Original subtitles

MORDEN I MIDSOMER

-Tycker du om fiske? -Nej...

-Vilka har du där hemma? -Min man Paul. Han är trädkirurg.

Vi har Kelly som är åtta år och lille Mark, som snart fyller sex.

-Älskar han smeknamnet lille Mark? -Han hatar det.

-Har du familjen hos dig nu? -Ja.

Nej... Jag sitter i sovrummet och de lyssnar i köket. De skrattar nog.

De skrattar inte åt världens bästa mamma. De är stolta över dig.

-Ta hand om dig! -Hej då.

Vi har trafikproblem i närheten av Causton. En bil har vält.

Undvik området om ni kan.

Snart lyssnar vi på Jenny Carlisle och vår gamle vän Rob Smith-

-men nu är det dags för vår tävling.

DÖDEN OCH DRÖMMAR

-God morgon, sir. -Troy...

Han heter Martin Wroath. Han levde ensam.

Det måste vara självmord.

Men metoden var hemsk.

...då vi ger bort en splitterny bil. Imorgon från klockan sex.

-Vem hittade honom? -Hushållerskan. Arbetade här deltid.

-Jag bad henne vänta där inne. -Lämnade han något meddelande?

Det där kan vara en minnessak från förr.

Varför gick han inte bara ut och sköt sig i huvudet?

Varför så mycket besvär?

Mrs Mary May...?

-Ja. -Hur står det till?

Kriminalkommissarie Barnaby.

Du var visst den första personen som gick in här i morse.

-Vilken tid var det? -Klockan halv nio. Min vanliga tid.

Det måste ha varit en chock. När var sista gången du såg Martin i livet?

För två dagar sedan.

Jag kommer bara hit tre dagar i veckan.

Ett så stort hus behöver mer tid, men han var en elak man.

Han förväntade sig mer för mindre.

Det var tråkigt att han gjorde så mot sig själv.

Man kunde nog se att det var på gång.

Han kunde åtminstone ha gett mig mina pengar först.

-Vilka pengar? -Han var skyldig fyra veckors lön.

Han var skyldig pengar till många.

-Känner du hans släkt? -Ja.

Ni intellektuella kan hålla på med sådant. Vi andra måste arbeta...

Mrs Sarah Wroath? Kriminalkommissarie Barnaby.

-Kan jag få prata med er? -Om vad?

Kan vi gå in och prata?

Bara du inte pratar så högt.

Bebisen sover fortfarande.

Jag kallar mig inte för mrs Wroath längre. Du kan kalla mig Sarah.

Hur kan jag hjälpa dig?

Det rör sig om din make som du inte bor med, Martin Wroath.

Åh nej, inte mer problem.

Vad försöker han med nu?

Vad det än var han försökte göra så är det slut med det nu.

-Jag kommer! -Martin har tagit livet av sig.

-Va? -Han sköt sig. Jag hittade honom.

Han hade nästan skjutit av sig huvudet.

-Vad får det lov att vara? -Ingenting.

Jag ville bara berätta nyheterna.

Det var omtänksamt. Vi har stängt.

-Du öppnade ju alldeles nyss... -Tack, mrs May.

Han orsakade så mycket problem.

Gordon hoppades att han skulle dricka ihjäl sig-

-men jag skulle aldrig önska att någon dör.

-Vem är Gordon? -Apotekaren.

Vi flyttade ihop när jag hade lämnat Martin.

Vi skulle gifta oss när den slutgiltiga äktenskapsskillnaden kom.

Han är en bra man och en stolt far.

Jag hoppas...

Jag hoppas att inte Martin tog livet av sig på grund av mig.

-Varför tror du det? -Han ville ha tillbaka mig.

Det var därför han orsakade så mycket problem.

Han söp sig full och förolämpade mig och Gordon.

-Utövade han fysiskt våld mot dig? -Ja, under vårt äktenskap.

Han drack, spelade bort våra pengar och var förtjust i kvinnor.

Andra kvinnor.

När jag lämnade honom blev han deprimerad och sökte hjälp.

-Var då? -Mercy Park. Det ligger i närheten.

Tack, Sarah.

-Fina priser. Är det Gordons? -Ja.

Han borde inte vara apotekare. Han är en fantastisk musiker.

Det var blod överallt.

På väggarna, i vasken och över kylskåpet.

-Martin Wroath? -Ja, det som fanns kvar av honom.

-Tur att jag slapp städa upp det. -God morgon, flickor!

God morgon! Tack...

Ursäkta mig. Tack.

Jag pratade med hans läkare.

-Han har behandlats för depression. -Jag vet. Vid Mercy Park.

Det stödjer självmordsteorin.

-Gör det? -Jag antar det.

Han kanske byggde upp anordningen för att han inte klarade av det.

Kan du ta det här till laboratoriet?

Sarah!

-Han är död. Den jäveln är död! -Jag vet.

-Våra problem är över! -Försiktigt...

Vad skulle jag ta mig till utan dig?

Och dig... Titta!

MERCY PARK PAVILJONGSJUKHUS

-Vilket ställe! -Chefen här är speciell.

-Du känner väl inte doktor Moore? -Nej, sir.

Jag använde mig av doktorn i några speciellt svåra fall.

-Med vad? -Gärningsmannaprofiler.

Doktor Moore är otroligt analytisk och profilerna stämde perfekt.

Torra, gamla akademiker kan vara bra att ha ibland-

-men doktor Moore behöver inte ge sig ut och hitta de skyldiga.

-Tom! Så roligt att se dig. -Jane...

Roligt att se dig också.

Jag bokade in ett möte klockan fem med de nyanlända, Jane.

Det här är doktor Moore.

-Doktor Moore, inspektör Troy. -Hej.

Det här är Tony Parish, rådgivare åt de boende.

-En rådgivare på ett sjukhus? -Jag har gjort förändringar.

Jag känner dig, Jane. Du tycker om förändringar.

-En överlevnadsbana? -Varför inte?

Jag tror på aktiv rehabilitering och det är vad Mercy Park får nu.

Jag kastade ut tv-apparater och tofflor.

-Jag hoppas de blir omhändertagna. -Ja då, på mitt sätt.

-Ingen lämnas ensam. -Vad har ni för slags patienter?

Alla sorter, och några trasiga människor som jag har tagit hit.

-Vi är här för en patients skull. -Martin Wroath.

Martin...? Han var här på frivilligbasis ett tag.

Han skrev ut sig själv för några veckor sedan.

-Sa han varför? -Han tyckte om alkohol för mycket.

-Det var inte tillåtet här. Hur så? -Martin Wroath är död.

-Han sköts till döds. -Martin...?

-Så hemskt! Vad hände? -När såg du honom sist?

För en vecka sedan.

Jag brukade besöka honom regelbundet.

Jag försökte få honom att komma tillbaka, men det var lönlöst.

-Påstår ni att han begick självmord? -Vi vet inte ännu.

Det skulle han inte göra. Inte Martin.

Han var en spelare som alltid gjorde saker han själv tjänade på.

Han skulle aldrig ta livet av sig.

Mamma är hemma.

Nej, låt mig vara! Jag ska berätta det först.

Vet du vad, mamma? En man har dött. Vi hörde talas om det.

-Hans skalle var skjuten i bitar. -Jag vet.

Det var en av mina gamla patienter.

Stäng av, Guy. Mamma är upprörd.

Ge mamma något att dricka, Ettie.

-Vad står på, mamma? -Den döde var mammas patient.

Det var tråkigt att höra.

Vilken dag...

Mrs May...?

Vad gör ni här?

Får jag...?

Ställ tillbaka de där, tack.

Gör som han säger!

Vi ville bara få lite av det han var skyldig oss.

Polisen undersöker den här brottsplatsen, mrs May.

-Förstår du det? -Ja.

Hur kom ni in?

Via bakdörren.

Kan jag få era nycklar till huset, tack.

-Snälla... -Ge honom nycklarna!

Okej...

Kom nu.

Mrs May...

-Besökte någon Martin nyligen? -Nej.

Bara den där doktorn. Hon var alltid här.

Sir...

Obduktionsrapporten, Troy.

Det fanns stora mängder alkohol i hans system.

Samt stora mängder antidepressiva medel.

-Och pokalen? -Spår av tricykliska antidepressiva.

Blandade han en drink innan han tog livet av sig?

-Varför skulle han göra det? -För att göra det enklare.

Läs vad det står, Troy.

Det står "en stor mängd" av medlet.

Det skulle ha cirkulerat i hans blodomlopp.

Då var han medvetslös när han satt där.

Då skulle han inte ha kunnat skjuta sig själv.

Om ni letar efter apotekaren så ödslar ni bort er tid.

-Varför? -Han jobbar bara där på dagtid.

De trasiga människorna doktor Moore nämnde, kan det vara brottslingar?

Jane vet vad hon gör. Jag beundrar hennes intelligens.

-Det kan jag tro. -Hon var bra att arbeta med.

Hon skulle ha blivit en bra kriminalare.

Hur ska vi kunna ställa frågor i det oljudet?

Polisen! Stanna!

-Morton Fendles konsertmästerskap. -Ja, det var för tre år sedan.

-Vad tror du att polisen vill? -Vet inte.

Gordon kanske har spelat dödligt dåligt.

-Motståndet kunde ha varit bättre. -Så den här pokalen är din?

Självklart. Vad gör du med den?

-Var såg du den senast? -Hemma, bland de andra pokalerna.

Jag tycker inte om att bli avbruten.

Den här pokalen upphittades bredvid Martin Wroaths döda kropp.

Den innehöll spår av det tricykliska antidepressiva medlet Tenzine.

Säljs det märket i ert apotek, mr Leesmith?

Dödade du Martin Wroath?

-Självklart inte! -Du hade anledning att göra det.

Ja, men jag skulle inte kunna ta någons liv.

Martin Wroath måste ha stulit den.

Varför skulle han göra det?

Han kom alltid hem till oss. Dygnet runt.

Han ville få tillbaka Sarah.

Han samlade på sig saker. Prydnadssaker.

-Gordon... -Jag kommer snart, Sonia.

Gå igenom andante-stycket igen. Börja vid bokstaven P.

Som du vill, Gordon.

Mr Barnaby...

Det här är en liten by och jag har två viktiga roller här.

Människor ser upp till mig. Jag kan inte tillåta mig problem.

-Jag förstår. -Jag har dirigerat bättre orkestrar.

Presentationen ser inte bra ut, men det ska jag ändra på.

Jag ska tillsätta en eller två tamburmajorer, vackra flickor.

Då lär Midsomer Worthy lägga märke till oss.

-Får jag komma in? -Ja.

Hej!

Om man gör en handbromsvändning med den här så flyger böckerna.

Säg mig en sak, Cully...

Vad vet du om doktor Jane Moore? Din pappa ser henne som ovärderlig.

Han bad om hennes hjälp en gång.

-Löste hon fallet åt honom? -Pappa lyckades få till en dom.

-De tillbringade mycket tid ihop. -Då måste ni ha varit oroliga.

Hur så? De var arbetskamrater.

-Visst... -Ville du något mer?

-Jag är försenad till nästa ställe. -Du kan släppa av mig.

Lokalborna gillar inte det doktor Moore har gjort här.

De är tystlåtna och tar sig inte för så mycket.

-De läser böcker. -Ja.

De gillar inte hennes högtflygande planer. Hon är änka.

Hennes man dog i en klätterolycka för tre år sedan.

-Vi ses senare. -Vi ses...

Ja, Martin Wroath ordinerades Tenzine.

-Regelbundet? -Ja.

-Och när han skrevs ut? -Han kunde inte få tag på det.

En överdos är farlig och läkemedlet tas bara under övervakning.

Hans kropp hade stora mängder av medicinen.

Jag vet inte varifrån han fick det.

Ja? Nu igen? Okej, jag tar hand om det.

-Kan han ha stulit medicinen? -Inte härifrån.

Dean! Han kan ha tagit hem några piller härifrån varje dag.

-Satte personalen upp banan här? -Nej.

Jane hyrde in en man härifrån byn; Jeff Haskin.

-Dean! -Frestande om man är deprimerad.

Vi har inte så många sårbara här.

Det är inga fysiska aktiviteter inplanerade idag.

-Inte? -Kom ner! Genast!

-Tio poäng av tio möjliga. -Vem är han?

Dean Hunniset har levt på institutioner hela sitt liv.

Jag hjälpte honom för att han skulle få rehabilitering.

Han måste lära sig att leva i samhället.

-Får han gå ut? -Ja, om vi vet var han är.

Vi tillåter frånvaro när han arbetar deltid som trädgårdsarbetare.

-Varifrån flyttade du honom? -En tvångsvårdavdelning.

-Då har han utfört brott. -Ja, för länge sedan.

-Han satt fast i systemet. -Det händer många personer.

Kan du ta dig tillbaka till Causton på egen hand, Troy?

-Varför det? -Jag vill ta med Jane till huset.

Ettie... Jag åker iväg en stund.

-Säg det till Hannah och Guy. -Ja, mamma.

Vad försökte han säga oss?

Personer som begår självmord vill ofta säga något med det.

Han begick inte självmord.

Vad pratar du om?

Gjorde någon sig allt det här besväret för att mörda honom?

Det kan jag inte tro. Varför gjorde han inte motstånd?

Han blev nerdrogad först.

Känner du till någon som kan döda på det sättet?

Jag känner till några stycken, men de sitter inspärrade.

När du var här för en vecka sedan...

-Hur verkade han må? -Som vanligt. Han drack för mycket.

Han var deprimerad och saknade sin fru. Han älskade Sarah.

Tog du någonsin en drink med honom?

-Jag tog ett glas vin ibland. -Vilket slags vin?

Vitt vin. Jag dricker inget annat.

Martin hade tydligen ett antal fiender.

-Var han vän med de på sjukhuset? -Nej.

Han gjorde många upprörda. Han retade upp dem.

Imorgon ska Mercy Park fira sin ettårsdag.

-Vi ska fira hos mig. Kommer du? -Gärna. Tack.

Gratulerar!

-God mat! -Tack. Vår bror Guy organiserade det.

-Bra gjort! -Säg inte det till honom.

Nej, han är tillräckligt uppblåst.

-Rött eller vitt? -Rött, tack.

Tack.

-Läkare tjänar bra. Dricker du inte? -Nej, jag kör.

-Ni dricker väl måttligt i tjänsten? -Absolut.

-Roligt att du kunde komma, Gordon. -Tack, Jane.

Jag kom själv. Sarah tar hand om barnet.

Ursäkta mig.

Tom... Du ser besvärad ut. För mycket folk?

Vi går ut en stund.

Det går bra, eller hur?

Bra gjort, Guy! Det gäller er också.

Men inget är gott nog åt er mor.

Jag skulle göra vad som helst för henne.

Skål för ett lyckat år.

En patient dog ju...

Hans död hade inget med dig att göra. Det vet du väl?

Jag tog det här jobbet när min man dog.

Det var ett steg nedåt.

Jag ville ha något mindre krävande när jag sörjde.

Nu går det bra för stället och för barnen...

-De verkar välmående. -De är toppen.

De håller sig nära mig. Ibland beter de sig som föräldrar.

Hannah och Guy tog sig igenom det välbehållna.

Det var hemskt för dem.

Du förstår...

De var med när Andy ramlade ner och dog.

Din far lyssnar mer på Jane Moore än han lyssnar på mig.

-Han måste ha en anledning. -Säkert...

Jag är också bra på att lista ut vad folk tänker. Det borde han veta.

Vissa av hennes patienter är som ett skämt.

Poliser och psykologer har olika mål.

-Vad för mål? -Vi fängslar dem. De släpper ut dem.

Slappna av, Gavin. Det är fest!

-Får jag ställa en fråga, Tony? -Vad då?

-Mår du bra? -Ja... Det har varit en lång dag.

-Lärde Dean känna Martin Wroath? -Ja, de hade gruppterapi tillsammans.

-Kom de bra överens? -De hatade varandra.

-Läggdags, Ettie. -Mamma... Jag vill höra musiken.

-Gå nu. Det är skoldag imorgon. -Snälla!

Jane... Jag tackar för mig.

-Mår du bra? -Jag är lite trött.

-Ja, du har haft mycket att göra. -Mamma!

-Hopp i säng nu, Ettie. -Lyssna på mamma.

-Vi tar med henne upp. -Ungar!

-Det var fantastiskt, Gavin! -Snart blir det kniv och gaffel.

Dean?

Du har väl inte gått ut efter släckningsdags igen? Dean!

Kan jag få skjuts? Din pappa påstår att han ska ta en taxi hem.

-Bilen står här borta. -Kan vi stanna till på ett ställe?

Det handlar om jobbet, Cully. Jag vill stanna vid Mercy Park.

-Varför då? -Jag vill bevisa en sak.

-Vad? -Jag vill veta hur han gör det.

Vem då?

Det här är galenskap, Gavin!

Kom hit!

Lita på mig.

Vart är vi på väg?

Gavin! Vänta!

-Vad gör vi här? -Det ska jag visa. Titta här.

Var försiktig...

Ja, du...

Du bevisade att du inte är någon Tarzan.

Jag ska visa dig hur man gör.

God morgon, Gordon.

Sonia... Du kanske vill lyssna på den här versionen av stycket vi övar in.

Se vad du tycker.

Såg du någon annan här igår kväll? Hörde du något? Jag är inte glad.

-Jag vet. -Du och min dotter är ju vittnen nu.

Kroppen verkar ha dragits upp ur ån.

-Hängde han sig inte själv? -Nej. Varför hänga upp honom?

Man kan inte dö två gånger. Det här låg i hans ficka.

Kapslarna gjorde att vattnet inte löste upp det.

Det är samma antidepressiva läkemedel: Tenzine.

-Menar du att han blev mördad? -Ja.

Det är ju hemskt! Du är van vid att se döda människor.

Det är inte jag.

-Såg eller hörde du något? -Nej...

Jag trodde att jag såg något när vi gick mot överlevnadsbanan.

-Men jag är inte säker. -Vad menar du?

I mörkret, bland träden... En skugga.

Som om någon iakttog oss, men jag är inte säker.

Jag ville bara meddela att en viss försändelse har anlänt.

Ja, nu på morgonen.

Du kanske vill komma och hälsa på mig.

Det ser jag fram emot.

Ingen fara, raring...

Jag måste lägga på. Vi hörs.

Det pekar på att Tony dränktes i ån.

Märken indikerar att någon har hållit fast honom under vattnet.

Han hade Tenzine-kapslar i fickan.

Han tänkte nog ge dem till en patient.

-Varför tog han med dem till festen? -Jag vet inte.

Han glömde väl bort dem. Den stackarn är ju död...!

Kan han ha tagit det själv? Han hade spår av Tenzine i systemet.

Om Tony var pillerberoende hade jag känt till det!

Jane... Har du sett det här?

Vad är det?

Ett brev där han uttrycker oro för Dean Hunnisets beteende.

Han rekommenderade att hans privilegier skulle dras in.

Dean Hunniset?

Kriminalkommissarie Barnaby och kriminalinspektör Troy.

Kan ni berätta var ni befann er igår kväll mellan klockan 21.00 och 24.00?

Jag var i matsalen klockan 21.30 och pratade med Terry. Fråga honom.

-Vem är Terry? -En av patienterna.

Sedan gick jag upp hit. Ljuset släcks klockan 21.30.

Det finns fyra till här. De såg när jag gick och la mig.

Ni ger visst aldrig upp. Jag har tjänat av mitt straff.

Vad dömdes du för?

-Vi kan kolla upp det. -Jag stal bilar.

-Fick du tvångsvård för det? -Det var sättet jag stal dem på.

Jag ska göra det enkelt för er.

Jag dödade inte Martin Wroath, men som många ville jag göra det.

-Varför det? -Han hetsade folk. Folk med problem.

De kunde inte försvara sig.

Tursamt nog försvarade jag dem. Det gör jag fortfarande.

Och Tony?

-Varför skulle jag vilja döda honom? -Du ogillade honom.

Bara för att han var svag.

Jag har inte tid med svaghet. Inte här.

Det här stället behöver folk som doktor Moore och mig.

-Varför behövs du? -Det kan doktor Moore berätta.

Jag föregår som gott exempel. Jag tog mig igenom allt.

Jag hanterade all skit.

De ser att de också kan göra det.

Det var dumt att sätta upp överlevnadsbanan bredvid ån.

Jeff insisterade. Han sa att det var bästa stället.

-Jeff Haskin? -Ja. Repmannen.

Min släkt har arbetat med rep och riggning i många år.

Min fars farbror var bödel på 30-talet.

-Jaså? -Han hängde arton offer.

Enligt pappa brukade han kalla dem sina små kompisar.

När han skulle jobba packade han en väska-

-och sa till sin fru att han skulle hälsa på en kompis.

Inte den sortens vänskap man vill ha....

-Du anlade väl överlevnadsbanan? -Ja. Ett enkelt jobb.

Jag tycker om rep. Riktigt rep.

Jag tycker om känslan av det.

Lukta på det.

Burmesisk hampa. Det bästa repet i världen.

Man kan göra allt med det.

Min fru älskar också rep.

Vi har mycket rep i huset.

Jag antar att du kände Martin Wroath?

Ja. Den jäveln var skyldig mig pengar.

Han betalade aldrig och nu lär jag inte få pengarna.

Varför var han skyldig dig pengar?

Vi skulle göra affärer ihop. Han sa att han hade en marknad.

Jag försåg honom med material, men jag fick inget betalt.

-Vad var det för affärer? -Jag ska visa dig.

-Han trodde att vi kunde sälja dem. -Katapulter.

Jag kollade upp Hunniset. Han stal bilar.

Sista gången försökte ägaren stoppa honom.

Då försökte Hunniset strypa honom.

Offret var gammalt och dog av en hjärtattack.

Sedan försökte Hunniset strypa en av poliserna.

-När var det? -För åtta år sedan.

Han fick tvångsvård och har inte gjort något dumt sedan dess.

Nu går vi!

Det måste ha hänt under natten. Toalettfönstret var uppbrutet.

-Var larmet på? -Ja, men bara dörrarna är inkopplade.

-De bröt sig in genom toaletten. -Vad blev stulet?

Vad jag kan se... Sockerfri choklad.

Mediciner... Kontanterna i kassan finns kvar.

-Vilken sorts medicin? -Den du nämnde tidigare. Tenzine.

-Hur mycket tog de? -Mycket.

Jag stängde baren klockan 23.45.

Sedan städade jag tills 00.30.

-Såg du någon vid apoteket? -Jag tittade inte.

-Hörde du något konstigt? -Nej.

Tack, mr May.

-Hej, Hannah! Är mr Leesmith inne? -Nej, de har gått ut.

-Vill du komma in? -Ja, tack.

Jag sitter barnvakt, men hon sover.

-Hon känner mig. -Var är de?

Sarah oroar sig för alla saker som har hänt i byn på sistone.

Mr Leesmith ordnade en picknick vid floden. Han köpte blommor.

-Jobbar du med det där? -Det är bara läxor.

-Är det kämpigt? -En mardröm.

-Vill du ha en kopp te? -Ja, tack.

-Hur vill du ha det? -Starkt, med en sockerbit.

-Gillar du byns orkester? -Nej, inte den sortens musik.

Och så har de så löjliga kläder. Jag är också orolig över det som händer.

Det behöver du inte vara, Hannah. Vi ska hitta den skyldige.

Tack.

Jag önskar att vi kunde resa bort.

-Vilka då? -Jag, mamma, Guy och Ettie.

-Vart skulle ni åka? -Till en lugn plats långt borta.

Mamma jobbar för mycket. Hon är alltid upptagen.

Om vi kunde hitta en lugn plats så skulle vi kunna ta hand om mamma.

-Du gillar henne, väl? -Ja, det gör jag.

Jag beundrar henne.

På lördag ska de fira Mercy Parks öppnande.

-Kommer du dit? -Det vill jag inte missa.

-Hej! Det är många från byn här. -Ja. Så bra!

-Ha det så trevligt. -Tack!

Jag antar att du inte är ledig idag.

När jag har två olösta mord kan jag inte vara ledig.

Vad är det där?

Vad håller din pappa på med?

Han har en av de misstänkta här. Repklättringsexperten.

-Varför griper ni honom inte? -Det är inte upp till mig.

Mina damer och herrar, kan jag få er uppmärksamhet?

Kan båda dragkampslagen ställa upp nu?

Kom igen! Det här ska vara en schysst tävling.

Börja känna på repet.

Håll fast!

Då ska vi se om vi kan göra det rätt.

Vänta på min signal!

Och...

För tredje gången, kan ni vänta på signalen?

Förstår inte ni dårar engelska?

Mick! Vad har han gjort med dig?

Du ser väl hurdan han är! Varför griper vi honom inte?

-Ska ni inte göra något åt det? -Det är ingen fara.

Min man blir attackerad och ett allvarligt brott har begåtts hos mig.

I min trädgård. Vad ska ni göra åt det?

Jag lät allt ligga.

Jag är inte ensam. Samma sak har hänt hos grannen.

Vem skulle stjäla tvättlinor?

-Vad hade hänt? -Någon hade stulit tvättlinan.

Inte tvätten, bara linan. Det var hennes "allvarliga brott".

Vem skulle vilja stjäla hennes underbyxor?

Vad gäller din tidigare fråga så ska vi inte gripa Hunniset.

Han dödade nästan domaren.

-Han har doktor Moore på sin sida. -Jag respekterar hennes omdöme.

Den stulna tvättlinan hos mrs May...

Vi kan väl göra en gärningsmannaprofil för det brottet?

Så bra att du kunde komma!

KUNGLIGA VETERANFÖRENINGEN

-Gordon...? -Vad har han hållit på med?

-Tog de inte flaggan? -Nej, den låg på marken.

Det är ett brott i sig. Det är nationens flagga.

Drottningens flagga. Union Jack!

Gordon...? Gordon!

-Ursäkta mig. -Gordon!

Vad tänker du göra åt mitt rep?

-Är det något fel? -Jag trodde att Gordon var här inne.

-Sa han vart han skulle? -Nej, han var borta hela natten.

Gordon...?

Hans kostym hänger i garderoben.

-Kan du leta igenom fickorna? -Ja, sir.

Hans plånbok är kvar. Pengar. Kreditkort...

Några mynt.

Det är nötta märken i golvet.

Jag tror att någon drog in honom hit.

Han kan ha blivit dödad innan han blev upphängd.

Precis som Tony.

Sedan har vi det här.

Det står "Simms & Sykes"... Åtminstone något med Sykes.

Jag har delar av ett postnummer i London.

Jag lyckades hitta namnet. Simblet & Sykes. De gör kläder.

Deras specialitet är uniformer.

-Gordon Leesmith? -Ja, jag är rädd för det.

Han av alla människor. Han var harmlös.

-Varför dödades han? -Det vet vi inte.

Hur ska Sarah klara av det?

Arbetade Dean Hunniset i byn idag?

Jag vet inte. Han kan ha gjort det.

Jag måste kolla upp det.

Det är något ni borde se.

Titta där... Varenda rep har försvunnit.

Rep... De är överallt.

Tonys kropp var upphängd i ett rep.

Leesmith hängdes av sin egen snodd.

Stölden av tvättlinan kanske inte är så trivial.

Har du någonsin haft problem med Jeff Haskin?

-Han avskyr det här stället. -Har han gett sig på dig?

-Nej... -Han är väldigt förtjust i rep.

Jag tänkte precis ringa er. Jag ska visa varför.

Jag var bara borta i en timme.

-Varför låste du inte? -Jag skulle äta lunch på puben.

Alla mina finaste rep.

Till och med alla repstumpar. Vad kan man ha dem till?

Jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Gordon var så otroligt snäll och begåvad.

Vem skulle vilja skada honom?

Jag är ledsen att jag måste ställa frågor nu, men det är nödvändigt.

Vi måste hitta den skyldige.

-Sa han inte att han var i lokalen? -Nej.

Han skulle ha skickat hem de andra i orkestern efter uppträdandet.

-Gordon gick dit för att byta om. -Han hade uniformen på sig.

Berättade han att han hade beställt en annan slags uniform?

-En uniform till en tamburmajor. -Nej.

Det berättade han inte.

Men han kan ha köpt den.

Han ville ha kvinnliga tamburmajorer i orkestern.

Men jag sa att folket i Midsomer Worthy är för konservativa.

Ursäkta mig.

-Sa Gordon att en pokal var borta? -Nej.

Han trodde att Martin Wroath hade stulit den.

Det skulle inte förvåna mig. Han var alltid här.

-Vi får inte så ofta besök. -Hur är det med er barnvakt?

Hon skulle inte stjäla den. Inte Hannah.

Ja... Ja, jag vet det.

Det ska vi göra. Tack.

Man har hittat överdelen till tamburmajorsuniformen.

-I närheten av spelplanen. -Be Sarah att identifiera kroppen.

Möt upp mig där.

Hej!

Ettie... Hannah...

-Är det här en privat fest? -Nej, kom och sätt dig.

Vi gör alltid en picknick när Guy spelar. Han tycker om mat.

-Vill du ha en kopp te? -Ja, tack.

-Det är min! -Sluta gnälla. Du får en ny.

-Hej, mr Barnaby! -Hej, Guy!

Har Dean Hunniset något med ert skollag att göra?

Nej, Mercy Park sätter ihop ett lag med personal och patienter.

-Har du tagit mamma på picknick? -Nej, det har jag inte.

-Du skulle säkert vilja det... -Tyst, Ettie!

Snygg träff!

Sir!

Här... Det är konjak. Drick!

-Såg du någon, sir? -Nej.

Det är något jag borde berätta.

Dean Hunniset har inte återvänt till sjukhuset.

Det kan vänta. Du måste träffa en läkare.

Jag anmäler honom försvunnen.

Det är nästan som om någon spelar oss ett spratt.

Stackars mr Barnaby såg inte ut att må bra.

Tur att mamma kunde ta hand om honom.

Var rädd om skorna, Ettie!

-Hörde du? -Det är mina skor!

-Mamma verkar gilla mr Barnaby. -Han är gift.

-Vad gör det? -Ibland säger du dumma saker.

-Varifrån har jag fått det, tro? -Någon kommer och tar dig!

Sluta, Guy! Jag berättar för mamma!

Sluta med det där!

Jag sa åt dig att sluta, Guy!

Hej, Tom! Vad sa läkaren?

Jag hade blivit drogad av något starkt lugnande.

-Jag skulle gissa på Tenzine. -Åh, Tom...

-Har Dean Hunniset dykt upp ännu? -Nej. Han är inte här.

-Kan vi se oss omkring? -Jag är sen till ett möte.

Inga problem.

Nu kan han inte gömma sig bakom psykologerna.

Vart skulle han ta vägen? Det här är hans hem.

-Han kanske utför trädgårdsarbete. -Hela natten?

Nu har vi hittat de stulna sakerna.

Sir!

-Alla rep från Haskin. -Ja... Nu har vi honom.

-Det är definitivt han. -Det hoppas jag.

Hej, Dean!

-Lägg ifrån dig trästycket. -Jag ska inte till tvångsvården igen.

-Du ska ju föregå med gott exempel? -Det gör jag.

Det där föregår väl inte med gott exempel? Lägg ner den.

Har du varit i Martin Wroaths hus?

Jag var där en gång. Jag arbetade i trädgården, men fick inte betalt.

-Var du hos honom på mordnatten? -Nej.

Du har styrkan att döda folk, Dean.

Du har också styrkan att dra dem från brottsplatsen och hänga dem.

Jag såg dig.

Natten då Tony blev mördad. Jag såg dig och den där tjejen.

Vart är vi på väg?

Gavin!

Jag hade tänkt skära ner den stackaren.

Men då dök ni upp.

Såg du något mer? Kom igen, Dean!

Du var där när han dog. Om inte du dödade honom, vem gjorde det, då?

Vem är det du skyddar?

-Jag borde ha förhindrat det. -Vem dödade honom?

Jag orkar inte prata mer nu.

Som du vill.

Berätta om repen och linorna.

-Varför tog du dem? -Ingen visste om det.

Jag klättrade ut från fönstret om natten.

Jag tog allt jag kunde ta. Ingen såg oss. Jag var tvungen.

-Jag hjälpte doktor Moore. -Genom att stjäla rep?

Om det inte fanns där kunde de inte använda det.

-Jag förhindrade att de dödade igen. -Vilka?

Hur många är det vi pratar om? Två?

Tre...?

Vi pratar med dig senare, Guy.

Följ med mig, Hannah.

Hannah! Jag vill vara hos Hannah.

Gör som de säger, Guy.

-Vet du varför vi har tagit hit dig? -Nej.

Vi vill ställa några frågor.

-Känner du igen den här pokalen? -Nej.

-Tog du den från Sarahs hus? -Nej.

Titta ordentligt.

Jag kan ha lånat den. Vem skulle sakna den där?

Varför lånade du den?

Jag behövde lite skräp för ett skolprojekt. Den där var perfekt.

Tog du med den till Martin Wroaths hus?

-Vart då? -Bondgården vid Salter's Lane.

-Varför skulle jag ta dit den? -Den låg bredvid hans döda kropp.

-Lade du dit den? -Satte du medicin i pokalen?

Jag vet inte ens var huset ligger!

-Du kände väl Martin Wroath? -Nej.

Jodå! Din mamma brukade besöka honom.

-Gjorde hon? -Det var i yrkets vägnar.

Du kanske misstolkade det.

Du kanske trodde att han försökte få till det med henne.

-Hon kan ta hand om sig själv. -Inte med dig i närheten.

Du kanske såg till att bli inbjuden.

För att lära honom en läxa.

-Hej, mr Wroath! -Hej, Hannah!

Jag antar att du klädde upp dig.

Det skulle väl Martin Wroath ha tyckt om?

Han var den sortens man.

Vad hände sedan? Erbjöd han en drink? Kanske ett glas vitt vin?

-Innan jag dödade honom? -Ja.

Kom igen nu! Jag?!

-Skulle jag kunna döda en stor man? -Kanske med lite hjälp.

Du gick inte dit ensam. Eller hur, Hannah?

Vilket spel ni tre spelade.

Döda honom, Hannah!

Och stackars Tony... Vad utgjorde han för hot?

Han var förälskad i din mamma. Det kunde vi alla se.

Hoppades du att mordet på honom skulle göra så att sjukhuset stängde?

-Varför skulle jag vilja det? -Så att familjen kunde resa bort.

Och hitta en perfekt plats...

Vi tror att du hällde samma medicin i Tonys glas.

Kanske på festen...?

Vi tror att ni satte kapslarna i hans ficka efter att ni hade dränkt honom.

Du måste berätta för oss, Hannah.

Du måste berätta sanningen.

Eftersom vi har bevis.

Och vi ska prata med Guy och med Ettie.

Jag är ganska säker på att de har något att säga.

Sedan är det ju din mor...

Hon måste få veta det.

Din jävel!

Du hade tur. Du hade en sådan jävla tur!

Ja, jag har förstått det.

Jag visste hur du ville ha ditt te.

Vill du berätta för oss om Gordon Leesmith?

Vad är det som är så roligt?

Mr Leesmith och hans orkester.

Varför bröt ni er in i apoteket? För att medicinerna var slut?

Jag bad mr Leesmith om mer medicin, men han vägrade.

-Varför skulle han ge dem till dig? -För att han tyckte om mig.

Han ville att jag skulle bli hans tamburmajor.

Därför stal vi medicinen. Ettie tog lite choklad.

Skulle jag bli en tamburmajor?

-Så ni var tvungna att döda honom? -Såklart.

Han skulle ha sagt något.

Varför drogade ni inte honom först?

Det behövdes inte. Han var redan mogen.

Han ringde mig och sa att jag skulle komma och prova en uniform.

Ettie och jag skrattade åt det.

Sedan tänkte vi att det var ett bra tillfälle.

Så roligt att du kunde komma.

Vi gav mr Leesmith hans livs uppträdande.

Är det så här du vill ha det, mr Leesmith?

Vill du att jag ska se ut så här?

Ingen ska någonsin ta vår mor ifrån oss.

Aldrig någonsin.

Ettie... Miss Daniels från socialen ska vara med oss när vi pratar.

Går det bra? Här ska vi sitta.

-Var är mamma? -Hon har inte kommit hem ännu.

Vill du sitta ner, Ettie?

Vill ni fråga om Hannah och Guy och vad vi gjorde?

Ja, vi kanske gör det senare.

-Nu vill jag prata med dig om er far. -Han är död.

Jag vet. Jag är ledsen.

Vad var han för sorts person?

-Var han en bra pappa? -Han var okej.

-Älskade du honom så som din mor? -Nej.

-Varför inte? -Han var för efterhängsen.

För efterhängsen? Hur så?

Han hängde efter mamma för mycket. Pussade henne och så...

Ibland skickade han ut oss från rummet.

-Varför gjorde han det? -Han ville vara med mamma jämt.

Det fick mig att gråta och Hannah blev arg.

Hon sa att han ville ha mamma för sig själv.

Hannah och Guy kom väl bra överens med er far?

De åkte ju på semester och klättrade tillsammans.

Jag vet...

-Får det dig att vilja skratta? -Ibland.

Pappa ramlade inte ner från berget.

Guy och Hannah knuffade honom.

Tom... Varför bad du mig att träffa dig här?

Jag kan komma att behöva din hjälp med det här.

Jag ringde. De sa att du har hittat den som är skyldig till morden.

Vem är det?

Text: Tove Gustafsson www.sdimedia.com