Original subtitles

Fortfarande inget svar.

Vi behöver upprätta en officiell rapport om försvinnandet

för att få resurser att spåra Georgs kontokort och mobil.

Gör det.

Det måste ha hänt honom nåt.

Han skulle inte resa iväg utan att skriva under kontraktet.

Det enda han pratade om var att ta tillbaka farfars mark.

-Så vad händer nu? -Waldemars har köpt sig mer tid.

-Vi får se om Marja kan förhala. -Fast nu pratar jag om pappa här.

-Vad tror du att polisen gör nu? -Hittar honom, hoppas jag.

Annars får de jävlarna sitt utskänkningstillstånd.

-Är det så farligt då? -Vad?

Ja? Jag fattar det här med farfar och pensionatet men varför hatar du dem?

Tom, det är de som hatar oss. Förstår du?

Vet du vad som hände igår?

Lasse kom hem till mig. Han hade ett vapen.

Han höll en jävla pistol mot min panna igår.

-Varför gjorde han det? -För att han är en jävla galning.

Fan vet hur han tänker.

Du har kommit till Kim. Jag kan inte svara, men ringer tillbaka.

-Var skriver jag på? -Chefen vill att ni betalar direkt.

-Men ni skickar väl faktura? -Det var nåt strul med den förra.

Han ville ha pengar direkt. Tiotusen euro.

-Men det kom vi inte överens om. -Du kan göra en direktbetalning.

Vi har lite problem med likviditeten just nu.

Men det ordnar sig. Jag behöver några dagar.

Sorry. Inga maskiner utan delbetalning.

Vet du vad? Säg till din chef att du glömde att vi skulle betala kontant.

-Vi betalar inom några dagar. Här. -Nej, behåll dem.

Kolla, Lasse. Kolla!

Jag är kvar till på lördag. Se till att ha pengarna innan dess.

-Annars kör vi tillbaka allt. -Jag lovar.

Så här. Kolla, Lasse! Kolla, vilka fina bubblor!

-Mamma! -Men vad fan, Lasse?

-Vad håller du på med? Är du full? -Nej.

Är det verkligen så här du vill leva ditt liv?

Du kanske kan gömma dig för dina syskon, men inte för mig.

-Jag gömmer mig inte. -Vad gör du här, då?

Jag ska vila upp mig lite...

...och försöka ta hand om mig själv och så.

Det är ju jobbigt att glida omkring på inspelning och dricka champagne.

Mamma, jag...

Vilken tur för dig att Lasse tog ditt straff.

-Vad? -Tur att Lasse tog ditt straff.

-Jag ville aldrig att han skulle det. -Han hade allt. Vad har han nu?

Jag...

Det var aldrig... Sluta.

-Mördare. -Sluta!

Hur kan du inbilla dig att du ska komma ur det här?

-Snälla mamma, sluta. -Hur kan du inbilla dig det?

Tyst, tyst..!

-Hur står det till här? Är allt bra? -Ja, förlåt. Det är okej.

Du vet det där som prästen sa.

Att det viktiga i en relation är inte att man behöver vara perfekt

utan att kunna säga "jag förlåter dig".

-Håller du med om det? -Ja, absolut.

Så du skulle kunna förlåta mig för vad som helst?

Hände det nåt på möhippan eller?

Nej.

Nähä? Vad är det då?

Älskling, kom igen, prata med mig.

Kan du få den där känslan att allt sjunker och du inte kan andas?

Alltså...

Om du känner att allt det här har gått alldeles för fort...

Jag behöver snacka med min dotter.

Ge oss fem minuter.

Du har inte sagt nåt, va? Till nån?

-Nej. -Bra.

Jag vet inte hur länge jag klarar av det.

Vadå hur länge du klarar av det? Du måste, annars förlorar du honom.

Du kan inte vara svag nu, Då är det över, fattar du?

-Men tänk om det bara blir värre? -Kim, du hamnar i fängelse då.

Först tar de dina kläder. Sen släpps du ut i gången, där börjar helvetet.

Du kan inte låtsas att det inte hänt. Jag ser honom framför mig.

Skärp dig, för helvete! Du är en Waldemar, du är inte svag!

Om du har några kläder kvar från den natten, bränn skiten!

-Och se till att ha koll på Cecilia. -Du är helt sjuk!

-Hör du vad jag säger? Håll koll! -Vad fan...!

Släpp henne!

Din... Stick härifrån, ditt jävla as!

Är du okej?

Georg håller sig säkert undan för att slippa betala extrakostnaderna.

Det tror jag inte. Inga kontrakt är giltiga innan han signerat dem.

Det här ger oss faktiskt mer tid.

Tänk om det verkligen har hänt Georg nånting?

-Mamma? -Hej, hej!

-Vad hände? Har du ont? -Nej, det är bara...en sträckning.

Har du lämnat in den ny ansökan?

Ja, jo, den är inlämnad.

Jag har hört att du är uppe och går om nätterna.

Du är inte ensam i det här. Du har mig också.

Vi kommer att få pengarna.

-Hej då, Max! -Hej då!

Älskling, ledsen att behöva säga det, men din farsa är fan sjuk i huvudet.

Jag tror inte att han tycker om mig.

Jag tror inte att han tycker om nån just nu.

Är det...okej mellan oss? Det där du sa förut...

Det har inte med oss att göra, det har med pappa att göra.

Vi kommer att få det bra. Jag lovar.

-Jag hämtar en ren handduk. -Ja.

Det fanns inga rena handdukar. Jag går ner till spat och hämtar några.

Vad håller hon på med?

Vänta här en stund.

-Pappa vet. -Vad? Hur då?

Jag berättade.

Är du galen? Vet mamma och pappa?

Han tog hand om Georg, ingen hittar honom.

-Är det en åländsk tradition det här? -Vad?

-Är det en åländsk tradition? -Nej.

Jag lovade att jag skulle städa undan lite innan öppningen.

Och inga av hans kontokort har använts sen han försvann.

-Och mobilen? -Den måste ha laddat ur.

Den skickar bara signal när den är påslagen.

Vi måste nog alla förbereda oss på det värsta.

Men han är gammal och förvirrad, eller hur?

Han kan ha tagit en båt och dragit iväg.

-Nu låter det som om vi gett upp. -Jag ger inte upp, du har mitt ord.

Lyssna: Lasse kommer till ön och genast försvinner pappa.

Ett märkligt sammanträffande. Dessutom var Lasse beväpnad.

Det räcker väl åtminstone för att förhöra och pressa honom lite?

Om han har nåt med Georg att göra är det bättre att vänta ut honom.

Förr eller senare kommer han att göra ett misstag, och då...

Jag hör av mig.

-Inget tecken på inbrott. -Vi ordnar skallgång.

Sätt alla på att ringa in frivilliga.

Men han har varit borta i fem dygn.

07.00 i morgon kör vi igång. Samling därborta vid skogen.

-Minns du Lars Waldemar? -Sex år för dråp.

Exakt. Håll ett extra öga på honom.

Okej.

Liv Waldemar?

-Ska vi vänta på dina anhöriga? -Det är bara vi.

Liv...

...den röntgen vi gjorde visade att cancern i magsäcken

tyvärr har spridit sig till andra vävnader i buken.

Vävnadsproverna indikerar stadium fyra.

-Okej. -Vi inriktar oss på palliativ vård.

Vi kan inte bota dig, men ser till att du har så lite ont som möjligt.

-Hur lång tid kvar? -Det är omöjligt att säga.

-Alla patienter är olika. -Ett år?

Som sagt, alla patienter är olika.

-Har du några frågor...? -Nej.

-Inga frågor, tack. -Det kan finnas en möjlighet.

En universitetsklinik i Helsingfors har en ny studie.

Hos några patienter har man kunnat bromsa tumörens framfart.

-Om du vill, kan jag undersöka... -Jag vill.

De har bara haft tio patienter. Var beredd på en påfrestande behandling.

Jag är beredd.

-När kan man få ett svar? -Jag hör av mig så fort som möjligt.

Vad letar vi efter?

Jag vet inte. Vad som helst - en flygbiljett. Kan du hjälpa till?

"Midas advokater." Är det nån byrå som firman anlitar?

Få se?

Nej.

Visste du att pappa var så dement?

Jag visste inte att han hade en sån sjukdomsinsikt. En fullmakt!

Vi behöver inte hans namnteckning. Jag meddelar Waldemar.

Måste vi stressa dealen så mycket, då?

Vi ska inte vänta längre. Det skulle inte pappa vilja.

Vi fixar affären, sen delar du och jag på Norrhavet.

-Hur fan delar man upp det där, då? -Du blir VD.

-Jag trodde att du var emot det. -Pappa vill det också.

Okej, berätta nu. Vad är hållhaken?

-Det finns ingen hållhake, Tom. -Inte?

Nu är det du och jag, förstår du? Kom igen, då.

Mördare.

Linda! Snälla, du måste ge mig nånting.

-Jag ber. Du måste ge mig nånting. -Jonna, lugna ner dig. Och andas in.

Djupt. Jag kokar te åt oss.

Men jag behöver nåt jag kan sova på. Snälla, jag ber dig.

Jag pratar med min chef och ser vad vi kan göra.

Vänta här, så är jag strax tillbaka.

Hon kan inte hjälpa dig. Du borde ha sagt sanningen.

-Vilken sanning? -Att det var du som sköt Konrad.

Men det där var en olycka. Det var en olycka, mamma. Jag...

Jag ville berätta det.

Innerst inne var det skönt att Lasse tog smällen.

Nej, det där är inte sant. Det är inte sant.

Han hade ju redan erkänt. Han angav sig själv. Det var ju för sent.

Det är inte för sent.

Bra att du är här. Lasse, vi måste prata.

-Har du sett Liv? -Nej, jag letar efter henne också.

-Var har du varit? Jag har ringt. -Han har just somnat.

Försvinnandet löste ut en fullmakt så Mikael och Tom kan göra som de vill.

Mikael kommer att försöka ta allt från oss.

Vi hinner inte få utskänkningstillståndet.

Vi kan väl vänta med att sälja?

Roséns hembud träder i kraft om en vecka. Utan alla tillstånd

kan Norrhavet inte drivas som hotell. Fan!

Men vad fan innebär det?

Det innebär att de kan köpa Norrhavet för samma pengar som de har lånat ut.

Vi får alltså ingenting.

Lasse, vart ska du nu, då?

-Lasse? -Stäng dörren!

Okej, du får låna min, men det är emot reglerna.

Tack, tack, snälla! Jag är snabb, jag lovar.

Polisen.

Hallå? Vad gäller det?

Hallå?

Fan!

Helvete! Helvete...

-Är det den här du letar efter? -Ge hit den.

Kim, för fan, ge hit pistolen.

-Du mår inte bra och behöver hjälp. -Ge hit pistoljäveln!

Vad ska du göra? Ska du slå mig, som du gjorde med Vincent?

Vem är du? Du ska inte komma på bröllopet

och jag vill inte att du säger ett enda ord till till mig eller Vincent.

Jag vill inte ha nånting med dig att göra och jag vill aldrig se dig igen.

Förstår du?

Bra.

-Hej! -Hej!

Du måste verkligen ha saknat mig. Tio missade samtal.

-Förlåt. -Nej, jag blev glad.

Jag lämnade in en ny ansökan.

-Hört från hälsoskyddsmyndigheten? -Jag har suttit i möten hela dagen.

Jag förstår, men det är bara det att vi behöver det här beslutet nu.

Då rekommenderar jag att du kontaktar dem direkt.

Jag...jag skulle verkligen behöva hjälp med det.

Jag tänkte att du kunde hjälpa mig?

-Det är inte så det funkar. -Hur funkar det då?

Jag ska ju ringa myndigheten där du jobbar, så...

Hallå? Hallå?

Men gud...

-Jag visste inte att du stannade. -Jo, jag var kvar en stund.

-Var är Josefin, då? -Hon for upp till hotellet.

Okej.

Är det...seriöst mellan er?

Jag vet inte.

Du vet inte. Nähä...

Nej, jag... Hur vet man det?

Nej, jag vet inte. Det är en bra fråga.

Jag är inte tillräckligt bra för henne.

-Sluta. Det där är bara dumheter. -Nej, det är sant.

Har det hänt nåt, Cecilia?

Du vet att du kan komma till mig och berätta vad som helst?

Inte nu. Josefin undrar nog var jag är.

Cecilia?

Det är skallgång i morgon bitti för Georg.

Josefin är ju här. Varför måste vi komma?

För om vi inte hittar Georg så kommer Mikael att ruinera oss.

Okej.

Vi ses i morgon.

Skål!

Vem fan är du?

Pappa! Jag vet inte vad jag ska göra, pappa.

-Jag vill aldrig se dig igen. -Hör du vad jag säger?

Jävla as!

Lasse?

-Anna se saatanan pullo tänne! -Vad säger du?

Finnjävel, vad säger du?

-Så du har inte lärt dig svenska? -Vill du dö?

Slå då, för fan. Slå då!

-Var i helvete är jag? -Ta det lugnt. Du är hemma hos mig.

-Vem fan är du? -Nån som vet vad du går igenom.

Om Fleming fått som han ville, hade du fått ruttna kvar i den där cellen.

Så Fleming har skickat dig? Jag tänker inte erkänna ett jävla skit.

Vad snackar du om? Vad då "erkänna"?

-Inte fan vet jag vad ni hittat på. -Jag vet vad du går igenom.

Du vet inte ett skit om vad jag går igenom.

Det är ett helvete att komma tillbaka till verkligheten.

-Vad fan vill du? -Frågan är vad du vill.

Jag var precis som du när jag kom från Afghanistan.

Helt förstörd. Helt vilsen.

Men det finns andra vägar att gå om man vågar möta sina demoner.

Hälsa Fleming att han har gjort en felrekrytering.

Han har inte anställt en polis, han har anställt en jävla psykolog.

Du vet var jag finns om du behöver snacka!

Georg Rosén försvann hemifrån för nästan sex dagar sedan.

Vi arbetar med hypotesen att han fortfarande kan vara vid liv.

Om ni ser nåt, så rör inget. Prata med mig i stället. Okej?

Jag hade tänkt visa dig Mariehamn i dag.

Fast det kan vi göra sen. Det här är ju jättespännande.

Tänk på det som bra karma - du gör en god gärning.

Du, det är säkert ingenting.

Han har nog bara hoppat på nån färja till Åbo.

-Vet du vad det sista pappa sa var? -Nej.

-"Lita aldrig på en Waldemar." -Okej.

Det kan du hälsa till din bror.

Oskar?

Lasse kom tillbaka med bilen.

-Du måste prata med honom. -Vadå, nu?

Ja, jag måste prata med Mikael om extrakostnaderna. Eller vill du det?

Ibland tänker jag att det är så onödigt, konflikterna.

De betyder ju ingenting i det stora hela.

-Man vill inte fylla livet med dem. -Vilken filosof du är.

Georg gav grönt ljus för extrakostnaderna. Du hörde det.

-Synd för er att han inte är här då. -Det här är affärer!

Det ligger i bådas intresse att hotellet blir färdigt.

Vet du vem som byggde pensionatet? Min farfar.

Han röjde marken, släpade sten, slog in spik.

-Sen tog Waldemars det ifrån honom. -Det där var längesen.

Egentligen äger ni inte marken, ni stal den av oss.

Du ska få den tillbaka, på rättvisa villkor.

Du kommer inte att få några allmosor av oss.

Vad har hänt?

Jag minns första dagen när jag skulle börja skolan.

Pappa skulle skjutsa mig.

Jag hade fått din gamla ryggsäck och pennfodral av mamma.

Och så hamnade jag bredvid Ante.

Kommer du ihåg Ante? En riktig liten tyrann.

Jag hade ju min tandställning, det är väl klart att han valde mig.

Han och hans kompisar var på mig direkt.

De slog mig och sparkade mig.

Och sen pissade de i min keps.

Men precis när de skulle tvinga mig att sätta på den igen, då kom du.

Storebrorsan.

Jag var så jävla stolt.

Jag kände mig odödlig, för jag hade dig.

Du är fin, Lasse.

Där inne.

Du är en bra pappa till Kim, och du blir en till Max också.

Du fattar inte. Du vet inte vem jag är, vad jag har gjort.

Det värsta med att sitta inne är inte att man förändras.

Det är att det tar fram vem man egentligen är, den man alltid varit.

Jag minns när han började slå mig.

Det var på din treårsdag.

Jag vet inte vad jag hade gjort, men jag minns att det var då.

Det måste varit efter det där med Roséns.

Han var också med om nåt som tog fram vem han egentligen var.

Du är inte som vår pappa.

Nej, jag är värre.

Du...

Vi fixar det här.

-Fleming. -Hur går det?

-Inget än. -Okej.

Om Georg var i skogen, hade ni hittat honom nu.

Om du var förvirrad och hade gått vilse, vart skulle du söka dig då?

Jag hade försökt hitta nån som kunde hjälpa mig.

Precis. Du skulle gått till vägen för att få nån att köra dig hem.

-Jag kan komma om du vill. -Nej, det är lugnt.

GÅVOBREV

-Så där. -Bra, då var det gjort.

-Vill du ha en öl? -Ja.

Man har nästan glömt hur vackert det är här.

-Ja, till och med när det regnar. -Ja.

Du kommer nog att trivas här.

-Här. -Tack.

Du, pratade pappa nånting om mig?

Nja, du vet ju hur han är.

Men faktiskt, på sista tiden förändrades nånting.

Därför ville han att du skulle komma tillbaka. Att du hör hemma här.

Tycker du också det?

Ja, det gör du. Du har dina rötter här, Tom.

Utan rötter blir du ingenting. Eller hur?

Nej, det har du rätt i.

Skål!

-Rönn. -Jag tror jag har nåt.

-Var är du? -Lemland.

Det är ett långskott, men här finns tydliga bromsspår.

Av vilken typ?

Bara från ett håll, som om nån fått panik och kört på nåt eller nån.

Din tur!

-Bra. Jag stinker. -Ja, verkligen.

Hallå? Hallå?

Undertexter: Annika Yberg www.plint.com