Original subtitles

Hallå?

Hallå?

Vem var det?

Det var dolt nummer. Nån som ringde fel.

-Vem är Mikael? -Vem då?

Mikael stod som senast inkommande samtal. Vem är det?

Alltså, det är en kille från teaterskolan.

-Mobilen, då? -Den är ju för rollen jag spelar.

Sluta vara så svartsjuk. Det är ju du och jag.

-Är det säkert? -Det är klart.

-På heder och samvete? -På heder och samvete.

Vi skulle ha satt upp den där "Stör ej"-skylten.

-Säg att vi inte behöver städning. -Hotellet har ju inte ens öppnat.

Jag kommer strax!

-Vems är det? -Georges. Jag hittade den i skogen.

-Skulle jag ha lämnat kvar den? -Allt annat är väl för fan bättre?

-Polisen kan ju spåra den. -Josefin ställde mig mot väggen.

Hon fattar ju att det är nåt. Du får ta den.

-Aldrig i livet. Gör dig av med den. -Bara slänga den, eller?

Inte vet jag. Bara få den att försvinna.

Vad ska jag säga till Josefin?

-Hej. -Tjena! Läget?

Jag och Kim pratade just om att visa Josefin klipporna bakom Norrhavet.

-Ska inte vi kolla på ringar i dag? -Jo, det ska vi.

Men då får jag och Josefin gå själva. Ja.

Den vita. Jag tror vi tar en Vidal Blanc.

Ja, jag förstår.

Ja, jag har pengarna.

Kan du vänta ett tag?

Oskar Waldemars isvin

kommer att uppskattas av en kräsen skara vinkännare.

Oskar! Vänta, jag behöver ha din...

Ja, absolut. Jag kommer till hamnen i tid.

Hej!

Kom, Max. Vi måste hitta Cecilia.

-Har du sett Cecilia? -Vad är det som har hänt?

Jag måste till hamnen inom en timme och betala köksutrustningen.

-Vi kan väl betala på faktura? -Vi får inte kredit länge.

-Ge mig pengarna så kör jag... -Jag har dem inte nu, jag får dem.

-Men jag kan inte ta Max med mig. -Jag kan ta honom.

Det handlar om en timme.

-Ring mig genast om det blir nåt. -Ja.

Vet du vad? Nu blir Lasse här med dig, så kommer mamma snart tillbaka.

Ring mig.

Mördare.

Kan du ens föreställa dig att du skulle kunna få ett barn?

Mördare. Lasse tog ditt straff.

Det var ju för sent!

Mördare. Kan du ens föreställa dig att du vore förtjänt av ett barn?

-Jag ville ju berätta hela tiden! -Lasse tog ditt straff.

...förtjänt av att få ett barn. Du var alldeles för feg. Mördare.

...tog ditt straff. ...förtjänt av att få ett barn. Mördare.

-Jag ger inga allmosor. -Vi har en överenskommelse.

Nej, du och pappa hade en.

Färjan går om en halvtimme. Vi måste ha utrustningen.

Be Lasse, han är bra på problemlösning.

Lasse är en idiot, men varför håller du på så här?

Hatet som vi alla går och bär på, det förgör oss.

-Det är en affärsuppgörelse. Pengar. -Vad är det för fel på dig?

Vi stal äpplen tillsammans. Du höll mitt hår när jag spydde.

Vad är det du pratar om?

Jag har cancer.

Jag har inte mycket tid kvar, men det handlar inte om mig, utan om.

Det handlar om mina barns framtid. Jag måste se till min familj.

Jag har inte berättat det här för nån, för jag måste ha tillståndet.

Och vi måste sälja till vinst.

Jag ber dig inte som en Waldemar. Jag ber dig som en vän.

Snälla?

Snälla?

-Räkna inte. Jag litar på dig. -Jag litar på dig också.

Liv, vänta!

Ta hand om dig.

Lasse, jag vet inte vad jag ska göra.

Kan du inte leka med de andra barnen?

Hej, det är Liv.

Jan Eriksson från onkologen. Vad bra att jag fick tag i dig.

Jag skulle vilja att du kommer in. Jag har en avbokning om 20 minuter.

-Har du hört nåt från kliniken? -Det är det jag vill diskutera.

-Jag bryr mig inte om riskerna. -Jag vill inte ta det på telefon.

När kan du vara här?

Jag kom inte med.

Det är så att jag har pratat med kliniken.

Varför inte? Du måste försöka övertala dem.

Säg att jag har ett barn som bara är tre!

Universitetsklinikens tillstånd för den behandling som vi diskuterade

har dragits in. Jag kommer att koppla ihop dig med vår kurator.

Vi ska se till att du får det stöd du behöver.

Liv? Hör du vad jag säger?

Fan!

-Du, jag tar en stor stark till. -Ja.

Och jag tar en Jäger också.

Max?

Max?

Max!

Har ni sett en liten kille? Han som lekte här?

Max?

Helvete!

Max!

-Har du sett en liten treårig kille? -Nej.

Max?

Fan, nej! Max?

Jävla idiot!

Max!

Max!

För i helvete, Max!

Vad fan. Du kan inte bara springa i väg så där.

Jag ville bara ha glass.

Okej.

Vad vill du ha för glass?

-Vad tänker du på? -Inget.

Vad tänker du på?

Inget.

Jag hann inte. Det är försent.

-Vad pratar du om nu? -Köksutrustningen.

Den är på väg tillbaka till Åbo.

Det är väl inte hela världen? De kan väl komma tillbaka med den i morgon?

Du har rätt. Du har absolut rätt.

Jag älskar dig.

Alltså, mamma. Ska du gråta över nån köksutrustning?

Nej, det ska jag inte.

Var har du Josefin?

Hon sov, så jag ville inte väcka henne.

Ska du gråta om den saken också?

Nej, det ska jag inte.

Jag tycker bara att det är så fint att du hittat nån.

Det är viktigt att dela vardagen med nån. Kom ihåg det.

-Så här är du? -Här är jag.

Så är det goda nyheter?

-Då förstår jag inte vad du gör här. -Jag tog med lunch.

Du vet hur mycket tillståndet betyder för oss.

-Oskar, det är inte så enkelt. -Jo, det är just det är. Enkelt.

Fyra miljoner euro. När Liv fått sin andel så har jag kvar 700 000 euro.

Det är min vingård i Argentina. Jag trodde att du hade inflytande.

-Det är inte att driva hela stället! -Nej, jag märker det.

Tråkigt att du inte var hungrig.

Marja, vänta!

Vänta.

Förlåt, det var inte meningen att förolämpa dig. Jag är bara pressad.

Det jag har upplevt med andra i din situation är

att det är viktigt att man gör sig beredd.

Barnen, då? Hur gör man dem beredda?

Ska jag prata om Gud och änglar eller ska jag.?

Jag tror inte att du har insett det själv ännu, Liv.

Jag tänker att det är första steget. Sen prata med familjen och barnen.

Hur gör andra? Jag menar...

Är det bättre?

Är det bättre att berätta för alla på en gång eller säga det var för sig?

Eller hur ska jag göra?

Det är bara du som kan svara på det. Det är du som ska lämna.

Det här är din vandring.

Det är väl inte nån jävla vandring!

Jag ska inte på nån vandring! Dö, heter det!

Det är jag som ska lämna mina barn.

-Såja. -Nej! Sluta!

Det är jag som aldrig får se dem igen. Aldrig får hålla om dem.

Se dem bli vuxna.

Hjälp mig.

Det är ett företag som heter Roséns Bygg

som har fått uppdrag att bygga en stor arena.

Jag tror att upphandlingen kan vara riggad.

-Kan vi ta det med ekobrott Åland? -Jag vill hålla det utanför systemet.

Jag måste kolla upp nån i styrelsen. Banktransaktioner, konton, allt.

Kan du snacka med killen som hjälpte oss förra året?

Vad ska han leta efter i såna fall?

Mutor. Nån stor betalning från januari i år eller månadsvis.

Minsta lilla som sticker ut är intressant.

-Jag kollar det. Vad heter han? -Mikael Rosén.

-Rönn, har du hittat nåt? -Bilderna från macken har kommit.

Inga tydliga bilder på regnummer eller förarna. Men modellerna vet vi.

Bra. Kolla fordonsregistret.

Och ligg på teleoperatören så att vi får samtalslistorna snarast.

Jag fixar det.

Ser du vad det är för nåt?

Nej, inte riktigt.

-Potatisar med ben? -Nej, det är ju mamma, pappa och jag.

-Hej. -Hej.

Hur har det gått?

-Liv, jag kan inte ta hand om honom. -Har det hänt nåt?

Jag vet att du verkligen vill, men...

-...men det går inte. -Jamen det måste gå.

-Om nånting händer. -Ingenting kommer att hända.

Han har Oskar, för honom är det hans pappa.

Det vet du ju att han inte har. Oskar är på väg till andra sidan jorden.

-Hej, älskling. -Hej.

Vad fin. Är den till mig?

-Nä! -Nä?

Tack!

Liv?

-Hur mår du? -Bra.

Jag behöver bara veta att du kommer att finnas.

Att Max kommer att ha en familj. Okej?

Det är faktiskt första gången nån hjälper mig här i vinodlingen.

-Vad? På riktigt? -Ja.

Vissa skulle nog tycka att det var lite sorgligt.

För mig är det mer som att jag haft tur att hitta en liten yta frihet.

Är det därför du vill till Argentina? För att klippa alla band?

Inte alla längre.

Jag tycker att du är modig. Du vågar följa din dröm.

Marja...jag är glad att du har dykt upp i mitt liv igen.

Jag med.

-Hur går det? -Det vete fan, alltså.

Kameran är skitdålig. Det enda som sticker ut är den här King Caben.

Titta. Den passerade kl 03:54.

Fjorton minuter senare passerade den igen från motsatt håll.

Perkele.

Cecilia, sänker du den här, får du inte komma på bröllopet.

-Omslag! -Vad då omslag?

-Du står två meter närmare än jag. -Vincent, du är en dålig förlorare.

Josefin, du som kan lagar, visst har jag lite rätt?

-Det håller nog inte i rätten. -Inte ens om jag mutar med öl?

-Jag är omutbar. -Bevisa det. Jag litar inte på dig.

-Hallå! Vi är inte ens klara. -Bara en snabb vätskepaus.

-Var är mobilen? -Ingen kommer att veta var den är.

-Och skon? -Det är löst.

-Vad pratar ni om? -Öl.

Den där är väl ändå inte så god?

Den var rätt okej. För att vara nybörjare.

-Är din mamma hemma? -Ja, hon är inne.

Det är en Lexovisaurus. En del tror att de var bruna.

-Hej! -Hej.

Fleming är här. Han vill prata med dig.

Nu?

Mamma, jag behöver prata med dig.

-Kan vi ta det efter Fleming? -Nej.

Vad är det?

Häromnatten lånade jag din bil. Det var dumt, jag borde ha frågat.

Förlåt. Vi hade festat och det var inte ens jag som körde.

-Vem körde? -Kim.

-Var har du pappa, då? -Jag vet inte.

-Hur är det med honom? -Det får du väl fråga honom.

Du lånade ut min bil till nån som inte har körkort.

Och hon hade druckit.

-Hur tycker du att han verkar? -Varför frågar du det?

Jag har hört att han inte mår så bra.

Då kan jag inte låta bli att undra varför.

-Är det nåt mer? -Nej. Är det inte illa nog?

Varför skulle Fleming fråga om det?

Han gör det säkert inte, men om

kan du säga att det var du som körde bilen?

Hon kommer.

-Ledsen att du fick vänta. -Ingen fara.

Det är bara en rutinfråga.

Din bil fångades på en övervakningskamera

i närheten av Lemland för en vecka sen, klockan 03:54 på natten.

Vad gjorde du ute vid den tiden?

Jag brukar ta en sväng. Jag har lite svårt att sova.

-Det är mycket som snurrar. -Mötte du nån till fots?

Nej, det tror jag inte.

Och inget ovanligt skedde?

Inget djur som du var tvungen att bromsa för?

Inte vad jag minns.

Okej. Då ska jag inte besvära dig mer nu.

Jag hör av mig om jag har några fler frågor.

Jag trodde inte att livet kunde kännas så här enkelt.

Det är vinet.

Nej. Det är du.

Det kan gå. Ingen av oss sitter egentligen fast.

Det är fint, men naivt.

-Oskar, jag måste berätta nåt. -Det är inte naivt.

Det är inte naivt. Vi kan göra det, tillsammans.

Tänk vilken PR vi skulle få.

"Minister avgår för att bli vinbonde."

Eller: "Oansvarig minister struntar i sitt medborgerliga uppdrag

för att vara full på heltid."

Du ser, du kan det där redan.

Ja. Tack, jag har övat.

Marja. Jag menar det.

Du har tillståndet i morgon.

Va? Menar du allvar?

Ja. Jag kanske har lite inflytande.

Tack!

Hej.

Såja. Det är lugnt.

-Förlåt. -Va? Jonna?

-Förlåt, allt blev så fel. -Vad pratar du om?

-Du skulle aldrig suttit i fängelse. -Jonna, sluta.

Det är mitt fel, allt som har hänt dig, Lasse.

Jag valde det själv, du tvingade mig inte.

Men jag borde ha erkänt och tagit på mig skulden.

-Släpp det. -Men jag kan inte!

Jag tänker på det hela tiden och ältar det hela tiden.

Det var mitt straff, okej? Inte ditt.

Kolla vad de har gjort med dig!

-Och jag saknar min bror. -Jag är här.

Nästa gång du behöver hjälp, kommer du till mig. Inte Rosén, hör du det?

-Okej. Okej. -Bra.

Och nästa gång du behöver hjälp så lova att du kommer till mig.

Minns du om du nånsin har varit lycklig här som barn?

Ibland, kanske, jag vet inte. Jag minns inte riktigt.

Ibland kanske vi var det.

-Rönn. Jag har några frågor till dig. -Ta det med min assistent.

Det tror jag inte att du vill. Det gäller arenabygget.

Varsågod.

-Jag tror att Fleming vet nåt. -Vad vet han?

-Jag vet inte. Vi måste nog säga nåt. -Nej, det går inte.

-Allt det här är ju mitt fel. -Nej, nej.

Du ska inte skylla på dig själv. Jag borde aldrig ha låtit dig köra.

-Vad gör vi? -Vi håller ihop.

-Har du förstått? -Okej.

-Vad är det frågan om? -Jag klarar det inte längre.

-Vilket då? -Rönn snokar.

"Rönn snokar"?

-Vet han att vi förhalar tillståndet? -Det vet jag inte.

Det är väl bättre att Waldemars får 4 miljoner än att hela bygget hotas?

-Nej, Fleming. -Arenan är värd tio gånger så mycket.

Marja, tappa inte fokus. Jag vet att du har ett gott öga till Oskar.

Vad är det här? Oskar?

Jag måste ta det här. Ja?

Okej. Tack.

-Mikael? -Ja.

Jag vill att du följer med till stationen.

Nu?

Kom ihåg vem som såg till att du ens blev påtänkt som minister.

-Där är du ju! -Jag såg dina missade samtal.

Förlåt, jag var helt uppe i det jag höll på med.

Missade samtal? Nej, nej, det där löste sig.

-Lasse tog hand om Max. -Lasse? Det är ju ett genombrott.

Du ser! Allt kommer att ordna sig.

-Har du sett champagneglasen? -Där.

-Oskar? -Det är otroligt...

...hur allt kan vända samtidigt.

Jag pratade med Marja om tillståndet.

Det var bara några detaljer som inte stämde med ansökan.

Men nu är allt korrekt.

Så därför...tycker jag att vi ska skåla.

Vi har fått tillståndet.

Det säger du först nu? Får jag se det?

Jag har det inte nu. Jag får det på papper i morgon bitti. Skål!

Skål!

Jag trodde att du skulle bli över- lycklig. Du har jobbat hårt för det.

Nej, det är jag.

Nej. Du är inte överlycklig.

Jag är nog bara överväldigad av alltihop. Skål!

Skål.

George ringde dig klockan 22:13 igår kväll.

-Stämmer det? -Ja.

-Och vad sa han? -Ingenting.

Ingenting? Samtalet varade i 23 sekunder.

-Det var tyst i andra änden. -Men vänta nu. Vadå?

Varför sa du inte att pappa ringde? Jag frågade ju dig.

För att jag inte ville oroa dig.

Hade det oroat mig att säga, "Tom, pappa ringde"?

-Han kanske inte ville bli hittad. -Varför ringde du inte polisen?

Ja, varför gjorde du inte det? Har du ens ett alibi?

Pappa är försvunnen och det är tråkigt, men tänker du anklaga mig?

Men du vinner ju nåt på att pappa är borta. Jag tänker ta reda vad.

Kom igen nu!

Min lojalitet ligger hos din pappa. Kom ihåg det.

Från och med nu håller du inte inne med några detaljer. Förstått?

Ja. Är vi klara här nu?

-Vad är det här? -Jag har fått den av Max.

Sätt upp den.

Ni skulle bli en fin familj, ni tre.

Det där är Oskar.

Det ser du ju att det inte är Oskar. Han har alldeles för lite hår.

-Jag måste berätta en sak. -Okej?

Det är väldigt tidigt fortfarande, men...

Jag är helt livrädd, men...

...jag tror att jag vill behålla det.

Tjena.

Fleming, du vill nog se det här.

Det sista samtalet från Georges mobil gjordes från Norrhavet.

-Bra! -Ja, lite framsteg gör vi.

Bra att vi kommer nånvart med Georges försvinnande.

Att det är det du arbetar med. Och inte håller på med nåt annat.

-Som vad då? -Nåt extrajobb.

Nåt som du inte kommer att tjäna nåt på.

Ja, just det.

Har du kollat bilden jag tog på Liv Waldemars däck?

Ja, du kan nog ha rätt. Däckmönstret stämmer överens med bromsspåren.

-Vem varför skulle hon ljuga? -Det ska jag ta reda på.

Hallå?

Liv?

Undertexter: Annika Yberg www.plint.com