Original subtitles

God dag, miss Simpson. Trevlig eftermiddag.

-God dag, miss Simpson. -Hej, Anna.

-Smyger du iväg? -Inte precis smyger, Lucy.

-Du har varit ute hela dan. -Jag säger inte var.

Hittade du inget? Du får bjuda mig på te i år.

-Vänta och se! -Om du har tur...

Korallrot!

Ut med dig!

Jag ber om ursäkt. Jag visste inte vem jag skulle ringa.

Ja. Ni har varit till stor hjälp.

Tack.

God kväll. Jag vill ringa ett nummer i Brighton.

Vilket nummer är det?

MORDEN I BADGER'S DRIFT

-Här är det. -Det hade jag aldrig trott,

God morgon, Tom. Det var länge sen. Vi ses bara över lik.

Hon dog av bruten nacke. Frågan är om hon verkligen föll.

Ja, jag såg märkena i mattan.

Hon kan ha fått ett slag i nacken.

Och sen släpades hon hit. Men det verkar vettlöst.

Vem vill ha ihjäl en åttioårig ungmö? Hon var inte rik.

Hon var lärare. Vi larmades av grannen mittemot. Mord, sa hon.

Naturligtvis är det mord.

Jag såg Emily komma vid sex och visste att nåt hade hänt.

-Hur visste ni det, mrs Bellringer? -Hon drämde igen dörren.

Vissa stänger dörrar och andra drämmer igen dem. Emily stängde.

Hon låste inte sin cykel. Emily var väldigt rädd för tjuvar.

Det är vi alla nu för tiden. Inget ont om er!

Hon måste ha varit väldigt upprörd.

-Vet ni vad? -Nej.

-Sist vi sågs gick hon mot skogen. -För att leta efter en blomma?

Korallrot. Det är en orkidé, ingen blomma.

Vi har inte sett nån på sju år. När jag fann en sist bjöd Emily på te.

-Vi tävlade. -Hon var väl upprörd över blomman.

-Knappast. -Hade hon plockat orkidén?

Nej, hon hade märkt ut och fotat den.

Röda band för henne, gula för mig.

Det låg en kamera på bordet. Vi ska se om filmen finns kvar.

-Tack så mycket. -Ni utreder väl?

-Jag vet att nåt är på tok. -Vi ska utreda saken.

Jag måste gå dit i morgon. Jag har inte sagt nåt till bina.

Man måste berätta för dem när nån dör. Annars försvinner de.

-Spritt språngande galen. -Tror du henne inte?

Vad har hon att gå på? En igenslängd dörr och en olåst cykel?

Slöseri med tid.

Är ni mr Barnaby?

Kriminalinspektör Barnaby. Vem är du?

Jag heter Dennis Rainbird. Mitt visitkort.

-Begravningsentrepenör? -Ja. Jag bor i Badgers Drift.

Jag ville titta förbi. Miss Simpson var en kund.

Hon hade köpt vår sidenbegravning. Ett av våra kompletta paket.

Väldigt elegant, men oss emellan...

...fick hon rabatt. Min mamma var hennes elev.

-Kan jag ta med mig den avlidna? -Det går inte än.

Jaså? Då misstänker ni nåt fuffens?

-Jag hörde att hon bröt nacken. -Vem sa det?

-Det vet hela byn. -Du kan inte ta kroppen.

Förstått...sir?

Där har ni visst en riktig konstapel.

Säg till när ni är redo för mig.

-Ser du bilen? -Ja.

Jag trodde inte att de var så välbetalda.

Undersök kameran och telefonerna. Hör efter vem hon ringde efter sex.

-Ni tar det alltså på allvar? -Jag fyller ut tiden till middan.

Jaha. Kameran och telefonen. Vad ska ni göra?

-Jag ska åka till läkaren. -Nåt på tok?

Emily Simpsons läkare. Hon lider kanske av yrsel.

Hon ramlade kanske bara. Hur som helst vill jag veta.

Nej. Hon klagade aldrig för mig.

Hon var frisk för sin ålder.

-När såg ni henne sist? -För några dar sen, kanske.

Jag tittar gärna in efter mina hembesök och tar en sherry.

Pratades ni vid det senaste dygnet?

Nej, jag var i Causton igår. Sjukhuset där.

Nej, pappa, det var i tisdags.

Du åker till Causton på tisdagar och torsdagar. Jag försöker hjälpa till.

Du har rätt, tack. Jag var inne hela dan i går.

Jag såg på cricket.

-Ni misstänker väl inte mord? -Vi utesluter inget.

Jag shoppade i Causton i går.

Jag gillar att shoppa. Fråga Pookie.

Det räcker att följa efter min frus kreditkortskvitton.

-Gud! -Judy!

-Vad är det med henne nu för tiden? -Det är den där pojken.

Ja, han är konstnär. Jag kan ropa på henne,

Det behövs inte. Jag antar att Judy är er styvdotter?

Ja, jag är Trevors andra hustru.

Jag vet inte hur vi kan hjälpa er.

Känner ni till nån som tyckte illa om miss Simpson?

-Som kan ha velat skada henne? -Nej.

Ingen skulle vilja skada henne. Hon hade inga fiender.

-Är det den store stygge polisen? -Ja, Barnaby.

-Han har inget blåljus. -Jag önskar han inte kommit.

-Vänta! Precis så där! -Michael?

Jag älskar den där blicken du har. Det är ögonen.

Ja. Ledsna och milda.

Och en aning rädda.

Jag önskar att du inte skämde ut mig så där.

Hur vill du bli utskämd då, Pookie?

-Vad köpte du i Causton? -Kläder.

-Finns det kläder kvar att köpa? -Börja inte.

Du har en viss summa. Om du slösar...

Så gör du vad då?

Hallå? Ja, det är Barbara Lessiter.

-Vem är det? Vad vill ni? -Vi vet båda vad jag vill, kära du.

Det enda ni borde fråga är...hur mycket?

Fem hundra pund, mrs Lessiter.

Det kostar det för att jag ska vara tyst.

Annars har jag nåt att berätta, eller hur?

-Vem var det? -Ingen alls.

Gå härifrån, Pookie. Låt mig vara ifred!

-Just det, Troy. -Maten är klar.

Ja, Troy. Tack. Det var det jag ville veta.

-Vad är det för nåt? -Deila Smith.

Stuvad lammbringa med svamp- dumplings. Hon har aldrig fel.

-Precis vad jag tänkte. -Var det Troy?

-Jag vill gärna träffa honom. -Nej, det vill du inte.

-Hur går utredningen? -Jag tror att det är mord.

-Jag känner att det är det. -Emily var väl väldigt gammal?

-Hur dog hon? -Hon bröt nacken.

Cully kommer i morgon. Hon vill träffa dig.

Jag vet hur du är när du börjar med ett fall.

-Jag måste gå ut i kväll. -Tom!

Emily Simpson ringde två samtal innan hon dog, sa Troy nyss.

Ett till nummerupplysningen. Hon sökte ett nummer i Brighton.

-Och det andra? -Det är det märkliga.

Hon ringde till hjälplinjen.

Jag förstår det. Jag förstår hur det känns.

Du menar att hon kan komma tillbaka. Det finns hopp.

Jag är kvar, Stewart. Ta tid på dig. Jag finns här.

"Jag måste prata med nån. Jag vet inte vad jag ska göra."

-Det var ungefär så hon började. -Fortsätt.

Sen sa hon att hon sett nåt.

Att hon måste berätta för nån och att det var helt otroligt.

Sa hon inte vad det gällde? Pressade du henne inte?

Sen sa hon att hon skulle ringa nån annan. Att hon visste precis vem.

-Sen tackade hon och la på. -Sa hon inget mer?

Jag är ledsen. Det var nåt mer, men jag kan inte tänka.

Om du kommer på nåt kan du väl ringa?

-Självklart. -Tack, miss Bazely.

Terry. Vi använder bara förnamn här...Tom.

Ja, tack. Två bacon. Äggröra.

Och rostat bröd. Tack.

God morgon, sir. Får ni inte lagad frukost hemma?

Nej, Troy.

Jag fick journalen av dr Bullock.

Slagen med ett oidentifierat tungt föremål i nacken.

-Hon blev visst mördad. -Jag är förbluffad.

Jag har framkallat fotografierna.

Hon hittade tydligen blomman.

Det måste ligga nånstans här.

Får jag se fotot igen?

-Det är vår första blomjakt. -Orkidéjakt.

Sir!

Där är Emilys markör. Och orkidén.

Korallrot. Den är så vacker.

-Stackars Emily. -Hon dödades inte för en orkidé.

Nej, Troy. Men hon hittade nåt som upprörde henne...

Stå stilla! Använd ögonen.

-Gräset är platt och kvistar brutna. -Har nån rullat runt här?

Är det vad Emily såg? Två som pippade? Ursäkta.

-Har du en tång? -Jag har en armékniv.

-Vad är det? -Svarta fibrer.

-Från deras kläder? -Snarare en filt eller matta.

Det låter troligt.

Jag vill att området letas igenom.

Jag vill att området letas igenom!

Kan det handla om det? Att hon såg två "göra det".

-Det ser ut så? -Varför döda henne? Otrohet, kanske.

Det kan ha varit stjärtgossar.

-Menar du homosexuella? -Jag sa ju det.

Du är lika politiskt korrekt som ett massmöte i Nürnberg.

-Vems hus kan det här vara? -Hur så?

Där finns ett rum med utsikt.

Ni måste vara mr Barnaby! Iris Rainbird. Stig på.

-Du också. Jag ska dricka te. -Vi ses nästa vecka.

Tack, Anna.

Städerskan. Oärlig och alkoholiserad, men det är hopplöst att hitta folk.

Kom in!

Rakt fram.

Slå er ner.

Denny! Sätt på tekannan!

Hur kan jag hjälpa er?

Stackars miss Simpson.

-Hon undervisade mig. -Ja, er son sa det.

Det förefaller som att ni ser en hel del från ert näste.

Mitt gömställe. Jag observerar ofta naturen.

-Fåglar. -Jag såg ett par kikare.

Ja. Ni anar inte hur många skilda arter jag kan iaktta.

Här är Denny! En sån duktig pojke! Här är teet.

Varsågod, inspektören. Klöver är ansjovis.

Hjärtan är lax, spader är Marmite och ruter är konserverat kött.

-Jag tar bara en kopp te. -Jag också, tack.

Jag förmodar att ni vill veta om jag såg nåt när miss Simpson dog.

Tanken har slagit mig. Gjorde ni det? Det var mellan...

Sju och åtta i går kväll. Och ja, mr Barnaby-

-jag såg nån. Katherine Lacey.

Hon bor i Holly Cottage på andra sidan byn från miss Simpson.

Hon bor med sin bror. Michael Lacey. Han kallar sig konstnär.

-Inte för hon finns där. -Nej, ni träffar henne på Tye House.

-Tye House? -Hon gifter sig snart. Gott parti!

-Dennis... -Alla pratar om det efter skottet.

-Stackars Bella! -Att ni inte utredde hennes död mer.

-De sa att det var en olyckshändelse. -Är det en olyckshändelse...

...att Katherine två år senare gifter sig med änklingen?

-Henry Trace. En gentleman. -Mycket äldre och rik som ett troll.

Vart var Katherine Lacey på väg när ni såg henne?

Jag vet inte. Hon hade en hund med sig och bar på ett kuvert.

Hon skulle till posten. Sen ringde det och hon hann försvinna.

-Glacerad sombrero, konstapeln? -Nej, tack.

Och jag är polisassistent.

Och Katherine Lacey var den enda ni såg.

-Stämmer det? -Ja.

Jag skulle tycka att åtta är ganska sent för er hobby.

Vad kan ni se flyga vid den tiden?

Ugglor.

De är läskiga! En homosexuell begravningsentreprenör.

-Var det han ute i skogen? -Knappast.

-Katherine och Tye House? -Inte i dag.

-De var hårda mot henne. -Jag ska hem till min dotter.

Katherine Lacey kan vänta.

-Hej, pappa. -Hej.

-Var är det gröna håret? Tatueringen? -Det var förra året.

Vad roligt att se dig.

-Hur länge stannar du? -Hela veckan.

Hon har fått huvudrollen i en pjäs.

John Ford. "Så synd att hon är sköka." Jag ska plugga repliker.

-Läser inte du konsthistoria? -Det är för skoj skull.

Men jag gillar teater.

-Vill du hjälpa mig? -Han hinner nog inte.

-Inte mycket kött på kycklingen. -Det är fasan.

-Hur går fallet? Är det mord? -Det är mycket att göra.

Jag svarar.

-Hallå? -Inspektörn? Det är Terry Bazely.

-Ja! -Jag kom ihåg vad damen sa.

Hon som dog. Jag ville slå en signal.

-Fortsätt, miss Bazely. -Terry.

Det låter märkligt, men hon sa: "Precis som stackars Annabella."

-Så sa hon. -Sa hon inte bara Bella?

Kanske, men jag tror inte det. "Precis som stackars Annabella.

-Sen la hon på. -Tack för att du ringde, Terry.

Alla pratar om det efter skottlossningen.

Att ni inte utredde det mer? Bella Trace som dog så där.

-Vem var det? -Jourhavande medmänniska.

-Ska inte du ringa dem? -Så illa är det inte.

Förutom att jag kanske har två mord och inte ett.

-En bruten nacke? -Och nån som blev skjuten.

-Jag är glad att du är hemma. -Läser du med mig?

Jag köpte en present från Cambridge. Kyckling och skinka.

Säg inte att du har den!

Mattan! En sån listig pojke!

-Var hittade du den? -I dammen. De slängde i den.

-Ja! -Vad kan den vara värd?

-Tänk var polisen skulle kunna göra! -De skulle frossa i den!

Det här är storvinsten! Vi kommer att bli väldigt rika!

Vem är en duktig pojke, Denny? Vem är en duktig pojke?

-Här står inte mycket. -Bella Trace skjuten i jaktolycka.

Två spalter i lokalblaskan och coronerns utslag. Olycka.

Troy!

Bella, vad är det smeknamn för?

Här är Tye House, sir.

-Hur den andra hälften lever. -Mindre än hälften.

-Vad vill ni? -Jag är inspektör Barnaby.

Assistent Troy. Vem är ni?

David Whitley, Henrys förvaltare. Ni är förstås här angående läraren?

-Emily Simpson. Var hon bekant? -Vi träffades aldrig.

Var ni i byn mellan sex och åtta i onsdags?

Nej. Jag minns inte var jag var. Ute på åkrarna.

-Är mr Trace hemma? -Han är upptagen med bröllopet.

-Det tar inte lång tid. -Han är i vardagsrummet.

Bella? Jag trodde det gällde lärarinnan.

Ja, men strax innan hon dog kan miss Simpson ha hänvisat...

-...till er hustru i ett samtal. -Nämnde hon Bella?

Hon kallade henne "stackars Annabella".

Ni har fel Bella. Ingen kallade henne så.

-Var miss Simpson hennes lärare? -Ja, men hon kallades Bella.

Om det inte är för smärtsamt...

...skulle jag vilja veta hur er fru dog.

Det är smärtsamt och hur är det relevant nu?

Miss Simpson kan ha kallat er fru Annabella som ett smeknamn.

-Om det finns ett samband... -Nej.

Vi måste vara säkra.

Om ni insisterar.

Det hände för två år sen. Jaktsäsongen hade nyss börjat.

Vi var inte så många.

Jag, Bella, förvaltaren David Whitely...

...och Bellas syster, Phyllis Cadell.

Hon sköt inte ofta. Jag undrade varför hon kom just den dan.

Dr Lessiter var där. Han är en gammal vän.

Han hade vänner på besök från London.

Min unge vän Michael Lacey var där.

Han skulle skrämma upp fåglarna.

Det är alltid lätt att säga så i efterhand-

-men jag har ofta känt att ödet drabbade oss den dan.

Bella snubblade på en rot och vrickade fotleden.

Jag ville att hon skulle gå hem, men hon tyckte det var för långt.

Hade jag sagt ifrån hade hon levat i dag.

Det hände tio minuter senare. Michael stod intill henne.

Han sprang till Tye House, men när ambulansen kom var hon död.

Vem som helst kunde ha skjutit. Phyllis, Lessiter, jag...

Det var en fruktansvärd olycka.

Ni har ingen rätt att dra upp Bella igen.

-Henry? -Det är ingen fara, Katherine.

-Inspektör... -Barnaby.

Ni vill prata om miss Simpson.

-Ni bor visst inte här. -Nej, inte just nu.

-Men efter nästa lördag. -Vi gifter oss då.

Jag bor i Holly Cottage vid skogsbrynet, med min bror Michael.

-Var var ni i onsdags kväll? -Onsdags?

-Kvällen miss Simpson dog. -Jag var här.

-Jag sov hela kvällen. -Lämnade ni inte huset?

-Ni ska ha setts i byn. -Det är inte sant.

Jo, jag gick ut. Jag postade ett brev.

-Jag tog med mig Benjy. -Fin hund.

Benjy! Han tycker inte om okända.

-Behandlar ni alla som misstänkta? -Jag måste veta...

...var alla var i onsdags kväll.

-Var nån mer hemma? -Bara Phyllis.

Ursäkta. De vill flytta generatorn närmare markisen.

Så att man inte hör talen? Aldrig. Jag går dit.

-Ni är väl klar? -Jag vill prata med Phyllis Cadell.

-Prata med vem ni vill. -Jag följer er upp.

-Vi är väldigt stressade just nu. -Hur träffade ni mr Trace?

Han tog hand om mig och Michael när våra föräldrar dog.

Jag vet inte vad vi hade gjort utan honom.

Det här är hennes rum.

-Phyllis? Ursäkta att jag stör. -Polisen!

-Är allt väl? -Jadå.

-De vill fråga om Emily Simpson. -Emily Simpson, visst.

-Varför förstod jag inte det? -Tack, miss Lacey.

Ni undrar väl... Jag blev överraskad.

Jag trodde att det gällde bilskatten.

Jag har tänkt på det i veckor. Men med bröllopet och allt...

-Ni måste ha mycket att stå i. -Ja, det har jag.

-Jag har skött huset i sju år, mr... -Barnaby. Assistent Troy.

Sju år. Jag kom hit med min syster Bella.

Jag trodde aldrig Henry skulle gifta om sig. Men jag gör allt jag kan.

Tänker ni bo kvar efter bröllopet?

Nej! Ett hem kan inte ha två husfruar. Jag ska bo i en stuga.

Jag ser fram emot det. Henry blir nog lyckligare utan mig.

-Ni ville fråga om Emily Simpson? -Ja.

Jag kan tyvärr inte hjälpa er. Jag gick inte ut alls den dan.

Jag har varit så upptagen med bröllopet.

Ynkligt! Hennes lögn om bilskatten, Hon sket nästan på sig.

-Du kan verkligen uttrycka dig. -Utreder vi Simpson eller Bella?

Två onaturliga dödsfall i samma lilla område och samma krets.

Vad tror du? Vi utreder båda morden.

-Läskigt. -Vi provar på baksidan.

-Är du Michael Lacey? -Ja. Kan jag hjälpa till?

Inspektör Barnaby, assistent Troy. Vi är från polisen.

-Du öppnade inte. -Nej, jag målade.

Följ med till köket. Det där är min studio och jag vill inte ha folk där.

Den här vägen.

Jag beklagar miss Simpsons död. Hon var trevlig.

Men jag har inget med byn att göra.

Och byn har inte mycket att göra med mig.

-Vet ni var ni var i onsdags? -Nej.

-Jag är nästan alltid här. -Inte mycket till liv.

Mitt arbete är mitt liv.

Det är inget ni kan förstå. Jag tog kanske en promenad.

Jag har ett par frågor till, om det går bra.

-Nej, men fortsätt. -Ni var med mrs Trace dödades.

Bella? Ja, det var jag.

-Det finns väl ingen koppling? -Ni stod intill henne när hon sköts.

Ja, men jag hade inget med saken att göra.

-Jag hade inte ens ett gevär. -Ni hämtade hjälp?

Jag sprang som en galning till Tye House.

Katherine var där, min syster.

Bella är skjuten! Vi måste ringa ambulans!

Men när den kom fram var det för sent.

Hon dog innan den kom.

Och nu ska er syster gifta sig med Henry Trace.

Vad tycker ni om det, Michael?

Tye House. 5 000 tunnland.

Massor med pengar på banken. En sak ska säga om Katherine.

Hon säljer sig inte billigt.

Denne ädle varelse var på alla sätt så änglalik, så underbar-

-att en kvinna som blott var mänsklig...

-Som blott var människa, som jag... -Som blott var människa, som jag...

...hade fallit på knä och tiggt om kärlek.

Du är icke värdig att ens nämna hans namn utan tillbedjan.

-Bara på knä kan du höra hans namn. -Vad hette han?

Vi har inte kommit dithän. Det kan räcka-

-att du får fostra ett barn med en sådan skön far.

-Hej, pappa. -Det där lät bra.

Hon är fantastisk. Vi måste se pjäsen.

Om jag lyckas lära mig texten. Hur går det?

Jag vet inte. Varför känns det som att alla ljuger för mig?

De ljuger alltid för dig. Och du vet det alltid. Det är din styrka.

Jag ska laga mat.

-Kan vi inte äta ute? -Nej, jag tinar upp en gryta.

Läs Cullys repliker så får du annat att tänka på.

Du löser det. Det gör du alltid.

-Vill du dricka nåt? -Nej, tack.

Vita liljor. Du glömde de vita liljorna.

Det här är satängbegravningen.

-Vad är det här? -Ett brev. De kommer varje morgon.

-Du har tagit 500 pund från reserven. -Ja, det kanske jag har.

Kanske? 500 pund? Vad skulle du ha dem till?

-En överraskning till bröllopsdan. -Vi har aldrig firat den.

Det var aldrig nåt att fira.

Den här gången blir det annorlunda.

Du går väl inte på begravning klädd så där?

Michael säger att jag klär i starka färger. Jag avskyr svart.

-Vart ska du? -Låta er gräla i fred.

-Sitt här fram. -Nej, jag vet min plats.

Vem av dem är det, Troy? Vem av dem?

Mrs Rainbird är inte mer fågelskådare än jag.

Vad har hon haft kikaren till?

Och hennes son och hans specialgjorda Porsche.

Var fick han pengarna ifrån?

Dr Lessiter sa att han såg cricketmatchen i onsdags.

Det blev aldrig nån match. Regnet stoppade den.

Det är lika illa med hustrun,

Hon sa att hon shoppade i Causton i onsdags.

De stänger tidigt på onsdagar. Katherine sa att hon var hemma.

Men hon blev sedd. Plötsligt ändrar hon sin historia.

Hon skulle posta ett brev.

Sen har vi Bella Trace och jaktolyckan.

Ni tror inte att det var en olycka.

Det är nåt med Henry Traces berättelse som inte stämmer.

-Tror du att han ljög? -Jag vet inte. Han kanske tog fel.

Men han talade inte sanning.

Michael Lacey. Varför sprang han ända till Tye House-

-när olyckan inträffade på andra sidan byn. Varför inte ringa där?

Och varför var det just den dan-

-som Phyllis Cadell beslöt att jaga?

-Vem av dem? -De verkar vara lögnare allihop.

Så behagade det Herren-

-att ta till sig vår kära systers själ.

Vi överlämnar kroppen till jorden. Av jord är du kommen-

-jord skall du åter bliva. Amen.

-Har ni inte fått fatt honom? -Än finns det tid.

Inte för stackars Emily. Drick ett glas sherry med mig.

Jag behöver nåt starkt. Begravningar har den inverkan på mig.

Naturligtvis minns jag när Bella dog. Det var fruktansvärt.

-Satt Henry Trace redan i rullstol? -Ja, polio.

Bella hanterade det inte särskilt väl.

Jag trodde han skulle gifta sig med Phyllis.

Hon avgudade honom. Gör det kanske än.

Vad vet ni om Katherine Lacey?

Hon var Henrys skyddsling. Hon och Michael-

-miste sina föräldrar i en bilolycka. Henry tog sig an dem-

-och installerade dem i skogvaktarstugan.

De var väldigt unga, knappt tonåringar.

De hade en barnsköterska, Mary Sharpe.

-Hon hade väldiga problem med dem. -Hur då?

Jag förstod att de alltid bråkade.

Mary slutade till sist. Hon bor neråt kusten nu.

Emily kunde ha berättat mer. Hon kände Mary väl.

-Mer sherry? -Nej, tack.

Om ni frågar mig är det Katherine ni ska hålla ögonen på.

Hon är för vacker för andras bästa.

Och om det var hon som "pippade" i skogen riskerar hon mest.

-Hon har rätt. -Ni sa att hon hade setts i byn.

-Ja, hon var ute med hunden. -Det var ingen hund här då.

-Wellington fräser åt alla hundar. -Hon kunde ha bundit den.

Inte den hunden. Hon binder den utanför posten-

-och då skäller den hela tiden.

Förbaskat! Jag trodde jag hade löst fallet.

Jag tycker att allt gick rysligt bra.

En sån vacker gudstjänst.

Jag tror jag förtjänar ännu en Marron Lyonnaise.

-Mrs Quine är tidig. -Jag öppnar.

Är det du?

Vem är det, Dennis?

Dennis?

-Såg du modern? -Huvudet var nästan av.

-Mordvapnet? -En 25 cm lång och tung kniv.

-De måste ha tagit den med sig. -Skicka kläderna på analys.

Vilken röra! Städerskan, mrs Quine, hittade dem.

-Hon behandlas för chock. -Jag måste prata med henne.

-Förvänta dig inget. -Sir? Kom och titta på en sak.

-Ni kommer inte att tro det. -Tvärtom kommer jag nog det.

Vad var det hon sa - om fågelskådning?

"Klockan 10.30 gick mr och mrs W över gatan för att undvika miss G."

"Kl. 11.14 besökte A mrs S. Stannade 15 minuter."

Det finns hundratals noteringar bara i den boken. Tusentals!

Alla ska samlas in. Vi måste gå igenom allt.

-Ingenting undgick dem. -Inklusive mordet på Emily Simpson.

-Och kanske mordet på Bella Trace. -Utpressning.

Var det vad Rainbirds sysslade med?

Titta här, Troy. Sista sidan har rivits ut.

De gjorde en notering för mycket.

Hon var inte så hemsk. Lite märklig...

...hon och sonen. Han som var begravningsentreprenör och allt.

Men hon var snäll mot mig - på sitt sätt.

När kom du till huset?

Vid fyratiden.

Tisdagsmorgnar och fredagseftermiddagar.

-Såg du ingen i närheten av huset? -Jo, det gjorde jag.

Jag berättade det för en polis.

Hon stod vid dörren när jag kom. Med en korg.

Hon hade ringt på, men hon gick innan jag kom.

Kände du igen kvinnan?

Det var Katherine Lacey.

Ni vet... Hon som ska gifta sig.

-Tye House, sir? -Nej, vi åker till Holly Cottage.

-Vi kommer till en kurva. -Jag ser den!

Om och när vi kommer fram kan du ställa bilen en bit från huset.

-Hur kan du vara så orättvis?! -Ibland gör du mig spyfärdig!

Jag struntar i om du gifter dig för pengar, men erkänn det!

-Det är inte så! -Du binder dig vid en krympling!

Utan honom hade vi inte ens haft ett hem!

-Vi hade inte haft nånting! -Nu får han sitt skålpund kött!

Eller betalar han per timme!

Kom inte till bröllopet, då! Vi klarar oss bättre utan dig.

Då köper jag ingen present!

-Ska vi följa efter henne? -Nej, jag ska ta en titt här.

-Ska vi gå in utan tillstånd? -Har du nåt emot det?

-Tur att det inte var mitt förslag. -Det var det om nån kommer.

Det måste vara hans rum.

Vilket liv...

Det måste vara hennes.

Ska vi gå?

-Barnsköterskans rum. -Kanske.

Inte kanske, Mary Sharpe hette hon väl?

Ja.

-Synd. -Låst?

Jag skulle vilja se vad Michael Lacey målar.

-Jag kan bryta mig in. -Du har redan begått lagbrott.

Tack ändå.

-Pappa? -Kom in.

-Sover mamma? -För länge sen.

-Vad är det där? -Anteckningsböcker.

Iris Rainbird hårddrog det här med grannsamverkan.

Man tror knappt att en enda by har så mycket som bubblar under ytan.

Var det hemskt med kropparna?

Jag har sett värre. Jag tror...

Vet du vad som störde mig?

Jag kände ingenting. Inte för Iris eller hennes son.

-De var otrevliga. -Men de var människor.

Jag tänkte bara: nya dödsfall.

Maskineriet sätter igång igen. Nya ledtrådar.

Jag kommer en bit längre.

-Jag övade aldrig repliker med dig. -Nej. Jag har sista akten kvar.

Det är sista akten som är viktigast.

-Katherine, vi kan inte. -Vi måste, Henry.

Det kommer inte på fråga. - Barnaby.

-Mr Trace. -Bra att ni kom.

Katherine vill ställa in bröllopet.

200 bjudna gäster, mat, presenter. Allt är ordnat.

Först miss Simpson och nu Rainbirds. Hur kan vi fira bröllop?

Har ni hittat nån? Ska ni gripa nån?

Jag tänkte ställa några frågor till er.

-Om Rainbirds. -Det är ju löjligt!

Ni gick hem till dem i går, efter begravningen.

-Det sa du inte. -Jag ville inte prata om det.

Kom in.

Henry sov, så jag tog en promenad.

-Jag plockade de här. -Svamp?

Jag träffade Iris efter ett församlingsmöte och fick ett recept.

Jag lovade att ge henne svamp nästa gång.

-Du gick dit med svampen? -Ja. Jag kom fram vid halv fem.

Jag ringde på, men ingen svarade.

Det var märkligt, för hon var alltid hemma.

Först senare insåg jag...

...att medan jag stod utanför måste de ha...

-Gud... -Förstår du nu! Allt är över.

Allt är förstört!

Ni såg förstås ingen i skogen?

Nej.

Och inte nära huset?

Nån närmade sig, men jag såg ingen.

Mrs Quine!

-Allt är utrett. Kan ni gå nu? -Tyvärr inte.

Vi hittade anteckningsböcker hemma hos Rainbirds.

Jag kom för att gripa en person.

Phyllis Cadell, du är misstänkt för mordet på Bella Trace-

-den 26 juni 1995.

-Troy? -Du behöver inte säga nåt.

Det kan skada din sak om du inte under förhör yppar hela sanningen.

Allt du säger kan användas som bevis.

-Phyllis? -Nej.

Det är ingen fara.

Gissa.

Jag gjorde det.

Jag hämtar kappan.

Bella tog mig till Tye House.

För att hjälpa henne med Henry. Han satt i rullstol.

Jag gjorde allt för honom och han var så tacksam.

Sen började jag inse...

...att om Bella inte var där, om det bara var vi två...

...han och jag...

-Du beslöt att döda henne. -Ja.

Jag lärde mig skjuta som ung. Det gör man på landsbygden.

Den dan sa jag att jag skulle följa med dem.

Och jaga.

Jag hade ingen plan.

Allt var så rörigt.

Folk sköt överallt.

Jag tog med mig en plunta med vodka och drack hela tiden.

Det var bara så jag fick mod.

Alla de döda fåglarna.

Oväsendet och blodet gjorde mig illamående och yr.

Jag trodde inte att jag skulle klara det.

Och Bella fanns alltid i närheten.

Eller så stod det nån mellan oss.

Sen gick hon bort.

Hon pratade med en av drevkarlarna.

Då fick jag min chans.

Allt gick så fort.

Ingen såg mig.

Jag hukade mig bakom träden.

Jag fick henne i sikte.

Och sen...

...sköt jag henne.

Det var hemskt. Jag såg henne falla till marken.

Då greps jag av panik.

Jag sprang och sprang.

Till Tye House?

Jag låste in mig på rummet.

Jag darrade.

Strax därpå...

...hörde jag Michael Lacey komma in.

Jag gick ner.

Bella har blivit skjuten. Vi måste ringa efter ambulans.

Jag trodde att jag hade klarat det.

Att jag hade kommit undan.

Inte visste jag att nån hade sett mig.

Mrs Rainbird.

Hon skrev upp det i de där böckerna.

PC - 5 000 pund. PC - 5 000 pund. PC - 2 000 pund.

När började det?

En vecka efter begravningen.

De bjöd hem mig till det där hemska huset.

Stackars Bella.

Jag antar att du kommer att behövas mer än nånsin.

Du blir nästan husfru!

Här kommer Denny med te.

Vad vill du äta?

Ruter är Marmite, spader är sylt-

-hjärter är tonfisk och klöver är majonnäs.

Jag vet inte hur de hittat vapnet.

De måste ha stulit det från mitt rum.

Men de nämnde det inte ens.

De satt bara där och tittade på mig.

Och log.

Det var hemskt.

Hur mycket tog de?

Allt.

50 000 pund som jag ärvt av mamma.

Henry gav mig några av Bellas smycken.

Allt är borta.

De slutade när de visste att jag var barskrapad.

Sir? Nån söker er.

Troy?

Dödade du henne?

Mrs Rainbird och hennes son?

Naturligtvis dödade hon dem inte. Varför döda dem när hon var utfattig?

-Hon har dödat en gång. -Det är nåt med den där historien...

...som inte stämmer.

Mr Whitely!

-Kom in. Slå er ner, -Tack.

-Ni ville träffa mig. -Ja, sätt er.

Jag ville fråga er en sak.

Visste ni att ni fanns med här?

-Vad är det? -Mrs Rainbirds anteckningsbok.

"17.30 onsdag."

"DW kör tillbaka från mrs L."

Titta.

Där står en röd stjärna. Jag tror att DW är ni.

David Whitely.

Vem är mrs L?

Barbara. Barbara Lessiter.

Dr Lessiters fru.

Var du med henne när miss Simpson blev mördad?

Ja. Vi har umgåtts en tid.

Hon shoppade inte i Causton.

-Försökte mrs Rainbird utpressa er? -Nej.

Men hon ringde Barbara.

Gud vet vad vad dr Lessiter hade gjort.

Hon ville ha 500 pund.

-Betalade mrs Lessiter? -Ja.

Jag avrådde henne.

Ge inte efter för utpressare. Det skulle inte sluta där.

Men det gjorde det, eller hur?

Mrs Rainbird blev mördad.

Och ni tror...

Ni tror att Barbara och jag...? Nej.

Det är inte oss ni borde intressera er för.

Prata med Michael Lacey.

Vad är det med honom?

Jag körde förbi mrs Rainbirds hus i går klockan fyra.

Jag såg honom där. Jag är säker på det.

Han stod vid dörren, klädd i jeans och keps som vanligt.

Jag skulle känna igen honom överallt. Han gick in.

Jag körde förbi och såg Dennis öppna dörren.

Gå och prata med Michael Lacey.

Ni igen? Ni ger visst inte upp.

Mr Lacey, vi är här angående mordet på mrs Rainbird.

"Angående"... Ni poliser kan verkligen uttrycka er.

Som du vet blev hon mördad på ett synnerligen brutalt sätt.

Jag hoppas att ni inte förväntar er att jag ska beklaga.

Hon var en mycket elak kvinna.

-Har du besökt henne i hemmet? -Nej.

Vad skulle du säga om nån påstår sig ha sett dig-

-gå in till henne vid fyratiden i går?

De borde testa synen.

-Troy. -Vi har tillstånd till husrannsakan.

Vad?

-Ni kan inte bara... -Vi börjar i ateljén.

Ni har inte rätt att göra det.

Det är privat.

Ni får inte störa mitt arbete.

-Arbetade ni här hela dan? -Ja, hela dan.

Sir?

Hur förklarar ni det här?

Det kan jag inte!

Självklart kan jag inte det!

Var är kläderna?

-Vilka kläder? -Kepsen, handskarna.

-Vad då? -Kläderna du bar vid mordet.

Ni är galna! Jag var inte ens i närheten!

Ni vill sätta dit mig! Ni la den där.

Jag känner till er sort! Det är så ni jobbar.

Troy!

Det räcker!

Mr Lacey, vi tar er till Causton för förhör.

Jag säger inget förrän jag får träffa en advokat.

Ni misstar er!

Helt!

De har snärjt mig, Katherine! Hjälp!

Kära brudpar, vi har samlats här inför Gud och denna församling-

-för att förena Henry David Trace och Katherine Jane Lacey.

-Precis som stackars Annabella. -Äktenskapet är instiftat av Gud.

Det symboliserar föreningen mellan Kristus och hans kyrka.

Du är icke värdig att ens nämna hans namn utan tillbedjan.

Bara på knä fick du höra hans namn.

Fick du ett annat namn...

Fick du ett annat namn...

Fick du ett annat namn...

Vi har samlats här inför Gud och denna församling-

-för att förena Henry David Trace och Katherine Jane Lacey.

...för att förena Henry David Trace och Katherine Jane Lacey.

Det heliga äktenskapet.

Tom? Tom?

Tom?

Tom? Telefonen.

Det var bara det som fattades!

Död i häktet!

-Vem hittade henne? -Tjänstgörande befäl.

-Jag gick hit varje timme. -För sällan!

För Guds skull! Försvinn härifrån!

Vilken röra.

Vi borde ha hårdbevakat henne.

Är det en reprimand?

Du har rätt, det är mitt fel.

Det var kanske bäst som skedde.

Det är helt irrelevant!

Lacey har gapat och stått i.

Han vill prata med er.

Så trevligt att ni tittar in.

Det är bekvämare än jag trodde i häktet.

Säg det du ville säga till mr Lacey.

-Jag vill gå hem. -En sån lustighetsminister.

Vill du veta sanningen har jag fått nog av dig.

Vill ni veta sanningen, prata med Judith Lessiter.

-Vad då? -Ni frågade aldrig var jag var i går.

-Du sa att du målade. -Ja, men jag var inte ensam.

Jag målade av Judith, läkarens dotter.

Hon var med mig från förmiddagen till sju på kvällen.

Varför sa du inte det från början?

Ni gav mig aldrig nån chans.

-Kan jag gå nu? -Nej, du kan inte gå nu.

Du får gå när jag säger till.

Jag hoppas att det är sant.

Ja, han målade mitt porträtt.

-Det sa du inget om. -Varför skulle jag säga det?

Han gjorde de första skisserna.

Han sa att mitt ansikte är komplicerat.

Han är väl surrealist?

Tänk efter noga.

Mr Lacey iakttogs i byn strax efter fyra.

Han var inte i byn.

Han var i Holly Cottage med mig.

Alla verkar anklaga honom, men han var med mig när miss Simpson dog.

-Hur vet du det? -Jag hälsade på honom.

Jag pratade med honom genom dörren eftersom han målade.

Du träffar honom ofta. Är det nåt jag borde veta?

Som du och miss Pisksnärt?

Eller Barbara och alla hennes pojkvänner?

Nej, pappa. Det finns inget du bör veta.

Judith har aldrig vant sig vid att jag gifte om mig.

-Det har inte varit lätt. -Ni sa att ni sett en cricketmatch.

Det blev aldrig nån match.

Hon är inte nån miss Pisksnärt, men det är en dam som jag...

Barbara är lite snål på det området.

Det var där jag var.

Jag har hennes adress.

Tack.

Jag vet inte hur Judith fick veta det.

Det är ganska...chockerande.

Tack, dr Lessiter.

Vilken familj!

-Tror du att flickan talade sanning? -Ja.

Hon kan ha berättat mer än hon hade tänkt.

Vi får släppa honom.

-Michael Lacey. -Inte än, Troy.

Vi hittar kniven i stugan och griper honom.

Men han vet att han inte begått mordet.

Varför sprang han då?

Såg du honom när han hittade kniven?

-Ja, han var chockad. -Ja, chock och sen panik.

Han flydde.

Men när vi satte honom i bilen...

Ni misstar er.

Helt.

-Han var lättad. -Varför då?

Varför flydde han? Om det inte var nåt annat.

Nåt han inte ville att vi skulle se.

Inget.

Exakt, Troy. Men i går fanns det nåt här.

En tavla.

-Det var gott. -Det är tyvärr halvfabrikat.

Det duger fint.

Du vet vem mördaren är. Det syns.

Ja, jag vet vem mördaren är.

Du borde vara nöjd.

Jag var tvungen att släppa Lacey.

Lessiters dotter gav honom alibi.

Det är en sak som jag inte förstår. Det måste ha varit ett trick.

Men jag begriper inte hur.

Det är Troy.

Jag måste åka. Jag ska till kusten.

Till Brighton.

Burnham Crescent. Rakt fram och till vänster.

Okej.

Vilka typer! Använder de inte speglarna?

Där har vi det.

Det var det som fattades. Spegeln.

-Du löste det! Där har vi det! -Spegeln?

Det var så de visste det.

-Mrs Sharpe? -Stig på.

Jag har väntat på er.

Henry Trace anställde mig för att ta hand om två barn.

Deras far arbetade på godset, men han och hustrun dog i en bilolycka.

-Laceys. -Michael och Katherines föräldrar.

Jag flyttade in i Holly Cottage.

Jag bodde med dem...i nio år.

Jag ber er, mrs Sharpe.

De var aldrig lätta att tas med, men man fick ju ha överseende.

Michael var arton och Katherine var sjutton när det började.

Grälen. De såg alltid fel hos varandra.

De munhöggs varje dag.

Hon skrek åt honom och han rusade ut ur huset.

Jag hade inte stått ut länge till.

Men jag hade hela tiden en känsla av att nåt inte stämde.

Grälen skorrade falskt.

Som om de spelade upp dem för mig.

Sen en natt kunde jag inte sova.

Jag har aldrig berättat det för nån.

Jag hade varit hos dem i nio år och kunde bara inte.

Jag sa till mr Trace att jag ville pensionera mig och flyttade hit.

Pratade ni med Emily Simpson när ni hade slutat?

Hon var min bästa vän i Badgers Drift, men jag berättade aldrig nåt.

Men när jag fick höra talas om mordet började jag undra.

Men jag visste inget säkert och hur kunde jag förråda dem?

Jag älskade dem.

Vad de än hade gjort älskade jag dem!

Michael och Katherine Lacey.

Emily Simpson måste ha hittat dem i skogen.

Det chockade henne.

Hon ringde till hjälplinjen.

Och sen ett nummer i Brighton.

Lucy Bellringer sa att miss Sharpe bodde på sydkusten.

Jag la ihop två och två.

Men vem av dem var det? Michael var hemma.

Katherine Lacey hade hunden!

Det var Katherine Lacey.

Hon behövde bara lämna hunden till brodern.

Minns du vad Judith sa?

Hon pratade med Michael genom dörren. Varför då?

Annars hade hon sett hunden och det hade förstört allt.

Katherine Lacey.

Katherine Lacey, ja.

Det skulle se ut som en olycka.

Vore det inte för grannen och en olåst cykel hade vi inget vetat.

-Och Rainbirds? -De dödade dem också. Så listigt...

De samarbetade alltid.

Den som gick dit bar overall och keps och såg till att bli sedd bakifrån.

Är det du!

Katherine knivhögg dem och la kniv och overall i korgen.

-Korgen vi såg i Tye House. -Den var stor för några svampar.

Mrs Quine såg Katherine gå, inte komma.

Men det var det hon skulle se.

Katherine Lacey la kniven i broderns studio.

Ja, för han hade ordnat ett perfekt alibi: Judiths porträtt.

De kastade misstankar på honom fast han inte kunde ha gjort det.

De höll på att komma undan med mord.

Men de hade övat.

Bella Trace var en olyckshändelse. Fel tid och plats.

Phyllis Cadell bekände!

Phyllis trodde att hon hade dödat Bella, men hon var nervös.

Och hon hade druckit.

Phyllis sa att Bella pratade med Michael Lacey.

Hon insåg inte att han förde henne från gruppen.

Han arrangerade så att Katherine kunde skjuta henne.

Allt var rörigt.

Phyllis sköt och missade, troligen med flera kilometer.

Men hon såg Bella ramla!

Ja, men minns du vad Henry Trace sa?

Bella ramlade över en rot! Det var allt Phyllis sa.

Det var sämsta möjliga tidpunkt.

När Phyllis Cadell sprang hem levde Bella.

Lite senare förde Lacey henne åt sidan så skytten kunde sikta.

Jag sa ju att det var nåt som inte stämde.

Om Michael var drevkarl, varför var han med Bella?

Han skulle skrämma upp fåglar!

Därför sprang han till Tye House!

Han ville att ambulansen skulle komma så sent som möjligt.

Katherine Lacey sprang också dit.

De spelade upp en scen för Phyllis.

Bella är skjuten!

Vi måste ringa efter ambulans.

Varför ville de döda Bella?

Så Katherine kunde gifta sig med Henry. För pengarna!

Det skulle inte förvåna mig om de har börjat med honom.

Långsam förgiftning eller nåt.

De har skjutit, slagit ihjäl-

-knivhuggit och förgiftat.

Finns det nåt de inte är i stånd till?

Har du sett henne?

-Vad pratar du om? -Hon är försvunnen.

Vad då, försvunnen?

Jag vet inte. Först var Katherine uppe och sen var Michael där.

-Mary Sharpe! -Har hon varnat dem?

Vad är det som händer?

-Holly Cottage? -Ja.

Nej, jag tror att vi kommer för sent.

Jag vet inte om ni vill se det här.

Var hittade ni den?

Katherine hade gömt den uppe.

När vi grep brodern ropade han åt henne.

Jag har blivit snärjd! Sen gjorde han ett tecken.

Det var ett budskap.

Ta bort tavlan.

Den hade avslöjat allt.

Den är väldigt kraftfull. Den är lysande i sin egen rätt.

-Han hade talang. -Men så perverterad!

Jag gissade det nästan när vi kom hit.

Tre sovrum, men bara en säng var använd.

De lurade mig helt.

-Vad då? -När vi kom hit under deras gräl.

De verkade avsky varandra. Det kunde inte ha iscensatts för oss.

De visste inte att vi var där. Men det gjorde de.

De såg oss i spegeln.

De började sin föreställning.

Stackars Emily.

Och stackars Annabella.

-Vem var hon? -Det får vi aldrig veta.

-Jag hoppas du inte somnar. -Aldrig!

Efter allt du gått igenom borde en studie i incest passa.

Är du sorgsen?

Jag vill inte förställa mig!

-Du är min broder Giovanni. -Du är min syster Annabella, jag vet.

Annabella!

Översättning: Anki Blombergsson www.sdimediagroup.com