All language subtitles for vetenskapens.varld.h2o-kampen.om.vattnet-7e2f63e-svtplay

Vetenskapens värld, om vårt
ohållbara sätt att använda vatten.

Men det går att förändra.

Finns det något samband mellan Donald
Trump och veteskördar i Australien?

Ja, menar de vattenforskare
som vi ska träffa nu.

Vi ska få se vad de menar med det
i den sista delen i serien om H2O–

–vår älskade favoritmolekyl.

Vi ska få se att många politiska
händelser och konflikter i världen–

–till en början handlar om brist på
vatten. Men vart tar vattnet vägen?

Ibland finns de bästa historierna
framför näsan, utan att man ser dem.

Historien om vårt vatten,
till exempel.

Man tänker kanske inte på vatten när
man tar en dusch eller sitt kaffe.

Men varje vattenmolekyl vi möter
bär på vår viktigaste historia.

Det är enkelt att följa vattnets
historia under en rekordtorka–

–eller nån av de stora översvämningar
som blir allt vanligare.

Men vissa händelser har inte lika
uppenbart med vatten att göra.

Som när uttorkade skogar
börjar brinna.

Eller när vattenbrist leder till kaos
på världens börser.

Brist på vatten
kan leda till brist på mat–

–och göra människor desperata.

Förändringar i tillgången till vatten
formar en ny världsordning.

Om man vill förstå varför vår värld
förändras, måste man följa vattnet.

Hur ser egentligen en vattenkris ut?
Som krig? Som hungersnöd?

Eller döljer sig vattenkrisen
där man minst anar det?

Gazaremsan är 40 kilometer lång
och 8 kilometer bred.

Det är en av Mellanösterns
stora konflikthärdar.

Men den här gången fokuserar vi på
vattnet i stället för på politiken.

Yehia Jedallah bor med sin pappa
och sina bröder i området Al-Shati.

I 4 000 år har Gazas invånare
hämtat vatten ur brunnar–

–men eftersom akviferen, som
innehåller grundvatten, har tömts–

–har saltvatten från havet
börjat tränga in i grundvattnet.

I 97 % av Gazas brunnar klassas
vattnet som otjänligt för människor.

Om inget görs förutspår FN att Gaza
snart kommer att bli obeboeligt.

När man ser det här kan man tänka att
det är ett stort problem – för dem.

Få tror att de själva en dag kan få
såna problem med vattenförsörjningen.

Enligt experterna dröjer det bara
tio år innan behovet av vatten–

–kommer att överstiga tillgången
med 40 % på global nivå.

Statistiskt sett kommer många av oss
få samma vattenproblem som Gaza.

Den som tror att det inte kan hända
i världens rikaste land–

–bör reflektera över det här:
saltsjön Salton Sea.

Platsen hade en gång
miljontals turister.

Men det slutade inte väl.

Hydrologen Jay Famiglietti vet
vad som hände här.

Han är vad man kan kalla
en vattendetektiv.

Jay Famiglietti berättar att flera
vattendrag rann ut i Salton Sea förr–

–men att vattnet i dem leddes om
av olika skäl.

Det vatten som når Salton Sea i dag
är avrinningsvatten från jordbruk–

–så förorenat att hela området
klassas som en hälsofara.

Jay Famiglietti menar att Salton Sea
ger en försmak av framtiden.

Han blir ofta kallad domedagsprofet.

Men inte när det vankas
raketuppskjutning.

Den totala mängden vatten på jorden
ändras inte.

Man kan inte tillverka nytt vatten
eller få det att försvinna.

Frågan är då vart det tar vägen.

För att få svar drog Famiglietti
och kollegorna på Nasa igång GRACE.

Efter 15 år med lyckade mätningar
ska GRACE uppgraderas.

GRACE kan hjälpa oss att förstå
hur vatten rör sig över jorden.

Nasa har under årtionden skjutit upp
satelliter som samlar in data om det.

Satelliterna ger en bild av vattnets
flöden sen den senaste istiden.

Det är en sorts puls som är intimt
sammanbunden med allt liv på jorden.

Forskare i Amazonas har upptäckt
att träden i tropiska regnskogar–

–pumpar tillbaka regnvatten i luften.

Ovanför trädtopparna bildar det här
"trädvattnet" floder i luften.

Floder som kan vara
flera tusen kilometer långa.

Men på senare tid har även
uråldriga mönster förändrats.

Det vet vi
eftersom GRACE-satelliterna–

–som gör ett varv runt jorden
på 94 1/2 minut–

–i 15 års tid har samlat in data.

Med stor precision mäter satelliterna
mängden vatten vid varje snöoväder–

–översvämning och torka.

I Los Angeles kan torka
bli ett stort bekymmer.

Sydafrika drabbades av torka 2015.
Under tre år föll knappt nåt regn.

Kapstaden var några dagar från Dag
noll då vattnet skulle stängas av.

Ett filmteam åkte dit inför Dag noll,
och när man följde vattnets väg–

–tog historien en dyster vändning.

Den stress som följde i torkans spår
skördade liv bland farmarna–

–i den förr så bördiga
Västra Kapprovinsen.

Burre Burgers välgörenhets-
organisation kör ut vatten och foder–

–till de farmare
som inte längre kan bruka sin jord.

Enligt FN har torkdrabbade områden
i världen–

–mer än fördubblats
de senaste 40 åren.

Torka påverkar fler människor
än nån annan naturkatastrof.

I en svår torka kan man tro att hela
världen börjar få brist på vatten–

–men så är det inte, långt därifrån.

GRACE-satelliterna visar–

–att det mesta av fukten som
försvinner från torkdrabbade områden–

–letar sig nån annanstans.

När vattnet rör på sig
gör Mike Olbinski det också.

Olbinski är stormjägare, och han drar
nytta av att vädret blir extremare.

De flesta stormjägare
vill se tromber–

–men Mike är ute efter de kraftfulla
åskoväder som kallas superceller.

Superceller kan vara över 15 km höga–

–med en volym 25 gånger större
än Mount Everest–

–och det kan falla flera miljarder
liter vatten på bara några timmar.

I superceller är vindarna kraftiga,
med åska, blixtnedslag och hagelkorn–

–som kan bli stora som tennisbollar.
Det kan även bildas tromber.

I amerikanska Mellanvästern är såna
här oväder nu drygt 30 % vanligare–

–än när Mike föddes.

Stora oväder ger 10 % mer regn i dag
än de gjorde för 25 år sen.

Ovädren ger inte bara
mer nederbörd nu.

Värme gynnar uppkomsten av oväder.
Ett varmare klimat ökar deras kraft.

Till sist hittar Mike supercellen
han har letat efter.

En bra dag för stormjägarna.

Men de väldiga vattenrörelserna
berättar en tragisk historia–

–som filmteamen har kunnat följa
över hela USA.

Särskilt ett oväder
fångade uppmärksamheten.

I september 2018 betedde sig
orkanen Florence underligt–

–när den nådde
South och North Carolina.

I stället för att dra vidare
inåt land, som de flesta orkaner–

–stannade Florence vid kusten.

Likt ett gigantiskt vakuum
sög orkanen upp fukt från havet–

–och vräkte ut regn över land.

Florence slog 28 olika rekord för
regnmängd i North och South Carolina.

Ett filmteam åkte till katastrof-
området med fotografen Gideon Mendel.

Han har dokumenterat
översvämningar världen över.

För Mendel ingår översvämningarna
i en global berättelse.

På 12 år har han dokumenterat
20 översvämningar i 13 olika länder.

Extrema regnmängder
och svåra översvämningar–

–är i dag fyra gånger mer sannolika
än för 40 år sen.

Orkaner är 60 % mer kraftfulla
än för 50 år sen–

–och de högsta vindhastigheterna
har ökat med 25 %.

Fler översvämningar och mer torka.

Otroligt nog kan jordbrukarna
fortfarande producera mat åt världen.

Mindre känt är att jordbruket numera
använder dolda vattenreservoarer–

–som inte påverkas av torka
eller översvämningar.

Det här är vatten
som finns under jord.

Långt under våra fötter
finns akviferer–

–som innehåller mer vatten
än alla jordens sjöar och floder.

Få ser ut så här.

Grundvattnet är till största delen
lagrat i berggrund, grus och sand.

Många akviferer innehåller så kallat
relikt, eller fossilt, vatten.

Det innebär att det tog många tusen
år för vattnet att ansamlas.

Det är inte lätt att följa vatten
som är dolt under jord.

Men såna här cirklar från luften
ger en ledtråd.

Ett metallrör och en dieselmotor
gör det möjligt–

–att nå akviferer
uppemot 1 000 meter under jord.

Människan började pumpa upp vatten
i industriell skala för 100 år sen.

Vi har blivit så bra på det
att hälften av allt vatten–

–som används inom jordbruket
kommer från underjorden.

Och det vattnet står för nära 1/5
av jordens livsmedelsproduktion.

Vi har tömt akviferer utan att veta
hur mycket vatten de innehåller.

Tills nu.

Jay Famiglietti och hans kollegor
tog fram GRACE:

Gravity Recovery
and Climate Experiment–

–för att kunna se ner i jordskorpan
med hjälp av gravitationen.

GRACE är i själva verket
två satelliter.

När de närmar sig ett område
där ett oväder har dragit fram–

–drar överskottsvattnets massa
till sig den ena satelliten.

Det gör att GRACE kan berätta
sanningen om jordens akviferer.

Kaliforniens grundvatten har
ansamlats under många tusen år.

Nu förbrukas det mycket snabbare
än det kan ersättas.

Jay Famiglietti gör vad han kan
för att upplysa oss.

Famiglietti är frustrerad över att
för få tar hans resultat på allvar.

Det är svårt
att sluta pumpa upp vatten.

Utan vatten går det inte
att bedriva jordbruk–

–och alla människor måste äta.

Och vi pumpar upp vatten
i allt snabbare takt.

Steve Arthur vet
hur omfattande verksamheten är.

Hans företag borrar 30 nya brunnar
varje år.

Steve Arthur säger
att det blir som en tävling.

Om en jordbrukare borrar djupt–

–måste nästa jordbrukare borra ännu
djupare. Att borra är inte billigt.

Det är stora summor, och det visar
att vatten är en storindustri.

Det förklarar också varför många av
USA:s akviferer håller på att tömmas.

Ogallala-akviferen
är en av jordens största.

Den sträcker sig under
åtta delstater i Mellanvästern–

–från Texas till Nebraska.

Som de flesta familjer
i St. Francis i Kansas–

–har släkten Callicrate brukat jorden
här i flera generationer.

Mike Callicrate ser inte jordbruket
på prärien som en framgångssaga.

1/3 av akviferen under St. Francis
är redan tömd.

Mike skyller på de industriella
metoderna för att bedriva jordbruk–

–samma metoder
som han fick lära sig i college.

Det mesta av vattnet
från Ogallala används–

–för att odla foder till köttdjur.

Han är orolig för vad som ska hända
när vattnet tar slut.

Enligt Mike Callicrate har det
industriella jordbruket krossat tron–

–på en hållbar framtid
i samhällen som St. Francis.

De som bor här känner redan av det.

De sydliga delarna av Ogallala-
akviferen håller redan på att tömmas–

–och jordbruken i området läggs ner.

Utan jordbrukare kollapsar
den lokala ekonomin.

Om trenden fortsätter, visar städer
som Happy i Texas vad som väntar.

Här finns fyra kyrkor,
men inte en enda öppen butik.

Jay Famiglietti vet att det inte bara
är ett amerikanskt problem.

GRACE undersöker akviferer
i hela världen.

Hälften av allt bevattningsvatten
kommer från de här akvifererna.

Famigliettis oro är lätt att förstå.

Mycket tyder på
att det redan håller på att hända–

–med allvarliga konsekvenser.

Den här historien börjar i Syrien
2006–

–när landet drabbades
av den värsta torkan på 500 år.

Jordbrukarna pumpade upp
alltmer vatten ur akvifererna.

Med hjälp av GRACE
såg man vad som höll på att hända.

Protesterna följdes av inbördeskrig.

Det fanns en tydlig koppling
till torkan.

I flyktinglägret Zaatari i Jordanien
lever omkring 80 000 människor–

–som har flytt från inbördeskriget
i Syrien.

Troy Sternberg är geograf
vid Oxford University.

Som Jay Famiglietti är han en vatten-
detektiv som följer vattnets väg.

Hans avhandling visar hur global
torka gav en kedja av händelser.

Den bidrog inte bara
till inbördeskriget i Syrien–

–utan påverkade politiken
på många platser i världen.

Hans intervjuer med flyktingar
som Mahmoud Al-Kadr–

–ger en mänsklig dimension
åt alla data.

85 % av all boskap i Syrien dog.

Hundratusentals jordbrukande familjer
som Mahmouds lämnade sina gårdar–

–och bosatte sig
utanför de stora städerna.

Sternbergs forskning visar–

–att det handlar om mycket mer
än bara torka i Syrien.

Han följde vattnet och såg samband
mellan torka i Ryssland och Kina–

–den arabiska våren
och europeisk politik.

Dominobrickorna föll
under en tioårsperiod.

Det började när Australien upplevde
en torka som beskrevs som nåt–

–som inträffar en gång på 1 000 år.

Vintertid är norra halvklotet bero-
ende av det södra för att få vete.

Torkan försämrade Australiens möjlig-
heter att försörja övriga världen.

Nästa dominobricka föll 2010,
när även Kina drabbades av torka.

Troy Sternberg följde spåret
till Mellanöstern–

–där jordbrukarna också
hade det svårt på grund av torka.

Svårigheten att odla vete
i Australien och Kina–

–påverkade livsmedelspriserna
i Syrien och Egypten.

2010 föll även
en annan dominobricka.

Ryssland, den största exportören
av vete till Mellanöstern–

–drabbades
av en förödande värmebölja.

Rysk veteexport sjönk med 80 %,
och världshandelspriset skenade.

Råvaruspekulanterna
såg en möjlighet.

De köpte upp vetet
medan priserna steg.

Rika länder kan lägga upp reservlager
med vete.

Flera regeringar i arabvärlden insåg
för sent vad som höll på att hända.

Priset på bröd steg.

Hungriga människor började
vända sin ilska mot de styrande.

Vilket för oss tillbaka till Syrien.

Inspirerade av den arabiska våren
och plågade av torkan–

–gick människor ut på gatorna
för att protestera.

Våldet eskalerade.

Mahmouds familj
hamnade mitt i korselden.

Vatten och torka var några faktorer
som påverkade händelseutvecklingen.

Men när en miljon flyktingar
kom till Europa–

–började dominobrickorna falla
allt närmare oss.

Rädslan för massmigration
fick stor betydelse–

–för britternas beslut att rösta
för Brexit, menar Troy Sternberg.

Sternberg oroar sig för
att vattenkrisen–

–får mer dramatiska konsekvenser
i andra delar av världen.

I en globaliserad värld kan ingen
ignorera frågor om vatten och klimat.

De senaste fyra åren har
World Economic Forum–

–rankat vattenkrisens följder
som ett lika allvarligt problem–

–som massförstörelsevapen, utbrott
av sjukdomar och klimatförändringar.

I New York träffar filmteamet
Giulio Bocaletti igen.

På World Economic Forums
uppdrag har han skrivit en rapport.

Han beräknar att världen om tio år
behöver–

–40 % mer färskvatten
än det finns tillgång till.

Han tror att om fler känner till
New Yorks vattenhistoria–

–kan vi undvika
att gå en dyster framtid till mötes.

Boccaletti ska träffa vd:n
för WaterAid America:

Sarina Prabasi.

Hon har arbetat med vattenfrågor
över hela världen.

I New York driver hon och maken
även ett kafé.

Hon är mycket engagerad i frågor
som rör New Yorks vatten.

Vattnet kom från Catskillbergen.

I stället för ett nytt vattenverk in-
vesterade staden i ett naturreservat–

–som även fungerar
som en sorts gigantisk vattenfarm.

En skog ersätter
den tunga infrastrukturen.

Vattenfarmen sköter sig själv,
utan underhåll–

–och den förser staden New York
med 90 % av dess vatten.

Att låta naturen göra jobbet vore
förstås den idealiska lösningen.

Men det som fungerar i en rik
storstad, i ett fuktigt klimat–

–fungerar inte alltid
på andra platser.

Inte så förvånande–

–men på platser där vatten är
en bristvara värdesätts det högre.

I Mellanöstern är utmaningarna stora,
men här finns också ljusglimtar.

Ända sen staten Israel grundades
har man sett på vatten–

–lite som USA ser på olja. Israel
har till och gått i krig för det.

Att kontrollera vatten
är en fråga om överlevnad här.

Israel återvinner 90 % av allt
sitt vatten. I USA är siffran 1 %.

Det beror på att Israel
har lyckats övertyga sin befolkning.

Mike Callicrate skulle vilja att man
värderade vatten lika högt i USA.

Vattenexperterna som har medverkat
i de här programmen är överens:

Vi kan klara det. Till skillnad från
andra hot mänskligheten står inför–

–så kan vattenkrisen lösas.

Men vi är sårbara, och vi lever i en
värld som blir alltmer globaliserad.

Om vi inte respekterar vattnet
och klimatet, väntar en kollaps.

När vi förstår sambanden,
och varifrån vårt vatten kommer...

...så kommer vi att värdesätta det
för vad det är:

Själva livets bränsle.

Molekylen som skapade oss.

Textning: Birre Burman
Svensk Medietext för SVT

Hur är det med vattenbristen
här i Sverige?

Hur lång tid tar det för grundvattnet
att fyllas på igen?

Det kan du läsa om på vår webb,
där vi har frågor och svar om vatten.

Hela serien
finns så klart att se på SVT Play.

Den går att se länge – du kan
återkomma till filmerna i ett halvår.

Nu blir det korta vetenskapsnyheter.

En fjärdedel av jordens kända arter
av bin och humlor har försvunnit–

–de senaste 30 åren enligt de system
som finns för inrapportering.

Det gäller bland annat
den här patagoniska jättehumlan.

Argentinska forskare larmar för–

–att många arter har så få individer
kvar att de inte längre observeras.

Trenden är tydlig menar forskarna –
många arter håller på att försvinna.

Det är en viktig varningssignal
att vi förlorar bin.

Vi påverkar planeten så mycket–

–så vi har ett allmänt ansvar att ge
utrymme åt andra organismer att leva.

Vad gäller bin är det dessutom så–

–att om vi förstör för dem
förstör vi för oss själva–

–eftersom de bidrar med pollinering
av våra jordbruksgrödor.

Och tar vi bort dem, minskar vi
möjligheterna att odla mat.

Så till giftormar. Spottkobror
kallas ormar som har en förmåga–

–att från tänderna spruta iväg gift
mot angripare.

Ny forskning visar hur evolutionen
utvecklat spottkobrornas gift.

Istället för att skada, har giftet
utvecklats mot att orsaka smärta.

Ormarnas giftsprutor har utvecklats–

–så att giftet kan skickas
mot angriparens ögon.

Spottkobrornas gift skiljer sig
i sin kemiska sammansättning.

Andra ormgift har utvecklats mot
att effektivt ta kål på de djur–

–som ormen har för avsikt att äta,
istället för att orsaka smärta.

Nu frågan om hur planeter blir till
och hur de blir torra eller blöta.

Ny forskning ändrar synen på varför
de inre planeterna är så torra.

Det beror enligt forskarna på
att en stor mängd radioaktiva ämnen–

–följde med när solsystemets
inre planeter bildades.

Radioaktivitetens värme bidrog till
att så lite vatten blev kvar.

Hur är det då med jordliknande
planeter utanför vårt solsystem?

Enligt forskarna är det möjligt att
de består av större mängder vatten–

–eftersom de kan ha bildats med
mindre mängder radioaktiva ämnen.

Ett av våra mest framgångsrika
forskningsexperiment har det kallats–

–Hubbleteleskopet, som skickades
upp i rymden för 30 år sen.

Inte undra på det – Hubble
har visat hur det ser ut där ute–

–och tagit rymdens dramatik
hem till oss, till våra vardagsrum.

Men teleskopet
var ingen succé från början.

Det var felaktigt gjort och såg ut
att sluta i ett kostsamt fiasko.

Se denna märkliga historia
nästa vecka.