Original subtitles

-Detta har hänt... -Jag vann.

-Offrets livskraft lämnar kroppen. -Kan den göra nya fantomer?

Om vi bara kunde använda fantomen som spårare.

-Den är som en blodhund. -Vi behöver mer av Karas DNA.

Vi reser i tiden till Midvale High.

Min mor förankrade zonen i universum. Det finns en utväg.

Din far går inte att rädda. Jag borde bara ha dödat honom.

För att ta mig hem måste jag gå via din värld.

-Väl där tänker jag ha lite kul. -Över min döda kropp.

Nyxly, vi måste ut. Nyxly! Nu!

Försiktigt.

-Vad händer? -Utan ankare destabiliseras zonen.

-Allt rasar. -Vi hittar en fantom.

Sen teleporterar vi till en stabilare region.

Kom!

Bort från henne!

Kara. Är allt väl?

Nej... Ingenting är det.

Du säger så för det fantomen gjorde. Vi måste ta oss ifrån den här ön.

Spegeln är trasig men din jordfamilj letar efter dig.

-Vi behöver bara hålla oss vid liv. -Nej... Du förstår inte.

Räddar de mig så kommer de att dö. Och det kommer att vara mitt fel.

TVÅ TIMMAR TIDIGARE

-Karas blod direkt från Midvale. -Äntligen!

Vi fick bara resa i tiden för att få tag i det.

Vi har den sista delen till räddningsuppdraget.

-Hur länge var vi borta? -I tre dagar.

Tre dagar? Sprock... Jag är en usel tidsresenär.

Vi ägnade tiden åt att utrusta oss för Fantomzonen.

M'gann skyddar National City medan vi är borta. Allt är klart.

Låt mig uppgradera skeppet så att vi slipper reservdelar från 2009.

Det behövs inte.

När jag skaffade Tornet så installerade jag uppgraderingar.

-Tornet är ett skepp. -Jag älskar marsiansk teknik.

Vi har bara lite av Supergirls DNA och allt kommer att förbrukas.

Då måste det funka.

Q-vågsgränssnittet är aktivt.

Fantomen får vittring på Supergirl.

I Fantomzonen leder hans Q-vågor oss till platsen där Supergirl är.

Imponerande. Ni gjorde vetenskapliga grejer utan mig.

Tänk om vi stöter på fantomer som inte är lika tama.

Tornets sköld döljer oss men det blir ändå farligt.

Vi kan inte bekämpa fantomerna som här.

Enligt Silas och Malefic har de andra krafter i sin egen dimension.

De attackerar med visioner av ens värsta skräck.

Som en dementor. Eller Harrys dementor-boggart.

Kelly, kan du lära oss hur vi bekämpar dem?

Mina hanteringstekniker är inte magiska, men är det bästa vi har.

I terapin har vi tekniker som ger kontroll i traumatiska situationer.

Man säger saker man ser, känner, hör och luktar, som man vet är verkliga.

Dator, elektroner, filtrerat syre, pizzarester.

Det är ett bra exempel.

Om ni blir rädda för nåt som inte är en av de sakerna...

...så skiljer ni på visionerna från verkligheten och tar kontrollen.

Vill du verkligen följa med?

Att resa till en ny dimension är inget som krävs av dig.

För Karas och din skull gör jag vad som helst.

Tänk om Kara inte kan avgöra vad som är verkligt längre.

Ett rymdskepp som liknar Tornet kan ses som en till illusion.

Då behöver hon en förankring.

Ett personligt minne som får henne att bli sig själv.

Det står jag för. När vi landar så hämtar jag Supergirl på egen hand.

Va? Nej, jag är hennes syster.

Ju färre som möter fantomerna desto bättre. Du måste försvara Tornet.

Medan jag hittar Supergirl så ser du till att hon tar sig hem.

Du spårar fantomer. Om de attackerar så har Lena en överraskning.

Jag använde DEO:s solgranater.

Den skingrar fantomerna och laddar upp Supergirls krafter.

Men vi har bara en och måste använda den rätt.

-Jag är redo att ta oss därifrån. -Det måste ske snabbt.

Tornets sköldar håller i två timmar innan skeppet bryts sönder.

Toppen, ingen press.

Mätaren visar hur starka sköldarna är.

När den visar rött måste vi avbryta uppdraget.

Det ska inte hända, för vi är redo.

Vi klarar det tillsammans men får bara en chans.

Då måste vi göra allt rätt. Inta era platser.

Lena. Du får den stora äran.

Javisst. Aktiverar fantomzonsprojektorn.

Vi kan förvänta oss...

...interdimensionell turbulens.

-Skönt att sköldarna håller. -Var det med sköldar?

Ja, men de håller inte så länge. Vi får hålla ett öga på mätaren.

Okej.

En sista genomgång då vi försäkrar oss om att vi är redo.

-Jag följer med och hittar Kara. -Nej, det är för farligt.

-Jag är den bästa förankring hon har. -Jag kan anta din form.

-Du är inte äkta, det måste vara jag. -Jag vill inte förlora er båda två.

Jag vill inte förlora vår enda chans. Vi har inte råd att vara försiktiga.

Jag gör allt för att skydda henne och tänker inte sluta nu.

Ett till kraftsprång. Spänn fast er för turbulensen.

Jag tycker inte om turbulensen.

J'onn...

Vi verkar ha problem.

Brainy, dubbelkolla kommandocentralen.

-Du behöver mig. -Du har starka argument.

Brainy, vi har säkrat fantomen.

Alex?

-Är du skadad? -Jag mår bra.

-För fan, Alex! -Jag klarar mig.

Om vi bromsar infektionen så kan vi vinna tid.

Nej! Vi måste låsa in dig tills vi kan behandla dig hemmavid.

-Vill ni rädda Kara så behövs jag. -Fler än du är i fara.

Om du förvandlas till en fantom så utsätter du oss och Kara för fara.

-J'onn... -Kom igen nu, Alex.

Jag är ledsen.

-Du fattar rätt beslut. -Jag vet.

-Vad gör du?! -Allt som krävs.

Jag är ledsen, men utan mig så kommer uppdraget att misslyckas.

Alex!

Vi närmar oss Supergirls plats. Lena och Dreamer förbereder solbomben.

-Var är J'onn? -I vapenförrådet. När är vi framme?

-Om femton minuter. Mår du bra? -Ja.

Vad är det?

Fantomer.

De borde inte kunna upptäcka oss. Om inte...

-Vad händer? Q-vågorna spikar. -Alex, din hals.

Och du skakar. Du har infekterats av fantomen.

-Din förvandling lockar fantomerna. -Vi gör oss av med dem.

-De är för många och orsakar skada! -Vi får inte ge oss nu.

Vi måste vända.

Alltihop är mitt fel.

Jag borde ha lyssnat på J'onn och satt mig cellen.

Det är inte för sent. Jag tänker inte rå för att Kara är fast i zonen.

Alex!

Alex! Vad gör du?!

Ombord är jag ett problem. Ni kan dö och vi kan förlora Kara.

Öppnar du luftslussen så förlorar vi dig.

Jag trodde att jag var avgörande för uppdraget, men jag hade fel.

Om jag leder bort fantomerna så kan ni rädda henne utan mig.

-Det måste finnas ett annat sätt. -Det finns inget annat sätt.

För att rädda er och Kara.

Nej, du får inte lämna mig.

10 MINUTER TIDIGARE

En sista genomgång då vi försäkrar oss om att vi är redo.

SOLBOMBSANALYS

Tänker du på hur galet det är att du har tillverkat en portabel sol?

Säger kvinnan som ser framtiden och har drömkrafter.

Dina handskar omvandlar kraften till fysisk form. Hur fungerar de?

Det vet jag inte. Brainy tillverkade dem.

Jag borde veta mer, men den som hade svaren finns inte längre.

Utan mamma har jag bara frågor.

Förlåt. Du förlorade också din mamma.

Det är ingen fara. Jag förstår.

Jag saknar min mamma varje dag.

-Rätt värdelöst, va? -Och det blir inte lättare.

Inte med familjen jag har kvar.

Skönt att det här är vår familj nu.

Ibland... Som Dreamer...

...påminns jag bara om allt jag har förlorat och allt jag inte vet.

Som att det finns en del du aldrig kommer att förstå.

Det var nog jobbigt att förlora sin mamma så ung.

Det var det.

Jag har bara kvar en bok med folksagor hon brukade läsa för mig.

Det är nåt jag kan hålla kvar vid.

Dina krafter förenar dig med din mamma.

Det kan du hålla kvar vid.

Ett till kraftsprång. Spänn fast er för turbulensen.

Vi kan nog ta av oss säkerhetsbältena nu.

Det verkar stabilt, men...

Turbulensen orsakade läckage i kylningen.

Jag kollar om det behöver repareras.

Det är en utomjordisk varelse ombord. Den är inlåst, men skicka hjälp.

Hörni? J'onn?

Alex?

Nej...

Dreamer?

Dreamer!

-Är du oskadd? -Jag tror det.

-Var är den? -Jag vet inte.

Spring. Spring!

När jag såg den så påminde den om... Nej, det är dumheter.

-Vadå? -En kelpie.

En hamnskiftare som drar ner människor i vattnet.

Nej, det är en saga från mammas bok som gav mig mardrömmar.

-Den är ju fruktansvärd. -Det är inte den.

Det är att drunkna.

Min mamma drunknade. Mitt framför mig.

Jag klandrade mig själv som inte gjorde nåt.

Jag läste sagan för att bestraffa mig själv.

Men i mardrömmarna var det kelpien som dränkte mig.

Lena...

Jag är hemskt ledsen.

Stod det hur man bekämpar kelpien? För den är inte nån myt.

Dreamer?

Det här är min mardröm.

Det här är min mardröm. Kelpien är en myt.

Det är en skräckvision.

Vad sa Kelly? Minns vad som är verkligt.

Motorolja, marsianskt stål, Tornet, labbet, mina vänner.

10 MINUTER TIDIGARE

En sista genomgång då vi försäkrar oss om att vi är redo.

Det gläder mig att ha dig med på uppdraget.

Snällt sagt. Jag håller mig ur vägen tills vi ska rädda Supergirl.

Jag har utmanats av mina känslor på senare tid.

Faktiskt alltid.

Med risken för att fantomerna utnyttjar det vill jag gärna få råd.

Om allt går enligt planerna så behöver du inget.

Jag vill helst inte se fler fantomer.

-Det är första gången du är här... -...sen fantomen attackerade M'gann.

Jag känner mig rätt underlägsen. Ni är ju superhjältar, och jag är...

...den som hjälper oss att inte bli galna.

Ett till kraftsprång. Spänn fast er för turbulensen.

Språnget störde nåt. Gör en fullständig systemkoll.

-Jag kollar att elektrokärnan är hel. -Jag följer med som förstärkning.

-Allt ser bra ut i maskinrummet. -Jag ser inga tecken.

-Det var nog falskt alarm. -Nåt är fel med Q-vågsgränssnittet.

Jag kollar med Lena.

Turbulensen slog ut strömmen.

Lena? Dreamer?

Jag letar där borta.

Där är ni. Ni svarade inte.

Är det fel på cellen?

Lena? Dreamer?

Så bra att du kom.

Alex! Fantomen försöker ta sig ur cellen!

Den besitter Lena och Nia. Alex!

Lägg av. Lena och Nia, sluta nu!

Minns vad som är verkligt. Låt mig hjälpa er.

Alex?

-Alex... -Det är lönlöst, Kelly.

Varför ens försöka? Fantomen tar oss allihop.

J'onn, Brainy. Fantomen försöker ta sig ut. J'onn!

J'onn och Brainy är redan borta. De kunde inte stå emot.

-Det kan inte du heller. -Nej... Nej!

Alex, om du är kvar där inne... Snälla, lyssna på mig.

Vi hör dig. Vi ser dig för den du är, Kelly Olsen.

En svag människa. Vi är hjältar med ojämförbara intellekt.

Otrolig styrka. Men ändå föll vi. Vad skulle du ha för chanser?

Alex... Du är Alex Danvers.

Du älskar morgonpromenader och knack-knack-skämt.

Och dumplings och lavendeltvål.

Vi träffades på sjukhuset och blev osams.

Jag såg att du var passionerad och hetlevrad.

Du gör allt för dina kära. Och jag ville vara en av dem.

Förra veckan gav du mig blommor och bad mig att flytta in hos dig.

Det var en av de bästa saker som nånsin har hänt mig.

Du sa att jag var din klippa.

Låt mig vara det nu. Kom ihåg vad som är verkligt.

Kom tillbaka till mig!

-Kelly? -Alex.

-Lämna skeppet medan du kan. -Vi är ju i fantomzonen.

Han är ute efter blod. Spring!

-Ta flyktkapseln. -Det finns bara plats för en.

Jag lämnar dig inte och vet att du inte lämnar dem.

Du har sett krig och vet att det finns strider som är hopplösa.

Ibland måste du skydda dig själv. Resten av oss är förlorade.

Jag är för svag för att skydda dig. Ge dig av! Nu!

Alex!

10 MINUTER TIDIGARE

En sista genomgång då vi försäkrar oss om att vi är redo.

Dina krafter förenar dig med din mamma. Håll kvar vid det.

Ett till kraftsprång. Spänn fast er för turbulensen.

Nej. Var är fantomen?

Det är bara en dröm. Ta reda på vad den handlar om.

Är det en fingerborg?

Vad betyder det?

Dreamer.

Vad var det?

Turbulensen skadade fantomens cell vilket lät den påverka oss.

Alla fick skräckvisioner.

Mår du bra? Cellen har säkrats igen och allt är som det ska.

Är du säker? Jag fick en vision om att det är fel på cellen.

-Allt verkar vara bra. -Nåt är fel. Jag vet det.

Vi måste gå ner till cellen.

-Jag kan göra en systemanalys. -Vi hinner inte.

I drömmen var det fel på cellen. Fantomen försöker ta sig ut.

Jag vill inte säga det här, men...

-Tror du att jag har fel? -Inte fel. Jag tror på dig.

Dra inga förhastade slutsatser som med drömmen om Midvale.

Och sen i Midvale. Ibland är dina tolkningar inte så...

Jag förstår inte allt med drömmarna men vet vad vi måste uppmärksamma.

Jag vet att du gör ditt bästa.

Men du hann aldrig lära dig allt innan din mamma...

Jag klarar det här. Du ska få se.

Hör du nåt?

Allt verkar vara under kontroll. Vad drömde du egentligen?

Cellen var tom.

-Förutom en... -Vadå?

Skrovet har ett läckage. Brainy, du och Dreamer får hitta det.

Brainy!

Sprock! Sköldarna har rämnat! Trycket kan slita skeppet i stycken.

-Vi måste blockera luftslussen! -Självklart.

Fingerborgen hade ett torn med en spricka i sig.

Jag såg den i cellen för att jag måste innesluta problemet.

Hur löser vi det? Du drömde det. Hur förhindrar vi det?

Fingerborgen betyder att sy. Min kraft kanske kan sy ihop det.

Där har du det! Du klarar det!

Brainy!

Det är för sent! Om vi bara hade kommit hit tidigare!

Jag ödslade för mycket tid när jag inte kunde tolka drömmen!

-Jag orkar inte hålla i längre! -Nej!

Jag gör allt för att skydda henne och tänker inte sluta nu.

Ett till kraftsprång. Spänn fast er för turbulensen.

Det var illa. Sköldarna tog skada men verkar ha klarat sig.

Tio minuter har gått. Vad tusan var det som hände?

Nej... Temperaturen sjunker.

Alex, kontrollera fantomens cell. Se till att allt är på plats.

Alex?

Brainy?

Jag mår bra, men alla i teamet verkar vara utslagna.

-Den elektromagnetiska turbulensen. -Skadade fantomens cell.

Fantomens krafter har läckt ut och påverkar hela teamet.

Varför är inte vi påverkade?

Du är marsian och din koppling till Malefic kan ge större tolerans.

-Och du klarar dig som coluan? -På sätt och vis.

Mitt intellekt låter mig isolera rädslan med Kellys teknik.

-Men jag känner ändå av den. -Gör du?

För mig är rummet fyllt med ballonger.

-Ballonger? -Ja, ballonger. Ballong, ballong...

Tunna gummiballonger med högt tryck och man vet inte när de smäller!

-De måste stoppas! -Jag har inte tid att analysera det.

Åh nej.

De attackerar. Sköldarna ger vika.

-Fantomen i vår cell lockar andra. -Vi försöker skaka av oss dem.

Du kan inte göra allt samtidigt. Vi måste rädda teamet.

Jag flyger så tar du dig an att rädda alla andra.

Datorer, elektroner, kokosschampo, pizza.

Ni är bara gummi med luft. Jag är inte rädd för er.

Jag kan inte utkämpa deras strider men kanske kan underlätta.

Jag ger fantomen ett annat mål.

Tvinga in fantomen i cellen så hittar de tillbaka till verkligheten.

-Fantomen kan övermanna dig. -Inte med så här mycket på spel.

Jag orkar inte hålla i längre!

Alex!

-Det måste finnas ett annat sätt. -Det gör det inte.

Alla kommer att dö.

Nej.

Inte i dag.

Jag ska visa dig hur det är att vara rädd.

Krama henne åt mig.

Jag vet vad jag måste göra.

Mamma...

Jag kan inte slåss mot dig men jag kan skydda dem.

Brainy! Håll i!

Nej!

J'onn?

Det här är verkligt. Ni slog er fri från fantomens kraft.

Fantomen är inlåst, men resan är inte över än.

Vi är nära. Siktet inställt på Supergirl.

-Är det här verkligt? -Ja, men fantomerna svärmar.

Vi måste komma nära Supergirl och vara redo med solbomben.

Snart framme men sköldarna håller inte länge till.

Håll i er!

Kara, titta.

Jag tillverkade den för vi måste fortsätta framåt.

Varför då? Det finns ingen utväg.

Du och Nyxly hade rätt. Men trots det...

Jag tog dig från ditt gömställe och tvingade dig att hoppas.

När hoppet är ute.

-Det finns alltid hopp. -Att hoppas är naivt.

Jag var naiv.

Och arrogant som trodde att jag nånsin kan rädda nånting.

Och värre än så... Mina vänner tror att de också kan göra det.

Därför kommer de att dö.

Du kan rädda saker. Du räddade mig.

Jag grät så många tårar här. Jag grät för dig och din mor.

För Krypton, min bror, hela mitt liv. Jag grät för alla jag hade förlorat.

Alla jag har älskat och aldrig skulle få se igen.

Jag grät ett hav av tårar tills det inte fanns nåt kvar i mig.

Tills du dök upp och fyllde mig med din kraft och kärlek.

Jag ger inte upp igen. Även utan dina vänner så hittar vi en utväg.

Det vet jag, för vi är tillsammans. Och ingenting kan stoppa oss.

-Tror du på mig? För jag tror på dig. -Jag tror på dig.

Jag tror på dig och jag tror på oss.

Åh nej... Fler fantomer.

Sen har vi det där.

Vad ska vi göra?

Vi slåss.

Vi ger aldrig upp.

Vad var det? Och varför känner jag mig starkare?

Gul solenergi. Det betyder...

Vad är det där?

Det är min familj. De är verkligen här!

Där ser du. Det är alltid rätt att hoppas.

Kom!

Kara?

Jag har dig.

Brainy, ta oss härifrån.

Text: Magnus Öberg www.sdimedia.com