Original subtitles

Detta har hänt...

-Ducks! -Hade vi en bra målskytt,

skulle läget förändras.

-Hon har tackat nej förut... -Menar du Sofi?

Du tillhör vårt lag.

Du vill inte vara med i ett lag med Trevor.

Jag visste inte att Gordon Bombay hörde till jobbet.

Så där. Bricker-Jones. Jag gillar dem.

Vet du vilket år Gordon Bombay slutade träna Ducks?

Hur kan du säga att du hatar hockey?

Jag hatar inte hockey. Jag älskar hockey.

Jag ville bara säga god natt.

-Vad har du där? -Evan ville övertala mig att gå med.

Dumheter!

Jag är ingen Duck längre. Jag är med.

-Men det är bara ett litet problem. -Vadå?

Att berätta för mina föräldrar

och få deras "ja".

DUCKS HEMMARINK

Kom igen. Rör på fötterna.

Skrinna på. Nu kör vi.

Upp med huvudena.

Upp med knäna. Kom igen!

Förra veckan skänkte vi bort ett mål till ett gäng clowner.

Jag gillar att skratta åt clowner.

Jag gillar inte när clowner skrattar åt mig.

Ducks tävlar. Kom igen.

Rör på fötterna!

Okej, det räcker.

Vattenpaus.

Vänta.

Okej, passa till Sofi.

Kom igen, Sofi!

Okej...

Jag vill inte vara elak, men var hon inte bättre i Ducks?

Jo.

Det är som att vilja gå ut med en snygging

och när det väl händer

inser man att han inte var så snygg.

Mår du bra? För jag har sagt till alla att du är otrolig.

Bara lite trött. Det går över.

Tack.

Får jag fråga en sak?

Det känns som om Evan och jag närmar oss bästa vän-zonen.

-Okej. -Vi ska alla gå på bio ikväll

och om det går bra,

vill jag be honom sova över hos mig nästa helg,

-men ingen press. -Okej.

Känn efter hur det känns efter ikväll.

-Det känner du. -Okej.

Men borde jag passa plats?

Bredvid mig, eller vore det konstigt?

Konstigt, va?

-Okej. -Jag visste det.

Du, Sofi.

Jag behöver dina föräldrars tillstånd.

Annars kan du inte vara med i laget.

På tal om det... Jag har liksom inte berättat för dem än.

Va? Är det sant?

Du vet hur de är.

Jag är livrädd för att säga det.

Så jag har gjort dubbla träningar.

Jag är dödstrött.

Men de måste skriva under,

så hitta ett tillfälle när de är på riktigt bra humör.

Mina föräldrar är aldrig på bra humör.

En skål för vår fantastiska son Jay.

-Tidigt antagen till Harvard. -Vi är stolta.

Du har jobbat hårt.

När skaffade ni de här tröjorna?

De har legat i garderoben i ett halvår.

-Ja. -Konstigt.

Tack för att ni pressar mig till att göra mitt bästa.

Och för att räkna ut att Harvard

skulle behöva valthornsspelare till sin orkester i år.

Vänta.

Är det därför han spelar det?

Ja. Och därför spelar du hockey för Ducks.

Topplaget i delstaten. Så du kan gå på toppskolan.

Och skapa dig ett liv som Jays.

Njut.

Imorgon inga kolhydrater.

Jag måste bara låsa.

Finns det ens nåt där värt att stjäla?

Skojar du? Jag har en vintage-slipmaskin.

Okej! Jag ska!

Det här ser inte rätt ut.

Alex? Är det du?

Stephanie! Vad gör du här?

Vi är på väg till Belgard Kitchen,

men är helt vilse.

-Nej! -Jo.

Vad är Belgard Kitchen?

Den nyöppnade restaurangen.

Vi hörde att området har blivit bättre,

men nån slängde just en ölflaska på oss.

Det är bara en PR-kampanj för ett lokalt bryggeri.

Varför är du här?

Det här är Ispalatset. Vi spelar här.

Vad gulligt!

Och se så mycket glas på marken.

Ja.

Du minns väl min man?

-Hej, jag heter Clark. -Jag vet!

Jag heter Alex Morrow.

Vi har setts typ ett dussintals gånger, men...

Det här är min chef Stephanie och hennes man Clark.

Han minns inte mig. Det här är Gordon Bombay.

-Hej. -"Gordon Bombay"?

-Självklart! Den gamla Ducks-tränaren! -Just det.

Och sen var du i Saint Paul. Vart tog du vägen sen?

Ni tittar på det.

Men så galet!

Våra vänner avbokade just.

Istället för att prata här och bli knivhuggna,

kan vi få bjuda på middag?

Jag har spelat hockey hela mitt liv.

Det har lärt mig disciplin och hur man vinner.

Jag tillämpar samma metod i mina investeringar.

Och i min klocksamling.

-Får du någonsin en smäll på käften? -Va?

I hockey, alltså. Eller i livet. I båda.

Tack så mycket för middagen. Det var så kul att se min fisks ansikte.

Du förtjänar det. Allt du gör för mig.

I förra månaden vann vi ett stort fall

och hade fest på kontoret. Alla drack

och vi hade pecannötpajer ända från Georgia.

De är så goda!

Men Alex satt bara i sitt bås och skrev

dokument till advokaterna. Klagar aldrig.

-Jag skulle skrika. -Hon skriker.

Du hör henne bara inte.

Hörde du, skulle det låta: "Jag älskar mitt jobb!"

Ni skämtar!

Huskies drog sig just ur

-mammautmaningen. -Va?

Två damer har stukat handleden. Allvarligt?

"Mammautmaningen"?

Varje år tävlar Ducks mot ett annat lag.

Mammor mot mammor, i en rad olika hockeyutmaningar.

Stephanie är regerande mästare i slagskott.

Hela 61 km i timmen. Obesegrad sex år i rad.

Sluta!

Det är bara för skojs skull. Och 62 km i timmen.

-Förlåt! -Men vem räknar?

Vem ska vi hitta i år?

Vad sägs om Glöm Bort Dets mammor?

Alex utmanar dig på slagskott.

-Åh, herregud! Ja! -Nej. Det är ingen bra idé.

-Jo! Det är genialt. -Nej!

-Jag älskar det! -Jag vill inte.

-Jag anmäler dig. -Aldrig! Förlåt!

-Tack. -Tack.

-Jag är glad att vi gjorde det. -Tack igen!

Okej, vi ses.

-Hej då. Det var kul. -Sköt om er.

Det var inte kul.

De är inte så roliga.

Men varför föreslog du att jag ska tävla mot min chef?

-Det kan jag inte. -Hon måste tagga ner.

Hon kommer att respektera dig. Om inte på jobbet,

-så på hockeyn. -Tack för karriärsrådet.

Och jag har inte ens nåt slagskott. Hon krossar mig.

Nej då. Lita på mig.

TILLSTÅND

Hej! Min mamma har skrivit under tillståndet.

Fantastiskt!

Du är officiellt en Glöm Bort Det.

Bra för dig! Och för oss! Mest för oss.

Skulle din mamma vilja komma på träningen till utmaningen?

Många mammor kommer.

Nej. Hon kan tyvärr inte komma.

Måste gå nu!

Vad kul filmen var förra helgen.

Ja.

Minns du när vi tog popcorn

samtidigt och skrattade och den läskiga pappan hyschade?

Ja, herregud.

Jag undrade om du kanske ville sova över i natt?

Annars är det helt okej. Ingen press.

Jag menar, sov var du vill.

Visst. Låter bra.

Bästa vän-zonen. Ja!

Koob, är du okej?

Jag är likadan. Varför?

Tja, du följde inte med på bio

och du hänger här själv.

Vi är ett lag och du är en stor del.

Den sämsta biten.

Vad menar du?

Du gjorde ett mål.

Bra!

Men jag släppte in sjutton andra mål.

Jag vill tillbaka till källaren där jag inte gör alla besvikna.

Du gör ingen besviken.

Vänta lite.

Skulle det vara okej om vi bjöd Koob att sova över med oss?

Det vore bra för honom.

Ja, gärna, men jag har bara en undersäng,

så jag vet inte hur det skulle funka.

Okej, då.

VINTERPARADIS

Hej, mammor. Välkomna! Tack för att ni kom.

Jag hade en bra träning med era barn i morse.

Och om de fick sin atletiska förmåga från er,

är ni i god form för mammautmaningen.

Vi kan väl presentera oss.

Har ni en bild på ert barn

att visa upp, vore det jättebra.

-Okej. -Okej.

Då börjar vi. Jag är Sherri. Det här är Paula.

Vi är Nicks mammor.

Vi vill bara tacka för det här laget.

Ja. Innan det här,

tillbringade vi många helger på jordbruksmarknader.

Hej, jag heter Lisa.

Mayas mamma.

Vi flyttade till Minnesota från stan.

Det är därifrån Mayas attityd kommer.

Vilken stad?

New York.

Jaha. Okej.

Jag heter Danielle. Sam är min son.

Han har mycket energi.

Sen han började spela hockey

går det sönder färre prylar hemma.

Hej, jag heter Christine.

Laurens mamma.

Vi har en tandläkarpraktik.

Så, hockey är bra för oss.

Okej...

Då är det väl min tur.

Jag är ingen mamma, om ni undrar.

Jag heter Harris. Logans pappa.

Här är en bild med mamman i lyckligare tider.

Men hon lämnade oss.

Det låter konstigt.

Hon är arkitekt.

Hon jobbade över för att få klart ritningar.

Ritningarna skulle visa sig heta Tom.

Så... Jag är bara här för att påminna mig om

att det fortfarande finns underbara kvinnor i världen.

Okej, mammor. Då skrinnar vi,

och Harris...

Håll ut, kompis.

-Är det här ditt lag? -Ja.

Hej, mammor. Coach Bombay.

Ni kanske har hört talas om mig.

-Jag vet inte... -Minnesotas mirakelman.

Idag kommer vi att arbeta på puckhantering,

målträning och slagskottet.

Vi ska titta på era styrkor såväl som svagheter.

Då kör vi!

Alex?

Nä.

Svagheterna är tydliga.

Okej, mammor. Klara, färdiga, gå!

Förläng steget. Bra.

Bra!

-Vad heter du? -Kom igen.

-Lisa. -Du är snabb. Bra jobbat.

Jag sprang i parken med Maya i joggingvagn.

I stan.

New York.

Du, superstjärnan.

-Vem? Jag? -Ja, du.

Redo för slagskottet?

Okej.

Hörni...

Ge järnet!

-Är du okej? -Ja då.

Det är bra. Jag klarar det.

Det kändes faktiskt bra.

Vilken superkraft skulle du vilja ha?

-Att kunna flyga. -Va?

Att vara osynlig. Mycket coolare.

Mycket läskigare, enligt mig.

Hur kan smyga och titta på folk

utan att de vet det vara läskigt?

Jaha, nu förstår jag.

Ja.

Vad är det med Koob?

Det är hans första övernattning.

Koob? Du, Koob?

Jag messar honom.

Okej.

Hur mår du?

Han sa "OK".

Eftersom vi inte skrinnar

ska vi fokusera på din form och ditt engagemang.

-Jag tar tiden. -Vad var Stephanies rekord?

Strunt i det.

Sextiotvå km i timmen.

Okej.

Vad fick jag?

Den är i viloläge.

-Tjugofyra. -Tjugofyra?

Bra, för det är gränsen i ett skolområde.

Varför ger vi inte bara upp?

Stephanie vinner.

Tja. Med den attityden, ja.

Vet du vad jag tror?

Du har tagit för mycket skit, från för många och för länge.

Så det har trängt in i din själ.

"Min själ"? Allvarligt?

Ja. Det är större än hockey.

Det gäller att stå upp för sig själv.

Att bli arg.

Är du inte trött på att höra om ditt söta lilla lag?

Jo. Det är snobbigt.

Och Stephanie som snackar skit om Ispalatset?

Hon är rädd för det här kvarteret.

-Vi hade de där seriemorden. -Två kvarter bort.

Och kontorsfesten?

Alla som sveper champagne och firar, och vad gör du?

Jobbar på kontoret.

Hälften av segern var min förtjänst.

Får jag erkännande för det?

Näpp. Nada.

-Glöm inte pecannötpajen... -Sluta.

...ända från Georgia.

-Jag älskar pecannötpaj! -Ja.

Och de sparade inget.

-Nej. -Inte ens en smula?

Jag var duktig på juridik. Hade jag inte hoppat av,

skulle jag sitta på Stephanie plats.

Inte på yogabollen, men jag kunde vara hon. Det gör mig vansinnig!

Så ja!

Där är den, ilskan.

Ta nu den och skjut iväg pucken.

Ur vägen!

Fyrtio. Du är förbi skolgränsen.

Knack, knack.

Vi vill säga god natt.

-Hej, mammor. -Och telefoner i korgen.

Ja, vi har en strikt regel om inga skärmar efter tio.

Jag håller helt med.

All forskning visar att det är hälsosamt.

Okej.

Inga skärmar?

Men vad finns det mer?

Jag är säker på att ni hittar saker att prata om.

Så i med den.

Ha så kul, killar.

Vi är där nere.

Det här är en mardröm.

Fyrtiotre.

En gång till.

Fyrtiosju.

Okej, vänta lite.

Höfter, händer, klubba.

-Som en kanon. -En kanon har inget av det.

Okej.

Jag borde gå.

Jag vill inte bli för bra.

Bra jobbat!

Bra, vi ses.

Det blir bra.

Vi känner inte varandra så bra.

Berätta om Koob.

Jag heter Koob.

Och vill ha min telefon.

Okej.

Vi pratar om nåt annat än telefonen.

Vilken superkraft skulle du vilja ha?

-Min telefon. -Har dina föräldrar

aldrig begränsat din skärmtid?

Nej. Vi är en skärmfamilj. Vi pratar inte.

Ska vi bara försöka sova?

Jag sveper med fingret för att somna.

-Så det kommer inte att hända. -Okej.

Jag tror jag vet vad vi ska göra.

Operation "Ta tillbaka Koobs telefon."

Ring din telefon, så hittar vi den.

Okej.

Under min turlampa.

Bra ställe, mammor.

Det är Koob. Lämna ett meddelande.

Koob?

Det här är Koob.

Jag vet att du är rädd. Jag är också rädd.

Men om du hör det här, har allt ordnat sig.

Hej då. Älskar dig.

Vi måste distrahera dina mammor.

Ja. Bra.

Hur då?

De gillar lätta vandringar och musikallåtar.

Sa du "musikallåtar"?

-Det var grymt! -Helt galet!

Ja!

Killar, vi gjorde det!

Helt otroligt!

Oj, jag är nere på en procent och jag tog inte med nån laddare.

Och...

22.34

...den är död.

Koob, jag är så ledsen för din förlust.

Inga skärmar igen.

Klarar du det? Vill du åka hem?

Nej.

Det var roligare att kirra telefonen

än att leka med den, så jag stannar.

Jag gillar det här.

Utmärkt!

God natt, killar.

Får jag sova över i morgon igen?

Nej. Inte två nätter i rad.

Det funkar inte så.

Okej.

Vet inte. Har du alltid gjort så?

Ja, det är lite...

-Ut med dig. -Jag måste gå tidigt idag.

Okej, varför?

FN-skolmöte. Jag representerar Belgien,

det är spännande, våfflor och sånt.

-Coolt. -Ja.

-Hej då. -Hej då.

Okej, mammor. Jag vet att ni har jobb och barn, men jag bryr mig inte.

Ni måste städa upp det här.

Vänta! Pappa!

-Bra, hon är här. -Förlåt.

-Var var du? -Jag är här.

-De är redan på isen. -Jag vet.

-Mammas... -Jag tar på mig skridskorna.

Va?

Varför har hon clowndräkt?

Sofi!

-Jag har problem. -Olikt henne.

Jag vet. Dina föräldrar är här.

Det är konstigt.

De kör visst fort när de är arga.

Ja, det gör du!

Sofi, vi vet inte ens vad vi ska säga.

Helt otroligt att du ljög.

Du förfalskade min underskrift

och gick inte på FN-mötet.

Vem representerar Belgien?

Det ordnar sig.

Jag representerar Belgien.

Det är inte poängen.

Okej, jag ljög.

Men ni tvingade mig.

Vad pratar du om?

Ni ger mig aldrig några val.

Det finns bara ett sätt för er.

Jag hatar att vara med i Ducks.

De är inte snälla. De var dumma mot Evan.

Jag ska vara brutalt ärlig.

Glöm Bort Det är förlorare.

Ducks är vinnare.

Jag är en vinnare om jag är den bästa versionen av mig.

Det kan jag inte vara i Ducks.

Ursäkta mig. Förlåt.

Det här är en familjegrej.

Men jag måste säga, å Glöm Bort Dets vägnar:

-Vi är inga förlorare. -Jag menade inte...

Det gör inget. Vi har inte vunnit än.

Och vi gick vilse från omklädningsrummet

till isbanan, men jag vet inte.

Det börjar ljusna, vet ni.

Det kommer nog att gå bra i mammautmaningen.

Visst.

-Emily Scott från Ducks, du vet? -Ja.

-Hennes mamma var med i OS. -Okej.

OS. Grejen med cirklarna.

Jag menar, vem kan inte vinna en gång vart fjärde år?

Vad sägs om det här:

Om Glöm Bort Dets mammor vinner, får jag gå med i laget.

Och om Ducks mammor vinner, släpper jag det.

Och du bråkar inte om det mer?

Om inte Glöm Bort Dets mammor vinner.

Då får jag vara kvar.

Okej.

Om Glöm Bort Dets mammor vinner, blir du kvar.

Bra, för vi kommer att vinna.

Var Emily Scotts mamma med i OS i hockey?

-Ja. -Jaha.

En applåd för mammorna!

Det är jämnt mellan Ducks och Glöm Bort Det...

-Kom igen! -Hack i häl.

Okej, vi gör vågen.

-Jag gillar den nya Koob. -Ja!

Vad töntigt.

Ducks nummer åtta rundade hörnet emot Gibbys mamma.

-Ja, ja! -Kom igen!

Lita på er skenor!

"Lita på era skenor!" Just det.

Försten tar den! Kom igen! Rör på fötterna!

Och det ser ut som Ducks vinner!

HEMMALAG 5 - GÄSTER 4

-Kom igen! -Ja, ja!

-Vadå? -Okej!

Nästa, målskjutning.

HEMMALAG 5 - GÄSTER 5

Så ska det se ut, Christine!

Det är oavgjort, fem-fem,

och allt kommer att avgöras på slagskottsutmaningen.

Ducks skytt, vår regerande mästare,

Stephanie Reddick.

Som möter min gamla vän, Alex Morrow.

Kom igen, mamma!

Han är sarkastisk vad gäller "vän"-biten.

Låt honom inte störa dig. Du fixar det.

Nu kör vi!

Tre skott. Högsta hastighet på ett skott vinner.

Stephanie, du är först.

Kom igen, Steph!

Ja!

Femtiosex km i timmen!

Du fixar det här.

-Du fixar det här! -Kör på, coach!

Du fixar det! Kom igen, Alex!

-Fyrtiotvå km i timmen. -Okej.

Okej. Glöm det. Du kan bättre.

-Femtionio km i timmen. -Ja!

-Du fixar det här. -Alex!

Kom igen, Alex.

Trettiosju km i timmen.

Det går jättebra, syrran.

Tack.

Sextiofyra km i timmen!

Nytt personligt rekord för Stephanie Reddick!

Kör hårt, Alex!

Bra jobbat. Jättebra.

Du klarar det, Alex!

Alex!

Pecannötpaj.

Kom igen!

Sextiosex km i timmen.

Va?

Ja!

Coach!

Kom hit, coach! Titta på det här!

-Vänta. -Ser du? Titta på det här.

Ursäkta mig. Mina damer och herrar, kan jag få er uppmärksamhet.

Efter ytterligare granskning, korsade Alex skridsko linjen.

Det räknas inte. Ducks mammor vinner!

"Korsade linjen"? Va?

Det är okej.

Det var det. Jag är en Duck för livet.

Vad är det här?

En underskriven tillåtelse att gå med i Glöm Bort Det.

Va?

Jag såg dig när du trodde att de vann.

Jag har sällan sett dig så lycklig.

Åh, herregud! Tack, pappa.

Sofis pappa ändrade sig.

Hon är en Glöm Bort Det.

Kom igen, du skojar.

Allvarligt.

Jippi!

Så coolt! Vem är det där?

-Hej. -Hej.

Jag ville bara gratulera dig till slagskottet.

-Jag förlorade. -På grund av en teknisk detalj.

Men du och jag vet att du vann.

Och ännu viktigare, Stephanie vet det säkert också.

Och jag tog med pecannötpajen.

Det som är kvar... Det är mer än en smula.

Och du hade rätt. Den är verkligen god.

Vill du komma in?

-Ja. Visst. -Okej.

-Coach! -Evan, va?

-Ja. -Kul att ses.

-Sätt dig. -Hej. Tack.

Välkommen. Vad har du med dig?

Nåt litet sött.

Allt är i diskmaskinen.

Går det bra med finporslinet och vita duken?

-Visst. Det duger bra. -Tack.

Får vi börja?

Ja, det går bra. Visst.

Vi är ju inte i Frankrike, trots allt.

Vi är inte lika fina av oss.

Översättning: Lena Marie Larsson