Original subtitles

Det tar två timmar till sommarhuset,

så vi stannar här och köper nåt att ha på vägen.

Vad vill du ha för milkshake?

-Jordgubb. -Okej.

-Kan du köpa en till Elliot med? -Självklart.

Jag har glömt mitt kort och min mobil hemma. Jag ber verkligen om ursäkt.

Kan du inte betala? Du har tankat och köpt allt det här.

Jag vet och jag ber om ursäkt, men jag vet inte vad jag ska göra.

Jag kan komma och betala i morgon.

Det går inte. Så fungerar det inte här.

Vad vill du att jag ska göra, då?

-Jag kan ju inte betala. -Jag tar det.

Det behövs inte. Jag...

Inga problem. - Bara lägg till det här.

-Tack så jättemycket. -Inga problem.

Har vi träffats?

På restaurangen.

I toalettkön. Nu minns jag.

Ge mig ditt nummer, så betalar jag via telefonen.

Det går inte med min telefon. Jag bjuder på det här.

Ge mig din adress, så kommer jag förbi med pengarna.

Boelsmosevej 45.

Men glöm det, det är helt okej. Jag bjuder.

Okej.

Tack.

-Ha en bra dag! -Detsamma.

DEN SOM DRÄPER

Søren. Bilder.

Vi är klara.

Hör upp!

Skärvan från den stulna kajaken är från Alice Ejbyes vas,

så vi vet att gärningsmannen har varit inne i huset.

Vi tror att planen var att titta på Alice när hon såg videon med Markus.

Men nåt gick snett och han dödade henne.

Han iscensatte det som ett självmord och städade efter sig,

men han lämnade kvar USB-minnet

så att vi skulle tro att filmen fick henne att begå självmord.

Vi utreder alltså morden på Ricky Hansen, William Fjeldby

och nu Alice Ejbye som offer för samma mördare.

Men det ska inte ut i media och det ska inte de här heller.

Vi är övertygade om att det här är vår gärningsman.

Det är från hamnen natten då kajaken blev stulen.

Vi kan inte identifiera honom, men vet hans längd och kroppsbyggnad.

Ja?

-Ska vi inte offentliggöra bilden? -Nej. Det ska vi inte.

Vi ligger steget före. Han vet inte att vi har den.

Louise, vad tror du han gör nu?

Han tappade kontrollen hos Alice. Ett oplanerat mord stressar honom,

så det är möjligt att han lugnar ner sig nu.

-Så han kommer inte att mörda mer? -Nej, förmodligen inte.

Kan han få för sig att fly?

Bara om han tror att vi är honom på spåret.

Och det är därför som bilderna inte ska offentliggöras.

Han kommer att bete sig mer normalt nu.

Han vet att om polisen misstänker honom,

då kommer allt i och runt hans hus att bli genomsökt.

Han kommer därför att göra sig av med bevisen,

kanske sprida ut dem, även på offentliga platser.

Han kommer inte att ge oss nåt nytt att gå på,

så vi får gå tillbaka till hans offer för fem år sen.

Hur valde han ut dem?

Hade de träffat honom förut? Kände de honom?

POLIS

Hej, älskling. Jag hinner inte hem till kvällsmaten.

Jag lovar att jag är hemma innan pojkarna somnar. Hej då.

Utan Bo hade jag inte kunnat jobba med det här.

Hur länge har ni varit gifta?

Sjutton år i juni.

Vi har känt varandra så länge att det nästan är pinsamt.

Hur länge är det?

Sen vi var 15.

Va?

-Vi gick i samma klass. -Imponerande.

Och du och...?

David?

Ja. David. Kommer han till helgen?

Nej.

Vi...

Vi är inte ihop längre.

Det är väl inte på grund av oss, att vi har hållit dig kvar här?

Inte alls. Vi ville inte samma sak.

Och det visste jag, så det är lugnt.

USB-minnet som han lämnade hos Alice, vet ni varifrån det kommer?

Nej, men det liknar en reklamgrej.

Jag känner igen mönstret.

SÅLD

Liknar det inte Kasper Larsens logga?

Jo.

Kan gärningsmannen ha varit en av hans kunder?

Vi får prata med hans syster.

Okej. Tack, Illona. Då ses vi. Hej då.

Hon är hemma om en timme.

Vi möts där. Jag måste betala tillbaka en skuld.

-Till vem? -En kille som betalade min bensin.

Då ses vi hos Illona.

Har ni roligt?

Tyckte pappa att det var okej att du tog ledigt några dagar från skolan?

Bra.

Jag saknar dig.

Du får hälsa på mig snart.

Får pappa följa med?

-Ja. -Pappa berättade om skilsmässan.

-Du skulle inte veta det än. -Varför inte?

-Jag förklarar när du är här. -Jag vill inte.

Johannes...

Kom och titta, Johannes!

Ta farväl av fisken.

Middagen är kirrad.

En riktig bamse.

MAMMA

Nu ska ni få se.

Hej, Leif.

Även om det är en kedja, kan han ta beslutet.

Han försöker bara få ner priset, men han ska ha terrassbrädorna.

Det är ju sommar.

Jag åker ut och pratar med honom i morgon förmiddag.

Jag får lägga på nu. Hej då.

Hej!

Jag kom bara för att betala tillbaka.

Okej.

Tack, men du hade inte behövt köra hit bara för det.

Du ska ha dina pengar.

-Jag heter Peter. -Louise.

-Fin bil. -Tack.

-Det var väl allt... Ha en bra dag! -Detsamma.

-Och tack igen. -Tack själv.

Jag kunde gå tidigare i dag.

-Var jobbar du? -På Matas.

-Vad ville ni fråga om? -Känner du igen det här?

Ja. Kasper lät göra dem när han hade sitt företag.

Vet du hur många han beställde?

Nej. Många.

-Vem fick dem? -Hans kunder.

Varför undrar ni?

Vi hittade det i samband med utredningen.

Hur länge hade Kasper sitt företag?

I två år ungefär.

Har du kvar några kontrakt eller liknande?

Om det finns nåt kvar från firman, så är det här inne.

Jag kan komma förbi i morgon och hjälpa dig sätta tillbaka allt.

Det är ingen fara. Det behöver du inte.

Jag gör det gärna.

Kanske få veta mer om Kasper.

Varför?

Jag vill förstå varför gärningsmannen valde honom.

Var de kan ha träffats. Du kände nog Kasper bäst.

Ja. Jag har inga planer i morgon, så det går bra.

-Louise, kan du komma? -Ja.

Titta.

Säljobjekt och köpekontrakt, så nu har vi köparnas namn.

Vi tar med oss det och ser om nån matchar gärningsmannaprofilen.

Om vi har tur, är han en av dem.

-Vad var efternamnet? -Meyer.

-Är den ny? -Ja.

Vi får sätta på mer.

-Va? -Vi får sätta på mer kaffe.

Ja.

Peter, varför berättade du för Johannes att vi ska skiljas?

Vi skulle ju vänta.

MAMMA MISSAT SAMTAL

POLIS

Vi har tagit bort alla över 55.

Och alla som bor utomlands eller långt bort från Fyn.

-Hur långt då? -Två timmars bilfärd.

Nordjylland och Bornholm. Hur många är det då kvar?

Tjugofyra köpare och säljare som kan ha fått ett USB-minne.

Bra. Vi ska ta reda på mer om dem.

Finns de i brottsregistret? Har de gripits?

Och så behöver vi bilder,

för att utesluta alla som inte matchar killen på fotot.

Ja. Kanon. Okej.

Kasper var 23 när han startade eget.

Många tyckte att han var galen, men det gick bra för honom.

Jag hörde det.

-Sa de att han var en skrytmåns med? -Var han det?

Kasper tyckte om att visa upp att det gick bra för honom.

Det är väl inget fel i det?

Nej.

Vet du om han hade nån konflikt med en kund?

Nej, inte vad jag vet.

Är det USB-minnet som gör att ni tror att det kan vara en av hans kunder?

Var hittade ni det?

-Det får du inte säga. -Nej.

Det gör inget.

Jag kanske bara ska sälja allt.

Jag har sovit på soffan i fem år.

Det är kanske dags att flytta in i sovrummet igen.

Jag känner för att gå ut.

Ska du följa med? Bara ett glas vin?

Träffade du William Fjeldby?

-Jag träffade Fjeldby Bygg, ja. -Sonen som blev mördad?

-Sa du det till polisen? -Ja.

Vad jag vet så är jag inte misstänkt.

De tar honom. Min kusin jobbar på Odensepolisen.

-Är inte han mc-polis? -Han vet vad som händer med mordet.

De har anlitat en jättebra profilerare.

Profilerare?

Ja, en expert som räkna ut hur gammal mördaren är,

var han bor och allt möjligt.

Allt möjligt?

Den var bra, Leon.

Jag menar allvar. Min kusin säger att de är nära att gripa honom.

Hallå?

Varför svarar du inte? Vi måste prata om Johannes.

-Jag kan inte nu. -Hallå! Är du blind, eller?

Jag stod och väntade på platsen och så backar du bara in!

Såg du inte att jag stod och väntade? Vakna, för fan!

-Jag såg inte dig. -Din jävla fjällapa!

-Flytta på bilen! -Ska jag flytta på den?

-Ja. -Då får du flytta din först.

Vad snackar du om?

-Går du ofta ut? -Nej.

Förr gjorde jag det. Jag skulle hitta mannen i mitt liv.

Jag skulle vara gift och ha minst ett barn innan jag var 30.

Och jag skulle jobba på ett förlag, inte på Matas.

-Ett förlag? -Jag läste litteraturhistoria.

Men när Kasper dog,

kändes det meningslöst att sitta och läsa en massa gamla böcker.

Så jag hoppade av.

Jag har minnesceremoni för Kasper i morgon.

-Var? -I skogen där han hittades.

Första året kom det flera hundra.

Nu kommer det inte så många.

Hej! Ursäkta att jag stör.

-Jobbar inte du på Matas? -Jo.

Du hjälpte mig att hitta en present till min mamma. Hon älskade den.

-Jag heter Theis. -Illona. Det här är Louise.

Hej. Louise.

Jag vill bjuda på ett glas som tack. Vad dricker ni?

-Rött vin. -Rött vin? Härligt!

Det var du som stal min plats.

Nu är du inte så tuff, va?

-Kom igen. -Kom igen vad?

Lugna ner dig.

Se på mig!

Vet du vad du är? En jävla nolla! Fattar du?

Upp med dig! Stå upp när jag pratar med dig!

Jag hämtar jackan.

-Säker på att du inte ska med? -Ja. Jag måste jobba.

Säg till om du behöver hjälp med möblerna.

De ska ut.

Kasper köpte dem till sitt nya hus. Jag har inte plats.

Du frågade om Kasper var ovän med nån.

Han hade problem med den som sålde huset till honom.

Vad var det för problem?

Säljaren sa att Kasper hade lurat honom.

Han ringde flera gånger och var rätt hotfull.

Minns du vad han hette?

Han var bastant. Militär.

Ørslev, tror jag.

-Ørslev? -Ja.

-Tack. Ha så skoj! -Vi ses!

Hej då.

Hej, Karina. Jag pratade med Illona.

Kasper hade en konflikt med nån som hette Ørslev.

Okej. Jag sätter dig på högtalare.

Fortsätt.

Ørslev sålde sitt hus till Kasper, men sen uppstod en konflikt.

Ørslev ringde och hotade Kasper.

-Tack, Louise. -Tack själv. Vi ses i morgon.

Søren, kolla upp Ørslev, så åker vi och pratar med honom i morgon.

Ja.

-Hej! -Hej igen.

Är du här ensam?

Ja. Eller jag var här med en vän. Hon hittade nåt mer spännande.

-Och du? -Jag...

Jag blev plötsligt ledig. Min son åkte iväg över helgen.

-Med sin mamma? -Nej, en vän.

Johannes mamma och jag är skilda.

Hon har inte varit med i bilden de senaste åren.

Okej.

-Bor du här? -Jag jobbar i Odense, ja.

Jaså?

-Vad jobbar du med? -Jag är psykolog.

-Jaha. Toppen. -Ja.

Vill du ha ett glas till?

Ja.

Jag åker ner för backen i världens fart.

Pappa är precis bakom.

-Sen kom jag till en svår kurva. -Bara en?

Ja, men den är verkligen svår. Jag klarar den inte, utan flyger av.

Jag krockar med ett träd.

Mina fingrar klämdes mellan kälken och trädet och bröts.

Det är en rolig historia, men den tog lite tid.

-Den var jättelång. Och inte rolig. -Kom till poängen. Det är noterat.

-Saknar du det? -Vad?

Snön? För att alla norrmän älskar snö?

Ja.

Jag saknar... Jag kan sakna vintern.

Men...

Jag...

Jag måste gå.

Okej.

-Men det var väldigt trevligt. -Det var det.

-Ha det så bra! Tack för vinet. -Det var så lite så.

-Vi ses! -Ja.

-Jag ska bara ta en till. -Det tycker jag inte.

Du ska gå. Tack för i kväll.

Läget, tjejer?

Ska vi festa?

Tack för i kväll. Dra hem nu.

Du...

Kasper Larsen köpte huset fyra månader innan han blev mördad.

Säljaren heter Niels Ørslev Jensen.

Skild, inga barn.

-När skildes han? -För sex år sen.

Ett halvår senare sålde han sitt hus till Kasper Larsen.

Han slutade från armén för 11 månader sen.

Han kanske blev uppsagd. Det är ju en stressfaktor.

-Precis som en skilsmässa. -Ja.

Vi har en bild.

Kroppsbyggnad och längd stämmer överens med killen i hamnen.

Han är vältränad och stämmer in på gärningsmannaprofilen.

Hej! Karina Hørup, Fynpolisen. Får vi komma in?

Ja. Kom in.

-Hur länge har du suttit i rullstol? -I ett och ett halvt år.

Tjugo år som soldat utan ens en sticka i fingret

och så blir jag påkörd på stan.

-Vad tråkigt. -Sånt är livet.

För fem år sen sålde du ditt hus till Kasper Larsen.

Hans syster säger att ni hade en konflikt.

Tack.

Kasper Larsen var en idiot.

Hur menar du?

Jag sålde mitt hus till honom.

En månad senare kom han tillbaka och ville få avdrag på priset.

Han sa att jag hade dolt några fel.

Det var skitsnack.

Men sån var han. Skrupelfri. Det var så han fick huset.

Hur menar du?

Jag hade tänkt sälja, men inte gjort nåt åt det.

Då tog en köpare kontakt med mig.

Vi kom överens om att låta en mäklare värdera huset.

Och det var Kasper Larsen?

Ja. Han kom bara för att göra en värdering.

Men så blev han kär i huset

och påstod att den andra hade dragit sig ur.

Den andra köparen blev förbannad över att ha blivit lurad på huset.

-Vad hette den andra? -Masja nånting.

-Skulle hon köpa huset själv? -Det vet jag inte.

Men jag har nog kvar hennes nummer.

Döden är inget mer än ett steg framåt. Uppåt genom smärtan.

Gud har förberett ett härligt hem.

Ej dör vår själ och vårt hjärta.

De som allt så tydligt såg,

visar själens fläckfria form.

Själen som lever kvar, när jorden och stjärnorna inte finns.

Ja...

Det var en dikt av H. C. Andersen.

Första gången jag hörde den var Kasper och jag i sexårsåldern.

Då skrämde den mig, men...

Nu tröstar den mig.

Det att vårt hjärta och vår själ aldrig dör.

Tack för att ni kom i dag och för att ni vill träffas och minnas Kasper.

Är det nån som vill säga några ord?

Nej. Då var det väl allt. Tack för i dag.

-Du hade inte behövt komma. -Men det ville jag.

Det var väldigt fint.

-Hur gick det med Theis? -Bra.

Ska ni ses igen?

Jag vet inte om jag borde.

Vad menar du?

Gå vidare med mitt liv

även om inte gärningsmannen har hittats.

Men jag kan inte fortsätta vänta.

Det var sista minnesceremonin.

Illona?

-Vill du ha skjuts hem? -Ja, gärna.

Tack för att du kom.

-Ska vi ta en kaffe på vägen? -Det låter bra.

Vad gör du?

Det är din mamma.

Ska du inte svara?

Nej.

Ska du flytta till Singapore efter skilsmässan?

-Vill du hellre bo hos din pappa? -Jag vet inte.

Ibland kör han iväg på natten. Han är borta i flera timmar.

-Vad? -Han har en flickvän.

Nej.

Han knullar henne medan du sover.

Hallå där! Vad gör du? Du ska få!

Vi tar min pappa!

-Hej. -Hej. Tack för i går.

Tack själv.

Vill du ha skjuts?

När man tar på sig löparkläder, så är det för att springa.

Du verkar inte njuta av det.

Jag trodde inte att det skulle regna.

Jag skjutsar gärna hem dig.

Är du säker?

Toppen.

-Har du bott här länge? -Några år.

Jag köpte det med min exfru. Fem år, tror jag.

-Har din son kommit hem? -Nej. Han kommer i morgon.

Johannes...

Ja, det...

Vad?

Ibland blir jag osäker på hur han tar skilsmässan.

Vi känner inte varandra så bra.

-Ursäkta. -Det gör inget, jag är van.

Men då så.

Man försöker att inte göra samma fel

som ens föräldrar, men så...

gör man det ändå.

-Skilde sig dina föräldrar? -Ja. När jag var 14.

Min lillebror flyttade med vår pappa

och jag stannade med vår mamma och hennes nye pojkvän.

Jag flyttade efter två år.

-Till din pappa? -Nej. Han bodde i USA.

Jag flyttade hemifrån.

-Jobbar du med barn? -Nej.

Men jag har gruppterapi med ungdomar.

Perfekt. Johannes har precis fyllt 13.

Att vara tonårsförälder är verkligen okänt vatten för mig.

Det finns ingen manual. Man får göra sitt bästa.

Så länge han himlar med ögonen mot dig, så är det lugnt.

Bra. Det gör han konstant.

-Då kan du slappna av. -Okej.

Bra.

Vill du...

Vill du komma hit i kväll? Jag kan laga mat.

Jag har andra planer. Tyvärr.

Okej.

Toppen.

-Men tack för skjutsen. -Tack själv.

Och du bor i Singapore?

Tack ändå. Hej då.

Masja Zelinsky tänkte köpa huset själv.

Så ingen man i bakgrunden?

Nej. Hon bor utomlands.

Det var en återvändsgränd.

Ja, men vi har fortfarande Kaspers kunder.

Tretton stämmer in på profilen. En av dem är vår man.

Ja.

Han fick ett USB-minne för fem år sen och glömde var han hade det.

Det är bra för oss.

-Bor allihop på Fyn? -Alla utom en.

En bor i Fredericia.

Den äldste är 49, den yngste 27.

Sju har familj eller sambo.

Fem bor ensamma.

Vi får ta reda på mer.

Vad har de för bil?

Var de i landet när morden begicks?

Har de skilt sig eller fått sparken?

-Övervakning? -Inte än.

Vi måste avfärda några fler först.

-Hej. -Hej, älskling.

Sover pojkarna?

-Ja. Vi åt pizza och kollade på film. -Vad mysigt.

-Är Cecilie hemma? -Hon är hos Nanna.

Hon kommer hem klockan tio.

Vill du att jag hämtar henne?

Nej, det går bra.

Hej.

Är det för sent?

Självklart inte.

Är det här Johannes?

Nej. Bilden satt i ramen när jag köpte den.

Jag vet inte vem det är.

Nej. Det är sju år och en halv meter sen.

Finns det nån som inte bör veta att du är här?

Nej. Inte nu längre.

Men inte så längesen?

Det har jag ingenting med att göra.

Det gör ingenting.

Det var dumt.

Jag var dum.

Jag visste att han...

Han ville ha det här. Hus, barn och...

Jag vet inte om jag vill det.

Jag ville inte heller det.

Johannes var inte planerad.

Men nu kan jag inte föreställa mig mitt liv utan honom.

Men det var inte det jag hade föreställt mig.

Är det onormalt?

Undertexter: Mia Lindhagen www.plint.com