Original subtitles

Ber�tta lite om f�retaget. Constant...

Constant Elevation? Det bildades p� sk�mt av mig.

Jag b�rjade samla utrustning f�r personlig upph�ngning.

Jag ville h�nga sj�lv, det var allt.

Efter ett tag ins�g jag att jag hade mycket utrustning.

Jag kunde b�rja lyfta och h�nga upp folk.

Det var d� allt b�rjade. Det var f�r ungef�r sex �r sedan.

- Hur st�r det till? - Bra, och sj�lv?

STERILA KROKAR

Hur k�nns det?

Ta ett djupt andetag och sl�pp ut det.

Och andas ut.

Det k�nns otroligt.

Vad upph�ngning g�r ut p�? Fy fan...

N�sta fr�ga blir v�l: "Varf�r vill man bli upph�ngd?" J�sses.

Svaret �r enkelt: Det �r kul.

- �r det bara p� kul? - "G�r det att g�ra? Vi provar."

"Kan jag h�nga upp mig? G�r det?"

Det kanske g�r. Saker kanske g�r s�nder. Det g�r, det med.

Jag kanske inte kan lyfta mig, det �r ocks� m�jligt.

Det finns tre m�jligheter. Bra, s�mre, s�mst. Vi provar.

Alla p� upph�ngningsdagar vill se p� eller prova upph�ngning.

De flesta som ser p� provar. Eller kanske inte alla, men m�nga.

Det f�rsta steget �r: "Det d�r klarar jag inte."

N�r de v�l ser p� kommer de att prova.

I �r fick vi �ntligen tummen ur-

- och gjorde upph�ngningar en g�ng i m�naden i tolv m�nader.

Ju fler evenemang vi har-

- desto fler nya kommer dit och sprider sedan ryktet.

Jag m�rkte tidigt n�r jag l�rde mig att h�nga upp folk-

- att jag gillade piercing-sidan och ville bli bra p� det.

Jag gillar att rigga. Man kan g�ra s� mycket.

En upph�ngning kan bli ett konstverk.

Det f�r verkligen folk samman. Det bildas en sammanh�llning.

K�nslan �verf�rs till deltagarna och vidare till publiken.

N�r det g�r bra och energin fl�dar och folk gungar och ler-

-finns ingen b�ttre plats p� jorden.

Om n�gon har det jobbigt och har sett till att komma hit-

- s� h�nger vi upp dem. Inte med tv�ng.

Vi hj�lper dem att hitta den inre styrkan att g�ra det.

Det blir inte verkligare. Det �r krokar genom huden.

Man litar p� att de b�r ens vikt.

Kalla det f�r spiritualitet, teknik eller vad ni vill.

Det �r vad som h�nder och det g�r inte att fejka.

Ut�varna �ppnar en d�rr och bjuder in folk.

- Det h�r blir sv�rt att h�lla koll p�. - Du �r fast direkt.

- Jag l�cker. - Sluta.

Det �r bortom min kontroll.

Herregud.

- �r du okej? - �r du okej?

�r du okej?

Han �r p� v�g att svimma. Ta ned honom.

S�tt ned honom, bara.

T�ck �ver stolen.

- S�ja. Bak�t. Bak�t. - Han �r med oss igen.

- �r allt bra? - Ja.

Det �r s�nt som h�nder.

N�r jag h�ll p� att svimma sa jag ingenting. "Det g�r nog �ver."

Sedan svimmade jag.

Jag svimmade h�ngandes och vaknade sittandes p� golvet.

Jag var f�rvirrad. Sedan kom endorfinerna. "Hissa upp mig igen!"

Det g�r inte ont men jag k�nns tung.

- Sluta bl�da, h�rdu! - Det �r bortom min kontroll.

Och?

Det k�nns som att jag har en elefant p� ryggen.

Nu �r du min.

M�nga g�r fel f�rsta g�ngen de h�nger och tar bilder.

"Mamma, pappa. Titta, vad jag gjorde."

"Det �r n�got fel p� dig. Varf�r skadar du dig?"

"Det g�r jag inte, jag har kul." Sj�lva genomtr�ngandet g�r lite ont.

Det ger endorfiner. Proffsidrottare utst�r mycket mer sm�rta.

Min inblandning i Constant Elevation var r�tt organisk.

Jag var med fr�n b�rjan. Efter f�rsta g�ngen visste jag var de fanns.

Jag var hos dem j�mt. Allt de ville prova, provade de p� mig.

En del fungerade, annat inte. Alla l�rde sig av det.

Jag h�rde talas om upph�ngning f�r n�stan sex �r sedan.

Jag ville prova, men ingen gjorde det.

Tam sa: "Ja, vi g�r upph�ngningar."

Jag sa: "Jag har velat prova i �ratal." Det blev av och det var grymt.

Hos indianerna var upph�ngning en pr�vning f�r att bli vuxen.

Vi beh�ver det f�r att visa oss sj�lva-

- att vi �r starka nog att klara det och njuta av det.

Man ser det och t�nker "i helvete heller" eller "det ser intressant ut".

Man inser att det inte �r s� sv�rt och att det ger mycket.

Jag k�nner mig lugn och lycklig.

Det �r endorfinerna. Det �r kul.

Ser det symmetriskt ut? Jag satte dem under de existerande �rren.

- Ska jag st�lla mig? - Nej. Du h�ngs upp sittande.

Det g�r nog bra.

- Hur k�nns det, Tam? - Bra.

Det skulle bli en l�ngsam polisjakt.

Koppla honom. Okej, s�nk ned honom l�ngsamt.

Okej, f�r honom bak�t. Lyft d�r fram. S�nk bak, s�nk bak.

R�r inte hans hud. Flytta p� er, allihop.

- Lysande. - Skynda er!

Det �r bekv�mt.

N�sta station: Kensington. T�nk p� avst�ndet mellan vagn och plattform.

- Hur var det, Tam? - Riktigt j�vla schyst.

Vi har linjer kvar.

Det var grymt.

Jag �r glad att jag gjorde det. Jag har velat g�ra en �ngel l�nge.

Jag �r glad att jag gjorde det. Jag seglar p� moln.

Jag ska ta mat, s� fort jag har byxor p� mig.

- Du borde prova igen. - Nej.

- Nej, s�ger jag. Inte igen. - Du vet att du vill.

Nej, det f�r bli en eng�ngsh�ndelse.

Jag klarar inte att h�nga d�r igen.

- Inte? - Jag vet inte. Det var jobbigt.

Det k�ndes j�ttejobbigt.

Visst har jag t�nkt: "Jag kanske borde g�ra det igen."

Precis innan jag l�gger mig tvekar jag.

Det �r konstigt.

Jag �r glad och stolt att jag gjorde det, men inte igen.

Inte igen. Det var en eng�ngsgrej.

Nu tv�ttar jag omr�det med anti-bakteriell sprit som d�dar allt.

Vi kollar vad som vore ett bra st�lle.

Djuphavsfiskekrokar utan taggar.

Det var s�na som anv�ndes f�rst och passar till vissa upph�ngningar.

Det finns specialkrokar, som Gilson-

- och Black Sheep. De g�rs f�r upph�ngning.

Massagen separerar v�vnaden och g�r genomborrandet l�ttare.

Andas in djupt och andas ut.

Nu riggar vi. All v�r utrustning finns i olika klasser.

Vi anv�nder dubbel�tta-knopar-

- f�r att de s�llan ger efter och inte dras �t under tryck.

Stanna d�r.

Nu h�nger hon.

Vi jobbar bra ihop.

Demokratiska republiken Kongo?

Det vi g�r nu �r...

...att minska vikten.

Det k�nns som att man v�ger ett ton.

Vi anv�nder Clenells anti-bakteriella reng�ringsdukar.

Krokarna g�r inte ont att dra ut.

Torkar man inte bort det torkade blodet s� dras det genom s�ret.

Det �r inte sk�nt f�r den de sitter i.

Ett, tv�, tre.

Vi l�gger duken �ver n�r vi masserar och vi har ansiktsmasker.

Bubblorna kan st�nka p� en.

Vi s�tter f�rband ovanp�, de f�r sitta �ver dagen.

Riv inte p� s�rskorporna, d� bildas �rr. L�t dem sitta.

N�r de faller av baddar man med E-vitamin eller biologisk olja.

Vi �r p� tatuerarm�ssan i Birmingham. Vi �r ombedda-

- att visa vad upph�ngning �r under hela dagen.

Folk f�r se att upph�ngning inte �r s� traumatiskt.

S�g bara till.

Att lyftas g�r ont, sedan k�nns det som en sele.

- Otroligt. Hur l�nge h�nger hon? - S� l�nge hon vill.

Jag och min pojkv�n genomborrar rumpor ihop. Det �r v�r livsstil.

- Vill du prova? - Ja, nu n�r jag har sett det.

Jag vill prova lotusst�llningen. Den gillar jag.

Jag vill inte f� rumpan genomborrad. Det �r modigt.

Det inte n�got man b�rjar med.

Fy fan, det d�r �r sjukt.

- Vad tycker du? - Det �r inte min grej. Jag m�r illa.

Alla �r v�l olika. Det �r f�rsta g�ngen jag tittar p� s� l�nge.

- Svimmade folk av att titta? - Ja, en tjej och en kille.

- Du har en kvart kvar. - En kvart? Jag hinner somna.

- Du gillar det h�r. - Vi ser en till. Vi vill g�ra det.

�ven om jag inte vill g�ra det igen vill jag inte ha det ogjort.

Det ser otroligt ut, s�rskilt efter att ha pratat med dem.

- Ja, alla �r trevliga. - Ja, de verkar sk�na.

Det lugnar en n�r de ska k�ra krokar genom ens hud.

- G�r det inte ont n�r man �r uppe? - Jo, det drar lite.

Att komma upp g�r ont.

- Det �r sk�nt n�r man �r uppe. - K�nns det konstigt?

K�nns det som att sitta?

Vilken upph�ngning skulle du vilja fotografera?

Jag t�nker mer i serier �n i enstaka bilder.

N�got slags ber�ttelse i flera bilder, t�nker jag mig.

Andra gillar bara kroppar.

Min id� �r att visa bilder-

- d�r man inte kan veta om m�nniskorna lever eller �r d�da.

Det �r intressant med upph�ngning.

Det b�rjade f�r sju, �tta �r sedan. Jag har k�nt Tam i m�nga �r.

Han bj�d in mig till en tidig upph�ngning. Jag k�rde p�.

Jag tog 300-400 bilder ur alla vinklar. Jag �lskade det.

I b�rjan var det f�r att det var s� totalt annorlunda-

-mot allt annat man kan fotografera.

Ibland v�ntar jag med kameran tills de rycker till.

D� fotar jag minen. Jag skapar bilden, jag avbildar inte verkligheten.

Folk tror att det de ser genom kameran �r sanningen.

"De f�ngade det som h�nde." Det �r l�ngtifr�n sant.

Bilderna skapar en egen verklighet.

Vi tar en bild av en upph�ngning, d�r de h�nger f�r alltid.

Det kan vara i fem sekunder, men bevaras f�r evigt.

F�r mig �r kroppsutsmyckning-

- ett s�tt att l�ra k�nna mig sj�lv. Jag gjorde det redan som barn.

Det var i Italien.

I ton�ren k�nde jag att n�got var fel.

Att ingen annan gjorde som jag.

Andra hade gjort det i andra stammar och kulturer-

- d�r folk experimenterar med sig sj�lva.

Upph�ngning har en historisk bakgrund.

Andra tog in det i v�r subkultur-

- som en aktivitet, snarare �n en �verg�ngsrit.

P� ett s�tt �r det ett s�tt att utmana sig sj�lv.

Man utvidgar ramarna f�r vad ens kropp klarar av.

Samtidigt s� uth�rdar man aktiviteter som inneh�ller sm�rta-

-f�r att de �r frig�rande.

Det �r kemiskt, adrenalin och endorfiner fl�dar.

- Vad har du f�r syn p� sex? - Min syn p� sex?

Generellt? Aktiviteten?

- Generellt, vad tycker du? - Det �r okej. Vad �r din syn?

Jag vill ha det s� mycket jag kan-

- s� ofta jag kan med s� m�nga jag kan.

Jag gillar tjejer med strap-on och �ppna sinnen.

- Ska du h�nga idag? - Nej, jag gjorde det ig�r.

- Vad gjorde du ig�r? - Ett sj�lvmord.

Med krokar i huvudet och ett grillspett genom ansiktet.

De avbr�t f�rest�llningen.

Min fru var kl�dd i mumie-bondage.

Hon hade en stor strap-on och skulle knulla mig, men det var f�r mycket.

Det var synd, jag ville bli knullad p� scenen.

- Lesley var ocks� besviken. - Ja, det blev hon.

Men att k�ra grillspettet genom mitt ansikte gjorde henne glad.

Ja... Efter m�nader med problem �r jag lycklig.

Att f� rensa skallen, jag b�rjade gr�ta. Fy fan.

De har en fantastisk id� som f�r en att slappna av.

Man b�rjar om.

- F�rklara p� engelska. - Det �r sv�rt att f�rklara.

Det gjorde mig verkligen...

Det renade mig.

Rolf, vill du k�ra efter Stefan?

Du ska f� prova en statisk.

Inverterat �ngel-krucifix.

Jag vet hur det �r h�r. Halvv�gs kommer folk fram.

"Jag har �ndrat mig, hinner ni med mig?" Det r�knar jag med.

Vi har tv� stora, �rliga evenemang. Det ena �r jul-upph�ngningar.

Det �r vid jul. Och s� det h�r. B�da drar internationella g�ster.

M�nga utl�ndska v�nner kommer. Det �r alltid kul.

Folk har tv� olika sk�l att bli upph�ngda.

Vissa beh�ver spirituell rening. De g�r riktigt h�ftiga upph�ngningar.

N�r de g�r det ofta f�rsvinner problemen och de g�r det f�r n�jet.

F�r vissa �r det p� fullt allvar och det ber�r dem k�nslom�ssigt.

Det �r s� de bearbetar sin sm�rta och kan g�ra sig av med den.

Och andas ut.

Varf�r g�r jag det h�r?

Vissa h�ller sina krokar s�h�r.

Jag gillar det inte. Man ser ingenting. Jag h�ller kroken sidledes.

H�ll den bredvid ing�ngen.

Jag fr�gar om han �r redo. N�r jag s�ger "andas ut" g�r du igenom.

Det �r l�ttare �n det verkar.

- Han l�ter s� p� grund av min krok. - �r du s�ker p� det?

- F�rl�t f�r att jag gjorde dig illa. - Det �r normalt. Allt �r okej.

- Tack f�r att jag fick g�ra det. - Nu vet du hur det �r.

Det �r den 140:onde upph�ngningen-

-och den 25:e i �r.

Ibland k�nns det n�r de genomborrar mig.

Jag har 453 piercingar. Jag �r med i Guinness Rekordbok.

Jag har skaffat fler, men jag tog siffran fr�n rekordboken.

Den hundrade g�ngen gjorde jag en upph�ngning med hundra krokar-

-p� upph�ngningsm�ssan i Oslo.

Personalen p� m�ssan f�rberedde de hundra krokarna-

-och det var fantastiskt.

Genomborrandet tog 45 minuter f�r 100 krokar.

Riggandet inf�r upph�ngningen tog ungef�r en timme.

Jag var uppe i ungef�r 1,5 timmar.

Efterv�rden tog nog v�ldigt l�ng tid.

Att dra ut alla krokar och tv�tta.

- K�nns det j�mnt? - Ja.

Ungef�r? Okej.

Du �r s� vacker.

Det var min speciellaste upph�ngning.

Det blir s� m�nga fler, raring.

- Vi har m�nga �r kvar till det. - �h, tack.

Kroatien �r ett litet, katolskt land. Det m�ste ni veta.

Det �r sv�rt att vara annorlunda �verallt. H�r �r det...

Folk d�mer. De f�rs�ker f� v�rdnaden om mina barn-

- som jag har tagit hand om ensam i �tta �r, p� grund av...

...att jag h�ller p� med upph�ngning.

De p�st�r att upph�ngning �r sado-masochism-

- och f�r att min unge var med p� min f�rel�sning...

...d�r jag h�ngde i sj�lvmordsst�llning och ber�ttade varf�r folk g�r det-

-vid �ppnandet av en utst�llning.

Det har p�g�tt i m�nader och jag vet inte hur l�ng tid det tar.

De tog barnens pass. Jag ville l�mna landet med dem.

Nu g�r det inte.

I livet v�ljer vi de som blir v�r familj.

Jag l�g p� sjukhus f�r en mindre operation.

Jag s�g de som l�g d�r och deras m�drar eller systrar-

- bes�kte dem och tog hand om dem. Mina v�nner tog hand om mig.

Vissa ni har m�tt h�r �r just de v�nnerna.

De tar hand om mig n�r det �r sv�rt.

En av dem �r h�r p� grund av mitt barn och r�tteg�ngen.

Jag blev till och med gripen av polisen p� grund av...

P� grund av p�hitten om upph�ngning. Det var illa.

De grep mig vid ungens skola och st�llde till en scen.

De f�rh�rde mig p� polisstationen i tre timmar.

�terigen p� grund av upph�ngning.

Jag tror att folk �r r�dda f�r det de inte f�rst�r.

Det tar tid innan de f�rst�r.

Och...

Det jag m�ste g�ra under tiden �r-

- att upplysa och f�rs�ka framst�lla oss i god dager.

Att vara ett gott exempel, s� att folk inte d�mer oss lika mycket.

Mer kan jag inte g�ra. Jag vill inte att alla ska f�rst�, det kan de inte.

Det vore dumt. De kan v�l bara l�mna oss ifred?

- B�r jag vara r�dd, James? - Tja... Du k�nner ju mig.

Hur r�dd b�r du vara? Jag trollar, g�r p� glas-och sprutar eld-

- och Red Bull f�r hj�lpa mig igenom det.

- Hur mycket har du sovit p� sistone? - Det tar vi inte inf�r kameran.

Jag �r r�tt s�ker p� att ingen kommer att d�.

Ganska.

Det h�r �r en braai. Det �r en sydafrikansk fest-

- d� man ses, grillar, dricker och har kul ihop.

Grymt.

Kroppen reagerar.

Endorfinerna fl�dar i blodet.

Folk s�ger: "Det �r s� sm�rtsamt att vara d�r uppe." Sm�rtan g�r �ver.

N�r man �r uppe och huden v�njer sig �r sm�rtan inget problem.

Upph�ngningar b�rjade jag med...

De har alltid fascinerat mig. Det �r en stamgrej.

Indianernas anv�ndning intresserar mig.

N�r jag blev �ldre unders�kte jag om det var m�jligt-

- �ven om jag m�ste resa. Jag bodde i London och ins�g-

- att m�nga f�retag i Storbritannien g�r det. Jag t�nkte:

"Okej, det skr�mmer mig. Prova." S� det gjorde jag.

Det �r intressant att g�ra det, att faktiskt vara d�r uppe.

Inte bara ensam, utan att andra ser p�.

Att framkalla starka k�nslor hos dem p� grund av vad de ser.

Som n�r en konstn�r med en tavla eller en skulptur vill v�cka...

...k�nslor hos �sk�darna. S� ser jag p� upph�ngningar nu.

Var b�rjar vi?

Jag ber folk som vill prova att komma upp.

Kavla upp byxbenen och l�mna skorna i den �nden.

Kom hit.

Regel ett: N�r ni kliver-

-s� ha hela foten p� glaset.

Hoppa inte, det vore en dum id�.

Herregud.

Jag �nskar att du inte hette Damien, som i Omen. Dj�vulens son.

- Jag �r d�pt efter filmerna. - L�gg av!

Pappa �r skr�ckfilmsfantast.

Snyggt.

- Ja! - Snyggt. Bra gjort.

Min f�rsta g�ng var 1996.

Jag anv�nde inte krokar d�, men...

Det var mycket blod och...

...djurhuvuden. Man vill skapa en r� urtidsenergi.

F�r att framkalla den tycker jag om att anv�nda blod.

Det finns n�got ursprungligt med blod.

Man anv�nder blod i m�nga shamanriter.

P� grund av energin.

Tanken �r att vi i v�r v�rld �r bortkopplade fr�n oss sj�lva.

Vi bombarderas av saker som ska �vertyga oss att k�pa n�got-

-dyrka n�got eller r�sta p� n�got.

Genom extrema upplevelser-

- l�r man k�nna sin kropp p� helt nya s�tt.

Det skapar ett fl�de av r� energi-

- som l�ter en hitta tillbaka till sig sj�lv-

- och br�nna bort allt vi bombarderas med.

Om man utmattar kroppen bortom en viss punkt-

-frig�rs endorfiner och annat.

Man uppn�r ett transliknande tillst�nd.

Jag tror att m�nniskor l�ngtar efter att k�nna s�.

F�r vissa �r det undermedvetet, f�r andra medvetet-

-men det finns i alla kulturer.

Annars fryser vi och stagnerar.

Vi f�rfaller.

I v�r tids�lder...

...�r mentalt f�rfall v�ldigt vanligt.

Det �r bra nervositet. Det �r lite som f�rsta g�ngen.

Som att vara oskuld.

- Varf�r har det dr�jt s� l�nge? - Jag har valt fel s�llskap.

Min pojkv�n gillade inte kroppsutsmyckning. Jag fick inte.

Han �r borta och det �r dags att f� lite ny energi.

Jag beh�ver det f�r att slappna av. Det �r en bedrift att h�nga i krokar.

Klarar jag det, s� kan jag f� ett jobb l�tt.

Jag vill inte g�ra det l�ngre. Jag vill �ka hem.

G� och f� orgasm, s� s�ger du: "Jag �r redo. H�ng upp mig."

Ner igen. Tack.

Saktare. Saktare. Sluta.

Fans j�vla fitta. �h!

Det g�r �ver, men kommer tillbaka ibland.

"Javisst, ja. Jag h�nger i krokar."

- Jag vet inte varf�r det svider. - F�r att du har krokar i huden?

Javisst, ja.

"Vi klarar det."

Jag s�g det i Oslo och det var som n�r jag f�rst s�g upph�ngning.

Jag ville k�nna som vid min f�rsta upph�ngning.

Den l�nga kl�ttringen var v�rst.

De tre killarna d�r uppe lugnade mig och f�rklarade.

Jag f�rs�kte slappna av, men jag klev ut och hoppade.

Man hoppar och faller och krokarna i en �ker upp. Vilken kick.

Man flyger. Det var min minst sm�rtsamma upph�ngning.

Jag k�nde inte av krokarna f�rr�n jag hade gungat 2-3 g�nger.

D� hade huden vant sig. Det var en otrolig upplevelse.

Jag rekommenderar det f�r alla.

- Nu �r det klart, J. - Det var otroligt.

J�vlar!

- Fy fan. - Ja. Jag tar en bild av dig.

- S�g s� igen. - Fy fan.

Ja, kolla p� ditt leende.

Det �r som... Fy fan!

� Wings of Desires v�gnar v�lkomnar jag er.

Vi �r omkring 70 n�r alla �r h�r.

Vi representerar tretton l�nder och elva upph�ngningsteam.

H�r m�ter ni ert team.

H�r tr�ffas ledare och team.

- Misty, �r du redo? - Ja.

Vem vill ta hand om Sergej? D� k�r vi.

Det �r som att f�da. F�rsta g�ngen �r en chock.

Andra g�ngen �r man f�rberedd.

Det var precis som att f�da f�r andra g�ngen.

Lotusst�llningen var intressant.

Att vara upp och ned var intressant, s� jag kombinerade dem.

Det var en id� jag fick.

Vi kan f� krokarna att sitta kvar i alla kroppsdelar.

Fr�gan �r om det �r funktionellt och bekv�mt att h�nga fr�n kroken.

De sitter f�r djupt. Det �r onaturligt-

-att ha dem s� n�ra ryggraden.

Ju l�ngre ned, desto st�rre �r risken att tr�ffa en nerv.

S�h�r illa kan det bli-

- om placeringen �r fel f�r vad man vill g�ra.

- Vad �r riggarens st�rsta f�rdighet? - Knopar.

Precis. Knopar �r viktiga f�r alla som riggar upph�ngningar.

Den viktigaste knopen att kunna �r �ttaknopen.

Folk gillar dem av olika sk�l: Den �r v�ldigt stark.

Den ger inte efter, den �r l�tt att k�nna igen och l�tt att knyta.

Jag �r Misty, jag skriver f�r Hook Life.

Det h�r evenemanget �r viktigt.

Upph�ngningarna och p�verkan vi har p� folk-

- till och med de tramsiga festerna efter�t blir en del av v�r historia.

Varje upph�ngning f�r�ndrar oss genom hur det p�verkar personen.

Jag kom �ntligen f�rbi sm�rtan.

Jag vill svimma. Det vore otroligt.

Intensivt, sm�rtsamt och k�nslosamt.

Jag ville inte upp, men det var fint.

Ner, ner, ner, ner, ner.

Idag f�r ett �r sedan utsattes Oslo f�r en bomb.

Det v�rsta var massakern-

- p� flera oskyldiga barn, fast p� en � utanf�r staden.

Vi, som lever i en bubbla och g�r det vi �lskar-

-b�r n�mna att det h�nde.

Jag vill f�rs�ka s�ga n�got-

- om v�r gemenskap och v�r alternativa livsstil.

Folk s�ger: "Jag vill vara normal." Jag fr�gar: "Varf�r?"

F�r mig �r det h�r normalt och de normala �r problemet, inte vi.

Wings of Desire bildades efter att jag b�rjat h�ngas upp p� scen.

Jag ville jobba med underh�llning, som fakir.

Det roliga var att varje g�ng jag h�ngt inf�r publik-

- fr�gade n�gon efter m�jligheten att bli upph�ngd.

Jag ins�g att fler ville prova.

Jag hade s�kt efter m�jligheter-

-att bli upph�ngd sj�lv s� l�nge.

Andra ska inte beh�va s�ka s� l�nge-

-och f� s� sv�rt att hitta hj�lp.

M�nga volont�rer �terv�nder och vet precis vad de beh�ver g�ra.

G�ster kommer och arbetar med oss.

Det �r b�de nya ansikten och stammisar.

De har varit h�r och vet hur vi jobbar och de sk�ter sitt jobb.

De tar ansvar och jobbar h�rt.

Det tilltalar de som ser bortom krokarna och den t�jda huden.

Och blodet som sipprar fram.

Vissa ser upph�ngning och ser bara krokar, t�jd hud och blod.

"Fy fan, det ser sm�rtsamt ut. Det g�r jag aldrig."

Vissa ser den som h�nger d�r.

De ser formen och sk�nheten i de skulpturala effekterna.

Och ansiktena. Visst, de flesta upph�ngda k�nner sm�rta.

Men efter det kommer salighet.

Det tilltalar folk.

"Jag vill n� den njutbara stunden."

"De ser s� bekv�ma och lyckliga ut."

- Nej, inte jag! - Jo, sj�lvklart.

- Det g�r inte ont l�ngre. - Imorgon g�r det ont.

- Jag hanterar sm�rta d�ligt. - Ta dig igenom det!

- Vaden eller l�ret? - L�ret.

Du �r fri att v�lja.

Herregud! Nej! Nej!

- T�nker du g�ra det? - Hon �r dramatisk f�r filmens skull.

- Hon �r med i eftertexterna. - Det h�r blir magiskt.

- Ett, tv�... - Fan, fan, fan, fan!

- Fan, fan, fan! - Ja!

- Har ni gjort det? - Vi gjorde det.

D�r �r det. Det blir inte ens ett �rr.

Va? Skojar ni? Hur kan det inte l�mna ett �rr?

Det tog f�r l�ng tid, det hann kallna.

- Det var f�r att du gn�llde. - G�r det en andra g�ng.

Bravo, Kate.

Vi v�ntar lite.

Nu? Ett, tv�...

- Bra gjort. - Bravo, Kate.

TIO M�NADER TIDIGARE

Det h�r bildar ett band mellan oss.

Jag gjorde Damiens f�rsta upph�ngning till en kortfilm.

Du m�ste vara d�r vid min f�rsta g�ng.

Jag �r Kate, regiss�ren till filmen ni snart har sett klart.

Jag t�nker s�tta det h�r sist. Det �r inte filmat �n-

- s� jag vet inte vad ni har sett. Jag har vissa planer.

Jag har planer, det �r kul.

Hoppas att planerna g�r igenom.

Jag �r framf�r kameran f�r att...

En del av projektet, p� grund av s�ttet jag vill filma det-

- m�ste jag filma min egen upph�ngning.

Alla s�ger att det �r of�rklarligt, det �r olikt alla andra upplevelser.

Allt annat som kan k�nnas.

Om jag ska kunna f�rmedla upplevelsen-

- och gemenskapen omkring den, s� m�ste jag g� igenom den.

Jag m�ste uts�tta kroppen f�r det.

Jag har inga piercingar. Jag har h�l i �ronen, jag var elva. De �r tomma.

- Du har sex senare. - Nej, bara tv�.

- Jag t�nkte inte... - Jag har tre.

Ni s�tter dem i mig! J�sses!

Det �r okej att s�ga "dra �t helvete" till killarna idag.

De har ingen chans.

Dames ska distrahera mig. Jag ska krama hans hands sm�rtsamt.

- Jag �r r�dd f�r genomborrandet. - Det g�r bra.

Okej, nu g�ller det. H�r �r min upph�ngningskl�nning.

S�ja. Ska jag g� under, s� g�r jag det med klass.

Jag m�ste g� in nu, va? Jag m�ste ha min telefon.

- Ingen SMS: ar. - Du f�r inga livlinor.

Du kommer att hata dig sj�lv om du inte g�r det.

V�nd dig om, sl�pp ned armarna och h�ll dem raka.

- Damien njuter av det h�r. - Nej, jag vet hur du k�nner dig.

Han �r nerv�s f�r din skull. Alla har g�tt igenom sin f�rsta g�ng.

Alla har varit upph�ngda h�r, och alla minns hur det k�ndes.

Det ser j�mnt ut. Jag provar att nypa lite.

Sedan s�tter vi i krokarna. Perfekt.

- Fan. - Titta hit�t. Du ser henne inte.

S�g till n�r du �r redo. Vi har kommit s�h�r l�ngt. Du klarar det.

- Har du kroken? - Ja. F� inte panik.

- Ge mig en sekund. F�rl�t. - V�ntan �r v�rst.

- G�r det, Kate. - Vi vet att du klarar det.

- Andas in djupt. - V�nta lite. Jag klarar det. V�nta.

Andas in djupt. Sl�pp ut det l�ngsamt. Bravo.

Det var det. Du har en krok. Bra, du har tv� krokar.

Oj, det g�r lite ont. Det sticker lite.

Det �r min rygg.

Jag �r n�stan klar. R�k, s� blir jag klar. Ta en l�ngsam cigarett.

S�, du m�ste t�nka p� n�gra saker.

Se inte p� f�tterna, utan p� mig. Andas och h�ll �gonkontakten.

Jag h�ller dina h�nder hela tiden. Vi �r snart klara.

Fy fan! Fy fan!

Du klarar dig bra. Du klarar dig j�ttebra.

Forts�tt att andas. Lita p� mig.

Jag klarar inte mer. Jag klarar inte mer.

Klarar du det?

H�ll dig fast vid mig. Allt �r bra.

- Du har gjort det. - Lyft mig inte h�gre.

Jag har inte tagit in det.

Jag k�nde mig mer avslappnad. Jag klarar det.

Bra gjort. Du var uppe. Nu ska vi gunga dig.

- Ett steg i taget. - F�rst ska du le.

I det l�get �r det okej. D� �r gungandet ingenting.

F�rsta g�ngen vet man inte vad man ska v�nta sig.

N�r man har gjort det vet man vad man ska v�nta sig.

- Det br�nns, f�r fan. - Titta p� mig.

Fan! Jag klarar det inte igen!

Jag klarar det inte, s�tt ned mig igen.

Det �r okej.

Det �r okej.

Jag vet att jag klarar det. Jag vet att jag klarar det.

Det �r ingen fara.

Okej.

Det �r bara sm�rta.

Det �r bara sm�rta.

- Jag klarar det inte! - Jo, det g�r du.

Jaha, det var endorfinerna. Gunga mig inte!

- Titta p� dig sj�lv. - Det vill jag inte g�ra.

Det vore fint om ryggen inte k�ndes kl�md.

Andas, bara.

F�rs�k. Det k�nns bra.

F�r jag se?

Kan vi sluta gunga ett tag?

Jag gr�ter fortfarande. Det �r s� k�nslom�ssigt.

V�ldigt k�nslom�ssigt.

Jag vill komma ned.

- Jag �r okej. Jag vill ned. - Ned, Tam.

Stolen �r bakom dig.

- Ska jag ta loss dig? - Det �r bra.

Jag kan inte sluta gr�ta.

Det var v�ldigt k�nslosamt. V�ldigt k�nslosamt.

- �r du glad att du gjorde det? - Ja. Jag g�r nog inte om det.

Det var en bra upplevelse.

Jag f�rst�r mycket b�ttre nu.