Original subtitles

Hör upp, hör upp! Jag är stadsutroparen!

Här är den senaste timmens krigsprognos.

Som ni ser här, på vår krigskarta -

- rör sig den valdrogiska mordfronten i en sydvästlig riktning -

- brännandes och dödandes allt i sin väg.

Tyvärr representerar den här symbolen Lower Murkford -

- vilket betyder att vi ligger i slaktens bana.

Alla invånare uppmanas att evakuera byn under ordnade former.

Snart sporten.

- Tjena, Frank. - Hej, Eddie. Läget?

Samma, samma.

Kom igen, de kallar det för århundradets belägring!

Slappna av! Media överdriver alltid. Minns du visigoternas attack?

De kallade det för århundradets belägring, och knappt 400 dog.

Vi kan alltid gå till mitt belägringsskyddsrum.

Har du ett skyddsrum? Bra. Vi går dit!

Ungar!

Det börjar verkligen ösa ner.

Hej. Så, bra och dåliga nyheter.

Vi är äntligen klara med slakten av alla bröllopsgäster -

- men prinsessan Vicki rymde och leder den valdrogiska armén in till stan.

Då är vi besegrade.

Mitt kungarike.

Jag har förlorat mitt kungarike.

Okej, vi åker till kusten. Jag har en bepansrad nöjesjakt.

- Den är stor nog för en by. - Då borde vi ta med oss byn!

- Jakten är bara till oss. - Men den har plats för många fler.

Inte om du räknar med mitt bagage. Glöm de smutsiga bönderna.

Nej, de är inte bara smutsiga bönder! De är smutsiga människor.

De är goda, smutsiga människor som välkomnat mig -

- och lärt mig hur man lever, drömmer och älskar!

Du har rätt. De är många.

Det kommer ta flera timmar att döda dem.

Halshuggning tar en minut per huvud. Vi har gott om tid.

Vi går till skattkammaren och packar så mycket guld vi kan ta med oss.

- Hej, hej. - Vexler, nej. Stanna.

- Hjälp mig slåss för Lower Murkford. - Jag hoppar nog på nöjesjakten.

- Bönderna kan inte försvara sig. - Det kanske är deras fel.

Jag har jobbat hela mitt liv för att nå hit.

Jag kastar inte bort det för ett gäng hjälplösa människor.

- Schysst, va? - Pappa, all mat är gammal.

Jag borde inte ha bunkrat bara majonnäsbaserad mat.

Oroa er inte. Vi har gott om stenkål att äta.

Vi har en stor tunna vatten och ett gediget tak.

Attans.

Hör upp, hör upp! Nyinkommet: Prins Chauncley har öppnat slottet -

- åt alla bybor som vill vänta ut belägringen där.

- Prinsen, vilken kille. - Han är okej.

Det är ingen stor grej för honom att öppna dörren.

- Vi borde gå dit. - Hur tar vi oss genom stan?

Enkelt. Vi går.

Jag vill inte säga det, men vi kommer dö.

Tusan också.

Bordet lär inte hålla länge. Vi måste kunna ta oss till slottet.

Jag vet! Vi blir vän med en sköld- padda som ger oss lift i sitt skal.

Jag vet inte var vi hittar en stor sköldpadda här.

- Som är vänlig. - Jag försöker bara hjälpa till.

Vi kommer på något.

Jag vet!

- Wow, titta på kärran! - In med er. Jag drar er till slottet.

- Vänta. Jag vill dra den. - Nej, det är väldigt farligt.

Snälla. Jag vill hjälpa till för en gångs skull, och detta klarar jag.

Tack, Mikey.

Tack. Ja, tack. Välkommen.

Kom igen, damer. Skynda. Gå, gå, gå.

Syster Doris, hur många är det? Fem? Vi var sex.

Räknade ni Kristus? För att han "alltid går bland oss"?

Det är inte läge för sån skit.

- Är Al med dig? - Nej, jag har inte sett henne.

Hon är därute.

Valdrogierna är nästan genom porten. Vi måste dra upp vindbryggan.

Nej, det finns folk som jag hoppas ska ta sig hit.

Kom igen, Mikey!

- Mikey, stanna. - Vadå?

Vi kan inte lämna Frank. Han är unik.

Han är den mest ordinära man jag någonsin mött.

Vi är inte såna som lämnar kvar vänner.

- Okej. - Frank! Kom igen!

Eddie! Tack för att ni stannade.

Förlåt. Jag vet. Jag packar alltid för mycket.

- Vi borde plocka upp Gladys. - Självklart.

- Gladys! - Välkommen ombord.

Tack för liften! Jag trodde det var kört.

- Låt oss hämta Oraklet också. - Visst.

Vad är det?

- Seriöst? - Ja, förlåt.

Om jag inte övar en dag börjar jag tappa det.

Kom igen.

Jag vet inte hur mycket mer kärran klarar.

Det är lugnt. Den är superhållbar.

Vi är nästan framme och vindbryggan är fortfarande nere.

- Hej! - De är tre till!

- Vi kan inte plocka upp fler. - De behöver vår hjälp.

- Ja! Var inte ett arsle. - Kom igen!

- Kom igen, Mary! - Skynda.

Spring, Wesley Pervert!

Mysigt. Jag gillar det.

- Åh, jäklar. - Al, kan du flytta ner lite?

- Jag har inte nog med benutrymme. - Gå, Mikey.

Idioter! Jag sa ju att det skulle hända, men ni lyssnar aldrig!

Och nu kommer vi alla dö! Och kanske borde vi det.

Det är kanske precis vad den här dumma stan förtjänar.

Jag önskar att jag aldrig kommit tillbaka.

- Fångade? - De hålls på torget.

Är en av dem en ung kvinna med ett modigt hjärta och vackert leende?

Vi måste rädda dem. Samla soldaterna.

Det är bara vi. Aldrig att vi går dit ut igen.

Jargar.

Jargar!

- Okej. Jag går ensam. - Jag kan inte låta dig göra det, sir.

Det är mitt jobb att skydda dig.

Om du dör förlorar jag min pension, tandförsäkring, allt.

Okej. Jag får helt enkelt göra det bekvämt för mig i slottet...

Är det där valdrogier?

Jag har rymt!

Valdrogiens fiender, ni är härmed dömda till döden.

Kanske kan kung Cragnoor räddar oss. Han är en ganska bra kung, eller hur?

Tänker du någonsin:

Allt i mitt liv är perfekt.

Som en känsla av zen.

Du är helt lycklig och rofylld -

- och vet att alla beslut du fattat var rätt.

Det är galet att vi aldrig får se Lower Murkford igen.

Vad?

Staden du styrde över. Där vi lämnade alla bönder att dö.

Ja. Men det är deras problem.

Det bästa man kan göra med sån ohyra -

- är att föda maskarna med deras mördade kött.

Du om någon borde veta. Du krälade bland de äckliga insekterna.

Och se på dig nu. Du är rik och väldigt, väldigt lycklig.

Skål!

Du och jag, Vexler, polare!

Hörrni. Den här delen av erövringen är faktiskt ganska kul.

Det är valdrogisk tradition att välja någon som "får leva för att berätta".

Så, gör det. Välj någon.

Kom igen. Välj vem som får leva. En som inte ska dö.

Jag tycker att vi ska välja någon -

- som kan representera Lower Murkford på bästa sätt.

Så, jag nominerar Al.

- Va? - Jag röstar också på Al.

Hon är uppenbarligen mer värdefull för samhället än vi är.

Ärligt talat, jag håller med. Hon har alltid varit bättre än oss alla.

- Ja, det är ett enkelt beslut. - Hörrni, sluta. Vi drar stickor.

Vad är det?

Oavsett, de har rätt, gumman.

Det är som du sa. Vi är alla korkade och förtjänar att dö.

Men inte du. Du är det bästa av oss. Du förtjänar ett otroligt liv.

Ja. Hallå, läskiga damen? Vi väljer Al.

Hurra! Tack, Jerry.

- Gå. Ja, ja. Kom igen. - Gå, Al.

Al, jag önskar att jag hade något att ge dig, men jag har bara stenkål.

Ät dem, få svarta tänder och utslag, och tänk på mig.

Ärligt talat, jag hoppades att de skulle välja dig.

Jag har en bra känsla för folk, och jag kan känna att du är cool.

Här. De är till dig. Fint.

Vackert.

Och där är din skjuts.

Han heter Dream Chaser, och han vet vägen till Paris.

Njut av ditt fantastiska liv, okej?

Chauncley!

Går inte undvika. Jag måste slåss till döden.

- Du bär en otrolig kraft. - Chauncley?

- Vad gör du här? - Al!

- Varför flydde du inte? - Jag skulle försöka rädda bönderna.

- Folket. Förlåt. - Ganska schysst av dig.

- Jag hörde att du tagits till fånga? - De lät mig gå.

Härligt! Du borde lämna stan, hitta en säker plats.

Jag kan inte. Jag har alltid hatat den här dumma stan, men den är min.

Vi har bättre chanser tillsammans.

Här är buren och jag såg vakter här, här och här.

- Det är många vakter. - Och vi är bara två.

- Tre. - Vexler!

Förlåt att jag lämnade dig att dö. Det var inte så schysst av mig.

Varför återvände du?

Jag jobbade inte så här hårt för att sluta.

- Det är därför du är min bästa vän! - Jag är din ende vän.

Du sa det! Du sa att vi är vänner. Jargar, du hörde honom.

Finns det något sätt att stoppa den valdrogiska armén?

- Inget annat än plötslig pest. - Vicki hatar pesten.

Cragnoor tog våra bästa vapen.

Så de har 20 000 krigare, bågskyttar och katapulter, och vi har...

Stenkål.

Vi har stenkål!

Andra gången verkade hon glad.

Du gör så för armarna. Hur gör du när du tränar benen?

Nej! Du kan inte göra detta! Jag är kunglig! Släpp mig, din slusk!

- Vad händer? - Jag ger er prinsen.

- Men du är ju hans rådgivare? Varför? - Pengar.

- Logiskt. En säck guld? - Jag älskar det.

- Ta honom till buren! - Nej! Jag hatar burar!

Så, bara små rörelser. Isometrisk, små? Hur många gånger?

Valdrogiens fiender, tiden för er död har kommit.

Så häftigt att du hängde kvar för detta.

Jag såg också min far mördas. Då tänkte jag: "Usch."

Men nu är jag glad. Det är en sån sak du bara ser en gång.

Verkligen. Jag är faktiskt glad att min far får ett slut på sitt lidande.

Du vet, med tanke på hans situation.

Okej, nu. Lite stenkål till dig och dig.

- Vad menar du med hans situation? - Han är väldigt sjuk...

- I pesten. - Pesten?

Ja, han fick det precis. Ser du? Se vad det gjort med honom.

Resten har också fått det.

Jag har absolut pesten.

- Galet hur snabbt det sprider sig. - Lord Vexler, är det sant?

- Har hela stan pesten? - Oh, ja. Ordentligt.

Detta är den smutsigaste, mest pestdrabbade byn någonsin.

- Du gjorde det! - Vi gjorde det!

Wesley Pervert.

Jag är den jag är.

Bard, spela festmixen.

Okej, Mikey. Nu när du befordrats, kommer du behöva den här.

Det är svårt i början, men du listar ut det.

- Tack, Al. Jag kommer sakna dig. - Jag kommer sakna dig med.

Är det säkert att du klarar att gå ända till Paris?

Det måste jag. Wesley Pervert rymde med min häst.

Det är lugnt. Jag har en avskedspresent.

Wow! Maggie! Hur då?

Barnkorståget jag lanserade gick bra, jag fick en galen befordran.

- Jag är stolt över dig. - Jag med, Mags.

- Chauncley! Titta. Vi måste inte gå. - Det är underbart.

- Gudskelov! Jag får lätt skavsår. - Jag vet, ers höghet.

Nej, jag har avsagt mig titeln.

- Det är lite skumt att du gjorde det. - Jag var aldrig menad att bli kung.

Lower Murkford är i bättre händer nu.

- Är du seriös? - Du är näst i tronföljden.

- Pappa dödade resten av min familj. - Jag kan inte ta emot den.

Det är för sent. De har redan målat ditt porträtt.

- Ta god hand om Lower Murkford. - Det ska jag! Tack.

Åh, nej. Ni behöver inte buga. Jag är inte Cragnoor.

Alltså, sluta inte buga.

Ni behöver inte buga så djupt, bara så djupt det är bekvämt.

- Har du allt du behöver? - Ja, pappa. Allt är klart.

Jag antar att det är allt då.

Förresten, pappa?

Kan du läsa skyddsformeln?

Jag vet inte. Få se om jag minns den.

Greeble, grabble, snubble, snau, baggle, wag, kablevver.

De magiska orden skyddar dig, och aldrig de dig överger.

Tack, pappa. Vi ses sen.

Hej då.

- Hej då, sir. - Okej.

- Skogen ser väldigt mörk ut. - Ja.

Vi hittar en väg.

Översättning: Julia Nosti BTI Studios