Original subtitles

- Becca? - Ingen fara. Du är i säkerhet.

- Bort från mig! - Lugn! Du har blivit skjuten.

Vänta! Vart ska du?! Var är jag?!

Tänker du ta med en kniv till en skjutjärnsduell? Lägg bort den.

Inte förrän du har berättat varför jag hålls fången.

Du är i Cornelius, North Carolina. Jag heter Willie McComb.

Jag bor här med min dotter Alicia och hennes barn.

Jag sköt den flygande varelsen och tog ut en kula ur ditt ben.

- Inte en av mina. - Nej, jag vet vems det var.

- Är du nån sorts brottsling? - Jag kan inte stanna här.

Du går ingenstans. Kulan slet upp en hål i benet på dig.

Du mår bra om några dagar men måste vila benet.

- Det är krig. Folk väntar på mig. - Nej, sir. Här finns det inget krig.

Det här är en fristad.

Det finns rena kläder. Duscha om du vill. Middagen är snart klar.

- Förbannat! Var hittar man bensin? - Du behöver en riktig sjuksköterska.

- Har ditt gäng nån sjukvårdare? - Vi heter "2nd Massachusetts".

Är det från frihetskriget? Är ni armén som slåss mot britterna igen?

- I stort sett. Hur vet du sånt? - Pappa var historiefantast.

Din med? Min var historielärare.

Vi hittar honom. Oroa dig inte.

Nu är vi framme! Välkomna till Fayetteville, North Carolina!

Samlingsplatsen innan vi fortsätter till örlogsbasen i Norfolk.

Därifrån är det D.C. som gäller. De närmaste dagarna-

- så är det här vårt hem. Slå på jacuzzin och gör det mysigt!

Sätt fart!

Anne! Har du hört nåt från Hal och pappa?

Pope kidnappade Hal och Tom tanker rädda honom.

- Ben och jag tar en av bilarna. - Det får ni inte.

Jag behöver er i D.C. Med era stift är ni våra toppsoldater.

Vi måste hålla ihop. Jag behöver er båda två.

Ett Whiskeydestilleri? Hur lyckades du hitta det på kartan?

- Det var Volmernas spårare. - Den kan spåra radarstörningen.

Vi tror att Espheni gömmer oerhört kraftig kommunikationsutrustning här.

Jag skickar ut spanare och söker av området i jakt på komutrustningen.

Det här känns redan som hemma. Jag har din ryggsäck packad har.

Strumpor och kalsonger på sidan och separerade från andra plagg.

- Det behövde du inte, Marty. - Jag vill hjälpa. Du räddade mig.

- Jag vill inte stå i skuld. - Du kan släppa skuldkänslorna.

Javisst, sir.

- Åh nej, du sköt mig. - Så nära!

Jag fick dig nästan. Nästan!

Jag har slut på skott.

Lägg bort leksakerna nu.

Vad har ni gjort med benet, sir?

Du är uppe. Mår du bättre?

Som vår gäst får du sitta vid huvudändan av bordet.

Gode Gud, välsigna maten och låt vår vän Tom få hälsan åter.

- Amen. - Amen.

Vill du ha potatis?

Mår du bra?

Ja... Jag mår bra. Förlåt mig.

Tusen tunnland. Inga större vägar och inga grannar.

Paradiset. - Vi odlar, fiskar och brukarjorden.

Fångar kaniner och ekorrar och får vattnet från brunnen.

Jag har en bensingenerator och hamstrade långt före invasionen.

När den kom så trodde jag att det var domedagen.

Vi trodde alla att världen hade gått under.

Jag kan bara skydda familjen och vänta ut eländet.

En sak lär man sig med åldern. Allt går över. Allting.

Men vi har ruskats om av explosioner och raketer tvärs över himlen.

Jag köpte gården för 40 år sen med min fru. Hon dog.

Det var strax innan vår svärson omkom i Afghanistan.

Då flyttade Alicia hit med barnen.

Deras pappa var fallskärmsjägare och en fin människa.

Det största problemet vi har haft har varit att hålla allt hemligt.

- Så barnen känner inte till kriget? - Nej.

Att inte berätta har varit det bästa beslut vi nånsin fattat.

- Jag förstår varför Alicia... - Jag har tjänstgjort.

Vi vet båda två att krig inte är nåt vackert.

Ju mer vi kan skydda barnen desto bättre.

- Jag kan gå om ni ska prata. - Nej, stanna. Det kan hjälpa.

Vad vill du, Maggie?

- Mina stift. Jag vill ta ut dem. - Vad menar du?

- Vill du att jag ska operera nu? - Ja, det vill jag.

Det var inte lätt att få fast stiften i din ryggrad, till att börja med.

Du riskerar att bli förlamad. Prata med mig. Vad är det om?

Cochise säger att det tar en timme och att stiften har en läkande...

En konstgjord bioplasma.

Om ryggraden har läkt så skulle avlägsnandet var helt ofarligt.

- Jag är villig att ta den risken. - Handlar det om Ben?

Det är kritiskt läge nu och vi är på väg till D.C.

- Gör det inte just nu. - Jag är ju en av toppsoldaterna.

Ni har inte råd att förlora mina dödsföraktande förmågor.

- Oavsett vad det kostar mig. - Alla har fått offra sig.

Jag vet att jag är egoistisk men jag är en privat person.

Jag behöver förmågan att välja vem jag vill vara och hur jag ska agera.

Jag kan inte bidra med nåt bra utan det i det här kriget.

Jag är ledsen. Så snart det här är över så hjälper jag dig.

- Det är inte personligt. - Hur kan det vara mer personligt?

Har du sett?

- Du dödade den. - Den tog pappa. Här är hans jacka.

Jag ser däckspår här.

Vi går.

Presidenten bråkar fortfarande med kongressen.

En del saker förblir desamma.

Förlåt att jag är sen.

Din mamma blir orolig när du missar middagen.

- Jag vet, och jag sa förlåt. - Det här är Tom.

Han har varit med om en olycka. Det här är mitt barnbarn Kyle.

- Är det Kyle? - Gå in med dig.

- Vad har jag sagt om sånt här? - Lägg av, mamma.

- Hur gammal är han? - Femton.

Ingen fara. Jag bara skar mig.

- Jag förstörde ett glas. - Linda runt och lyft handen högt.

- Leta rätt på ett rent bandage. - Förbandslådan, Kyle.

Pappa sa att han förklarade för dig att barnen inte vet nåt.

- Ja, och det angår inte mig. - De är bara barn.

Det blir jättebra. När jag lindar upp-

- så lägger jag den här över såret medan du lägger om med gasbinda.

Börja linda.

Nu!

- Så här? - Fortsätt runt.

Går det bra? Runt och runt.

- Är du läkare? - Nej. Hårdare och snabbare.

Jag är inte läkare. Jag och barnen har ändå lindat skador i våra dagar.

Min yngsta son Matt... Han är 13 och är riktigt duktig.

Erfarenhet i tjänsten.

Han är överbeskyddad och borde inte få panik över att se lite blod.

Du tycker att alla borde dra ut i kriget. Till och med dina barn.

- Vi hade inget annat val. - Det är inget jag önskar min son.

Vi har varit med om för mycket. Jag vill inte berätta för honom.

Kriget du inte låtsats om kommer att knacka på dörren en vacker dag.

När din far har dödats och barnen har blivit förslavade-

- så vore det bra om din son visste hur man fan lägger om ett sår.

Ni har haft tur som sluppit undan men din son borde vara förberedd.

Jag skickar inte iväg honom för att bli dödad som sin pappa!

Vad försöker ni återställa? Är det inte ett sånt här normalt liv?

- Förlåt. Jag har uppenbarligen... - Tack för hjälpen med handen.

Jag behöver inte din hjälp med att uppfostra mina barn.

Vi vet att Espheni gömmer nåt här så börja leta innanför väggarna nu.

Översten! Jag har letat efter dig. Ditt tält duger för en kung nu.

Jag har sorterat dina tillhörigheter och bäddat.

Vill du gottgöra mig så hittar du en whiskeyflaska åt mig.

- Anne sa att du ville vara ensam. - Hon har rätt, det vill jag vara.

Jag vet att jag borde vara tacksam för att Anne räddade mig med stiften.

Jag tycker också att det är jobbigt.

Ben... Jag har överlevt genom att ha kontroll över min kropp.

Men nu har jag förlorat det.

Utan en operation så finns det inget jag kan göra åt det.

Okej, jag håller avstånd.

Jag utför ingreppet åt dig.

Jag glömde det hemliga handslaget.

Vad dricker du?

- Gilead. - Jag förstår.

Ge mig en.

Din mamma skulle skjuta mig i mitt andra ben om hon fick veta.

Jag hittade en hel karta i en kvaddad bil vid motorväg 24.

För typ två veckor sen.

- Pappa drack öl som 12-åring. - Du behöver inte förklara.

- Jag tänker inte berätta. - Tack.

Men skippa cigaretterna. De har inte varit populära sen Nixons tid.

Jag tål dem inte och fattade inte vad grejen var.

Tjejer.

Det händer nåt därute, men mamma vägrar berätta vad det är.

Vad är det som händer?

- Du borde prata med din mamma. - Du vet, det märker jag.

Om min pappa hade levt så skulle han ha berättat.

Din mamma försöker göra det hon tror är bäst för dig.

Vad tycker du är bäst?

Du kan dricka ensam. Du är precis som alla andra.

Hur visste du att du kunde lita på mig och hjälpa mig?

Du menar "rädda dig"? Jag vet inte.

Om Pope hatar din pappa så borde din pappa vara en bra man.

Du har tur som har en sån pappa.

- Hurdan var din pappa? - Allvarligt? Okej...

Är det nu jag ska berätta mina alla hemligheter och gråta mot din axel?

- Glöm det. - Du har rätt.

Då kan vi dra Super Bowl-resultat. Du är säkert jättebra på det.

Green Bay 35 - Kansas City 10. Green Bay 33 - Oakland 14.

Snälla, sluta! Jag orkar inte höra mer.

Min pappa var diplomat.

Han var utrikesattaché i Mexiko.

Han sa... "Innerst inne är människor goda."

Jag uppfostrades att tro det.

Men jag vet bättre nu. Människor kan vara vildar.

Jag har gjort saker jag skäms över också.

Så tråkigt.

Det är ändå krig.

Sånt händer.

- Passar iste bra? - Allt med is är ett mirakel.

- Utbildar ni dem i hemmet? - Ja.

Man minns oväntat mycket från high school.

"Om demokratin i Amerika". Jag älskade att undervisa ur den.

- Var du lärare? - Ja, amerikansk historia på college.

Då kanske du kan svara på lite frågor om den där boken senare.

Det ironiska är att jag hoppade av high school.

Jag träffade barnens far sista året.

Den första man som höll upp en dörr för mig, så jag blev militärbrud.

- Tack. - Nöden är uppfinningarnas moder.

Inte för alla. Skål.

Vi hade behövt nån som du i lägret.

Barnen skulle må bra av att ha nån som du i närheten.

Det här är ert hem, det förstår jag. Men jag måste få säga...

- Kyle är arg och har en massa frågor. - Tror du inte att jag vet det?

Jag kan inte föreställa mig att uppfostra barn mitt i allt sånt.

Ditt öga ser bättre ut.

Köttsår. Jag ger mig av i morgon.

Var inte dum. Går du på benet för tidigt så blir det bara värre.

Jag har folk som letar efter mig.

Du ligger oss inte till last.

Det har varit skönt att ha nån här.

Du måste förstå att jag inte kan lova nåt.

- Det går inte att få ogjort. - Jag vet. Det är vad jag vill.

Vad är fel?

Jag tänker på hur arg Anne Mason blir när jag trotsar henne.

Men att ta hand om sina vänner är nåt just hon har lärt mig.

Se så...

Släpp.

Åh nej...

Pulsen är svag. Hon är svårt nedkyld. Fan också!

Jag var rädd att det sista stiftet skulle döda henne.

Den skär av ryggraden. Vi måste få ut den nu!

- Vill du förklara hur du tänkte? - Inte direkt.

Cochise. Översten vill att du kommer till källaren.

Väskorna är borta och garderoben är tom.

Kyle!

Pappa!

- Han är inte här nånstans. - Jag kollar vägarna.

- Du kan inte köra den skadad! - Jag klarar mig.

Jag letar hitåt.

Kyle!

- Det är Esphenisk komutrustning. - Och det radarn inte kunde se.

- Bra jobbat, Marty. - Kommunicerar de med den här?

Det är möjligt. Vi har länge trott att de kommunicerar transcendentalt-

-över långa avstånd på ett skuggplan.

Då är det här nån sorts central för kommunikationen.

Om vi avlyssnar deras sändningar och underrättelser...

Så kan det leda till seger.

- Vad var det? - Det var överherrar...

Och de kommunicerar.

Det är en MegaMech som tillhör Espheni - våra fiender i kriget.

Vi har legat i krig mot utomjordingar i tre år.

Jordens befolkning har decimerats.

Jag vill slåss som min pappa så ta mig med dig.

- De är inte som din pappas fiender. - Så de är värre. Än sen?

Lär mig hur man besegrar dem. Jag blir den bästa soldat du har.

Jag har användning för bra soldater-

- och du skulle säkert bli duktig men din mamma vill inte det.

Det är inte mitt fel. Jag kan inte få pappa att leva igen.

Ta med mig. Snälla...

- Var det verkligen bäst att ljuga? - Men, Kyle...!

Jag tänker dra ut i kriget.

Jag höll ut så länge jag kunde men ibland...

Vill han verkligen dra ut i krig och vara soldat?

Som sin pappa.

Vad hade du gjort?

Jag vet inte om jag kan fatta det beslutet för dig.

Men Kyle borde få bestämma själv annars förlåter han dig aldrig.

Han får följa med dig.

Jag lovar att ta hand om honom som om han vore min egen.

Tack.

Förlåt mig. Det var bara så längesen...

Försvinn från min gård! Stanna där ni är!

- Upp med händerna! - Nej! Det är min son!

Vad skönt att se dig.

Det var nära ögat men stiften har tagits bort.

Det var inte jag. Det var Cochise.

- Försök resa på dig. - Okej...

- Går det bra? - Jadå.

Du kommer inte att klättra uppför några nio meter höga murar längre.

Att du lever och inte har förlamats är stort nog.

Jag har aldrig gått bakom din rygg eftersom jag litar på dig.

- Jag trodde att du litade på mig. - Det gör jag.

Du har alltid ställt upp för mig. Och jag...

Jag är ledsen.

Vi måste tillbaka till 2nd Mass och fortsätta vinna kriget.

Det låter som en bra plan, om du inte hellre stannar här?

Jag vet att du kommer att sakna det.

Nu har jag en tydlig bild av vad vi slåss för.

- Lyckades de isolera sig helt? - Ja.

Vilken tur för barnen.

Jag fick igång den gamla kärran. Hon är redo.

- Ta hand om vår pojke nu. - Det ska jag göra.

Nåt att läsa på vägen.

- Kyle... - Ja?

Du frågade mig vad det bästa alternativet var.

Stanna här. Det vore bäst.

Vad pratar du om? Vi beslutade att jag skulle åka.

Se på dem.

Det modigaste du kan göra är att stanna här och skydda din familj.

Nej. Du får inte ändra dig så här.

Det är det här vi slåss för. Vi kommer att återuppbygga USA.

Många strider kommer att utkämpas av starka familjer, ledda av starka man.

Jag visste det. Det kändes som att en bit av mig slets bort.

Jag ville inte tro att...

Du kunde ha berättat att du planerade att göra det.

Du ska veta att jag ville.

Jag gav en del av mig själv till dig som du kastade bort.

Som om det vore skräp.

Du hade troligen övertalat mig och jag hade låtit bli att göra det.

Jag skulle ha försökt förstå.

Jag är ledsen, Ben. Men jag var tvungen.

Men jag älskar dig.

Tack och lov. Vad hände?

- Jag blev skjuten. - Det blev jag med.

Ledsen att avbryta återföreningen men vi har saker att ta itu med.

Det här är min yngsta bror Matt.

Vi var oroliga för dig. Tack för att du tog hand om honom.

Du klarade dig!

- Är du skadad? - Nej, jag mår bra.

Dina stift. De är borta.

Isabella, det här är Maggie.

- Jag har hört mycket om dig. - Jaså? Trevligt att träffas.

Trevligt att träffa dig med.

Välkommen tillbaka. Du är inte så trasig den här gången.

- Mina gnissliga hjul fick lite olja. - Då är du redo för slutslaget.

Vi har hittat den första spiken i Esphenis kista.

Subrip: TomTen

Text: Magnus Öberg www.sdimedia.Com

Swedish