Original subtitles

Yes!

Hej, gumman!

-Vad gör ni här? -Hej!

-Ni skulle ju komma i morgon. -Nej, det var i dag.

Okej... Kommer ni med inflyttningspresenter?

Vi får inte plats med allt i vår nya lägenhet-

-så vi tog med lite av dina gamla saker.

Oj, vad du ser trött ut. Nu ska vi ha det mysigt-

-och bara vara ihop hela tiden. Du ska få slappa.

Mamma har lagat gratäng för ett helt kompani.

-Hej! -Hej.

-Hej. -Hej.

-Jag måste på toa. Här? -Ja.

Jag tog med Häradsbladet.

Tror du inte på fan att de har sparkat tränaren i HFF?

Tränaren i HFF! Du får läsa själv.

Jag måste få berätta en sak. Du vet Ingalill och Yngve?

Nej, jag vet inte vilka de är.

-Titta på det och dem. -Yes.

Här är nya. Varsågod.

-Det är det med dig? -Det flimrar framför ögonen.

Som om nån hamrar med en köttyxa i huvudet.

Nej, det vet jag inte. Det låter faktiskt ganska onormalt.

Javisst, men det är kaos. Mamma och pappa kom en dag för tidigt.

-Men barnen blev väl glada? -Ja, de älskade det.

Det är bara det att jag blir en sämre, otacksam version av mig själv.

-Finns det en tacksam version av dig? -Min mamma går mig på nerverna.

Det finns inga problem. "Problem? Vad är det? Det är bara att städa."

En hjälpsam mamma? Gud, så hemskt...

När jag pratar med min mor har hon en 20 minuter lång utläggning om-

-alla sjukdomar hon har, alternativt kommer kunna få.

Jag borde inte klaga, men mamma saknar verklighetsuppfattning.

Hon ser ju inte ett skit. Hon vägrar att ha glasögon.

Råkar jag nämna nåt om skilsmässan... "Jag hör inte."

Det är inget att göra åt. Det är bara att ge upp.

Vi kommer alla att bli som våra mammor en vacker dag.

Nej, men...

Min mamma är död. Blev biten av en huggorm. Allergisk. Dog direkt.

-Okej, vi börjar med Djurgården. -Okej, börjar du, eller?

Vad gör du?

Du kan inte hålla på så där längre.

Det ser ut som jag står bredvid en sjörövare som glömt lappen hemma.

Lotta! Apoteket som du har i din väska.

Ja, ja, ja.

Vi har snabbfix med barnmask, antihistaminpiller-

-Imodium, amerikanska migränpiller... Här.

Nej, för fan! Inga amerikanska piller kan du ta. Det är sjukt.

-Varför? -De där är inte bra.

Sommaren 2008. Jag blev stungen av geting i Florida.

Tog såna piller. Efter fem minuter trodde jag att jag var en gräshoppa.

Det är sant. Jag målade kroppen grön, gned bakbenen-

-och bet av en vårta på en kille. Det var liksom... Skyll dig själv.

Ta dem. Om du inte blandar med alkohol är det hellugnt.

Du får som bomull i huvudet. Ta det här.

Nej tack. En vanlig huvudvärkstablett.

-Okej. -Kan man inte blanda dem med alkohol?

-Klart man inte kan! -En minut till sändning!

-Hej. -Hej.

Nej... Nej, nu glömde jag din jacka.

Eller hur? Du håller den gisslan för att få fortsätta träffa mig.

Nej, jag har tusen tankar i huvudet. Jag glömde den. Förlåt.

Det är enda jackan jag har. Nästa helg ska det bli köldrekord.

Minus 50, 60 grader. Om du inte vill att jag fryser ihjäl, borde vi ses.

-På lördag. -Men lördag...?

-Har jag...? -Ja.

Ja, nu är det borta.

-På lördag? -Kan inte. Benjamin fyller 15 år.

Vi ska ha stor fest och fira att han kliver in i moppemustaschens era.

-Han är välkommen in i klubben. -Ja, eller hur?

-Jackan... Sorry. -Vi fixar det senare.

Hallå?

Mamma, vad fan...?

Mamma, du behöver inte. Jag dammsög i går!

Men herregud, vad du skräms!

Pappa? Pappa!

-Hej, älskling. -Hej.

Nej, men... Mamma!

-Vad är det? -Varför?

-Vad då? -Varför står en deo bland kryddorna?

En deo? Jag trodde det var sånt där dyrt havssalt.

Kan vi inte bara enas...? Lyssna nu, mamma. Glasögon.

Där är den, ju. Jag har letat överallt!

Fräscht! Verkligen.

Så... Nu regnar det deo över dig.

Det där är min Fanta. Vad gör du?

-Förlåt. Jag sparade lite. -Du är så fucking dum i huvudet!

-Jag hatar dig, ditt fittansikte! -Vad säger du?

Är du inte klok? Du kan ju inte kasta grejer!

-Det gjorde inte ont. -Sluta!

Ska jag sluta? Han, då? Han bråkar hela fucking tiden!

Alltså...

Selma!

Hej, det är jag. Du, de där pillren...

-Jag vill ha godis! -Jag kommer. Jag ska hitta den.

Jag ska se var den är.

-Mamma, jag vill ha godis! -Vänta! - Här har vi den.

Jag kommer strax.

-Jag vill ha godis! -Mattias, jag sticker ut ett tag.

Du, kom du ensam?

Det är kaos. Jag orkar inte prata om det. Jag...

-Jag vill ha dina magiska piller. -Jag vet.

Ta inte alla.

Blanda dem inte med alkohol. De är ganska starka.

-Och kör inte bil. -Jag älskar dig.

-Lycka till. -Tack!

-Hej, älskling. -Skynda dig. Det är kris här!

Stella har ätit piller från din väska. Hon trodde det var godis!

-Herregud! Jag kommer nu. -Ja, du måste komma nu!

Fan också!

Nej, men, gud...

-Hej! -Det har uppstått en nödsituation.

Stella har svalt tabletter. Hon trodde det var godis.

Mattias håller på att få en psykos. Kan du möta upp på sjukhuset?

Jag kommer direkt. Vi ses där. Hej.

Herre...

Nej, men...

Nej...

-Vad är det? -Stella är på sjukhuset. Jag får åka.

-Herregud. -Jag vet!

Jag ringer till taxi, men det är upptaget.

-Pappa, kan du inte köra mig? -Kan du inte köra själv?

-Jag har käkat några piller. -Jag kör dig.

-Nej, du har inte kört sen 70-talet. -Jag kör dig!

I med nyckeln, ned med kopplingen, sen vrida om?

Nej, inte längre. Nu trampar man ned bromsen och trycker på start.

Tryck på start, upp med handbromsen, i med backen och sen i väg.

-Det här fixar jag. Inga problem. -Kör nu, mamma!

Jadå.

-Är det bara två pedaler? -Mamma!

Vi är världens sämsta föräldrar.

Skärp dig nu! Vi har inte tid att flippa ur på det här sättet.

-Varför är pappa ledsen? -Pappa är inte ledsen.

Du har tagit speciella piller och vi måste kolla så de inte är allergiska.

Vi har drogat ned vårt eget jävla barn!

-Nu skärper du dig, för fan! -Mamma sa "fan".

Det måste man göra till vissa personer för att få tyst på dem.

-Hur mår du? -Kanon!

Vad var det för piller du tog, egentligen? Skynda dig nu!

Lotta väntar ju på oss.

Lotta väntar på oss. Där är ingången.

Nej, men... Vad fan...?

-Hej. -Hej.

Jag fattar. Okej, okej.

-Hur är det med henne? -Hon är väldigt trött.

Hon ska snart undersökas. Jag är mer orolig för henne.

-Frida, hur många tabletter tog du? -Två eller nåt.

Herregud... Nej, nej! Jag tror inte det, du.

Jag vill att du tar hand om honom där. Han har tappat det fullständigt.

-Okej. -Jag kan inte ha med honom in.

Tack, Frida. - Tack för att ni kom.

-Björnvall? -Ja.

Det är lugnt, Mattias.

Frida?

Sätt dig, så tar jag hand om det här.

-Det är så jävla illa skött. -Så, ja.

Man kan inte ha koll hela tiden på allt. Så är det, bara.

-Ja, titta. -Den där snubben som sitter där...

-Kollar han på mig nu? -Vad då...?

-Han sitter där och spionerar. -Nej, han sitter bara där.

Han sitter och dömer med sina blickar.

Ursäkta mig. Hallå! Har du roligt, eller?

Du sitter ju för fan där och dömer ut oss. Med din jävla krage.

Som du är världens bästa förälder och vi är skitföräldrar.

Bara för att vår dotter har fått i sig konstiga piller...

-Nu lugnar vi ned oss här. -Jag behöver inte lugna ned mig.

-Vi lugnar ned oss tillsammans. -Hur ska det gå?

-Jag räknar till tre. -Okej...

-Ett. -Du räknar till tre...

-Ett. -Okej.

-Två. -Två. Okej.

-Vad hände med "tre". -Det behövdes inte.

Sverige har världens bästa sjukvård. Det här kommer gå jättebra.

De har varit med om värre saker.

Andas ut.

Bra. Fint.

5 mg gör ingen skada alls. Hon kommer vara trött ett tag, men repar sig.

Fy fan, så jävla bra.

Stella!

-Hur gick det? Vad sa de? -Det är ingen fara.

Fy fan, vad skönt!

Vilken jävla morsa är jag som låter piller ligga framme?

Det kunde inte du veta. Inte ditt fel att hon hittade dem.

Du hanterade det här otroligt. Det var weltklasse hela vägen.

Jag tappade det helt. Du ägde, var lugn och beslutsam...

Jag är stolt över dig. På riktigt. Du är världens bästa mamma.

-Du skulle ta en kula för barnen. -Ja, det skulle jag!

De är det enda som betyder nåt i hela världen.

-Och jag också, kanske? -Vad menar du?

Hej!

-Mamma, tack. -Inte behöver du tacka mig...

Jag lovar att jag ska bli en bättre dotter.

Frida, jag vet att du har det svårt just nu. Det har Selma också.

Hon menar inte att anklaga dig för skilsmässan.

Hon är arg på mig hela tiden. Hon är aldrig arg på Jonas.

Så är det med döttrar och mödrar. Man stör sig mest på dem man liknar mest.

Mamma, tycker du att jag är dum?

Ja, det tycker jag. Nej, jag skojar. Jag tycker du är helt fantastisk!

Det tycker Selma också.

Jag tänkte på bakgrundsbilden på din mobil...

-Ja, ja, ja... -Nej, nej, nej.

Det är min mobil. Jag gör vad jag vill.

-Jag kör. -Det är lika bra det.

Jag mår bättre nu.

Tack, snälla mamma. Det var jättegulligt.

-Oj... Hej! -Vad gör du här?

Jag... Moa glömde sin väska, så jag skulle dumpa den.

Sen bjöd Odd på kaffe.

-Allt bra? -Jadå. Själv, då?

Jag ska röra mig.

Har du tjackat ny jacka till Benjamin igen? Han har ju tre hemma hos mig.

Det där är ju it-killen från mammas jobbs jacka.

Jag fick låna den när du tappade bort mig.

Okej...

-Då ses vi på lördag. -Ja, det gör vi.

Ta med dig den nya madammen så man får hälsa på henne.

-Jag vet inte om... -Camilla hette hon, va?

Trevligt om hon är här och firar Benjamin.

Jag kan fråga, så får vi se om...

Hör ni, lika trevligt att ses varje gång. Jag...

Hej då, älskling. Vi ses sen.

Ska vi gå in och läsa en bok? Vad tycker du?

-Ja, men vad fan, pappa? -Vad då?

Ja, men...

Hon tvingades ställa upp hela sin familj mot en vägg och skjuta den.

Vilket absurt scenario.

Då hade du valt att skjuta mig utan att tveka?

Som sagt, vilket absurt scenario.

Jag förstår.Jag hade valt att lägga ned vapnet eller skjuta mig själv.

-Det var ju inte ens ett alternativ. -Grejen är...

I min värld kan jag inte skjuta dig, men du kan uppenbarligen skjuta mig.

Men... Okej, så här, då.

Jag skulle fan skjuta alla i hela världen innan jag sköt dig. Okej?

Till och med Frida?

Där satt den.

Jag älskar dig.

Kom in.

Det var inte meningen att skälla på dig så där.

Jag fattar att det känns orättvist.

Förlåt.

Jag fattar också att det är otroligt irriterande att ha en lillebror.

Nästan lika irriterande som att ha en tjatande mamma.

Det är lugnt.

Tack.

-Jag älskar dig. -Jag älskar dig också.

-Sov gott. -God natt.