Original subtitles

- Kul att du kom, Dan. - Ledsen att jag är sen.

Vi har säkrat murarna inför nästa skitterattack.

- Ska ni bomba dem som förra gången? - Inte på samma sätt.

Leksaksplan har leksaksbomber och skulle inte skada många har.

- De är dubbelt så många nu. - Ingen fara.

Vi utplånar dem. Jag har tillverkat vit fosfor av gammalt gödsel.

- Jag såg såna hemskheter i kriget. - Vi sprider det från drönaren.

- Så ni tänker bespruta hela dalen? - Så lyder planen.

De äter Croomia. Det är sällsynt men innehåller mycket näring.

- Allt en växande skitter behöver. - Sen står vi på menyn.

Bra jobbat.

Avvakta...

Nu!

Vi har fokuserat på att nedrusta utslagen Espheni-utrustning-

- och neutralisera fienden utifall de skulle återaktivera kraftcellen.

Vi har dödat deras bio-skapelser och ryckt framåt.

Om alla miliser över hela världen gör detsamma så får vi tillbaka vårt hem.

- Vi behöver inte se det igen. - Tänk vilken naturbegåvning.

- Dags att skaffa stylist. - Volmkamerorna lägger på fem kilo.

Min far har skickat meddelandet till alla rebeller vi hittar på jorden.

De här "Mason-miliserna" har skördat stora framgångar.

De får inte kallas för det.

Er globala koalition har förstört 52 % av all Espheni-teknologi.

- Och de dåliga nyheterna? - Det här gråa området.

En kvadratkilometer stort och osynligt för vår radar.

- Det är Fayetteville. - Vad vill de dölja?

- De kanske bygger en ny kraftcell. - Hur har de kraft att störa radarn?

- Kraftcellen försörjer krigsmaskinen. - Som vi systematiskt har brutit ned.

De har även självförsörjande kraftmekanismer för mindre behov.

Vi får aldrig underskatta fienden. De håller på med nåt i Fayetteville.

- Vi åker tid och stoppar dem. - Vad är det för störning i nordöst?

Herregud... Det är Washington D.C.

- Vad fasen händer i D.C? - Det vet vi inte. Inte än.

Hej. Du borde äta.

- Finns det nåt jag kan... - Ja, du lovade att bota min bror.

- Jag är ledsen. - Du visste att det var omöjligt.

Du ville bara stjäla vår mat.

Är det där han? Är det Brian?

Ja. Den enda bild jag lyckades rädda.

Han är åtta och jag är elva.

- Jag tror att du är säkrare här. - Men är han det?

Nej... Catie...

Vad hände? Det där var Brian!

Han är den enda som kallar mig för Catie.

Vi bär på Espheni-DNA och jag kan koppla mig till honom.

- Får jag prata med honom? - Det är ingen bra idé.

Kan du göra det? Snälla...

Jag har hoppats att min bror är kvar därinne. Han är min enda familj.

- Du! - Brian!

- Ont! - Kan jag lindra på nåt sätt?

Skada! Dig!

Nej, sluta inte! Snälla...!

Jag bröt inte sammankopplingen. Han gjorde det.

Vad menade han med "skada mig"?

Jag tror att han...

Han vill inte skada dig men vet inte om han kan tygla sig själv.

Jag hörde det när jag patrullerade och kom hit för att titta.

- En bottenlös avgrund. - De fortsätter att strömma in.

- De måste ha en överherre. - Men var är han?

Och varifrån kommer alla skitters?

Vi ödslar för mycket tid. Jag gav en order jag inte kan följa själv.

Espheni sinkar oss med skitters tills de fått igång sin krigsmaskin igen.

- Kan vi inte bespruta dem igen? - Bara så det räcker en sista gång.

- De ersätts alldeles för snabbt. - Men hur? De strömmar in i dalen.

- De kanske framställs på nåt sätt. - Tillverkas?

Deras mekaniska vapen har förstörts. De har varken skepp eller robotar.

De har bara biologiska vapen kvar som behöver äta.

- Och Espheni odlar dem? - De är besatta vid mutationer.

- Som Brian. - Och insekten vi fångade.

Vad nu, då?

- Vad hände, Anthony? - Jag hörde oväsen härifrån.

Vad hände, Anthony?

När jag kom in stack den ut armen mot mig.

Han sköt fram den som en teleskopbatong.

Han nådde ända fram hit och slog mig i väggen.

- Nu är det dags att döda den. - Vi har inte tid att gå på jakt.

Låt den vara. Om den kommer tillbaka så får ni skjuta den.

Han flydde. Han kunde ha gett sig på oss, men lät bli.

- Caitlin, då? - Han släpade med sig henne.

- Jag tar ansvar för situationen. - Jag behöver dig med 2nd Mass.

- Gå inte ensam. - Ni måste hitta skitterfabriken.

Du behöver nån som hjälper dig. Vem vet vad den där saken...

- Han är en person. - ...vad personen är kapabel till.

- Du hamnar i bråk med din pappa. - Min pappa är mitt problem.

Då ger vi oss av.

- Du skulle inte vara i tjänst. - Jag kunde inte sova.

Jag ville se mutanten och hur de försöker få människor att likna dem.

- Mutanten har ett namn. - Förr kanske. Nu är det en Espheni.

Spänn av.

Är du klar?

Varsågod.

Skitters kommer in i dalen kl. 10. Vi måste skicka spejare-

- som följer dem till källan där de framställs.

- Skicka Hal med Pope och Sara. - Hal stack med Maggie.

- Han skulle hämta hit henne. - Vad sägs om Pope och Sara?

- Vi behöver ingen Mason-barnvakt. - Bra, ge er av.

- Vi måste få stopp på tillverkningen. - Ska jag följa?

- Nej, jag vill prata med dig. - Har du fått några nya visioner?

Det är det jag vill prata om.

- Varför bryr du dig om dem? - Svårt att förklara.

- Min bror skulle förstå, va? - Sluta... Det är stiften.

Det vore som att förklara färger för nån som föddes blind.

Att koppla ihop sig med en annans själ är känslosamt.

- Man känner det de känner. - Vad kände du?

Du skulle säkert förstå det bättre än jag.

Trots smärtan, tänkte Brian bara på att inte göra illa sin syster.

- Varför skulle jag förstå det bättre? - Du växte upp med en familj.

Jag har aldrig upplevt en sån relation. En sån kärlek.

Inte förrän nu, på ett väldigt konstigt sätt.

De är nära.

Ja, men ögonen satt lite tätare.

- Ville du träffa mig, Tom Mason? - Ja. Benen var mer avsmalnande.

Jag hoppas du kan hjälpa mig.

Jag får visioner eller minnesbilder.

Jag vet inte vad det är, men jag såg en varelse du kanske känner igen.

Pappa tror att nån söker kontakt.

Nånting med åtta lemmar.

Det låter säkert galet, men informationen jag får är av värde.

352 kända arter har åtta lemmar i olika konfigurationer.

Kan du ta en titt?

Känner du igen den?

Ja. din son har tecknat en ras som heter Dorniya.

- Så jag har verkligen sett dem? - Det vore omöjligt.

Dorniyerna är rasen som Espheni muterade till skitters för länge sen.

De har varit utrotade i hundratals år.

De är inte utrotade, för det var det där jag fick se.

Maggie? Se på mig. Fokusera. Du klarar det.

Maggie.

Nej, Maggie!

Han smet inte. Det var jag som höll honom kvar.

Du skulle ha kommit ensam. Du utsätter min plan för fara.

Du är snart tillbaka med din hord. Döda henne!

Nej, Maggie! Han kanske vet var de tillverkar skitters!

Skjut inte, Brian!

Du gjorde illa mig. Nej, Brian...

Lägg ned pistolen!

Nej! Brian! Varför?

Varför gjorde han så?

Han ville inte skada dig, och kunde inte leva med det han gjorde.

Det var inte hans fel.

Jag vet. Han älskade dig väldigt mycket.

Jag önskar att jag hade en bror som älskade mig lika mycket.

Han älskade dig väldigt mycket.

Vi begraver dem tillsammans.

Lejon, tigrar och skitters...

Har vi tur så slipper vi råka på mer när vi spårar var de kommer ifrån.

Jag tror att du är van vid att färdas motströms.

- Vad får du det ifrån? - Det är lustigt...

Trots att vi har en massa monster intill oss, så hanterar jag det.

Jag var livrädd för skogen före apokalypsen.

- Mina barn var också det. - Vänta lite...

Har du barn? Borde du inte ha nämnt det tidigare?

"Hade" är ett mer passande ord.

Jag är hemskt ledsen.

Jag försökte adoptera barn men fick inte som missbrukare.

Fan vad kasst.

Jag hade varit ren i ett år, men...

Om du nånsin vill prata om dem...

Det är inte för sent att skaffa barn på det gamla hederliga sättet.

När allt det här är över.

Du skulle säkert få vackra barn.

- Vad är det där? - En lista på allt bra i världen.

- Och allt vi borde göra oss av med. - Som vad då?

Vi gör oss av med diktatorer och behåller demokratin.

Inga vapen används mot människor. De används bara mot rymdvarelser.

Vi gör oss av med allt som är torkat eller inlagt.

- Vi behåller allt täckt med choklad. - Allting? Säkert?

Som kringlor, jordnötter och körsbär.

- Strips och brysselkål, då? - Varför inte?

Chokladdoppade maskar, syrsor och tusenfotingar.

Har du nåt att tillägga?

Ja. Kan vi göra oss av med döden?

Visst. Vad ska vi behålla?

Familjen. Jag saknar min mamma.

Öppna porten! Vi har en fånge!

- Hjälp till här! - Det är en överherre!

Se till att binda honom bättre!

Sätt en vakt på honom! Äntligen lite medvind.

Den här vägen!

Vi vet att ni framställer skitters. Jag vill veta var. Svara mig.

- Du tänker ändå tortera mig. - Nej, jag tänker döda dig.

Jag står ut med mer smärta än din son nånsin klarar.

- Du skulle bara veta. - Vi är klara nu.

- Såg du nåt? - Nej. Du måste göra illa honom.

- Då kommer du att känna det. - Jag klarar det. Var skoningslös.

- Du måste göra det. - Då måste du tåla mer än han gör.

Är du säker på att du gör det?

Glöm frågan. Vi får komma på nåt annat.

- Vi är rätt långt från skitterhorden. - Hav förtroende. Jag kan vägen.

Den leder västerut. Det är en genväg som sparar tid.

Det är ingen fara.

Det är en rymdbomb men den har förkolnats. Det är lugnt.

Allt har inte förkolnats, ska du veta.

Stanna! Det finns under löven. Du kan också fastna!

Det här är inte bra. Espheni-dimman är rena cementen.

Den borde ha förkolnats men måste ha överlevt i skuggan.

- Det är omöjligt! Vänta lite... - Akta dig så båda inte fastnar.

- Försiktigt, baby! - Okej...

Okej... Vi måste få loss dig.

Lyft på armarna. Beredd? Ett... två...

- Kom igen! - Rena superlimmet! Det går inte.

- Vad fan ska jag göra? - Gode Gud...

Vänta... Eld kan smälta skiten.

Bra att veta om vi hade haft nån eld.

Gå tillbaka och hämta eldkastaren så kan du elda upp allt det här.

- Nej! Jag tänker inte lämna dig. - Vad kan vi annars göra?

Jag är beväpnad och om en skitter kommer så fastnar den också.

Jag klarar mig. Du måste göra det.

Hör på mig...

Du kommer inte att dö härute. Det lovar jag dig.

Jag har velat... berätta nåt sen...

- Jag har velat säga att... - Jag vet. Jag känner likadant.

- Gör du? - Ja, det gör jag.

Jag lovar att komma tillbaka.

- Maggie! Jag har letat efter dig. - Lugn, jag har hemsk huvudvärk.

Innan du fick mina stift var jag nära att ta mig in i en överherres hjärna.

Jag såg saker de ville dölja och skulle säkert ta mig ännu längre nu.

Jag kan ta reda på var de framställer skitters, med alla stift.

- Vill du ha tillbaka dem? - Nej.

Om vi gör det tillsammans så kan vi ta oss in i hjärnan på honom.

- Kan det fungera? - Jag vet inte.

- Du får distrahera honom med smärta. - Då kommer ni att känna det.

Jag gör allt för att komma åt den jäveln.

Nu pratar vi.

- Gärna det. - Var kommer era nya skitters ifrån?

- Det vet jag inte. - Skyll dig själv.

- Jag ville inte kopplas till kvinnan. - Synd för dig.

- Ut ur mig! - Ut ur mig!

Du kan inte kasta ut dem. Visa vad jag vill veta!

Inte?

Okej.

Ut ur mig!

- Visa dem vad jag vill veta! - Det fungerar aldrig!

Pappa! Vad fan gör du?!

Ben, Maggie... Släpp taget!

Ben! Maggie! Kan ni höra mig?

- Såg du det där? - Vi tog oss in.

- Han framställer nya skitters. - Norr om oss. Jag visar på en karta.

Det var nåt mer också. Nåt enormt och annorlunda.

- Hur då annorlunda? - Nåt som bestämde.

- Med nog många skitters anfaller de. - När då?

- Väldigt snart. - Vi måste åka innan de slår till.

Håll överherren vid liv. Han kanske vet hur de stör Volmernas radar.

Du hade rätt, Anne. De framställer skitters och flygare.

- Nio kilometer nordöst om oss. - Ben och Maggie behöver vila.

- Resten följer med oss! - Dingaan tar drönaren till dalen.

Vänta tills ni hör en sjuhelvetes explosion.

Maka på dig, jag kör! Sara har fastnat i Espheni-dimma.

Tio kilometer söderut. Vi måste hämta henne innan asen hittar henne.

Det är i motsatt riktning. Vi måste stoppa en offensiv som är på väg.

- Nej, vi måste hämta Sara först. - Vi kommer tillbaka. Jag lovar.

Lovar? Då kanske jag sliter ut dig ur lastbilen-

- och åker och räddar Sara innan jag vänder och spränger skiten!

Din satans jävel!

Nej! Mason!

Öppna porten!

Det blir inte lätt. De jävlarna strömmar ut på framsidan.

- Hal och Anthony följer med mig. - Resten skjuter allt som kommer ut.

Inte riktigt allt.

Herregud...

De nyfödda är så gulliga. Här.

Här!

Kom igen, Tom. De har varit där väldigt länge.

- De klarar det. - De borde ha kommit ut nu.

- Två bomber kvar. - Skit i dem! De borde ha kommit ut!

Kom igen!

Öppna eld!

Eld upphör!

Säkrat!

- Hur mår Anthony? - Han blev som förstenad.

Du borde prata med honom. Mot lastbilen, vi måste hämta Sara.

Hinner vi rädda henne?

Sara! Jag har...

Nej!

Nej!

Sara!

- Du kom. - Ja, jag kom.

- Jag har ingen känsel i benen. - Nej, nej...

Titta inte ned, gumman. Du kommer att klara dig.

- Fortsätt bara titta på mig. - Varför skulle jag vilja göra det?

Jag kommer nog inte att få det där vackra barnet.

John... Minns du när jag sa att...

...apokalypsen var det bästa som hade hänt mig?

Jag ljög.

Du är det bästa.

Nej.

Nej...

Nej! Nej!

Där är de!

Pope?

Du kommer för sent, Mason.

Weaver har skickat mig för att avlösa dig. Gå och lägg dig.

Vad är det där?! Vad det än är, så släpper du det!

Släpp det, sa jag!

Anthony!

Herregud...!

- Vi behövde honom levande. - Han var beväpnad. Titta...

- Jag ser inget vapen. - Jag svär att han hade ett.

Jag såg ett vapen.

Anthony... Vad gör du ens här? Ska inte Franks stå vakt?

Jag tänkte att han behövde vila.

Så löd inte mina order.

Anthony... Kom du hit för att döda överherren?

Han förtjänade det.

Förtjänade han det? Anthony... Han kunde ha berättat så mycket!

Det är mitt fel. Det är klassiska symptom för posttraumatisk stress.

- Jag borde ha tagit hans vapen. - Ta mig inte ur striden.

Du är uppenbarligen en fara för dig själv och andra.

Jag har gett allt för 2nd Mass. Ni behöver mig!

Det gör bara saken värre.

Hej.

Det känns som att ha sprungit tio mil med nån som sparkar en i magen.

Ledsen att du behövde vara med om det.

Jag har sett mycket här i livet. Det här var bortom allt annat.

Jag menar... Att hamna i en överherres hjärna.

Det var första gången jag...

Killen utstod sån oerhörd smärta. Jag har aldrig...

Det är... rena mardrömmen.

Jag vet.

- Skönt att du var med mig i dag. - Hur har du orkat ensam i tre år?

Det är galet.

Dingaan och Matt besprutade den sista horden och vägen norrut är öppen.

Tom!

Javisst...

Släck elden och börja packa. Jag är redo för Fayetteville.

Vi behöver vila och kan packa i morgon.

Du har rätt.

- Ta ett glas för min skull. - Alla gånger.

Mår du bra?

Borde vi ha hämtat henne först?

Nej.

Men jag minns en tid då du hade gjort det.

Tack, Dan.

Gå och lägg dig. Det är långt till D.C.

- D.C? Utan Volmernas radar? - Vi åker till Fayetteville först.

Vi ska ta reda på vad de gömmer.

Men nånting händer i D.C.

- Tufft beslut i dag. - Inte det första.

Inte det sista.

Subrip: TomTen

Text: Magnus Öberg www.sdimedia.Com

Swedish