Original subtitles

–Hur djupt måste vi gräva? –Djupt.

Jag kan hjälpa dig, men jag vill ha svaren på nationella provet i matte.

–Hur gick det? –Hon dyker inte upp.

Det var jag som ringde. Vi behöver hjälp med nåt.

Vi har fått våra pengar.

Hälften av en kassett. De har säkert 25 till där hemma.

Det var sista lådan.

Registreringsnumret tillhör läkaren Cecilia Stensson.

Jag tyckte att jag kände igen henne. Hon fixade min böld.

Jag ska ha min tredjedel.

–Då ringer du inte till polisen? –Jo, om jag inte får mina stålar.

Vi har dem inte här. Vi måste hämta dem.

Ni får en timme på er. Jag väntar på Stadshotellet.

Jag tycker han förtjänar att få en del. Det var ju ändå hans plan.

Det tycker jag också, men varför kan han inte be snällt?

Dessutom är det orimligt mycket han ska ha.

Vi har ju gjort allt svårt och farligt.

Jag håller med, men...

Ner på marken! Ner på marken nu!

–Ta det lugnt. –Ner på marken.

–Ligg bara stilla. –Håll käften.

Hur i helvete tror ni att vi kan gå på det här med Ica Maxi Västervik?

–Håll käften nu. –Krimmy! Det är jag.

Det är din läkare. Cecilia Stensson. Snälla, Krimmy.

–Jag räddade livet på dig. –Inte ett ord.

–Ligg stilla bara. –Håll käften.

Hur kunde han känna igen mig när vi var där med kassetten?

Du hade ju ingen maskering. Bara peruken.

Han kände väl igen din röst, som jag sa att han skulle.

Men du lyssnade inte.

Men jag pratade ju norska. Har du glömt att jag pratade Bergenmål?

Jo, men nu blir det så att Stellan ringer polisen och liksom, ja.

–Det är inte mitt fel. –Vems fel är det då?

–Det är ju Krimmys fel. –Varför valde du honom då?

–Va? –Det är alltid så med dig.

Du lyssnar aldrig på vad jag säger. Jag kan inte lita på vad du säger.

Jenny! Lugna ner dig. Lugna ner dig.

Säg vad jag ska göra. Jag gör vad som helst.

–Jag försöker. –Jag vet inte.

Jag vill att det ska bli som förut. Fixa det om du kan.

Ta min klocka. Den är värd 8 000.

Min väska. Det är Mulberry. 12 000 i inköpspris.

Jag vet att det inte ser ut så... Du kan ta bilen.

Den är miljöcertifierad och har gått 1000 mil. Ta den.

Jenny kan inte åka i fängelse.

Hon skulle gå under och det skulle vara mitt fel.

Vad ska du med 3 miljoner?

–För att jag ska dö, menar du? –Ja.

Du och dina jävla diagnoser. Fick du din läkarlegitimation på postorder?

Jag är trött på alla idioter som snackar skit.

Jag ber om ursäkt att jag hade fel angående ditt sjukdomsförlopp.

Men jag har aldrig varit med om att nån blir arg för att han överlevde.

Vad jag ska göra med mina stålar är min ensak. Fattar du det?

Har jag dem inte i övermorgon, ringer jag snuten.

Dessutom tillkommer det ränta från och med nu.

En miljon om dagen. Är du med, doktorn?

Hur gick det? Snälla, säg att det gick bra.

Det gick faktiskt inte alls dåligt. Det kunde ha gått mycket sämre.

Vi får mer tid och han sköt mig inte. Han kunde ha mejat ner mig.

Han är ju en sinnessjuk galning. Nämen, Jenny.

–Jag orkar inte mer. –Jag kör hem dig.

Du har rätt. Det är mitt fel. Jag ska ordna upp det här.

–Hur då? –På nåt sätt.

Du ska sova. Man tänker så mycket bättre efter en god natts sömn.

Jag har inte sovit på två veckor.

Hallå?

Jan?

Vad mörkt du har det.

Kvinnor alltså. Vet du vad Strindberg sa, Jan?

"Kvinnan, denna förkrympta form av människa."

Han vet inte hur rätt han hade. 100 år för tidigt.

–Strindberg var ett svin. –Det var han väl inte.

–Har du läst Siri von Essens brev? –Nej.

Förlåt, men Cecilia borde vara lite mer ödmjuk–

–och skärpa sig nu när hon spelat bort alla era pengar på aktier.

Tror du att det här handlar om pengarna?

–Ja, nej... Eller? –Pengar är värdsligt.

Det här är mycket djupare. Det är ju kärleken.

Visst, men pengar är väl inte helt oviktigt?

Här sitter du med ditt hus, sommarstugan, alla saker–

–och ändå är du deprimerad.

Jag är inte deprimerad.

Cecilia och jag har alltid varit ärliga.

–Åtminstone har jag alltid varit det. –Jag också. Men vad fan hjälpte det?

Vill du ha ägg till frukost?

Ja, det blir bra.

–Tre, fyra? –Ett räcker.

–Tre–fyra minuter menar jag. –Jag vill ha det lite halvmojsigt.

–4,5 minut? –Ja.

Hej! Hej, hej, hej.

–Hej, mamma. –Hej.

–Vad spanar du på? –Vad menar du?

–Är det Lindströms mittemot? –Jag ska precis ut i skogen en sväng.

–Det är fåglar och sånt. –När började du med det?

Bara för att jag är din mamma betyder inte det att du vet allt om mig.

–Jag har hobbies, Simon. –Det är lugnt.

Om du sagt nåt hade vi tagit med bättre kläder.

–Vi ska på utflykt med farmor! –Det vill inte jag.

–Får vi bullar då? –Vänta. Vad händer här nu?

Jag ska ju handla alla julklappar idag. Pappa sa att ni kunde ta dem.

–Har han sagt det? –Ja. Är det nåt problem?

Ja. Han har inte sagt nåt till mig och han är inte hemma.

–Jag ska iväg. Jag ska ut och skåda. –Kan de inte följa med dig?

–Nej. –Det är ju perfekt.

Du kan ju visa dem träd och fåglar.

Jag ska åka bil. Det blir urtråkigt för dem.

Man skådar i stan. Stadsskådning.

–Hallå? –Hej, älskling.

Förlåt för middagen igår. Jag blev så försenad.

–Nu är Simon och barnen här. –Jaha?

Jag ska precis iväg och göra en grej–

–och du har tydligen lovat honom det här.

Du ska inte prata med mig om löften. Du har ljugit för mig hela tiden.

–Snälla, snälla du. –Inte "snälla du".

Du får klara det här på egen hand. Du kan skaffa en barnvakt i Schweiz.

Åh, Gud.

Hur är det med pappa? Vad var det där om?

–Han är bara lite stressad. –Har det hänt nåt?

Nej... Det är bara en grej mellan pappa och mig. Inget att bry sig om.

Okej. Jag tar med barnen.

Vänster. Vänster!

Stopp! Backa.

Höger.

Höger!

Stopp! När du ändå är vid kaffet kan du ta med en kopp till mig.

Vad då kaffe? Klockan är ju snart ett.

Gärna en pepparkaka också. Det gör inget om den är trasig.

Om inte du vill äta, kan vi väl testa att jag tar lunch själv?

–Då kan vi se hur långt den sänder. –Den har bra skärpeljup.

–Man ser långt också. –Magläkaren ljög alltså?

Hon ljuger inte. Hon är världens gulligaste.

Kanske inte, men konstigt att hon säger att den bara kan filma i magar.

Hon har väl bara filmat i magar, då vet man inte bättre.

Det är konstigt att den ser igenom avföring i magen.

–Nej... –Det var känsligt.

Det finns handsprit på toan.

–Känner du magläkaren? –Ja. Cissi.

–Berätta om henne. –Hon är normal och korrekt.

Från Göteborg från början, men hon har bott här länge.

–Hon är farmor. –Det kan vem som helst bli.

Du fattar vad jag menar.

Hon åker inte till Stockholm och rånar en bank.

Avfärdar du alla lika lätt i utredningar?

Ta fram en lista över alla–

–som haft kontakt med gastroskopi– kameran senaste månaden.

Vill du ha den listan före den på återfallsförbrytare?

–Båda, tack. Är den klar förresten? –Nästan.

–Small Country Riders. –Det är MC–klubben.

Small Country Riders.

Småland.

Just det.

Kolla alla som inte har alibi under råndagen.

–Jag är redan igång. –Small Country Riders...

Ja, ja.

Är det okej att jag sitter här?

–Vad sa du? –Är det okej att jag sitter här?

Ja, ja. Absolut. Det går jättebra.

Jag ville inte sätta mig för nära–

–men inte för långt ifrån heller, så du tror jag är arg eller nåt.

Det tror jag inte.

Jag håller mig på behörigt avstånd.

–Känns det okej? –Ja...

Det känns jättebra.

Vad håller du på med?

–Jag kopierar till elevrådet. –Det är inte det jag menar.

Du vet nog vad jag menar.

–Ja, eller nej. –Du har en annan.

Tror du inte jag fattar det? Berätta för Harriet, annars gör jag det.

Förstått?

–Har du förstått? –Ja.

Bra.

–Vi kan bli av med allt. –Har du nycklarna?!

–När kan vi gå ut och se på fåglarna? –Jag vill också se på fåglarna.

–Är de stora? Får jag titta? –Ja, strax.

–Varför tittar du mot huset? –Fåglarna är i det huset.

–Är fåglarna i huset? –Ja, precis.

Just det. Du ser gubbarna där. De har stängt in fåglarna i huset.

Vilka dumma gubbar.

–Jag måste gå ut en liten stund. –Kan vi inte åka hem istället?

Du får låna min telefon.

Du kan spela nåt spel. Jag kommer strax tillbaka.

–Ni går inte ut. –Nej.

Farmor!

Farmor!

Sally! Vad gör du här?

–Viktor ville inte vara kvar i bilen. –Det måste han ju.

Herregud! Viktor! Viktor!

Viktor!

Det var värst vad du var snabb. Ska du inte kolla igenom svaren igen?

Nej.

Okej.

–Har du sålt provsvaren till dem? –Nej, nej, nej.

De fick dem gratis.

De är mina homies.

–Jag sa inte att det var du. –Det har gått en kvart.

Man måste göra det trovärdigt.

–Jag går och sätter mig igen då. –Nej, nu får du gå.

Titta, Humle och Dumle. Vi ska inte ha nån bira idag, grabbar.

Det handlar inte om öl, det handlar om nåt helt annat.

Vi vill prata business med Yngve.

Det handlar om jävligt stora pengar som ska tvättas.

Vad svårt det blev...

Vad är det som är svårt?

Nu blev man lite sugen ändå.

Man kanske skulle ta en öl ändå. En bayersk, tror jag.

–Vill du ha en bayersk, Lars? –Vi har fullt med bayersk här.

Vad fan, vi har ju bayersk. Vi behöver inte, vi har ju fullt här.

Ha det gott, grabbar.

–Släpp mig! –Nu åker vi hem, Olle.

–Viktor! –Farmor, farmor!

Var är du, Viktor?

Farmor!

–Hej. –Hur kom du in där?

Genom fönstret där borta.

Kan du öppna dörren?

Öppna.

–Vrid på den. –Den är lite trög.

–Var är fåglarna? –Öppna, så kan vi leta efter dem.

–Vrid på nyckeln. –Det är ju låst.

–Kan du klättra ut genom fönstret? –Nej, det är jättehögt.

–Vrid på nyckeln. –Det är jättetrögt.

–Du är så stark. –Kan du inte öppna utifrån?

Det går inte. Du är så duktig, du kan vrida.

–Var är fåglarna? –Öppna, så visar jag dig.

–Jag har redan letat här inne. –Farmor! Det kommer en bil.

Jag tror det är gubbarna.

Vrid om nyckeln. Nu!

–Jag försöker. –Ta i!

Herregud. In med er. Var tysta nu.

–Men är de där gubbarna farliga? –Nej, de är bara jobbiga.

In här.

Vi måste vara jättetysta.

Han ringer när han har pratat med Yngve.

Han tror oss inte.

Det blir intressant att se hur kaxig han är när vi har visat vad vi har.

–Vad ska du göra? –Jag åker dit och visar pengarna.

Det är ingen bra idé att visa upp alla pengarna.

Han ska böna och be för att få tvätta de här pengarna.

Är det en så jävla bra idé att komma ner till klubben med flera miljoner?

Menar du att vi ska åka till Small Country Riders med 8 miljoner?

–De slaktar oss. –Vad fan pratar du om?

–De blåser knäskålarna av oss. –Du är en jävla mes...

–Nu lugnar du dig. –Jag får aldrig prata klart.

Vad fan ska jag göra då? Ta dem. Du löser det.

–Vad gör vi? –Okej, vi åker.

–Men då får du vara ett smartass. –Ge mig påsarna.

–Vi måste byta lås. –Jag vet.

Har ni svårt att fatta?! Flytta biljäveln!

Vem fan har sagt åt er att köra upp här?

Jaha. Så ni vill ha hjälp med att tvätta pengar?

Precis. Ni får tio procent.

–25. –Har du hål i huvudet? En fjärdedel?

–Okej. Det låter mycket. –Ja.

Det är de nya Basel–3 direktiven. De är överjävligt röviga.

–Vad fan pratar du om? –Regelverket för revision.

Det var mycket enklare förr.

Då kunde man lätt tvätta stålar i en biltvätt eller kemtvätt.

Nu är det bara byråkrati. Allt är byråkrati.

Du kanske tror att det är nån jävla låtsasbusiness vi håller på med.

Nej, det tror jag inte.

Fundera vidare på det medan ni provar de här.

Det var som fan.

Jävlar.

Vi har ju väntat på att ni ska bevisa er. Nu har ni faktiskt gjort det.

Handelsbanken. Karlaplan. Det är respekt.

–Okej. Har vi en deal? –Ja, vad fan.

–Ja. –Man kanske ska ta...

Sätt er. Okej, grabbar.

Ska man vara medlem i en sån här organisation–

–finns det en sak som är viktigare än allt annat. Vet ni vad?

Att man har båge.

Båge? Det var ett jävla svar.

Då skulle Lasse Berghagen kunna vara medlem här och det får han inte.

–Har han båge? –Ja, för fan. En Harley.

Det visste jag inte.

I den här organisationen är det asviktigt att man är ärlig.

–Man litar på varann. Fattar ni? –Ja.

Jag måste kunna lita på er vad som än händer.

–Det kan du. –Litar ni på mig?

–Ja, för fan. –Fint.

Ta stålarna och lägg dem på ett bra ställe, Sverre.

–Vad fan, asså. –Är det okej?

Pengarna är säkrare där inne än hemma i din madrass.

–Vi hade väl tänkt oss att... –Litar ni inte på mig?

Jo, visst. Absolut.

Det är klart att vi litar på dig.

Vad bra.

–Hej. –Hej.

Hur mår du?

–Ville har gjort slut, mamma. –Nej.

–Jag hatar honom. –Ja.

Du förtjänar nåt mycket bättre. Nån som har vett att uppskatta dig.

Nån som inte beter sig så illa.

Ja.

Det där såg inte jag.

–Hur gick det? –Så där.

–Det kommer nog att ta ett tag. –Ja.

–Titta här. Det här var nyss. –Ja.

Biffen. Hur många gånger tappade hon bort honom?

Minns du när han badade i fontänen på Larmtorget?

–Jag klev i med skor och allt. –Ja, det minns jag.

Vill du stanna på en bit mat? Julskinkan är precis klar.

Nej. Jag ska träffa Cecilia. Vi har en grej vi ska ordna upp.

Jag har gjort snaps också. Enbär.

–Vad du har blivit huslig, Gunnar. –Ja, visst.

–Med etikett och allt. –Ja.

Ska du inte stanna och ta en bit mat och en snaps?

Med mycket möda och stort besvär

Hej, tomtegubbar slå i glasen och låt oss lustiga vara

–Skål. –Skål!

Skål på dig.

Jag säger bara enbärssprit.

–Ska du ha en till? –Jajamen.

–Visst var den bra? –Ja och skinkan var jättegod.

En kollega sa att man kunde blanda ingefära i griljeringen.

–Man ska testa allt. –Det var jättegott.

Du är jättefin i den nya frisyren också.

–Det passar bra till glasögonen. –Tack. Man måste förnya sig.

Förlåt. Det har inte jag med att göra.

Det gör inget. Snarare tvärtom. De har inte fått vatten sen du flyttade.

Du anar inte vilket liv de har haft. Allt som du tog hand om.

Det är en sak jag vill säga, som jag har tänkt mycket på.

Det är ju det här...

Äktenskapsförordet.

Jag har ju varit sårad. Jag är nog väldigt sårad fortfarande.

Men jag har funderat på om jag inte ska ta och riva det?

–Det har du? –Ja, det är ju så jävla dumt.

Vad fan, jag river det. Livet är ju inte pengar.

Självklart ska du ha hälften. Du är... Du var hälften.

Jag gjorde väl det för att jag ville såra dig mer än du sårade mig.

Förlåt mig.

Vad kul ni verkar ha det.

–Harriet. Kom och sätt dig. –Äter ni julmat?

Pappa har blivit jättebra på att laga mat sen du flyttade.

Jag märker det.

–Vill du ha lite mat? –Ja.

Då ordnar vi det.

–Du kan aldrig ta mig. –Det kan jag visst.

Du vet att vi har förbud mot vitt socker.

Ja, men ibland måste man bryta mot regler. De har varit så duktiga.

Kul. Men du hade kanske inte behövt köpa fullt så mycket.

De är värda det. Lita på mig.

Sally! Viktor! Kom.

–Farmor älskar er. Hej då. –Hej då.

–Titta vad vi fick. –Gå ut och ta på er nu.

Vad är det med pappa? Han är hemma hos oss och vägrar gå hem.

Han säger att ni har paus och han ska bo hos oss ett tag.

–Det är ingenting. Det ordnar sig. –Barnen vill ha en glad jul.

Annika håller på att få spel. Imorgon ska jag köpa en silvergran i Växjö.

Det finns inte en enda i Kalmar. Man tar inte paus när man är 60 år.

Jaså? Säger vem?

–God jul, Gunnar. –God jul.

–Det var jättegott och jättetrevligt. –Det tyckte jag också.

–Det är jag som ska tacka. –Du ska tacka?

–Titta. Väskan vill inte gå. –Nej.

Va?

Nej, det kanske den inte vill.

–Det kanske den inte vill. –Den kanske inte vill det.

Den kanske vill stanna.

–Det kanske den vill. –Det vill den.

Vice president. Sverker.

Macho, Macho, Macho...

Yngve.

Okej... Vad hette den andra då?

Han tog av sig sin kavaj, sparka av sig båda skorna

och sen spotta han ut snusen sa, min sköna får jag lov

Ska vi inte höra om Lasse vill vara med ändå?

–Berghagen? –Nu får du väl ge dig.

–Det är klart vi ska. –Jag måste pissa.

Jag tyckte jag såg en HD som såg exakt ut som Berghagens där ute.

–Du skojar. –Ska vi ta en röka och kolla?

Han kanske har nån show och står och joddlar för sykärringarna.

–Sjukt om det är hans. –Kom igen nu.

–Jag måste pissa. –Det kan du göra i parken.

Nu är det Berghagen va.

–Godmorgon. –Godmorgon.

–Tack för igår. –Tack själv.

–Varsågod och sitt. –Vad fint du har gjort.

–Ska vi väcka Harriet? –Nej.

Vi kan vänta lite. Det är nåt jag måste prata med dig om.

–Ja, ja. –Vill du sätta dig?

Visst. Absolut.

Ja?

Först vill jag bara säga att det var jättetrevligt igår.

–Det tyckte jag också. Du är så fin. –Du är också fin, Gunnar.

Men det var bara igår.

Egentligen borde det aldrig ha hänt...

Vi gick lite snabbt fram igår. Vi kan ta det lite lugnare.

Vi kan börja med att promenera, gå på fik och...

–Nu är det jag som pratar. Okej? –Ja, men lugna ner dig lite.

–Du har blicken igen. –Vilken blick?

–Du har blicken. –Lyssna på mig nu!

Ja. Men du behöver inte ha den blicken.

Fem minuter.

–Vi kanske inte behöver fem minuter. –Nej. Skit i det.

Jag vill be om ursäkt för att jag var otrogen.

–Det var väldigt oschysst gjort. –Ja, ja.

Jag borde ha pratat med dig om att jag vill skiljas istället.

Jag älskar inte dig längre på det sättet.

Ja, ja. Om det ska vara på det sättet, så...

–Vad ska du göra? –Ja, vad ska jag göra?

Nu ska vi se här.

–Jaha, du ska tejpa ihop det där nu. –Ja.

Du ändrar dig ju hela tiden, då kan väl jag också ändra mig.

–Jag ändrar mig inte igen. –Inte jag heller. Jättebra.

Då vet vi var vi har varandra. Du får inte ett skit.

–Vet du vad? Jag går nu. –Hej, med dig.

Hej, hej.

Jag kan ta listan nu.

–Nu? –Ja.

Jag har inte hunnit. Jag ringde lasarettet och de skulle återkomma.

–Sluta. –De är jättestruliga.

Hej. Kan du be nån på stationen sammanställa Oscars lista–

–och sen rapportera till dig?

–Allvarligt? –Fint. Vad händer här?

En granne sa att det var stökigt här igår kväll, så jag åkte förbi.

–Ska vi gå in? –Ja.

Har du tid, eller?

Här är Stockholmspolisen.

Det här är Skotte Sune. Han äger stället.

Kan du berätta om igår?

Det var besök här från Small Country Riders.

De drack en jävla massa och röjde. De betalar ju cash.

Misstänker du att det var svarta pengar?

Har vi åkt från Stockholm för att reda ut–

–om en MC–klubb betalat med svarta pengar?

Skotte sa att de firade två nya medlemmar. Olle och Krister Myreskog.

Stoppa pressarna! En MC–klubb från Kalmar har fått två nya medlemmar.

Lägg av nu. – Hur tänker du, Ragnhild?

För att bli fullvärdig medlem ska man visa vad man går för.

–Man ska göra nåt grovt kriminellt. –Som ett bankrån.

–Hej. –Hej, hej.

Jag ville prata lite.

Det går tyvärr inte, men jag håller med dig.

Vad då, håller med? Du vet ju inte vad jag ska säga.

Jag vet ungefär.

Jag tänker inte ta tillbaka allt om du tror det.

–Jag menade det mesta av det jag sa. –Jag vet och jag håller med dig.

–Vad håller du på med egentligen? –Jag jobbar hemma idag.

Du kan inte störa mig.

–Jaha. Vad är det här? –Det är... Jag håller på med det här.

Jaha, alltså. Och...

Kan du berätta? Vad är det här?

–Benzo. –Som betyder?

Det är ett anestesimedel som man tar oralt.

Inom 30 minuter efter förtäring sover man.

–Okej. Varför... –Jag tänker ta tillbaka våra pengar.

Nu ska jag ordna upp det här ordentligt.

Hur lång tid har vi på oss?

Nej. Inte vi.

–Jag. Det här är mitt fel. –Aldrig i livet.

Du klarar dig inte en sekund utan mig.

Pizzaleverans.

Vem har beställt pizza?

–Nej. –Det är fel, vi ska inte ha nåt.

Det är betalt och klart. Varsågod.

–God jul. –God jul själv.

–Gick det bra? –De tog emot dem i alla fall.

–Gratis är gott. –Ja.

Okej. Då tar vi lite te. Vill du ha?

Nu är det bara att vänta.

–Vi går runt. –Okej.

Oscar!

–Behövs jag nu? –För helvete.

Kolla den där tuben. Ser du vad det är för bokstäver?

–LN nånting. –Flytande kväve.

Nu börjar det brännas.

Oscar.

–Det är ju en sån kassett. –Nej! Plasthandskar.

–Den är ju likadan. –Ja. Vi måste till MC–klubben.

Ring på förstärkning. Skynda på.

–Det är precis en sån kassett, Anki. –Ja!

Hallå, det är Ragnhild. Vi behöver förstärkning. Vi ska till MC–klubben.

Två bilar till.

–Shit. –Du är säker på att det funkar?

Det är klart det funkar. Det är vetenskap.

Vi går in.

–Alla sover. –Hur länge sover de?

De sover tills man väcker dem. Det är helt lugnt.

Det verkar som de har ätit väldigt mycket av Hawaii–pizzan, så...

Det är ananas vet du. Det är sockerfällan. Ett folkhälsoproblem.

Du ser ju. Vilken begynnande bukfetma.

Ska vi inte leta efter pengapåsarna först? En liten stund.

Där är han. Det är vicepresidenten.

–Precis. –Jag har kollat upp det. Kom igen.

Det står ju på jackan.

–Har du pistolen? –Tog inte du den?

–Nej. –Just det. Jag har den.

–Jag får inte av den här. Hjälp mig. –Lugna dig.

–Vänta, jag ska gå förbi. –Okej. Är du med?

Nu stasar jag honom.

Hallå? Hallå?

–Var är pengarna? –Va?

–Vad säger du? –Var är Krimmy och Olles pengar?

–Vad fan håller du på med? –Pistolen!

Jag har en pistol, jag skjuter dig.

–Var är pengar?! –Där.

–Kod, kod. –Kod! Vad är koden?

–Siffra, nummer. Säg! –Åtta, åtta...

–Mer? –Tre, åtta, tre...

–Mer? –Fyra.

Hallå?

Vad fan lämnar ni dörren öppen för? Det är minusgrader.

Vad fan är det här? Vad har hänt? Har ni sneat hela gänget?

–Det var pizzan. –Är det nåt fel på pizzan?

Så här utslagen blir man inte av några dåliga pizzor. Sverker!

Kom igen, kom igen. Vad fan har hänt?

–Pizzabudet. –Pizzabudet?

Ja.

Vad fan är det som händer?

Vad gör du, Yngve? Ta med mig, Yngve! Yngve!

Aj! Yngve!

Fan!

–Förlåt. –Kom igen, Sverre. Upp med dig.

Polis! Kom ut med händerna ovanför huvudet!

Fan.

Vapen! Polis! Släpp vapnet!

Släpp vapnet! Släpp vapnet!

In i bilen.

Vad i helvete!

Stanna!

–Du kör ju som en biltjuv! –Jag är en biltjuv.

Jag är så glad att jag fick användning av min ryska.

Jättebra.

Vi behöver en ambulans.

Text: Susie Hedström www.sdimedia.com