Original subtitles

Du mår bättre nu.

Du är i säkerhet.

Vad tycker du? Den svarta?

Var i helskotta

är din pappa?

Ska vi leta upp honom?

Pappa? Var är du?

Nu?

Hallå?

- Valde du att göra det här nu? - Kom till pappa, raring.

Du borde inte vara här.

Det är för dammigt för dig.

Pappa är den enda som får gömma sig i sin lilla mansgrotta.

Jag vet.

Ska du nånstans?

Nej, vi ska nånstans. Ja. Nej, jag är redo.

Vet du vad? Förlåt. Okej?

- Förlåt att jag glömde vår dejt. - Glöm det.

Kan du sluta sucka?

Jaså? Okej.

Förväntar du dig att jag ska tro att du har glömt ditt argument

om att dejtkvällen var billigare än terapin.

Du glömde att din mamma inte får komma hem till oss.

Vi är panka. Du har inte hittat en gratis barnvakt.

Jag hade gjort det. Vad?

Börja inte nu, snälla.

Kan vi bara försöka ha kul?

Vi är ute. Okej? Vi försöker.

Det är coolt att vara ute i mörkret.

Barnlösa gör så här hela tiden. Det blir mörkt och de går ut.

Allt neonljus.

Det är som ett jävla tv-spel. Det är som 'Tron'.

Hej! Vi är så glada att ni kunde komma.

Tack för inbjudan. Det är vackert här.

Matteo och Adrienne har precis köpt huset.

Men de kan inte flytta in förrän i oktober nästa år.

Ja, ett kollektiv hyr det.

- Det är typ 8 ungdomar i 20-årsåldern. - Faktiskt 10 ungdomar.

Nån sover säkert i tvättstugan.

Det är rätt kul. Kom igen. Delad yta. Laga mat, städa.

- Livet på verandan med en ukulele. - Ursäkta mig.

Vi kom för att inspektera med vår baby. Hon var 7 dagar gammal.

- Ja. Så liten. - Vi skrämde skiten ur dem.

'Gifta människor med barn. Spring!'

Vi är inte gifta.

Förlåt. Jag menade inte att anta nåt.

Nej, vi har huset och babyn.

Äktenskap och sånt är...

Absolut. Vi gjorde det bara för att min familj hade dödat mig annars.

Nej, du menar mig. De hade skurit kuken av mig med en machete.

- Aj! - Jag trodde Adriennes mor hatade mig.

Jag menar, det gör hon.

Men mer som 'Jag ber till Gud att förbanna din eviga själ'.

Vi leker en lek när hon kommer hem till oss.

Vi låtsas att vi inte kan se eller höra varandra.

- Väldigt trevligt. - Ursäkta mig.

- Liam. Hej! - Hej.

- Hur är det? - Bra.

- Hur är det? - Bra.

Nu förstår jag varför du så gärna ville komma.

Jag visste inte att han skulle vara där.

Och Gud förbjude att jag har vänner.

Du har sannerligen vänner.

Vi båda förtjänar att vara lyckliga.

- Gör Liam dig lycklig? - Det sa jag inte. Är du lycklig?

Ja. Visst.

Det lät övertygande.

Vi kom överens om att inte göra nåt galet första året.

Vi måste ta oss igenom det.

Det vill jag inte. Jag vill njuta av det!

- Du vill kontrollera det. - Har jag nåt val?

Jag släpar dig genom vårt liv.

Ditt liv! Du ville ha barn, vi skaffade barn.

Du ville ha ett hus, så vi köpte ett. Vad nu?

Vad sägs om sanningen?

Du klarar det inte.

Nej, du vill att jag hittar på nåt erkännande

för att rättfärdiga din paranoia. Jag gör det inte.

Visst.

Du är inte nöjd förrän du är olycklig.

Ärligt talat vet jag inte vad poängen är.

Med livet?

Med oss.

Varför är vi ens tillsammans längre?

Vi...

Vi har en nyfödd baby.

Vi har precis betalat huset. Vad?

Nu, då? Ska vi separera?

Jag vill...

Allt neonljus.

Det är som ett tv-spel.

Hör du mig? Hör du mig?

Vi båda förtjänar att vara lyckliga.

Är du lycklig?

Döden inträffade kl. 00.34.

- Jag ger er en stund. - Nej.

Herregud!

Finns det nåt bortom det här?

Finns det ett liv efter döden?

I dagens program söker vi svar på de frågorna. Vår första gäst...

Ellie!

Ellie!

Titta på mamma.

Ellie.

Ellie.

Ellie, titta på mamma.

Jag minns att ena minuten var jag i den här världen

och i nästa stund var jag död.

- Jag saknar henne så mycket. - Maggie.

- Jag kan inte fatta att hon är borta. - Jag vet.

Jag är här.

Tack för att ni är här.

Okej.

Det finns en stund för allt.

Och en tid för alla syften under himlen.

En tid att födas.

Och en tid att dö.

Förlåt.

Det känns overkligt.

Som ett misstag.

Som om jag kunde sträcka mig in i timglaset och röra i sanden

och förändra allt.

Nej, förlåt.

Jag klarar inte det här. Förlåt.

Förlåt.

Stackaren. Jag ska titta till honom.

Shea.

Shea.

Vi låter kroppen svalna först. Okej?

Det här är Ellies rum nu och det kommer att gå jättebra.

Ellie Bellie, du ska bo hos mormor och morfar nu.

Se på dig.

Mormor?

Tror du att hon älskade min pappa?

Är det mina dagböcker? Herregud! Fan! Titta inte i dem.

Din pappa var svår att älska.

Sluta nu.

Det är inte ditt fel att din far försvann.

Tårar löser inget.

- Han kommer inte tillbaka. - Varifrån?

Var är din pappa? Var fan är din pappa?

Matteo! Matteo!

AKUTEN

Hallå!

Adrienne!

Kom ner! Vad gör du?

- Du kan se mig. - Va?

Jag dog.

- Jag dog, Matteo. - Okej.

Det var så brutalt. Det var strålkastare och en halv flämtning.

Sluta!

Du är förvirrad. Det har hänt en olycka.

- Herregud. Du är också död. - Va? Nej.

Nej! Det är jag inte.

Inte du heller.

Hur vet du det?

För att jag vet.

För att vi är här.

Att tillbringa evigheten på motorväg 10.

Vad gjorde vi för att förtjäna det?

Du var inte där med Ellie.

Vart tar du vägen?

Vad händer med dig? Du blir rädd, och sen?

Du försvinner och...

Du har hjärnskakning. Det är allt.

Nej.

Jag är död. Jag kan gå ut i trafiken.

- Det kvittar. - Hallå!

Du...

Det är okej.

Vad är det här? Som skärselden? Vad händer med mig?

Håll i mig.

Vi vill bara Ellies bästa.

Vi kan inte lämna henne här.

Om hon bara hade lämnat instruktioner

för vad hon hade velat i en sån här situation.

- Hon hade velat att vi tog Ellie. - Matteo, då?

Gud förlåt mig, men allt är hans fel.

Han kunde inte ta hand om henne. Han ville inte gifta sig.

Han kunde inte skydda henne.

- Vi ska inte gå händelserna i förväg. - Vi borde ta hem babyn.

Va? Vad hände?

Det var nån utanför.

Jag tyckte att jag såg nån.

Utomhus? Det var jag.

Jag var ute.

Dörren var låst. Jag fick gå runt huset.

Du...

Jag vet inte hur mycket tid jag har kvar här, Matteo.

Det vet väl ingen av oss?

- Det är en del av mysteriet. - Jag hörde dem prata.

De tänker ta Ellie. Min mor.

Jag hörde dem precis.

Jag kan ta hand om min familj, Patty.

Tack så mycket!

Som om det var mitt fel.

Du måste bli frisk.

Men ingen tar vårt barn. Okej?

Kom.

Kom.

Det krävs en vargflock som är galnare än din mor

för att ta henne. Eller hur?

Har vi ens en baby?

- Va? - Babyn var i bilen.

Men barnstolen var...

Jag kanske bara inbillade mig att vi har en baby.

Du ville inte ha barn.

Vi har en baby.

Ellie är vår baby.

Hon är sex månader. Ganska gullig.

Minns du när hon föddes och inte fick grepp?

Vi flippade.

Sen kom forskare från Danmark.

Minns du vad han sa?

'Vi gör en studie om fördelarna med...'

Vad?

Berättelseterapi för nyblivna mödrar och nyfödda.

Du har gått igenom en traumatisk upplevelse

men du har bearbetat den genom att prata om det.

Förlossningen var traumatisk

men du kunde prata om den med din man.

- Pojkvän. - Ursäkta?

- Inget. - Okej.

Men bebisen har ingen aning om vad som har hänt.

Hon måste också bearbeta det.

Du måste berätta för henne.

Okej.

Hej.

Vi hade en rätt galen förlossning, va?

Det var jobbigt och smärtsamt.

För navelsträngen var virad runt dig.

Och du kunde inte andas.

Människor rusade in och det var ljust och högljutt.

Men de hjälpte dig.

Du var inte ensam.

Och vi var där hela tiden.

Vi andades inte med dig under de 90 sekunderna.

Och sen gjorde du det.

Du andades.

Jag vet att du är trött efter all galenskap.

Men du mår bättre nu.

Du är i säkerhet.

Och du måste äta.

Hon är på.

Ser du?

Kom ihåg att vi har en baby.

Jag ska hjälpa dig att förstå allt annat.

Jag ska berätta vår historia.

Då vet du att du är okej.

Då vet du att du är säker.

Tänk om du har fel.

Tänk om det är en sorglig historia.

Nej, det är det inte.

Förlåt att jag väckte dig.

Ett ögonblick, Patty.

- Behöver du nåt? - Säg att du mår bra.

- Jag är inte ens här. - Så hon pratar med en död tjej?

Med dig.

Okej.

Så du pratar inte med nån på ett tag.

Vi stannar här och löser det själva.

Jag tvättade lite.

Jag tänkte laga soppa i kväll.

Jag måste till affären, om du vill ha nåt.

Tack, Patty. Vi klarar oss. Ta den tid du behöver.

Vi stannar i sängen.

Ett steg i taget.

Ska vi ta det från början?

Tidernas begynnelse?

Vår början.

Okej.

Om det betyder att du stannar, så okej.

Jag stannar. Blunda.

- Var är vi? - Den här vägen.

- Vad är det? - Sluta!

Jag gillar det inte.

- Ett, två, tre. - Överraskning!

Herregud.

Det är fantastiskt.

Det är så...

Hallå!

Vad är det här?

Jag kände mig så obekväm i rampljuset.

Det var så gulligt.

De är här för att de älskar dig så mycket.

Titta, så mycket snacks.

- Jag minns att du rodnade. - Nej, det gjorde jag inte.

- Okej. - Va? Det gjorde jag inte.

Jag lockade dig med min pojkaktiga charm. Det var det jag gjorde.

Ja, den.

Shia? Sean?

Du minns hennes namn.

Shea.

Hon var alltid så mycket.

Hon pratade aldrig med mig efter att vi blev ihop.

Men hon pratade med dig.

Jag sa ju att inget hände med Shea.

Ja, det sa du.

Hon fixade jobb åt mig på ett hotell i Palm Springs.

Alla trädetaljer och dörrar.

- Med henne? - Bara två månader.

Du...

Jag är inte klar med kvällen vi träffades.

Minns du vad vi pratade om?

- Filmer? - Utomjordingar.

- Att jag älskar musikallåtar. - Ja. Trots det pratade jag med dig.

Och De blåaste ögonen.

Du älskade Toni Morrison och jag ville suga av dig då.

Va? Nej.

- Inte en chans. - Jo.

Fan, jag önskar att jag vetat det.

Du fokuserade på mig som om vi var ensamma där.

Och du berättade om din styvpappa.

- Inte den kvällen. - Jo, det gjorde du.

Om sista gången du såg honom.

Ja. Jag var tio.

Han hade händerna runt mammas hals.

Så jag ringde polisen. Självklart förnekade han det.

Sen skyllde mamma på mig när han stack.

Jag beklagar.

Nej, jag beklagar.

Så deppigt.

Mina föräldrar är jobbiga

men inte så jobbiga att jag kan bli av med dem.

- Vad synd. - Jag menar...

- Nej, det är bra. - Jag antar det.

- Hur som helst... - Skål.

Du kan sova i mitt rum om du lovar att inte antasta mig.

Nej, det var flera veckor senare.

Jag minns att du ville sova på min soffa.

När är mötet i morgon?

Kl. 09.

Tack för att jag får sova här.

Det är mycket trafik på morgonen

så jag tänkte att det skulle vara lättare.

Inga problem. Det är okej.

Jag ljög om mötet.

Det var inget möte.

Jag vet.

Det var nästan gryning.

Jag trodde att du aldrig skulle kyssa mig.

Förlåt.

Förlåt. Kom tillbaka.

Kom tillbaka. Snälla.

Förlåt.

Kom in i mig.

Har du en kondom?

- Har inte du det? - Nej.

- Va? - Menar du allvar?

Tänder du 100 ljus utan kondom?

- Jag trodde att du hade en. Förlåt. - Vad är du för feminist?

Vänta.

Pang.

Tack och lov att vi inte använder dem längre.

Ja, för vi har inte sex längre.

Förlåt.

Tänk inte på det. Fokusera.

Känner du röklukt?

Fuego. Eld!

Jävlar. Matteo! Matteo!

Du bara lämnade mig där.

Du lämnade mig där att dö.

Så var det inte!

Jag kom tillbaka.

Jag kom tillbaka och släckte.

Jag räddade oss. Jag var Stålmannen den natten.

- Vi skrattade åt det. - Ja.

Du...

Jag älskar dig.

Nej, jag sa det först.

- Spelar det nån roll? - Ja.

Nej, jag vet inte.

Där är du.

Hej. Du skrämde mig.

Jag är ett bra spöke.

Du lovade att stanna hos mig.

Jag har forskat lite.

Det är galet vad som händer efter ett trauma.

Jag menar, vad man upplever.

Inte konstigt att du känner dig mysko.

- Mysko? - Ja.

Vad tror du händer när man dör?

Inget.

Tänk om det är illa? Smärtsamt?

En förlängning eller manifestation av ens rädslor och brister.

Bara ens sista ögonblick om och om igen.

Nej. Vänta.

Det kan inte bara vara en isolerad känslomässig upprepning.

Om det inte är inget, så måste det väl vara nåt större?

Vi är rymddamm, eller hur?

Vi går tillbaka till att vara en del av allt.

- Vattnet, träden. - 'Av jord är du kommen.'

Om du vill låta som en katolik, ja. När man dör.

Adrienne, du är inte död än.

Jag vill att du tar hand om Ellie.

- Vi pratade om det. - Jag såg det, men du var inte där.

- Jag såg henne, men du var inte där. - Sluta.

Du kanske ljuger och därför är jag fast här.

- Jag skulle inte ljuga. - Det är därför jag är kvar.

Nej.

Jag vet att du är fixaren.

Du har alltid kontroll, men...

Lita på mig.

När jag försvinner blir du en bra pappa? Du ska lära dig fläta hår

och sjunga vaggvisor.

- Hon kommer att behöva dig. - Lugn.

Låt oss prata om vad som är verkligt.

Vad som verkligen hände.

Okej?

Mexiko. Ett lyckligt minne.

- Det är okej. - Nej!

Det är okej.

Jag hade precis träffat din familj.

De älskade dig.

Jag är så glad att du fick oss att resa hit.

Efteråt. Du var alltid glad efteråt.

Hur skulle jag veta att det blev så...

- Magiskt. - Ja.

Jag kan se hela vårt liv framför mig. Bara det här.

Ett vackert äventyr vid horisonten.

Det fick mig att omvärdera allt jag trodde att jag visste.

- Kommer de? - Ja, de kommer.

Här!

Oj!

Här. Här!

- Oj! - Där!

Sen dog vi.

Hostel: Mexiko. Direkt till dvd.

Jag har berättat det så många gånger att det nästan är en fantasi.

Det var på riktigt.

Det här är verkligt.

Jag skulle kunna bo här för alltid.

Jag ville så gärna att du skulle fria.

Jag tänkte göra det.

- Va? - Ja.

Jag tittade på ringar och allt, men...

Jag trodde du skulle bli arg.

Nej. Jag hade inte blivit arg.

Jo, det hade du.

Du...

Jag friade inte, men minns du vad jag sa?

Jag vill kyssa dig i slutet av varje dag resten av mitt liv.

En för i går.

En för i dag.

En till i morgon.

Visst är det sorgligt att vi bröt samman?

Ja.

- Vad är det? - Vad händer?

- Vad händer? - Du...

Adrienne, vad är det?

- Vad händer? - Adrienne!

Adrienne, andas.

Adrienne, andas!

Okej. Andas. Andas. Andas, andas.

Andas.

Andas.

Adrienne, andas.

Det är ingen fara.

Det är ingen fara.

Du säger det, men uppenbarligen...

Vad är det?

Vattnet. Du såg inte vattnet.

Andas, snälla. Andas.

Det är ingen fara.

Se mig i ögonen.

Så där. Det funkar.

Okej.

Jag hämtar en handduk.

Du klarar dig. Okej?

Rör dig inte.

Det är över nu.

Var är babyn?

Nej, du får henne inte.

Ellie!

Ellie.

- Ellie. - Hjälp mig, någon! Hjälp mig!

Hjälp mig, någon!

Adrienne!

- Hon andas inte! - Vad är det? Sluta. Sluta.

Ge mig babyn. Du gör henne illa.

- Vad hände? - Steve!

- Släpp. Släpp babyn. - Han får henne inte. Han får henne inte.

- Är hon okej? - Hon mår bra.

Hon är okej.

- Adrienne, vad händer? - Han är ute efter henne.

- Henne. - Va?

- Han är ute efter henne. - Vad kommer?

- Vad pratar du om? - Döden.

Döden.

Din mamma säger att du har varit förvirrad

sen olyckan.

Har du ont?

- Gör det ont? - Jag vet inte.

Adrienne, hör du mig?

Vet du vilken dag det är?

Förlåt, jag är inte här.

Hon klarar sig. Hon är stark.

Tack för att du kom, Lori. Jag uppskattar det.

Ellie vill säga hej. Du kan väl ge henne en kram?

Hon får så många tabletter att jag inte kan hålla ordning på dem.

Jag sätter henne hos dig. Sitt bara här.

Vi behöver inte prata.

Hon har sjukgymnastik

och ett möte med en psykiater på tisdag.

Jag finns här om hon behöver nåt. Hon klarar sig.

Jag tar med Ellie hem till oss ett tag.

Steve stannar hos henne.

Barn behöver stabilitet.

Det här är ingen bra miljö för henne.

Den goda nyheten är att den andra föraren bar skulden enligt polisen.

Är han okej?

Han har inga skador.

Tar du Matteos vittnesmål separat

för att vara säker på att vi talar sanning? För det var inte hans fel.

Oavsett vad min mor kan ha sagt.

Ett vittne sa att han såg den andra föraren

köra mot gult. Minns du det?

Adrienne.

Zombier?

- Du hatar zombier. - De är mitt folk nu.

Jag känner ett starkt band till dem.

De är missförstådda.

Jag...

Jag vet att det är nåt fel på mig.

Ja.

Men du kommer att bli bättre.

Om jag var zombie

skulle du binda mig och ha mig i garaget?

Ja, jag antar det.

Jag har alltid varit rädd att förlora dig.

För att du visste att du skulle det?

Adrienne...

Låter inte det vettigt?

Att du lever?

Att människor kan se dig?

De pratar med dig.

Du är här.

Jag känner mig själlös.

Urgröpt.

Minns du när vi insåg att vi skulle få barn?

Snälla, låt bli.

Du försöker bevisa att jag mår bra, men jag kan bevisa motsatsen.

Får jag säga en sak?

- Ja. - Jag visste att jag skulle dö.

Vad menar du?

Hon berättade det

när vi gick till huset för att titta på det trasiga fönstret.

Jag kollar fönstret.

- Hej. - Hej, välkommen.

- Hur är det? - Hej.

Vad gör ni?

- Spår. - Jaså?

Jag är mediet Elaines assistent.

Vem?

Hon är bäst i L.A. På riktigt.

Inget fejkat. Utomjordiskt.

- Och jag studerar hos henne. - Oj.

Ska jag spå dig?

- Visst. Varför inte? - Kan vi fortsätta senare?

Säg bara inte att jag känner mig gammal, för det är uppenbart.

Konstigt. Livslinjen är väldigt kort.

Va?

Det betyder inte nödvändigtvis döden.

Det kan vara som om du inte lever.

Du lever inte livet fullt ut.

- Eller så gör jag fel. - Nej. Det är galet.

Det är sant.

Jag är död.

Jag dör i en bilolycka två veckor senare.

Oj. Det är galet.

Jag kommer aldrig att få flytta in här. Det suger.

Men om du visste, varför klev du in i bilen?

- Ville du dö? - Jag vet inte. Jag...

Du griper efter halmstrån, Adrienne. Det är en slump.

Det var det du sa till henne.

Hur gammal var du när din mor dog?

Va? Sa du det till henne?

- Nej, jag svär. - Han var 17. - Hon dröjer sig kvar.

Nånting är olöst.

Hon önskar att du hållit tal på begravningen.

Det är allt.

Okej, dags att gå. Förlåt.

- Du berättade aldrig. Var det sant? - Nej.

Ja. Det var sant.

Jag var ung. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag var arg på henne.

Men det bevisar inte att hon är synsk eller att du är död.

Jag frågade mig själv gång på gång: 'Vad är meningen med livet?'

Med oss. Du frågade dig själv vad det var för mening med oss.

Men när jag lämnade Gary och Kevin fick jag en dålig känsla.

Adrienne.

Hallå!

Det kändes som om allt rasade samman.

Adrienne.

Du var sur på mig.

Om vi inte hade köpt huset hade inget av det här hänt.

Sluta försöka hitta mening i nåt meningslöst och slumpartat.

Du orsakade inte olyckan. Om det finns nån att skylla på så är det jag.

Jag ville gå ut den kvällen, så det gjorde vi.

Nej, jag såg honom inte komma. Jag ville stanna länge.

Sluta kapa det här. Låt mig avsluta min berättelse.

Jag vill inte höra den. Jag vill att du säger sanningen.

- Vill du höra sanningen? - Ja!

Okej. Allt var inte bra.

Minns du eventet på jobbet?

Du hade precis fått slitjobbet på museet.

Herregud. 'Slitjobbet'.

Jag leder stora designinstallationer. Det är inte slitjobb.

Jag vet inte varför du tog det.

Förutom att det är mitt drömjobb

måste somliga jobba

så att de kan försörja sin familj.

- Så att de kan köpa ett hus. - Okej. Ha högar med skit.

Vill du inte ha saker? Verktyg och teknikprylar?

All annan skit som skickas till garaget?

Jag menar bara att om vi bor i lägenheten, har vi låg hyra.

Vi behåller lite frihet och vi är inte bundna till ett lån.

Om man aldrig är bunden till nåt blir man aldrig fri.

Vilken musikal är det från?

Det är från Pippin. Det betyder inte att det inte är sant.

Vårt vackra äventyr, då?

Du kommer att jobba från nio till nio varje dag.

Du kommer att ha barn och ett hus och ingen tid att gå nånstans.

Det är inte alla som inte kan gå ut skolan och inte få ett riktigt jobb.

- Det har jag. - Inte bry sig.

- Jag har ett riktigt jobb. - Det här är vad jag vill.

Om du inte vill, borde du flytta på dig.

Ser du?

Vart tar du vägen?

- Adrienne. - Hej! Hur är det?

Bra. Champagne?

Tankeläsare. Tack.

Din blick. Så levande.

Han är en kollega och med i styrelsen.

Jag ska vara snäll mot honom.

- Tack. - För vad?

För att du gör eventet värt att gå på.

Frida Kahlo och Maya Deren på samma ställe? Rena drömmen.

Jag vet att jag borde fokusera på konsten, men jag kan inte.

- Varför? - Du distraherar mig.

Jag bara... Jag är utsliten.

Sak samma. Jobbgrej.

Underskatta inte dig själv.

Okej, visst.

Du såg det. Än sen?

Än sen?

Matteo försöker bevisa att jag lever genom att få mig att känna...

Vad? Skuld?

Tack.

Han bjöd in mig för att kolla hans snickeri.

- Samma kväll? - Ja, jag tror det.

Jag köpte en bänk.

Här kommer det.

Du sa att en vän beställde den.

Hur kunde du döda mig så snabbt?

Jag visste inte att ni kände varandra.

Så du ljög.

Nu vet du sanningen. Känns det bättre?

Jag menar att de flesta killar skulle slå en kille

som stötte på deras flickvän.

Ska jag slå honom?

Han är 15 cm längre än jag. Inte en chans.

Varför sa du inte du var svartsjuk?

Jag trodde inte jag kunde göra nåt åt det.

Förmodligen bara fördröja det. Gjorde jag det?

Jag var inte otrogen mot dig.

- Ville du vara det? - Det spelar ingen roll.

Det spelar roll. Det spelar fan roll!

Så fan heller! Det hände aldrig!

Se mig i ögonen och säg att jag hittar på.

Det är bara i ditt huvud. Du överdriver.

Sluta ljuga för mig! Sluta ignorera mig.

Sluta försvinna från mig och vår baby!

Inte ens min död får dig att ta ansvar.

Orättvist att du väntar dig att jag ska misslyckas.

Du kan inte låtsas veta vad som ska hända.

Hur jag skulle känna om jag förlorade dig.

Vilket helvete det skulle vara för mig.

Jag kanske aldrig återhämtar mig.

Jag kanske inte är bra för Ellie.

Jag kanske bryter ihop om jag förlorar dig.

- Vem är det? - Jag ska kolla.

Hej, Steve. Hur mår du?

Hej, fader Richard.

Bevis på att jag är död.

Din mor ringer fader Richard om mjölken har surnat.

Adrienne, de planerar en bingokväll i kyrkan.

- Vad gör du? - Jag försöker...

Jag försöker lista ut vad jag ska begravas i.

- Va? - Den här har inget blixtlås bak.

Men jag tror inte att nån märker nåt.

Sakta ner.

Jag är nog hellre utspridd på en vacker plats.

- Okej. - Du får en andra chans, Matteo.

Och du bara måste gå vidare.

Du måste hitta nån du älskar.

Inte Shea. Ni får inte gifta er.

Nån som är utbildad och rolig.

Hitta nån rolig och älska dem. Och låt dem älska dig.

Det blir konstigt att ta hem en tjej när min döda flickvän ligger i min säng.

Jag vill att min begravning blir rolig.

Inte i en kyrka, snälla. Oavsett vad mamma säger.

Vi ska ha en dans-pop-fest-begravning.

Det är du som gillar pop.

Jag gillar inte popmusik. Jag vill ha Missy Elliot.

En massa gamlingar som dansar till Missy Elliot.

- Livet. - Perfekt.

Vilken lurig liten räv.

Sluta. Sluta!

Sluta!

Sluta! Sluta! Sluta!

Vad fan gör du?

Du får inte vara död än.

Jävlar. Så otålig.

Adrienne.

Du...

Du...

Se på mig.

Så otålig.

Till och med beträffande barn. Minns du förra året?

Día de Muertos.

Stanna hos mig.

Jag vet att du minns.

Jag måste säga det här fort.

A vill ha barn.

Va?

Hon gör slut med dig om ni inte lyckas nu.

Vad i...? Vi har precis börjat prata om det.

Det borde han inte ha sagt.

Hon sa att hon skulle göra hål i pessaret.

Jag skojade! Jag skojade förstås!

Det lät inte som ett skämt.

- Maggie! - Jag är bara ärlig.

Hon var upprörd och jag lugnade henne.

Så otålig. Jag ber dig bara ha tålamod.

Med mig, med oss.

- Får jag berätta klart? - Okej. Visst.

Varför minns vi inte vad mer som hände den dagen?

Jävla Matteo? Hej!

Du sa att du var bortrest.

Nej.

Resan blev inställd.

Det är så roligt att Shea känner till din resa som ställdes in

för ni 'pratar inte'.

Det var inte därför jag tog upp minnet.

- Hej! - Shea.

- Hej. Vad fin du är. - Du med, alltid.

- Hur är det med er? - Toppen.

- Är ni gifta än? - Gud, nej!

Nej, jag står inte ut med tanken på att låta honom äga mig.

Men det är så bra att ni fortfarande pratar, att ni har hållit kontakten.

Trots att du svor på att du inte pratade med henne längre. Lögnare.

Självklart. Ledsen att vi inte har pratat. Det är så...

- Det är dumt. - Absolut. Visst är det dumt?

Vi borde äta lunch. Lögn.

- Absolut! - Lögn.

- Jobbar du fortfarande med trä? - Ja.

Otroligt, för pappa har precis köpt en enorm tomt

så jag kanske har ett jobb åt dig.

- Jaså? - Ja.

- Vad rart. - Ja.

- Det här var början på slutet, va? - Nej, nej, nej.

Schyst.

Det var så kul att se dig.

- Hej då. - Jag älskar dig.

Va?

Varför är du inte med Shea, Matteo?

Är du galen? Om jag ville det skulle jag vara det.

- Är det ett hot? - Nej! Jag säger bara att jag är med dig.

Visst var jag jobbig?

Nej, vi blev väl sams?

- Blev vi? - Ja.

Ja. Det här var inte början på slutet.

Det var ögonblicket när vi... När jag sa det till dig.

Du...

Jag vill ha barn med dig.

Jag vill ha barn.

Vi skaffar barn.

Du gick bara med på det för att jag hotade att lämna dig.

Okej. Men jag gick väl med på det?

För att jag ville.

Du har rätt. Vi gör det.

Vad är det nu?

Jag är så glad att du sa ja.

Jag är så glad att vi fick Ellie.

Vad är det? Jag sa väl ja?

Hallå!

- Adrienne! - Han är här.

Vem är här?

Adrienne!

Du...

Adrienne, prata med mig.

Adrienne, vakna. Hallå!

Vakna.

Adrienne.

Adrienne, vakna!

Adrienne, vakna!

Vakna!

Jävlar.

Gör inte så mot mig.

Jag vet inte hur jag ska hjälpa dig.

Det här är större än jag.

Du såg det.

Nej, jag såg inget.

Nu tar vi av den här.

Jag ger upp.

Jag klarar inte det här längre.

Vänta.

Okej.

Jag ska gå och undvika din mamma.

Du...

Gå härifrån.

Jag kan inte.

Du kan inte hjälpa mig.

Tänk om du har fel?

Adrienne.

Vill du att Ellie ska behöva leva med den sanningen hela livet?

Prata inte med mig om sanningen.

Du hade rätt om Shea.

Det du såg.

Det är ett jobb. Ett välbetalt jobb.

Vi har inte råd att ta ledigt båda två.

Hör på, Matteo.

Du är far till det här barnet. En oäkting.

- Mamma! - Det är hon. - Du gjorde det.

Det är sant. Och nu vänder du henne ryggen?

Patty, skit ner dig.

- Matteo. - Vad?

- Försvarar du hennes skit? - Mamma.

Snälla. Förlåt.

Förlåt, Adrienne. Jag klarar inte det här.

Tack och lov, för helvete!

Skämtar du?

Det var min enda hjälp.

- Den enda jag hade! - Var inte så dramatisk.

Jag?

Det var du som försvann. Det var du som inte klarade av det.

Jag stod där i all evighet och hoppades att du skulle komma tillbaka.

Sakta ner. Du kommer att råka ut för en olycka.

Det gjorde jag inte. Jag behövde bara komma bort.

Jag var rädd för att bli som min styvfar.

För familjen. För allt.

Jag har försökt undvika att bli den mannen hela livet och här är jag.

- Jag förvandlas till honom. - Men du är inte han.

Du är inte alls som han.

Och när jag kom hem till dig...

Jag var rädd att du skulle...

Jag var rädd att förlora dig om jag berättade.

Berätta nu.

Och sen...

Vadå?

Sen slutade jag.

För det kändes som om du var där.

Precis där.

Och jag kunde inte vara annat än din.

Det var aldrig tydligare för mig.

Jag skämdes så för att jag ljög och misslyckades.

Jag borde ha varit ärlig om att jag var överväldigad.

Jag borde ha stannat.

Jag borde ha försvarat dig mot min mamma. Jag bara...

Inte konstigt att du stack.

Jag gjorde det så svårt för dig att älska mig.

Nej.

Jag har alltid raserat det och plågat dig.

Nej.

Lögnare.

Vi hade så lite tid.

Jag borde ha älskat dig mer.

Vi har fortfarande tid.

Vi måste bara hålla fast vid det.

Även om det blir rörigt och svårt.

Ta det bra och det dåliga. På gott och ont.

Ge mig din hand.

Ge mig din hand.

Snälla.

Minns du dagen vi gifte oss?

Va?

Gift dig med mig.

- Det är för sent. - Nej.

Nej.

Säg bara ja.

Gift dig med mig.

Ja.

Adrienne, du är min bästa vän.

Matteo, du är mitt lugn och min sanning.

Min styrka. Min kompass.

Jag lovar att ha det tålamod som kärlek kräver.

Jag lovar att alltid vara din.

Jag tror inte på själsfränder.

Jag gifte mig med dig genast.

Att älska dig är det närmaste ödet jag har kommit.

Jag lovar att älska dig

och låta dig älska mig.

Jag lovar att alltid vara den som förtjänade din kärlek.

Jag... Det där!

Jag ger dig min hand.

Jag ger dig min hand.

Jag ger dig mitt hjärta.

Jag ger dig mitt hjärta.

Från den här dagen.

Från den här dagen och resten av våra liv.

Resten av våra liv.

Härmed förklarar jag er man och hustru.

Du får kyssa bruden.

Och en för i morgon.

- Jag dansar. - Det är inte sant.

Tar undren aldrig slut?

Till och med hon-besten är glad.

Nu vet jag att det är en dröm.

Vet du hur jag känner mig?

Levande.

- Jaså? - Ja.

Säg det igen. Säg det igen.

Jag känner mig levande.

Du är levande.

Det är logiskt. Mina revben tar kål på mig.

- Sluta trycka på dem. - Förlåt.

Förlåt. Förlåt.

Tack och lov för säkerhetsbälten.

Jag är glad att du hade rätt.

- Kan du upprepa det? - Vad?

Att jag hade rätt.

Du hade rätt. Du har rätt!

Jag är så tacksam.

Jag har sån tur.

Jag med.

Hej, raring.

Du är så stark. Du är så stark.

Du skrämde oss.

- Jag mår bättre nu. - Du är också stark.

Matteo hjälpte mig verkligen.

Han delar inte din tro, men han är fantastisk.

- Jag vill inte prata. - Måste vi ta det nu?

Han kan ta hand om Ellie själv om det behövs.

- Gräla inte med mig. - Det gör jag inte.

- Adrienne. - Maggie!

Maggie.

Hon behöver ny blöja.

- Hej. - Herregud.

Är du fortfarande chockad?

Jag trodde faktiskt att jag var död.

Älskling, jag är så ledsen.

- Jag känner mig öm. - Det är helt normalt.

Men jag finns här för dig. Vad du än behöver.

Nu måste vi klä på dig.

- Du har en läkartid. - Okej, mamma.

Det här är Matteo. Lämna ett meddelande så ringer jag upp.

Hej. Vart tog du vägen? Vi borde vara hemma senast...

Förlåt. Hemma senast två. Ring mig.

- Hur mår du? - Jag vill inte sitta i en bil.

Jag hörde dig prata med Maggie.

Jag är glad att du har henne.

Ja, hon är fantastisk.

Jag är inte bra på sånt här.

Det är okej.

Jag vet inte vad jag ska säga.

Jag har försökt hitta orden, men jag...

Jag lagar mat och städar.

Det är okej, mamma. Jag är okej.

Vi får ta det goda med det onda. Sånt är livet.

På gott och ont.

BLOMMOR

Jag bara... Jag är så ledsen.

Som förälder vill man bara skydda sina barn.

Jag känner likadant för dig som du kommer att känna Ellies smärta.

Va?

Stanna. Stanna bilen!

- Älskling! - Adrienne, vad gör du?

Det är över nu. Jag ska få ut dig härifrån.

Är babyn i bilen?

Var är babyn?

Var är babyn?

Kom igen.

Jag känner dig.

Du är kvinnan vars man dog i olyckan.

Va?

Vad sa du?

Du...

Är du okej?

Jag kan inte andas.

Jag kan inte andas.

Sitt ner! Du...

Jag kan inte andas.

Är du okej? Hör du mig?

Var är Matteo? Var är Matteo?

Andas. Andas bara.

Andas bara. Andas bara.

Det går bra. Andas. Det är okej. Andas bara. Slappna av.

Sätt dig. Sätt dig.

Du tog honom! Du!

- Va? - Du tog honom!

- Fan ta dig! - Hör på!

Jag försökte rädda honom. Förlåt.

Det var...

Han var redan borta.

- Nej! - Adrienne!

Hallå!

- Nej! - Adrienne! Kom hit.

- Förlåt. - Nej. Kom hit.

Kom nu.

Så där. Var försiktig.

Så där ja. Så där ja. Vi åker hem. Vi åker hem.

Hur gick det?

Adrienne?

TILL ADRIENNE

Adrienne?

- Adrienne. - Nej.

Rör mig inte.

- Sakta ner. - Älskling.

Det är okej.

Va?

Jag hade honom.

Han var här. Han låg i min säng.

- Han var här. - Åh, älskling.

Det var jag som blev skadad. Han mådde bra. Han mådde bra.

Ska jag ringa fader Richard?

Få honom att komma tillbaka. Kan han få tillbaka honom?

Han måste komma tillbaka.

Snälla, mamma!

Jag kan inte.

Ge mig en stund, mamma.

Självklart. Jag finns här om du behöver mig.

Du kan...

Vila bara.

Kom tillbaka.

Kom tillbaka.

Kom tillbaka.

Hon sover fortfarande.

Hon har inte fått nåt.

De gav henne sockervatten och dropp

men hon sover mest till och från.

Kom hit.

Jag vet.

Pappas stol. Ska vi sätta oss?

Vad tycker du? Den svarta?

Vad gör du, din lilla apa?

Slängkyss.

Matteo var anspråkslös.

Han var snäll och god.

Om han var här nu

skulle han säga att det inte finns nåt syfte med det här

förutom vad vi ser det som.

Mamma, jag är vaken. Jag är vaken.

- Jag är vaken. - Jag är vaken. Jag är vaken.

- Jag är vaken. - Jag vet.

Kom hit, lillan. Kom hit.

- Nallen. - Jag öppnar.

Jag klarar det! Jag klarar det!

Okej.

Delfiner, var är ni?

De kommer. De kommer.

Håll ögonen öppna.

- Här kommer de! - Fina delfiner!

- Vinka. - Hej!

- Håll i dig. - Okej.

Adjö.

Subrip: TomTen

Undertexter: IYUNO Media Group Översättning av: Andreas Besmanoff