Original subtitles

Vår sista strid mot Espheni gick inte som planerat-

- Och det blev den blodigaste striden hittills.

- De kretsar runt! - Espheni-hubben lockade hit dem!

- De har människotillverkade bomber! - Från våra hangarfartyg.

De använder våra egna vapen mot oss. Här kommer de!

De retirerar! Fortsätt skjuta!

Här får ni, era jävlar!

Marty!

- Marty! - Fan också.

Du får inte dö efter att jag har räddat dig.

Jag hör dem inte längre. Är de borta?

Ja, vi skrämde bort dem. De är borta nu.

Vi är en styrka att räkna med. Eller hur, översten?

Vi hade inte klarat oss utan dig. Det vet du.

Marty?

Jag ska minnas dig.

Jag ska minnas.

Jag är ledsen, Dan.

Var fan är förstärkningen vi hade räknat med?

Vi har sänt Toms tal. Det måste finnas fler miliser som är på väg.

De är på väg mot D.C. Det borde vi också vara.

Åker vi nu så kan vi bli attackerade om natten, ute på vägen.

Vi stannar här en till natt.

Vi stannar en till natt.

Beroende på morgondagens utfall så kan det vara vår sista lägereld ihop.

Jag vill inte peka ut nån...

...men om nån har nåt att säga så är det här rätt tillfälle för det.

Jag börjar.

Vi inledde den sista delen av våra resa med att jag...

...förmanade er att finna er krigare som jag själv hade funnit min.

För några var det knuffen som krävdes.

Medan andra inte uppskattade det, vilket jag kan förstå.

Det har varit en jobbig resa.

Inte enbart för alla vi har förlorat utan för allt vi har tvingats offra.

Vår oskuldsfullhet och vårt hopp.

Kanske till och med en del av våra själar.

Men enligt mig är det värt priset.

Ni är anledningen till att jag slåss.

Jag vet inte vilka som når mållinjen men vi kommer att nå den.

Vi kommer att vinna det här kriget. Tack vare er.

Om nån annan har nåt att säga så är podiet ledigt.

Du fick nog med allt, partner.

Vi är på väg till D.C. och ingår i Masonmilisen.

Ni verkar ha gott om materiel. Gör det nåt om vi slår er följe?

Inte alls. Tom Mason från 2nd Massachusetts.

Du skojar?

Är du Tom Mason?

- Ni borde ha åkt vid det här laget. - Det var tanken.

Enos Ellis, 4th Maine. Det här är det som är kvar av 7th Connecticut.

Det här är JickJack från Ozarks och Mothball från Bronx.

Om du är Tom Mason så utgör vi din förstärkning, broder.

Vi ger oss av nu, när vi har chansen.

Tom! En milisledare anropar via radio och vill prata med dig.

Vi är på plats och ser en mur som omger hela National Mall.

- Vilken sorts mur? - Bråte täckt med slem.

Sex meter hög och byggs av varelser med teleskoparmar.

- Människoskitters. - Avvakta.

Vi kan klättra över eller hitta en svag punkt och ta oss igenom.

- Under marken, då? - Vi har tunnelbanetunnlarna.

Det lär finnas servicetunnlar som politikerna brukade använda.

- Jag minns dem och är från D.C. - Kan du visa var de går?

Tom Mason! Om vi ska vara med så vill vi veta era strategier.

Om vi inte tar oss förbi muren så blir det inte mycket till strid.

- Espheni skyddar nåt stort här. - Lincolnmonumentet.

De lyder under en drottning och står i organisk kontakt med henne.

- "Organisk kontakt?" Glöm det här. - JickJack...

Hon gömmer sig vid monumentet som vi hade tänkt storma.

Precisionsattack, då? Om vi dödar drottningen så faller Espheni.

Enligt mina beräkningar borde det ske omgående.

Du, då? Utomjordingen, vars baktankar jag inte förstår mig på.

Kan vi inte bara mattbomba dem från ditt rymdskepp?

Det går tyvärr inte. Men Tom Mason vet ett annat sätt.

Vi har utvecklat nåt man kan se som ett biologiskt vapen.

- Lägg av... Vad ska den där göra? - Det är som ett datavirus.

- Och via huvuddatorn smittas alla. - Det funkar och är ofarligt för oss.

Det här dödar drottningen och allt annat dör med henne.

Jag var i Saigon under Tetoffensiven.

Jag trodde att självaste Satan försökte bränna oss till marken.

Den enda ur mitt kompani som överlevde slakten var jag.

Det här är småpotatis. Vi grejar det.

- Här är servicetunnlarna. - Hoppas du har bra minne, fänrik.

- Anthony! Kan du hålla ställningarna? - Javisst, överste.

Jag behöver ett team som försvarar basen mot nästa anfallsvåg.

Jag är här för att strida - inte sitta barnvakt.

Jag är till nytta om ni vågar litar på mig.

Det är så här jag litar på dig.

Det är din sista chans och du måste göra det enarmad.

- Jag tar det. Ni gör mig hel igen. - Samling i mässen.

Mr Ellis, ni och ert team attackerar muren med allt artilleri vi har.

Se till att deras styrkor lämnar monumentet.

Vår team tar servicetunneln till Lincoln.

Vem drog det kortaste strået och ska ge kärringen sprutan?

Vem tror du?

Kul att äntligen träffa nån som är lika galen som jag.

2nd Mass är på väg.

Vi är under attack! Fri eldgivning!

Vi är framme. 2nd Mass vidtar radiotystnad.

- Inga Espheni-vakter. - Dra inte olycka över oss.

Okej. Här borde det vara.

Släck lamporna.

Försiktigt... försiktigt...

Vad är det?

Rör inte.

Typiskt att det här är vägen till målet.

Det här är inte alls bra.

- Utveckla. - Unga Espheni.

Sval luft och mörker utgör en perfekt förökningsplats.

När de kläcks är överherrarna mycket våldsammare än som fullvuxna.

Så de är våldsammare som barn?

Mina hordbröder störde ett bo och slaktades av avkommorna.

Elva omkom på några sekunder.

Det är bäst att inte störa dem.

Ett vettigt säkerhetsråd.

Vi fortsätter framåt. Slå på lamporna.

Vi borde vända om och hitta en annan väg, även om den är längre.

Det är nåt med äggen och embryona.

- De ofödda barnen. - Vad då?

Jag har precis sett en kopia av min dotter komma till liv igen.

Sen tvingades jag se henne bli dödad inför mig.

- Du vet att det inte var Lexi. - Jag vet.

Vad är det? Berätta.

Jag är gravid.

Menar du allvar?

Vi klarar oss. Vi tar oss igenom det här.

Följ den östra tunneln så hittar vi snart ett trapphus.

Jag är nästan säker på...

...att den uppgången ligger närmast Lincoln.

Härligt att mänsklighetens öde vilar på ett "nästan".

Vi sprang i de här tunnlarna som små. Drack öl och jagade tjejer.

Staden levde då.

Du sa att tunnlarna spärrades av och endast politikertoppen hade tillgång.

Och deras barn.

- Vem var höjdaren? - Min mamma.

Hon predikade om hur viktigt det var att tjänstgöra och offra sig.

Jag hade velat visa henne. Som Martin.

Han dog som en äkta soldat på basen.

En hjälte.

Här är det. Vi är framme.

Martin dog för att flygaren tog honom innan han hann skjuta den.

Döden gjorde honom inte till nåt han inte redan var.

Vi står i skuld till honom, men det finns inget hjältemod i en martyrdöd.

Man ska inte gå och bli dödad. Det vore ju bara korkat, eller hur?

- Ja, sir. - Vi fortsätter.

- Jag har aldrig varit så rädd. - Det känns bättre att bomba skiten.

- Hoppas vi ersätter det med nåt... - Bättre.

Förr eller senare måste du bestämma dig.

Jag bestämde mig för länge sen. Men tack ändå, dr Phil.

Hoppas den lyckliga vinnaren känner likadant.

- Rör den inte! - Jag vet. Jag är inte dum.

Jag vill bara se hur de ser ut.

Matt! Kom!

Undan!

Eld upphör!

Vad händer?

- Jag tar täten. - Vad är det där?

Jag kommer.

- Vad är det som låter? - Försiktigt.

Wolf!

- Laddar granat! - Alla duckar!

Tom!

- Vill du gifta dig med mig? - Vad?

- Ducka! - Jag måste få veta.

- Kom och smaka, era jävlar! - Sök skydd!

Ja.

Pappa!

Tom! Wolf!

Tom?

Fänrik! Tom!

- Tom? Tom! - Fänrik!

- Pappa? Väsnas eller säg nåt! - Tom!

- Ja! - Säg nåt!

- Jag klarade mig. - Tack och lov...

Jag ser inte Wolf. Är han på er sida?

Ja, han är på vår sida men överlevde inte.

Du dödade allihop, fänrik DeMarcus Wolf.

- Du har gjort din mamma stolt. - Var är Anne?

Jag är här! Är det säkert att du är oskadd?

Jag mår prima.

- Tala inte så högt. - Vi tar oss inte igenom här.

Vi klarar oss och hittar en annan väg att nå dig.

Vi tar en annan tunnel. Vi sticker.

Okej, håll ihop och var försiktiga.

Du med. Nu avslutar vi det här.

För alla som inte överlevde.

- Anne? - Vad? Okej... Hej då, älskling.

Vi ska nå honom.

Herregud... De rycker framåt.

Känn blodslukten. Känn blodslukten..

- Där är det. Anne! Hur mår du? - Jag är bara lite trött.

Vi är snart framme. Vi kommer att hitta honom.

Vill du prata, så får du ha modet att se mig i ögonen!

Är det här tillräckligt nära?

Vet du ens vad ditt folk gjorde för att ha förtjänat sitt öde?

Har din intellektuella nyfikenhet ersatts av blodtörst?

- Vi har inte gjort nåt! - Låt mig få förklara.

Espheni följde sin egen profetia.

Imperiet växte en planet i taget, men Jorden var olik allt vi hade mött.

Den enda beboeliga planeten i galaxen med ett oerhört strategiskt värde.

För 1500 jordår sen befolkades den av primitiva urinnevånare.

Jag lät min mest hänsynslösa krigare leda invasionen - min egen dotter.

Men ni var starkare än vi hade trott. Ni slaktade henne!

Jag svor att återvända tusen gånger starkare och utplåna mänskligheten.

Vad hade ni förväntat er? Ni provocerade oss!

Vildarna förtärde min dotters kropp för att få henne styrka.

Så jag tänker förtära dig.

Jag lämnar huvudet till pålen.

Människoupprorets orm kommer att sakna huvud.

Och resten kommer att ledas som lamm till slakten.

Ni fattar ändå inte. Ni kan döda mig och sätta mitt huvud på en påle.

Det är andra gången ni inte lär er läxan. Vi ger aldrig upp!

- Vi är längre söderut än väntat. - Vi kan gå i täten.

- Klarar du mitt tempo utan ryggstift? - Passa bakom er.

Sätt fart! Kom igen!

Här är det. Bra.

- Anne! Vad står på? - Stanna inte för min skull.

Anne!

Vad är det? Vad har hänt?

- Vad är det med dig? - Jag är ledsen...

Kan nån hämta förbandslådan?

- Jag blev träffad av splitter. - Det är inget att vara ledsen över.

Du kommer att klara dig. Vi är snart framme.

Jag går inte utan dig.

Du klarar dig.

Ingen fara, vännen. Vi är snart framme. Jag har dig.

Jag har dig. Jag kan bära dig.

Anne? Försvinn inte. Vi kan inte fortsätta utan dig.

Kom igen!

Känn blodslukten!

Känn blodslukten!

Vi kan inte fortsätta utan dig, Anne. Du får inte försvinna.

Vi klarar det. Du får inte försvinna. Inte du.

Försvinn inte.

Försvinn inte...

Vi är fria.

- Pappa! - Ben?

Det gick. Allihop är döda.

Varenda en av dem.

Vad är det?

Jo...

Du är i trygghet. Vi kommer med fred.

Undan! Jag måste göra det här ensam.

Jag gjorde allt ni bad mig om!

Jag trodde på er! Jag hämnades åt er!

Ni räddade mig så att jag skulle hjälpa er!

Nu måste ni rädda henne! Hjälp henne!

Hjälp henne!

Hjälp henne...!

Ser man på...

De rediga människorna i Tennessee tog hand om mig.

De visade barmhärtighet. Kan du tänka dig, Tom?

I en tid som denna...

...så var de nådiga mot nån som mig.

Hon är borta, eller hur?

Du vet... Jag trodde hela tiden...

...att det skulle ge mig tillfredsställelse.

Att ditt lidande skulle få mig att må bättre.

Det verkar mest passande.

Dessutom så hade jag övertaget.

Kriget är över. Jag har slutat döda.

Du är en jävla plåga, Mason.

FRÅN EVELYN

När krigets överlevare kom fram så sökte vi kontakt med varandra.

Vi knöt känsloband på ett sätt vi aldrig tidigare hade gjort.

Vi behöver en ledare och därför har vi samlats här i dag.

Det är ett medvetet behov av reglerat samtycke...

...som den amerikanska unionens fader efterlyste.

Olikheter och hetlevrad debatt är enbart positiva saker.

Men i slutändan sitter vi i samma båt.

Det här är utmärkt. Jag är väldigt stolt över dig.

- Vill du bli utrikesminister? - Inte direkt. Jag ska på dejt.

- De vill säkert ha dig som president. - Jag har tackat nej två gånger.

Gör det en tredje gång som George Washington.

- Håll bara ett bra tal. Ingen press. - Jag är bara en lärare.

Professor emeritus vid nya Förenta nationernas universitet.

Världens ledare ber dig om råd före minsta jävla beslut.

Jag är ändå bara en lärare. Vårda språket.

Trots skräcken, förlusten och döden-

- så kan kriget mot Espheni ha gjort oss till bättre människor.

Vi är en världsomfattande smältdegel.

Vårt första mål är att välkomna de vars metoder vi inte riktigt förstår.

Men vårt nya jämlikhetssträvande får aldrig överskugga vår vaksamhet.

För de som inte tar lärdom av historien-

-är dömda att återupprepa den.

Och vi kommer alltid att hålla ett öga mot himlen.

Nu måste vi börja återuppbygga vår värld.

Då är det vår skyldighet att dra nytta av allt vi lärt oss-

- vilket ger oss en chans att bygga en lite bättre värld än tidigare.

En gång i tiden fanns det ett land som hette Amerika.

Nu när vi fortsätter framåt är landsgränser inte vad de har varit.

Innan vi hade länder så var vi bara människor.

Trots skräcken, förlusten och döden-

- så kan kriget mot Espheni ha gjort oss till bättre människor.

För nu har vi upptäckt...

Vi är inte ensamma.

Subrip: TomTen

Text: Magnus Öberg www.sdimedia.com

Swedish