilket sammanträffande. -Vadå?

Han bor i Midsomer Florey, där ni blev rånad.

Och där er man förvarar nåt i valvet på den lokala banken.

-Försöker ni antyda nåt? -Nej då.

Jag påpekar bara en oväntad koppling.

Det finns ingen "koppling", så glöm det.

-Kan jag få mina saker? -Inte riktigt än, mrs Tyrell.

Det här är nämligen bevismaterial.

Dokumentet tillhör egentligen er man.

Kan han komma förbi och identifiera det?

Nej. Han är inte i landet.

Inte i landet? Jäklar. Ingen fara, jag kontaktade bankdirektören.

-Varför det? -För att se om föremålet var kvar.

Tjuvarna kunde ju ha försökt lösa ut det med det här.

-Och det vill vi ju inte. -Nej, det vill vi inte.

Så jag sa till Barnaby...

"I ert ställe skulle jag leta i skogen. Vid rastplatsen."

Och där hittade han mycket riktigt väskan.

-Du borde ha blivit polis. -Det sa Barnaby med.

Jag hörde just att Barnaby hittade väskan. Två killar i baren...

-Inte nu, Troy. -Det går fort.

-Gäller det Weatherbys mejsel... -Nej, Angela Browning.

-Vad sa du? -Det var Ruth Fairfax riktiga namn.

-Hon jobbade på säkerhetspolisen. -Hur fick du reda på det?

Lugn, Simon. - Säger du det till nån, får du sparken.

Offret var 60-åriga Ruth Fairfax.

Vi sköter det här på vårt sätt. Inspektör Gudgeon vill ha det så.

Litar ni inte på mig?

-Kan jag säga det på ett snällt sätt? -Nej, James.

Gudgeon skulle inte äventyra en lång, knepig operation-

-genom att säga nåt för en plattfotad lantissnut.

-Hårt, men sant. -Det här ska du göra, Gavin.

Håll käften och återgå till att jaga väskryckare.

Du har nog inte vad som krävs för säkerhetspolisen.

Du har rätt. Det har jag inte.

-Troy! -Ursäkta att jag stör. Har ni tid?

-Visst. Kom in! -Tack.

De frågade inte Mike Weatherby om mejseln.

Och de skickade hans advokat till fel rum.

-Jag var tvungen att säga nåt. -Bra gjort, Troy.

-Är han bekant? -Det är Tony Carter.

Han hette Tony Mayhew. Innan han kom med i vittnesprogrammet.

Minns du Rugged Edge-rånet?

-På Heathrow för fem år sen. -Ja, de tog 20 miljoner pund.

Ja, det var Carter och hans vänner.

Carter greps, men gick med på en uppgörelse.

Han vittnade mot de andra och fick ett nytt namn och ett nytt liv.

-I Midsomer Florey. -Ja.

Vilket för oss till väskryckningen på Leverets Lane.

Carters högra hand och vän hette Keith Tyrell.

Kvinnan som blev rånad heter Linda Tyrell.

Hans fru.

-Låg bilderna i hennes väska? -Det är nog passfoton.

Medan hennes man avtjänar 15 år för väpnat rån-

-hjälper Linda mannen som förrådde honom att skaffa pass. Varför?

Vänta lite. Alla pengarna återfanns inte.

Fem miljoner pund fattas, Troy. Keith Tyrells del, sägs det.

Keith Tyrell förvarar en stor möbel i den lokala bankens valv.

Kvittot låg i Linda Tyrells väska när den blev stulen.

Angela Browning fick nog nys om pengarna.

-Så Tony Carter dödade henne. -Det skulle vara lägligt.

Tyvärr såg Godfrey Teal Tony Carter i skogen 800 meter bort-

-när Ruth Fairfax mördades.

Tom! Jag är hemma!

-Hur gick det? -Underbart bra. Allt bara klaffade.

Titta.

Den är väldigt...stämningsfull.

-Vem är det? -Alan Pinkney.

Varför växer polisongerna ut ur öronen?

Det är penslar. Han har dem alltid bakom öronen.

-Träden är väldigt bra. -Det är moln, Gavin.

Får jag titta på en pensel? Tack.

"Pensel. Nummer åtta. Sobelhår."

Penseln som låg under offret hade brunt skaft, inte sant?

-Ja, och borsten var av nylon. -De flesta använder sobel.

Vi antog att det var Ruth Fairfax pensel.

Men den kanske var mördarens.

Om man tänker hugga ihjäl nån, tar man väl inte med en pensel?

Jo, om man glömt bort att den är bakom örat.

-Sitter Pinkney alltid framför dig? -Nej, bara i dag.

-Innan satt han... -Var då?

Jag försöker komma ihåg det.

Du fick flytta från första stället när Ruth Fairfax kom.

-Där kan ni inte sitta. -Ni skrämde mig!

Så du flyttade till norra änden av allmänningen.

Jag hade en bra utsikt och kunde se de andra-

-och jag såg Ruth Fairfax åt andra hållet.

Alan Pinkney satt i närheten av henne.

Men jag såg inte hela honom eftersom det stod ett träd i vägen.

-Såg du inte honom alls? -Bara om jag lutade mig bakåt.

-Det hade jag glömt. Förlåt. -Nej, tack för hjälpen.

-Vad vet vi om Alan Pinkney? -Inte mycket.

Arbetslös, ostraffad, bor i Causton.

Penseln som låg under offret...

Jag vill vara säker på att den inte tillhörde Ruth Fairfax.

Gudgeon vill nog inte att vi ska se bevisen.

Han behöver inte veta nåt.

Ann! Här borta!

-Pengarna då? -De ska ingenstans. Jag har kvittot.

Skönt att allt har återgått till det normala.

-Förlåt för de här dagarna. -Du behöver inte säga förlåt.

-Vi ses i morgon bitti. -Ja, sir.

Barnaby vet vem du är vid det här laget.

Jag med, för den delen.

Alltså har han kommit fram till vad som finns på banken.

-Jag är ledsen, Tony! -Vi behöver inte kvittot.

Nu tror Barnaby att pengarna är säkra.

-Hur ska vi få tag i dem? -Vi ska göra ett uttag.

På det gamla hederliga sättet.

Här är hennes målningar, sir.

Penslarna måste vara här nånstans.

Tony Carter signalerade visst till Linda Tyrell uppe i skogen.

Det byggde på om gardinerna var fördragna eller öppna.

Angela Browning listade ut det.

Här är de. Svarta skaft, sobelhår. Förutom den här.

De stoppade in den bland alla andra.

Typiskt för den här utredningen. Säkerhetspolisen ska vara eliten!

-Men det är helt hopplöst. -Så går det när chefen är borta.

Ja, inspektör Gudgeon... Jag har inte träffat honom än.

Han är alltid på möte.

Jag ser om teknikerna kan hitta Pinkneys fingeravtryck.

-Sir? -Ja, ge dem till teknikerna.

Jag ska prata med Alan Pinkney.

Gott folk, det är vår sista dag i Midsomer Florey. Utnyttja den väl.

Glöm inte välgörenhetsauktionen.

Folk ska slåss om att få köpa era mästerverk.

Så gör ert allra, allra bästa.

Linda Tyrell, Troy.

-Låter namnet bekant? -Linda Tyrell...

Kom igen, hennes väska stals här. Vi tror att den har hittats.

Linda Tyrell är ringmärkt.

Hon utreds av säkerhetspolisen. Vi ska få veta allt.

Det låg ett dokument i väskan. Jag vill att du ger oss det.

-Ett dokument? Menar du ett papper? -Gör mig inte irriterad, Troy.

Förlåt, men ni måste vara tydliga med oss...lantissnutar.

Ge det till honom, Troy.

Ska jag, sir?

-Det var bättre. -Jag sa inte att ni kunde sitta här.

Tack, sir.

Ursäkta...

Tack för samarbetet. - Tack, sir.

Skulle ni inte till Alan Pinkney?

Jag hörde att de sökte mig. Jag förstod att de ville ha kvittot.

Minns du att du sa att utredningen var hopplös?

-Gudgeon vill nog ha det så. -Nu hänger jag inte med, sir.

Poliser tycker också om pengar, Troy.

Jag ska till banken. Ta penseln till labbet.

Och hitta Pinkney.

-Ska jag gripa honom? -Nej, inte än.

Se om hans penslar liknar den där.

Sen får vi vänta på resultatet från labbet.

Vi måste sköta det här rätt. Annars blir vi trafikpoliser.

-Det var intressant. -Tycker ni?

-Ja. "Bra" är inte rätt ord. -Det var snällt av er.

Jag förstår inte. Han borde ha åkt för länge sen!

Han har nåt i görningen! Jag går och tittar.

Reta inte upp honom!

Mr Hawksley? Kommissarie Barnaby söker er.

Ett ögonblick!

Ann, vänta!

Ann! Vänta!

-Kan jag stå till tjänst? -Hoppas det. För er skull.

Vi tror att den innehåller en stor summa stulna pengar.

-Nej. Är ni säker? -Ja.

Mr Hawksley? Kan ni öppna? Det är väldigt viktigt!

Ursäkta mig.

In med er!

-Förlåt, mr Hawksley! -Ingen pratar förutom jag!

Här är nyckeln.

Öppna.

Det är sopsäckar där inne. Ta ut dem-

-och fyll dem med pengar. Lätt som en plätt.

Hjälp dem, Barnaby, så kanske jag skonar dig.

God morgon, kära dam!

Tyckte väl att bilen såg bekant ut. Trots att jag såg den liggande sist.

-Vad vill ni? -Känner ni inte igen mig?

-Vad är det?! -Brandlarmet.

Brandkåren kommer om vi inte stänger av den.

Ska jag göra det? Det är precis utanför dörren.

Stanna där!

Jag gör det. Fortsätt jobba!

Troy, grip mr Carter eller mr Mayhew. Vad han nu än heter.

Mr Hawksley?

Jag vore tacksam om ni fick banken att se ut som vanligt snarast.

Jag dras faktiskt till den mörka sidan när det gäller kvinnor.

Ni kanske vill ta ett glas sherry på puben?

-Snälla, gå härifrån! -Det menar ni inte...

Kära mrs Carter, vilken trevlig överraskning!

Midsomer Florey är fullt av vackra kvinnor i dag!

-Godfrey, har du sett min man? -Han gick in på banken.

Det är för sent för att öppna ett konto. De stänger nu.

Linda Tyrell! Nu förstår jag!

Du kunde inte hålla dig borta från honom, va?

Han utnyttjade dig bara för att komma åt pengarna!

Vänta och se. Det är jag som får spendera dem!

Känner ni varandra? Underbart!

Vi kan väl alla ta oss en liten rackare?

För en gångs skull, Godfrey. Lägg inte näsan i blöt!

Magnifikt!

God morgon. Jag vill hämta ett föremål i valvet.

Tack, mrs Partridge.

Jag tar hand om det här.

Där är det.

Tack, mr Hawksley. Vi klarar oss själva nu.

-Tack, sir. -Förlåt.

Fem miljoner, James.

-Nyckeln. -Hawksley måste ha den.

-Tack gode Gud att ni är här! -Vad fan vill ni?

-Det är fem miljoner pund däri. -Bytet från ett väpnat rån.

Vi vet. Vi är här för att hämta dem.

Vilken lättnad! Vi är inte vana vid såna summor.

-Jag förstår. -Stressa inte upp er.

-Säkerhetspolisen tar hand om det. -Bäst jag ger er nycklarna då.

Tack, sir.

Ja... Då sätter vi igång.

Tack. Vi behöver er inte.

-Jo, det var en sak... -Vadå?

Vi är som sagt inte vana vid sånt här-

-så kan vi få ett intyg från Gudgeon innan ni tar pengarna? Ifall att.

-Han är upptagen. -Sitter han på möte?

-Vad var det? -Jag bad Hawksley att låsa valvet.

För säkerhets skull. Nån försökte stjäla dem för en halvtimme sen.

-Är vi inlåsta? -Lugn, syret räcker i 24 timmar.

Mr Hawksley låser upp när inspektör Gudgeon dyker upp.

Inspektör Gudgeon.

Vad är problemet?

-Det där är inte Gudgeon. -Jo.

Barnaby, hur vågar ni störa säkerhetspolisen?

Nu pratar vi inte om säkerhetspolisen.

Vi pratar om penslar.

Glömde du att den var där? Det är lätt hänt.

Du ska veta att jag står på god fot med din polismästare.

Inte länge till, sir.

Den här penseln är identisk med den under Angela Brownings kropp.

Din pensel, Gudgeon.

Som du tappade när du dödade henne med Mike Weatherbys mejsel.

Simon, James, det är nonsens. Fortsätt packa pengarna.

Vi får tillbaka fingeravtrycken från labbet om en timme.

Det låg en brun pensel bland de andra.

Jag trodde att den var Angelas!

Assistent Angela Browning gjorde ett bra jobb.

Hon avslöjade Tony Carter och Linda Tyrell.

Det enda problemet var att hon var hederlig.

Alltså måste hon försvinna. Inte sant, Gudgeon?

-Inget våld. Inget våld, sa du! -Vänta lite...

Dödade du en av dina egna? Din jävel!

-Okej, okej... -Hämta förstärkning. Och grip dem.

Okej, okej...

Hur visste ni att Pinkney var Gudgeon?

Jag antog att Pinkney jobbade ihop med Gudgeon.

Men varför skulle Gudgeon lita på en civilist som Pinkney?

Det måste vara samma person.

Plattfotade lantissnutar? Pyttsan!

Jag önskar att alla gripanden var lika trevliga.

Hallå? Colin?

Hej, Barrett.

Jag undrade... Vet du var Ann Carter är?

Hon åkte till polisstationen med sin man.

Han var visst en bankrånare vid namn Tony Mayhew. Visste du det?

Nej, det visste jag inte.

Tack.

Fem miljoner pund i kontanter.

Jag har suttit några centimeter bort...

...från fem miljoner pund i fem år.

Du anar inte hur det är att vara så nära-

-så mycket pengar.

Jo, det gör jag faktiskt.

-Vems är det där? -Hur så?

-Herregud! -Vad?

Det är ett linneskåp från 1800-talet.

Om jag inte har fel, är det tillverkat av Joseph Wilkinson.

Jag lärde mig om möbler när jag satt inne...

När jag gick på konstskola.

-Tror du att den är värd nåt? -En mindre förmögenhet.

En mindre förmögenhet.

Jag har 20 pund för den fina studien av Hen Cottage.

Det är för ett fint ändamål. Hör jag 25?

25 pund. Nån som bjuder 25?

Så Alan Pinkney... Förlåt, Mark Gudgeon var mördaren.

Japp. Hans avtryck fanns på penseln.

Hittade du alla pengarna? Bra jobbat, Tom!

Barnaby! Nåt nytt om Linda Tyrell?

Tyvärr inte. Hon är spårlöst försvunnen.

Hon solar nog sina magnifika vrister på sydligare breddgrader.

Sånt är livet.

För 40 pund kan ni få den på väggen...

-Hej, Joyce. -Tessa! Underbart att se dig!

-Du ser fantastisk ut! -Tack.

Saker och ting löste sig. Colin ärvde en släktklenod-

-som visade sig vara förvånansvärt värdefull.

Bra. Här kommer Barrett.

Mina två älsklingsdamer.

Får jag låna Tessa en stund?

Vi ska diskutera akvarellsällskapets planer för nästa år.

Såld till kyrkoherden!

-Nästa målning är min! -...av Joyce Barnaby.

-Tänk om ingen bjuder nåt? -Vem bjuder 20 pund?

Kom igen, 20 pund! Okej, tio då. Kom igen, mina damer och herrar!

Tack, kommissarie Barnaby. - Bjuder nån 15 pund?

100 pund!

100 pund är bjudet! Bra gjort, major Teal!

Vem bjuder 150 pund? Säkert nån. 150 pund. Nån?

Text: Pablo Diaz Bernal www.sdimedia.com