Original subtitles

Sätt igång.

Tjusigt.

Hälsa Tiggarkungen att han inte längre styr i hamnen.

Inga fler uppgörelser, inga fler leveranser.

Det gäller ända till Dicker's Wharf, Limehouse tillhör nu Annie med elden.

Om han beslutar sig för att på något sätt motsätta detta-

-finns inte en skugga som kan gömma honom.

Inte ens den här?

Den där, då?

-Ge mig ett skäl att inte döda dig. -Det borde du ha gjort...

Men för fan!

Jag har nog att göra mumie av dig.

Det gäller även er, mrs True. Det går mer våldsamt till än utlovat.

-Vi skulle prata. -Det här är vårt språk!

-Då är du inte bättre än hon. -Jag är mycket bättre!

Men...! Nej!

Då så, säg vad ni vill säga-

-men jag bränner oss hellre till döds än lyssnar på ert gnabb.

Penance, släcker du elden innan den sprider sig?

Vi ska inte börja slåss.

Hur i helvete lyckades hon smyga sig på mig?

Vi var här före dig.

Tiggarkungens män reagerade inte ens när Penance råkade nysa.

-Hur visste ni att jag var här? -Jag såg det. Elden, hästvagnen.

Det är min förmåga. Syner.

En del av mig vill fortfarande slå ihjäl dig.

Gör det, men jag skyddar dig inte när hon får reda på det.

Jag vet inte var Maladie är, och jag tänker inte överlämna mig...

Jag vill att du går över till oss på barnhemmet.

-Och du vill slå ihjäl mig? -Vi är alla motsägelsefulla.

Du var nära att döda min bästa vän, men räddade mitt liv.

-Det var inte meningen. -En reflex. Du följde din instinkt.

-Min instinkt är att bränna saker. -Det ska vi nog kunna tillgodose.

Är det "uppgiften" du talade om?

Mary Brightons sång samlar de berörda som sen störtar monarkin.

Inget så storslaget, eller småaktigt.

Jag lämnade Maladie för att jag var trött på gissningslekar.

Och det gav inte längre några pengar.

Vi håller på att dö ut.

Vi jagas, spärras in och stöts ut.

Långtifrån alla begåvades med en lika avskräckande förmåga.

Du har fiender du inte ens vet om.

Och därför ska jag gömma mig med er sorgliga skara?

Jag klarar mig utmärkt själv.

Du känner den än, Marys sång. Du kan se en bättre värld.

Den känslan är bara en fantasi. Och du tror på den lika lite som jag.

Kan lika väl vara vagnslasten opium jag satte eld på nyss.

Vagnslasten med vad?

Rulla inte iväg från mig, lilla du. Jag ska gottgöra dig.

Jag föll huvudstupa.

Jag tycker inte om rök, men den här dämpade fallet.

Ryggen gör inte ont. Den spritter, som fingrarna gör.

Hon har hittat en bättre värld.

Nu blev jag visst för många.

Amalia, kom och titta på min själ i den här behållaren.

Om du gnider på den uppfyller jag dina önskningar.

-Om du visste vad elden var... -Det var opium, hjärtat.

Luften, och så molnet som inte förmådde bära med sig åskan...

Annie med elden försvann.

Kom nu, nog med opium för i kväll.

Eller ska man kanske...

Kör till, vänta här.

-Kände du åskan som aldrig blev? -Jag känner den hela tiden.

Vi har ändå det bästa arbetet.

Annie med elden sa nej.

Mary är för uppskakad för att sjunga. Myrtle är omöjlig att förstå...

Jag går från klarhet till klarhet. Och så skapade jag Maladie också.

-Nej, du fattade ett svårt beslut. -Det vet hon inget om.

Jag minns henne knappt, vilket gör det hela ännu värre.

Andas utan att prata, är du snäll.

Då så. Lungorna blev knappast bättre av er vilda utekväll-

-men du undgick att riva upp såren.

Och Penance? Hon har väl slutat kräkas?

Hon är stark, men du gör fel som utsätter henne för fara-

-efter det Maladie gjorde mot henne. Du visste inte vad ni gav er in i.

Varken då eller nu - eller nånsin.

Att du försökte få Annie med elden att gå över till oss är vårdslöst.

-Hon är en mördare! -Det är jag också.

Du är en soldat. Och Penance är inte det.

-Det blir hon snart. -En hemsk sak att önska en vän.

Inbillar du dig att det som händer har med mina önskningar att göra?

Se bara till att inte göra henne opiumberoende.

Du vet hur det är, de unga lyssnar aldrig.

Och inte lär de lära sig av dig.

-Horatio... -Det är inte roligt.

Det är inte särskilt roligt att se hur du utsätter dig för fara-

-och sen behöva lappa ihop dig om och om igen.

-Vi kunde ha kul samtidigt. -Vi har pratat om det här.

Det var kul. Mer än så.

Varje kväll tvingas jag...

Försten vinner!

Jag ser min fru och vet nåt som skulle krossa hennes hjärta.

Enda trösten jag har att ge henne är det faktum att jag avbröt det.

Du kom aldrig särskilt långt till att börja med.

-Tror du att det är lätt för mig? -Inget är lätt för Amalia True.

Hon bär världens tyngd på sina axlar.

Ursäkta min bristande förståelse för att ha varit ditt snedsteg.

Casey han svängde med en rödlätt blondin

Till orkesterns melodi

Han över golvet for fram med sitt hjärtas madam

Till orkesterns melodi

Men nu var skallen hans full...

att den stackars tösen darra' av skräck

För aldrig skulle han gå från flickan med rödlätt hår

Allt till orkesterns melodi

Sluta inte för min skull.

Finns det nåt ni vill höra, mrs True?

Inga sånger ni känner till, men fortsätt spela för all del.

Mrs True vill höra en annars sorts sång.

Jag borde fokusera på att få tillbaka rösten.

-Låt henne spela. -Jag sa ju fortsätt spela!

Den andra sången kommer i sinom tid. Lite glädje gör nog bara gott.

Att vänta är bara jobbigt när man är uttråkad.

Evangeliet enligt Amalia True, tålamodets och smockans skyddshelgon.

-God morgon. -Du är ovanligt glad i dag.

En uppenbarelse kom till mig i natt, mellan kräkningsanfallen.

Första gången Mary sjöng offentligt-

-kunde bara de berörda på plats höra det.

Men nästa gång ska Marys röst höras av berörda i hela stan...

Candlemas Park är öppen åt alla håll.

Och ligger mitt i stan.

I går kväll slog det mig hur hög ljudnivån är i stan-

-men röster är bara vibrationer-

-och en elektrisk omvandlare kan förstora vibrationerna.

Penance Adair, har du precis uppfunnit förstärkaren?

Nu avslöjade du det! Men vilket tråkigt namn sen.

Jag kallar den för Bright-lådan.

En liten ordlek på ditt namn.

Tack... Jag förstår inte vad det är.

Den...

...förstärker ljudvågorna.

Din röst hörs flera kilometer, eller snudd på en i alla fall.

Ser mest ut som lådor nu, själva utformningen kommer senare-

-men med lite koppartråd har vi snart prototyper.

Jag tycker vi går till parken senare i kväll och testar dem.

-Och jag som gick och la mig... -Du har alltid varit klen.

Jag tror att jag närmar mig. Jag kan känna det stundvis...

Du behöver inte rapportera dina framsteg.

Att du kan njuta och underhålla nu-

-förtar inte det faktum att du kidnappades för en vecka sen.

Nåt nytt om Maladie?

Hon slickar väl sina sår. Eller slår sig själv.

Och Annie med elden?

Jag hörde att ni försökte rekrytera henne i går kväll.

-Har det gnagt i dig? -Jag önskar jag hade fått veta.

-Om hon bara hade dykt upp... -Jag ville inte oroa dig i onödan.

Och det gick inte vägen, så...

-Ni håller inne med nåt. -Det gör alla kvinnor.

-I synnerhet berörda kvinnor. -Ni undviker frågan.

Ställde du en fråga?

Jag har frågat flickorna vad vi egentligen gör här-

-och alla ger mig olika svar.

Jag anar nåt som går bortom att värna varandras säkerhet-

-men det är rätt vagt.

Vad letar du efter? En konspiration? Jag ber dig inte skära av några tår.

-Jag letar efter dig. -Jag är här.

För tre år sen hade jag en syn och diagnostiserades som sinnessjuk.

Och ett tag kände jag mig också det, så ja - jag bär på hemligheter.

Jag dricker också för mycket, tar till våld i onödan-

-och knullar karlar vars namn jag inte vet.

Jag blir nervös i folksamlingar.

Och jag ser saker som inte finns.

Det första jag tänker på när jag träffar nån är hur jag kan döda dem.

Men jag har några bra kvalitéer.

Jag tycker om hästar.

Vad är det egentligen ni vet?

Vill du att jag ska sjunga så att fler kommer hit?

Kanske beror mina problem på att jag inte vet om de bör göra det.

Ja, nu! Berätta!

9.42 och 11 sekunder!

Vill ni inte avsluta?

Det är klart att jag vill, men vad fan var det där?

Vad då, tillfredsställde jag er inte? Var det inte skönt?

-Var är det lila ljusskenet? -Va?

Du skulle ju fylla rummet med ljus!

Fylla...rummet?

Jag ville ha lila ljus, inte tiden på dygnet!

Jag vet tiden på dygnet.

Ingen anlitar de berörda längre...

Hugo, ursäkta att jag tränger mig på, men jag känner att det här har....

Augie, Dominique. Hon gjorde sitt prov nyss.

Jaså, jaha. Jag förstår. - Lycka till.

-Provar du alla flickor? -Pojkarna också.

Jag har ett par tvillingar här med den mest makalösa koppling.

Om du daskar till den ena så kommer den andra...

-Bör jag verkligen bli indragen? -Det är redan undertecknat och klart.

-Men du har väl inte lämnat in dem? -Jodå, så fort de var påskrivna.

-Fyra på morgonen? -Samma dag.

Du är nu ägare till Ferryman's Club och gör en bra hacka på det.

Chefen?

-Han är chef, ja. -Hacka? Redan?

Jag betalade allt privat.

Återstår personalen, våra talanger och så våra vidlyftiga löner.

-Löner? -Så gement, inte sant?

Vi rör oss bland de nyrika nu.

-Ska jag göra mitt test med er? -Hugo? Hugo!

-Om Lavinia får reda på det här... -Det får hon inte.

Du har inte investerat en penny och avtalen är förseglade.

Nej, le inte. Du ska utstråla mystik.

De berörda är Lavinias hjärtesak. Om hon får veta vad du...

-Nästa kandidat? -...vi...nej, du får dem att göra...

-Vad jag betalar dem för? -Betalar mig.

-Fråga om husrum. -Och vi ger dem husrum!

Tyst med dig. - Och skyddar dem.

Hugo, det här inget pojkstreck!

Det bedrivs olagligheter här! För att inte tala om otukt.

På tal om det så hälsar Charlotte, och Lufima också.

-Hugo, du skulle väl inte... -Varsågod.

Jag uppförde mig inte direkt som en gentleman den kvällen-

-men vi bröt inte mot några lagar, såvitt jag är medveten om.

-Det ni gjorde finns inga lagar för. -Då bröt jag inte mot dem.

Du kan väl ge det en chans!

Jag kan inte driva allt det här på egen hand, Augie.

-Jag har inte tid. -9.42!

Det går bara så fort fram!

Förlåt att jag lämnade in papperen, men nu kan jag inte bara...

Jag ska befria dig, men du måste ge det lite tid.

Varför inte njuta av chefsrollen, för jag har ett möte nu.

Chefsrollen?

Du behöver inte testa dem, men se lite viktig ut och säg nej.

Roma!

Var i helsike är hon som lyser lila? Du skickade ett fickur till mig!

Se till att få in avtalen nu!

Ehum... Nej?

Se upp!

Ronald ser till att beskära lönnarna till dess ni är tillbaka.

Den här fackföreningshistorien tar högst ett par dagar.

Fackföreningar är organiserad lättja.

De borde vara tacksamma för lön och ledarskap.

Vad i helsike är detta? Jag bad om en telefon, ingen trapets.

De får hålla sig undan.

Samhällsutvecklings förfall.

Vi bygger hus för stänga ute folk och apparater för att släppa in dem.

Det kommer att gå snabbare att beställa från slaktaren nu.

Ja, för vi mäter ju sakers värde efter hur snabbt de anländer.

Om ni kommer hem utan förvarning eller med sällskap...

Andrebutlern hörde er tala med Parkins om en änka ni träffat.

En av miss Bidlows vänner.

-Ser ni till att han får sparken? -Naturligtvis, sir.

Och ni, mrs Beechum, släpper er romantiska idé om en älskarinna.

Här huset finns redan sällskap nog.

Annie Carbey, Limehouses lilla flamma.

Jag har känt henne sen hon var en liten snorunge-

-som sprang efter sin pappa när han inkasserade åt Top Hat-ligan.

Och nu visar det sig att hon har en skräckinjagande jävla förmåga.

Eld.

Och vad har ni mot det? Ni har skjutvapen för helvete!

Folk såg er springa iväg från min brinnande leverans!

Folk såg Tiggarkungens män fly från ett jävla fruntimmer!

Mr Odium här tänkte ta er med på en promenad längs Themsen.

Han vet nämligen att när man bär mitt märke-

-så har ens insats inverkan på mitt anseende.

Jag sprang tillbaka, men hon var försvunnen.

-De andra damerna likaså. -De andra damerna?

Änkan och uppfinnaren.

Hon hade nån slags anordning och jag visste inte om de...

Jag ska göra bättre ifrån mig.

Åh, ärret är ju alldeles färskt... Nej, du är ju rena valpen.

Men en karl som burit det i åtta år...

Jag förväntade mig allt att han skulle hålla ställningarna.

Har han rentav tröttnat på att bära mitt märke?

Har det kanske blivit en börda?

Det var ingen som sa vad vi hade att förvänta oss.

Smärta och vanära.

Men det är som det ska, för det hade du förväntat dig.

Vad fan har mrs True för sig nu?

Har du sett det här?

Såg nån vem som lämnade det?

Se upp!

Titta på vinden. Och se till att de håller sig utom synhåll!

Titta på vinden... Blanda dig inte i mitt arbete.

Gå inte nära hundarna!

De är rabiessmittade. Se efter här.

Kan du tänka dig?

"Elektronik är inget för en flicka att knåpa med."

Har du någonsin sett mig knåpa? Jag ska knåpa till honom nyllet!

-Señora True? -Vad står det?

Det är ju inte vår adress.

Vad önskas?

Vi har bara två på fat.

En av det mörka.

Mina damer.

-Dr Cousens, så trevligt! -Ursäkta, känner vi varandra?

Javisst, och jag lovade er er egen droska.

Nu är den äntligen här.

Jag trodde inte ni menade allvar.

Jag varken ljuger eller skryter.

Förresten, en förmögen patient väntar på er inne i droskan.

En ny klient som ni inte ska vara rädd för.

Beröva honom inte rädslan, överste, han kan gott få användning för den.

-Är ni rädd? -Det är känt hur ni ersätter läkare.

De ersattes in natura för de tjänster de tillhandahöll.

-Ge fan i hjärnan så klarar ni er. -Vet ni vem jag arbetar för?

Alla har hört berättas om Tiggarkungens mirakeldoktor.

Ja, jag vet. Mrs True.

Men det handlar inte om henne, utan om gåvan hon gav mig.

Och om jag hjälper er, hur vet jag då att ni inte...

Vad då, slår ihjäl er för att komma åt Molly?

Om ni oroar er för det måste ni vara nära vänner.

Så ni känner varandra sen länge?

Det gör vi alla.

Är det illa att jag minns er så väl?

Jag trodde jag hade inbillat mig att det fanns en svart läkare där.

Nej då, jag finns verkligen.

Vill ni visa mig såren?

Jajamänsan, doktorn.

Ett envist litet hål.

En puss så känns det bättre.

Jag ser kulfragment där inne.

Jag måste avlägsna dem innan jag kan hjälpa er.

-Det här kommer att göra ont. -Lovar ni?

En karl gav det här till mig. Jag skulle vänta två timmar, sa han.

En till whiskey.

SÅ HÄR KÄNNS DET NÄR NI ÖDSLAR MIN TID

Swann...

-Han var stilig. -Ja, inte så pjåkig.

Hoppas vi inte får problem nu.

Ibland inbillar jag mig att ni vill bli påkommen.

-Flickan i baren sa att ni var här. -Gjorde hon det? Nej, va?

Vi är de närmaste vänner. Jag har känt henne sen lunch.

Hon skulle knappast skvallra.

En dag hamnar ni på ett ställe-

-där varken er charm eller er rikedom går hem.

Min rikedom är bedårande.

Vad håller ni på med, Swann?

Vad får ni egentligen ut av era små skurkstreck här?

-Är det er bild av ett arbete? -Jag är helt slutkörd här!

Och jag har inte fått nåt från er om Amalia True eller barnhemmet.

-Inser ni vad razzian kostade mig? -Vad hoppades ni jag skulle hitta?

En bunt flickor som drömt om att få börja hora för er?

Ja, ett par. Ni har talang för sånt.

Mary Brighton, då? Hennes förmåga, menar jag.

En sång, sa jag ju.

Bara berörda hör den. Den gör dem...glada.

Skulle Amalia True riskera livet för en sång? Knappast.

Mary vet inget om mrs Trues planer.

Mary lämnade er vid altaret.

Vi kan nog lugnt säga att hon inte berättar allt för er.

Hon gjorde er en tjänst, förstås.

En omskakande motgång.

Ingen skulle klandra er om ni sa nej nästa gång.

Hade hon förstått att hon inte kan ge er det ni vill ha-

-eller fick hon reda på att jag gjorde det?

Jag var full!

Jag var stupfull!

Ferryman's har växt till något större än jag ens vågade hoppas på.

Men vi är beroende av ett visst mått av förändring.

Amalia True, jag har svårt att tro att hennes mål bara är skydda dem.

Nej, de där framtidssynerna... Det är inte hela sanningen.

-Hon har en "uppgift". -Och nu har hon Mary. Varför?

Se på er. En skugga rädd för skuggor. Måste vara ett ensamt liv.

Jo...

Och var är alla era vänner?

Första gången, Frank.

Du var full första gången.

Det kliar i tårna.

I tårna du har eller dem du inte har?

Både och.

Nymånen gjorde mig till oskuld igen.

Ytan är fortfarande infekterad.

Ta två om dagen och se till att hålla det rent.

Är det här Mollys gottgörelse? Räcker det, tycker ni?

Jag tror att ni klandrar henne för nåt hon inte hade kontroll över.

Undrar vem ni kommer att klandra när er stund är kommen.

Iväg med er nu.

Iväg? Det här är ju min...

Pilla inte på det.

Winemar Kroos, upp!

-Vad handlar det om? -Knip igen och kom.

Var glad att de släpper dig. Du har haft en jävla tur.

-Kan jag få tillbaka mitt vapen? -Håll käft!

På marknaden, där alla kunde se?

Ser ut att ha hängt där ett tag. Vem vet hur många fler det finns.

Jag har inte sett dem tidigare, och jag rör på mig mer än de flesta.

Dags för ett besök.

Det var länge sen du och jag slog runt på stan.

Det var det verkligen.

Ja, jag kommer.

Vem är ni?

Vad i hela friden är detta?

Helvete, det var mig en ful jävel.

Är det en av dem som försökte ta Myrtle?

Han var en av dem.

Vad är det där?

Ta med dig bägge till barnhemmet.

-Behöver du pengar till droska? -Nej, jag har. Hederligt förtjänade.

Vi måste ta reda på allt om vad de sysslar med.

Désirée får henne att prata. Annars gör jag det.

Håller Penance fortfarande på med sina tester?

Ja. Allt måste vara klart när Mary är redo att sjunga.

Jag ska träffa Penance i kväll.

Vart ska du nu?

Ms Bidlow måste få se det här.

Frank.

Det var inte meningen att du skulle skynda hit.

-Jag vill inte ta din tid i anspråk. -Nej då, det finns det andra som gör.

-Det är väl inte något...? -Nej, ingenting allvarligt.

Det är bara...

Jag antar att Maladie inte gripits och är på väg till Australien?

Har det hänt nåt?

Har mrs True nåt för sig?

Du kan berätta för mig. Det är utanför jobbet, så klart.

Nej, det är bara så märkligt att vistas bland alla dessa berörda.

Innan var min sång min egen. Jag kunde finna tröst i den.

Nu när alla vet om det är det...

Jag vet inte hur jag ska hitta den där rösten igen.

Jag kunde kanske ordna nåt ställe.

Jag har ju det där extrarummet, om vi inte hittar nåt annat.

-Jag skulle aldrig försöka... -Nej, jag vet.

Frank, som den gentleman du är så vet jag att du inte skulle det.

Men också som man.

Frank, du är en godhjärtad människa.

Men det finns en del av dig själv som du hatar.

Och nu säger jag inte mer, förutom...

Jag kommer aldrig att hata dig.

Inte för den du är. Du kommer alltid att vara mannen jag vänder mig till-

-när jag har problem, och även när jag inte har det.

-Kan jag be dig om nåt? -Så klart.

Nästa gång du sjunger, du vet den där sortens sång-

-så vill jag gärna vara där.

Du vet väl att bara berörda hör den?

Ja, jag ville bara...ge det en chans.

Människor förändras.

I värsta fall ser jag bara på.

Det är länge sen jag såg dig på scenen.

Förberedelserna är klara... Ursäkta, vi måste börja.

Naturligtvis. Jag fick det mesta berättat för mig via telefon.

Hur säkra kan vi vara på den här investeringen?

Vi tillhör dessvärre den skara som inte kan se framtiden-

-men vi har bättre överblick. De nya aktörerna är ute och rör sig.

-Vi måste ta ner annonserna. -Låt dem sitta uppe.

Jag låter nån bevaka huset, ifall nån skulle dyka upp.

-Vad kan jag göra? -Jag behöver veta vem som äger huset.

Det kan jag få fram inom nån dag, men det ger nog inte mycket.

Hur är det med Mary Brighton? Sjunger hon sin sirensång?

Nej, hon har haft problem.

Vi ska testa i kväll, i parken.

Om Mary hittar sin röst ser vi till att den når ut.

Vad sa du till dem?

Va? Nej, jag sa inte...

-Vad sa du till dem?! -Jag har inte sagt nåt till nån!

Då så, nu när känslorna är i rörelse tycker jag vi sätter igång.

-Vad är ni för ena? -Såna som svarar på er annons.

Jag tänker då inte svara på nåt!

Vem jobbar ni för?

En man. Lång, med pälsrock. Vältalig, men inte för snofsig.

Tror ni de hade skickat chefen?

-Vad gör de med flickorna? -De utför experiment, tror jag.

-Varför just ni? -De visste väl min tragiska historia.

-Min dotter, lidandet... -Snappade ni upp ett namn?

Hon kunde förvandla alla vätskor till vatten.

Hon förvandlade även vin, tvärtemot det Jesus gjorde.

Kostade mig två shilling!

Den fanns en brunn som folk blev sjuka av.

Den fixade hon, men det är inget som en människa ska göra.

Hon var aldrig skraj för det.

Var plötsligt inte skraj för nåt. "Vatten är liv", sa hon bara.

Satt uppe hela kvällarna med den där insikten om nåt.

Satt där och bara visste.

En ung karl såg det också. Det var inte naturligt!

Min hjärta värkte för hennes skull - och för min!

Så tog hon ett bad och...

Det var så svårt att hålla henne nere-

-för hon förstod inte.

Hon viftade med armarna och försökte skrika.

Jag såg det så tydligt för hon gjorde vattnet glasklart.

Det fick jag uthärda.

Jag fick vara stark, tills hon slutade göra motstånd-

-tills hon var befriad, hon och barnet hon bar på.

-Lucy! -Släpp mig!

Lucy, Lucy, Lucy!

Styggelser är ni, allihop!

Lucys förmåga visade sig helt plötsligt.

Hon visste inte att hon var berörd förrän hon lyfte upp sin son.

Ett halvår gammal. Den första som visat henne kärlek.

Benen krossades innan han ens gett ifrån sig ett ljud.

Hon skulle aldrig göra dig illa.

Vi borde kontakta polisen. Hon erkände mord inför sju personer.

Inför sju berörda, ja. Vilken polisman bryr sig?

Mundi?

-Din manick fungerar, det är bra. -Än behöver den justeras.

Men jag är inte på humör just nu.

Vi får meddela True att vi inte ska till parken.

Jo, det ska vi.

Ursäkta?

Vi ska till parken.

Jag är redo.

-Kommer den att fungera? -Ja.

Säg åt intendent Mundi att komma. Varsko alla, särskilt Lucy.

-Hur många? -Vad då?

Flickor, som aldrig får höra Marys sång.

Vi borde ha frågat henne hur många.

-Är det att du avskyr klänningar? -Jag blev trampad på.

-Hur många behövs för ett test? -Det här är inget test.

-Jag älskar dem faktiskt. -Vilka då?

Klänningarna. De är fantastiska.

Nej!

Översättning: Joakim Troué www.sdimedia.com