Original subtitles

–Jag var ett engångsligg för dig? –Ja.

Om du inte kommer hem nu, så kastar jag honom genom fönstret! Hör du det?

–Vad har du gjort? –Jag minns inte.

Vad tror du kan ha hänt med Lucas?

Jag känner några som hjälper folk att adoptera. Men inte den vanliga vägen.

–Skulle jag adoptera bort Lucas? –Ja. Det är mycket pengar, Salle.

–Jag har ringt polisen. –Jag är Lucas pappa.

Vad fan pratar du om?

/SKOTT/

Fan...

Det är inte min sons blod på jackan.

Vad går du och håller på?

Cellerna öppnas 7.15 varje morgon.

Du har tillgång till träningsrummet, sällskapsrummet och badrummet.

11.00–11.45 har du lunch. Och så är det tillbaka till cellen.

Middag serveras 17.00–17.45. Sen är det tillbaka in i cellen igen.

Och så har du frisk luft en timme om dagen ute på rastgården.

Här är din cell, nummer 6. Har du några frågor?

–Finns det...nånting jag kan göra? –Vad menar du?

Jag tänker...om det finns nåt jobb? Jag kan inte sitta still här.

–Jag ska se vad som finns. –Okej. Tack.

–Är det okej? –Ja.

Yes...

–Gomorron. –Gomorron.

Hej, hej.

–Gomorron. –Gomorron.

Välkommen tillbaka till din egen avdelning, chefen.

Tack.

–Har du varit nöjd med din vikarie? –Mm.

Hur gick förhöret med Salim?

Han erkände och står fast vid att det är ett rån som har gått snett.

–Kan han bindas till brottsplatsen? –Ja.

Hans fingeravtryck finns på vapnet som dödade Hans Molin.

–Bra! –Mm.

Okej, och...?

–Ja, han sitter häktad nu. –Sa han nåt om de 250 000?

–Dem säger han att han sparat ihop. –Han ljuger.

Kanske det. Vi får se. Teknikerna analyserar hans telefon nu.

Jag var helt säker på att han hade nåt med Lucas att göra. /MOBILSIGNAL/

Ja, det är Alice.

Nu?

Okej. Ja.

Vi kommer.

De har hittat Lucas.

–Hallå. Är du vaken? –Mm.

Du ska på förhör. Polisen väntar på dig här ute.

Varsågod.

Nu går vi.

–Har ni hittat Lucas? –Stellan Andersson, min assistent.

–Ni har hittat honom. –Vill du sätta dig ner, Jenni.

–Ja, vi har hittat Lucas. –Var är han? Är han här?

–Nej. –Men var är han?

–Sätt dig ner. –Jag har rätt att få veta var han är!

Sätt dig ner.

Jag är ledsen... Vi har hittat Lucas död.

Vi är från polisen. Är din mormor hemma?

–Hej! Polisen. Kan vi komma in? –Gå till ditt rum, Nicole.

Salle, när kommer du? Jag får honom inte att sluta skrika. Kom hem nu!

Salle... Förlåt.

Snälla, kan du bara komma hem? Jag behöver dig.

Sssch!

Älskling, var är du nånstans? Jag orkar inte mer, jag blir galen.

Salle, om du inte kommer, så kastar jag fan ut honom genom fönstret!

Hör du det? Jag kastar ut honom genom fönstret!

Du kan inte göra så här mot mig.

Du kan inte göra så här mot mig...

–Minns du de här samtalen, Jenni? –Jag minns ingenting.

–Kastade du din son genom fönstret? –Nej. Jag minns inte.

Okej, vi tar det från början. Berätta vad som hände den natten.

Jag kan inte andas där inne, det luktar gammal tant.

Snälla.

Om jag sätter på mig mössa och luva, kommer ingen att känna igen mig.

Jag tänkte Vanessa, om det blir en tjej.

Som Philip, hennes pappa.

Det vet inte du. Du vet ingenting.

Du är en ensam gammal tant som tror att du kan allt, men det gör du inte!

Nämen hej, Tomas! Hej.

–Hej. –Hej! Är du uppe?

Jag väntade hela kvällen. Vi skulle ju äta ihop.

–Jag glömde bort tiden, förlåt. –Du kunde väl ha ringt?

Lucas obduktionsrapport kom.

Vad står det?

"Vatten i lungorna. Drunknad, har legat i vattnet cirka en vecka."

"Sannolikt avled han 23 eller 24 december."

Då anmälde Jenni dem försvunna.

Du tror fortfarande inte att det var hon?

Nej. Alltså...

Det är så mycket med det här fallet som inte går ihop.

Vi hittade honom här, i den här sjön. Nästan 4 kilometer från där han bor.

Jenni kan omöjligt ha gått hela vägen med alla droger hon hade i blodet.

Vi hittar inte barnvagnen heller.

Vi har sökt igenom hela sjön och området vid stationen.

Hennes dotter, då? Har hon inte en liten dotter?

–Jo, Nicole. Vad är det med henne? –Har ni förhört henne?

Ja, de har försökt, men det är ju omöjligt.

Hon har slutat prata.

Nämen, lilla gumman.

Åh, du är alldeles...svettig.

Kom, lägg dig ner.

Så. Så.

Så.

Varför har inte du några barn?

Varför skaffade du dem inte bara, då?

Förlåt att jag kallade dig en ensam gammal tant.

Så där.

Ihop med tabletterna så kommer mjölkproduktionen att avstanna helt.

Då kommer du att må mycket bättre, det lovar jag.

–Så. Är det här för hårt? –Nej.

Här ska vi se, varsågod.

Tack. Bra.

Fint.

Tror du att man kan ha glömt om man har gjort nåt hemskt?

Att hjärnan liksom bara...raderar det?

Jag tror att hjärnan kan välja att förtränga–

–det man inte är redo att bearbeta, som ett försök att skydda oss.

Men förr eller senare kommer allt tillbaka.

/MOBILEN VIBRERAR/

–Ja, det är Kajsa. –Hej, mamma, det är jag.

Jag har fått tillstånd att ringa Nicole. Mamma?

–Är du där? –Vad vill du?

Kan jag inte få prata med Nicole?

–Du får inte prata med Nicole. –Snälla, kan jag inte få det bara?

Nej, det får du inte.

Ring inte igen.

Du har brev här.

Tack.

Tack som fan för att du löste det här.

Du, jag läste om din son. Jag beklagar verkligen.

Kommer du att få gå på begravningen?

Ja, det verkar så. Jag fick godkänt av åklagaren.

–Salim, du har besök. –Okej.

Jag är ledsen, Salle. Jag kan inte föreställa mig vad du går igenom nu.

Varför ljög du om var han skulle bo?

Jag kunde inte visa det riktiga huset, fattar du väl?

Du valde ett hus och lät mig tro att det var där min son skulle växa upp?

Ja.

Vilka var de, då? Vilka skulle ha fått honom?

–Det spelar ingen roll nu. –Vilka skulle ha fått honom?

Han var advokat, hon var läkare.

Bra människor.

–Vad i helvete hände, Salle? –Det står väl i tidningen.

Det står att du blev påkommen vid ett inbrott och att du sköt Hans Molin.

Mm.

Varför åkte du ut dit egentligen? Du hade ju redan sett huset.

Du letade efter resten av pengarna. Du tänkte råna dem.

Du hade aldrig tänkt lämna bort Lucas.

Nej.

–Tror du att hon får livstid? –Kanske.

–Hur kan man mörda sitt eget barn? –Ja, du...

–Och kasta honom i sjön, liksom... –Obehagligt.

–Nej, fy fan. –De hittade honom i Masmo.

–Hej. –Hej, hej.

Ehm...

Jag ringde till Salle, men han svarade inte.

Jag blev så rädd för vad som kunde ha hänt, så jag gick ut för att leta.

–Mitt i natten, i minus 30 grader? –Ja.

Ensam?

Nej, jag tog med mig Lucas i barnvagnen.

Fortsätt.

Jag kunde inte hitta honom.

Det var mörkt och kallt och...

...Lucas bara skrek och skrek.

Jag vet inte, allting bara...

Jag bara gjorde det.

Gjorde vad då?

–Slängde honom i sjön. –Vad sa du?

Slängde honom i sjön.

–Vilken sjö? –Den vid stationen.

–Vilken station? –Masmo.

–Vad gjorde du av barnvagnen? –Hur menar du?

Efter att du hade kastat Lucas i sjön, vad gjorde du med barnvagnen?

Kan du svara på frågan?

Jag vet inte. Jag...jag minns inte. Allt är som en mardröm.

Okej. Och när du kom hem igen, vad gjorde du då?

Jag gick och la mig.

Hur kommer det sig att du minns allt det här nu, helt plötsligt?

Jag vet inte.

Det bara kom tillbaka.

–Grattis. –Till vad?

–Hon har ju precis erkänt! –Hon ljuger.

Lucas hittades nästan 4 kilometer hemifrån.

Jenni var helt borta på Valium och Diazepam. Hon kan inte ha gått långt.

–Vet vi när hon tog de där grejerna? –Nej, inte exakt.

Så hon kan ha tagit dem när hon kom hem, utan Lucas.

Det är hon som har gjort det. Du har löst fallet, kom igen nu!

Det är dags snart.

–Är det bra, eller? –Det är okej.

Jag vet att jag inte borde berätta det här för dig, men...

...din fru har erkänt.

Jag tänkte att du ville veta innan det kommer ut.

Hej, Maria! Jag har letat efter dig.

Tack.

Jag vill gärna prata med dig lite om Lucas Sandgren.

När du kom och bad om en utredning...

...då tydde väl inget på att han for fysiskt illa?

Men inga konkreta, fysiska bevis. Han var inte sjuk, inte slagen.

Det fanns inga skäl att tro att det skulle sluta så här.

Det får inte gå till pressen.

De älskar historier om att systemet brister.

Han har flickvän. Philip.

Det står att de är tillsammans.

Han är inte det.

Kan inte du ta det?

Vill du ha det?

Jag menar det.

Tack, tack.

Kom!

Och då började Lasse och Bosse att retas och sa:

"Fästeman och fästemö, fästeman och fästemö!"

Det säger de bara för att Olle inte är en sån där fånig pojke–

–som aldrig vill leka med flickor. Han bryr sig inte om ifall de retas.

Han leker med både pojkar och flickor ändå.

Du vet att mamma och pappa är i fängelset nu.

Jag vet inte hur länge de kommer att vara det.

Det kan dröja innan de kommer hem.

Så nu är det bara du och jag. Nu är det vi som är familjen.

–Det var inte mamma. –Va?

Det var inte mamma som tog Lucas.

Var det pappa? Gjorde pappa nåt med Lucas?

Vem var det då?

Snälla Nicole, du måste berätta. Det är jätteviktigt.

Du kommer att bli arg på mig.

Jag kommer inte att bli arg på dig, jag lovar det.

–Timeout, timeout! Timeout. –Okej.

–Hur går det med Emma Falk? –Vi har inte hört nåt.

Ska inte hon typ föda snart?

Jo, hennes föräldrar ringer mig varje dag. De tycker inte att vi gör nog.

–Har du tid? –Vad är det?

Du ska inte vara rädd, Nicole. Berätta det du berättade för mig.

Okej?

Hej. Ni kan följa med oss.

Kommer du ihåg vad det var som hände?

Det är inte bråttom.

Det var mitt i natten.

Men vad vill du?! /LUCAS GRÅTER/

/LUCAS GRÅTER INTENSIVT/

/HON STÄNGER AV HÖRAPPARATERNA/

Jag ställde honom ute.

Det brukade mamma göra.

Du gjorde inget fel.

Vad hände sen, då?

Jag låg i min säng, men jag kunde inte somna.

Var det nån som tog Lucas?

–Vem var det som tog honom? –Jag känner inte henne.

Men...kommer du ihåg hur hon såg ut?

Som en ängel.

En ängel?

Så det var en...det var en ängel som tog din lillebror?

Vad hade hon för färg på håret?

Mormor kanske har berättat om vingarna? Och glorian?

Vad fan snackar du om? Fattar du inte att det var nån som tog Lucas?

Och att Nicole såg vem det var.

Medan min dotter sitter inne för nåt hon inte gjort. Hon låg och sov.

Varför polisanmälde du henne, då?

Kom, Nicole. Vi går.

–Det där var fullständigt onödigt! –De slösar bort vår tid.

Nej. Det är vårt jobb att lyssna!

Du kan inte mena att vi ska lyssna på en störd mormor och en femåring–

–som tror att hon sett en ängel bara för att hon inte klarar av att...

Kom med här.

–Det här går inte. –Förlåt. De skulle inte höra det där.

–Nej, jag menar oss två. Samarbetet. –Vad menar du?

–Du kan inte vara min assistent mer. –Lägg av.

–Nej, jag menar allvar. –Varför inte det, då?

Du har förolämpat ett barn och hennes mormor.

Ja, och det var fel av mig. Okej? Du hittar ingen bättre, det vet du.

Du är dömande och aggressiv. Jag tänker be om en ny assistent.

–Det kan du inte. –Ja, men nu blir det så.

Är det för att vi har knullat?

–Kan jag komma in? –Ja, ja. Visst.

–Jag behöver en ny assistent. –Jaha? Varför det?

Han har uppträtt oprofessionellt och fördomsfullt mot Lucas familj.

–Jag kan inte arbeta med honom. –Nähä. Är det därför?

–Ja. –Överdriver du inte lite nu?

Jag kan inte fortsätta arbeta om han är kvar på min avdelning.

Nej...

–Ja, jag får tänka på saken. –Okej.

–Vill du ha öppet? –Det kan vara öppet.

Vad menar du?

Jag trodde vi bestämde att jag skulle föda på sjukhus?

Hallå?

Hej, älskling.

Förlåt att jag kommer så sent.

Vad dricker vi?

Jag vet, jag borde ha ringt.

Jag fick ett samtal från en av dina vänner.

Har du druckit hela flaskan själv?

Stellan, din assistent. Han som du har en affär med.

Sa han det?

Hur länge har det pågått?

Va? Är det många gånger?

–Va? –Nej.

–Varför ljuger du för mig? –Jag ljuger inte.

–Det har bara hänt en gång. –Du vill ju inte det här, oss två.

Jo.

–Jag vill det, du vet det. –Nej.

Förlåt.

–Du ska packa dina saker. –Nej...

Det var ju ett misstag. Ett enda litet misstag!

Vill du kasta bort allt det här för ett enda litet misstag?

/DÖRRKLOCKAN/

/DÖRRKLOCKAN/ Jo, ja...jag...

Martin har kastat ut mig.

Kom. Kom.

Kom, vi går in. Kom.

–Får jag fråga dig en sak? –Nej!

–Varför låg du med honom? –Det var inte planerat.

Du har ju världens bästa man där hemma.

Hur hände det?

Alltså... Han var där, jag var där, vi kysstes. Och så...

Jag vet inte, det var så jävla banalt bara.

Ja, såna saker brukar ju vara det.

Du vet att du kan få sparken för det där? Han är din assistent.

Har du aldrig gjort nåt dumt?

Jo, men inte med mina anställda.

Nä...

Vart ska du?

Eh... Pyjamas.

Gör inget dumt nu.

Alice, för i helvete!

Kom, vi drar.

Okej, vi går då.

Så.

Vi kan komma ner nu.

Det är min dotter.

Hej, älskling! Hej. Hur mår du?

–Ge mig bara en sekund. –Ja, en liten stund.

–Hej, min fina. Hej! Mår du bra? –Mm.

–Är det säkert? –Mm.

–Bra! Vad fin du är. –Det är dags nu.

–Älskling... –Kom! Kom, Nicole.

Nicole, pappa älskar dig.

Nicole, pappa älskar dig!

Förlåt. Förlåt!

Hej...

Aj! Ah! Ah!

Ah!

Tack så mycket. Nej, jag vet faktiskt inte riktigt...

–Är det nåt vi kan hjälpa till med... –Ja, det är snällt. Tack.

–Mormor. Mormor! –Va? Vad då?

–Det är hon. –Va?

Hon tog Lucas.

Textning: Ulrika Jansson Båving Svensk Medietext för SVT