All language subtitles for vetenskapens.varld.h2o-nyckeln.till.allt.liv-392eef1-svtplay

Årets första Vetenskapens värld
handlar om vår viktigaste molekyl.

Välkommen till ett nytt vetenskapsår.

Och välkommen 2021! Äntligen.

Det blir mängder av vetenskapliga
framsteg i år. Dem kommer vi följa.

Vi har laddat med vetenskapsfilmer,
allt från rovdjursforskning i Afrika–

–till banbrytande teleskop i rymden,
musikforskning och...

Vi kickar i gång det här året med...

...H2O! Inget klår den molekylen.
Den är orsaken till allt!

Men den syns inte alltid.

Världens största flod t.ex.
flyter ovanför våra huvuden.

Den här molekylen har gjort sig
förtjänt av en egen serie–

–så luta er tillbaka och följ med
på vattnets okända vägar.

Vatten är något vi tar för givet–

–förmodligen
för att vi använder det varje dag.

Den här filmen handlar om den kanske
viktigaste substansen på vår planet:

Vatten.

Om man tittar efter,
ser man vattenmolekylen överallt.

Den finns i allt levande.

Man ser floder i luften...

...och hur vattnet har format
människans evolution.

Man ser hur vatten har fått
civilisationer att växa fram.

Vattnet finns i förändringarna
och konflikterna i världen.

Och då blir det tydligt:

Vi kan inte
ta vattnet för givet längre.

Om det nu finns oändligt många sätt
att kombinera atomer till molekyler–

–vad är det då
som är så speciellt med vatten?

Geologen Stephen Mojzsis uttrycker
det som är kärnan i vår berättelse.

Vi måste förstå sambandet
mellan vattnet och själva livet–

–för vår överlevnad hänger på det.

Stephen Mojzsis är en av de experter
som vi får möta i den här serien.

Han kan berätta hur vattnets
och livets historia började.

Han har nämligen upptäckt
var jordens vatten har kommit ifrån.

Han berättar att vatten först dök upp
på jordytan för 4,3 miljarder år sen.

Eftersom landytan då
mest var smält sten–

–brukar den tiden kallas hadeikum,
efter Hades dödsrike.

Så började vattnets kretslopp.

Det regnade så mycket att två tredje-
delar av planeten lades under vatten.

Och vattnet bar på krafter.

Vatten är ett universallösningsmedel.

Det löser fler ämnen
än nån annan vätska.

Det innebär att de urtida haven var
en riktig kemikaliesoppa.

Och i den soppan
kickades livet i gång.

Enligt Stephen Mojzsis skedde livets
utveckling vid en avgörande tidpunkt.

Vid den här tiden bestod atmosfären
mestadels av koldioxid–

–som svepte in jorden som i en filt.

Det blev så varmt att allt vatten
riskerade att förångas.

Men de tidiga livsformerna
räddade jorden från det ödet.

Bakterier kunde genom fotosyntes
omvandla koldioxiden i atmosfären–

–så att den
så småningom ersattes av...

Samspelet mellan livet och atmosfären
ger jorden rätt temperatur.

Varken för varm eller för kall, utan
lagom för vatten i flytande form.

Stephen Mojzsis har under sitt yrkes-
liv letat spår av tidiga livsformer:

Fossil som fortfarande är intakta
efter 3,8 miljarder år.

Nästan allt berg som har innehållit
såna uråldriga fossil har stöpts om–

–eller vittrat sönder.
Det här är en av de tre platser–

–där de urtida havsbottnarna
fortfarande finns kvar.

Stephen har rest långt, enkom för att
titta på just den här klippväggen.

Först verkar han inte så imponerad.

Men så...

Det här kan vara den äldsta
livsformen som nånsin har hittats.

Bara mycket labbarbete kan bekräfta–

–att det här
en gång var levande varelser.

Sen dess är allt levande
förbundet med vatten.

Bandet är så starkt att liv inte
kan existera på jorden utan det.

Också när livsformerna tog sig upp på
land, tog de lite av havet med sig.

Till och med de växter
som lever i torra öknar.

Enorma regioner i världen
blir varmare och torrare.

Om vi ska kunna anpassa oss, gör vi
klokt i att studera hur naturen gör–

–när det inte finns vatten.

I 25 år har växtforskaren Jill
Farrant ägnat sig åt en grupp växter–

–som kan torka ut
och sedan återuppstå.

Såna här mossor var bland de första
livsformerna som fick fäste på land.

I labbet i Kapstaden studerar
Jill Farrant hur de här växterna–

–kan avvara det livsviktiga vattnet
och ändå överleva.

Hon hoppas att den kunskapen
ska hjälpa bönder att hantera torka.

Tänk om en gröda kunde återupplivas
på ett dygn, precis som ökenväxterna.

I torrt tillstånd
är växtens vävnader glasartade.

När de återfuktas
mjuknar de och får liv igen.

Den här typen av växter är ovanliga,
men förmågan att återuppstå–

–är faktiskt vanlig. Den finns
hos alla växter som producerar frö.

Jordbrukets tillgång till vatten
blir allt mer opålitlig.

Jill hoppas kunna utveckla
sin gröda i tid–

–för att hjälpa
världens mest utsatta bönder.

Här i Norra Kapprovinsen tog Jill med
teamet ut för att filma ett fenomen–

–som tydligt visar att liv kan finnas
även i de torraste miljöer.

Det är en plats där de har chans
att filma när öknen blommar.

Christian Munoz och sonen med samma
namn är experter på timelapse-foto.

De har ägnat åratal åt att jaga
öknarnas flyktiga blomningar.

De använder en datorstyrd kamera
för att kunna kombinera två filmer–

–som filmats vid olika tillfällen.
En med blomning och en utan.

Problemet är bara att det är sex
månader mellan de två filmningarna.

Och de filmar inte bara i Sydafrika.
De jagar ökenblomningar världen över.

Deras svåraste uppgift har varit
att filma blomningen hemma i Chile.

Atacamaöknen är
jordens torraste öken.

Där finns det områden där man inte
har uppmätt nåt regn alls.

En titt på väderradarn inger hopp.

Ibland är några droppar
allt som behövs.

Till slut, efter tio års arbete–

–kan de visa oss
hur vattnet förvandlar en öken.

Innan blommorna vissnar,
producerar de miljontals frön.

Med bara några få vattenmolekyler
inneslutna i varje frö–

–kan de här livets tidskapslar
utstå det mesta.

Man känner till frön
som har legat i 30 000 år–

–och ändå grott
när de till slut fått vatten.

Det är nog få som älskar träd
lika mycket som Antonio Nobre.

Han kramar inte träd. Han lyssnar
till vattnet som stiger i stammen.

Antonio Nobre är forskare–

–vid Brasiliens statliga institut
för rymd- och atmosfärforskning.

I sitt yrke
följer han vattenmolekylens väg–

–genom jordens största skog.

Antonio och hans kolleger började med
att följa vattnet inuti träden–

–och mäta molekylerna som stiger
till lövverket 60 meter upp.

Genom att färga vattnet med UV-färg–

–kan forskarna följa vattenflödet
i varje enskilt blad.

Ett regnskogsträd kan pumpa upp
närmare 1 000 liter vatten per dygn.

Av solvärmen dunstar vattnet
och avges som ånga till luften.

Men de märkte
att träden också avger något annat.

Skogen frigör
små, små stoftpartiklar.

Forskarlaget upptäckte
att träden skapar moln.

Varje regndroppe i ett moln bildas
nämligen på ett litet dammkorn.

Den tekniska termen på stoftet som
träden skapar är kondensationskärnor.

Men Antonio har ett annat namn.

Fe-stoft.

Nog är det något magiskt
över livets band till vatten.

Deras upptäckt
väckte genast nya frågor.

Man antog att Amazonas träd slutade
att pumpa vatten under torrperioden.

Men det gör de inte.

Och det är en stor grupp:
400 miljarder träd–

–som pumpar ut hela 20 miljarder ton
vatten i luften varje dygn.

Vattnet stiger som kondens
på fe-stoft och bildar moln.

De molnen blir en flod.

En flod som rinner uppe i luften.

Den luftburna floden över skogen är
till och med större än Amazonfloden.

Man skulle kunna betrakta den
som världens största flod.

Den når långt bortom skogens gränser.
Vid Anderna vänder den söderut.

Den rinner 320 mil,
ända förbi São Paulo.

Regnet längs vägen gör områden som
annars vore öken, till bördig slätt–

–och det översvämmar gräsmarkerna i
Pantanal – världens största våtmark.

Här finns
Sydamerikas rikaste djurliv.

Det kommer så mycket vatten att
djurens spelregler vänds upp-och-ner.

Fiskar äter frukt från träden.

Tapiren, som mist sina ängar,
får hålla andan när den betar.

Till och med jaguaren lämnar land
och jagar i vatten.

Amazonas luftflod är inte den enda.

Borneos, de kongolesiska regnskogarna
och många andra skogar–

–formar det globala vädret.

När man kombinerar Antonios data
med årstidernas växlingar–

–ser man naturens puls.

Vattnet är blodflödet
som ger jorden liv.

Nu kan forskare följa de vägar
där vattnet och livet följs åt.

Och med ny teknik lär vi oss mer om–

–hur djurens vandringar
är kopplade till vattnets puls.

När kamerateamet träffar
Martin Wikelski–

–ska han just sätta en GPS
på en ung giraff.

Men han forskar inte bara
om giraffer.

Han samordnar ett världsomspännande
djurspårningsprojekt.

Avancerade loggar skickar livedata
via Internationella rymdstationen–

–till forskare i hela världen.

Han gör t.o.m. loggar för insekter,
som den här dödskallesvärmaren.

Martin Wikelski fångar upp signalerna
från de mindre loggarna–

–och laddar ner dem
till globala kartor.

Han samlar data från både stora
och små djur i databasen Icarus–

–eller "vingarnas internet"
som det kallas.

I realtid kan han följa hur djurens
rörelsemönster följer vattnets puls.

Gnuerna följer regnen
som sveper över Serengeti.

Regnet förvandlar öknen till
en av jordens frodigaste grässlätter.

När de betar, bryts gräset ner
och näringen återförs till jorden–

–i form av dynga och urin.
Forskning i Serengeti visar–

–att jorden blir bördigare och mer
fukthållande ju fler djur som betar.

Djurens rörelser kan påverka
landskapet lika mycket som vattnets.

Tolv miljoner snögäss verkar veta
precis när snön smälter uppe i norr.

När de flyttar, sprider de näring och
frön längs hela den långa flyttvägen.

Allt från stora hjordar till små
insekter är ett med vattnets puls.

Men en art sticker ut. Den följer
vattnets väg på en rekordlång resa.

Den här segeltrollsländan
kläcks i Indiens risodlingar.

När monsunregnen sveper längs kusten
lyfter den till 1 500 meters höjd–

–och följer vattnet
långt ut över Indiska oceanen.

När trollsländorna plötsligt dök upp
i miljontal på Maldiverna–

–65 mil från Indiens kust, blev
biologen Charles Anderson nyfiken.

Om det inte finns vatten där de kan
lägga ägg, är det ju ingen vits med–

–att flyga ända från Indien. Såvida
de inte är på väg nån annanstans...

Likt Amazonas luftburna flod–

–för monsunen med sig regn
från Indien till Afrika.

Charles Anderson kunde följa hur
trollsländorna liftade med ovädren.

På ungefär en vecka flyger insekterna
400 mil över Indiska oceanen.

Ända till Afrika.

Regnet bildar tillfälliga pölar...

...och trollsländorna är
bland de första som använder dem.

Deras nymfer lever av mygglarver.

På bara sju veckor blir de
till fullt utvecklade trollsländor.

De vandrande trollsländorna
väntar in tiden för flyttning.

Det kan bli en resa på
uppemot 1 600 mil för trollsländorna.

Trollsländans band till vatten
är verkligen speciellt.

I Afrika äter nymferna
så mycket mygglarver att de kan vara–

–det effektivaste sättet
att förebygga sjukdomar som malaria.

Om man i Indien använder bekämpnings-
medel som dödar trollsländorna–

–kan det leda till svåra utbrott
av malaria i Afrika.

Vattnets puls förbinder alla växter,
alla skogar och alla djur.

Också oss människor.

Över sju miljarder människor
är beroende av vattnets puls.

Vår stora framgång som art
har varit att tämja den.

Vi använder vatten
främst för att producera mat–

–men perioder av torka blir
allt svårare och varar längre.

Vattnets puls kanske inte är
så pålitlig som vi tror.

I USA finns bönder som är experter på
att odla mat i ett torrt klimat.

Men för många har torrperioderna
på senare tid varit övermäktiga.

Det är inte bara bönder som drabbas.
Utan vatten går hela samhällen under.

Forskare har utvecklat en ny teknik
för att observera torka–

–och mäta mängden vatten
som finns i vegetationen.

Greg Asner bevakar torka.

Hans utrustning gör det möjligt
att mäta vattenmängder–

–som inte syns med blotta ögat.

Området han flyger över
scannas av med Lidar–

–som ger en högupplöst
tredimensionell karta.

Samtidigt tas en bild som visar
varje träds kemiska uppbyggnad–

–och hur vattnet transporteras
i lövverket.

2010 analyserade Greg Asner
en torka i Amazonas.

Greg Asner och hans kolleger tror att
det räcker att förlora 25 procent–

–av Amazonas för att skogens
luftburna floder ska upphöra.

Antonio Nobre tror
att vi redan är där.

2015 kom oroande tecken på
att han kan ha rätt.

320 mil bort,
i Brasiliens största stad São Paulo–

–stannade luftfloden av
och folk fick ont om vatten.

Antonio Nobre bor där.

En oväntad effekt av torkan
i Amazonas sågs i floden Rio Tietê.

Vanligtvis räcker flödet till
för att föra med sig föroreningarna–

–från São Paulo ut till havet, men
vid torka späds de inte längre ut.

Fosfater och kemikalier från
industrier orsakar ett giftigt skum.

Personen som paddlar kajaken
måste bära heltäckande skyddsdräkt.

Sambandet mellan torka och brand
är alltför välbekant i Kalifornien.

Torkan där började 2011
och varade i sex år.

Den blev så allvarlig att
delstatens guvernör bad Greg Asner–

–att kartlägga effekten på skogen.

Greg bedömer att torkan i Kalifornien
tog död på 140 miljoner träd.

Utan vatten
är skogen som en krutdurk.

2018 blev brandsäsongen i Kalifornien
ännu värre.

Då slukade bränderna närmare 810 000
hektar, och över 100 människor omkom.

Och hösten 2020
brann Kalifornien igen.

Förödelsen är stor,
men Greg Asner är ändå hoppfull.

Var han än flyger, hittar han områden
som har klarat av torkan.

Såna områden kallas refugier.

Om man skyddar refugier, skyddar man
framtidens vattenförsörjning.

Vår framtid hänger på tillgången till
vatten. Liv och vatten hänger ihop.

Vattnets pulserande rörelser över
jorden är det som ger planeten liv.

Men den pulsen håller på
att förändras på grund av oss.

Och man behöver inte vara forskare
för att förstå vad som står på spel.

Även om människan är sårbar
för de här förändringarna–

–är naturen
förvånansvärt bra på att läka–

–om vi bara ger den chansen.

Textning: Ulrika Jansson Båving
Svensk Medietext för SVT

Forskningsbudgeten för året
presenterades nyligen.

Bland satsningarna: en halv miljard
till pandemiforskning.

Min spontana reaktion på att det blir
400 miljoner till pandemiforskning:

Det är ett fantastiskt bra initiativ.

I forskningspropositionen
görs satsningen på pandemiforskning–

–i ett nationellt forskningsprogram.

Pengarna ska gå till forskning och
förberedelser inför nya pandemier.

Att hantera pandemier och virus,
det har vi mött tidigare...

–och det kommer säkert att pröva oss
också i framtiden.

Därför behöver vi ha bättre beredskap
för hur vi möter pandemier och virus.

Nära en halv miljard kronor
ska satsas på pandemiforskning.

Enligt Olsen bör pengarna användas
till att förhindra nya pandemier.

Vad det handlar om när det gäller
forskning kring pandemier–

–är att kunna stoppa dem vid källan.

Det är bättre att stoppa ett utbrott
där det förekommer bland djur.

När det kommit in till människor
blir det dyrt och besvärligt.

Det här kommer att ge nytta
först när coronapandemin är över.

–Är det inte för sent?
–Nej.

Coronapandemin är en general-
repetition inför nästa pandemi.

Nästa pandemi kanske inte är ett
coronavirus utan ett influensavirus.

Då får vi en pandemisk situation som
kanske blir en tiopotens värre än nu.

Nästa måndag kommer andra delen
i serien om vatten.

Då ser vi vilket inflytande vattnet
haft för civilisationers uppbyggnad.

I dag är grundvattnet hotat
på många håll i världen.

Vad händer
när vattnet inte längre fylls på?