Original subtitles

Fini. Hur mycket älskar du?

Är jag först med den här frisyren?

Jag jobbar på att bli Instagram influencer och jag vägrar

att behöva visa arslet, därför måste mitt hår vara på pricken.

Vem bryr sig om antal följare? Du är miljardär.

Det är min fars pengar. Jag vill göra något själv.

Som du. Du är den nästa Chris McMillan.

Drick så lägger vi upp.

Kallpressad juice trendar superhårt nu.

Du kommer få 10 000 gilla inom tio minuter.

Försöker du förgifta mig? Det smakar som sköldpaddeskit.

Du ska vara min personliga assistent, Mallory.

Känner du ens mig? Kan du skaffa mig en macchiato

så jag kan få bort smaken?

Filmar Kardashians där ute?

KÄRNVAPENMISSIL PÅ VÄG MOT LOS ANGELES.

SÖK GENAST SKYDD. OBS. EJ ÖVNING.

- Vad fan? - Nej, det är ett skämt.

Precis som i Hawaii.

De kommer skicka en dementi om en minut.

Hej, pappa. Hur är det i Hong Kong?

Coco, lyssna på mig.

Du, det är jättedålig mottagning.

- Jag ringer dig när jag... - Håll tyst och lyssna.

Missilvarningen är på allvar.

Inom en timma kommer Los Angeles att bli en tom krater.

- Pappa. Du skrämmer mig. - Du kan ta dig till säkerhet.

Vår familj har fyra platser reserverade.

Din bror och din mor är här med mig

och vi kommer inte hinna.

En bil är på väg, den kommer att köra dig till Santa Monica flygplats.

En privatjet väntar där. Gå nu, skynda dig.

Vad snackar du om?

Mamma och jag älskar dig så.

Jag önskar att vi var tillsammans men det är för sent.

Var lycklig, älskling.

- Herregud. - Det är allt som betyder nåt.

- Nej, nej. Var det på riktigt? - Vi måste gå, Coco.

Kom igen.

Panik rapporteras från stora städer runt hela landet.

Vi kan nu bekräfta att en robot-varning

skickades ut per SMS vid ungefär klockan 15.00.

Pentagon har ännu inte gjort något uttalande,

och inget har hörts från Vita huset.

- Älskling, ser du på det här? - Brock, var är du?

Jag är på jobbet. Jag hörde just en fantastisk pitch.

Free Willy, som en begränsad serie på sex avsnitt. Genialiskt.

Brock, jag älskar dig. Jag vill inte leva utan dig.

Ta dig till Santa Monica flygplats. Vi har ett plan som väntar där.

Vad?

Coco?

WBN kan bekräfta att Hong Kong, London, ett flertal platser i Baltikum och Moskva

har blivit träffade och förintats av kärnvapenmissiler.

Det var det, mina damer och herrar.

Jag kan inte tro att vi gjort det här.

Vi har nu blivit informerade att evakuera.

Jag hinner inte ta mig hem.

Om mina barn ser det här...

Pappa älskar er så mycket.

Esmeralda, champagnen är bränd igen. Du la den i frysen för länge.

Vart är du på väg? Jag betalar dig att vara här i tio timmar.

Jag måste hem, mrs Evie. Jorden går under.

Nana, jag har försökt ringa dig.

När han styrde MGM, din morfar, gud välsigne honom,

ringde han aldrig tillbaka förrän nästa dag.

Alla stjärnorna och agenterna var tvungna att träffa honom personligen

om de vill få nåt... Vad gör du?

Regeringen har skickat ut en varning. Missilerna är på väg.

Ja, global uppvärmning med. Det är säkert fejk-nyheter.

- Jag ringer Donald... - Nej, det är på riktigt, mormor.

- Folk kommer att dö idag. - Låt oss dricka bränd champagne.

Jag får inte tag på någon. Mammas mobil går till svararen.

- Jag måste hem, Coco. - Nej, nej!

Du måste stanna med mig. Okej? Ta min brors biljett.

Mallory, jag klarar mig inte utan dig.

Jag är värre än Elton John. Jag vet inte ens hur...

...man öppnar en diskmaskin eller en dörr.

Dessutom när bomben kommer, kommer det inte finnas några hem kvar.

Okej.

Varför står vi still?

- Herregud! - Jesus.

Folk begår självmord för att undvika bomben.

Coco! Vänta!

- Vad gör du här? - Jag hörde din far.

Fyra platser. Plats nog för oss alla.

- Det här är min mormor Evie. - Angenämt.

Nej. Vad gör du? Brock är på väg.

Han hinner aldrig. Det är kaos där ute. Vad har hänt med ditt hår?

Vad menar du? Okej. Gå ombord.

Brock, var är du?

Jag är på väg. Jag sitter i värsta trafikmardrömmen.

Okej, gör vad du måste. Kom hit.

- Skynda dig! - Okej. Jag springer.

Jag är där om tio minuter. Vänta.

Det här verkar inte bra.

Herregud. De kommer hitåt.

Folk rusar mot planet.

Coco, det är nu eller aldrig.

Brock, minns du vårt kontrakt?

Nej, nej. Säg inte så, älskling.

Vi kan närsomhelst frigöra oss

från vårt monogama avtal.

- Du kan träffa andra nu. - Nej, nej. Coco!

Lämna mig inte i Santa Monica, för fan.

Gå ombord planet nu!

Helvete!

Din bitch!

- Vart ska vi? - Berättade inte din far det?

Jag tar reda på det.

- Det är ingen där. - Vad?

Ingen flygvärdinna?

Ingen idé att beställa fruktsallad då.

Var är pappa? Klockan är strax tre. Han skulle vara med när vi fick beskedet.

FYRTIO MINUTER FÖRE BOMBEN

Vad som än händer, så har du jobbat häcken av dig i tre år.

Ja, det har jag.

Fattar de inte att du är fantastisk, så är det deras förlust.

Ja. Du kommer att göra storverk, Timmy.

Klockan är tre!

Dags att kolla. Kom igen!

Jag kom in.

- Jag visste det. - Jag kom in!

Jag visste det.

Ja!

- Grattis! - Tack gode Gud!

UCLA! UCLA!

Ja, jag surrar med.

- Pappa, du missade det! - Älskling?

- Har ni inte sett nyheterna? - Nej, vad är det som händer?

- Tredje världskriget. - Vad?

Hong Kong, London, och ett flertal städer i Baltikum och Moskva

har alla träffats och förintats av kärnvapenmissiler.

- Det är inte på allvar, va? - Nej.

- Det var det, mina herrar och damer. - Nej.

Jag kan inte tro att vi gjort det här.

Vi har just fått order om att evakuera.

Vad?

Jag kommer inte att hinna hem.

Om mina barn ser det här, pappa älskar...

Det måste finnas någonstans vi kan ta vägen.

Det måste finnas en källare eller något dit vi kan gå.

- Något. - Jag vet inte.

- Nej, vi måste gå någonstans. - Jag vet inte.

- Vad är det där? - Akta dig.

Vad är det frågan om?

Timothy Campbell, du måste följa med oss. Nu.

Vilka är ni?

Er son har valts ut av Kooperativet.

Vi har en plats förberedd där han kommer vara trygg.

Vadå utvald?

Hans exceptionella genetiska uppsättning gör honom till en idealisk kandidat.

Idealisk för vad?

- Överlevnad. - Hur känner ni till min genuppsättning?

Du skickade in ditt DNA till en släktforskningssajt.

Ni måste tro oss, sir.

Vi är den enda chansen din son har att överleva det här.

- Och resten av min familj? - Vi har bara kommit för dig.

- Jag tänker inte gå. - Det accepterar vi inte.

- Vad? Pappa. - Nej, nej.

Släpp mig! Pappa, gör något. Låt de inte ta mig.

Säg farväl till din bror och mamma.

Nej, ska ni ta Timothy, varför inte Edward också?

De är inte identiska. Kom igen.

- Nej, nej. Pappa! - Nej.

Du måste gå!

Ni måste berätta var jag är. Jag har mina rättigheter.

Nej, det har du inte. Här kommer du att vara trygg.

Hörni!

- Hallå! - Ta det lugnt. Det är okej.

Jag heter Emily.

Timothy.

Hur länge har du varit här?

Ingen aning. Två killar i svart väckte mig när jag låg och sov,

de satte mig i en bil och tog mig hit.

Sa de samma sak till dig?

- Att de hittade dig via en släktsajt? - De sa inte ett skit.

Det behövde de inte. De hittade mig i fängelset.

Jag blev arresterad för en protest på campus.

De fick väl ditt blodprov från doktorn eller något.

Körde det genom en databas.

Det finns något i ditt DNA de vill åt.

Herregud. Min familj.

Det här händer inte. Det kan inte vara på riktigt.

Det är det inte. Ni är nog okej. Ni är okej.

TVÅ VECKOR SENARE

Vi tar er till en utpost, utrustad för långtidsboende.

En av tio runt jorden, konstruerade i zoner med minimalt nedfall.

Finns det andra människor där?

Andra som er och de som hade råd att köpa en biljett.

Rikisar. Naturligtvis.

Deras pengar hjälpte till att ordna allt det här.

Ta på er de här.

- Vi ber om ursäkt. - Ni måste inte göra det.

- Snälla. Det var inte hennes fel. - Snälla. Vi ska inte göra det igen. Lovar.

Snälla. Vi ska aldrig...

Herregud.

Jag heter Wilhemina Venable.

Välkomna till Utpost tre.

Är det här ett skyddsrum?

Ja, numera.

Under flera år var det en exklusiv privatskola för pojkar.

En underjordisk pojkskola?

Kooperativet, som vi alla står i evig tacksamhetsskuld till,

tog över skolan och byggde om när de insåg vad som höll på att ske.

- Slutet? - Nej. Början.

Kooperativets planer sträcker sig bortom bombens temporära reningseld.

Kooperativet består inte av länder eller militära styrkor.

Det är en samling av ett dussin av de skarpaste hjärnor

som människosläktet skådat.

Visionärerna.

Hade de inte tillräcklig vision att inse att vi kunde behövt några generatorer?

Kanske tycker du att utvecklingen gått bakåt, mr Campbell.

Men då har du helt fel.

Teknologin förstörde världen,

social media gav människorna illusionen att de var jämlika.

Men nu är allt det där bortblåst.

Den naturliga ordningen kommer att återskapas.

Jag ska visa er till era rum.

Eftersom ni är lila, kommer ni att förses med varsin privatsvit.

Vad menas med lila?

Eliten.

De värdiga.

De som utvalts att få överleva.

Ska jag ha på mig det här?

Här i utposten vet alla sin plats.

De lila bär lila, de grå, bär grått.

Vilka är de grå?

De grå är våra arbetsmyror.

En fortsatt viktig komponent i ett fungerande samhälle.

De grå är här för att tjäna.

Och de är tacksamma för det.

Alternativet är atomvintern...

Cancer. Död.

- Och vad är du? - Jag är varken eller.

Rättare sagt, är jag Kooperativets starka arm.

Tänk på mig som deras ansikte utåt.

Så, du är inte lila.

Våra regler här är enkla.

Ni kallar mig ms Venable. Inget annat.

Ni får aldrig lämna byggnaden.

Går ni utomhus kommer ni aldrig få tillträde tillbaka

på grund av strålningsföroreningen.

Ni får istället möta svulstmonstren på andra sidan grinden.

Och inget som helst icke-godkänt parande,

inte på några villkor.

- Inga undantag. - Vad? Du skämtar?

Fråga de grå som ni såg på väg hit om det var ett skämt.

Ni hittar aftonkläder på vänster sida i linneskåpet.

Vi klär om till middagen. Cocktails i musikrummet 18.30. Prick.

Det finns inga ursäkter att vara sena när det inte finns något annat att göra.

Se upp, Timothy.

Denna sång. Samma sång. Varenda kväll.

Nu börjas det.

Var kommer den ens från?

Varför måste vi lyssna på den? Vad är det som saknas?

Ungefär 99 procent av världens population.

Det hade varit bättre att dö med dem.

Tala för dig själv, raring.

Vi skulle inte behöva dricka det här. Vad det nu är.

Mineralvatten.

- Fick du en chans att tala med Venable? - Nej, hon är så läskig.

Det är inte rättvist att de är lila men inte jag.

Han vägrade röra mitt hår om han skulle vara grå,

och hon har gått på Oscarsgalan och var bästa vän med Natalie Wood,

så ha lite jävla perspektiv.

Den spelas om och om igen, dygnet runt.

Det är Satans spellista på Spotify.

- Nämen. Nytt blod. - Kom in. Var inte blyg.

Du är Dinah Stevens.

Min mamma brukade se på din show.

Hon sa att du slog Oprah varje dag.

Gud välsigne henne. Hade det funnits miljoner som henne så hade de inte bytt ut

mig mot den där telenovelan.

Vad händer där ute?

- Allt är borta. - Allting.

Middagen är serverad.

Det är allt vi får. Bli inte för besviken.

Älskling, du vet inte vad besvikelse är förrän du legat med Yul Brynner.

Jag vill dö.

Kuben på tallriken innehåller varje vitamin våra kroppar behöver.

Det är vad de säger.

Jag är fortfarande hungrig.

Jag är så trött på att vara hungrig.

Fan ta den här skiten!

All planering som lagts ner på det här,

men de har inte ens en påse Pirate's Booty i skafferiet?

För hundra miljoner dollar per biljett,

då förväntar jag mig Gordon Ramsey i köket med riktig mat.

Nu ska jag vara väldigt tydlig så att det inte blir några missförstånd.

Vi har tillräckligt med föda för kommande 18 månader.

Och skulle vår situation inte förbättras, kan ni räkna med att få mindre portioner.

"Situation"? Vad är vår situation?

Imorse fick vi en markvarning.

Någonting hade gjort intrång på området.

Herregud!

Skit!

En brevduva som hade ett meddelande från våra välgörare.

En duva? Kan vi äta den?

Den var kontaminerad av radioaktivt nedfall.

Kan vi koka den?

"Det finns inga regeringar kvar.

Bara en hög av ruttnande lik, som är för många att begrava.

Svältande människor dödar varandra för en bit bröd.

Tre utposter har gått under.

Vi är de sista spåren av mänsklig civilisation på planeten.

Var uppmärksamma."

- Allt vi känner till finns inte längre. - Två veckor? Tog det inte längre?

Det var alltid bräckligt.

De fick en att tro att systemet var starkt som en klippa. Men det var en ballong.

Ett enda nålstick... Det var allt som krävdes.

Enda sättet för överlevnad är att följa reglerna.

Vi har ett problem.

Vi har sett en ökning i bakgrundsstrålningen

här i rummet.

De nya. De kom just utifrån.

Nej. Vi kollades när vi kom hit.

Vi sanerades när vi kom in. Vi är rena.

Lägg händerna på bordet och rör er inte.

Radioaktiv smittstrålning...

...innebär en oerhörd risk för hela vårt samhälle.

Renlighetsregeln är till för att skydda oss alla.

En enda gamma-partikel kan orsaka hudlesioner.

Ditt DNA bryts ner, kroppen vittrar sönder.

Man börjar önska att man dött i bombnedslaget.

Någon av er har bestämt

att deras egna behov

var viktigare. Någon har gått utomhus och rört vid något nedsmutsat.

Det gör mig illamående att tänka på att någon var självisk nog

att riskera kontaminera...

Nej, nej. Det är ett misstag.

Allt jag rört vid är Cocos hår.

Hon är ren, du är smutsig.

Det är omöjligt. Det är fel på maskinen.

Det är upprörande. Sluta. Lämna tillbaka honom.

- Nej! Släpp mig. - Nej!

Ta dem till saneringsrummet.

Nej.

Ren.

Smutsig.

Snälla. Jag klarar inte den där sprejen igen.

Det behövs inte.

- Ja. - Det är jag. Är du påklädd?

Mycket påklädd.

Nå?

Underbar är kanske för mycket, men den klär dig verkligen.

Eller hur?

Skulle någon se oss...

Det är vi som bestämmer.

Hur klarade du det? Stu och Geiger-mätaren?

Enkelt.

Med inställningen på tio, kan man få vem som helst att låta som Tjernobyl.

Snyggt jobbat.

Och njutbart.

Visst är det tillfredställande?

Att utmäta bestraffningar.

Jag älskar hur de ser ut.

Den korkade "det här kan inte hända mig"-blicken som de får.

Jag skäms inte för att erkänna att det ger mig ett litet pirr.

Jag undrar vad Kooperativet skulle tycka om det här.

Sätta våra egna regler, och skrämma gästerna.

Att det här gör dig obekväm får mig att undra.

Jag är militär. Min far dödade så många i Viet Cong att han tappade räkningen.

Att döda är i mitt DNA.

Men jag respekterar dock befälsordningen.

Kooperativet har betalat mina räkningar i många år.

Det är svårt för mig att låtsas att de inte är mitt befäl längre.

Glöm Kooperativet.

Det är bara vi nu.

Hur kunde han vara kontaminerad? Stu gick aldrig utomhus.

Han var med mig för det mesta.

Folk gör galna grejer när de är inomhus dygnet runt.

Jag har börjat onanera med min andra hand.

Menar du att han förtjänade det här?

Jag menar att Stu var urtrist och slösade vår mat

och att hudlesioner inte klär mig.

Fan ta dig!

- Jag hoppas de tar dig nästa gång. - Ingen kommer att ta någon.

- Såvida ni inte överträder reglerna. - Det här är en svår tid för alla.

Som en liten tröst ska ni få en liten belöning.

Inga fyrkanter ikväll?

Varsågoda, bonne bouche.

Men det här blir ingen vana.

Ska en muta med ett varmt mål mat göra allt bra?

Herregud. Min mun fick just orgasm.

Andre...

Vi försöker inte muta någon.

Men vi alla måste förstå en sak.

Det finns inte något vi och dem. Vi är alla i samma båt.

Ingen person är viktigare än gruppen.

Vi var tvungna att göra det vi måste. Det är en tragedi.

Var har ni gömt färskt kött?

Vi har våra tillgångar, för speciella tillfällen.

- Jag har aldrig smakat nåt liknande. - Det är kyckling.

Det där är inte något kycklingben.

Säg att det här inte är ett finger.

Herregud. Grytan är Stu.

Herregud. Mallory, kom. Stoppa ner ditt finger i min hals.

Kära nån. Var inte löjliga.

Vissa gränser överträds aldrig. Att äta människor är en av dem.

Jag bryr mig inte vad det är. Det smakar gudomligt.

Och det är fullt med fiber. Jag kommer äta upp varenda droppe.

Du är ett monster.

Hur kunde du fortsätta äta? Du visste vad det var.

Det var kyckling, Andre. Utsökt vitt kycklingkött.

Du är kannibal.

- Ni är alla kannibaler! - Tänk efter.

Hon åt med. Stu var radioaktiv.

Varför skulle Venable äta strålat kött?

Det stämmer. Skulle hon servera gift?

Anledningen till att hon är här är att hålla oss vid liv.

Var är hans kropp? Jag vill se den.

- Jag vill se den. - Hörni, håll käften!

Lyssna.

- Jag hör inget. - Just det.

Sången har slutat.

Det har varit samma sång i två veckor. Varför har de ändrat den nu?

Håll ut genom natten

Fattar ni inte? Det är ett meddelande.

Låt oss fortsätta söka efter ljuset

Kooperativet försöker berätta något.

De säger, håll i, vi är på väg. Vi kommer att bli räddade.

Ja! Kooperativet är på väg. Halle-jävla-luja!

ARTON MÅNADER SENARE

Kanske dags att äta någon.

Eller typ en arm.

Han hade rätt om sången.

Det kom en morgon efter, men den såg ut exakt som morgonen innan.

Vi blev inte räddade, ingen kom.

Atomvintern kom dock.

Och den avslutade allt som bomberna låtit överleva.

Världen blev kallare.

Dödligare.

Men trots all död, så föddes något annat.

Liksom allt annat, fick vi ransonera våra kyssar till en per vecka,

bara för att vara säkra.

Och trots att vi inte kunde vara tillsammans på alla sätt vi ville...

...så räckte det för att undvika att dö inombords...

...som alla runt omkring.

Jag har ett tillkännagivande.

Det här blir vår sista frukost.

- Vi måste skära ner till ett mål om dagen. - Är du allvarlig?

En mycket effektiv dietmetod.

Ja, det är att svälta ihjäl med.

Hur ska vi kunna överleva på en halv kub?

Det är inte optimalt, men inte heller omöjligt.

Vi har inget val. Inte om vi vill fortsätta äta alls.

Jag kan fan inte göra det här längre.

Man vet inte hur stark man är förrän man får utstå motgångar.

Det här är ett tillfälle för oss alla att växa.

Avslutar du den där skiten du snackade på din show

är jag stark nog att köra ner gaffeln i din hals.

Lugna dig.

Vad är meningen med det här? Svältande, döda varandra, bli skjutna?

Vi väntar bara på att se hur vi kommer att dö.

- Jag tycker vi ska chansa på att gå ut. - Hon har rätt.

- Vi måste ta oss härifrån. - Ingen går någonstans.

Vad tänker ni göra? Skjuta oss allihop?

Vad tänker ni göra?

Markvarning. Ett intrång!

KOOPERATIVT ID LANGDON_MICHAEL

- Jag måste tala med ms Venable. - Ja, sir. Mr Langdon.

Ta hand om djuren.

Wilhemina Venable. Jag är chef här.

Självklart är du det.

Du låter inte som att du tror mig.

Varför inte det?

Det verkar som du gjort ett underbart arbete.

Murarna är intakta, ditt folk är vid liv och friska,

vilket i sig

är ganska makalöst, trots allt.

Trots allt?

Ytterligare tre utposter har fallit.

De tre återstående kommer att gå under innan årsslutet.

Varför är du här?

Det är bara en fråga om när samma sak kommer att hända er.

De goda nyheterna är att det finns en annan facilitet... En fristad.

Helt ogenomtränglig och med tillräckliga förnödenheter

för ett decennium.

Ska du ta oss dit?

Min uppgift är att utvärdera folket här och välja ut de

som är värdiga för överlevnad.

Kanske blir det alla... eller ingen av er.

De som klarar provet, får leva.

De som inte klarar det...

...möter samma öde som mina hästar.

Undertexter: Anne Larsson