All language subtitles for Potters.Ground (Swedish)

Jag slår vad om att det var monstren
som görde det. Monstren under min säng.

Gjorde det, inte "görde" det.
Nej, det finns inga monster under sängen.

Jag hör honom där varje natt.
Scraps hör honom också.

Sch... Vi går tillbaja till huset.

Håll Goldie inomhus.

Jag tänker ta hand om det.

Jag tror stolen sett sina bästa dagar.

Då är vi två.

-Vad är det du letar efter därute?
-Spöken, antar jag.

Jag tror jag hittat en.

-Vem där? Skrämde jag dig?
-Ja.

-Är du redo att lägga dig.
-Nej.

-Varför inte?
-Kan du se efter?

-Det finns inga monster där, gumman.
-Snälla.

Okej.

Det är inget här.

Vet du vad?

För länge sen...

...gav en indiansk
medicinkvinna mig den här.

Hon sa...att den
skyddade bäraren från mörkret.

-Är det verkligen sant?
-Det är så sant som det är sagt.

Jag berätta nåt som är sant.

Om nåt monster är dum mot dig...kommer
den få veta att pappa är läskigast.

Läskigast i hela världen. Okej?

Sov nu.

Du gör det igen.

Värmer du upp avtryckarfingret?

Du gör det när du tänker på rackartyg.

Du får distrahera mig med andra saker.

Det finns bättre sätt att
värma upp fingret på.

Ett sjudande tumult Som om
jorden andades ut en jättelik källa.

Han var tvingad. Män vars
snabbhet fick dem att krevera.

Fragment som studsande hagel,
eller skitigt grus.

Under skördetröskans medar.

Herrejesus. Det är vackert.

Goddagens, kapten.

"Att skapa kaos är mitt mål"

SEX ÅR TIDIGARE

Gav han oss ett hål?

Jag tror han gav oss ett schakt.

För i helvete, släpp pistolen!

-Släpp pistolen!
-Vilka är ni?

Får jag svara med en fråga.
Har du släppt pistolen?

Din jävel!

Salvador Guevara, vi
är ämbetsmän på domstolen.

Vi har en arresteringsorder på dig.

Släpp pistolen, Chancho,
innan du gör nåt du ångrar.

Det har han redan gjort.
Jag svalde min tuggbuss.

-Förhandlingen är över.
-Går du in?

-Han kommer ut.
-Så fan heller.

Han sitter fast där som i
en nunnas sköte.

Han ska ha en eloge för att han håller ut,
men han har valt fel hål.

Med dina talanger hade du väl kunnat
utveckla positivare färdigheter.

Istället för att skapa kaos hade du
kunnat haft ädlare syften.

Det är där vi är överens om att
vi är oense.

Att skapa kaos är mitt mål.

Han släppte pistolen.

Han höll fast hårt i den här, eller hur?

Det ser inte ut som 5 000 dollar.

En snubbes skit.

Vad säger du om den?
Är det guld?

Det smakar som guld.

Vi lämnar det till sheriffen
tillsammans med den här skithögen.

Vi behöver inte vara giriga svin.

-Nu tog jag dig på bar gärning, kofösare.
-Jag ger mig.

Är jag en eftersökt man?

Väldigt eftersökt.

Djupt eftersökt.

Det fanns en tid när jag hade ett pris på
3 000 dollar på mitt huvud.

Huvudet är inte ens
den värdefullaste kroppsdelen.

Kom in och dansa med mig.

Jag är en respektabel kvinna.
Jag kan inte dansa med en laglös.

Är du rädd för att bekräfta
vad folk tror?

Vad gör du härute egentligen?

-Det är nåt jag måste berätta.
-Berätta nåt?

Har du rullat runt i
höt med nån annan?

Vi rullar båda runt i höt
med nån annan.

Hör upp! Nästa runda bjuder jag på.

"Jorden, Himlen och Helvetet"

Ser man på... Det ser ut som
vi fångat några vildar.

Det är inte långt från djungeln
till djurparken, grabbar.

Kapten Potter, sergeant Lexington
och mr Ninekiller.

-Var var ni igår kväll?
-Jag vet inte. Var är vi nu?

Gissa.

Stället lider total brist på charm,
fullt med dårar och stinker piss.

Jag skulle säga ett
konvalescenthem eller Fort Blue.

Djupt nere i dyngan i Fort Blue.
Där såna som ni hör hemma.

-Är det bra så, major.
-Major?

Det stämmer. Ser ni stjärnorna?
Det gör mig till major.

Precis som om jag stack
fjädrar i arslet så blir jag kyckling.

Det ryktas att varghundar stod
för underhållningen igår kväll.

-Igår var vi i vårt esse.
-Nära Catches Hollow?

Stadsborna sa att de såg er igår kväll.

Om de minns nåt från igår
var de inte där.

Gillar du den här pluntan?

Vi hittade den i den förkolnade askan
efter Gregorbolagets gruva.

Den påminner om dig. Inte bara för att den
däckar alla och läcker brandfarlig vätska.

Ditt namn är också inristat på den.

Killen ni tog tillfånga, Guevara...

Han var i faggorna för att ge
information till en nordstatsspion.

Men han lyckades bli detonerad innan
han kunde lämna informationen.

Ingen orsak.

-Han hade han nåt på sig?
-En gammal revolver. Lämnade in den.

-Ingenting annat?
-Som vadå?

Ett guldhalsband, en amulett,
så här stor.

Nej, ingenting sånt. Hurså?

För 300 år sen erövrade spanjorerna
aztekernas och inkas imperium.

De tog med sig tonvis med guld
och juveler.

Men ett rykte florerade om
ett imperium långt norrut.

Äldre och rikare med städer av guld

och en omätlig skatt
begraven i ett heligt valv.

Enligt legenden begravdes
skatten som en del av-

-ett offer för en underjordisk gudomlighet.

Reptilguden hette Supai.
Översteprästen som utförde riten

skapade en karta i form av
en gyllene amulett.

Den består tre delar som symboliserar
Jorden, Himlen och Helvetet.

Sen bröt han den i tre delar
och spridde dem

så att ingen kunde hitta skatten
om de inte var värdiga.

Chancho hade tydligen den första.
Den andra är borta med vinden.

Men den sista biten säger nordstatarna
att de vet var den finns.

De har skickat ett helt kompani
för att hitta den.

Var är den då?

-La Mojarra.
-Herrejesus.

Där har ju ni försökt tidigare.
Det 13:e kavalleriet.

-Det var en återvändsgränd.
-Ja, på mer än ett sätt.

Det sägs att det är in hemlig
passage i dalgångens botten.

En gömd dörr till en grotta som
lokalbefolkningen kallar Boca del Inferno.

Helvetesmunnen.

Vi behöver ett litet team med plundrare
som kan ta sig dit innan nordstatarna

hitta bitarna och ta hit dem.

Det låter som ett satans team.
Jag hoppas ni hittar dem.

Kan ni se till att tjänaren hämtar
våra personliga ägodelar.

De stannar här...och ni också.

Vad tror ni att ni ska uppnå med det?

Den här.

I ljuset av gårdagens händelser
återkallar generalen alla privilegier

om ni inte hjälper oss med denna sak.

-Svaret är nej.
-Jag ställde ingen fråga.

Ni har de senaste tre åren radat upp en
serie brott som får Djävulen att rodna.

Vi är villiga att bortse från det,
för att ni hjälpt rebellerna.

Men om ni vägrar nu

blir ni åtalade på det
allra strängaste sättet.

Er snålskjuts är över.
Där är lådan och där är dörren.

Det är ett paketpris.

Det här är bra.

Kan vi bryta oss ut?

Nej, då skulle vi få 600
lokalbor efter oss.

Ja, såna som inte ens kan hitta
sitt eget skithål.

-En del skithål är svåra att missa.
-Touché.

-Finns det nån annan väg ut?
-Ja, säkert. Chanchos utväg.

En vecka för att hitta alla delarna
av pusslet

och ta med dem hit på sju dar.

Oroa dig inte.
Gud skapade jorden på sex dagar.

"Det är vad jag kallar en lyxhora"

Nu sitter vi i skiten utan Chanchos halsband.

-Vi måste bara hitta det.
-Lycka till.

Marshal har den.
Den här halvägs upp längs kusten nu.

Han suger på hästtuttar.

-Jag kollar kusten.
-Jag kollar tuttarna.

Varje sekund vi letar efter den
är tid som vi inte kan förlora.

-Om de är på väg till La Mojarra.
-Vi rör oss snabbare än fyra kompanier.

Det jag behöver är en säng,
ett bad och en bordell.

Ingen speciell rangordning.

-Den liknar dig, Lex.
-Vi är båda välhängda.

Kom hit din vackra subba.

Stod jag inte här i går och sa att
vi inte skulle vara giriga svin?

Ledsen, kapten.
Synen av blod tar fram parasiten i mig.

Vem är törstig?

Ser inte ut som en karta.
Inte ens ett halsband.

Det är en början.

Var redo i morgon bitti, grabbar.

-Vart ska du ta vägen?
-Vi är inte hemma än.

-Det kan du ge dig på.
-Vi måste försöka.

Håll er borta från fängelset.
Vi ger oss av i soluppgången.

Jag kände en kille i Toledo.
Han var en skicklig ficktjuv.

Vi kallade honom Klåfinger.

Du är inte lika fingerfärdig,
men jag måste erkänna...

Det var snyggt gjort.

Var mariachi-musikerna med på det,
eller var det en...lyckträff.

Säg inget. Jag vill inte veta.

Den tillhör inte dig.

Är du ingen reptilgud har du ingen
rätt till den heller.

Man skulle kunna säga att
innehavet är nio tiondelar.

Starka ord från en man som
inte är innehavare.

Jag är vad man kallar en optimist.

Om du spelar med oddsen
att jag har en känsla för ridderlighet

-...så är det ett dåligt spel.
-Jag tänker inte göra en mans jobb...

-...om jag inte tjänar lika mycket.
-Så ska det låta, tösen.

-Jag räknar till tre.
-Jag räknar till ett.

-Ursäkta, jag hörde inte.
-De var...

Jag varnade ju er. När ni skjuter
på kungen...måste ni döda kungen.

Som en regel så drar jag inte
om jag inte har fem emot mig.

Om det känns bättre för er
kan jag dra med vänstern.

Det är skönt att ha högerhanden fri...
för era systrars skull.

Åt helvete!

-Tre.
-Du kan inte. Du behöver mig.

-Börjar det bli ont om horor?
-Chancho var min man.

Jag kondolerar...och?

Jag är den enda i livet som vet var
de två andra delarna finns.

Och du skulle hjälpa oss för att du har
ett så gott hjärta?

Nej, men jag hjälper er för...

-10 000 dollar.
-Det kallar jag en lyxhora.

Det är halvdelen av det ni fick
för min mans huvud, jävla svin.

"En varg bönar inte"

-Är du ett spöke?
-Ursäkta?

De enda som går på en
kyrkogård mitt i natten

är dödgrävare,
gravplundrare eller spöken.

Jag letar efter en vän som bodde
häromkring, kapten Benjamin Cook.

-Gamle kapten Cook.
-Ja, vet du var jag kan hitta honom?

Ja, 18 meter åt det hållet och
2 meter ner. Han är död.

Han dog för fyra år sen.

-Är det en vän till dig?
-Nej, han var en fitta som ingen gillade.

Det fanns en tid då jag hade
spöat dig för det.

Det fanns en tid då du hade
kunnat göra det också.

-Hur har du haft det, kapten?
-Jo...fullt upp.

-Vad vill du?
-Jag letade efter dig.

Här är jag, på samma ställe
de senaste sex åren.

Jo, du. Det är sex år mellan oss.
Hur ska jag kunna överbrygga det.

Se på floden som en vattenpöl och
hoppa över den. Vi kan småprata.

Okej, hur har din dag varit?

Jag begravde min hund.

-Hur var din?
-Jag vaknade i fängelset.

-Vi behöver småprata lite mer.
-Det tar vi ett glas på.

Slå dig ned.

-Vad är det här?
-En del rika begravs med såna...

-...ifall de skulle begravas levande.
-Åh, fan.

-Jag vill ha dig med i med mitt nya gäng.
-Vill du?

-Vart ska vi?
-La Mojarra.

Jag skulle kunna bjuda dig på en till,
men jag tror att du fått nog.

Du måste ha mer spöken
i dig än hela kyrkogårn.

-Jag kan betala dig.
-Så mycket pengar finns inte.

-Vi behöver en vägvisare, Cook.
-Ni behöver ett mirakel.

100 man gav sig av på räden för sex
år sen. Bara du återvände.

Och inte direkt som nån hjälte.

De burade in mig...och degraderade mig.

-Man är mer än sin grad.
-Du säger det, kapten Potter?

Du brukade vara den
dödligaste jävel jag mött.

-Du var som en varghund.
-Ja.

Men du flydde slagfältet.
Du övergav dina väpnarbröder.

Den enda förklaringen du kom med
var tjat om monster och mörka krafter.

All form av nonsens...
förutom att det var sant.

Spelar ingen roll.
Du attackerades och du flydde.

Hela 13:e kavalleriet flydde från det.

Jag flydde bara fortare.

Föreställ att all världens ondska
hasade ut ur mörkret.

Självaste liemannen också.
Vad skulle du göra?

Jag skulle visa hur en varg slåss.

Jag har saknat dig, Sully.

Jag är ledsen att det tog
sex år att komma hit.

Ledsen att du kom förgäves.
Jag följer inte med på nån räd.

-Du har inte hört erbjudandet.
-Rid tillbaka. Jag ändrar mig inte.

-Du får tillbaka marken.
-Vadå?

Jag ser till att du får tillbaka
titeln och din mark.

Ole Dutch Taverson äger marken nu.

Taverson ägde marken tills i går.
Jag äger den i dag.

I morgon kan det vara du.

Menar du att du skänker mig
mitt gamla liv, för ingenting?

Nej, inte för ingenting.
Jag vill att du hjälper mig med uppdraget.

Gör inte så här. Du kan inte göra det.

Jag kan jobba för det, men be mig
inte åka dit. Det är inte rättvist.

Du förlorade din grad och din mark på
ett misslyckat uppdrag i La Mojarra.

Du kan få tillbaka allt om vi lyckas.

Rättvisare än så kan det inte bli.
Cirkeln är sluten.

-Jag behöver tid för att tänka.
-Tiden är en lyx jag inte har.

Du får till soluppgången på dig.
Vi ses vid önskekällan i Raven's Roost.

Antingen är du där, eller så inte.

Vargar bönar inte.

Två sovsäckar och en burk tonfisk.

Har du sönder den, betalar du den.

Sätt upp det på min räkning.
- Nu kan du ha sönder den.

-Vad säger man, Gabriel?
-Tack.

Vi måste komma i väg.

Gillar du oss, mr? Ska du leta guld?

-På sätt och vis.
-De vill ha kontanter, grabben

Hoppa upp i vagnen nu.

-Var rädda om er därute.
-Oroa dig inte.

Jag skjuter ögat av en hök på 500 meter.

Det är bra om de attackeras av hökar.

3000 dollar i BELÖNING
FÖR MORDET PÅ TRE MARIACHIS

DÖD ELLER LEVANDE

Lex, din jävel.

-Morrn, solstrålen.
-Vad hände med dig igår kväll?

Jag träffade en brud.

-Vem är hon?
-Änkan Guevara. Vår nya partner.

-Väntar vi på nån mer?
-Nej, jag tror inte det.

"Det är någonting med stället
som skrämmer hästarna"

Det är en hemlig relik av mitt folk som
du misskrediterar med dina ord.

-Vad heter du?
-Dolorosa.

Käften, Dolorosa!

Varför skulle du sälja den, då?

-Mitt folk svälter.
-Så du säljer din bördsrätt för lite soppa?

-Det är skamligt.
-Vi känner ingen skam.

I botten av hans whiskylåda.

Jag behöver tre speglar
för att över huvud taget se.

Herrejesus!

-Vem skulle göra så här?
-Ingen skulle göra det.

Är det ingen annan som känner obehag
av allt det färska blodet?

-Vad gjorde de här?
-Jagade varg, om man ska döma av pälsarna.

-De har tagit några skinn.
-Ja, och nåt tog deras.

Betyder symbolerna nåt?

Att vi måste fortsätta.

Om vi letar efter nåt spanjorerna begravd,
hur gammal är kyrkogårn?

Era vita nybyggare

byggde en kyrkogård på
mitt folks gamla gravplats.

Och ett altare för er nya gud
ovanför templet för en mycket äldre gud.

Herregud!

Ta bara amuletten.
Stör inte de andra delarna.

-Skicka upp den.
-Kasta ner repet.

-Ser man på, stora stygga varghannar.
-Keller?

Eller är det tre små grisar?

Det är kanske en klen tröst, men vad fan.
Jag försökte bespara dig det här.

Jag sa till översten att han inte behövde
anlita nån. Jag är det perfekta redskapet.

-Nog är du det alltid.
-Huffar, puffar och blåser till slutet.

Det här är inte slutet, Keller.

Du har en del.
Du måste komma hit för att ta den andra.

Du låter som en liten gris. Jag har
inte tid att rulla i dyngan med dig.

-Vill du inte smutsa ner händerna?
-Jag har fått nog av sånt i dag.

Du har förlorat tillräckligt i dag.

-Lilla slampa!
-Då måste jag önska er "fond ado".

Eller "adios" om det passar bättre.

Det är nåt med det här stället
som skrämmer hästarna.

Stanna här med Lyles och Nunley.
När vi kommit härifrån säkert

sätt en kula i soldaternas huvuden.
Täck över gravarna. Lämna inga spår.

Ja, sir.

-Trodde du att man skulle sluta här?
-På en kyrkogård? Ja.

-Jag sa ju att du inte skulle störa dem.
-Kan man inte få dö i fred?

Kapten Potter!

Jag hade äran att rida med dig
vid Red Bow.

-Jag ska göra processen kort.
-Vilken ära.

Du dödar kvinnan.

Växer vi eller blir graven mindre.

Väggarna faller samman.
Kom igen!

Kom igen!

Vad är de för nåt?

Skinwalkers.

Titta på dem.

***?

-Du är sen.
-Jag trodde du menade...

...önskebrunnen i Raiders Roost.
Vad har jag missat?

Vi har grävt upp en skatt
och slagits mot varulvar.

Välkommen ombord, kapten.

-Sergeant.
-Cook.

Kavalleriet var ju så vänliga
att lämna hästarna till oss.

Det är en massa TNT.

-Vad hade de tänkt göra?
-Spränga sin väg in i Helvetesgapet.

De behöver det inte längre i alla fall.
De har båda delarna till amuletten.

Ja, och ju längre vi står här,
desto längre bort kommer de.

Inte i den här stormen.
Vi slår läger och ger oss av i morgon.

Var fick du eld i arslet ifrån?

Nån har begravt den där och
hållit den säker...

...och de använder den här
ett spel för galleriet.

Vi kanske ska anta att reptilgudens
skatt inte bara är en myt.

Om det är så...kan vi
se fram emot ett riktigt lyckligt slut.

Ni gör samma misstag
som conquistadorerna.

Ni antar att mina
förfäder har samma värdegrund.

Skatten är för er nåt ni kan ta på
och spendera.

-Vad skulle det annars betyda?
-Det finns inget lyckligt slut.

De två delarna var enda vägen
till La Mojarra.

Och amuletten är det enda
säkra skyddet mot Supais mörker.

Ni är alla arroganta snorvalpar
som tror att det här är nåt slags lek.

-Leken är över.
-Vi är inga valpar, hjärtat.

Vi är varghundar.
Leken är slut när vi vinner.

-Jag följer inte med ett steg till.
-Vill du gå hem utan belöning?

Rakt igenom indianterritorier?
Varsågod, gör det.

Jag tänker inte krypa tillbaka
till Fort Blue.

-Hur ska ni klara er utan guide?
-Vi har en guide. Kapten Cook.

-Kan du ta oss till krysset på kartan?
-Javisst.

"Jag var rädd att min kaninstuvning
skulle locka till sig vargar."

Lex och Cook, ni följer med mig.

Ninekiller, stanna hos kvinnan.

Indianer på krigsstigen?
Märkligt att de dödade pojken.

-Vanligtvis tar de barn och säljer dem.
-Han råkade komma i vägen.

Han försökte skydda henne.

-Vilket håll var de på väg?
-Söderut.

Sadla hästarna.

Kapten, vi kanske ska hålla oss
till uppgiften.

Rangers får överbetalt för att jaga
indianer. Det här är inte vårt jobb.

Idag är det vårt jobb.

Jag var rädd att min kaninstuvning
skulle locka till sig vargar.

Ingen fara, vi är inte vargar. Vi är
bara några vilsna män som kände doften.

-Vilsna med vassa tänder.
-Det finns indianer på krigsstigen här.

De korsade floden en kilometer
härifrån. Är du här ensam?

Inte nu längre.
Jag har två starka män som skyddar mig.

Starka män med dragna pistoler
kanske inte får smaka av stuvningen.

En stark man med dragen pistol
får nog så mycket stuvning han vill.

-Kapten, ni skrämmer nog damen.
-Nej, då.

Frågan är varför jag inte tror det.

Jag berättade precis som indianerna,
och hon sitter där lugnt och stilla.

-Var är din make?
-Jag har ingen.

-Din vänstra hand säger annat.
-Min vänsterhand är inte så klok.

Jag bär ringen
för att hålla friare borta.

Min ende make är en fantasi.

Klyver din fantasimake brasved
och har på sig de där stövlarna?

-Det är mina stövlar.
-Minsann, vilka stora fötter du har.

Jag var orolig
för att locka hit vargar.

Men jag verkar ha fångat
en räv istället.

-Du har inte fångat mig än, raring.
-Så fan heller!

Nu håller sig alla lugna.

-Himmel och pannkaka, är det Potter?
-Det är jag.

Det här är John Sullivan Potter.
Vi har gått igenom mycket tillsammans.

-Vad tusan gör du här?
-Jag följde röken.

En vagnkaravan full med kvinnor och
barn blev överfallna lite längre bort.

Det var ju tråkigt. Indianer?

Näpp. Några fega kräk
som ville få det att se så ut.

Och Fort Blue skickade ut er
på ett räddningsuppdrag?

Ni rider genom landskapet
och letar efter syndabockar.

Den Potter jag kände
skulle aldrig tagit ett sånt jobb.

-Du måste haft en tuff vinter.
-Och du en jobbig höst.

-Grady, vad är du för slags monster?
-Den tålmodige typen.

Men nu är mitt tålamod slut.
Säg åt dina män att släppa avtryckaren.

Sen ger ni er iväg härifrån.

Vackrare än så blir det inte, Potter.
Gå eller så har vi ett dödläge.

-Vi är inte sugna på det.
-Lex.

-Grady.
-Tyst som en mus, som alltid.

-Och du är dum som en.
-Han är smart nog att räkna, tölp.

-Ni har fortfarande färre vapen.
-Bara om man räknar lågkalibriga.

Lantisen bakom kaptenen har
en .25-kalibrig riktad mot ditt huvud.

På det avståndet duger det gott.

.25:an har tillräckligt med kraft
för att penetrera skallen-

-men inte tillräckligt med hastighet
för att komma ut på andra sidan.

Det gör att kulan studsar tillbaka,
och förvandlar hjärnan till äggröra.

Men den här .45:an, å andra sidan...

Det är en helt annan historia.

Pang!

Jösses, är alla oskadda?

Ja. Jag har hittat en pil.

Det är en krigspil, den har en hulling.
Jag kan inte dra ut den.

-Vad rekommenderar du?
-Träffas inte av pilar.

Uppfattat.

Vi kan inte dra ut den, så vi måste
trycka igenom den.

-Vill du ha nåt att bita i?
-Gör det, bara.

Redo?

-Gick den in djupt?
-Tillräckligt.

-När fick du tag i den?
-Krigsbytet tillhör segraren.

-Hur är det med honom?
-Tursam.

-Kan han rida?
-Jag skulle inte klara det.

Men han är ju kapten Potter.

Men han har inte varit sig själv
på sistone.

Det är inte min sak, men den där blonda
tösen har förvridit huvudet på honom.

Du har rätt, det är inte din sak.

Vi ska ju ändå inte slåss nu.

Tills nån kommer och stoppar skeden i
vår kaninstuvning. Grady är gammal.

Men han har rätt.
Vi är inte ute efter bråk.

Kaptenen sover.
Det borde vi också göra.

Jag tar första vaktpasset.

-Hur långt är det till La Mojarra?
-6,5 mil, fågelvägen.

Det blir tufft att rida.

Jag vill bara inte att comancherna
ska kunna ringa in oss.

Ni behöver inte oroa er
för comancherna.

Vägen till La Mojarra är fördömd.
De kommer inte i närheten av den.

Att ens nämna dess namn anses farligt.

Hemskare saker än comancherna
lever i de där kanjonerna.

Då så, god natt.

Min mormor bodde hundra år
i de här bergen.

Hon sa att det där
var skriket från La Llorona.

Spöket av en sedan länge död mor
som letar efter sina barn.

Fascinerande.
Din mormor levde i hundra år-

-utan att höra talas om pumor.

Du har visst inte plats för mirakel
i din värld.

Om du med mirakel menar
vidskeplig smörja - nej.

Somnar du nånsin med ena armen
hängande utanför sängen?

Varför inte?

Djupt i hjärtat, hur gamla vi än är, så
vet vi att det finns monster i mörkret.

Mina förfäder kallade dem gudar.

Dina förfäder borde ha skickat
några böner i andra riktningar.

När slutet kom var det inte
en massa monster som orsakade det.

Inte det?

-Den där blicken...
-Ja? Vad är det för blick?

Det är den blicken som alla vita män
har, som om ni äger allt.

Som om det är er födda rätt
att köra över hela världen.

Inte hela världen, sötnos.
Bara vissa mörka små vrår av den.

-Jag är en sörjande änka.
-Det struntar jag i.

Det kanske gör mig till en elak jävel,
men det bryr jag mig heller inte om.

-Tänker du slåss mot mig?
-Skulle det stoppa dig?

Jag ska se till
att du begravs för det här.

Det är bäst att du hittar
en stor jäkla orkester.

-Vad fan är ditt problem?
-Mitt?

Vad fan är det för fel på dig? Gå
till ditt tält, och sov ruset av dig.

Jag börjar tröttna på ditt skitsnack.

Vad sa du, sergeant?

Ursäkta. Jag börjar tröttna
på ditt skitsnack, sir.

Jag är glad att du har en älskling
som väntar där hemma.

Men varför måste vi andra välja den
smala vägen-

-bara för att du hittade Jesus
mellan någon bondflickas lår.

-Nu räcker det!
-Det här rör inte dig, ynkrygg.

Varghund, så fan heller.

Jag ska visa dig vad en varghund är.
Jag tänker göra om dig till stövlar.

Det var som fan.
Det där är den Cook jag minns.

Lägg tillbaka den pimpinetta lilla
saken i hölstret, och revolvern också.

Jag misstog mig när jag sa
att ni alla var arroganta valpar.

Jag misstog mig nog när jag sa
att vi inte var det.

-Var är vi?
-Det har bara gått ett par timmar.

Vi är kvar vid lägret.

Var befann du dig innan?

På en bondgård.

Vad för slags bondgård?

Potatis, eller nåt liknande.

Jag kanske provar på det efter kriget,
och ser om jag kan...

...få nåt att överleva,
för omväxlings skull.

Jag ber om ursäkt för Lex.

Var hans uppträdande oväntat?

Var det inte typiskt honom?

Du reser med en flock rabiessmittade
hundar, och ber om ursäkt när de bits.

Tror du att vi fick uppdraget
för att vi är hjältar?

De valde oss för att vi inte är det.

Jag vet att den här skatten
är helig bland ditt folk.

Legenden om gudarna
är helig för er.

Men jag och Lex...

Om Gud vore rättfärdig
skulle det inte finnas män som oss.

Berätta mer om din gård.

"Djävulens käftar"

Intressant.

-Det här stället sabbar navigeringen.
-Stenarna innehåller säkert järn.

-Antagligen.
-Vi får ta de gamla indianstigarna.

Lugn, lugn, lugn.

Vad är det här?

13:e kavalleriet. Sista striden.

Det verkar som om nordstatarna
besegrade oss trots allt.

Det är inte alltid
de snabbaste som vinner.

De sköt i alla riktningar.

De verkar ha skjutit sönder varandra.

Vi skickar en spanare i förväg.
Jag vill inte ha några komplikationer.

Då kommer du att hata det här.

Keller.

-Hur många?
-Jag räknar till 20.

Djävulens käftar.

Ställ en vakt utanför
och kalla på de andra. Vi går in.

Hur gör vi nu, du oförfärade ledare?

-Vad hände det 13:e kavalleriet?
-De kunde inte ta sig igenom dörren.

Solen gick ned
och odjuren kom ut för att äta.

Om du har en plan
är det dags att avslöja den nu.

Han har rätt.

Vad vi än gör, så måste det gå fort.

Vi kan inte under några omständigheter
vara här när solen går ned.

Det är om mindre än en timme.

-Jag får en sjunkande känsla.
-Ska vi evakuera?

-Jag gjorde precis det.
-Hur lyder kaptens order? Sully?

-Det här är en återvändsgränd.
-Dörren är ju öppen.

Med ett gäng fiender där inne,
plus det som orsakade det här.

-En sån dörr är värre än en vägg.
-Han har rätt.

Det här är rena självmordet.
Vi borde sticka.

Jag går ingenstans.
Jag vet vart den där vägen leder.

-Vad gör du när varelserna kommer?
-Jag visar dem hur en varg slåss.

Då så.

Vi får väl alla lämna jordelivet
på samma sätt som vi kom hit:

Omringade av stora, okända varelser,
och skrikandes.

-Har vi kvar dynamiten?
-Ja. Hur så?

Om vi inte kan dra måste vi knuffa.

Placera ut de här.

Hittar du där inne och kan hämta
den tredje biten? Då så.

Keller tror att vi redan är döda.
Det och Dolarosa är våra enda fördelar.

Vi går in, hämtar biten
och sticker härifrån.

Cook. Cook!

Du är beredd med detonatorn. När vi
är ute spränger du sönder hela berget.

-Vi ska visa Keller vad döden innebär.
-Kapten.

Det funkar bara
om vi springer ifrån dem.

Han har rätt. Du kommer att sinka oss.
Vi fyra går in.

Vakta ingången.

De gick åt fel håll. Följ mig.

Det luktar som i graven här.

Heureka!

Har man sett.

Får du nånsin känslan av déjà vu?

Sa du inte precis det?

-Jag är förvånad över att se dig här.
-Jag är förvånad att du är förvånad.

-Långa, mörka tunnlar är min grej.
-Då begraver vi dig djupare denna gång.

Det var min signal att sticka härifrån.
Lycka till.

Om ryktena talar sanning är amuletten
den enda som skyddar från förbannelsen.

Jag undrar hur väl den skyddar
mot bly från Kentucky?

-Håll er bakom mig.
-Vad sysslar du med?

Nåt korkat.

Där har du varelserna.

Ett jäkla indiantrick.
Stridsropen skrämde upp oss rejält.

Nu sticker vi härifrån.

Var är kvinnan?

-Skynda dig!
-Vad hände?

-Gör det!
-Var är de andra?

-De är döda!
-Vad hände?

De är döda. Varelserna kommer.

Här.

Spring. Spring!

Nej!

"Du begravde oss levande"

Välkommen, kapten.

-Vad heter du, lilla hjärtat?
-Goldie.

Självklart.

Japp. Vad skulle annars kung Midas
kalla sin dotter?

Du behöver inte vara rädd för oss,
Guldlock.

Din pappa och vi är vänner sedan länge.

Vi är såta vänner, kan man säga.

Händerna på bordet, kapten.

Vi brukade jobba ihop nere i Mexiko.
Jag vet inte ens vad man kallar det.

Husstädning, kanske.

-Hur hittade ni stället utan kartan?
-Vi behövde bara hitta dig.

Precis som du brukar säga, kapten.
Vissa skitstövlar går inte att missa.

Militärtypen, på väg från Monroe för
sex år sen, en blond jänta i släptåg.

Vissa spår är för kalla, andra
för varma. Till slut hittade vi ett.

Och det var helt rätt.

-Jag svär att jag trodde ni var döda.
-Det var vi.

Vi grävde oss ut ur det där helvetet,
och de tog oss vid gränsen.

Mexikanska polisen kastade ner oss
i ett sånt här stort hål.

Vi begravdes i dopvatten,
och reste oss och gick som pånyttfödda.

Det finns inget guld här.
Ormgudarnas skatt.

Det ser ni väl?
Kolla där ute om ni vill.

Det är inget mer än vetefält där ute,
kilometerlånga gångar i marken.

Jag grävde i flera veckor.

Ja, nu får du allt gräva lite till.

Du ska gå ut i månskenet,
lika naken som dagen du föddes.

-Sen ska du gräva tre gravar.
-Snälla? Snälla!

Ni tre kommer att ligga
i jorden i natt, kapten.

Om det blir snabbt och smärtfritt,
eller riktigt långsamt-

-det är upp till dig.

Du sådde dina frön bland törnbuskar,
och ikväll får du skörda.

Du kommer att få skörda ordentligt.

Gör vad ni vill med mig, men lämna min
familj i fred. Det är inte rättvist.

-Du begravde oss tre levande.
-Cook, jag visste inte...

Och nu ska vi begrava dig.
Det kan inte bli mer rättvist.

Cirkeln är sluten.

Dödade ni min hund?

Den där jycken är inte den enda hyndan
vi tänker begrava i natt.

Nej! Nej...

Du hade rätt om monstren
under din säng, Guldlock.

Du är inte monstret som jag hörde.

Jag sa ju det.

www.ordiovision.com