Original subtitles

- "Hon är här." - Det är svårt att höra allt som sägs.

Men det är definitivt en drottning.

"Sammankomsten har inletts." Cochise hade rätt.

Om det är deras drottning så verkar de satsa allt på en sista manöver.

- Nu räcker det. - En gång till. Vi vet inte platsen.

- Hör du vad du säger? - Nu räcker det.

Jag struntar i hur fort du svalnar. Du förstör dina organfunktioner.

Pappa har rätt, vi har inget val. Vi måste få veta var drottningen är.

Om jag har rätt så kommer överherrarna att förskansa sig.

Fler dör om jag låter bli! Jag måste få göra det!

9th Carolina korsar Elizabeth River halv nio.

- De är snabba. - Då slår vi oss samman på l-95.

Påminn dem att 2nd Mass ger sig av om 24 timmar.

Om det finns en drottning, var hamnar då vår spjutspets?

Vi vet inte var hon finns än, men Ben är mån om att få ta reda på mer.

Vi borde spränga Espheni-hubben innan den skadar fler.

- Vi håller bara alla borta från den. - Goda nyheter!

Vi har hittat en sändare som förstärker vår radiosignal.

- Då når vi fler miliser. - Och behöver inte Volmernas hjälp.

Vi borde kunna hålla frekvensen kodad för Espheni.

42 miliser vill ha ytterligare instruktioner av Tom Mason.

- Vi vet inte vad som väntar i morgon. - Vad ska jag säga, Tom?

Lystring. Det här är Tom Mason och 2nd Massachusetts.

Vi har nu ett helt eget kommunikationsnätverk och mer väntar.

En utförlig plan följer, men än så länge fortsätter ni framåt.

Positionera er en kilometer utanför D.C. och invänta instruktioner.

Det vi ger oss ut på är stort och oförutsägbart.

Jag förstår om ni är rädda och bestörta men låt inte det styra er.

Vi är så nära. Tilltro på det vi gör kommer att räcka hela vägen.

Jädrar.

- Vart ska du med tunnan, Matt? - Weaver vill ha den lastad.

Stå inte bara där! Tidvattnet vänder! Skynda dig!

Övertala dem att låta mig fortsätta. Snälla.

Jag vet att ryggstiften varken gör en odödlig eller särskilt klartänkt.

Jag lär mig nåt nytt varje gång.

Överherrarna syftade på Nascalinjerna.

Myten att rymdvarelser har skapat geoglyferna där är ingen myt.

Det är inte värt att dö för, Ben.

- Volmerna förstår dem inte ens. - De är viktiga för dem.

Jag vet att det hör ihop med det som händer i D.C.

Du var villig att göra vad som helst för att bli av med ryggstiften.

Det är så jag känner för det här.

Hallå? Hallå!

Okej! Vad gör jag här?

Prata med mig...

Jaktskeppet därunder är det jag och Lexi flög till månen med.

- Där ni hittade mig och tog mig. - Rättare sagt så räddade vi dig.

Vi uppskattar livsformers värde och utnyttjar dem därefter.

En ny Esphenis närvaro gör det mycket svårare att kommunicera.

- En drottning. - Hon kommer när de har segrat.

Segrat? Kriget är inte över än.

Du förstår inte. De utrotade oss. Jag är den enda av min ras.

Jag har svurit att hämnas och hedra dem.

- Vad är det där? - Nu när drottningen är här...

...så får vi chansen att med den här kapseln släppa lös vårt vapen.

- Och därför behöver ni mig. - Jag har förtroende för dig.

En soldat som har bevisat sig kapabel att leverera det.

Vad händer om jag tar med den till drottningen?

Då utrotas de. Hela er planet blir fri från Esphenis.

För all framtid.

Ta det jag erbjuder och hitta henne. Jag ska försöka vägleda dig.

Tom... Det är nu du ska lita på det som gör dig lamslagen.

Hej, Evelyn! Hur var din första patrullering?

- Roligare än att tvätta kläder. - Det klär dig. Vapnet, alltså.

- Det är mer än utsmyckning nu. - Jag avlöser dig, Ev.

Mitt pass är över. Ha så roligt på patrullen.

Du är säkert nöjd med hennes ersättare.

- Jag är skyldig dig en ursäkt. - För vad?

När dina bröder bråkade hamnade du säkert i kläm.

Du ska veta att det var det sista jag ville.

Vi har tillräckligt med problem.

Finns benådning i vår nya värld? Kan du skriva upp det på din lista?

Visst, jag försöker få med det.

Kartreferens J-146. Jag upprepar: Julius-1-4-6.

- Kan nån höra mig? Snälla svara. - Det här är 2nd Mass. Identifiera er.

- Herregud, en röst! Hallå? - Var befinner ni er?

Jag är i ett övergivet hus i Georgetown på väg till mötesplatsen.

- Vi sprang på en massa Skitters. - Det är bäst att de förskansar sig.

- Kan du barrikadera dig? - Jag är i köket och de tar sig in!

Ser du nån kyl? Dra ut hyllorna och stäng in dig i den! Gör det!

Hallå? Fröken? Säg nåt. Om det inte går, håll in knappen.

Hallå?

Det är hemskt därute.

- Lyckas vi överraska Espheni i D.C? - Det får vi se i morgon.

Försiktigt, Matt! Ta det lugnt. Sakta ned.

Lexi?

Matt?

Herregud... Matt!

- Bort från henne! - Hon är skadad, Maggie.

Vi går inte på samma trick igen. Bort från henne, Matt.

Jag vet hur du känner. Snälla...

Snälla, låt bli.

Tänk om hon har återvänt precis som pappa.

Hon är inte den du vill att hon ska vara.

Nej! Det är inte du som bestämmer. Jag tar med henne till basen.

Öppna porten!

- Lexi? - Mamma! Det är du.

På nåt sätt visste jag var du fanns.

Backa undan!

Matt, hon är en infiltratör precis som kapten Marshall.

- Nej. - Vi får diskutera det har med Tom.

Säkra henne. Fyra man som eskort.

Täck huvudet! Hon får inte se basen.

Mamma! Snälla...

Med Katie fanns avslöjande svackor. Espheni förändrar dem-

- men behåller allt hos dem som vi håller kärt.

Är det här vår nya värld? Jag föredrar den gamla ordningen.

- Jag vet hur jobbigt det är. - Särskilt när jag vet vad hon är nu.

Nej, jag klarar mig.

Om vi ska utvinna information kan hon vara ett säkrare alternativ.

Räkna inte med det. Katie var verklig för mig innan hon avslöjades.

Inget får äventyra vår avfärd mot D.C. i morgon.

Låt inte Lexi ta sig in i ditt huvud eller ditt hjärta.

- Jag vet inte hur. - Det vet du visst.

När vi tog avsked så trodde jag inte att det här ens var möjligt.

Vad gör Espheni i D.C? Vad finns där?

Jag vet inte. När jag var hos dem så sas de inget om det.

Jag behöver vård nu, mamma.

Säg inte så. Du är Espheni.

Tro inte att jag bryr mig om ditt hälsotillstånd.

Lexi dog vid kraftkällan och kommer inte tillbaka.

Det borde vara sant, mamma. Men det är det inte.

Snälla... Ta min hand.

Jag har redan tagit avsked.

Öppna porten!

- Inga fler feberdrömsstrapatser. - Vi måste prata.

Vad står på? Vad har hänt?

- Du väcker många frågor till liv. - Jag har ställt dem själv.

Varför är du här? Hur hittade du oss?

Jag väntade på den stora smällen och slutet - men det kom aldrig.

Och med smällen menar du kraftkällan på månen?

Istället såg jag mamma som stod bredvid mig.

Vi såg explosionen utifrån skeppet.

- Hon sa att allt skulle bli bra. - Du sa inte hur du hamnade här.

Nåt lyfte ut mig ur skeppet. Sen minns jag vatten.

Stora vattenvågor.

- Som att drunkna? - Ja, men det var ingen dröm.

Det var verkligt, som att jag inte hade dött. Sen nådde jag klipporna.

Men det hjälper mig inte, eller hur? Du tror ändå inte...

Det avgörs om du hjälper oss.

Om du är den du påstår dig vara så vill jag veta...

Nämnde Espheni nånsin en högre stående varelse?

Nåt som kontrollerar dem allihop.

Förmågorna jag hade när jag var med dem har försvunnit nu, pappa.

Jag struntar i dina förmågor. Jag undrar vad du minns.

De kunde tala om nåt större. Som människor talar om Gud.

Vad vi kan förstå så har en drottning anlänt till Amerika.

- En drottning? Är ni säkra? - Ja.

Det är inte alls bra, pappa.

Drottningen är verklig och inget abstrakt de tillber.

Att drottningen anländer innebär endast en sak för Espheni.

Deras syfte har förändrats.

- Hur då förändrats? - Från invasion till ockupation.

Hon var med om allt som fick mig att tvivla på mitt eget förstånd.

- Hennes ord gjorde det verkligt. - Varför lyssnar vi ens?

Det är ett försök att infiltrera oss.

Vi vet inte vad hon är kapabel till och Ben känner inte av nåt.

Espheni har lyckats ta sig förbi alla sätt vi upptäckt dem tidigare.

- Hon kan ha skickats av Domiyema. - Aldrig.

Varför skulle de vänta så länge med att skicka henne?

De uppskattar livsformernas värde och utnyttjar dem därefter.

Lexi kanske är här för att hjälpa mig att leverera det här.

- Vad är det? - Ett vapen som dödar drottningen.

- Hur kan det utplåna dem? - Dör hon så omkommer alla.

Jag utesluter inte att Lexi kan spela en viktig roll.

I så fall tror du att hon räddades.

Jag kan inte återuppleva det igen. Det överlever jag inte.

Jag inser att det är riskabelt men tänker inte vända henne ryggen.

Du är vårdslös och ruckar på reglerna så att de passar. Du kräver mycket.

- Okej, då gör jag det själv. - Nej, låt mig göra det.

- Jag är less på sån skit! - Gick det bra?

Ja, det förstörde inte handsken.

- Det där är det jag ska leverera. - Vi måste testa det.

Vi tar inte med det där förrän vi har lärt oss mer om det.

Vet vi att det funkar? Vi leker med saker utanför periodiska systemet.

Hur hittar Anne nålen i höstacken?

- Har ni hittat nåt? - Vi håller det hemligt, Marty.

Du sa "periodiska systemet" så jag kanske kan hjälpa till.

Du jobbade väl på bryggeri? Jag vet inte om det hjälper oss.

Jag var anlitad som smakingenjör. Biokemist.

Följ med mig.

Pappa... Min pappa... vill att du får de här bandagen.

Inte mamma? Hon är ju läkare.

Det märkliga är hur mina muskler och min hud har inbyggda begränsningar.

Det är så det ska vara och det känns skönt.

Är de fortfarande jobbiga? Ryggstiften.

Jag har mått bättre. Jag har glömt hur mänskliga begränsningar känns.

- Vi har lärt oss att misstänka... - Jag vet inte vem du är.

En del av mig vill be om förlåt för att jag inte tog hand om kraftkällan.

Bara en liten del, och resten...

...tror inte att du är tillbaka utan du bara är ett nytt hot mot oss.

Jag är så less på sånt.

Du kan gå, Ben.

Har du träffat Lexi än?

Efter allt som hände Weaver och allt jag har varit med om...

...så är jag inte redo att välkomna henne än.

Hon har förmågor som skrämmer alla.

Ingen vet vad hon gör här, men har jag fel så ber jag om ursäkt.

Så du hade skött det annorlunda medan jag tog henne till basen?

Ja, det hade jag.

Så om du hade hittat pappa i skogen när vi trodde att han var död-

-så skulle du ha lämnat honom där?

Pappa har aldrig förrått oss och Lexi är till häften Espheni.

Att vända henne ryggen där och då kännes inte rätt.

- Är det säkert att ta med? - Den dödade råttan på ett ögonblick.

Vårt andra test. Den har ett slem som den producerar på egen hand.

Dina Dorniya-vänner underskattar vapnet.

Det kan döda alla Esphenis så väl som alla människor.

Det sa de inget om. Varför skulle de ge mig nåt som är farligt för oss?

De utnyttjar dig så länge du är värdefull för dem.

De vill bara hämnas sin utrotning och struntar i oss.

Eller så inser de inte att formeln även kan vara farlig för människor.

- Vill du heller fria än att fälla? - Får vi det att bara döda Esphenis?

Vi undersöker viruset och hoppas det är nåt vi känner igen.

Om det ska lyckas så måste det ha proteiner som liknar era egna.

Om det här kan rädda människoliv så måste vi använda det.

Vi tar med allt av användning. Tänk utanför ramarna.

Alla miliser är på väg och vi måste ge oss av i morgon.

Lexi kan föra oss till drottningen.

Om vi misslyckas så kan det innebära slutet för oss.

Testa Dorniyernas gift på Esphenin som låtsas vara din dotter.

Jag kan inte fatta det beslutet.

En milis från South Carolina har attackerats av Skitters i närheten.

- Har vi fått anrop från dem? - De har ingen radio.

Välkomna till 2nd Mass! Våra bestämmelse kräver-

- att alla nykomlingar avväpnas före avrapportering.

Se upp!

- Fint ställe ni har, Mason! - Han går inte att bli av med.

Du är inte den enda galningen med nio liv!

Rätt poetiskt, va? Att storma slottet och störta kung Mason!

För sista gången: Ge dig av! Det finns för många oskyldiga här!

Oskyldiga? Ledsen, broder, men några såna finns inte.

Anne!

Anthony?

Följ med in! Res på dig, Anthony!

Så alla är dina fiender? Bara Pope mot mänskligheten!

Nej, Tom! Bara du. Och alla som kommer i min väg!

- Ser du tunnorna? - Jajamän.

Farväl, Pope.

Emmett lappar ihop folk. Den där Anthony verkar klara sig.

Hal sa att Anthony och Pope utgjorde en viktig del av 2nd Mass.

Ja, en gång gjorde de det.

- Hur gör vi med Lexi i morgon? - Jag vet inte.

En gång i tiden visste jag vilka som var goda och onda.

- Kriget har kostat mig den förmågan. - Följ bara magkänslan.

Den har blivit för misstänksam. Vad tror du att vi håller fängslat?

Jag vill tro att det är min syster. Att hon leder oss till drottningen.

Det vore rätt passande.

Särskilt om hon genomgått samma pånyttfödelse som du.

Men jag tror inte att det är hon.

Du vet var jag är om du behöver mig.

Jag älskar dig.

Ha en fin kväll.

"Vid jättens fot." Vad fasen ska det betyda?

Vid jättens fot...

57 minuter och helt frisk.

Så den förra råttans immunförsvar reagerade dödligt på viruset?

Med min ändring kommer våra enzymer att blockera den reaktionen.

Om vi har rätt så vore det enormt stort.

Precis som jästenzymerna fungerade på bryggeriet.

- Tänk att din öl räddar världen. - Den var god.

Ni hade inte överlevt utan mig. Jag förstörde kraftkällan.

Är det så här ni välkomnar mig?

Kan in lämna oss ensamma?

- Vi står vid ett vägskäl. - Jag förstår Espheni.

- Är inte det en värdefull tillgång? - Jo, och du kan få en avgörande roll.

Jag får mer tid att slåss och kan leva mitt liv som det var ämnat.

Vi har båda fått en andra chans och måste ta till vara på den.

Två attacker helt utan skada. Reagerar vi på samma sätt?

När den tog upp den nya formeln så blev det icke-dödligt.

Hur vet vi att det fortfarande är dödligt för Espheni?

- Det vet vi inte än. - Anne!

- Ben? Vad står på? - I skuggplanet...

Pappa... Det handlar om pappa.

Du kan inte möta drottningen. Hitta ett annat sätt.

Varför säger du så? Sa du inte att du inte vet nåt om henne?

Alla Esphenis vet vad hennes återkomst innebär.

Återkomst? Till livet?

Till Jorden?

Har hon varit här tidigare?

För längesen.

Nascalinjerna... Det handlar om Nascalinjerna, eller hur?

Överherrarna sa att de representerar nåt viktigt. Vad håller du hemligt?

Snälla, pappa... Mitt huvud och hela min kropp gör ont. Hämta mamma.

- Släpp honom! - Sluta! Tom!

- Kasta den! - Pappa!

Herregud, det fungerar. Hur många är ni?! Svara!

Hur många är ni i Washington?

Vi är dig på spåren.

Jag hörde överherrarna. Espheni är ute efter dig.

Vi är inte de enda som letar efter ormens huvud.

Ledsen, Tom.

Hur klarar du dig?

Jag har aldrig varit mer skräckslagen.

Det gäller oss alla.

Jag såg henne som fienden precis som du och alla andra.

Om jag höll känslorna i balans kanske hon kunde ha varit en tillgång.

Jag började tro att hon kunde bli mer än så.

Espheni blir allt bättre på det men har bara trollkonster kvar.

Om vi inte lyckas så kan såna som vi aldrig lita på varandra igen.

Det är därför vi inte får förlora.

- "Vid jättens fot." - Ben hörde flera skandera det.

- Nästan som en marschordning. - Till en mötesplats.

Vid jättens fot...

Lincoln Memorial. Drottningen finns vid jättens fot.

- Abraham Lincoln-statyn.

- Jag är stolt över dig.

Det är dit vi ska bege oss.

Ni var alltid reko mot mig, översten. Jag är ledsen.

Det var dumt att följa Pope.

Jag insåg inte det förrän det var för sent.

Om ni överger mig så klandrar jag er inte.

Jag förtjänar inte att få marschera med er.

Du överlever inte länge vingklippt.

Inga vapen. Och nån kommer att vakta dig.

När du är mogen så hjälper du Maryland på den västra flanken.

- Hur visste du? - Ingen visste om viruset fungerade.

Nej, jag menar Lexi.

Jag visste inte.

Jag ville ha fel, mer än nåt annat.

- Vad var det? - Espheni-hubben.

Vi kan inte riskera att den går att spåra.

Och de ska inte få använda den igen.

Jag är ledsen för att jag tog med henne hit.

Vi fick en stor bit av pusslet tack vare det.

Lystring, alla miliser! Vår ihärdighet har gett utdelning.

Nu har vi ett exakt mål. Jag upprepar, vi har ett...

De kommer rakt emot oss.

Subrip: TomTen

Text: Magnus Öberg www.sdimedia.Com

Swedish