Original subtitles

Dansbanden kom tillbaka efter dansbandsdöden – med besked.

Under slutet av 80-talet blev dansband stort igen.

På dansgalorna samlades tusentals människor–

–för att dansa till flera band samma kväll.

Dansbanden var superstjärnor.

Men scenen har i stor utsträckning varit mansdominerad.

Det här avsnittet ska handla om kvinnorna – dansbandsdrottningarna.

Och om låten som har utsetts till tidernas svensktopps-låt.

♫ ...i vårt liv ♫ Den lycka som vi känner

Det här är Den svenska dansbandshistorien.

Musikbranschen har alltid dominerats av män, så även dansbandsvärlden.

På dansgolvet är det fler kvinnor men på scenerna dominerar männen.

I perioder har tjejerna hörts mer, men de har alltid varit i minoritet.

För de kvinnor som stått på scenerna genom åren har det ofta varit tufft.

Rökiga lokaler, sena kvällar och mycket att ge av sig själv.

Det är ett tuffare jobb än många inom musikbranschen tror:

"Att vara dansbandssångerska är enkelt." Det är absolut tvärtom.

När jag blev gravid fick jag jobba in i nionde månaden.

Jag försökte få ledigt en månad tidigare, då jobbet var så tufft.

De skrattade: "Du är sångerska, det får du aldrig."

Att vara tjej i ett dansband... Det var inte så många på 70-talet.

Det kan jag förstå, för det är tufft.

Jag vet en tjej på 70-talet. Hon fick skriva kontrakt med kapellmästaren–

–att hon fick inte bli gravid på så och så många år.

När jag började i Blooms var det bara Kikki och Lena Pålsson–

–som jag kände till, som jobbade som sångerskor.

Det är ju en mansdominerad bransch. Sen är det ett fysiskt hårt jobb.

Det är långa resor, man ska bära grejer–

–och man ska stå på scen i minst fyra timmar.

Var man sjuk fick man spela ändå. Det fanns ingen möjlighet att ställa in.

Det var slitigt, men så pass roligt att man bet ihop.

Men det tog ut sin rätt sen. Det är en ganska tuff värld.

Som tjej måste man helst vara lite bättre, och inte låta sig slås ner.

Ofta är killar lite säkrare på sig själva, vi kvinnor är lite snällare–

–och vill inte ta så stor plats.

Man kanske har svårare att hävda sig. Att vara ensam bland killar är svårt.

Det är jätteroligt att spela. Det är slitigt, men det är många jobb.

De positiva fördelarna överväger absolut.

Vi tar oss tillbaka till 70-talet när dansband var nytt och stort.

Kvinnorörelsen tog fart, och efter att sambeskattningen avskaffats–

–och föräldraförsäkringen infördes började allt fler kvinnor arbeta.

♫ Jag levde som en docka ♫ och alla skämde bort mig

♫ Behövde bara peka, ♫ fick allt jag ville ha

Birgitta Wollgård hade nått framgång i dansbandsvärlden.

Vi blev klassade som riksband – man spelade från norr till söder.

Vi jobbade fem dagar i veckan.

Det var fullt med folk. Det kunde vara tusen personer.

Det är jag tacksam för. Men att sitta i en turnébuss mil efter mil...

Nja, sådär. Det var lite dödtid, kan man säga.

♫ Ja, nu får jag det betala ♫ mitt sätt att vara

Jag som tjej började fundera på om man kanske skulle vilja ha barn.

Därför la vi ner då, –79, för vi ville bilda familj.

♫ ...om att du ska märka ♫ att nu bäddar jag för dig

På 70-talet hade Kikki Danielsson drömmar om vad hon ville jobba med.

Dansband var ju stort på 70-talet, och jag var själv ute och dansade.

Jag trånade: "Tänk om jag kunde stå på en scen och sjunga"–

–"och folk skulle lyssna! Nej, det kommer aldrig att gå."

Jodå. Kikki började sjunga i Wizex 1973.

♫ Minns du för längesen ♫ när jag var din enda vän?

♫ Du gav mig en ring, ♫ jag skulle bli vigd

Wizex hade precis tagit över namnet.

Man köpte det i befintligt läge, med två högtalare – en sprucken, en hel.

Och en jätteful buss som startade bara ibland.

Alla instrument fick inte plats, så bastrumman måste en ha i knät.

Så åkte vi runt i flera år.

♫ Ja, jag ska vänta på dig, ♫ jag önskar jag kunde få dig

♫ att tänka om och komma igen

Vi skulle spela för att det var kul.

Jag trodde väl aldrig att vi skulle tjäna pengar på det.

Det tog snabbt fart.

Det var väldigt många dansband då, och Bert Karlsson hade de flesta.

Så vi hamnade till slut i hans stall.

Och bara det var ju... Han var ju kungen av dansband!

♫ Du reste din väg ♫ och lämna' mig kvar

Men som ensam tjej på scenen har Kikki upplevt obehagliga saker.

De manliga musikerna... Det är aldrig nån som gjort nåt sexuellt närmande–

–eller nåt dumt, eller nedvärderat mig för att jag är kvinna.

Snarare tvärtom. Men det är ju publiken...

Ett gäng kan slå vad om vem som vågar gå längst upp på mitt knä.

"Imse vimse spindel"... Jag lappade till en kille en gång med hela...

Jag laddade och han fick hela hand- flatan. Jag tappade nästan känseln.

Han kom inte fram mer – ingen i det gänget.

Jag minns en scen i Sundsvall. Det var väldigt trångt.

Då kom ett gäng tuffa killar–

–och på en given signal la de sig ner och tittade under min kjol.

Jag blev så förbannad. De asgarvade och så lommade de iväg.

Och jag ut, och bytte om till byxor.

Jag ska sjunga, jag gör mitt jobb.

Jag står inte där som nåt sexobjekt som de ska få kladda på.

Det var oerhört kränkande.

♫ Som en vän

♫ vill jag ha dig lite än

Jag skulle aldrig ha vågat ha en sån här urringning på en blus eller nåt.

Jag körde hellre med polotröja för att inte konkurrera med nån...

Men ändå såg jag blickar från tjejer.

De tyckte väl att jag var för snygg.

♫ Stand by your man ♫ and show the world you love him

Kikki blev en förebild för kvinnor i dansbandsvärlden.

En av dem var Christina Lindberg.

Hon gav ut sin första singel 1982, bara 14 år gammal.

För mig var det givet att jag skulle hålla på just med dansband.

Det spelades dansmusik hemma.

Mamma spelade dansband, pappa spelade country och rock'n'roll.

Jag vaknade till att mamma städade, för hon jobbade natt...

Det var Thorleifs "Gråt inga tårar". Eller "Vad har du under blusen Rut".

♫ Vad är det där som putar ut?

Och så kom pappa med sina låtar, så det var naturligt för mig.

Och jag gillar att sjunga på svenska.

Jag började turnera när jag var 13 med de stora artisterna som fanns då.

Sen började jag turnera själv. Folk tittade: "Vem är hon?"

Det var bra att börja från grunden.

♫ ...förstod hon, när hon tänkt ♫ och gjort nånting som blivit fel

Det stora genombrottet kom 1989, när hon tillsammans med Lasse Stefanz–

–sjöng in en låt som skulle bli en av de mest populära genom tiderna.

Jag hade varit på en coundtry-gala.

Där fanns en tjej som hette Christina Lindberg. Hon var inte så gammal.

Hon gick upp på scen och sjöng några låtar, och jag tänkte: "Vilken röst!"

♫ ...jagar skuggor där i rummet

♫ dagen börjar synas snart igen

"Vad skoj att göra en duett med en sån tjej!" Jag hittade en norsk låt.

Vi frågade om hon ville vara med.

"Lasse Stefanz... Vad roligt." Jag visste att de var häftiga–

–för de hade lite country-känsla. De skilde sig lite från andra dansband.

♫ Hela livet med dig, ♫ hela livet med dig

Det blev alltså en hit, det blev mycket uppskattat.

Så bytte vi skivbolag, och då sa skivbolagsdirektören till mig:

"Kan du försöka hitta en låt"–

–"för jag vill ha med en duett med Christina. Gå hem och skriv en."

Jag sa: "Men vi har bara en vecka på oss." – "Det hinner du."

"Nej, nej." Jag fick ingen fason på detta. Jag kände pressen.

"Ah, Okej." Så skrev jag.

Dagen efter spelade vi in låten i studion.

"Nej, vad hemskt. Christina kommer aldrig att ställa upp på det här."

Jag fick ett kassettband med "De sista ljuva åren".

Jag tackade ja direkt. Fast jag var så ung, så såg jag många äldre–

–som hade jättemycket att ge men kände sig ensamma.

Man vill ju fortsätta leva, och inte känna att man inte är värd nånting.

De åkte upp och la sång, och alla sa: "Här är en ny en jäkla hit."

♫ Så låt de sista ljuva åren ♫ bli de bästa i vårt liv

♫ Den lycka som vi känner ♫ låt den stanna livet ut

♫ Och när jag kommer fram till dagen ♫ då mitt hjärta slutar slå

♫ då ska du tänka på de stunder ♫ som var vackrast i vårt liv

Sen fick jag ett telefonsamtal:

"Det är Kent Finell. Grattis – andraplats på Svensktoppen."

Jag var säker på att det var min styvpappa som skojade, så jag sa:

"Pappa, sluta nu. Visst, kommit in på Svensktoppen..."

"Jätteroligt. Vi vår väl se."

"Fast det här ÄR Kent Finell, och du är i direktsändning."

"Är det inte du, pappa?" Då förstod jag att det var på riktigt.

Jag kommer ihåg känslan. Det var magiskt.

♫ ...dagen då mitt hjärta slutar slå

♫ då ska vi tänka på de stunder ♫ som var vackrast i vårt liv

"De sista ljuva åren" kom in på Svensktoppen i februari 1989–

–och stannade på listan i 65 omgångar.

Låten nådde aldrig förstaplats men blev en gigantisk hit–

–och en av de mest kända dansbandslåtarna någonsin.

Om jag vetat varför den blivit så populär skulle jag ha gjort en till.

Den har spelats in av flera artister och blivit tidernas svensktoppslåt.

♫ Din kind är märkt av tiden ♫ och ej så len som då en gång

Efter att de hade slagit rekordet–

–startade hon en egen orkester, Christina Lindbergs orkester.

♫ Oh, oh, oh, cheerio, ♫ vad lycklig jag är nu

♫ för det är som ett under ♫ när du är här hos mig

Då hade jag "De sista ljuva åren" i ryggen och folk var intresserade.

Jag märkte på folk omkring mig att det var stor skillnad–

–om man hade en hit eller inte för hur de behandlade en.

Ofta frågade folk: "Vad kul att du sjunger! Men vad jobbar du med?"

"Jag jobbar fem dar i veckan som sångerska."

♫ ...för det är som ett under ♫ när du är här hos mig

Det strömmade in tjejer som startade dansband.

Mona G, Helene & Gänget...

♫ Är man klok så borde man gå, ♫ men vem har lust att vara rationell?

Monia Sjöström i Grönwalls, Lena Pålsson i Wizex–

–och sen Charlotte Nilsson, Charlotte Perrelli.

Bodil Hovenlids, Lisbet Jagedal och Pools.

♫ Välkommen, sommar...

Under en lång tid var det enormt många tjejer som sjöng i dansband.

Jätteroligt att det kom så mycket kvinnor på 90-talet.

I södra Sverige hade de träffar också. Tjejligan kallade de sig.

De träffades och snackade lite.

Det var Lotta, jag, Monia från Grönwalls–

–Helene från Helene & Gänget och en god vän som heter Lena från Wizex.

Vi stängde in oss, drack vin och hade roligt. Det tror jag var jättebra.

Vi upplevde saker väldigt lika.

Det var skönt att man inte var ensam om sina tankar.

Att man hjälper varandra.

I den här branschen, oavsett kategori, ska man hålla ihop.

Man kan också vända på det: när man är ensam tjej får man uppmärksamhet.

Det tycker vi om – det är inget fel.

I början av 90-talet dyker det upp många kvinnor i dansbandsvärlden.

Ordet dansbandsdrottning börjar figurera flitigt i media.

Under 90-talet fick flera kvinnor den titeln.

Lotta Engberg var dansbandsdrottning och de andra var kronprinsessor...

♫ Här i stan ligger ett kondis ♫ nere vid torget

♫ och där träffas vi ♫ och fikar varje dag

♫ för kaffet smakar bra ♫ och har ett överkomligt pris

♫ och där jobbar ♫ världens bästa servitris

Dansbandsdrottning, det säger vad det handlar om:

Nån som är på toppen i sin genre.

En som många gånger fick titeln var Jenny Silver, då Jenny Öhlund.

På vissa håll kallades hon Lotta Engbergs arvtagerska.

♫ ...men jag brände då broarna väl

♫ Jag känner efter var kväll ♫ men jag kan inte känna

"Här är Lotta Engbergs arvtagerska." "Dansbandsdrottning som tar över."

Det var absolut inget som jag hade tänkt mig.

Jag hade tänkt: "Det här gör jag ett litet tag, så länge det är kul."

"Sen ska jag svischa vidare och göra egen musik."

♫ Jag vet att du tillhör en annan, ♫ jag vet att min kärlek är fel

♫ men känslor, de går ej att styra

Candela & Jenny slog igenom på 90-talet.

Jenny var stjärnan och fick mycket uppmärksamhet–

–men hon var väldigt ung.

Jag gick fortfarande i skolan och var tonåring. För mig var det liksom...

...ett ganska annorlunda helgjobb.

♫ ...en dag finner ut, ♫ jag är den du alltid har saknat

Efter ett tag fattade jag plötsligt:

"Oj, nu börjar det komma förväntningar på mig"...

..."vem jag är och hur jag ska vara."

Speciellt som dansbandsdrottning.

Jag var i övre tonåren och allt annat än världsvan.

Det är en sån oerhörd uppmärksamhet kring orkestern och dig.

–Ja. –Tidningarna skriver och skriver.

–De skriver. –Är det kul?

Efter ett tag kände jag att det var besvärande, i den situation jag var.

Under den perioden växte jag upp.

Det gick kanske lite för fort, på många sätt.

Det var en av anledningarna till att jag drog i handbromsen...

...väldigt plötsligt.

I fem år var hon sångerska i Candela.

Nu ska hon bli pop-prinsessa: Jenny Öhlund!

När Jenny valde att sluta, trots att hon stod på toppen och var populär–

–var frågan, som jag tog upp i Kvällsposten...

1996 skrev jag: "Vem ska ta över efter Jenny?"

Man kan se hur många tjejer det fanns som var heta då.

Där har vi Charlotte Perrelli.

Samma år som Jenny Silver bestämt sig för att lämna dansbandsvärlden–

–sjöng Charlotte Perrelli med Wizex, Kikki Danielssons förra band.

Men Charlotte kom in i branschen tidigare.

Jag började ju så tidigt. Jag var 13 år när jag började turnera–

–vilket idag känns helt absurt när jag tittar på mina egna barn.

Då fick man klara sig själv.

Mamma och pappa lämnade mig till gubbarna jag sjöng med.

Jag åkte iväg med dem 25 mil bort.

Sen mitt i natten väntade mamma och pappa på mig på en parkeringsplats.

Det fanns inga mobiler då. Så gammal är jag!

♫ När jag sitter ensam här ♫ och funderar på det där

♫ Vad var det egentligen som hände?

Jag är uppvuxen i en mansdominerad bransch. Det var inget konstigt.

Skulle jag hålla på med musik var det så det var. Det fanns inga kvinnor.

Det bekom aldrig mig. Jag tyckte inte att det var konstigt, obehagligt–

–eller märkvärdigt. Jag hade skitkul och fick göra det jag ville.

♫ Och så viskade en fågel i mitt öra ♫ och du vet nog vad den sa till mig

♫ Det enda som jag alls bör göra, är ♫ att lyss till hjärtats slag för dig

1999 skulle Charlotte vara med i Melodifestivalen som soloartist.

Jag måste göra det här så bra som möjligt.

Jag var ju en nedskriven dansbands- sångerska! Inte i dansbandsforumet.

Där var jag tvärt om ganska hyllad–

–för att jag stod för något nytt i branschen.

"Om jag är med i Melodifestivalen"–

–"ska det då vara en vanlig dansbandslåt?"

Jag kände att det måste vara något som står lite mer på egna ben.

Även de som inte gillar dansband skulle gilla det här.

♫ Jag ska älska dig ♫ i tusen och en natt

Charlotte vinner Melodifestivalen och blir sen etta i Eurovision.

♫ Seven steps to heaven, show the way

När jag vann vände det upp och ner på allt.

Jag hade en naiv ambition–

–att klara av att både vara med i Wizex och göra popkarriär.

Den var väldigt naiv – det var omöjligt.

Charlotte slutade i Wizex. Som många av kvinnorna i dansbandsvärlden–

–valde hon att gå vidare med en karriär som inte var i ett dansband.

Hela branschen är mansdominerad.

Idag kan man säga att det har blivit ännu färre kvinnor.

2–4 stycken kvinnliga sångerskor i heltidsband, det är inte fler.

Att sjunga i dansband är verkligen inget lätt arbete.

Jag tror att du måste ha mycket skinn på näsan och orka stå ut.

Du får ingen framgång gratis, utan det handlar om att jobba på.

Jag tror att tjejerna är smartare.

De orkar inte riktigt stå ut, och det behöver inte alltid vara negativt.

Medan många män har fortsatt att turnera–

–har många kvinnor gått vidare i karriären.

Många har satsat som soloartister i andra genrer, framför allt country.

Andra har satsat på hälsa. Några har blivit programledare.

Flera gick vidare som frisörer, som Birgitta Wollgård.

Efter år av framgångar la hon ner sitt band 1979–

–och gick tillbaka till sitt civila yrke som frisör.

Branschen letar nu efter något nytt – receptet på hur man lockar ungdomen.

Under flera år har inget hänt.

Nästan alla försöker vara kopior, framför allt av Vikingarna.

♫ Jag ger dig allt du vill ha

Under 90-talet kom "fräschmogna" band.

Vi kom in med buller och bång och struntade i det mesta.

Det var antagligen uppfriskande. Det behövdes en ny generation–

–som inte var så nedtyngd av regler och måsten.

♫ Nånting har hänt

Det nya soundet lockade ny publik men rörde också om.

Det finns en hel del regler: Se för tusan till att spela i rätt tempo.

–Är det bugg så är det bugg. –Tempo håller vi inte på med.

–Det var inte branschen van vid. –På vissa ställen satt det en lapp.

Det var förhållningsregler: "Viktigt med äkta spelglädje på scenen."

Jaha, okej...

Textning: Lisa Curman & Olle Bernmark © Sveriges Television AB 2020