Original subtitles

-Försiktigt! -Förlåt.

-Du får ont i magen. -Jag vill inte komma för sent.

Ingen kommer i tid till repetitioner.

Kostymerna kom igår. De är så vackra.

Jag vet inte varifrån Harold får pengarna.

Ekonomin blomstrar ju. Harolds firma blomstrar säkert också.

Det ryktas om att vi ska byta lokal.

Tydligen duger inte Corn Exchange åt honom längre.

Du har inte ätit upp kvällsmaten, Harold.

Middag, kvinna. Middag.

Hur många gånger måste jag säga det?

Har du fått upp all publicitet om "Amadeus"?

Jag har inte varit vid Ferndale än.

Bussen går inte dit. Skulle du kunna ta...

När du ser Peter Hall affischera, får du underrätta mig.

Jag gör honom gärna sällskap.

Hallå, Deirdre.

-Hur går det? -Jag ligger efter.

Det tog evigheter att lugna pappa.

-Är han dålig igen? -Det kan man säga.

Kan jag hjälpa till? Ska jag förbereda åt dig?

Tack, David! Jag behöver det lilla runda bordet med tårtorna på.

-Och Salieris öronlappsfåtölj. -Okej.

-Ser det wienskt ut? -Väldigt blått, som Donau.

Varje gång jag blir inlurad i det här säger jag att det är sista gången.

-Kommer Cully hit? -Ja, hon vill alltid se sin mor.

-Har hon tagit hem några pojkar än? -Joyce?

-Ja, någon enstaka. -Jag önskar att David...

Han blir inte yngre. Jag önskar att han åtminstone kunde gå ut med nån.

Det kommer han att göra. Han har inte träffat den rätta än.

Tre exemplar av "Anteckningar från en liten ö".

Jag visste att det vara nåt lurt med flickan med Musse Pigg-väskan.

-"Apassionata", två? -Fyra.

-Nu kommer de tillbaka med dem. -Du bockar inte av dem.

Vi borde ha gjort det i söndags.

Då hade inte Harold sprungit omkring rasande efter en missad repetition.

-Det är bara roligt om man ser den. -Nicolas kan spela upp den sen.

Vår Nico har nog en hemlig passion.

-Inte för att damma... -Han har nog en affär.

-Hallå, Rosa! -Nico!

-Ska jag lyssna på dina repliker? -Nej, det behövs inte.

-Är Joyce här? -I foajén.

-Nu ska vi se... -Dra inte upp dem, Nico.

-Är den min? -Nej, det är kejsar Josefs.

-Akta peruken! -Jag vill så gärna spela Mercutio.

Du måste få ur dig Amadeus först.

Salieri. Kapellmästare. Privatlärare.

De medelmåttigas skyddshelgon. Mördare.

-Han mördade Mozart. -Det har aldrig bevisats.

-Ett liv för ett liv. -Det är bara en pjäs!

Var är allihop?

-Deirdre! -Bry dig inte om det, Deirdre.

-Ja, Harold? -Var är mina skådespelare?

-Jag vet inte... Rosa... -Jag vet var Rosa är, dumma flicka.

-Ljus och scenografi? -Tim och Avery inventerar.

-De kommer på torsdag. -Jag behöver dem nu!

Idag, inte på torsdag! Du skulle ha sagt till dem.

Det är inte Deirdres fel.

Jag behöver hennes hjälp med mellanaktsbandet.

-Var är min stjärna? -Här är jag, maestro.

Jag är inte på skämthumör idag, Nicolas.

Var är Esslyn?

Vad gör jag här? Kastar pärlor för okultiverade svin.

Jag som regisserade "I spindelns nät" med ensemblen från West End.

En kritiker hävdade att han aldrig hade skådat nåt liknande.

Hur ofta vände sig inte Johnny G till mig för råd?

"Harold, kära du," sa han. "Det här talet av Prosperos..."

Var har du varit? Du inser väl att det är knappt en vecka till premiär?

Då är det väl bäst att vi sätter igång.

Jag åker till England. England älskar musik. Där har vi svaret!

Återigen satt vi i biblioteket som tillhörde baronessan Wald...

-Waldstatten. -Jag vet. Waldstatten.

I det rummet var det ödesbestämt att vi skulle råkas för ohyggliga möten.

Tillbaka till den gottgörande crema al mascarpone.

Jag var där som liten pojke.

De avgudade mig verkligen.

Jag fick fler kyssar än du har ätit bakverk!

När jag var ung älskade alla mig.

-Han ställer mig i skuggan! -Det gör jag inte alls.

Det gör du visst. Hemska Nicolas.

Jag avgör om han gör det eller inte.

Salieri har huvudrollen. Det är mig folk vill se.

För att de inte tror sina ögon. Var inte så pompös!

Alla vet att du bara är revisor.

Och alla känner till dina chanser att få spela riktig teater...

Kan du pröva den här, Kitty? Ursäkta mig.

Esslyn borde få spela Leopold Mozart.

-Han är en svartsjuk gammal lort. -Leopold Mozart är inte med i pjäsen.

Är du säker på det? Sidan 49.

-Jag ser det inte. -Bara i anden.

Låt inte Esslyn göra som han vill.

Var hård mot honom. Det var du mot Sir John.

Han var en dröm att regissera. Ett verkligt proffs.

-Han erkände min talang. -Från en till en annan...

Om några veckor behöver jag ingen stoppning.

-Rosa? -Stack du dig i fingret?

Nu kanske hon somnar i hundra år. Då blir det lugn och ro.

-Rosa. -Låt mig vara.

-Vill du ha ett plåster? -Nej.

Vi var gifta i 20 år och han gav mig inget barn.

Det var aldrig lägligt, förstår du.

Vi var för unga. Vi hade inte tillräckligt med pengar.

Rörelsen hade inte kommit igång.

När sen rörelsen blomstrade kom han med moralistiska klyschor-

-om att världen var för hemsk för att sätta barn till den.

Sen går han och gör Kitty gravid!

Ibland vet jag inte vem av dem jag hatar mest.

-God kväll, sir. -Hej, Troy. Vad har ni hittat?

En medelålders kvinna. Hon har legat i vattnet ett tag.

-Hej, George. -Tom.

-Är det okomplicerat? -Det är svårt att säga.

Ett hårt slag mot huvudsidan. Det kan ha hänt i vattnet.

-Kände ni henne? -Nej.

Men jag vet vem hon är.

Vi kan inte obducera förrän hon är identifierad.

Ja. Det är min kusin.

Agnes Gray.

Jag visste att det var nåt när jag såg den stora sprickan.

Inget vatten i lungorna, död när hon slängdes i.

Varför alla dessa procedurer? Vi kan gå direkt till dig.

-Ringjärn. Trodde de inte det? -Jo, eller kofot.

Man kan nästan säga att han gjorde kvinnan en tjänst.

Hon hade cancer, långt gången. Tydligen inte behandlad.

-Det såg jag inte. -Ingen är perfekt.

Det här är Agnes ställe.

Nej...

Ursäkta mig! Vi är från Caustons kriminalpolis.

-Och ni är? -Jenny Evers. Är det nåt på tok?

Jag är rädd att ms Gray har råkat ut för en olycka.

-Kände ni henne väl? -Nej. Vi pratade om semester ibland.

Hon åker alltid bort. Hon var i Österrike i våras.

Jag trodde att hon hade åkt igen när bilen var borta.

-När var det? -För en vecka sen ungefär.

Varför känner ni till Agnes Gray?

Hon dök upp på Joyces dramagrupps pjäser. Esslyn var med i gruppen.

Han är en kall djävul. Han såg på henne som ett köttstycke.

Esslyn är inte känd för sin kärleksfulla natur.

-Ska vi äta lunch? -Jag måste köpa en bok till mamma.

-Hallå! -God dag.

-Hur kan jag hjälpa till? -Jag söker en bok.

-Böcker är det vi är bäst på. -Det är till min mor.

Nåt lättsamt? Jag har en ny, förtjusande Trollope.

Eller Catherine Cookson? Hon går hem i grevskapen.

Det är nog kontrasterna. Mörka, sataniska väderkvarnar.

Hon är mer inne på edwardianska damsaker.

Hon har redan tehanddukarna, skärbrädet, ugnsvanten...

-Vi har slut på idéer. -Då tänkte ni på almanackan?

Jag har gjort scenografin till den. Min partner gör ljuset.

Avery! Jag har bråttom.

-Vad kallar du det här? -Tredje fingret på din hand?

Du ska damma här varje morgon som betalning för ditt rum.

-Förlåt, jag försov mig. -Vart ska du?

Jag ska träffa en person.

Om du har bråttom hade jag gått till Smiths.

Det gick ju fort.

Han försökte sälja en almanacka till mig. Mitt i oktober!

Till slut köpte jag en bildammsugare.

-Din mor har ingen bil. -Nej, men till kuddar och sånt...

Är det rättsläkarrapporten om Agnes Gray?

Bladmögel och granbarr på kläderna.

Inget under naglarna. Inga hudflagor, inget hår, tygbitar eller blod.

Vi vet att hon inte hade några rivmärken.

Hon gjorde inget motstånd. Är det nyckeln hon hade runt halsen?

Den går till ett stort hänglås.

Ert möte, mr Carmichael. Kriminalkommissarie Barnaby.

Varsågoda och stig in!

Vad står på, Tom?

Tack.

-Agnes Gray. -Är kroppen redo för begravning?

-Det kunde du ha sagt i telefon. -Din kusin blev mördad, Esslyn.

Agnes? Vem skulle...?

-Hon är inte den typen. -Berätta om henne.

Det finns inte mycket att säga.

Hon jobbade på samma ställe i 25 år, gick i förtid.

-Vilket jobb var det, sir? -För BBC World Service.

Hon talade franska och italienska. Hon hade examen i konsthistoria.

Hon skickade alltid vykort från Uffizi eller Louvren, eller liknande.

Männen då? Var hon förlovad eller gift?

Nej. Stackars Agnes. En alldaglig liten själ.

-Vänner då? -Hon föredrog djur, redan som barn.

-Hennes föräldrar blev tokiga. -Var hon en vänlig själ?

Agnes identifierade sig alltid med de svaga...

...och sårade, i en närmast morbid utsträckning.

Hon var väl något av en förlorare.

Jäklar! Tänk dig honom som enda släkting.

Inte undra på att hon föredrog att rädda valarna.

-Vad letar vi efter, sir? -Jag vet inte. Jag missar nåt.

Jag kollar sovrummet.

Den jäveln rev till och med sönder hennes kläder.

-De har verkligen röjt här. -Ingen handväska.

Han tog väl den när han dödade henne.

Det finns lite smycken. En pärlbrosch, en liten guldring.

-Ett sånt där kors på ett halsband. -En rosenkrans?

Jag förstår mig inte på det här stället.

Agnes Gray uppskattade vackra ting.

Det finns bara några böcker som minner om det.

Dystra möbler, trista kläder...

Hon kanske inte tyckte att hon förtjänade vackra ting.

-Nåt intressant? -Inte direkt. Mest räkningar.

Ett brev med en åsna!

"Kära ms Gray. Tack från djupet av våra hjärtan"-

-"för ännu ett bidrag till ängen och stallbyggnaden. De 150..."

-150 000 pund. -Får jag se?

Samla ihop allt papper härifrån. Ta reda på vilken bank hon har.

-Jag beklagar verkligen sorgen. -Tack, mr Makepeace.

Jag vet inte om ms Gray informerade er om sitt testamente?

Då jag bara har två ben och ingen svans förväntar jag mig inget.

Det är ganska rakt på sak.

Pengarna och vinsten från hus- försäljningen går till välgörenhet.

De listas noggrant.

Era plikter som testamentsexekutor blir nog inte alltför betungande.

En sak återstår.

TILL ESSLYN CARMICHAEL ATT ÖPPNAS EFTER MIN DÖD

Ni kan ta ledigt i eftermiddag, mrs Maddox.

Kitty?

Jag måste jobba över. Du får gå till repetitionen utan mig.

Nej, jag ska inte överanstränga mig. Jag är väldigt stark.

Vem är en dum kattunge nu? Jag älskar dig.

Jag älskar dig också.

Otroligt! 60 och hur mycket?

860 000 pund under sju år.

-Hon kanske vann på lotto. -Inte 1991.

-Så skänker hon allt till djur. -Alla behöver nåt att älska.

Djur älskar dig åtminstone tillbaka.

Jag vill inte krypa upp intill en cockerspaniel på natten.

Än så länge har fler än 700 skrivit på uppropet-

-mot bibliotekens kortare öppettider.

Caustons kriminalpolis som utreder mordet på Agnes Gray-

-vill tala med alla som kände henne.

De söker även efter hennes bil.

En skåpbil av märket Ford med registreringsnummer B920B00.

Jag vill inte ha pengar. Du vet vad jag vill ha.

Inte ett lika fult ord som mord. Ja, jag har bevis.

Måndag kväll. Du har tills måndag på dig.

-Hej, pappa. -Cully!

Cully, vilken överraskning.

-Jag väntade dig först imorgon. -Jag tog ett sent tåg.

-Du måste vara utsvulten. -Nej, prata med mig istället.

-Kitty? -Här, älskling! I badet.

Hallå. Rosa? Vad fan vill du?

-Det är inte mer än rätt att säga... -Är det här rätt?

När kvällen är över inleder jag skilsmässoprocessen.

Barnet ska försörjas. Du får försörja dig själv.

Med den ivern du hoppade i säng med mig blir det nog inte svårt.

Esslyn? Älskling...

Det är bara ett dumt missförstånd. Jag älskar dig!

Det är tio timmar kvar. Jag önskar att jag inte var så nervös.

Du kan åtminstone inte glömma dina repliker.

-Jag kan glömma bort mina rörelser. -Barnaby.

-Lät Peggy Marshall trovärdig? -Det tycker jag.

Man lockar många knäppskallar med en allmän vädjan.

-Ms Marshall? -Ja.

-Jag är kriminalkommissarie Barnaby. -Kriminalinspektör Troy.

Ni har väl inget emot att vi träffas här?

Hur kände ni Agnes Gray?

Jag tog henne under mina vingar-

-när hon ville bli undervisad om tron.

Det var cirka ett halvår sen.

-Ni menar den katolska kyrkan? -Det finns bara en tro.

Jag såg nästan genast att Agnes var djupt orolig.

Visste ni att hon hade cancer? Hon ville inte bli behandlad.

Hon verkade vara väldigt ensam. Hon tycktes inte ha en enda vän.

-Sa hon vad som oroade henne? -Nej.

Bara att hon hade gjort nåt fel och ville ställa allt tillrätta.

-Sa hon nåt om hur? -Det var inte tydligt.

Tydligen var en annan person inblandad.

Subba...

-Nån har visst tjatat på dig. -Jag har haft saker att tänka på.

-Intressanta saker? -Hemliga saker.

Då säger man inget. Det är ouppfostrat att reta folk.

Vilken dag som helst kan mitt liv förändras mirakulöst.

Du är verkligen en irriterande pojke.

-Är det vår lunch? -Nej, det är vår lunch.

Jag såg precis Esslyn i en BMW.

-Lite tidigt för billiga nöjen... -Han körde mot rött.

Hur känns det? Det kommer att gå som smort.

-Du är en suverän inspicient. -Jag får suverän hjälp.

-Kommer din far? -Han väntar till sista kvällen.

Med lite tur glömmer han bort det.

-Den personliga rekvisitan... -Det tar jag hand om.

Du är väldigt vänlig, David. Tack!

Så härligt att se dig! Slutsålt, som vanligt.

Sätt er var ni vill. Pressplatserna är reserverade.

God kväll, sir. Sir John beklagar att han inte kunde komma.

Resan var för ansträngande.

Det här blir det största fiaskot sen faster Laetitia föll från Matterhorn.

Å andra sidan - ett dåligt genrep bruka innebära en bra premiär.

Vem var den inbilska idioten som kom på det?

Jag tror att det var Abraham Lincoln.

Herregud! Det verkar faktiskt bli fullt.

De borde ha lärt sig vid det här laget.

Där satt hon och snyftade och jag frågade: "Vad är det, Deirdre?"

Tydligen hade hennes senila far glömt att ta sina piller-

-och börjat dirigera trafiken vid Badger's Drift.

"Så fruktansvärt", sa jag. "Ja, han känner inte till trakten."

-Väldigt roligt. -Tack.

-Vet du vad ditt problem är? -Nej, berätta.

Alltför full av människokärlekens mjölk.

Du citerade från den skotska pjäsen.

Macbeth?

Lämna logen, snurra tre varv och kom tillbaka.

Var inte löjlig.

Medurs eller moturs?

-Pappa! -Jag vill bara önska lycka till.

-Jag vill bara önska lycka till. -Tack så mycket.

Kom här. Vi ska hitta en plats åt dig.

Djärva effekter är, som ni vet, min styrka.

Man kan aldrig ha för mycket verismo.

Hej, Doris! Trevligt att träffas igen.

-Vill du ha ett program? -Naturalism får ni hemma vid TV:n.

Du kom ändå? Troy, det här är min dotter Cully.

-Hej, Gavin. -Angenämt.

Ni är den bästa ensemblen sen "I spindelns nät".

Det är fullsatt och atmosfären är elektrisk.

-Lycka till, mamma. -Lycka till, allihop.

Särskilt du.

Ursäkta mig.

Är du här för att frossa i skadeglädje?

Tror du inte att jag vem som bär ansvaret? Och förstörde min bil...

Du tror väl inte att han går tillbaka till dig nu?

Jag vet inte vad du menar.

Undrar du hur han beskrev ert sexliv?

Han sa att det var som att sätta på en bedövad häst.

Nu gäller det. Ingen återvändo.

-Ingen återvändo. -Merde, rätt i ögat.

Det är min scenografi!

Mördare! Mördare!

Mördare! Mördare!

Mördare! Mördare!

Mördare! Mördare!

-Jag vet vem som startade historien. -Jag vet vem som startade historien.

-Den gamle mannens betjänt. -Den gamle mannens kock.

Jag ska anfalla, falla. Jag ska knastra, knapra.

Jag ska tuggilugga min lilla muspus.

Jag ska slita henne i stycken med mina tassar och klor!

Tassar och klor!

Bakverken är ju vidriga!

-Hej, mr Tibbs! Vad tycker du? -Jag vill bara önska lycka till.

Vill du ha en kopp kaffe? Sitt kvar, jag kommer hit med den.

Visst är det bra? De håller samma klass som "EastEnders".

-Ja, han som spelar Mozart. -Det är bra, det här.

-Jag har inte varit på teatern förut. -Det här är inte teatern.

Jag måste säga att vår ensemble briljerar ikväll.

Hälften improviserar och kejsar Josef går som hade han en anka i byxorna.

Men ljuset var som alltid magnifikt.

Jag kan erbjuda ansjovis och provolone på olivbröd.

Eller valnöt och banan på fruktlimpa med... Vart ska du?

En lampa gick sönder på scen. Jag måste fixa det.

Fortsätt, fortsätt...

-Den blinkade, sen slocknade den. -Det märkte inte jag.

-Börja inte nu. -Mår du bra, Tim?

Jag mår bra, om folk bara kunde sluta fråga om jag mår bra.

-Okej? -Okej.

Förlåt, jag är lite spänd. Jag längtar tills kvällen är över.

-Var är treminuterssignalen? -Den är bara...

Hur vågar du svara? Du är en hjärndöd, enfaldig idiot!

-Vad har du råkat ut för? -Jag gick in i en revisor...

Stackare... En kyss så blir det bättre.

Jag har lyssnat på katterna på gårdsplan.

Alla sjunger Rossini.

-Vart ska vi då? -Vad?

Ska vi göra det här? Varför inte?

Nå? Sätt igång nu!

Där är dina manuskript. Ta dem och gå. Nu, genast!

-Din skit! -Gå! Kom inte tillbaka.

Jäklar! Vad är det som händer?

Rör han mig igen ska jag döda honom!

Den jäveln!

I ärlighetens namn kan ingen skada prinsessan Elizabeth musikaliskt.

Nico! Det är du nu!

Mozart har inte misstänkt mig.

Kejsaren gjorde sitt uttalande på sitt vanliga vis.

Så ligger det till.

Jag hyste medlidande med förloraren.

-Vi borde fälla ner ridån. -Inte före min dödsscen.

Harold hade bara vevat upp den igen.

-Vi vet inte vad Esslyn hittar på. -Ingen fara. Varnad är väpnad.

-Wolfi? Min älskade... -Stanzi?

Mitt hjärtas lilla make.

Min kära, följ med mig.

Kom nu.

Salieri...

-Salieri har mördat mig. -Ja, mina kära.

-Han har det. Han sa det. -Det tror jag säkert.

Nu ska jag själv bli ett spöke.

Jag ska stå i skuggorna när ni kommer till denna jord.

När ni känner det fruktansvärda bettet av era misslyckanden-

-och hör smädelserna från en ouppnåelig, likgiltig Gud...

-Joyce... -Då ska jag viska er mitt namn.

Salieri. Medelmåttornas skyddshelgon.

Nu kommer sanningen fram.

I djupet av er nedslagenhet kan ni be för mig.

Jag kommer att förlåta er.

Vi saluto!

Fäll ner ridån!

Tvättad i Lammets blod...

Mina damer och herrar, får jag be om er uppmärksamhet?

Det har skett en olycka.

Kan alla sitta kvar på sina platser i några minuter?

Jag är helt säker, Tom.

Tejpen satt på bladet när Deirdre kollade rakhyveln.

-När var det? -Några minuter innan ridån gick upp.

Ligger den där till slutet av pjäsen?

Vem som helst kan ha mixtrat med den.

Folk använder jämt rekvisitabordet.

-Det är mörkt, skådisarna går runt. -Det går inte att slita bort.

Det behövs en kniv. Man får vara försiktig. Den var väldigt vass.

Jag kan inte tro det. Vem kan göra nåt så fruktansvärt?

Alla gillade Esslyn!

Uppenbarligen inte alla, hjärtat.

-Det kanske var en olycka. -Givetvis. Tejpen blev väl avsliten.

Det är skamligt att stänga in oss som stygga barn.

Det är showbusiness. Mozart inleder, Ragnarök avslutar.

-Hur kan ni vara så hjärtlösa? -Allt är den dumma flickans fel.

-Om hon hade kollat den ordentligt... -Deirdre är inte dum!

Jag tvivlar på att nåt är hennes fel.

-Varför har hon försvunnit? -Hennes far sprang iväg.

Jag hörde att Tom pratade med David Smy om det.

Han är en assisterande inspicient, längst ner på skalan.

Ni ska träffa regissören först. Jag bestämmer här!

Polisen bestämmer här, sir...

Ursäkta!

-Hur är det med henne? -Inte bra.

Sjukvårdarna gav henne nåt, men hon blev sömnig.

-Kan jag göra nåt? -Jag tror inte det. Tack ändå.

Cully. Förlåt, du skulle ha fått dem tidigare.

-Joyce? -Tom?

Cully ska köra hem dig. Jag kommer så snart jag kan.

-Jag kan köra. -Det var snällt av dig, Nicolas.

Men vi måste prata. Kan du komma till stationen imorgon klockan två?

-Äntligen! -Förlåt för att ni har fått vänta.

Det börjar bli sent, och om nån behöver gå...

Min inspektör hör av sig och ordnar med tid för utfrågning.

Vad ska du göra, Kitty? Du kan inte åka hem själv i natt.

Följ med oss och ät. Vi ska laga mat, eller hur, Tim?

-Kära nån. Kitty, jag... -Tänk inte på mig.

Jag tar in på närmaste Hilton.

Jag kan säga på en gång, att jag kände rysningar inför produktionen...

Vad är det med dig? Jag bjöd bara med flickan på lite kvällsmat.

När jag sätter mig med nån vill jag vara säker på att komma upp igen.

-Du menar väl inte att Kitty...? -Jo.

Må Gud förlåta mig. Det gör jag.

Pappa? Pappa?

Kommer du? Pappa?

-Där är hon! -Jag ser henne.

-Är du Deirdre Tibbs? -Ja.

-Letar du efter din far? -Han är på väg mot hemmet.

-Det tar två minuter i bilen. -Han känner sig trygg där.

Han var inte särskilt trevlig, elak ibland.

Men vi var unga tillsammans...

Väldigt lyckliga ett tag.

-Vem skulle vilja mörda honom? -Kitty, naturligtvis.

Han gifte sig för att hon var gravid. Barnet kanske inte ens var hans.

-Varför säger ni så? -Hon har en affär.

Esslyn tänkte ändra i testamentet och skilja sig.

Vet ni vem älskaren var?

Eller hur Esslyn fick reda på det?

Tom! Hur skulle jag kunna veta vad hon tänkte göra?

Jag gör vad som helst för att ta tillbaka det.

Jag vet inte vad ni sysslar med. Ni ignorerar mig konstant.

Hur ska jag bevara mina skådespelares respekt?

Är det nåt jag inte tolererar så är det överlägsenhet.

Det är sent, Harold. Jag håller på att tappa humöret.

När du var bakom scenen tidigare, såg du nåt ovanligt?

Nån som inte borde ha varit där, nån ny som skötte rekvisitan?

Jag var knappt bakom scenen alls. Folk vill se mig framför salongen.

Det är deras enda chans att mingla. Jag lyckönskade skådespelarna.

Du följde efter mig dit, Tom.

Signalen var sen i paus, så jag tittade förbi en sekund-

-för att plåga den hopplösa inspicienten.

Jag tyckte att den andra delen var mycket bättre.

Bortsett från röran på slutet.

-Vet ni vad som har hänt, sir? -Naturligtvis.

-Nån har saboterat "Amadeus". -Hade du velat se Esslyn död?

Jag? Han hade huvudrollen. Min stjärna!

Nu måste jag börja om på nytt och utbilda Nicolas.

Neil? Kan du köra hem mrs Winstanley?

Jag vill inte vara till besvär.

-Har han tappat förståndet? -För längesen.

-Vi söker en sån. -Han kan inte ha gjort det.

Han var där i högst tre minuter.

Jag förstår inte varför man gjorde så här. Det är så komplicerat.

Han kunde ha väntat och slagit in hans skalle.

Men det här kanske var hans sista chans?

I så fall blir hans fru aktuell.

På det här sättet blir alla misstänkta.

-Kev är snabbare. -Ja, men han är en främling.

Pappa blir skrämd. Det ordnar sig, pappa!

Mr Tibbs? Kom nu.

Det är dags att gå hem. Din dotter väntar.

Tvättad i Lammets blod. Det strömmar...

-Det strömmar överallt. -Det är över nu. Jag ska hjälpa dig.

Han kan väl inte vara misstänkt? Mr Tibbs?

-För Guds skull, Troy. -Han var bakom scenen.

-Det var jag också. -Men du saknar inga bestick i lådan.

-Tom! Så vänligt av dig. -Hur är det med honom?

Frakturer på revbenen, ett brutet ben.

-Han repar sig, men det tar tid. -Jag är verkligen ledsen.

-Han var så rädd. -Ja, det var otäckt.

Inspektör Troy.

-Vi vill ha din hjälp. -Jag står till er tjänst.

Du kollade väl rakhyveln precis innan ridån gick upp?

Tejpen var inte bortriven som Harold har antytt.

-Det satt kvar. -Ingen klandrar dig.

Men någon gång under pjäsen tog någon rakhyveln...

...och tog bort tejpen.

-Killen som spelade betjänten? -David?

Han hade hand om brickan. Skulle han ha...

Fanns det nån tidpunkt under pjäsen då flyglarna var helt tomma?

Jag gick på toa en gång, mot slutet av pausen. Det tog två minuter.

När jag kom tillbaka skrek Harold på mig om den sena signalen.

Kan du släppa av mig hemma? Jag vill se hur Joyce mår.

När du ändå är där finns det fina intervjuer att göra i bokhandeln.

-Kan inte nån annan göra dem? -Du klarar dig. Du har fina vitsord.

Jag vet att Tim blir irriterad, men jag kan inte hjälpa det.

Varje gång han ska till posten, handlar, eller går till biblioteket-

-funderar jag på om det är vad han gör. Eller träffar han nån?

Han har garanterat mer än nog med dig.

Jag förstår inte vad han ser i mig.

Han är så elegant och stilig och sober.

Han är så andligt välmående.

Vad föranleder allt det här?

Det är nog delvis för att han inte alltid har varit gay.

Jag gjorde paljettsuspensoarer åt Paddington när jag var tre år.

Men Tim velade fram och tillbaka-

-genom hela ungdomstiden.

-Han var till och med förlovad. -Han har lämnat det bakom sig.

-Du tycker säkert att det är roligt. -Ja, det gör jag faktiskt.

Du är en grym, hjärtlös pojke. Vänta tills du blir kär.

Det är jag nog på väg att bli.

-När fick du provspelningen? -Häromveckan.

Berätta inte för nån. Jag får veta resultatet när som helst.

Jag har spelat lite teater sen jag kom från Cambridge.

Tredje häxan i "Macbeth" och en polsk version av "Mycket väsen..."

Jag fick påssjuka, våra tält blåste bort och Claudio blev häktad.

Jag längtar efter att få börja. Vad gör du nu?

Jag kanske får spela in en berättarröst nästa vecka.

Kommer du att få stipendium?

Då får jag komma dit och bjuda på en vegoburgare.

David!

-Jag vill bara se hur det var. -Tack!

Åh! Jag måste sätta dem i vatten direkt.

De är inte till din far, Deirdre. De är till dig.

-Hur mår du? -Jag är fortfarande omtöcknad.

Jag ser honom hela tiden.

Cully... Nicolas!

Tom... Jag ville se hur Joyce mådde.

Då får du nog gå in till vardagsrummet.

Andra dörren till vänster.

Glöm inte bort intervjun. Klockan två.

Stanna kvar på lite soppa, så kan du åka med pappa.

Det stämmer, Corn Exchange, Causton, klockan tre.

Fotografer är välkomna att plåta mr Winstanley på brottsplatsen.

Brottet som det rapporterades om på nyheterna.

Vår uppsättning av "Amadeus" var i full gång...

Hallå?

Financial Times... Hej, är det Daily Telegraph?

Kan ni koppla mig till teatersektionen? Tack!

-Kommer de? -De lät väldigt intresserade.

-Vem ringer du nu? -Daily Telegraph. De bad mig vänta.

Vänta? På dagtidstaxa?

Varför sätter inte folk tillbaka böckerna?

"Ett eget rum" under Inredning.

-Nu blir det kalas. -Underbart.

-Hallå igen! -God dag.

Lås dörren och vänd skylten till "stängt".

Vi ska äta lunch.

Inspektör Troy, Caustons kriminalpolis.

-Det gäller mr Carmichaels död igår. -Var det bara igår?

-Ni var visst där, båda två? -Ja, vi stod vid ljussystemet.

När gick ni bakom scenen?

-Först när ridån gick ner, men Tim... -En gång.

I pausen, för att byta en lampa.

Colin Smy var med mig hela tiden.

Såg ni nåt ovanligt när ni var där?

-Nej. -Vill ni ha ett glas, inspektören?

Vet ni nån som möjligen ville skada mr Carmichael?

Det finns många att välja bland. Han var en hjärtlös skit.

Har ni personliga erfarenheter av det?

Botten upp!

Bokhandeln gav inget. Den lilla tjocka var inte bakom scenen alls.

Den smala, sarkastiska var där, men med Colin Smy.

Jag fick inget av Nicolas heller, men Esslyn hade angripit honom.

Han krossade hans hand.

-Varför gjorde han det? -Ingen aning, säger han.

-Han var väl Kittys älskare. -Det hoppas jag inte.

Var är Colin Smy?

Vad sysslar du med? Du skulle vara på stationen klockan tre!

Jag gjorde det, Tom. Jag dödade honom.

Erkänner du mordet på Esslyn Carmichael?

Varför gjorde du det?

-Varför? -Det är väl ingen orimlig fråga?

Han var en hemsk man. Hånfull, skrattade åt alla. Grym.

Jag ville lära honom en läxa.

-En barbarisk sådan. -Jag trodde inte att han skulle dö!

Vad händer om man drar ett rakblad över halsen?

-Hur fick du av tejpen? -Med min kniv.

-Var är den nu? -I kulissdepån.

-När gjorde du det? -Jag minns inte. Det var en impuls.

-Vad gjorde du med tejpen? -Spolade ner det.

Nej, det flyter.

Var befann sig David när det här skedde?

Han var i herrarnas loge. Det kan alla intyga.

-Han kan tydligen själv intyga det. -Nej...

-Vad gör du här? -Hämtar skåpbilen.

Jag ska hämta en kompis efter jobbet. Vad är det här?

Din far har precis erkänt mordet på Esslyn.

-Var inte dum. -Han tror att du gjorde det.

Jag? Men varför skulle jag...

-Du såg mig, eller hur? -Vad såg han, mr Smy?

Esslyn var väldigt hätsk om Deirdres far. Jag var så arg.

Jag hällde Vim över bakverken han äter på scen.

Din dumma gamla stöt. Vill du ha en kopp te, Tom?

Nej, jag vill inte ha en kopp te.

Var glad att jag inte åtalar er för slöseri med polisens tid.

Gör inte om det!

Jag har bjudit hit Deirdre på kvällsmat.

Jaså? Jag visste inte att du gillade henne.

Jag gillar inte henne. Jag älskar henne.

-Mr Winstanley? -Ja, vem är du?

Becky Smith, Causton Echo. Jag vill ta en bild och göra en intervju.

-Var är de andra? -De fick de bra sakerna.

Ölfestivaler, hästuppvisningar, Mel Gibsons nya...

En annan dag, kanske?

-Klarar du det här, Kitty? -Jag ska göra mitt bästa.

Det är ju ändå för Esslyns skull.

Kan du tänka dig någon som skulle vilja döda honom?

Tja... Rosa är så oerhört bitter.

Hon gjorde livet surt för honom.

Du tog inte själv bort tejpen?

Ni hade grälat. Han var våldsam mot dig.

-Han slog dig på scenen. -Det ingick i pjäsen.

När du gick av scenen hördes du säga att du skulle döda honom.

-Folk säger knäppa saker av ilska. -Ibland utför de dem.

Kan ni tänka er mig göra nåt sånt?

-Han visste att du hade en affär. -Det är lögn.

Han tänkte ändra i testamentet och begära skilsmässa.

-Och lämna dig utan... -Barnet då?

-Är det hans? -Självklart, fräcka tölp!

En jury skulle vara sympatiskt inställd.

Våldsam, välbeställd man, beredd att döma fru och barn till fattigdom.

Jag rörde inte rakhyveln!

-Vilken totalt bortkastad dag. -Det vet jag inte, sir.

-Vi har undanröjt ganska många. -Nu har vi inga misstänkta kvar.

Kriminalkommissarie Barnaby.

-Var ligger stället? -Där borta.

Ta lite socker om ni vill ha. Det blir ett pund, tack.

-Vad får det lov att vara? -Mr Green?

Kriminalkommissarie Barnaby. Det här är inspektör Troy.

-Du hörde av dig om skåpbilen. -Jag kände igen den på TV.

Ser ni gränden? Jag såg den flera gånger där.

-Den stackars damen körde den. -Agnes Gray?

Okej, Troy. Jag hade börjat i den änden.

-Varsågod. -Vad ska ni göra?

Jag ska smaka på mr Greens baconsmörgåsar.

God dag, sir! Försöker vi oss på ett inbrott?

Det här borde vi diskutera på stationen.

-Ursäkta mig, inspektören. -Nu kan du göra lite nytta.

Alla garage ska kollas. Börja med det här.

Sir?

Förlåt att jag inte hade nåt färdigt. Du brukar inte komma hem på dagen.

Det är sinnets liv som ger näring, Doris.

Det kreativa tumult i vilket den äkta konstnären ska sjunka eller simma.

-Finns det nån pudding? -Ja, rabarbercobbler från i söndags.

Jag undrade över en sak, Harold... Ska du gå på begravningen?

Vilken begravning? Esslyns? Nej, verkligen inte.

Rollbesättningen till "Vanja" upptar all min tid.

Jag ska besöka Nicolas. Jag måste öva upp honom.

Man kan inte börja för tidigt.

Han har en böjelse för det groteska, men det ska vi få bort.

Ja, Charlie. Presskonferens klockan sex imorgon.

Då har nog Scotland Yards konstrotel hört av sig.

Javisst, bilder. Nej, ett gripande är inte förestående.

-Är det här ett konstverk, tror du? -Det är klart att det är!

Jag trodde att det hade nåt med religion att göra.

En gång i tiden, kanske.

Kyrkor plundras. Sakerna hamnar på museum eller hos samlare.

En Sankt Hieronymus från 1600-talet hittades i en sjö på en sockel.

-Stiligt. -Agnes Gray var katolik.

Alla avbilder av madonnan är heliga.

Jag vet inte hur hon fick tag på den. Hon skulle aldrig sälja den vidare.

Doftfri tvål, fullkornslimpa, tomater, en citron och marmelad.

Med bitar i.

Klarar du dig nu?

Va? Jag klarar mig. Det är ingen fara.

-Det gör dig gott att komma ut. -Okej, jag blir inte borta länge.

Jag tittar nog förbi Blackbird.

Vi ses snart.

-Grattis, käre gosse! -Nicolas.

Kom ihåg att vi trodde på dig först.

Tack för allt stöd och uppmuntran. Rummet, allt...

-Nöjet var på vår sida. -Jag ska aldrig glömma er.

Vi förväntar oss platser längst fram till alla dina premiärer.

Har dina försvinnanden nåt med provspelningen att göra?

Coachning, röstlektioner...

Blackbirds bokhandel. Tyvärr, ni har ringt fel.

Vi trodde att du hade en affär. Med Kitty!

Jag kan inte älska med Kitty. Hon kan inte agera.

-Finns det mer champagne? -Nej.

-Vi har skämt bort dig tillräckligt. -Vi måste öppna igen.

Det känns som om... jag är på väg mot nåt underbart.

Det är Draculas mamma.

-Du släpper väl inte in honom? -Annars slipper vi honom aldrig.

Jag har fantastiska nyheter. Har ni redan hört det?

Nico har kommit in på dramaskolan.

Imorgon skriver jag på ett tioårskontrakt på en riktig teater.

Du blir säkert stolt över att jag har valt ut dig som mitt ledande namn.

-Men Tim sa ju precis... -"Lear" väntar. "Oidipus", "Hamlet"!

Varför skulle inte du spela alla stora roller under min vägledning?

-Du lyssnar visst inte, Harold? -Det här är en dröm som blir sann.

Ibland trodde jag inte att det skulle bli av.

Jag hade mina mörka nätter.

Och fiender, som alla stora män.

De har besegrats, som alla stora mäns fiender.

Avery! Jag ser fram emot din scenografi till "Onkel Vanja".

Och dina idéer om ljussättning, Tim.

Inget märkvärdigt. Det är Ryssland.

Nu sätter vi igång. Dammtrasorna ligger under diskhon.

-Nicolas? -Va? Ja, visst.

Jag ska, jag lovar. Nu måste jag gå, men när jag kommer tillbaka.

-Kommer han att minnas oss? -Givetvis inte.

Han är på väg mot nåt underbart.

Det är från Agnes Grays bank. Inbetalningar från märkliga namn.

Alekbar Georgiades, greve Gottfried von Schell...

Jag hade inte velat spåra upp dem, om de nu existerar.

Det är nog falska namn som döljer ett syndikat.

Konton utomlands, Jersey...

Kriminalkommissarie Barnaby. God dag, sir.

Ja, jag trodde det.

Det uppskattar jag. Tack, sir.

En religiös staty från 1500-talet, stulen från en kyrka nära Innsbruck.

Om hon hade det här på gång, varför dela med sig?

-Hon behövde hjälp. -Nån inom transportbranschen.

Den ser tung ut att frakta.

Import, export. Hur kunde jag vara så blind?

-Harold hade ju inte tid. -Det fanns två rakhyvlar.

-Två rakhyvlar? -Den första låg redan framme.

Den andra tog han med sig. Jag ska berätta hur han bytte ut dem.

Harold gick bakom scenen två gånger under kvällen.

Precis innan föreställningen, och mot slutet av pausen.

Han måste ha bytt precis innan ridån gick upp.

Han bytte ut originalhyveln.

En flyktig blick på rekvisitan avslöjade inget fel.

Ursäkta mig, tack.

Han förstod att det skulle bli petigt.

I pausen fick han läge och tid att ta bort tejpen från rakhyveln.

-Problem? -Den blinkade, sen slocknade den.

Det märkte inte jag.

Bara några minuter före andra akten-

-passade han på när Deirdre var borta och bytte tillbaka.

-Var är treminuterssignalen? -Den är bara...

Stackars Esslyn. Han var chanslös.

-Då tar vi in Harold. -Ja, det gör vi.

Blackbirds bokhandel. Du får inte ringa hit.

Jag tänker göra mer än att bara ringa!

Om du inte möter mig nu tittar jag in och berättar för isterbuken-

-vad hans livs kärlek gör på sina lediga eftermiddagar!

Varför är du så hätsk?

Snälla du!

Jag älskar inte henne.

Jag älskar dig.

Jag undrar hur Harold och Agnes träffades.

Det får vi nog aldrig veta exakt, men vi vet hur det slutade.

Vi saluto!

Doris?

Doris?

-Martyr Warren? -Ja, precis.

Jag säger inget, Harold. Jag reser bort.

Ja, det är nog bäst, Doris.

Jag ska förändra mitt liv. Det finns inte plats för dig.

Ja, då går jag och packar...

-Ska jag packa...? -Det blir nog inte nödvändigt.

Ring efter ambulans!

Tom! Jag visste inte att du var här.

Vilket ståhej. Det kunde inte hjälpas.

De försökte stoppa mig. Agnes Gray, Doris, Esslyn.

Två enfaldiga kvinnor och en man med storhetsvansinne.

Nu är allt som vanligt igen. Vem är det där?

-Vi vill att du följer med oss. -Nu?

Det är omöjligt. Jag rollbesätter "Vanja" ikväll.

Scofield kommer när som helst. Jag har erbjudit honom Serebryakov.

Men Harold, pressen väntar!

-Idioten från Causton Echo? -Den riktiga pressen.

The Times, The Guardian. Michael Billington.

-Michael... Tom, är det sant? -Ja.

Jag behöver min hatt.

Tack.

Jag visste att det skulle ske, Tom. Jag visste att de skulle minnas mig.

-Det var utsökt, Joyce. -Cully hjälpte till.

Jag kunde säkert ha hjälpt dig mer med det här, Tom.

Vad är det? Förlåt, Joyce, jag tänkte mig inte för.

Det gör inget. Jag mår bra.

Esslyn såg sig som en stor regissör, men Harold gav honom inte chansen.

Det hade inte räddat Esslyns liv.

Grundades utpressningen på det?

Full kontroll över nya teatern annars skulle Agnes Gray-historien avslöjas.

-Har du bevis på det? -Ja, Kitty hittade Esslyns diskett.

Där fanns detaljerna om transaktionerna.

Harold erkände under sina sista klara ögonblick.

-Det blir aldrig nån rättegång. -Stackars Harold.

Hur kan nån begå mord för teaterns skull?

-Pappa! -Okej, för teatern...

För teatern!

Text: Joakim Sandström www.sdimedia.com