Original subtitles

Så vad gör vi här? Vad var det som var så viktigt?

-Vad fan är det? -Er far. Min bror. Mauritz.

Jag tror att Fredrik är hemma. Det lyser i Mildreds hus.

-Går du dit? -Vet inte.

Jag fick 50 000 euro av Lasse för att hålla käft. Men pengarna var falska.

50 000 falska skitpengar!

Ni har väl inte fått falska sedlar?

-Nej. -Falska sedlar är i omlopp.

Inte vad jag vet.

-Jag vill veta sanningen. -Det var inte mord, utan en olycka.

Konrad!

-Släpp! -Ta hit!

SKOTT

Jonna, kom nu. Jonna!

Hur kunde det gå av? Jag skulle bara ta det ifrån honom.

-Det var en olycka. -Hur kunde det gå av?

Jag skulle bara ta det ifrån honom. Jag gjorde ingenting.

Vi måste härifrån. Vi säljer och så drar vi bara.

Nej! Vi stannar här. Allt annat verkar misstänkt.

-Vi måste göra oss av med alla bevis. -Och med de där pengarna.

Tänk inte på det nu. Ligg bara här och vila.

Hallå!

Hallå, Fredrik!

Hallå!

Fredrik?

Fredrik...

Fredrik! Hur mår du?

Släpp!

Vänta!

Aaah!

Hjälp mig...

Snälla!

Hjälp mig...

Snälla...

-Jag ringer ambulans. -Nej, ingen ambulans.

Jag behöver bara lite antibiotika, så klarar jag mig. Okej?

Jag heter Andrus.

Kim.

Har vi värktabletter?

-Har du ont i huvudet? -Mensvärk.

Titta i skåpet i receptionen. Nyckeln ligger kassan.

Är det nån jakt i gång nu?

-Nej. -Jag hörde skott när jag joggade.

Fast...en viss fågeljakt pågår fortfarande. På ripa, tror jag.

-Var nånstans? -Förbi brevlådorna, till höger.

Hare. Fälthare jagar man på vintern.

Det var mer mot vattnet.

DÖRRKLOCKA

-Har du lust att...? -Ja.

-Kan hon ha sett nåt? -Nej.

Du vet väl vad du och jag måste göra nu? Hämta Mauritz.

Vi måste hålla ihop nu, Oskar. Vi får inte drabbas av panik.

Allt snack om att sälja och dra förvärrar bara saken.

Kan du snacka med Jonna om att vi måste hålla ihop nu?

Hon lyssnar inte på mig.

LASSE RYCKER I DÖRREN

Är han kvar?

Jaha... Bara att lägga honom i sopsäckar och köra till tippen.

-Jag lovade Jonna att begrava honom. -Aldrig! Två begravningar räcker.

Vi tar en sån och lägger honom i.

Lasse, det är tjäle och is! Du gräver inte djupare än 10 cm.

Vi eldar upp det. Benen har förmultnat.

Är det här du gömmer dig?

Jag ska hämta isolering. Vill du handla i Helsingfors?

Vad är det?

Det går inte, Wille. Jag klarar inte det här.

-Klarar inte vad? -Du och jag. Det går inte.

-Om det går för fort, saktar jag ner. -Det är inte det. Det går inte nu.

Vad har hänt?

Jag tycker verkligen om dig, men det här går inte just nu.

-Vad är problemet? -Wille, gå bara. Snälla.

Gå.

-Kim? Var är alla? -Jonna är sjuk.

-"Sjuk"? -Illamående.

Tre glögg. - Inte första gången hon smiter från sitt eget schema.

-Hon kanske är med barn. -Vad menar du?

Hon är ihop med Wille och illamående. Ett plus ett.

Vad är tempen i badtunnorna? Vi kanske hinner ett dopp efter maten?

-Vad håller du på med? -Jag äter julbord. Som varje år.

Jag ville betala, men Liv insisterade på att pensionatet skulle bjuda i år.

Gulligt.

-Vill du ha mer att dricka? -Nej.

Säg till om det är nåt.

Lasse! Vänta!

-Jag behöver resten av pengarna. -När jobbet är klart.

Jag ska ta ett annat jobb. Min ersättare vill ha förskott.

Lyssna! Jag använde förskottet till att betala av en skuld.

Han säger att pengarna är falska och ringer snuten.

Jag är pank. Vad fan ska jag göra?

Har du fler falska sedlar? Hur mycket?

-Hur så? -Jag har en kompis i Helsingfors.

Om du säljer dem till honom får du ut 30-35 procent av värdet.

-Men jag tar tio för att fixa dealen. -Glöm det.

-Jag behöver mina pengar. -Du får dina jävla pengar.

Du har helgen på dig.

Hej! Varför är du ensam? Var är husse nånstans?

Ska du följa med in? Vi har köttbullar. Kom, då.

Hjälp...

Förlåt. Förlåt.

Det behöver tvättas. Ditt sår...

Mm.

Hon är ljuset i mitt liv, hon och ingen annan. Allt går till henne.

Det blir inget över till de andra. Jonna tar allt.

-Jag visste inte att du målade. -Bara ett tidsfördriv.

-Konstigt att jag inte varit här. -Är det?

Kanske inte. Du har varit Oskars vän, inte min.

Det är därför jag är här.

Jag är...jag är orolig över honom.

Jag tror inte att han mår bra, och döljer nåt. Du kanske vet vad.

Även om jag gör det, har jag tystnadsplikt.

Jag trodde att du inte var präst längre.

Han var väl här mycket när jag var borta, för att prata och få tröst?

-Fråga rakt ut om det du vill veta. -Vill du ha honom?

En relevantare fråga är: Vill han ha dig?

Ska vi sätta oss?

-Vad har han sagt? -Ingenting.

Hoppas du har anständighet nog att berätta vad ni gjort.

-Jag är inte skyldig dig nåt. -Nej, det har du rätt i.

Det är inte mig han vill ha.

Vi levde som ett par i en månad. Sen dumpade han mig via sms.

FNISSAR

Förlåt.

Det är inte roligt. Sms?! Men Oskar! Ibland kan han vara...

-...en idiot. -Ja! En idiot.

Du är förälskad i honom?

Ja... Nästan lika förälskad som i tanken på ett annat liv.

Hur var det i Nepal? Längtar du inte tillbaks?

Nej.

Eller, jo. Ibland saknar jag tanken på att komma och gå som jag vill.

Du vet, slippa vardagen.

Du är gravid?

-Jag vet inte vad jag ska göra. -Jag måste be dig gå nu.

-Han vet inte om det ännu. -Säg inget. Du kan inte lita på mig.

-Du måste gå nu. -Okej.

Vad sent du kommer.

Jag var hos Petra. Jag tänkte att hon vet varför du betett dig så konstigt.

Jaha...

"Jaha"?

Oskar, när ska vi tala ut med varandra?

Vad tror du?

Du kommer hem efter veckor, månader av tystnad-

-och vill att jag ska förlåta direkt, vilket jag har gjort.

-Älta det inte. Jag vill glömma. -Då är allt som det alltid varit.

-Vi faller in i gamla mönster. -Vad är felet med det?

Vi vill väl återgå till våra liv?

Inte om vi måste ha hemligheter för varandra.

Vad är det du, Jonna och Lasse döljer?

Ingenting.

Det finns saker som jag vill berätta.

-Det skulle vara för min skull då? -För vår.

Du behöver lätta ditt hjärta. Du struntar i vad du gör med mig.

Jag kan bespara dig den bekännelsen. Jag vet redan.

Jag såg din och Lasses kyss i somras.

Av självbevarelsedrift har jag låtsats som att det aldrig hände.

Du ska sluta spela martyr. Ångrar du det?

-Vad? -Natten med Petra.

Ja. Det betydde ingenting.

Tills du bestämt dig för att vara helt ärlig mot mig-

-har vi inget att säga varandra.

Jag vet inte vem du är längre.

Petra? Petra, öppna nu!

-Gå härifrån. -Öppna bara dörren, Petra.

-Stå inte här och skrik. -Jag måste få prata.

Du hör väl vad jag säger?

Kom in.

Ta av dig skorna.

Jag förstod inte att det skulle bli så här. Jag ville inte såra dig.

Men det lyckades du med ändå.

Du vet hur viktig du är för mig. Jag hade säkert gått under utan dig.

Jag är ingen jävla livboj. Du utnyttjade mig.

Ja. Det var egoistiskt av mig. Jag tänkte mig inte för.

Jag förstod inte vilka förhoppningar det här kunde ge. Hörru!

Du är min bästa vän, Petra.

Jag saknar dig.

Jag saknar dig också.

Berätta vad Liv sa. Jag vill inte att det ska bli värre.

Jag är så dum! Jag trodde du kom för att rädda vår vänskap, inte för Liv.

Du bryr dig inte om mig. Du saknar inte din vän, utan din rådgivare.

-Jag försöker rädda mitt äktenskap. -Gör det! Hon har lite att säga dig.

-Vad har hon sagt? -Ut! Försvinn.

-Stick härifrån! -Jag är på väg.

Hej! Ursäkta att jag stör, men har du ett ögonblick?

-Ja. Har det hänt nåt? -Inget nytt. Bara sedlarna igen.

-Sedlarna? -Jag tänkte att Lasse berättat.

Vi har fått in anmälningar om falska 50-lappar, från krogar och en mack.

De hade alla samma serienummer. Kan du titta om ni fått in några?

-Det var 50-lappar, sa du? -Det är det här numret.

-Nej. Ingen har samma. -Bra. Mitt nummer står på baksidan.

Nämn det för personalen, och kolla numret om nån har många 50-lappar.

-Absolut. -Bra! Tack så mycket för hjälpen.

Hej.

-Hej! -Hur är det?

-Jo, det är fint. -Är det inte Konrads hund?

-Är ni vänner igen? -Hunden har vi inget emot.

-Tar ni hand om den? -Det händer.

-För att...? -Nej, men... Konrad skulle i väg.

Han pratade med Kim om det.

-Vart då? -Jag vet inte. Han sa inte det.

-Passar det i kväll? -Vad då?

Middag. Jag lovade ju att bjuda på middag.

-Ja, absolut. Jättegärna. -Bra. Du vet ju var jag bor.

-Klockan sex? -Perfekt.

-Fint. -Vi ses.

Jag vet en plats som vi kan begrava pappa på.

Bra. Men vi måste bränna kroppen.

Det går inte att gräva en grav nu. Han får inte hittas en gång till.

Jag fattar. Vi får bränna honom där.

Ta med pengarna, så bränner vi dem också.

Är det verkligen en bra idé? Vi drunknar i räkningar.

-Vart vill du komma? -Det kan finnas alternativ.

-Du kanske...? -Lasse ställer bara till problem.

-Titta i alla fall på mig. -Ta med dig pengarna bara.

-Gör vi det här i kväll, eller? -I natt. Jag måste på en middag.

-En middag? Till vem då? -Laura.

-Polisen? -Vi ska undvika polisen.

-Jag skjutsade hem hennes son. -Ställ in.

Det kanske inte är så dumt att hålla sig väl med henne...

Vi ses i kväll.

Lasse?

-Oj! Förlåt. -Det gör inget.

Jag ska promenera och rensa tankarna. Lust att följa med? Prata lite?

-Är du på väg nånstans? -Ja, faktiskt. Jag ska på middag.

-Till vem? -Laura.

-Laura Nord? -En tackmiddag. Hennes son...

-Vi tar det en annan gång. -Var det nåt speciellt? Liv!

-Är det nåt? -Ta den blå skjortan i stället.

-Tycker du? -Du vill inte se ut som en servitör.

Okej, tack.

-Kom in! -Det doftar gott.

Du ser vad det blir. Allt gick bra tills jag kom på att du är kock.

-Var är Eskil? -Hos en kompis.

-Vill du ha vin? -Ja, tack.

-Varsågod. -Tack. Skål.

Hur känns det att vara tillbaka och driva pensionat?

Lite annorlunda. Det är stor skillnad på Stockholm och Åland.

-Du vill inte stanna här, va? -Jo. Jag tror nog det.

Jag har flytt härifrån hela mitt liv, men nu börjar det kännas som hemma.

-Konstigt att jobba med sina syskon. -Ja. Det är på gott och ont.

-Har du syskon? -Ensambarn. Precis som Eskil.

-Har du skämt bort honom? -Nej. Kanske lite.

-Kim, då? Har du skämt bort henne? -Nej. Nej. Tyvärr.

Jag borde ha skämt bort henne, men...

Nej. Men hon är tuff och smart.

-Hon börjar bli vuxen. -Ja, kanske. Hon brås inte på mig.

-Är hon lik sin mamma? -Lite. Fast hon är...varmare.

-Är Eskil lik sin pappa? -Nej.

Du behöver inte berätta.

Han var sällan fysiskt våldsam. Han hotade mest.

Han njöt av att skrämma mig.

Jag föredrog att han slog, i stället för att vänta på när det skulle ske.

När jag blev gravid blev allt värre. Han...slog och sparkade mig i magen.

Jag tog med mitt tjänstevapen hem och väntade på att han kom hem.

Jag kunde inte lämna honom. Han hade hittat mig. Varsomhelst.

Om jag stannat hade han dödat barnet.

Sköt du honom?

Han kom aldrig hem. Han körde ihjäl sig i fyllan.

Men jag tänkte skjuta honom.

-Du hade inget val. -Jo. Jag valde att skydda Eskil.

Hon är ljuset i mitt liv.

Hon och ingen annan. Allt går till henne.

Det blir inget över till de andra. Jonna tar allt.

Jonna tar allt. Jonna tar allt. Jonna tar allt...

Då åker pengarna, då.

Oskar...

Jag varnar dig, Oskar. Jag varnar dig. Var uppmärksam.

Jag hör inte.

-Var uppmärksam. -Jag hör inte.

-Oskar? -Vad är det?

Jag tä... Jag tyck...tyckte att jag såg...

-Vad då? -Inget. Det var inget.

Textning: Cristel Nyqvist Svensk Medietext för SVT