Original subtitles

MORDEN I MIDSOMER

Varför vill du ses här ute?

-Här kan vi släppa masken. -Jag har ingen.

-Jag är den jag är. -Vi skulle stanna i tio år.

-Sen skulle vi kamma in vinsten. -Jag sköt upp det av en anledning.

Vi har kommit långt på vår tio år långa upptäcksfärd.

Hur mycket är mitt?

Ska vi själviskt lämna våra medresenärer utan vägledning?

Jag är trött på det där snacket!

Få stället värderat och köp ut mig, då.

-Jag har inte råd. -Ta ett lån.

Jag har ett mer spännande erbjudande, Bill. Stanna kvar.

Fortsätt hjälpa mig med kollektivet och rekrytera fler resenärer.

-Vi lever ett fantastiskt gott liv. -Du har börjat tro dina egna lögner.

-Var är ditt gamla jag? -Jag vet vad jag var kapabel till.

Minns du vad jag var kapabel till när nån försökte lura mig?

Var är alla? Arno, leta rätt på dem.

-Vad gjorde du med tallrikarna? -Exakt det du bad mig om.

Ingen fisk har älskat mer än den som offrar sig för min lunch.

-Hur är såsen? -Lite klumpig.

-Men den smakar okej. -Du påminner om Jack uppskäraren.

Vänta tills du smakat den!

Den ser lite konstig ut.

May Cuttle från kollektivet. Hon är alltid på jakt efter mig.

-Jag är inte här! -Överlåt henne till mig.

-Hon behandlar mig som en närpolis. -Det är du ju.

-Miss Cuttle... -Det är brådskande.

-Mr Barnaby. -Miss Cuttle.

-Hur står det till? -Frisk som en nötkärna.

Tyvärr är mr Carter ganska vissen.

Kriminalkommissarien, välkommen!

Vi har inte träffats, men May sa att din fru deltog i en kurs här.

-Bekräftelseträning. -Ja, det minns jag.

Tolv gånger för tjugo pund gången. Plus moms.

-Ni måste vara...? -Det här är vår älskade mästare!

Inte mästare, snarare kartläsare åt mina pilgrimsbröder.

Ian Craigie.

Bör jag oroa mig?

För det mesta i livet, men inte beträffande hans död.

-Ramlade han och...? -Bröt nacken.

Den pekar åt ett övertygande håll.

Vem fann kroppen?

Ken och Heather Beavers.

Vi var på Combe Hill. Där finns en druidsten.

Vi tänkte frigöra dess kosmiska energi.

-Vi behöll dem på för Bills skull. -Har det hjälpt?

Ja, tack.

Såg nån när han föll?

Jag tror att jag säkert kan svara nej på den frågan.

-Tack, mr...? -Arno Gibbs.

Han hade druckit. Det luktar whisky.

Nej! Ni misstar er! Bill Carter dricker inte!

Skilj dem åt innan de skapar en officiell version.

Mina damer och herrar, assistenterna kommer att förhöra er.

Den här vägen.

Mr Craigie, får jag prata med er?

Jag vill se mr Carters rum.

Vart ska du? Vad heter du?

-Han heter Tim Riley. -Låt honom föra sin egen talan.

-Han talar inte över huvud taget. -Av oförmåga eller ovilja?

Vore det första förlåtligt och det andra en synd?

Det är polisen i er.

Ständigt tvivlande.

Kände ni mr Carter väl?

Jag trodde det. Men vi var främlingar.

-Visste ni inte att han drack? -Ett rop på hjälp.

Han gillade kanske hemligheter.

Det måste vara nackdelen med kollektiv.

Bristen på privatliv. Hade han fler hemligheter, tro?

Han var en klok vän, snäll och generös.

Visst ja, och han har alltid läst.

Vi träffades när han släpptes ur fängelset.

Jag tänkte att det kunde intressera er.

-Hon kallar sig Suhami. -Ja, visst är hon.

-Vad då? -Vacker. Jag är snut.

Jag lägger märke till sånt.

Du har väl tagit förarkursen?

Fyra-fem gånger.

Tack!

-Väl mött, sökarbroder! -Heather.

-Ken och Trixie. Följ mig. -Chris Wainwright.

Du är anmäld till en självrengöring av de andliga gångarna.

Den kyliga bris du säkert känner är bara en ande som lämnar oss.

Ande? Har nån dött?

Hans världsliga namn var William Carter.

Hur dog han?

Hur han transcenderade till ett högre plan?

-Ja. -Han föll och bröt nacken.

Ska jag visa dig rummet?

Jag beklagar, sir.

Vi behöver väl inte utreda det.

En full karl föll nerför trappan.

Jag vill vara säker.

Ta reda på vad Carter satt inne för.

Bedrägeri, sa Craigie.

-Vad fick ni ut av honom? -Craigie?

Poängen är vad han fick ut av mig för tio år sen.

Tolv gånger tjugo är 240 pund. Plus moms.

Ärligt talat - er fru... Bekräftelseträning?

-Som att ge bagarbarn bröd? -Om det varit matlagningskurser...

Craigie och den där pojken Tim. Har de nåt ihop?

Det tror jag inte. Jag tror att Craigie är en god man.

-Minns du dem? -Han är lika dum som de andra.

Fred, kärlek och odla dina egna getter?

Det var den generationen. Vissa växte ifrån det, andra fastnade.

-Kan vi röra på oss igen? -Ja, ledsen för det där.

Kriminalinspektör Troy!

Ett ögonblick. Rättsläkaren.

Hej, Steve. Ja, William Carter. Har du hört nåt?

Det är nog inget, men jag vill vara säker.

Cully!

-Hur gick det? -50 andra sökte rollen. 50!

-Ska vi dricka kaffe? -Det är ett uselt teatersällskap!

Men de behövde tre häxor. Det ökar väl chanserna?

-Du var nog bra. När får du besked? -Vem vet?

-Varför är du uppklädd? -Begravning. Följer du med?

Stora ljuskälla, mörkrets skingrare, de negativa krafternas gissel.

Vi ger dig askan efter din tjänare William Carter-

-till minne av hans jordevandring.

Må hans ande, återupplivad och i en annan dimension...

-Fråga, sir. Vad tusan gör vi här? -Vi är artiga.

-Jag är det. -Som chohan av första strålen...

...vet vi i våra ödmjuka hjärtan att han inte gör oss besviken.

Hade rättsläkaren rätt? Var det en olycka?

Bill Carter var en småbedragare. Du kollade ju honom.

Inga fiender, inga skulder och dödsfallet var en olycka.

Vi anbefaller.

Vi anbefaller.

Kommissarien, inspektören, tack för att ni kom.

-Bill var så rörd. -Förlåt?

Han kom hit genom mig och frågade vilka som kom.

-Kollade av gästlistan? -Vem är den nye pojken?

Christopher Wainwright. Han jobbade för BBC, stackaren.

Som kameraman på hemska platser.

Han verkar trivas.

Ja, de har blivit goda vänner.

Vill ni ha citronmeliss och glaserad morotskaka?

Nej, tack. Vi har tyvärr mycket att göra.

Men tack ändå.

-Kan du köra fortare? -Nej, bara i femtio.

Bin är känsliga och lättstressade.

Och vet skillnaden på 50 och 70 km i timmen?

-Punktering? -Ja.

Håll dem lugna medan jag lagar den.

Jag läste att man ska sjunga för bin i kris.

-Vad då? -En vaggvisa, förstås.

Hur reagerar bin i oväder, Ken?

Vad är det, mästare?

Tim? Hur är det?

-Han kan inte hunnit långt. -Han skulle slippa rädsla.

Vi måste hitta honom!

Tim är borta!

Kom nu, May! May!

Tim är borta! Leta bakom huset!

Trixie, leta överallt. - Kom, May.

Tim!

-Tim! -Tim. Varför skulle han gå ut?

Det är sån han är! Han tycker om naturen!

Han gömmer sig, som ett skrämt djur!

-Tim! -Tim!

Det är nån där uppe!

Tim!

Tim, är det du?

Var är du?

Jag mår bra, Arno! Ta inte i mig, det avleder reserverna!

-Hon är så självständig. -Han syns inte till.

-Han finns inte nånstans. -Han är inte på baksidan.

-Vi har letat överallt. -Jag känner en regression närma sig!

En regression? När då?

Det vet jag inte. Snart.

Tim! Tim!

-Tim! -Tack och lov!

Christopher! Vi har hittat honom!

Försiktigt. Så där, ja.

Jag tar dem.

-Vår hjälte! -Knappast.

Du räddade hennes liv! Du är fantastisk.

-Hej, Chris. -Vi ska täcka bikuporna.

Jösses!

-Är du ensam? -Ja.

-Fast de har levt tidigare liv. -Men nu är de getter.

De andra vet allt om oss. Stör det dig?

Nej, inte alls. Men det gör det här.

Jag sa inget i går, men jag hittade den vid kanonkulan.

-Skulle nån... -Vad?

-Ha ruckat på den med avsikt? -Bill Carter dog nyligen.

-Det var en olycka, sa rättsläkaren. -Måste det stämma?

Förlåt, jag menade inte att låta vass.

Vem var inte på terrassen i går? Ken och Heather var borta när den föll.

Arno, Trixie och Tim var inte heller där.

Inte du heller, Suhami.

-Är ni reportrarna? Beavers. -Ava Rokeby, Terry Lightfoot.

-Du har en kamera. -Jag är fotograf.

Jag vill inte bli fotograferad.

Varför ringde ni oss, mr Beavers?

Har ni aldrig undrat vad som pågår på Golden Windhorse?

-Ibland. -Två mordförsök!

-Ett lyckades. -Det var en olycka, sa rättsläkaren.

I går kväll försökte nån döda ytterligare en.

-Med en kanonkula. -Namn?

Borde vi inte sköta det här affärsmässigt?

Hur mycket betalar jag er för att tjalla på vänner?

Ja, hur mycket.

Vänta!

Det finns lättare sätt att döda folk.

Kanske det, men jag hittade den här på taket.

Den kan ha puttat iväg kulan.

Och innan ni frågar kommer den från min bil.

Hur visste er tilltänkte mördare-

-att ni alla skulle stå där i ovädret i kulans väg?

Avfärdar ni ett mordförsök?

Precis som vilken jurist som helst på två sekunder.

Om han inte hade mer att gå på.

-Miss Cuttle? -Varför tittar ni på mig?

Det känns som om ni grubblar på nåt.

Två dar efter Bill Carters död hörde jag röster i mästarens rum.

-Han lät desperat. -Craigie?

Inte nödvändigtvis! Vem som helst.

-De viskade. -Och sa vad?

"Herregud! Kunde du inte ha låtit det vara?"

-"Om de obducerar"... -Var det allt?

Jag vet inte om den andra var man eller kvinna.

-Kunde det ha varit över telefonen? -Det finns ingen där.

Några dar senare...

...två på morgonen, hörde jag nån rota i Bills rum.

När jag gick dit tog sig personen ut genom fönstret.

-Över gräsmattan? -Nej, in genom dörren.

Det betyder att det var nån från kollektivet, inte en inbrottstjuv.

Varför sa ni inget innan?

Det sa mig inget förrän det här med kanonkulan.

Den jag avbröt i Bills rum tror kanske att jag kände igen den.

-Kanonkulan var ämnad för May. -Inte nu, Gaius Quintus.

-Inte nu! -Vad händer?

Quintus var förste provsmakare hos en brittisk general år 75.

May ska snart vända tillbaka och utvinna visdom åt oss.

Det är väldigt olägligt, Gaius Qintus.

Tisdag, vi tar det på tisdag.

Vad sa du?

-Han varnar för mörka krafter. -Vi måste få hem henne.

Glöm inte den här!

-Barnaby. -Ava Rokeby, County Press.

-Hur går utredningen? -Om vad?

Mordförsök på Golden Windhorse.

Det hörs väldigt dåligt. - Pressen, vem har blandat in dem?

-Vi borde kanske ta May på allvar. -"Kunde du inte ha låtit det vara?"

"Om de obducerar"... Det är inte mycket att gå på.

Jag hoppas vi inte har missat nåt.

Mörka krafter i görningen.

-Jag beklagar. -Hur länge till?

-Tio minuter, mr Gamelin. -Mer juice?

Nej, jag drunknar snart. Ge mig telefonen.

Du är väl bjuden på vår dotters födelsedagsfest?

Du minns att vi har en dotter!

Jag försöker vara artig. Vill du ha skjuts?

Jag vill inte ha nånting av dig.

Inte mina pengar heller?!

-Grattis på födelsedan! -Vad är det?

Förlåt.

Jag mår dåligt för att jag har ljugit för dig.

Jag är inte den jag säger att jag är.

-Vem av oss är det? -Han är det!

Han är en skit och stolt över det.

Han är grym, hämndlysten, omoralisk och rå.

Han är dessutom min far!

Guy Gamelin?

Varför sa du inte det?

Jag ville vara säker på att du älskade mig, inte mitt arv.

Om jag ville ha pengar hade jag jobbat, inte gömt mig här.

Det är klart att jag älskar dig.

Med tanke på vad jag tänker göra är det bra.

Ljunghonung... Det är ljunghonung.

-Jag trodde du kallade mig det. -Ge May lappen om efterrätten.

Kan du göra det?

Jävla idiot! Om du har skadat den...

-Vad hände? -Den där saken sprang bara ut.

Det är inte svårt att gissa vart han tog vägen. - Tim, snälla du!

-Vad tusan! Vad gör du här? -Bara bra, tack.

Tänker du köpa oss till vrakpris, lämna ett skambud?

Nu stannar han där i timmar.

-Då vet vi var han är. -Du kom inte för att träffa mig.

Varför är du här?

Jag ska uppvakta min dotter på födelsedan.

Är den ledsna lilla flickan din?

Självklart... Väntar hon dig?

-Paret Craigie gör det. -Det finns bara en Craigie. En man.

-Vad är det här för ställe? -Tillflyktsort för dem som skadats.

Av människor som du.

En natt med mig skadade alltså dig?

Fyra nätter.

Jag minns kvantiteten, inte kvaliteten.

Varför bjöd du hit honom?

Du fyller år och han är din far.

-Läs brevet. -Jag struntar i det!

Han har nåt i kikaren, jag varnar dig!

Suhami, var lite generösare.

Du har funnit en stig och nån att dela den med.

Din far vet det inte, men han är förlorad.

-Jag måste hälsa på honom. -Inte jag!

Väl mött, sökande broder.

Välkomna till Golden Windhorse.

Mästare, Guy Gamelin.

-Ian Craigie. -Var är min dotter?

-Ni ses vid middagen. -Jag vill träffa henne nu!

Och jag sa vid middagen.

Vi tar en sherry i biblioteket.

Du kommer på en underbar dag.

Suhami fyller år och en av de våra ska vända tillbaka.

-Och? -Få kontakt med nån från förr.

Var mer mottaglig, du kan lära dig nåt.

-Du ser förbryllad ut. -Jag undrar vad det är.

Nötstek, från våra egna träd.

Grönsaker från trädgården, bröd av eget mjöl, egna svampar.

Födelsedagsflickan!

Ursäkta.

-Drev hungern ner dig? -Sätt dig.

-Han föll från ett träd! -Han gör ofta det.

-Du måste vara... -Förvånad att han lever.

Hon undrar vem du är.

Jag skäms för att medge att hon är min fru.

Känslan är ömsesidig.

-Slå dig ner... -Sylvie! Hur mår du?

Här borta, mor!

Det där avslöjade allt om oss.

Min mor är hög som ett hus och min far är oförskämd.

Och så jag som vill sjunka under jorden!

-Du har lyckats rätt bra. -Ja, med dina pengamått mätt.

Mitt arv - tre miljoner pund - innan jag fyller arton.

-Tack, pappa. -Grattis.

Nu tillhör det mästaren som vet att använda dem väl.

Jag tänker inte se på när miljontals pund slösas på ett gäng dårar!

Var det därför du tog emot henne?

Jag har handskats med värre typer än du!

-Om du har pressat henne... -Sätt dig, Guy.

Vi bör skynda oss.

Det är ingen fara.

Din dotter har gett oss ett erbjudande, men tar vi emot det?

-Jag tar henne igenom. -Om vi skyndar oss...

-Gaius Quintus blir så otålig. -Gå före och förbered honom.

Vill ni delta?

Chris, ta med dig Mays väska.

-Det där är min. -Den är Mays.

Om du är redo, May...

...lokalisera då ditt centrum.

Jag har hittat det.

Jag ser det som en gyllene boll.

Knuffa på bollen, May! Knuffa på den.

Knuffa den - ut genom fötterna.

Ni ser - den lyfter...

...högt upp i luften!

Se ner på oss, May.

Se ner.

Jag heter inte May, utan Gaius Quintus.

Välkommen, Gaius Quintus.

Var är du?

I en skog.

En glänta. Storbritannien under romarna. År 75.

Vi går norrut för att bygga en mur, men nu slår vi läger för natten.

Ett vildsvin grillas över elden och en slav snurrar spettet. Jag går ut-

-och generalen följer mig.

Ska det ske i dag? Hyser nån bland oss agg mot Rom?

Ett personligt hat mot generalen? Jag, Gaius, får veta det först.

Var är mina grönsaker, slav? säger generalen.

Där i elden, sir. Svamp i en kastrull.

Hjälp mig!

Det brinner i halsen!

-May! Hur är det? -Undan. Ge henne luft!

En kudde! Konstgjord andning!

Idiot, hon drunknar inte!

-Kom tillbaka, May! -Mush...

Mush...

-Husky? -Slädhundar? Nordpolen?

Var inte fånig, Arno! Mushrooms - svampar!

Herregud! Vilket äventyr. Tänd ljuset. Jag har mycket att berätta.

-Nå? -Knivmord.

-Är kniven borta? -Ja.

Lite guldtråd.

Inte från offrets kläder.

-En köttkniv. -Från middagen. Craigie skar steken.

Titta här!

Jag sa att han var skum!

Peruk är inget skäl till mord.

Med ett par undantag.

Kan vi göra nåt åt det där!

Jag vet att ni tror att mästaren blev mördad, men ni gör helt fel.

Hur skulle ni beskriva situationen?

Hans astralkropp har skördats.

-Hur förklarar ni kniven i bröstet? -En himmelslans.

Som det står "tillverkad i Sheffield" på?

-Kan ni få tyst på honom? -Tyst!

Den som knivhuggit mästaren vore dränkt i blod.

Titta, ingen har en fläck på sig.

Utom Tim.

-Han har några fläckar. -Han satt intill.

Vi tar era vittnesmål i morgon.

Till dess ber vi er stanna här.

-Ni kan inte beordra oss kvar! -Jo.

Jag får alltså en snut helt för mig själv.

-Just det, sir. -Jag ska säga en sak.

Jag slutade göra skitjobb för länge sen.

Om jag ville döda Craigie hade jag lejt nån.

Är det vad du oftast gör?

Det finns en polis utanför dörren, så uppför dig.

God natt.

Guy, berätta hur du gjorde det?

Hur dödade du Craigie?

-Du hade inte behövt vänta uppe. -Vill du ha te?

-Nej, en stor whisky. -Är det så illa?

Jag har misstagit mig på människorna i kollektivet.

Jag trodde att de var harmlösa. En av dem är inte det.

De slog väl an en sträng hos den åldrande hippien i dig.

Om Carter blev mördad och jag hade gripit mördaren vore Craigie i livet.

-Det var många "om" och "hade". -Vad anser Troy?

Att jag är ett svin.

Jag tvingade honom att sova över på Lodge.

-Känner du till Guy Gamelin? -Gamelin Holdings - ja.

Hans dotter hatar honom.

Frun hatar honom. De föraktar honom båda två.

Hur kan han leva med det?

Tio minuter. Vi ses här nere. Jobbig dag.

-Vi har mördare att gripa. -Mördare? Plural?

Det är en bra fråga.

-Vad gör de? -De frigör de astrala vägarna...

...för Craigies resa till själarnas ark.

-Ville ni träffa mig först? -Ja, miss Channing.

Ni verkar ha en mer...

...jordnära inställning till livet.

-Har de gått er på nerverna? -Lite.

Kan ni berätta var ni alla var när Craigie blev knivhuggen?

Kan du notera positionerna?

Alla hade samlats runt May.

Ken och Heather Beavers stod här och Gamelins här.

-Var var Suhami? -Hon satt till höger om mig.

-Då återstår Arno och Christopher. -På vardera sidan om May.

-Vilken sida? -Arno vänster, Christopher höger.

Nån står alltid redo om hon skulle dåna.

Dånade hon i går?

Under regressionen åt hon en svamp. Den var väl giftig-

-för hon grep om strupen och föll baklänges.

Vi samlades runt henne och när ljuset tändes satt mästaren där.

-Såg du inte den som högg honom? -Nej.

-Var var Tim? -Han satt vid mästarens fötter.

Hur långt från Craigie var du?

Craigie satt där och jag var här.

Cirka tre meter.

Tack, miss Channing.

Det låter så lamt att säga det, men mästaren var en bra man.

Jag förstår inte varför nån vill döda honom.

Varför är ni så hårt sminkad?

Ni är inte lite fräck!

Det ingår i jobbet. Ni har ett ärr där.

-Det har inget med mordet att göra. -Det bedömer jag.

Inte om jag vägrar berätta det.

Ursäkta, kaffe?

-Tack så mycket. -Ekollon.

Kaffet är gjort av malda ekollon.

Så intressant.

-Ni ringer, mr Beavers. -Ja, det gör jag.

Tillåt mig.

-Hallå? -Ken.

Tänka sig! Det är till er.

-Hallå. -Vi måste prata. Döda kroppar.

Ja, det är en utmärkt idé.

Jag är lite upptagen just nu.

-Polisen? -Ja, just det.

Ring senare.

Mr Beavers.

-Tack. -Ta en titt på den där.

Det är en plan över var ni var när Craigie mördades. Stämmer den?

Jag skulle ge vad som helst för att vara den ni letar efter.

Det låter märkligt.

Ni glömmer vilken stor man han var.

Att spela en sån avgörande roll för hans resa till perfektion.

Ni hade fått livstids fängelse.

Det måste ha varit en främling.

Mästaren var inte nöjd.

-Vilken främling? -Mr Gamelin, förstås.

Mästaren verkade sträcka sig mot honom medan han föll.

"Varför du?" såg han ut att fråga. Smärtan...

-Hans undrande min... -Trixie borde ha sagt nåt.

De är gamla vänner. Astrala allierade.

-Vänta! Varför? -Tänk inte illa om Heather.

-Hon är inte nyfiken. De kosmiska... -Vilket struntprat!

Jag är inte intresserad av kosmos! Kan ni sluta prata om astrala vägar-

-och själarnas ark?

Mannen har blivit mördad och den skyldige ska straffas!

Kan ni nu tala om varför Gamelin skulle vilja döda Craigie.

-Dottern ville ge arvet till logen. -Tre miljoner pund.

-Arvet blev hennes på födelsedan. -Tre miljoner?

Det är till mig.

Barnaby! Ja, Dave.

-Rättsteknikerna. -Den här vägen.

Ja, Dave. Jaså?

Och tråden?

Jag tar dem.

Tråden på kniven kom från gardiner eller ett draperi. Nåt tungt.

-Vad hade draperierna för färg? -De var krämfärgade.

-Och köttkniven? -Inga fingeravtryck.

Jag vill veta allt om Craigie.

-Lugna er! -Kan ni inte kontrollera honom?

-Han är ingen hund. -Hundar kan man dressera!

Hur började det?

Guy sa att mästaren tänkte lura av Suhami arvet.

Självklart! - Och är inte han ute efter pengarna?

Jag visste inte att hon hade några.

Mr Gamelin, får jag prata med er?

Är det bra nu? Kan jag släppa?

-Vart går han? -Till trädet. Hans bästa ställe.

Ni är den ende jag vet nåt om här.

-Ni vet vad jag vill att pressen vet. -Varför sträckte sig Craigie mot er?

-Hur ska jag veta det? -Kanske för att ni knivhuggit honom?

Jag träffade Craigie för ett dygn sen.

Och fick veta att er dotter ville ge honom pengar.

Pengar som ni arbetat ihop.

Ni gillar det kanske inte, men det är småpotatis.

Om pengar inte är problemet vad är det då?

Min dotter ska inte bli utnyttjad.

Berätta om er och miss Channing.

Hon var en anställd. Vi hade nåt ihop i tre dar.

Ni vet alltså inget om ärret och blåmärkena?

Nej.

Titta på honom.

Ännu en man som ska svika henne.

Ingen duger åt våra döttrar.

Jag borde kanske stanna och lära känna honom.

Det kan vara ett sätt att få henne tillbaka.

Suhami, goda nyheter! Jag övertalade din mor att stanna.

-Det är dåliga nyheter, May! -Bara i två månader.

Det är självläkningskursen med personlig guide.

Min mor är narkoman.

-Att bli uppassad botar henne inte. -Vi borde kanske...

Vad då?

Jag tänkte säga att vi skulle fråga mästaren.

Kära nån!

-Har det hänt nåt? -Nej, det är minnen.

Sorg och glädje som blandas, som skinka och senap.

Inte för att jag har ätit skinka på åratal.

Mr Wainwright, ni skildrade visst kriget i Rwanda.

Förklarar det varför ni är här?

Ja.

-Ni ser ju det värsta i människan. -En dålig dag, ja.

Ta det och multiplicera det med vilken siffra som helst.

Det var Rwanda varje dag.

Antingen sköt jag skallen av mig eller kom hit.

-Kände ni inte till mr Craigie innan? -Vi talades vid på telefon.

-Och mr Carter? -Jag kom samma dag han dog.

Det var nära att jag åkte.

Jag är glad att jag stannade.

Okej.

-Ett, två, tre... -Miss Cuttle, Craigies testamente...

Hans advokat har det inte. Vet ni nåt?

Prata med Arno, han sköter administrationen.

Släpp ut allt!

Kasta ut det!

Jag har det inte.

-Miss Cuttle sa det. -Jag hade det.

Jag förstår. Det komplicerar saken.

Kan ni sluta med det där?

Jag skrev ett testamente åt honom för många år sen. Jag var juristbiträde.

-Vem var förmånstagare? -Bill Carter fick rubbet.

-Varför har ni det inte längre? -Mästaren ville nyligen ändra det.

-Fick ni inga nya instruktioner? -Nej.

Den här håller på att dö. Skrev ni ett nytt testamente eller inte?

Jag kan inte hjälpa er. Varför är testamentet så viktigt?

Det borde vara uppenbart för ett juristbiträde.

Den som står med i testamentet ärver egendomen.

Han eller hon ville kanske skynda på händelserna.

God morgon, Troy. Nåt nytt? Säg ja.

Ian Craigie kan vara Albert John Cranleigh.

Readinganstalten 1972. Carter satt där då.

Craigie satt för bedrägeri.

De hittade en sexsiffrig summa under golvet.

Frigiven med eftersändningsadress. Mrs Cook i Upton.

Jag ska träffa henne i morgon och visa foton.

-Hoppas det finns ett på logen. -Det är en sak till, sir.

-Kan nån ta bort den där? -Ja, sir. Det är från Hull-polisen.

Ni kommer att gilla det där.

Mr Beavers? Jag vill tala med er.

-Om vad då? -Bordeller, mrs Beavers.

Om den bordell som ni och er man ägde i Hull.

Kära nån.

-Det var en bra bordell. -Vi ägde den tillsammans.

Personalen delade vinsten med oss.

Ingen blev tvingad eller blev skadad.

Flera högt uppsatta poliser kunde ha intygat det.

-Men det gjorde de inte. -Hur träffade ni Ian Craigie?

Han turnerade i norr. Han talade på sjömansmissionen där vi åt.

Vi hade fått 87 000 pund i böter.

Mästaren gav oss nåt att tro på.

Kommissarien! Måste alla få veta det här?

Kommer jag att säga nåt, menar ni? Jag är polis, ingen skvallertacka.

All denna självrättfärdighet och så är de bordellägare!

Är ni nära en lösning?

Jag vet inte vem som dödade Craigie, men jag har uteslutit några.

-Har du lagat maten, Cully? -Hur visste du det?

Det är en annan stil.

Jag har ett problem för er att lösa.

När Craigie mördades stod alla samlade och lyssnade på May.

Hon faller ihop och alla går fram till henne och står tillsammans.

Alla utom Craigie.

Och Tim.

De står där.

Trettio sekunder senare sitter Craigie där knivhuggen.

Inga fingeravtryck. De på knivbladet försvann när han höggs.

Vitlöksbrödet står drygt tre meter bort.

-Vad hände? -Pepparen knivhögg parmesanen.

Varför?

Tim älskade Craigie och lämnade honom bara när han satt i trädet.

...Wainwright. Den före detta kameramannen arbetade i Rwanda...

...där hans brud var läkare för Röda korset.

-Vem är brudgummen? -Mannen närmast bruden.

Kameraman för BBC? Rwanda? Sa han så?

Om det är Christopher Wainwright, vem är då den andre karln?

Underbart bröllopsväder. Nu över till morgondagens väder.

Vilka är det? Vi tar reda på det.

Miss Rokeby, så trevligt. Och mr Lightfoot också.

God morgon.

Hur är livet i rännstenen? Fantiserar ni fritt?

Ni har varit så hemlighetsfulla att vi måste komma hit.

-Har ni varit inne? -Det vore inbrott.

Sant. Du ger mig filmen så låter jag bli att gripa dig.

När får vi veta allt?

På presskonferensen, om och när jag griper nån.

Kom igen! Hur länge har vi känt varandra?

Okej, nåt extra åt dig, Ava. Men inte än.

-Jag kommer att påminna er. -Till dess - försvinn.

Mr Wainwright...

-Vem är ni? -Ursäkta?

Kan jag uttrycka det enklare? Vad heter ni?

Det är ju inte Christopher Wainwright!

Andrew Carter. Jag är Bill Carters systerson.

-Ledsen, Suhami. -Jag gjorde samma sak. Vi är kvitt.

Ni hade goda skäl, miss Gamelin.

Att fjärma er från en avskydd far. Vad hade ni för skäl?

Bill var som en far för mig.

Han skrev till mig i Madrid.

Han ville åka härifrån och sälja sin andel.

Craigie ville inte köpa ut honom.

Jag erbjöd mig att komma hit för att få ordning på det hela.

Jag gillar inte hur "få ordning på det hela" låter.

Ni sa att Carter skrev till Madrid. Vad gjorde ni där?

Det vanliga, Jobbade som servitör, livvakt, på båtar...

-Jag jobbade på cirkus ett år. -Valde ni bara ett namn?

-Varför Wainwright? -Vi träffades strax före Rwandaresan.

Han sa inget om att komma hem och gifta sig med Lizzie Roscoe.

Så ni åkte bara upp en dag och upptäckte att Carter hade dött.

Ni måste ha varit förkrossad.

Jag visste att det inte var en olycka!

Jag ville ta reda på vem som dödade honom.

-Har ni kommit fram till nåt? -Ja! Det är Tim Riley.

Jag trodde att det var Craigie, men han var på terrassen när kulan föll.

Den var avsedd för mig, inte för May.

Varför då?

Tim hade gissat vem jag var.

-Jag tror han dödade Craigie också. -Jag beklagar er morbrors död.

Men nu ber jag er att sluta utreda mordet.

Överlåt det åt oss.

Som ni vill.

Vad letar ni efter?

Mr Craigies testamente.

Mr Gibbs har det inte.

Vänta lite! Albert Cranleigh.

Sexsiffriga belopp under golvet? Vanan satt kanske i.

Fantastiskt.

Jag sa just att förmånstagaren kan ha velat döda honom.

Han testamenterar huset till er och gissa vem?

-Arno? -Är det första gången ni hör nåt?

-Nämndes det aldrig? -Han visste inte att han skulle dö.

-Ni måste fortsätta ert goda arbete. -Vad skulle vi annars göra?

Craigie och Bill Carter. Taget när?

Slutet på 70-talet.

Jag ska visa det för damen i Upton.

Jag ska prata med Tim.

Tim, ursäkta om jag tränger mig på.

Jag månar själv om privatlivet.

Jag får aldrig nåt.

Jag vet att du har varit rädd i större delen av livet.

Jag antar att folk har utsatt dig för hemska saker.

En dag kanske du kan berätta om dem, så vi kan hjälpa dig.

Mitt jobb är att hjälpa människor.

Just nu behöver jag din hjälp för att göra det.

Jag tror jag vet vad som hände Bill Carter.

Var det så det var?

Det jag inte vet är vem som dödade mästaren.

Du satt bredvid honom. Du måste ha sett mördaren.

Eller så knivhögg du honom?

Såg du nåt?

Trolleri.

Trolleri?

Dödades han med trolleri?

Jag förstår inte.

Trolleri.

Ni har uträttat ett mirakel!

Han har inte yttrat ett ord sen han kom!

-Hur länge har ni haft gåvan? -Sen tio i morse.

-Vad vet ni om Tim? -Inget.

Han dök bara upp för ett år sen. Gud vet varifrån.

Ni borde ha anmält det.

Så att ni kunde ta honom?

-Tänker ni göra det? -Det beror på om han dödat honom.

Mrs Cook? Inspektör Troy, Causton-polisen.

-Får jag tala med er? -Naturligtvis.

-Är det nåt du inte är expert på? -Ja, det är en sak.

Jag är inte bra på att dölja mina känslor.

-May! -Sanningen är viktig, eller hur?

Därför måste jag ställa den här farliga och personliga frågan.

Dödade du mästaren?

Jag älskar din förmåga att gå rakt på sak.

-Testamentet och allt det där... -Jag visste inget om det där.

Du inser väl vad det innebär?

När vi får mer ansvar måste vi tyvärr bli vuxna.

Det är en skrämmande tanke - ansvar.

För andra. Man inser att mästaren var en stor man.

-Har du fått kontakt med honom? -Hans ande är kvar i Ytterkammaren.

Den lär förbli där tills mördaren är fast.

Kära du, du har varit så uppriktig. Får jag återgälda det?

Ja visst.

-Hade du nåt att göra... -Om jag dödade honom?

Vilken förfärlig sak att säga!

Det är Cranleigh. Han hade mild röst och trevligt sätt.

-Hans vän var annorlunda. -Kände ni honom?

-Jag minns inte namnet. -Carter.

Han hälsade på. De hade affärer ihop.

Visste du att Cranleigh suttit inne?

Det var det första han sa. Därför minns jag honom.

Hans ärlighet.

Jag måste åka. Plikten kallar.

-Men kakan ber mig att stanna. -Jag får höra att den är övertygande.

Du kan inte åka än. Du måste smaka en katrinplommonkaka.

Se så.

Du tog tid på dig! Var har du varit?

Man kan inte bara gå in och ut.

Craigie var Albert Cranleigh. Hon kände igen Bill Carter också.

Craigie var alltså en före detta brottsling.

Han träffar en annan skurk och de startar kollektivet Golden Windhorse.

-Förmodligen för att lura folk. -Har vi bevis?

Jag vet inte.

Böckerna i Carters rum, om populärpsykologi och terapi...

Craigie sa att Bill läste mycket, men det är lögn.

Inte en enda bok gavs ut före 1976.

-De köptes för syns skull. -Titta här.

Det är alla kurser som de erbjuder i år.

Sidan fyra. Sa jag att för tio år sen kostade det tjugo pund?

-Ni har nämnt det. -Vad kostar samma kurs nu?

-Jösses! Fem pund. -Vad säger det dig?

-Att ni blev uppskörtad. -Kollektivet började som en bluff.

Men Craigie började tro på det han gjorde.

Han slutade lura kunderna?

Alla som samlades runt honom, May, Arno, Heather, Ken, blev en familj.

-Men gick Carter med på det? -Nej, och det är själva nyckeln.

-Jag tror de blev ovänner. -Slagsmål i trappan?

-Kanske. Vill du dricka nåt? -Jag är proppmätt!

-Barnaby. -Mr Barnaby. Det är Cuttle.

-Det har hänt nåt förfärligt. -Ja, miss Cuttle?

Kom bara hit så fort ni kan!

Kom!

-Varför är alla så upprörda? -Mamma!

Det är det bästa som hänt oss på år och dag!

En sak till, Trixie är borta.

Hon försvann utan ett ord.

Men jag tror jag vet var hon finns.

Troy.

Jag har jobbat hårt.

Intressant nog var Craigie döende i cancer.

Därav flinten - strålbehandling.

-Vem dödar en döende man? -Just det.

-Den här är enkel. -Berätta.

Guy Gamelin begick självmord.

Tyvärr inte.

Burken i hans hand?

Borde ha innehållit hjärtmedicin.

-Han hade inget i magen. -En hjärtattack, alltså.

Han sträcker sig efter burken som är tom och dör.

-Ja, fast... -Varför var inte burken full?

Karln är miljonär, han har folk som organiserar minsta detalj.

Nån tog dem kanske ifrån honom?

Trixie Channing?

Så fort brevbäraren kom väntade hon.

Hon tog alltid det blå kuvertet.

Inte för att de var särskilt detaljerade.

"Tiden är inne. Raymond." -Tiden är inne för vad?

Jag vet inte.

-Han bor i Ballinger, fråga honom. -Tack, det ska jag göra.

De är där, fast på övervåningen.

Jag tror att de gör det!

May Cuttle har en, och Suhami och Trixie.

-Vad kallar du den färgen? -Guld.

Guldtråd.

Det var så kniven fördes från matsalen - i en sån.

Bra, Troy.

Vad tusan gör ni?

Jag undrar om ni kan komma ner och prata lite.

Jäkta inte.

-Tycker ni om dem? -Perfekta.

Ni är inte lite fräcka! Hur hittade ni mig?

-Får man inte ha nåt i fred! -Inte i ett mordfall.

Guy Gamelin dog i går och du försvann.

-Finns det ett samband? -Dödade jag honom?

Nej. Men jag kommer över det.

Kan ni förklara det kryptiska meddelandet.

-"Tiden är inne." -May och Heather läser allas post.

-Jag bad Raymond att fatta sig kort. -Om vad?

Det är vår ensak.

-Sluta med det där. -Ja, sluta, Troy.

-Hör på, mr... -Raymond Jennings.

När jag träffade miss Channing var hon ärrad och blåslagen.

Tror ni det var Raymond? Och att jag kom tillbaka efter mer?

Jag är inte så förtjust i män som slår kvinnor.

Vad tycker ni om kvinnor som slår män?

-Ursäkta? -Raymonds fru.

Hon misshandlade sin man och när vi blev tillsammans slog hon mig.

-Hur stor är hon? -Arnold Schwarzenegger skulle darra.

Men i går gick skilsmässan igenom. Jag är fri.

Vi är fria.

-Frankrike, här kommer vi! -Inte på några dar.

-Varför inte? -Jag måste lösa mordet på Craigie.

-Tror ni att jag dödade honom? -Och Guy Gamelin kanske?

Så...åk ingenstans.

Är det nåt du vill berätta, Trix?

-Vad har vi? -Carter blev kanske mördad.

Craigie blev det definitivt.

Gamelin lämnades att dö. Inget passionsmord, bara obarmhärtigt.

Vilket är värre. Men varför?

Nån kan ha trott att han dödade Craigie. Frun och dottern?

Med tanke på alla morden, vet du vad som stör mig?

Kanonkulan.

-Försökte nån döda May? -Eller Christopher.

Tim visste kanske vem han var. Att han letade efter Bills mördare.

-Ville han stoppa honom? -För att skydda vem?

-Sig själv eller Craigie? -Den som knuffade Bill.

Om nån knuffade honom. Jag tar en öl till.

-Och du? -Ja.

Samma igen, tack. Guinness och lager.

Avslutade du förarkursen?

-Gick ni till er fars rum? -Ja, jag letade efter mamma.

Jag såg honom, vände och gick. Han ropade på mig.

Han ville prata och bygga broar.

-Var din mor i rummet? -Jag gick aldrig in.

-Jag önskar jag hade gjort det. -Jag övade yoga vid trappan.

-Märkligt ställe. -Där finns kraftfält.

Bill Carter lämnade all sin energi där.

Chris varnade er för att Tim kunde göra nåt.

Ni lyssnade inte.

Kom, Tim!

Vad tror du?

Är de i stånd att mörda Craigie?

De kan få en förmögenhet och kåken.

-Kaffe? -Tack.

Sen klarar man dan!

Verkligen! Vill ni slå er ner?

Ovädersnatten, när kanonkulan föll-

-kan ni berätta om den igen?

Vi kom hem precis när mästaren letade efter Tim.

-Var hade ni varit? -Hämtat två nya bikupor.

-Trixie följde med. -Varför var ni så sena?

Punktering. Jag kunde inte byta däck.

Tim är borta! Ni letar på baksidan!

Tim!

Var var ni när kulan föll?

Vi letade efter Tim.

Det är en liten sak till.

Ert lilla problem uppe i norr när ni fick böter. Hur skaffade ni pengar?

Vi sålde allt. Huset, bilen, lägenheten i Spanien.

Spanien? Var där?

Costa del Sol.

Var annars?

Tack ska ni ha.

Drick inte.

Levde inte växten när vi såg den?

-Hur är din spanska? -Usel.

Tim, inspektören tror att du mördade Bill Carter.

Jag tror det inte. Jag vet vad som hände.

Berätta för honom.

Ni fick Tim att säga ett ord, men det är allt.

Ursäkta. Mr Gibbs, ni kan väl berätta hur det gick till?

Bills död?

Jag var inte där. Jag fick veta det efteråt. Han ramlade.

Han blev knuffad.

Carter och Craigie hade ett av många gräl.

De gick mot trappan. "Varför köper du inte ut mig!"-

-sa Carter ungefär. Craigie försökte lugna honom, men Bill var rasande.

Han sträckte sig mot Craigie och då blev han knuffad.

Mr Gibbs?

Okej. Bill försökte ta tag i mästaren så jag knuffade honom för hårt.

Han föll mot trappräcket och halkade.

För min inre syn ser jag inte er alls.

Jag ser Tim.

Carter var inte alls full, han var nykter.

Ni tvingade i honom whisky för att lura alla.

Därav samtalet ni hörde, miss Cuttle.

"Varför lät du det inte vara? Om de obducerar"...

Jag ska avsluta meningen åt er. "Så hittar de ingen whisky i magen."

Jag ville skona Tim från all plåga.

Ni ljög alltså?

Ja.

Tim, jag måste få veta en sak till.

På ovädersnatten när kulan föll, var du uppe på taket då?

Var inte fånig! Tim är livrädd för oväder!

Följ med och visa var du gömde dig.

Kom, Tim.

Var du här hela tiden?

-Ja. -Är det sant?

Han ljuger inte. Han vet inte hur man gör.

Tur att andra gör det, annars vore vi arbetslösa.

Jag återkommer. Håll ett öga på Tim.

Släpp honom inte ur sikte.

-Talar du ingen spanska? -Nej.

Troy måste betyda nåt på spanska.

Olyckshändelse, kanske. Som i: "Sa jag inte att Carters död var en?"

Gracias, adios!

Tack så hemskt mycket.

Förr skrek vi åt utlänningar, nu pratar de bättre engelska än vi.

-Fick ni hjälp? -Ja. Trolleri, sa Tim.

Plötsligt, som från ingenstans, dök det upp. Mord!

-Såg han nåt? -Han såg vem Craigie pekade på.

Jag trodde att det var Gamelin.

Kom nu!

-Släpp honom! -Låt bli!

-Vad händer? -Ni skulle passa honom!

Jag lämnade honom i en halv minut!

Vad pågår?

Tim.

Kom tillbaka!

Tim, Tim!

-Ring efter ambulans! -Klarade han sig?

Han ramlade!

Tim! Tim! Han lever!

-Klarade han sig? -Ja.

-Han flög på mig. -Sätt dig.

-Du ser hemsk ut. -Klarade han sig?

Ni har frågat det tre gånger. Hans hälsotillstånd verkar angeläget.

-Naturligtvis! -Han kommer att klara sig.

Det är inte vad ni ville höra.

-Tim försökte döda mig! -Nej!

Ni försökte döda honom. Precis som Craigie.

Tror ni att jag dödade mästaren?

Jag vet det. Precis som Tim.

Han såg Craigie peka. Inte på Gamelin, utan på er.

Och Tim har börjat prata igen.

Ni är rädd att han ska berätta allt snart.

Varför skulle Chris mörda mästaren?

Hämnd och pengar.

Hämnd för hans morbrors död, pengar han inte ville se ges bort.

-Lyssna inte på honom. -Det bör ni nog göra.

Han skyllde på en försvarslös pojke, även kulan som råkade falla.

Vad skulle han kunna göra med er, med tiden?

Bill Carter visste vem ni var och sa det säkert till systersonen.

Ni såg henne som ett affärstillfälle.

Ian Craigie hade blivit en hederlig man, men partnern var sig lik.

Det var därför de blev ovänner.

Det är inte sant.

Det var det till en början, men när jag hade träffat dig...

Men ringjärnet som Chris hittade på taket?

Den låg inte på taket.

Mr Beavers fick punktering på kvällen och använde det.

Hur dog mästaren? Chris var inte i närheten.

Han var med mig. Hur kan han ha knivhuggit honom?

Han högg honom inte.

Han lämnade inte Mays sida.

Men han dödade Ian Craigie.

Jag pratade med direktören för Circus National i Madrid.

Han saknar er. Ni gjorde allt de bad er.

Lejontämjare, trapetskonstnär, knivkastare...

Han sa att lo hace estupendamente.

Ni var förbaskat bra på det.

Dödade han min man?

Jag tror att er dotter gjorde det.

Jag tror att hon gick upp för att prata med sin far.

De började gräla och han fick en hjärtattack.

Han föll och ropade efter sin medicin. Ni tog burken....

Nej, det var inte så.

Ett ädelt drag! Jag trodde inte du hade några.

"Ge hit dem!" sa han. Som om jag var en tjänare.

Jag tänkte på henne och på hur olycklig han hade gjort henne.

På att en sån flicka skulle hamna här.

Jag hällde dem i handen och stoppade dem i fickan.

Och såg honom dö.

-Trolleri. -Trolleri.

Jag har ljugit en del. Får det några följder?

Ja, se efter honom.

Har det kommit?

Från Perth.

Skål för dig, Cully. Tre månader i Perth.

-När börjar ni repetera? -De låter fantastiska.

För två veckor sen var de usla.

De har förbättrats med tiden.

-Kommer ni och tittar? -Självklart.

Ni serverar inte vattenödleöga, grodtår eller hundtunga?

-Inte a la carte, sir. -Uppmuntra honom inte.

Jag tar en köttbit.

Mr Barnaby.

Miss Rokeby, slå er ner. Vi pratade precis om er.

Ett recept påminde om er.

Ni skulle ge mig nåt extra.

Ja, men jag ljög.

Så oförskämt!

Vad trodde du? Han är polis.

Jag höll min del av avtalet och höll mig undan.

Ja.

Berätta...

Vad hette er kontakt?

Mina läppar är förseglade.

Det var Ken Beavers.

Ni köpte en mobil åt honom. Vad fick han?

-Etiken förbjuder mig. -Hej då, miss Rokeby.

1 500 pund. Ge mig nåt att följa upp det med. Ni lovade.

Hull Crown Court, september 1991. Ken och Heather Beavers. Bordell.

Era läsare kommer att älska det. Det gjorde jag.

Översättning: Anki Blombergsson www.sdimedia.com