Original subtitles

Dödsorsaken var strypning. Men det var också stor blodförlust.

Han hade 57 skärskador.

Tillfogade när han fortfarande levde.

Inga fingeravtryck och inget DNA.

Allt vi har är några skoavtryck utomhus.

-Var han bedövad? -Ja.

Med Midazolam. Precis som Ricky.

Han lämnade nog William här och återvände till stan för gryningen.

Han kom tillbaka senare. Han tog god tid på sig.

Mordet på Ricky gick inte som planerat

men med William lyckades han.

Så vad gör han nu? Slutar han?

Det är möjligt. Om han fått utlopp för sin ilska.

Och om han inte fått det?

Då letar han upp nya offer.

Vi har så frustrerande lite att gå på.

Vi måste ta fram en ny strategi.

Jag kommer in när jag har varit med Alice på sjukhuset.

Hur är det med henne?

Vi väntar på röntgenresultaten.

Okej.

Tumören har tyvärr vuxit snabbare än vi trott.

Går den inte att behandla?

Eller göra nåt som bromsar utvecklingen?

Dessvärre. Det finns inget mer vi kan göra.

-Förutom att minska smärtan. -Jag har inte haft så mycket smärta.

Nej, men det kommer du troligen att göra.

Och du kommer nog uppleva

fler komplikationer.

Det kan snart bli svårt för anhöriga att ta hand om allt på egen hand

men vi kan

hjälpa er på olika sätt.

Hospis, menar du?

Ja.

Om det är nåt du vill hinna med att göra

så bör du göra det nu.

DEN SOM DRÄPER

POLIS

Vi har pratat med alla i byn där vi hittade bilen

och i Williams bostadshus, men ingen har sett nåt.

Och skoavtrycken vid ladan?

En vanlig känga.

Miljontals har sålts världen över bara i år, så...

Jag har exakt likadana.

Hur går det med teorin om nattarbete?

Oväntat många företag har nattarbetare.

Han måste jobba nätter.

Om inte, måste hans familj undra vad han göra på natten.

Han kanske lever ensam.

Men det är ju inte bara familjen.

Grannar måste ha sett honom åka iväg på märkliga tider på dygnet.

Om det finns nån som misstänker nån eller vet nåt

hur får vi den personen att träda fram?

Jag tycker vi borde gå ut med det till allmänheten.

Det har vi redan gjort.

-Flera gånger. -Vi får ge dem mer information.

Vi kan till exempel bekräfta att det är samma mördare som för fem år sen.

Och skrämma folk

med hur bestialiskt det varit.

Nej, det ska vi verkligen inte göra.

Det är bara vi som ska känna till detaljerna.

Ska du berätta för föräldrarna att alla ska få veta

att deras son torterades timmarna innan han dog?

Nej.

Vad tror du?

Är det nån som vet nåt, men som inte berättar?

Gärningsmannen var pressad.

Det var han även för fem år sen.

Nån i hans närhet kanske har märkt att han betett sig annorlunda

vilket han också gjorde då.

Som till exempel?

Irriterad. Arg.

Ökat alkoholintag. Oavsett vad

liknar det hans beteende för fem år sen.

Bra. Vi säger att vi tror att det är samma gärningsman

och ber allmänheten vara uppmärksam på det som Louise nämnde.

Vi måste tänka på hur vi formulerar oss. Det kan ses som en provokation.

-Den risken får vi ta. -Ja.

Vi är nästan klara med Ringsteds beställning.

De hämtar det i övermorgon. Vad fan är lösenordet till datorn?

Eh... Kanin357. Stort K.

Kanin357. Nu så. Varför behöll vi inte den gamla datorn?

-För att den var 12 år gammal. -Jaha.

-Har du hört nåt mer från polisen? -Nej.

Om han William Fjeldby?

Nej, det har jag inte. De frågade bara hur många gånger vi träffats

och vad vårt senaste möte handlade om.

Jag tror inte jag står med på

deras lista över misstänkta.

Frågan är om de ens har nån lista.

Det är sant.

Hur är det hemma?

Jag tyckte det var en bra födelsedag

men han har inte pratat med mig sen dess.

Han är väl sur på mig för nåt.

Säg till om det är nåt vi kan göra.

-Okej? -Ja. Absolut.

Hej. Maten är klar om en halvtimme.

Varför gömde du mammas present?

Jag sa ju att du inte fick gå in i garaget.

Du är inne i mitt rum när jag inte är hemma.

Gå till ditt rum.

Varför gömde du mammas present?

Vad kostar en sån telefon?

Sex tusen?

Sju? Jag ville inte att du skulle få en så dyr present.

-Varför blandar du dig i? -Jag är din pappa.

När din mamma är iväg, så bestämmer jag.

Du är så jävla elak. Jag förstår att mamma inte orkar med dig.

Mamma bryr sig inte om nån av oss.

Förstår du?

Johannes.

Johannes?

Johannes!

Ska vi nämna ökat alkoholintag?

Jag skulle utelämna det.

Fokusera på hans nattliga aktiviteter.

Titta på den här videon som lades upp på Facebook.

Den har delats flera gånger.

Jag heter Alice Ejbye.

För fem år och fyra månader sen

förlorade jag min son Markus.

Han var det första offret för en mördare

som nu har fem unga mäns liv på sitt samvete.

Polisen vet att det var han som dödade

Esben Qvist, Kasper Larsen, Ricky Hansen och William Fjeldby.

Jag utfäster en belöning på en halv miljon kronor

till den som kan leda polisen till mördaren.

Det måste finnas nån därute som hyser misstankar.

Mot en make, en bror, en son eller en bästa vän.

Jag förstår att du är rädd.

Jag förstår också att du hoppas att det inte ska vara han.

Men om du vet nåt, gå till polisen.

Sluta skydda honom.

Han skär sina offer.

Han torterar dem.

Och till sist stryper han dem.

Var har hon fått fotona ifrån?

Och till dig som gjort det här...

Du tror att du har kontroll.

Och att du är stark. Men det är du inte.

Du är en svag, patetisk människa

och du kommer inte undan.

En dag kommer polisen och hämtar dig.

-Louise? -Och jag ska se dig i ögonen.

Du kommer att ställas till svars för dina handlingar.

Ja, jag tog fotona från ditt rum.

Jag ber om ursäkt.

Hur tror du Williams och Esbens föräldrar känner?

Jag tror de gärna vill att deras sons mördare åker fast.

Karina skulle gå ut med samma vädjan till allmänheten.

Jaha? Så vad är problemet?

Att du avslöjade detaljer som vi inte ville skulle komma ut.

Och du fick dem från mig.

Förstår du vilken situation du har försatt mig?

Ja, och jag har bett om ursäkt.

Du provocerade honom med vilje.

Ja, jag fick sagt det jag ville ha sagt innan det är för sent.

Alice, det här kan få honom att reagera.

Jag hoppas det. Så han avslöjar sig själv.

Vad är det du inte förstår?

Vad är det du inte förstår?

Nån måste göra nåt.

Hej Hanne.

Det är Peter. Johannes pappa.

Jo... Är Johannes hos er?

Okej.

Vi missförstod nog bara varann i morse.

Jag trodde han hade planer med Elliot.

Han är nog på träning.

Ja.

Nej, han är säkert på väg hem med bussen.

Okej. Hej då.

Ja?

Okej, så han är hos er.

Bra.

Nej, det är bra.

Okej.

Jag är på väg. Jag kommer snart.

Fint. Tack ska du ha. Hej.

-Ja, en halv miljon. -Kan vi nå dig på det här numret?

Belöningen har utfästs av en privatperson.

Nej, jag har inte hennes nummer.

Kan du komma till Odense imorgon?

Vi kan också komma till dig om det passar bättre.

Utmärkt. Tack för att du ringde.

Arbetar Louise fortfarande med fallet?

Mm.

Jag pratade precis med en Martin Fjellesen som sa

att han blivit överfallen för några år sen och körts ut i skogen.

-Varför har vi inte hört om det? -Han anmälde det inte.

Han verkade lite udda. Svårt att få ut nåt.

Jag vet inte om det är relevant.

Hej Karina.

Jag är ledsen för fotona. Alice tog dem från mitt rum.

-Jag är... -Jag har löst det med chefen.

En man ringde in precis

om ett liknande överfall för sex år sen i Ålborg.

Frågade han om belöningen?

Nej, inte alls.

Vi borde träffa honom. Det kan vara intressant.

Jag håller med. Ordna ett möte och meddela mig tid och plats.

Det ska jag göra.

Bra.

-Vi ses imorgon. -Ja. Hej då.

Hej Peter. Kom in.

-Var är han? -Han mår bra.

Han var lite kall när han kom, men han mår bra.

-Har ni bråkat? -Ja.

Det är så det är i den åldern.

Han... Han saknar sin mamma.

Vet han att ni ska skiljas?

Nej.

Peter, jag tror

att barn känner av sånt.

-Hej Peter. -Hej Grethe.

-Tack så mycket för hjälpen. -Vi är glada att han kom hit.

Han kan väl få stanna över natten? Han sover redan.

-Jag kör honom till skolan imorgon. -Han får gärna stanna.

Okej.

Då...

säger vi så.

Bra.

Han vill säkert ha sin telefon.

Ja...

-Vi ses imorgon. -Hej då.

Hej älskling.

Vilket fint ställe du har.

-Är allt okej? -Ja.

Och mellan dig och Alice?

Jag vet inte.

Jag såg hennes...

Facebook-video.

Hela landet har nog sett den.

-Kommer det att bli problem för dig? -Karina har löst det.

Kom här.

Hej.

Hej.

-God morgon. -God morgon.

-Varsågod. -Vad snäll du är.

Jag måste åka snart. Karina hämtar upp mig.

Okej.

-Vad är det? -Jag kom precis.

Vi har inte setts på två veckor.

Det är bara några timmar.

Okej?

Vart ska ni?

Till Fredericia för att prata med en kille.

Om vadå?

Jag låter bli att fråga.

Kom.

Vad vill du äta ikväll?

Eller ska vi gå ut?

Vi kan väl stanna här? Det är mysigare.

Eller?

Vad är det här?

Det är ett köpeavtal för lägenheten.

Om vi vill ha den

måste vi gå vidare nu.

Vi?

Jag köper den såklart, men det är ju...

en femrummare

med walk-in closet. Det är för stort för bara mig.

-Har vi inte pratat om det här? -Jo, det har vi. Det är bara...

Ditt hyreskontrakt går väl ut om fyra månader?

-Tre. -Perfekt. Vi kan flytta in 1 juni.

-God morgon. -God morgon.

Kom in.

-Är du klar? -Ja.

David, det här är Karina. - Det här är David, min pojkvän.

-Karina. -Hej. David.

Jag visste inte att du var... Det är bra.

Nu får jag dåligt samvete att jag drar iväg henne på jobb.

Ha inte det.

Jag vet hur mycket ni har att göra.

Ingen fara.

Förlåt om jag stör, men är Oliver hemma?

Kommer du ihåg mig?

Ja.

Jag är inte domare längre.

-Kom in. -Tack.

Du gav mig sex år.

Handel med skjutvapen ger ofta längre straff.

Vad vill du?

Köpa ett skjutvapen.

Jag håller inte på med sånt nu.

Jag såg din video.

Jag visste inte att din son var en av dem. Jag vill inte ha pengar.

Den här är min.

-Vet du hur man använder den? -Nej.

Sätt i kulorna här och dra tillbaka hanen, så är den laddad.

När du hittar honom...

tveka inte.

Skjut honom direkt.

Jag åker och hämtar Johannes nu.

Har han skrivit till dig?

-Nej. -Grethe hämtade honom från skolan.

Han ville ha fläskstek till middag. Han får gärna stanna.

Jag heter Alice Ejbye.

Har du sett videon som Alice Ejbye lagt upp?

-Jag har inte Facebook. -Kom och titta.

Polisen vet...

Det är kvinnan som förlorade sin son för fem år sen.

Jag utfäster en belöning på en halv miljon kronor

till den som kan leda polisen till mördaren.

Det måste finnas nån därute som hyser misstankar.

Mot en make, en bror

en son eller en bästa vän.

Jag förstår att du är rädd.

Jag förstår också att du hoppas att det inte ska vara han.

Men om du vet nåt

gå till polisen.

Sluta skydda honom.

Och till dig som gjort det här.

Du tror att du har kontroll.

Och att du är stark. Men det är du inte.

Du är en svag, patetisk människa, och du kommer inte undan.

En dag kommer polisen och hämtar dig. Och jag ska se dig i ögonen.

Så han anmälde aldrig överfallet?

Nej, vi hade inte hört talas om det. Det var hans förslag att ses här.

Han ville inte komma till polisstationen.

Han undervisar på universitetet.

Jag var tvungen att googla det. Vi fick inte ut nåt från honom.

Hur länge har ni känt varann, du och David?

18 månader.

Det är seriöst alltså.

Varför har du inte ringt oss tidigare?

Jag...

Jag såg videon med...

Den på Facebook.

Det hon sa om morden...

Det han gjorde med offren...

Det finns likheter mellan dem och mig.

-När hände det? -För sex år sen.

Jag var på en bar med några kollegor. Det hade varit fest på fakulteten.

-Var du berusad? -Ja...

men inte så mycket.

Jag blev illamående...

så jag gick ut för att få lite frisk luft.

Sen kommer jag inte ihåg mer.

Förrän jag vaknade och låg på marken...

i skogen.

Mina händer och fötter var bundna

och det var en man.

Såg du hans ansikte?

Han hade satt nåt över mitt huvud.

Nej.

Får jag fråga vad han gjorde med dig?

Han högg mig med en kniv här.

Han slutade när jag skrek.

Han tog ett rep och började strypa mig.

Jag förlorade medvetandet, och när jag vaknade upp

gjorde han det igen.

Han lossade mina händer och fötter

men lämnade huvan på.

Jag låg stilla.

När jag var säker på att han försvunnit

försökte jag resa mig upp, då var han plötsligt där igen.

Han slog och sparkade mig

så jag blev liggande.

Jag vågade inte röra mig. Jag visste inte om han var kvar.

Vid nån tidpunkt förstod jag att det var morgon.

Jag tog långsamt av huvan, och då var han borta.

-Hur tog du dig hem? -Jag gick.

Jag sjukanmälde mig.

Finns det nån som kan bekräfta dina skador?

Nej.

Innan det hände, hade du haft nåt inbrott?

Nej.

Och du anmälde aldrig överfallet?

Varför inte?

Skämdes du?

Jag antar det.

-Kan det ha varit nån du kände? -Nej, han lade nåt i min öl.

Det kunde ha hänt vem som helst på baren.

Han ville få nån pervers kick

för att använda senare.

Använda senare? Vad menar du?

Jag hörde vid nåt tillfälle att han satte upp nåt.

Jag hörde ett pip, som när en kamera slås på.

Tror du att han filmade det?

Ja, det tror jag.

När han ströp mig.

Kände du igen nåt hos honom?

Hans röst eller...? Sa han nåt?

Nej.

Hur gick det?

Vi fick inget namn från Martin Fjellesen.

Han trodde inte det var nån han kände.

Förutom kameran

sa han nåt som inte var med i Alice Ejbyes video?

Nej.

Så... tror du att han ljuger?

Kanske.

Han kan ha hittat på det.

För att få uppmärksamhet?

Det är möjligt.

Okej.

Vi fortsätter och följer upp övriga tips.

Vi har inte kommit längre än vi var för tre veckor sen.

Eller för tre år sen.

Han gör inga misstag.

Det kommer han att göra.

Men det är du inte. Du är en svag, patetisk människa

och du kommer inte undan.

En dag kommer polisen och hämtar dig. Och jag ska se dig i ögonen.

Du kommer att ställas till svars för dina handlingar.

Men det är du inte. Du är en svag, patetisk människa.

Du är en svag, patetisk människa, och du kommer inte undan.

-Ja? -Det är jag.

Vad vill du?

Jag har ringt flera gånger. Varför svarar du inte?

Va?

Jag svarade nu. Vad vill du?

Jag vill att vi pratar om när Johannes kan hälsa på mig.

Jaha

tycker du det?

Det har vi kommit överens om, Peter.

Vi har inte kommit överens om nåt.

Jag saknar honom, och jag vet att han saknar mig.

Det gör han inte länge till.

Vad fan säger du?

Peter?

Lyssna.

Hur många gånger har du satt Johannes behov framför dina?

Ge mig ett exempel.

Jag orkar inte med det där.

Han är min son också.

Inte längre.

Du är en svag, patetisk människa.

Du har ringt Louise. Lämna ett meddelande.

Louise

det är jag.

Jag ville bara...

Jag ville be om ursäkt för igår.

Och säga...

att jag är tacksam för allt du gör för mig.

Och för Markus.

Och jag vet att jag inte borde tagit fotona.

Jag förstår att du var tvungen att åka härifrån.

Men jag vill att du ska veta...

att vi har hittat tillbaka till varann...

är nåt jag är så oerhört glad för.

Hej.

Hej.

-Hur länge har jag sovit? -I två timmar.

Fick ni ut nåt av att träffa honom?

Kanske.

Jag vet inte om det är relevant eller om jag kan lita på honom.

Det är din grej.

Ursäkta?

Du litar inte på män.

-Det är inte sant. -Det är ganska sant.

Vilken konstig sak att säga.

Jag litar på dig.

Då så...

Berätta vad som händer.

-Jag är orolig för Alice... -Nej. Mellan oss?

Louise?

Jag tror inte att jag kan flytta ihop med dig.

Okej.

Varför inte?

För att... Varför måste vi flytta ihop nu?

För att vi vill bilda familj, eller?

Det är iallafall vad jag vill.

Vill du inte ha barn?

-Jag vet inte. -Jo, det gör du.

-Kanske, om ett par år... -Sluta, Louise. Jag är ingen idiot.

Om du inte vill ha barn med mig nu, kommer du inte vilja det sen.

Louise...

Kan vi...

Kan vi inte vara helt ärliga mot varann?

Är du rädd?

Är det på grund av dina föräldrar? Jag vill veta.

Nej, jag är inte rädd.

Om du vill flytta ihop, så gör vi det.

Och om du gärna vill ha barn nu, så gör vi det.

Nej, det kan vi inte.

Inte på det här sättet.

David, vänta.

Mamma!

Jag vill ha min mamma.

Mamma.

Jag vill ha min mamma.

Men du ska veta att det här att vi har hittat tillbaka till varandra...

Det är jag så oerhört glad för.

Alice?

Alice?

Alice?

Undertexter: Anna Ek www.plint.com