Original subtitles

Detta har hänt...

Vi reser i tiden till Midvale High, tar ett prov av hennes DNA -

- och låter fantomen hitta Supergirl i Fantomzonen.

- Ett rymdskepp? - Vi är Brandon och Brenda.

Det här är Kenny och Alex.

CJ Grant, Daily Planet. Jag är journalist och jagar scoop.

Naxim Tork har ett kosmiskt menageri.

Vad ville du prata om?

- Kraftdämpare. Vad gör vi? - Jag tänker.

Jag kom för en kryptonier men en naltorian och en coluan -

- ger en fin kitschkänsla i menageriet.

- Smaka på det här. - Vi måste ta oss ur det här.

- Brandon och Brenda är i knipa. - Flyg, jag följer efter.

Kryptoniern! Nu har jag dig.

- Kenny? - Alex? Vad gör du...?

- Brenda ringde. Gick det bra? - Ja.

- Kenny! Alex! Det är farligt här. - Nej, Kara!

Kara. "Speed Racer"!

Var?

Ge mig fjärrkontrollen.

Annars bränner min vän hål i dig innan jag tar den.

Jag kommer att få Pulitzerpriset.

- Det här stället är otroligt. - Tack.

Jag vet att jag var grinig, men tack för hjälpen med rymdpsykona.

- Det var en laginsats. - Naxim är inlåst i en av burarna.

Jag dolde skeppet och larmade galaktiska ordningsmakten.

- Midvale slipper plågas av dem. - Finns det rymdpoliser?

Vi borde bege oss.

Hej, mamma.

Kenny Li, tack för din insats.

Och för invigningen i skolans statussfär. Det var upplysande.

Ni gjorde den stora insatsen här. Jag klarar inte sånt här i längden.

Tänk inte på hur extremt nåt är, utan vem du har med dig.

Det håller jag med om.

Hur ska jag kunna tacka dig, Brenda?

Det var skönt att inte vara den enda utomjordingen i stan ett tag.

- Du kommer inte alltid att känna så. - En del av mig vill följa med er.

Hjältedåd i rymden låter kul.

Men Midvale har sina fördelar.

- Hoppas jag blir lika häftig som du. - Jag känner på mig att du blir super.

Gör er redo för balen. Mamma blir tokig om hon inte får fota er.

Ni kommer att ha jätteroligt.

Tack för allt.

Trevlig resa.

Vad gör vi egentligen med skurkarna?

Jag skickar skeppet till Uruguay. Där Naxim hittades i deras tidslinje.

Om tre dagar blir skeppet synligt och DEO får ett krypterat meddelande.

Sen har vi återställt rum-tiden.

Lätt som en plätt.

Vad är det?

- En till dröm? - Jag såg buren, som tidigare.

Jag hörde puman i närheten.

Om vi har fångat Naxim varför drömmer jag då om det?

Det är kanske ett drömeko utlöst av den bismollianska energin.

- Kanske. - Meteoren anländer snart.

När vi har fått tag i Karas blod så är uppdraget slutfört.

Alex... Jag vet att du inte gillar att jag och Kenny utför hjältedåd.

Och du blev inte överförtjust -

- över striden mot den intergalaktiska djurparksägaren.

Du var otrolig i dag.

Med sättet du hanterade bovarna och hanterade dig själv.

Du kan vara stolt, Kara. Jag är det.

Förlåt om jag har varit överbeskyddande.

När pappa bad mig ta hand om dig så gick jag helt upp i den rollen.

Men på college insåg jag att jag kan vara mer än Karas storasyster.

Sen fick jag höra om era hjältedåd och oroade mig för konsekvenserna.

Att mitt liv skulle sättas på paus medan jag hjälpte dig.

Men jag hade fel. Du klarar av allt du utsätts för.

Jag borde inte ha tvingat dig att berätta för Kenny om NCU.

Jag är glad att du gjorde det.

Du pressade mig att fatta ett beslut om vad jag vill göra med mitt liv.

Och det gjorde jag.

Jag hoppas bara att det är rätt beslut.

Det är det. För det var du som fattade det.

Kolla där.

Oj... Så vackert.

Men hur gör jag det här?

Jag skulle kunna ta av mig dem.

Du måste bära mask varje dag. Ta ledigt i kväll.

- Ha jättekul nu. - Vad ska du göra?

Jag...

...tänker njuta av skådespelet.

Ursäkta de undermåliga kläderna. Det blev inte bättre på kort varsel.

Jag vet inte. Är det inte lite för...?

Makalöst vackert.

- Du är makalöst vacker. - Tack.

Det hör visst till seden -

- att paren som går på balen även ska dansa med varandra.

Ska jag snurra dig? Jag snurrar dig.

Jag tackade inte för den lugnande tekniken du lärde mig.

- "9 to 5" var rätt effektiv. - Kul att kunna hjälpa.

Är du fortfarande orolig över drömmen?

Tänk om den ska varna mig för nåt viktigt.

Nåt livshotande som jag hela tiden drömmer om.

Hur kan jag vara en hjälte när jag inte förstår mina krafter?

- I den här tiden vill jag bara... - Du får inte...

...ringa din mamma.

Meteoren träder in i jordens atmosfär som planerat.

Nu avslutar vi det här.

Nånting måste finnas här nånstans.

Ja! Men var är lamporna?

Jag har alltid varit klåfingrig. Det säger min exman.

- Tack för frigivningen, människa. - Det var så lite, utomjording.

Nu får ni hjälpa mig i gengäld. Jag är reporter på Daily Planet.

Vill ni fälla en kommentar?

Hallå där, Mr Blue Sky. Jag behöver den till min artikel.

Det luktar inte som björnbär.

Vi är redo att lyfta. Var är kryptoniern?

Ovisst, professorn.

Senast var de på nåt som kallas Midvale High School.

En meteorsvärm hindrar vår scanner att lokalisera målet.

Du med dina ursäkter. Kan de inte spåras så lockar vi fram dem.

Hej, stjärnskådaren.

- Har du önskat nåt? - Det behöver jag inte.

Min önskan har besannats.

Du är smörigare än jag är.

- Du först? - Nej, du.

Se på oss. Två ordinära tonåringar.

- Rätt lustigt, va? - Du kan aldrig vara ordinär, Kara.

Vad var det du ville berätta i eftermiddags?

Innan rymdinvasionen avbröt oss.

Jag ville berätta...

...att jag älskar dig. Och att jag älskar vår fästning.

Jag ser fram emot att inleda våra nya liv här och...

Och...?

Vad är det?

Meteoren är på väg mot skolan.

Flyg.

Vad händer med mig?

Kara.

Var är spillrorna? Var är biten med Karas blod?

Kara...

Det skulle inte gå så här.

Kara! Vakna, Kara!

Du behöver inte skrika. Vad händer med mig?

- Det var nåt i meteoriten. - Brandon? Brenda? Vad gör ni här?

- Meteorregnet försenade vår avfärd. - Vad var det?

Hallå, kryptoniern. Jag vet att du är här.

- Nånstans. - Naxim.

- Min dröm! De bröt sig ur buren. - Visa dig genast!

Ge upp omedelbart, annars kommer livsformerna här att dö.

Vänta! Det är jag! Jag är kryptoniern.

Nej!

Kryptoniern från Metropolis hade mycket bredare axlar.

Du måste vara en minsting.

Han är inte kryptonier, sir. Enligt artscannern är han människa.

- Va?! Ingen vill se en människa. - Märkligt. Vi krävde en kryptonier.

Varför vill nån som inte är det bli fångad?

Han ville inte att nån annan skulle bli fångad.

Du tror att du hjälper din vän men du kommer att bli vårt bete.

Det är mitt fel. Vi måste rädda Kenny.

Vi vet snart var Naxim är. Energin från skeppet går att spåra.

Först måste du återhämta dig. Meteoren påverkade dig.

Vänta!

- Det var nära. - Därför drömde jag om en puma.

- Vi var inte färdiga med Naxim. - Vi måste fixa det.

Vi lindrar ångesten med "9 to 5" igen.

Naxim Tork till alla icke-människor. Jag har kryptonierns maskot.

Om kryptoniern inte överlämnar sig -

- inom tio jordminuter så dör människan!

- Vad var det? - Det var koordinaterna.

Jag kan vara där om 30 sekunder och överlämna mig.

Du är för svag. Vi måste ta ut det gröna ur din hand.

Att du visar dig är för farligt. Låt oss rädda Kenny.

Kenny offrade sig för min skull. Jag måste göra det.

Ni kan inte stoppa mig.

Det kan vi faktiskt.

Hon mår bättre om en stund. Hemskt ledsen.

Vi hade inget val.

"Omgiven av okända och farliga varelser" -

- "så var jag modig som en journalistisk Neil Armstrong."

Nej... "Som en journalistisk Lady Gaga höll jag mitt pokerfejs."

Håll dina jeggings på. Du har sällskap.

Det här är inte jeggings.

En panel. På rätt plats kan den bränna en säkring i energigivaren.

- Är du kryptoniern? - Nej, jag är en vanlig människa.

Kenny Li.

Då vill du inte röra den där. Säkerheten är rätt hög.

Självklart, det är ju en cell. Men hur hamnade jag här?

Just ja. Jag försökte vara en hjälte inför min flickvän.

Men man kan inte vara nån hjälte om man är en värdelös människa.

- Lägg av och lyssna, Kendall Li. - Kenny.

Sluta tycka synd om dig själv. Du är inte värdelös.

- Du känner inte mig. - Som journalist observerar jag.

Jag märkte direkt att du är intelligent och otroligt modig.

Hur många överlämnar sig till utomjordingar för att rädda sin tjej?

Och hur många kan hacka en panel med utomjordisk teknik? Inga.

Du har allt som krävs av en hjälte. Finn dig i det.

- Tack, miss...? - CJ Grant, Daily Planet.

Nu ska vi ta oss ut härifrån. Jag har aldrig missat en deadline.

Sätt fart.

- Aj. - Förlåt.

- Det var det sista. - Det går för långsamt.

Jag behöver naturligt ljus.

Eller så väntar du här som Brandon och Brenda sa.

De räddar Kenny.

Du tar livet av dig.

Allt är mitt fel. Kenny gör så mycket för mig.

Jag ville få en kväll för oss själva utan hjältedåd.

Vi skulle låtsas vara normala.

Vad händer om du räddar Kenny och avslöjar dina superkrafter?

Då kan du aldrig vara normal igen.

Alex... Det är Kenny.

Låt mig.

- Var har du lärt dig det? - På college.

- Mår du bättre? - Jag kom in i andra andningen.

- Hur verkar det? - Inte så illa.

I alla scenarion har vi 20 procents chans att lyckas.

- Då misslyckas vi till 80 %. - Ja, det är uselt.

Brainy...

Den här gången ska jag läsa det.

Nej!

Den glider. Jag kan inte hålla i.

Vad är det?

Är det inte naltorianen?

Spring!

- Puman från din dröm? - Totalt.

Kom.

Du frustreras över tolkningen men klardrömmar är avancerade.

Jag kan förverkliga drömmar men vet inte vad de betyder.

- Kenny Li! - Vi ska få ut er.

Äntligen. Ni kanske kan berätta vad han vägrar säga nåt om?

Hon är reporter. Det var hon som släppte ut Naxim.

Av en olycka. Storyn är ändå min.

Vad väntar ni på? Vi måste ut härifrån snabbt.

Det är ingen reporter som helst. Det är Cat Grant.

- Cat Grant, som i...? - Den rosa puman.

Det var hon jag drömde om.

Det här handlar inte om Naxim.

Vilket vackert djur.

Vi har en komplett djurpark förutom en art.

Vill ni ha en kryptonier? Här har ni en.

Alla utomjordningar på nedre däck är utsläppta.

Sir, flyktkapseln!

Gratulerar. Ni har släppt plutoniska landhajar.

- Ni kommer att få fullt upp. - Kapseln skjuts ut om tre, två, ett.

- Vi måste stoppa landhajarna. - CJ får inte rapportera om det här.

Hon sprang nog hitåt.

En fjärrkontroll till en drönare. Det var så hon såg oss.

Det här är Midvalepolisen. Kom ut med uppsträckta armar.

Kara... Nej!

Kom ut nu! Håll händerna synliga.

- CJ Grant rapporterar. - Vad gör vi, Kara?

Nu får hela världen veta att du heter Kyra.

Ansiktet är bortdomnat. Hjärtat rusar. Känn.

Det är inte normalt. Vi har förändrat rum-tiden för evigt.

- Du säger så ofta. - Men nu är det sant.

Vi släppte ut en hord med utomjordingar. Kara är avslöjad.

Supergirl är fast i fantomzonen och tiden rinner ut.

Vi kan inte få det här ogjort.

Fast det kan vi, eller hur?

Vi har en tidsmaskin och kan fixa allt.

- Vi kan börja om från början. - Absolut inte.

Vi kan inte återuppleva två dagar. Det är för många variabler.

Att landa en millisekund fel skapar komplikationer.

Om vi bara ändrar de senaste timmarna, då?

Vi kan åka tillbaka till när Cat tänkte släppa ut Naxim.

- Hur stoppar vi henne? - Jag kan göra det.

Det här går att rädda.

Vi återvänder till skeppet och fixar allt.

Händerna på huvudet. Allihop!

- Låt bli min syster! - Alex.

Kara.

Lugn. Den här jackan är dyrare än din årslön.

Jag är ledsen för allt.

Jag tänker fixa det här.

FYRA OCH EN HALV TIMME TIDIGARE

Rätt tid och plats.

Enligt energisignaturen är Naxim Torks skepp där borta.

- Då måste vi bara hitta CJ. - Jag tvivlade på den här planen.

Men vi har äntligen turen på vår sida.

Hej på er! Bli inte arga.

- Smög du ombord? - Jag hörde att ni skulle fixa allt.

Så jag följde mina instinkter. Vänta.

Det var så hemskt med polisficklamporna -

- och reportern som ställde frågor medan polisen grep mig.

Där och då såg jag min framtid. Jag är bara 17 år.

Jag vet ingenting och får inte ens övningsköra.

Eliza har låtit mig tvätta en gång och jag kan inte ens koka ris.

Jag vet inte vilken framtid jag vill ha, bara inte den jag såg.

Snälla, låt mig hjälpa er att hitta reportern och ändra på allt.

Du vet att hon har rätt, Brandon. Det var inte hennes framtid.

Superlyssna inte.

Vi kan inte göra så här. Tänk om hon träffar sig själv.

- Hon får inte träffa Cat Grant än. - Att låsa in henne går inte.

Vi håller henne nära oss.

- Det är Naxim. - När han fångade våra gamla jag.

Vi måste hitta CJ och drönaren.

Du får hjälpa, men håll dig i närheten och ur sikte.

- Brandon? - Kara?

CJ är 400 meter norrut. Vi tar hand om dem.

Vill du rädda din framtid så gör du inget. Hej, Kenny!

Kenny Li! Alex Danvers! Vad gör ni här?

- Vi trodde att ni var i knipa. - Vart tog Brenda vägen?

- Vad har du på dig? - Jag? Vad har du på dig?

Förlåt, du får veta allt.

Det handlar om utomjordiska jägare, explosioner och formell klädsel.

- Det kan låta rätt osannolikt. - Men allt är sant.

Nu har jag dig, ms Grant.

Nej, nej, nej! Du ska ju skaffa bevis åt mig.

Kan inte den här dåliga ursäkten till stad göra nånting åt mig?

Vem är du? Har vi träffats?

- Nej, men jag vet vem du är. - Säger du Lois Lane så kreverar jag.

- Du är CJ Grant. - Hur vet du det?

Du skickades av Perry för att få mig att skriva om skvaller igen.

- Vem är Perry? - Min sluga redaktör Perry White.

P.W. så klart.

- Så du jobbar för honom. - Nej.

Jag pluggar journalistik på college i trakten.

- Rätt formellt för college. - Performancekonst som biämne.

Om Perry White vill att du ska skriva om skvaller så är han en idiot.

Jag har inga invändningar.

Du behöver inte bevisa nåt i skogen. Du är en visionär och är formidabel.

- Du är vän med Oprah. - Är jag?

Du borde bli det i framtiden.

Du är en ledare. Du vet vad du vill ha och hur du får det.

- Visst är jag? - Du behöver inte Daily Planet.

Du kan skapa ett medieimperium och inspirera unga kvinnor.

- Du är ju Cat Grant. - "Cat" Grant?

Perry kallade mig för CJ så jag höll mig till det.

Men Cat Grant låter bättre.

- Brenda! Hittade du henne? - Alla andra är där de ska vara.

Hon gick på det. Det är dags att åka.

Hur vet vi att framtiden är fixad?

Vi är i Midvale igen, en timme innan meteoren når jordatmosfären.

Vi lyckades! Min framtid är min. Tack ska ni ha.

- Hej, Alex. - Var är du?

Hon flippar ur. Jag måste gå.

Men Brenda och Brandon...

Tack så mycket.

Jag kommer aldrig att glömma er.

Det var ingen. Det är bara musik. Jag är på väg.

Fungerade det? Hindrade vi CJ att befria Naxim?

Hallå?

Perry, låt mig få avbryta dig. Jag vet inte vad en ballongpojke är -

- men jag tänker inte skriva om en.

Jag tänker sluta skriva dina ytliga, korkade snyftberättelser.

Jag blev inte journalist för att skriva om kändisrehab.

Jag blev journalist för att göra avtryck, och det tänker jag göra.

Jag slutar.

Och, Perry... Från och med nu heter jag Cat Grant.

Ett uppdrag slutfört.

- Kanske om du böjer dig ditåt. - Aj! Det gör ont.

- Vad tryckte du på? - Inget, sir.

Men det låter som att autopiloten startar motorerna.

Det är inte bra. Startar vi så här så kommer det att göra väldigt ont.

- Två uppdrag slutförda. - Bara ett kvar.

Några fler mardrömmar?

Inte längre.

Åh nej...

Det var nära.

Alldeles för nära.

Kara! Vakna!

Dämpa dig.

Kara! Vad hände? Är du oskadd?

- Det är bara ett skärsår. - Kan du stå?

Jag hämtar bilen så åker vi hem.

Skönt att du klarade dig.

Det börjar kännas som -

- att universum inte vill att jag ska få veta vad du vill berätta.

Kenny...

Jag älskar dig och jag älskar vårt liv här.

Men nästa år...

Jag kan inte stanna här som vi sa.

Mamma sa att vi är summan av alla beslut vi fattar i våra liv.

Men... Jag valde inte Midvale.

Jag valde inte ens mina krafter.

Jag kraschlandade här och fastnade i det här livet.

Och jag älskar det här livet. Det gör jag.

Men om jag utför hjältedåd här så kommer jag att vara fast igen.

Jag vet inte om jag vill utföra hjältedåd hela livet -

- eller stanna i Midvale heller.

Jag måste få fatta fler beslut.

Jag måste komma på vem jag är.

Jag har antagits till National City University.

Och jag väljer att plugga där.

Följer du med mig?

Innan jag träffade dig så var jag vilsen.

Pappa hade dött, och mamma var så deprimerad att hon var sängliggande.

Jag gick till skolan på morgonen och skötte butiken kvällar och helger.

Jag trodde att det var hela mitt liv.

Men sen dök du upp.

Du var ett otroligt ljussken i en mörk värld.

Du förändrade mig, Kara Zor-El.

Med dig är jag... modigare.

Jag är starkare och bättre.

Men efter det som hände i veckan -

- så inser jag att jag inte har förändrats så mycket som jag trodde.

Det är skönt att veta att du kan rädda mig.

Men jag måste nog komma på hur jag räddar mig själv.

Så...

Nej, Kara. Jag kan inte följa med.

Jag kan flyga hem om helgerna. Eller hur?

- Stjärnskådning och Monty Python? - Bästa balen nånsin.

Alla uppdrag slutförda.

Du var suverän i dag.

Jo, det var du.

Du gjorde drömvärlden verklig och du tolkade drömmen om Cat.

Du använde informationen för att rädda rum-tidskontinuumet.

Jag kunde bara tolka drömmen för att jag har upplevt Cat Grant.

Du räddade oss.

När vi räddar Supergirl ur fantomzonen är det tack vare dig.

Gråter du?

Det är bara...

Jag har vältrat mig i så negativa känslor...

...att jag glömde hur de positiva känns.

Det är nog lärdomen av high school.

Man ska inte förtrycka dåliga känslor utan bara stå ut med dem.

För att kunna uppskatta de positiva när de kommer.

Hur känner du dig nu?

Hoppfull.

Text: Magnus Öberg www.sdimedia.com