Original subtitles

Stridsposter! Säkra värnen! Befälen leder sina enheter!

Vakta sidorna och ryggen!

Skitters, helt utan formation. Det likar en vild hord.

- De attackerar varandra. - De är förvildade.

- Utan överherre letar de efter mat. - Och de är på väg mot oss.

Invänta rätt avstånd!

Eld!

Fortsatt eldgivning!

Håll dem från väggarna!

- Vill du ha lite mer?! - Anthony!

- Vad har jag sagt åt dig?! - Håll positionen.

- Och sköt din uppgift! - De slet isär henne inför mig.

Använd minnet av Denny och hjälp oss! Du kommer att få hämnas.

- De är förbi! - De är på väg mot maten!

All vår mat fanns därinne. Där fanns allt!

- Var kommer alla skitters ifrån? - De blockerar alla våra utvägar.

- Det kan vara deras nya taktik. - Som för tillfället fungerar.

Volmernas skepp i omloppsbana har hört komradiosändningar.

Miliser har mött motstånd från överherrar vid Victoria Barracks.

Sydney, Australien. Vår överherre på skolan var inte ensam kvar.

Skitters drar fram längs Mississippi och hotar ett milisfäste.

- Alla springer på samma kaostaktik. - Det finns trots allt fler miliser.

Vi måste få kontakt med dem och dela information.

Vi försöker ta kontakt med miliserna men vår teknik har begränsningar.

Be generalen att anstränga sig. Vi gör inga framsteg just nu.

Vi återtar inga territorier om vi inte kan tämja den här stormen.

Matt! Vad gör du? Ställ ned den. Vi måste studera den.

- Hur mycket mat förlorade vi? - Två månaders ransoner.

- Vi överlever inte särskilt länge. - Vi måste få tag i livsmedel.

Vi kollar fordonen vi har.

- Rullar inte den här? - Bara om man knuffar.

- Vad hände med Hals minivan? - Den kördes utanför värnen.

Mosades av ett störtat jaktskepp. Crosby satt i den.

- Alla jagar samma rörliga mål som du. - Det vet jag.

Vi har inte ens en åkgräsklippare. Hur gick det till?

Tycker du att nån har misslyckats medan du var borta? Var det jag?

Om en bil saknar en reservdel så växer inte såna på trän.

En enda bil! Vi som äntligen hade fått upp farten!

- Hur ska vi finna krigsstigen igen? - Ingen vill dra ut i fält mer än jag.

Men till dess ska jag se till att vi har soldater som kan gå krigsstigen.

Jag har aldrig sett nåt liknande.

Den saknar antenner och exoskelettet saknar getingens täckning.

- Det kan vara en muterad art. - Jag anar oråd.

Som att Espheni försöker ersätta sin militära hårdvara.

Som en del i ett biologiskt vapen? Lysande.

Du blöder fortfarande. Det ser ut som att du blev biten av en piraya.

- Jag mår bra. - Vi måste hålla uppsikt över det.

Vi måste vara beredda så att vi inte blir uppätna av muterade småkryp.

- Vi borde granska den i mikroskop. - Det Kadar hade förstördes.

Träningen är viktig. Har du sett Hals löparskor?

Han blir sen till träningen. Se till att han äter nåt först.

Hör du vad jag säger? Människor måste äta.

- Vad menar du? - Jag kan inte ta nån närmare titt.

Jag har inte ens ett förstoringsglas och ser ingenting.

- Pappa... - Vad är det?!

Vad då?

8 DAGAR SENARE

- När sov du senast? - Pappa...

- Alla går på sista orken. - Det är därför vi jobbar i skift.

Nästa gång du kan ta en paus så gör du det.

Esphenis hårdvara är unik. Det är varken metall, gummi eller hud.

Jag har aldrig sett materialens konsistens förr.

Koppla in batteriet.

Innan jag vet om vi har nån användning av de här delarna-

- så måste vi förstå hur varje del fungerar.

- En magnetisk reaktion. - Deras teknik möter vår teknik.

Hur går Manhattanprojektet? Nya attacker kommer varje kvart.

Vi behöver nåt som jämnar ut oddsen. Gör bara så gott du kan.

- Små framsteg kan räcka långt. - Ska bli, pappa.

Du! Rör inte den där. Vi måste studera den.

Jag är så hungrig att jag skulle kunna äta den.

Jag heter Evelyn. Vi kan dela på den.

Den är viktig, som allt annat här. Det här är ingen godisbutik.

Jag lovade att hämta de här filtarna. Det är allt.

- Ny tjej. - Hon hittades utanför Statesboro.

Såg du vad hon gjorde? Vi kan inte lita på henne.

Hej. Jag tycker att vi beställer hämtmat.

Pizza med svamp och skitters.

- Hur tror du att de smakar? - Skitters?

- Går de att äta så får alla mat. - De har legat där ett tag.

Spelar det nån roll med rymdvarelser? Vi kan låta katten äta först.

Fortsätt komma. Bara barnen.

- Hej, Matt! - Hur vet du vad jag heter?

Vi är inte så många här. Jag ska spara lite åt dig.

Jag är ledsen, gumman. Mår du bra?

Ta med henne in. Kom, gumman.

- Vad har du hittat, Ben? - Jag vågade knappt röra det.

Har man sett... Ananas.

Varför tog du inte för dig?

Jag ville inte synas med dem. Tänkte att det kunde bli upplopp.

Väldigt smart. Herre...

- Hur länge ska vi vänta? - Vi kanske måste torka köttet.

- Det fräser precis som rådjur. - Vänta, Russell.

- Vi tänkte mata katten med det först. - Jag tänker inte vänta.

Russell?

Skämtare där!

Vad smakar det?

Säger du kyckling så får du stryk. Hur smakar det?

Inte nu igen.

Russell? Herrejävlar...

Gode Gud!

Ni tänker säkert skylla på mig. Måste jag äta skitter inför er nu?

Det är ingens fel. Vi kan inte ens jaga egen mat.

Alla börjar bli desperata.

- Jag sätter mig en stund. - Behöver du en säng?

- Nej, jag mår bra. - Ananas!

- Varför slickar du inte burken tom? - Var fann du det?

Ben hittade det. Vi ransonerar ut den bland folk i värst tillstånd.

Titta vad det står på burken.

- Telfor Industries, Guyton, Georgia. - Ett county norrut.

- Vi vågar inte ta oss över värnen. - Inte över. Under.

- Här finns ett dagvattenavlopp. - Då måste vi ta oss förbi skitters.

- En mindre trupp tar sig förbi. - Vi behöver hjälp på vägen.

- Vi får lägga täckande eld. - Har vi nåt annat val?

- Kulverten går norrut under fienden. - Hela vägen till Effingham County.

- Där livsmedelslagret ligger. - Som förhoppningsvis inte är tömt.

- Skicka mig. - Vad?

Hur kan jag visa mig värdig? Rädda dig igen?

- Bra poäng. - Okej, då är jag också med.

Lite matbrist ska inte få avgöra om vi vinner kriget.

Ni behöver tyglade med er så Ben och jag följer med.

Hämta er utrustning. Ni sticker vid bästa tillfälle.

- Hur fort springer ni 200 meter? - Jag slår personbästa.

Öppna porten!

- Spring! - Kom igen!

- Spring! - Täckande eld!

Eld!

När jag säger till!

Skynda er in!

Kom igen! Sätt fart!

- Skynda dig, Maggie! - Stäng efter dig!

- Kom igen, Sara! - Spärra av!

Nästan där.

- Så där! - Sätt fart!

De är inne! De höll alla skitters utanför.

Hoppas de hittar det vi letar efter.

Mår du bra? Ta en paus innan du fortsätter vakta avspärrningen.

Här ska du få! Kom igen!

Håll fast honom!

Är det allt?!

Hur sa?!

Anthony.

Vi har skyddsvärn som måste repareras.

Skadade som behöver vård och vapen som behöver rengöras.

Vi har fortfarande högsta beredskap och har inte tid för sånt här.

Väldigt osjälviskt av dig att anmäla dig frivilligt, Sara.

Du vill vara med mig. Det var väl därför du följde med?

Målen som sätts av 2nd Mass kommer i första hand för mig.

Jag kommer att gå så här jämt om vi inte tar oss ut.

Vi kan inte återvända samma väg.

De jagar oss. Vi fortsätter.

Vad var det? Tolererar vi såna där dumheter nu?

Fienden har ingen hederskodex. Jag ber dem att omfamna sin vrede.

Var kommer det här ifrån?

Du vet att känslostyrda beteenden ger oss ett taktiskt underläge.

Jag vet att vi aldrig går i mål om vi försöker balansera på gränsen.

- Vi måste frigöra primitiviteten. - Då gäller allt eller inget.

- Kom ihåg att du bara har ett liv. - Det är dags att slå om brytaren.

Efterlevande generationer kommer att vara tacksamma för att vi gjorde det.

- Evelyn? - Hon verkar inte bli friskare.

Sockerlagen borde höja blodsockret lite.

- Men din vän mår inte bra. - Vi är inte vänner.

Okej.

Jag kan inte studera småkrypet utan nåt som förstorar.

- Kan du bygga nåt åt mig? - Jag kan försöka.

Kommer du att klara dig?

Jag vet varken ut eller in just nu.

Nej... Inte jag heller.

- Vad fick du se med Rebecca? - Jag såg svälten.

Nån försökte varna mig men det var för sent.

Vad är det här? Meddelanden från nån som räddade dig?

Jag undrar om vi nånsin kommer att försöka skaffa ett till barn.

Inte förrän världen är en mycket bättre plats.

Då får vi hoppas att vi ser den dagen helskinnade.

- Där är det. - Då sätter vi fart.

- Fin kärra. - Sätt fart.

- En spökstad. - Hoppas spökena lämnade maten.

- Blöjor åt nån? - Om skitters attackerar så.

Snälla, säg att det finns mat här.

Fan! Inget!

Det finns mat härinne! Här är lite torkad frukt.

- God jul! - Jag hoppas på öl och kringlor.

Mina ögon har sett saligheten. Ding-dongs!

Höjdpunkten av en väldigt komplicerad barndom.

Rymdvarelserna får ta de här ur mina kalla, döda händer.

Maggie! Ding-dongs!

Jag bröt upp ett nyckelskåp och har nycklarna till lastbilen.

- Startar den? - Den spinner som en katt.

- Då kan vi köra rakt in i lägret. - Pope och jag börjar lasta.

Vänta... Varsågoda.

Tre... två... ett...

Varför flyger du inte?!

- Går det bra därborta? - Drönaren kan hjälpa oss att fly.

Men jag tänker bara på hur hungrig jag är just nu.

- Har du tittat till Evelyn? - Ja, det verkar inte så bra.

Det är meningslöst att lära känna folk. De antingen ljuger eller dör.

När jag var nåt år äldre än dig bodde jag i Port Elizabeth.

Jag tog med turister att fiska i Sardinia Bay. Jag hatade det.

Jag ville vara surfinginstruktör som mina vänner.

Jag var 50 km utanför kusten och tittade alltid in mot stranden.

En resa var en tjej från Storbritannien med på båten.

Lite äldre än mig och kunde inte ens kasta ut själv.

- Men hon fångade en makounge. - En haj?

Jag hjälpte henne att hala när hon drog in linan.

Vi gungade fram och tillbaka. Hon kunde inte sluta skratta.

- Fångade ni den? - Nej, linan gick av.

- Hur gick det för henne? - Jag såg henne aldrig igen.

- Slutar din berättelse så? - Ja.

Jag har haft fru och familj och har levt ett hårt liv.

Ibland undrar jag hur tjejen från Storbritannien hade varit.

Om jag bara hade sagt att jag tyckte om hennes skratt.

Vad säger siarna om rouletthjulet Maggie?

Hon snurrar runt för att stanna på nåt dumt.

- Jag vill inte prata om det. - Vi har inget annat att prata om.

Jag vet precis vad du gör. Det handlar inte ens om Maggie.

Det handlar om storebrorsans flickvän som är den yttersta erövringen-

- för en ung, varmblodig hybrid som vill sprida sin säd.

Du verkar ha både Ben och Hal efter dig nuförtiden.

- Är det så uppenbart? - Jag har ett öga för triangeldramer.

- Om du är som mig så är du kluven. - Det är komplicerat.

Pojkarna Mason älskar att dela med sig.

Men det finns andra fiskar i havet.

Tillbaka till vår schemalagda tablå.

Jag har varit med om det. Det är krångligt.

Lyssna på magkänslan. Eller så kan du satsa på en trekant.

Du vet att de är bröder, va?

Din rygg lyser som en julgran.

Nej, Pope!

Vapnen på golvet! Pistolerna också! Precis som för damerna.

- Lugn! - Okej!

Vi bråkar inte. Vi har folk i lägret som är i desperat behov av mat.

- Många är barn. - Jag släpper inte ut er.

- Det finns mat så det räcker åt oss. - Maten har närt oss i tre månader.

Den ska hålla oss vid liv längre än så.

Jag blir nyfiken. Vad finns bakom dörren?

- Han vill inte sitta instängd. - "Han?"

Du måste släppa ut oss.

Det är min bror. Brian.

Vad fan har du låst in oss med?

Det låter som en skitterhybrid! Som de gjorde med Jeannie.

- Din bror var stark som tog sig hit. - Han har alltid varit en kämpe.

Han skickades på en räd i Evans men han flydde och hittade mig.

Han kan fortfarande gå till angrepp ibland.

Sen gråter han och jag vet att Brian är kvar därinne.

- Jag heter Maggie. - Caitlin.

Ben och jag förstår. Ser du våra taggar?

Vi måste ha haft tur.

- Kan ni bota Brian? - Ja, det kan vi.

Vi har en maskin i lägret som kan omvända processen.

Den räddade Ben och mig.

Vad säger hon?

Följ med oss. Vi kan hjälpa Brian. Hjälp Brian!

Butterfield! Ta över.

Vi lär svälta ihjäl innan vi får slut på ammunition.

Vi har inte kommit överens.

Du kanske tycker att jag gick för långt med männen?

Nej, jag tycker inte att du gick för långt.

Anfall!

Hör ni det där? Hör ni? Det kommer härifrån!

Ur vägen!

De kommer!

- Täck dem! - Vi måste rensa!

- Mason! Bana väg! - Pappa! Hjälp!

Tre... två... ett...

Kom!

- Öppna porten! - Den är blockerad på andra sidan!

Täckande eld!

Öppna porten!

- Sätt fart! - Skynda dig in, Hal!

- Vi kom inte tillbaka tomhänta! - Eller ensamma.

Välkomna till 2nd Mass. Nu lastar vi av lådorna.

- Vad finns i den? - En skitterhybrid.

- Det är under kontroll. - Maggie ville inte bryta sitt löfte.

- Jag lovade henne. - Ett löfte baserat på en lögn.

Här borta!

- Hal?! - Han är medvetslös!

- Vi måste stabilisera honom. - Bana väg!

Bär in honom! Bana väg!

- Det var en dålig idé. - Snyggt försök, soldat.

De tvingar fortfarande i dig mat.

- Hur länge har jag varit värdelös? - Så att alla har hunnit hälsa på.

Din pappa innehar rekordet. Jag var också orolig för dig.

Du var utsvulten och nästan borta.

- Skönt att se ditt ansikte. - Skulle jag inte ha överlevt?

Jag menar inte uppdraget. Att du sitter här intill mig.

Jag kunde inte lämna dig eftersom jag ville ge dig det här.

Lägg av...

Du berättade hur mycket du saknade dem. Hoppas att de håller.

Jag trodde aldrig att jag skulle få se en igen. Rena musiken.

- Håll vakt. - Det är ingen fara. Jag är har.

- Det är över snart. - Du vet att vi inte kan hjälpa honom.

Enda sättet att få åka med maten var om vi lovade att hjälpa.

- Det är över snart. - Alla här är tacksamma.

- Men nån måste berätta för henne. - Jag gör det.

- Jag följer med. - Du var inte där. Jag gör det själv.

- Titta inte. - Får jag inte titta än?

Tjusig utsikt. Inga skitters. Hur lyckades du få det så lugnt?

Dra inte otur över oss när jag har gjort fint.

Slå dig ned. Var du vill. Sätt dig härborta.

Det här är... Det är fint.

Det är som det gamla normala men känns bättre än så.

- Så. Det är inte din födelsedag än. - Det känns som min födelsedag.

Helt otroligt, med tanke på att jag drogade dig med vår första öl.

Tack.

- Medicin? - Vitaminer, antioxidanter, mineraler.

Det ska likna ett riktigt mikroskop men du behöver inte ställningen.

Nu kan du få en närmare titt på krypet. Dingaan hjälpte till.

Jag älskar den. Tack.

Jag går och tittar till henne.

Hej. De har smarriga snacks här. Du borde smaka.

Gärna, men du har visst ätit upp allt.

Jag tycker om ditt skratt.

Tack.

Fortfarande inga skitters. Det tog bara slut.

Jag förstår inte varför. Värst vad du är välutrustad.

Matt byggde den.

Vad jag kan se... Herregud.

Den har skitter-ben men armarna är Espheni.

- Och den har getingvingar. - Så en mutation av en ny art?

Som nån sorts DNA-bouillabaisse.

- Den har mänskliga ögon. - Använder Espheni mänskligt DNA?

Vad?!

Vi måste se var den kommer ifrån.

- Herregud... Den var inte död. - Slug som en människa.

Vi har inte sett några skitters sen i går. Vi följer efter. Stäng inte!

Var är den? Ser du den?

Vad är det som låter?

Vad är det där?

Subrip: TomTen

Text: Magnus Öberg www.sdimedia.com

Swedish