Original subtitles

Försvinn, försvinn, försvinn!

Försvinn! Jag känner inte dig.

Låt mig vara i fred. Är du inte klok?

Låt mig vara, jag känner inte dig.

Försvinn!

Jag känner inte dig!

God morgon, master.

Vi börjar i Fern Fields, sen tar vi Blackthorne Wood.

Det borde sätta fart på Mickel.

Sarah är med, ser jag.

Herregud, jag hoppas att hon kan hålla tempot.

Sju pund och åtta pence.

- Har du inte Harry med dig, Kate? - Nej.

Vad synd, han skulle ha gillat det. - Eller hur, Grahame?

- Kate bestämmer, mamma. - Det ska börjas i tid.

Vem vet vad han ska bli, Marcia.

- Han rider innan du hinner säga "bu"! - Bu!

Jag måste sköta mina plikter.

- Hon vill väl. - Visst.

Vi ska genom Blackthorne, låt bli stenmurarna.

- Jag kommer över dem. - Använd grinden.

Sammy öppnar åt dig, jag vill inte ha några fiaskon.

- Ack, att vara i England. - Vi är ju i England, Ron.

Jag menade det här, Betty. Det ser man ingen annanstans.

- Kommissarien. Mrs Pringle. - God morgon, mr Fitzroy. Lycka till.

- Knip åt med benen. - Rid honom ordentligt.

- Nu räcker det, pojkar. - Vi skojade ju bara.

- Vet ni vem jag är? - En snut.

Kommissarie Pringle, nyinflyttad, jag tänkte bo här som pensionär.

Vi blir ju grannar, och jag vill komma bra överens med alla.

Det blir inte lätt.

- Vad heter du? - Gurdie. Mr Gurdie.

- Mina vänner kallar mig Billy. - Jag vet, du är en bråkmakare.

Ett gott råd: Bråka inte med mig.

Jag går i pension snart, men jag har kontakterna kvar.

Kör.

Svin!

Hallå?

Ser man på...!

- Det låter lite väl mäktigt. - Vi är i Frankrike, maten är utmärkt.

Vi borde hedra kocken genom att välja det bästa han har.

- Kommissarie Barnaby, eller hur? - Det stämmer.

James Fitzroy, vi träffades i välgörenhetskommittén.

Jag tänkte stanna ett par där.

Vildsvinsjakt i vänorten i går, väldigt spännande, och vi fick en!

Det är därför vi äter extra gott i dag.

- Min fru Sarah. - Min fru Joyce och min dotter Cully.

Cully Barnaby? Du är med i "Mister Ernest", eller hur?

- På Causton Playhouse. - Ja, jag måste dit i morgon.

- Sarah är med i styrelsen. - "Teaterns vänner".

Hon skulle tråka ut er innan ni hinner börja.

Vi ska inte störa er längre. - Nu går vi, Sarah.

Hej då.

Javisst ja...

Nån blev mördad i Upper Marshwood, en gammal luffare.

- Kommissarie Pringle utredde det. - Min vikarie.

Han grep gärningsmannen på mindre än en vecka. Så ska det gå till...!

Iväg med dig, Sarah. - Hej då!

Ron Pringle löser ett mordfall i mitt ställe, så pinsamt.

- Han är en tölp! - Glöm det, du är på semester.

Nu glömmer vi det.

Det är mentolcigaretter, mamma.

Har du nånsin sett mig röka såna? Det är som att röka halstabletter.

Förlåt, jag visste att du köpte gröna paket.

- Jag köper rätt sort nästa gång. - Då är jag redan ute.

Jag har inte gjort nåt, mamma. Jag har inte mördat nån.

- Inte ens den jäkla luffaren. - Jag vet, Billy.

- Du har ju inte blivit dömd än. - Pringle säger att det var jag.

Han struntar i vem det var, han ville bara gripa nån.

Jag slår ihjäl honom om jag får chansen.

- Tom! Blev semestern lyckad? - Ja, mycket bra.

- Du kommer väl på min avskedsfest? - Förhoppningsvis...

- Vad är det? - Magen är i olag efter resan.

- För mycket fransk mat och vin? - Nej, det är nog en infektion.

Tänk att jag löste ett fall som borde ha varit ditt.

Jag slutar med flaggan i topp. Det var lätt som en plätt.

En oidentifierad luffare blev osams med en tjuvskytt.

Han har kort stubin.

Luffaren blev ihjälslagen, fingeravtryck på mordvapnet.

Lika bra att du var borta, det var för enkelt för dig.

Säkert att du inte vill ha... - God morgon.

- Blev semestern bra? - Ja, jag fjällvandrade i Norge.

- Så trevligt. - Vill du inte ha nåt varmt?

Ni får ursäkta mig, jag måste ordna ett par saker.

- Vi ses på festen. - Förhoppningsvis.

- God dag, mrs Gurdie. - Sir...

Jag kommer strax, Cath.

Hon är upprörd, hon har hälsat på honom.

- Jag beklagar, Ben. - Han är ingen mördare.

Han är besvärlig ibland, ni har haft tålamod, men han är ingen mördare.

- Hej, raring. Var har du varit? - Bara i Causton.

Jag såg inget i affärerna, så jag åkte tillbaka.

Hej, Marcia. Jag visste inte att du var här.

- Mamma har lekt med Harry. - Jag vill ju träffa honom ofta.

Kom till mamma, dags för kvällsmat.

- Jag skulle just ordna det. - Charlotte gör det, hon får betalt.

Charlotte, du får hjälpa Harry.

Jag träffade Tilly i stan, vi var arbetskamrater, du vet.

Hon tyckte att vi skulle gå på bio. Går det bra?

- När? - I kväll.

- Jag kan lämna återbud. - Det behövs inte.

Du är underbar. - Charlotte, ge honom kvällsmat.

Ryck upp dig, Cath.

Vi får ut honom därifrån, på nåt vis.

Hej, Tom. Du missade en suverän fest i går. - Eller hur, Troy?

Vi har inte rört nåt.

Jag bor ju i byn numera, jag tänkte bidra med min lokalkännedom.

- Hej, Dan. - Färjan sjönk tydligen inte.

- Stackars sate. - Ben Gurdie, anställd av jaktlaget.

- Var det de som hittade honom? - Linda Wagstaff, en knepig tant.

Hon bor i en järnvägsvagn, hon var här när jägarna kom.

De har säkert förstört vartenda spår.

- Var så goda. - En sak till...

- Han är far till Billy, mördaren. - Han är inte fälld än.

Ben var tydligen djupt deprimerad.

- Sköt han sig? - Det verkar så.

Stackars Ben. Det finns inga självmord i djurvärlden.

- Kommissarie Barnaby. Vem är ni? - Henry Carstairs.

- Vad gör ni här? - Letar efter kadaver.

Jag är konservator - djur, fåglar.

Min kusin låter mig leta efter döda djur här.

Grahame Tranter, det är hans mark.

- I så fall är ni ofta här i skogen. - Ja.

- Var ni här i går kväll? - Ja, ett tag, vid åttatiden.

- Såg ni mr Gurdie? - Nej.

- Hörde ni skottet? - Tyvärr inte.

- La ni märke till nåt ovanligt? - Ja.

En död mink, det är mycket ovanligt. De gör sig bra med blottade tänder.

Säkert.

- Ursäkta, men vi måste arbeta. - Jag förstår.

Det är som en grekisk tragedi.

Han dog framför sin fiendes palats.

Mannen som orsakade hans förtvivlan.

- Vad menade han? - Luffaren bodde där borta.

Han övernattade här när han var i skogen.

Märkligt. Varför gick han ända hit för att skjuta sig?

- Det var ju inte luffarens fel. - Du borde nog prata med hans fru.

Tack för tipset, Ron.

Jag hinner inte hjälpa dig mer, jag har gått med i jaktlaget.

- De ska välja en häst åt mig. - Tack ska du ha.

- Säg bara till om det är nåt. - Jag lovar.

- Hej då, Dan. - Glöm inte att ta tabletterna, Ron.

- Nåt intressant? - Han dog mellan 8 och 11 i går kväll.

Resten får obduktionen visa.

Var det en tillfällighet att det hände här? Det verkar långsökt.

Hade han tänkt skjuta sig, eller hände det nåt som avgjorde saken?

Vad söt du är, Linda!

Hej, Sandra. Rulltobak, tack.

- Har du hört om Ben Gurdie, Dave? - Han sköt sig.

- Var det på grund av Billy? - Har du inte hört?

De kom på honom med en jakthund i sängen.

Jag ska till Causton, en leverans åt pappa.

- Du skulle ju bjuda på ett glas igår. - Förlåt, jag fick förhinder.

Ursäkta...

Hur mår mr Gurdie?

Den som lever, alltså.

- Han mår bra, jag är pensionär nu. - Synd att ni väntade så länge.

Det är som i böckerna om lokomotivet Thomas.

Jag läste dem för Cully.

Hon har ordnat det fint för sig.

Rosmarin, fänkål, koriander...!

Hon är tydligen bra på att laga mat.

Miss Wagstaff? Kommissarie Barnaby.

Jag har ingen TV.

Det har jag ju redan sagt. Varför kom ni tillbaka?

Det gäller inte TV: N.

Det gäller Ben Gurdie, det var ju ni som hittade honom.

- Flädersaft? - Inte för min del.

Ja tack.

Stäng skåpsdörren.

- Vad glor ni på? - Jag beundrar ert vackra hem.

Jag har allt jag behöver: Säng, kamin, dass på baksidan.

- Jag återanvänder allt. - Tack...

Miss Wagstaff, hur hittade ni Ben Gurdie?

- Jag trampade på honom. - Det låter otäckt.

Jag såg en annan död karl nyligen, den äcklige luffaren.

- Kände ni honom? - Han ville bli insläppt, jag vägrade.

- Hur länge hade han bott i skogen? - Inte länge, vi pratade aldrig.

- Miss Wagstaff... - Linda, jag är ingen ungmö.

Förlåt.

Skål.

- Var du ute i skogen i går kväll? - Nej.

- Hörde du skott? - Ofta.

- När small det i går kväll? - När jag hade lagt mig.

- När la du dig? - När jag var trött.

Hur dags hittade du Ben Gurdie morgonen därpå?

- När jag steg upp. - När du steg upp?

- Blev du förvånad över självmordet? - Egentligen inte.

De är lustiga, allihop där nere.

De dödar för nöjes skull, men jag får inte säga för mycket.

Jag syr åt dem, men jag litar inte på dem, de är så hatiska.

- Varför då? - Jag bara känner det.

Linda, känner du hat mot mannen som dödade luffaren?

- Vem dödade honom? - Billy Gurdie.

Dumheter...!

Billy Gurdie är jättesnäll.

Han gav mig en fasan då och då.

Visst dödar han djur, men inte för nöjes skull.

Han skulle aldrig döda en människa.

Försvinn!

Försvinn! Försvinn härifrån!

- Miss Wagstaff, jag försäkrar... - Stick!

- Försvinn! - Kommissarien...

Försvinn!

Han är en asätare, en gam! Jag hatar honom!

Jag kan faktiskt hata.

Du måste åka till London i morgon.

Jag har ju redan varit där en gång den här veckan.

- Det är ju jubileumsfest i morgon. - Du är tillbaka i god tid.

Det måste göras, James.

- Kommissarien! - Det här är assistent Troy.

God dag.

Det gäller förstås Ben Gurdie, vi tänkte förhöra hans fru.

Hon bor i stugan där borta. Vilket elände!

Marcia Tranter, både hon och jag är MFH.

Masters för rävjakten.

- God dag. - Angenämt.

Är det er man som äger skogen där kroppen låg?

- Min man är död. - Förlåt.

Min son Grahame äger marken.

Vi mötte en man som hade fått lov av mr Tranter att döda djur.

Henry med handväskan...!

Förlåt, vi brukar kalla honom så.

Han har ju alltid en väska med sig.

- Var Ben anställd av jaktlaget? - Ja, han var duktig.

Såg ni honom i går?

- Hurdant humör var han på? - Jag såg honom inte.

- Såg ni honom, mrs Tranter? - Jag var hemma i Dower House.

På min sons gård.

Kära nån, de är inte särskilt glada i dag.

Ta det lugnt, Anthony. Så ja.

Det är orättvist. De får jaga, men inte delta i dödandet.

Jag visste inte ens att han var borta, han gick ut vid niotiden.

- Vad skulle han göra? - Leta.

Han letade jämt efter nåt som kan hjälpa Billy.

Han var säker på att mördaren fanns kvar.

- Satt ni uppe och väntade? - Jag la mig vid tio.

Jag tog en tablett som jag fick av doktorn, jag har inte kunnat sova.

Han var inte där när jag vaknade, jag trodde att han jobbade.

Var det ingen som saknade honom?

Han har så många olika uppgifter.

Hände det nåt ovanligt i går kväll? Ingenting alls?

Den unga mrs Tranter i huvud- byggnaden, hon körde förbi.

Jag tror att det var hon, men det är inget ovanligt.

- Hur dags var det? - Ben hade just gått ut.

Ingen fara.

Mrs Fitzroy är här.

- Hej, Sarah. - Stör jag, Grahame?

Nej, jag satt hos Harry, han sover.

- Han såg så gullig ut. - Din lyckans ost...!

Jag ska till Causton, teaterkommittén.

James bad mig att ge dig gästlistan för jubileumskvällen.

- Det hade han inte behövt. - Du vet ju hur noga James är.

- Hur mår Kate? - Bara bra.

Hon åkte till Causton med en gammal arbetskamrat.

- De skulle visst handla kläder. - Det tycker hon om.

- Jag gillar Kate. - Gör du?

Jag vet hur det är.

Hon flyttade ju hit från den riktiga världen.

Det är inte lätt för henne.

Det var likadant för mig när jag gifte mig med James.

Jag blev accepterad till sist, det blir Kate också.

Förhoppningsvis.

- Du hotade luffaren. - Jag har hotat många.

- Dina fingeravtryck fanns på vapnet. - Jag förklarade ju det.

Jag hittade honom när jag tjuvjagade.

Jag lyfte upp påken, då såg jag blodet och slängde iväg den.

Folk såg dig i skogen den morgonen.

Jag roade mig.

Jag ville reta snobbarna.

- Berättade du det för Pringle? - Så klart jag gjorde.

Då blev han säker på att det var jag.

Att göra narr av jakten är värre än mord.

Det var inte jag, det var inte jag som mördade honom.

- "Vilken vacker trädgård!" - "Roligt att ni tycker om den."

"Tänk att det finns blommor på landet."

"Här är det lika vanligt med blommor som det är med människor i London."

Det ska vara roligt.

- Man kan tro att du var på Titanic. - Maten är nästan klar.

- Jag piggnar till efter maten. - Säkert...

Från och med nu äter jag bara engelsk mat.

Jag träffade Sarah Fitzroy efter repetitionen i dag.

Hon som var i Frankrike, hon är verkligen urtråkig.

Jag pratade med hennes man i dag.

Han sa att en av hans anställda hade begått självmord.

- Är det det du funderar på? - Det är så märkligt.

Hans son sitter häktad för mord, men jag tror att han är oskyldig.

Kommer ni? Jag har lagat boeuf bourguignon.

Det ska bli gott.

Barnaby. Hejsan, Troy.

Nej, jag kommer direkt.

Förlåt.

Nån hade gjort en dundertabbe.

Bössan låg i högra handen, men Ben Gurdie var vänsterhänt.

- Hur vet du det? - Han var grovarbetare.

Vänstra handen har valkar och hårt skinn, han använde den mest.

Hans fru kan bekräfta det.

Den som ville få oss att tro att det var självmord, la vapnet i fel hand.

- Han blev alltså mördad. - Det var jag rätt säker på.

- Varför sa du inget? - Det gick ju inte ihop.

Två mord i samma skog på tre veckor.

- Två olika mördare? - Det tror jag inte.

Om du har rätt, har Ron Pringle gjort bort sig.

Å andra sidan är nån som har mördat två gånger på fri fot.

Jag vet varken vem som gjorde det eller varför.

Jag vet alltså inte vad som kan få mördaren att göra om det.

Hela området ska finkammas. Allt ni hittar som inte hör hemma här-

- kan ge oss en vink om varför Ben Gurdie blev mördad.

Då så, Troy. Ron Pringle.

Tack.

Svin.

Betty! Här är han.

- Nå, vad tycks? - Milda makter...

- Han är förfärligt stor. - Nej, han är lagom för jakt.

Vad i helvete vill han?

- Hej, Ron. - Letar du efter mig?

- Vilken bjässe! - Lord Kitson har jagat med den.

- Känner du dig hemmastadd, Betty? - Ja, det tycker jag nog.

- Jag vill prata med dig. - Nu?

- På hästryggen? - Helst inte.

- Hästen, då? - Bind den som i västernfilmerna.

Jag lämnar inte en värdefull häst obevakad.

Troy tar hand om den.

Gurdie blev tydligen mördad i närheten av luffarens koja-

- men det bevisar inte att det inte var Billy som mördade luffaren.

Jag menar bara att det kan finnas ett samband mellan morden.

Jag måste syna mordet på luffaren.

- Nån hade skäl att döda Ben Gurdie. - Om det inte var en psykopat.

Var det en psykopat, kan han ha dödat luffaren också.

Billy Gurdie dödade honom.

- Ursäkta... Kaffe? - Nej tack, Betty.

Assistenten vill nog ha, det är kallt där ute.

Skulle en psykopat vilja lura i oss att det var självmord?

Om nån annan sköt honom, måste Ben ha lämnat över bössan.

- Varför gjorde han det? - Han kanske blev hotad.

Eller också kände han sin baneman väl.

- Om vi går tillbaka till luffaren... - Ja?

- Vad vet vi om honom? - Inget.

Varken fingeravtrycken eller tänderna gav resultat.

Han var i affären strax före 11 på förmiddan.

Han köpte cider och bullar.

Han avled mellan klockan 11 och 2 på eftermiddan.

Ingen såg honom efter besöket i byn.

Jaktlaget passerade platsen där han låg.

- Vid tolvtiden? - Ja.

Jägarna har inget med saken att göra.

Jag måste bo i den här byn.

Kan du låta bli att bråka med dem?

Jag är så illa tvungen, jag har två lik på bårhuset.

Jag förstår.

- När hittade Linda Wagstaff liket? - "På kvällen."

Hon sa inget. "Det angår inte mig", sa hon.

Vi visste inget förrän dan därpå.

Henry Carstairs anmälde det, konservatorn.

Klockan var 07:52 när jag hittade luffaren.

- Det var väldigt exakt. - Jag är noga med mina kadaver.

Det måste man vara, det är viktigt för processen.

Hittade ni liket av en slump?

Jag hade inga skäl att leta efter det.

Det var en gräslig syn.

Visste ni att vesslor är populära? Särskilt i Japan.

Jag måste lägga sista handen vid en räv, alla vill ha rävar.

De är en guldgruva för oss konservatorer.

När jag frågade er om ni var i skogen när Ben Gurdie blev mördad...

Nån ville få det att se ut som självmord, men han blev mördad.

- Varför? - Det vet vi inte än.

Ni sa att ni var i närheten. Vad menade ni?

Jag var kanske inte i skogen, jag var lite varstans.

Ni hade ju hittat en mink den kvällen.

- Ni borde kunna ge klart besked. - Vad dum jag är...!

Kl. 20.27, Ashley Dell.

Det är nästan en kilometer från stället där han låg.

Jag gick hit så fort jag hade hittat dyrgripen.

- Stannade ni här hela kvällen? - Ja.

Jag gjorde förarbetet, pälsen ska rengöras, och så vidare.

- Bor ni ensam här? - Därav "Henry med handväskan".

Det stämmer inte, jag älskar kvinnor-

- men jag har inte hittat nån som vill ha en fattiglapp som jag.

Hade jag däremot ärvt Tranters gods...

Hur skulle det ha gått till?

Min farbror var Grahame Tranters farfar, han var väldigt rik.

Han skrev inget testamente, hans son Simon borde ha fått arvet...

- ...men han försvann för 30 år sen. - Marcia Tranters make.

- Hon sa att han var död. - Vem vet, han bara stack.

En vecka senare upptäckte Marcia att hon väntade barn.

När de obligatoriska sju åren hade gått, fick hon honom dödförklarad.

När min farbror dog utan att ha skrivit nåt testamente-

-gick arvet till hennes son Grahame.

- Hur hade ni kunnat ärva? - Om det inte finns nåt testamente...

...går arvet till den närmaste släktingen.

Jag var närmast efter Grahame, vissa sa att jag var närmare än han.

Under tiden måste jag försörja mig så gott jag kan.

Herregud...

Nu är det klart. Det blir 50 pund.

- 50 pund... - Det är poliser i skogen.

- Vad gör de? - De går runt och letar.

Det är väl deras jobb. Ge tyget till mrs Fitzroy.

Jag hatar honom.

Mördad?

Ni jagade i skogen samma dag som man hittade Gurdie, eller hur?

Nej, jag hade huvudvärk, jag var inte med.

- Var ni i skogen kvällen före? - Nej.

Men ni jagade samma dag som man hittade luffaren.

- Såg ni nåt ovanligt den dagen? - Nej, ingenting alls.

- Är det många som rör sig i skogen? - Vi tolererar inga inkräktare.

- Men luffaren var väl på er mark? - Ja, det var han.

När jag fick höra det, bad jag Grahame att köra bort honom.

Jag tänkte göra det, men det var ingen brådska, han verkade harmlös.

- Han ställde till det rejält. - Linda Wagstaff är på er mark.

Ja, men hon har varit där i drygt 30 år, vi tolererar henne.

- Vad vet ni om henne? - Inte mycket.

Hon hade en karl - make eller älskare, ingen vet.

Han gav sig av, hon blev kvar.

Henry Carstairs skulle visst ha ärvt er farfars gods.

- När er make hade försvunnit. - Det stämmer.

Om er far dök upp, skulle väl alltihop tillfalla honom.

Han är ju er farfars närmaste släkting.

Min make är dödförklarad, han får inte ärva ett dugg.

- Hörde han inte av sig en enda gång? - Jo...

Vi har ett foto på Simon, han sitter utanför ett kafé i Antwerpen.

Han har en kvinna bredvid sig, de bodde på ett hotell i närheten.

- Sen försvann han spårlöst. - Älskling, jag tänkte... Förlåt.

Hej, raring. Det här är kommissarie Barnaby.

- Och assistent... - Troy.

- Det här är min fru Kate. - God dag, mrs Tranter.

Ben Gurdie blev tydligen mördad.

Vi ska inte störa längre.

Bara en sak till, mrs Tranter.

I förrgår kväll, då Ben Gurdie blev mördad...

Vart skulle ni när ni körde förbi hundgårdarna vid niotiden?

- Hundgårdarna? - Mrs Gurdie såg er.

Hon tog fel.

Min fru var på bio i förrgår kväll, med en väninna.

- Vad var det ni såg? - Den där science fiction-filmen.

- "Silverplaneten". - Just det.

Tack, ursäkta att vi störde.

- Vi firar jaktlagets grundare ikväll. - Kommer han?

Han dog för nästan 200 år sen, vi högtidlighåller hans minne.

Kan vi gå häråt som om ni beundrade trädgården?

Det skulle inte förvåna mig om det var Kates bil.

Jag misstänker att hon är otrogen.

Bio med en väninna - knappast. Grahame är för kär för att märka det.

De träffades för två år sen.

Så fort han hade fått ärva, såg hon till att bli gravid.

Jag antar att han är fadern. Sen gifte de sig.

Hon passar inte in här, hon är uttråkad.

Hon har inte uppfostrats som vi.

Om hon och hennes älskare var i skogen-

- och Ben Gurdie avslöjade dem in flagranti delicto-

-kan älskaren ha velat tysta Ben.

Det finns en lek: "Vilken dam skulle ni inte ligga med för en miljon?"

- Var så god. - Tack.

- Ryck upp dig, där är härligt i dag. - Jaså.

Vad var det hon försökte slå i oss? "In flagranti"?

Det har hänt förr. Grahame Tranter är rik, hans fru har mycket att förlora.

Men om samma person mördade båda, hade luffaren också sett dem?

Det verkar osannolikt, men vi kan ju ta reda på om hon har en älskare.

- Vad är det där? - Kyckling korma.

- I en smörgås? - Det finns annat än ost och tomat.

Jättegott.

- Fitzroy. - James, det är jag.

- De sa att Ben Gurdie blev mördad. - Herregud...

- De är tydligen i skogen igen. - I så fall kan de ju...

Håll klaffen. Förlåt, men det är ju mobilsamtal.

Det är besvärligt nog som det är. Adjö.

Kapsyler från alla tider.

Har du sett...! En äkta Tizer-kork.

Ben från fåglar och djur...

- Vad tror du? - Räv, hund...

- De begravde kanske hundarna där. - De hittade nåt annat också.

Det kan vara intressant.

Jösses, kvinnan utan huvud.

- Snuskiga skolpojkar i skogen. - Har du varit sån? - Var låg den?

- Inget annat? - Nej.

Lämna den till labbet. Be dem kolla fingeravtryck och göra kopior.

- Kopior...? - Bra gjort, det var till stor hjälp.

- Vad trevligt. - Ja, visst är det.

- Förstklassig bål. - Ja.

Fem pund. Tack.

Herregud... Jag måste prata med dem.

Drick inte för mycket, du blir så fånig.

Hej, James. - Hej, Sarah.

- Hejsan, Betty. - Vilken trevlig fest!

- Hur går det med utredningen? - Fråga inte mig, jag är pensionär.

Så tråkigt.

- Barnaby tar god tid på sig. - Han har sina metoder.

James. - Ursäkta...

- Får jag fråga en sak om lotteriet? - Om ni ursäktar...

- Du undviker mig. - Inte alls.

- Hur gick det i London? - Vi tar det sen.

Vad kan man vinna? På lotteriet.

En berömd räv.

Fångad 1932, tror jag.

- Vad fin! - Ja...

Bäst att vi köper några lotter.

Påfyllning, tack.

Tackar.

- Hej, Marcia. Har du smitit undan? - Knappast, jag är ju värdinna.

- Jag försöker vädra ut röken. - Trevlig fest.

- Vilka örhängen! Är de nya? - Grahame köpte dem förra veckan.

Visst är han gullig. Ursäkta...

Det är kö till båda toaletterna.

- Jag kan fråga om det finns fler. - Nej! Jag hittar den.

Snälla Marcia, jag gör så gott jag kan.

Det är ingen fara på taket, det är snart förbi med honom.

Kom nu, vi är ju värdar, vi går tillbaka till festen.

Din mamma är i himlen igen.

Tänk om det visar sig att Gud är jaktmotståndare.

- Välkommen till Marshwood, Ron. - Tack, det ska bli väldigt roligt.

- Hade du trevligt i går kväll? - Ja, mycket.

- Hur ofta jagar de? - Två, tre gånger i veckan.

Har de inga riktiga jobb? Hon är nog inne.

Hon vet mer än hon har berättat.

Det är Puccini, "Madame Butterfly".

Är det väluppfostrat att smygtitta på det viset?

Förlåt, vi poliser är nyfikna.

- Jag råkade se fotografiet. - Det har ni inte med att göra.

Ni får inte rota här utan fullmakt.

- Jag känner till mina rättigheter. - Det tvivlar jag inte på.

Jag tänkte fråga vad som hände strax före mordet på luffaren.

- Var det nån som besökte honom? - Vet inte.

- Träffade han nån? - Vet inte.

- Gick han iväg och hälsade på nån? - Vet inte.

Vet inte.

Du skulle nog inte ha nämnt fotot.

- Hon slöt sig som en mussla. - Jag vet.

Var han hennes älskare? Hur kunde han falla för henne?

Hon har inte alltid sett ut så, folk förändras när de blir äldre, du med.

Ja, vi gör väl det.

Tänk om nakenbilden föreställer henne!

- Jag beklagar, Betty. - Jag hade...

Jag hade onda aningar om det här stället, men han var så fascinerad.

Han är inte...

Han var ingen snobb...

...men han tyckte om att umgås med såna människor.

Och jakten, han hade alltid velat vara med om det.

Det var en olyckshändelse, hästen satte av i sken.

Han grubblade över nåt...

Jag vet inte vad det var, men han gick ut när vi var på festen-

-för att... lätta på trycket.

Jag märkte att det var nåt.

- Antydde han nåt? - Han ville inte säga vad det var...

...men nånting hade fått honom att tro att han hade haft fel.

Å, Tom...

- Stackars Betty. - Hon älskade honom djupt.

Vilken jäkla dag...

- Repeterar Cully fortfarande? - Ja, det är premiär snart.

- Du får inte vara upptagen då. - Jag vet.

- Jag säger att du är ute. - Nej, jag svarar.

Barnaby.

Jag förstår. Tack för att du ringde.

Det var veterinären.

Ron Pringles häst var dopad.

Ron Pringle blev mördad.

Veterinären sa att det var en bedövningspil.

Det rycker i musklerna så att hästen skenar innan den blir paralyserad.

Det hände nåt på festen kvällen innan. När han gick ut-

- eller på väg tillbaka, såg eller hörde han nåt olämpligt.

Mister Ernest

Hej, älskling.

- Hur gick det? - Ingen såg nåt.

- Den här låg i lusthuset. - Vad är det?

Vad ser det ut som? En kondom- förpackning, den låg under stolen.

Var det några som smet undan en stund? Kate Tranter och älskaren?

- Om han existerar, det vet vi inte. - Ron såg dem, och blev mördad.

- Kanske, men de andra morden, då? - Ben Gurdie kan också ha sett dem.

Det vore höjden av otur, lika bra att göra det mitt i byn!

- Så enkelt är det nog inte. - Jag hämtade det här.

Rapporten om fotot. Det togs med en illa riktad självutlösare.

Det förklarar varför huvudet saknas.

- De har identifierat fingeravtrycken. - De var luffarens, givetvis.

Jag anade att nån bedrev utpressning.

I så fall kan vi utgå ifrån... Vad?

Man kan inte pressa nån på pengar med den här.

Det måste ha funnits fler bilder, den här blev kvar av misstag.

Resten har nog huvuden, eller t.o.m. en person till.

Nån på bilderna kan ha blivit pressad på pengar.

Eller nån som har med personerna på bilderna att göra.

Det finns nåt här, jag har det i bakhuvudet, men vad är det?

Ursäkta, ni har fått ett fax från Holland.

Herregud...

Jag har fått ett meddelande från den holländska polisen.

1971 grep de en vårdslös bilförare, han fick sju dagars fängelse.

De tog hans fingeravtryck.

Fingeravtrycken är identiska med luffarens.

Den mannen var er make, Simon Tranter.

- Vill ni sätta er? - Tack.

- Kan det vara Simon? - Vi tror det, holländarna också.

- Hur lång var han? - En och åttio.

Han är 1,78.

- Går det att bevisa på nåt sätt? - Ja, utan problem.

Om er son går med på att testa sig.

Jag har förstås aldrig träffat honom, och han svek min mamma-

- men han var min pappa, han var värd ett bättre öde.

- Möttes ni aldrig i skogen? - Nej...

Jag såg honom på håll några gånger, men han såg inte ut som...

Den sista bilden på honom som jag har...

Mamma vill inte ha den framme.

Det var den bilden jag nämnde, den togs av en detektiv.

Jag funderade på att åka dit, men min stolthet höll mig tillbaka.

Jag har inget emot att testa mig.

Ju förr desto bättre.

- En handväska? - Ja, det låg i en handväska.

En relativt stor, svart handväska av läder, med handtag.

En helt vanlig handväska.

Var någonstans påträffade denne mr James-

- eller Thomas Cardew, denna högst ordinära handväska?

Ett ögonblick.

Kan ni vara snäll och gå härifrån?

- Jag är hemskt ledsen. - Det gör inget.

Regissören var hygglig som lät mig vara med, och så gör jag bort mig.

Och du är snäll som låter mig sitta här så att jag slipper åka hem.

Herregud, vad tråkig jag är!

Det var jag inte förr.

Ibland känner jag att jag aldrig vill åka hem mer-

- till min knöl till man och den där häxan som han föredrar framför mig.

Jag är rädd, Cully.

Tre personer har blivit mördade, varför inte fyra?

Sa hon att hennes man och Marcia hade nåt med morden att göra?

- Nej, men jag anade det. - Vad sa hon, då?

De har betett sig konstigt på sistone.

De grälar, vilket är ovanligt, och han åker till London allt oftare.

- Varför? - Välgörenhetsmöten, säger han...

...men hon tvivlar. Han var där i torsdags, och han ska dit i morgon.

- En älskarinna? - Hon hörde Marcia be honom åka.

Marcia skulle inte tolerera en rival, hon vill ha honom för sig själv.

- Hej, min nattliga gäst. Vad önskas? - Larva dig inte, släpp in mig.

- Du vet varför jag är här. - Har du hållit din del av avtalet?

50000.

Det gick ju lätt. Då är affären avslutad.

Åk inte för nära, han får inte bli misstänksam.

Om hennes make inte kunde ärva, varför skulle Marcia mörda honom?

Hur fungerar utpressningen? Vad har Fitzroy med saken att göra?

Vi får nog reda på det nu.

VÅRDHEM

- Ser man på! Vad gör han här? - Han hälsar nog på nån.

- Bra tänkt, Troy. - Kvinnan på bilden, kanske.

- Jag skojar inte, hon är nog gammal. - Ja, det är väl möjligt.

Herregud, vad dum jag har varit!

Kliv ur bilen.

När Fitzroy åker, tar du reda på vad han gjorde här, jag ska till Linda.

- Hur ska jag komma tillbaka? - Lifta.

Mr Fitzroy är omtänksam och generös.

Fred Rodale arbetade åt honom förr, han betalar vården-

-och besöker honom ofta.

Tyvärr blir mr Rodale allt sämre.

Han är förvirrad, det blir svårt att fråga ut honom.

Mr Rodale, ni har besök.

Sök igenom skogen, ring mig om ni hittar henne.

- Hur mår hundarna, sir? - Bara bra.

Den dagen... glömmer jag aldrig.

Hundarna var alldeles sjövilda den dagen.

Sjövilda...

Sir...

Hundarna var helt vansinniga.

Jag var ute och rastade dem när de hittade...

De hittade... nåt.

Det var hundarna, jag berättade det aldrig.

Ni har alltid varit hygglig mot mig, sir.

Jag svär, jag svär att jag inte har berättat det.

Berättat vad, Fred?

Vem är ni?

Hej, älskling! Kom till mig.

Mr Tranter är i Causton, det blir nog sent, så jag tar med mig Harry.

- Vart då, mrs Tranter? - Inte vet jag, vart som helst.

Premiär i kväll

Sceningång

- Vart skulle hon? Frågade du inte? - Hon sa bara...

Jag blev orolig!

- Du skulle ju komma sent. - Jag blev uttråkad.

Var är Harry?

Ursäkta, vilken av logerna är Michaels? Michael Darrow.

- Det finns ingen Michael Darrow här. - Jodå, jag har hans scenkläder.

- God afton, mrs B. - Hejsan, Gavin.

Michael? Michael!

Var är den? Jag ska in strax.

- Är det min kostym? Det var på tiden! - Den är Michaels!

- Vad syftade han på? - Han har mardrömmar om det.

Fitzroy är livrädd för att han ska försäga sig.

Det gjorde han nästan, men det finns en ledtråd.

Jag var på stationen, rapporten om föremålen som låg i skogen är klar.

- Många ben från hundar. - Avlivade jakthundar?

Och bitar av ett nyckelben från en människa.

- Jag tänker ta Harry med mig. - Snälla Kate, låt honom vara kvar.

Jag har fått nog av dig och din mamma - jag vill ha ett nytt liv!

Med Dave Hedges? Med honom?

Jag vet att ni har ett förhållande.

Du behöver inte göra slut med honom, du kan ha honom kvar-

-bara du inte lämnar mig.

Vad ynklig du är!

Du tror väl inte att Dave Hedges älskar dig?

- Han tror att du får mina pengar. - Jag får min andel.

Om du sticker med honom, ser jag till att du inte får ett öre.

Du lättar nog på plånboken, jag har ju Harry.

Jag är alltid stilig.

- Ni är perfekt, miss Fairfax. - Det hoppas jag verkligen inte.

Då kan jag ju inte utvecklas, jag vill utvecklas på många sätt.

Flytta på dig.

- Jag dödar dig om du lämnar mig. - Larva dig inte, Grahame.

Jag dödar dig.

Charlotte?

Kan du bära ut min väska? Jag blir borta ett par där.

Hej då.

- Du pratar strunt för jämnan. - Precis som alla andra.

- Visst går det bra? - Mycket bra.

Cully är suverän, eller hur?

Där är bilderna från förra uppsättningen.

1970.

Hon spelade Cullys roll, men hon är inte lika...

Vad är det?

- Michael Darrow... - Vad står på?

På så vis...!

Vad stilig han är! Det var då han blev kär i mig.

Det var inte han som kom, han var ful.

- Han var smutsig, äcklig - inte han. - Vem menar du?

Du måste tala om vem du menar.

Självklart, jag kommer direkt.

Det var Marcia, jag måste hjälpa henne med Grahame.

James, jag vill att vi skiljer oss.

Prata inte strunt, vi tar det när jag kommer tillbaka.

Jag är inte här då.

- Marcia gav henne sjalen nyligen. - Föreställer bilden Marcia?

Luffaren var inte Simon Tranter utan skådespelaren Michael Darrow.

Linda var garderobiär. När sällskapet åkte, flyttade han in i hennes vagn.

- Kände hon inte igen honom? - Han sa vem han var...

...men han hade varit så stilig att hon vägrade tro att det var han.

- Hur lärde han känna Marcia? - Han jobbade åt jaktlaget ibland.

De hade en kärleksaffär, han tog bilder.

- Varför stack han? - Minns du fotot på Marcias man?

- Det var nog Michael Darrow. - Som låtsades vara Simon Tranter.

De var så lika att han kunde använda hans pass - och få bra betalt.

Simon Tranter ligger nog begravd i skogen.

Det var hans nyckelben som hundarna grävde upp.

- Du får det bättre utan henne. - Hon tog Harry med sig.

Vi får tillbaka honom, det ordnar advokaterna.

- Han kan inte vara hos en sån slyna. - En sån slyna?

- Och det ska man höra från dig. - Vad menar du?

Jag har sett bilderna, de snuskiga bilderna på dig och den där karln.

Barnaby.

Tack. - Mot Marshwood.

Grahame Tranters fru ringde, hon har pojken, han hotade henne till livet.

DNA-testet är klart, Grahame är släkt med luffaren.

Skådespelaren var hans far, då har han förlorat allt.

Han vet nog om det. Han har mördat tre gånger, han kan mörda igen.

Han sa att jag inte hade rätt till arvet, jag saknar blodsband.

Han hotade att skvallra för förvaltarna.

Kate tog mig för pengarna, det var pengarna som höll henne kvar.

Hon och Harry är det enda jag bryr mig om.

Jag var alldeles förtvivlad.

Plötsligt fick jag en chans att döda honom.

Det är begripligt, men varför dödade han Gurdie?

Gurdie såg honom göra nåt, leta efter nåt - bilderna.

Han hade inte bilderna på sig, jag förstod att han hade gömt dem.

Han frågade vad jag gjorde, jag sa nåt dumt om grävlingar.

Han trodde mig inte, men jag var ju hans chef.

När jag bad att få titta på bössan-

-räckte han över den - plikttroget.

- Pringle, då? - Biografen.

Min fru var på bio i går, med en väninna.

Vad var det ni såg?

- Den där science fiction-filmen. - "Silverplaneten".

Han hjälpte henne, men tänk om hon träffade sin älskare i lusthuset.

- Ron Pringle såg dem. - Och dessutom...

Han såg dem!

Han stod ut med att hon var otrogen, men inte att Pringle såg det.

Han dödade Pringle för hennes skull.

Ingen fara, det är över.

Polisen tror att luffaren var Simon.

Testet visar att du är hans son, sen blir allt som förr.

- Som förr? - Javisst.

Glöm de fåniga bilderna.

Henry Carstairs hittade dem, jag köpte dem av honom.

Allt blir som det var innan du tog hit den där flickan.

- Vi kan uppfostra Harry tillsammans. - Du fattar ju ingenting.

Jag struntar i pengarna, Kate är viktigare.

Jag vill ha henne och Harry, jag vill inte ha dig!

Lugna ner dig, hon är trots allt din mor.

- Vad gör han här? - Jag bad honom komma.

Varför då?

Har de fått testresultatet? Vet de att luffaren inte var Simon?

Luffaren var inte Simon, luffaren var min far.

- Vad är det du säger? - Luffaren var min far.

Han hette Michael Darrow.

Det finns pornografiska bilder på dem.

Men du sa ju... Du svor på...

Herregud, sa hon att du var min far?

- Ni är verkligen vidriga. - Tyst, så klart att jag är din far!

Simon Tranter var steril, han visste att han var steril.

När din mor blev gravid...

Det var därför vi var tvungna...

...att döda honom.

Jag mår illa. Ursäkta...

- Varför berättade du det? - Varför ljög du?

Du lurade mig att döda en karl alldeles i onödan!

Grahame, låt bli!

Du har förstört allt.

Jag älskade två människor, men på grund av dig är de borta båda två.

- Hon kommer tillbaka med honom. - Polisen fattar vem jag är.

- Hon lämnar tillbaka honom ändå. - Inte så länge du är här.

Mr Fitzroy!

Jag skulle vilja ställa några frågor om...

Ring en läkare.

Hon övertalade mig att döda Simon.

Stick, hon ska följa med mig.

Gör inget dumt, mr Tranter.

Om inte jag får ha henne, ska inte du få henne heller.

- Stick, jag vill inte skada dig. - Vem vill du skada, då? Oss?

- Sätt ner honom. - Pappa är här, Harry.

- Sätt ner honom! - Nej.

Som du vill, som du vill...

Snälla...

Gick det bra?

- Klarar du av det, alldeles ensam? - Jag ser fram emot det.

De viskar säkert om mig. "Vem är den gåtfulla damen i hytt 82?"

Sköt om dig.

Ni har varit så snälla.

Marcia hade nog tyckt att kryssningar är höjden av dålig smak!

Tack så mycket.

Jag har faktiskt ledigt.

- Ska vi bjuda mamma på lunch? - Det finns en ny fransk restaurang.

Hellre biff och pommes frites på puben.

Text: Bo Wetter www.sdimedia.com