Original subtitles

Annonsera din produkt eller ditt märke här kontakta www.OpenSubtitles.org idag

- När det gäller Mark och Jennifer Taylor,

staten Illinois bekräftar att din ansökan

om laglig antagande av Alison-genen Brenner

har godkänts.

- Betyder det? - Ja.

Åh, god jul ni två.

Åh, ni är officiellt föräldrar.

- Tack Annie för allt.

Kan jag inte berätta hur tacksamma vi är.

- Jag tror att vi övertygade oss själva

att det bara inte var tänkt att vara.

Och vad du lyckades göra för oss.

- Så glad för er båda.

Gå nu hem, fira, du förtjänar det.

- Tack.

- Grattis.

- Åh ja.

Nu snackar vi.

Vad gör ni här?

- Vi är på väg tillbaka från kaféet

och hörde bråket och

trodde att du kanske var det?

- Att dansas till döds?

- Jag sa till dig att mamma knackade först.

- Tack pappa.

- Du sa politik för öppen dörr.

- Ja, öppen dörrpolicy betyder inte

gå igenom dörrpolicyn.

Tänk om jag...

- Dansar du med din hund i din julpyjamas?

- Ja. - Vi är glada att du är säker

och nu lämnar vi.

- Tack.

Vi ses i morgon bitti.

Dessa två måste vara glada.

De har försökt adoptera i flera år.

- Jag minns de dagarna som jag satt vid telefonen,

undrar om vi någonsin skulle få samtalet.

- Det är hjärtskärande.

Och så en dag, där var du.

- Bara en perfekt liten ängel.

- Ja vem gillade att hålla sig uppe hela natten

utför dansrutiner för hennes dockor.

- Och rita väggmålningar med sin mammas läppstift

på vardagsrummet väggar.

Säger du att det var svårt?

- Inte alls.

Du var bara du.

- Okej. - Och vi älskade

varje sekund av det.

- Gen, bakspisen gör den där saken igen

med röken.

En av dessa dagar kommer det att sätta

igång brandspridarna och sedan, pshh,

och jag städar inte upp det.

- Tack, Helen.

Jag ska kolla på det.

- Okej, wow.

Dessa ser så bra ut.

Chelsea, vacker.

Jag älskar färgerna.

- Tack. - Behöver du påfyllning av gelébönor?

Pappa, jelly bean emergency.

Okej.

Och kanske dessa.

När skulle du berätta om det här?

- Vi ville vänta till efter semestern.

Vi ville inte förstöra din jul.

- Vi visste att du skulle bli...

- Vad, upprörd, förstörd?

Hur var det ens möjligt?

- Ägarna har velat riva den här byggnaden

och utveckla det i flera år.

- Det här kaféet är ditt liv.

Jag är praktiskt taget uppvuxen här med hälften av grannskapet.

Jag menar, hur kan de göra det?

Det här är vårt hem.

- Annie, var så upprörd som du är.

- Det verkar inte riktigt som det.

- Vi har precis fått lite mer tid att smälta det.

Våra händer är bundna.

- Vi har försökt förhandla.

De kommer inte att förnya hyresavtalet.

- Nej, först var det soluppgångsböcker,

då var det delikatessbutiken, Mary's stängs av,

hälften av butikerna i detta kvarter är lediga.

Detta Holt företag,

de plockade bara en kamp med fel familj.

Och jag ska visa dem just nu.

- Annie.

- Vad?

- Byxor.

- Rätt.

- Möte med säljteamet klockan två och ett samtal klockan tre.

Vi har redan drivit det en gång, så jag tror

att vi verkligen borde se till att vi...

- Bah!

Är du säker på att du inte vill ha det här?

Jag ger dig en tio poängs ledning.

- Vad sägs om 10 minuter av din tid

att gå igenom de nya stadgarna

från stadsplaneringskommissionen?

William.

- Och när du får en sekund, låt oss gå igenom de nya stadgarna

från stadsplaneringskommissionen.

- Tog orden direkt ur min mun.

- Pappa ser skarp, ny frisyr ut?

- Nej, du saknade investerarmötet

för vattnet förslaget på fredag.

- För vad det är värt,

Jag gjorde det till mitt möte med drycker på eftermiddagen.

När det gäller ett förslag,

inte riktigt säker på att hon är den.

Kom igen, affären kommer att avslutas.

Och även om det inte gör det, behöver Chicago

verkligen ett annat ansiktsfritt glaskontorstorn?

Jag skojar. - Kommer,

vi står inför två stämningar

i år på grund av din slarv.

Och nu, detta klagomål från bevarandesamhället.

- Åh, klagomålet från bevarandesamhället är...

- Ett tecken på att du inte betalar

tillräckligt med uppmärksamhet åt ditt jobb.

Nog är nog.

Nu börjar du visa riktigt ledarskap

och engagemang eller när det är dags

för att jag ska gå bort från det här företaget,

Jag kommer att sälja den.

- Du skulle inte.

- Sålänge,

Jag har ordnat att allmänna

råd ska arbeta direkt med dig

så att vi kan undvika mer av dessa dyra rättsliga tillsyner.

Faktum är att kandidaterna väntar

direkt ut ur salen medan vi pratar.

- Så du anställer en barnvakt för mig.

- Nej, självklart inte.

Jag förväntar mig att du gör det.

Nu kan du komma tillbaka till ditt, ditt spel.

Lyle. - Herr Holt.

- Någon som kan titta på mina rörelser?

Det är vad jag fick dig för.

- Det är vad jag gör, men det är egentligen inte vad jag är för.

Och jag kan inte göra det lagliga.

- Hur illa är det där ute?

Det är ganska dåligt.

- Yip, det är ganska dåligt. - Ja.

Vart ska du? - Jag vet inte.

Ta en kopp kaffe och sedan direktflyg till Bahamas.

- Kommer. - Lyle, jag är inte ett barn.

Jag behöver ingen chaperone.

Vad jag behöver är en minut för att räkna ut det här.

- Herr Holt? - Ta en kaffe,

Jag skickar ett vykort.

- Mr. Holt, jag är Annie park, jag är...

- Jag vet vad du är, bra.

Låt oss få det här överstökat.

- Få en över med?

- Snälla, jag vet varför du är här.

Du är någon hot shot advokat och du är här för

att berätta för mig, gör det här, gör inte det.

- Jag vet inte om hot shot.

Jag menar, jag är ganska bra.

Vänta, hur vet du att jag är advokat?

- Jag lyssnar på din tonhöjd,

men detta är inte en klar affär.

Jag får fortfarande det sista ordet, är vi klara?

- Nej inte direkt.

Lyssna, om jag bara kunde ha...

- Tyvärr, för 1 person.

- Vad?

Herr Holt.

Wow, du slutar inte.

Lyssna, jag är inte bara en...

Advokat, jag förstår det.

Rådgivare, rådgivare, spela squash?

- Nej. - Åh, det är synd.

Du har definitivt räckvidden för det.

Lyssna, Mr. Holt,

om du bara kunde ge mig två minuter,

Jag tror att du skulle... - Okej, sälj mig.

Vad har du?

- Sälja dig?

Okej, stjärnljuset.

Söt litet café på femte och breda,

röstade bästa våfflor i staden

14 år i rad.

Tekniskt sett 13, men det var bara

för att de lämnade kategorin där borta.

Hur som helst, du kan inte riva ner det.

Jag menar att du kunde,

Jag bor i den delen av staden, Mr. Holt.

Dessa människor, de är trötta på att

pressas runt och skjutas ut och detta café,

det är samhällets hjärtslag.

Om du tar bort det kommer det att bli ett uppror.

- Oj, det var många ord.

Vilket företag sa du att du är från?

- Det gjorde jag inte.

Annie park: Familjerätt.

- Familjerätt, varför skulle du vilja arbeta på en plats?

Som Holt-företag?

- Varför skulle någon vilja arbeta på Holt-företag?

- Är du inte här för ett jobb?

- Nej, du riva ner mina föräldrars café.

Jag kom för att berätta...

- Kommer, kommer, vad i helvete gör du här?

Du har ett halvt dussin advokater som

väntar på dig uppe i vem, vem är det här?

- Det här är Allie.

- Annie. - Annie.

Hon är advokat.

Hon är en bra, mycket bra.

Många passionerade saker att säga om vårt företag.

Hur som helst, vi kommer att fortsätta chatta här.

Så tack för incheckningen.

Jag kommer att meddela dig hur det går.

- Så som jag sa... - Arbetet av mig.

- Vad? - Arbeta för mig.

Min far, den väldigt seriösa mannen där

tror att jag behöver en advokat som tar hand om mig på heltid

och jag råkar tänka annorlunda.

Du skulle inte behöva göra något egentligt juridiskt arbete.

Du måste bara skugga mig och du vet,

se ut som en advokat.

Ja, så där.

- Jag skulle inte arbeta för dig för en miljon dollar.

- Vad sägs om två?

- Verkligen? - Nej nej.

Jag skulle faktiskt inte betala dig någonting.

- Varför skulle jag då göra det?

- För att du behöver min hjälp

spara ditt lilla bageri eller.

- Kafé. - Ännu bättre, jag älskar kaffe.

- Vill du att jag ska låtsas vara din advokat tills?

- Jul, jag kommer att räkna ut det utöver det.

- Och räddar du mina föräldrars café?

Varför skulle jag lita på dig?

- Jag är en man av mitt ord.

Är det ett ja?

- jag

- Bra, jag träffar dig klockan 8:00.

Tack.

Åh, och en, bära affärskläder.

Hej, så vad hände?

Vad sa de?

Ja det var faktiskt konstigt.

Han erbjöd mig ett jobb.

- Ett jobb? - Tja, inte ett riktigt jobb.

Jag måste bara göra det i en vecka.

- Så du tog det?

- Gör exakt vad i en vecka?

- Låtsas vara hans advokat.

- Du är advokat.

- Nej jag vet.

Inte den typen av advokat, som en annan typ

av advokat. - En annan typ,

vänta, jag är så förvirrad.

- Han har ett slags problem med sin pappa.

Han behöver mig att spela sin advokat i en vecka och

i gengäld har han gått med på att rädda stjärnljuset.

Jag vet att det är galen, men det är allt vi har just nu.

Så spelet på.

- Punktlig, jag gillar det.

- Låt mig bara börja med att säga,

Jag tror att det hela är galen.

Och innan jag lyfter ett finger,

Jag behöver bara du, jag behöver... - Håll den tanken.

- Bevis för bandskärning av fotokort.

Du måste välja en.

- Bra, Lyle, Annie, Annie, Lyle.

Lyle är min, vad är din officiella titel?

- Jag har ingen.

Men människans skyldigheter inkluderar personliga assistenter,

livscoacher, stilkonsult och i allmänhet att vara yngre,

smartare och snyggare.

- Yngre kanske.

Jag vet inte, robust och charmig eller karriärfokuserad

men känslomässigt tillgänglig och charmig.

Antingen är de identiska

I den här är ditt högra ögonlock spänt.

Får dig att se ut som om du gömmer något,

vilket låt oss vara ärliga, du är förmodligen,

men det är inte nödvändigtvis något du vill sända.

- Den mindre skissartade är den.

Vi lämnar.

- Ja, just det.

Så vart ska vi?

- Har du hört talas om sphl?

- Samhälle för bevarande av historiska landmärken,

självklart.

- De hotar att stämma mig.

- För vad? - Jag vet inte,

historisk buske eller något.

- En historisk buske?

- Tydligen byggde vi ett parkeringsgarage ovanpå.

- Vad?

De borde stämma dig för mycket

och du behöver en advokat där inne

som är specialiserad på affärsjuridik.

- Nej, dessa människor är ofarliga.

Jag ska bara ge dem lite av

den gamla Holt-bländningen.

- Jag kan inte tro att han bara sa det.

Oavsett, jag ska inte ens prata där inne.

- Förmodligen det bästa.

- Det var inte bara en buske.

Det bonsaiträdet var en gåva från den japanska

premiärministern som en symbol för fred efter kriget.

Trädet var nästan 400 år gammalt.

- Du är upprörd förståeligt och jag ber om ursäkt.

Men låt oss vara ärliga, 400 år är ett ganska anständigt liv.

- Jag tror vad Mr. Holt menar

är att han förstår vikten

av att skydda och bevara

de rika arven från våra samhällen

och i försök att göra detta rätt,

han är värd en julinsamlingsgala

där hela intäkterna går

direkt till din stiftelse och holt företag

kommer att matcha dessa donationer

dollar för dollar.

- Vad hände med att låta mig prata?

- Åh, och hur går det?

Verkade inte riktigt som om de

kände bländningen eller bländningen.

- Åh, jag kan inte vänta med att höra vad min far

har att säga om detta.

- Förmodligen något liknande, lysande idé, Annie.

Du är den bästa advokat som William någonsin har låtsats att anställa.

- Bara kör.

- En julinsamling på en veckas tid

och det var din idé?

Och ur juridisk synvinkel?

Smart, lysande faktiskt.

Rättegången försvinner till relativt låg kostnad

och pressen äter upp den.

Det måste dock göras ordentligt.

Det kommer att vara många ögon på oss.

- Bra, jag kommer att sätta ett lag på det.

- Verkligen kommer, nej.

Jag tror att jag skulle vilja ha dig personligen.

Stort ansvar, hög profil, massor av rörliga delar.

- Pappa. - Liksom

driver ett företag.

Var ska du hålla det?

Det kan vara nästan omöjligt att

hitta en utmärkt plats så sent i spelet.

- Vi har redan det, stjärnljuset.

- Ja, det är perfekt.

Endast de bästa.

- Det stämmer. - Okej.

- Jag tror att det gick bra.

- Vilken del, den delen där jag åkte

från att hantera en halv miljard dollar i

fastighetsutveckling till att planera en julfest?

- Insamling och jag tror att du kommer att ha kul med det här.

- Åh nej, nej, nej, nej.

Jag har redan jobb.

Det här är allt du.

- Jag har ingen aning om hur jag ska planera en insamling.

- Du kanske inte skulle springa runt

dela ut som partifavörer.

- Deal, jag planerar din insamling.

- Din insamling.

- Och jag tar fram det här.

Och när jag gör det måste du lova att

förnya hyresavtalet på mina föräldrars café.

Säg orden.

- Kaféet är räddat.

- Tja, jag får bättre... - Nej.

Vi behöver en konferens från tre.

Du är fortfarande min advokat för veckan.

Det var avtalet.

Hustle up.

- Gelébönor.

Annie, gelébönor.

- Åh förlåt.

- Är du okej?

- Ja, jag mår bra.

Jag tänker bara på insamlingen.

- Ja, det är mycket det hela.

Och jag vet att du vill kasta dig ner i det här.

- Pappa, jag har det.

- Det är inte du jag är orolig för.

Det här är ett stort företag med mycket pengar inblandade

och jag hoppas bara att dina förväntningar är realistiska.

- Har du träffat mig?

- Jag kommer aldrig att glömma när du började skridskoåkning först.

- Åh här går vi. - Du var söt som en knapp,

men man, åh man.

- Du var hopplös.

Du kunde knappt stå,

men ändå fick du oss att köpa skridskor

det var tre storlekar för stora.

- Du var bestämd av den tid du växte in i dem,

att du skulle kunna göra en ordentlig snurrning.

- Och jag gjorde det, eller hur?

Landade den första.

- Tja, den första du landade på din baksida.

Andra gången var du nära

men för tredje gången flög du.

- Landa virvlarna vid skridskor.

- Du har alltid haft denna fantastiska förmåga

att utföra vad du tänker på.

- Vi är här för dig, älskling.

Behöver du någonting?

- Det finns en liten sak.

Det här är förresten vackert.

Jag sa att vi skulle vara värd för det vid stjärnljuset.

- Bra med oss. - Bra.

- Julgranar?

- Japp.

- Okej, jag har ett möte i centrum på 45 minuter.

- Och jag har en evenemangsplan

att jag inte har någon aning om hur jag ska planera och

allt jag vet är att vi behöver ett stort, vackert julgran.

Så här är vi.

Köp skridskor, landa virveln.

- Vad?

- Om du bygger det kommer de.

- Åh jag förstår, så du tror att om du köper en julgran,

resten av festen kommer magiskt bara att falla på plats.

- Flicka kan drömma.

Detta påminner dig inte om när du var liten?

- Ärligt talat nej.

- Har du aldrig valt ett julgran?

- Jag menar att vi hade en,

men jag ställde inte upp det.

Jag skulle komma hem från skolan en dag och där var det.

- Även dekorationer?

- Julen var mer av en titt men rör inte

semester i vårt hus.

Pappa anställer alltid människor för det.

Förmodligen rädd att jag skulle förstöra det.

Och låt oss vara ärliga, han hade nog rätt.

- I så fall en lektion

inom konsten att plocka julgranar.

- Okej. - Det finns tre

huvudkriterier. - Åh.

- En färg, fullhet,

lukt. - Okej.

- Kom igen, prova det.

Okej, det var patetiskt.

Du måste komma in där.

Som att verkligen komma in där.

- Okej.

Åh!

Åh, det är roligt.

Åh, trivs du?

- Jag är ledsen.

- Nu finns det nästan 600 000 kvadratmeter

användbar marknivå på detta block.

Funderar du kommersiellt, bostäder?

- Vi överväger faktiskt

mer av en avancerad shoppingupplevelse utomhus.

- Gå igenom begränsningarna

om vi vill gå vertikalt beroende

på stadens zonbestämmelser

när vi faktiskt överväger att lägga torn till projektet.

Vad gör vi här inne?

- Vad tror du?

- Söt, det kan dock vara lite tätt på dig.

- Inte för mig, för Charles.

- Ditt barn?

- Nej.

- Miniatyr pojkvän?

- Nej, min hund.

- Charles, efter prinsen?

- Charles efter Charles dickens.

Jag läste "stora förväntningar" i

nionde klass och det förstörde mig.

- Jag älskade henne mot löfte,

mot förnuftet, mot hoppet,

mot all motlöshet som kan vara.

Du hånade när jag nämnde köpcentret, varför?

- Åh får jag prata?

Jag vet inte.

Verkar bara lite ton döv.

Levnadskostnaderna är redan höga,

människor kämpar redan.

Du sätter ett köpcentrum tvärs över gatan och

alla dessa butiker längs denna remsa går ur drift,

inklusive den här.

Och det är på dig.

- Jag skulle gå med en jultomtdräkt.

- Jag ska gå med båda.

- Uppskattar att du sätter dig ner med mig, Ted.

Du är en tuff kille att få en publik med.

Det finns massor av människor som

hoppas kunna gå i affärer med mig.

- Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var en av dem.

Jag känner till ditt företag.

Främst kommersiellt, höghus,

bostäder, den typen av saker.

- Bland annat.

Egentligen tittade vi bara mycket på norwood parkområdet

Jag tror att du kanske är... - Så länge

eftersom det inte är ett hotell eller ett köpcentrum eller något.

Det sista som staden behöver är en annan av dessa.

- Hålla med.

Nej,

fastigheten vi tittar på är...

- Allt bra där borta?

- Ja, bra, ja.

Det är bara menyn på franska.

- Det är en fransk restaurang.

- Jag insåg det.

Jag vet bara inte vad något av detta, detta franskt.

- Ingen gör.

- Det är okej, jag tar bara det vanliga.

- Å nej.

Snälla du.

- Wow.

Vad är detta?

- Det är fois gras.

Anka lever.

- Någon chans att du får en av dem för mig?

Tack.

- Okej, jag måste visa dig den här.

Du kommer. - Okej okej.

- Titta, titta på honom i hans lilla pjs.

Är det här Charlie?

- Ja.

- Awe och en terrier att starta,

du skojar med mig. - Ja.

- Nåväl min gigi och jag har tre av dem,

alla räddningar också.

- Nej, kom ut hit.

- Han har tre av dem. - Ja, du kommer ut ur henne.

- Kan du tro det?

Vänta, det är du. - Va va?

- Han ska.

Vänta på det.

- Vad?

- Gå ut härifrån.

Tja, det handlar bara om den sötaste darn-saken

Jag någonsin har sett. - Jag vet.

Det är din.

- Å nej, nej, nej, nej, - ja, nej, nej,

Nej nej nej nej. - Jag kunde inte.

- Du tar det. - Nej, jag kunde inte.

- Ja, det är ditt.

Du behåller det.

- Är du säker? - Jaja.

- Tja, gigi kommer att vända ut.

Ni två kommer överens som gangbusters.

Du vet, vi håller en liten

julfest i huset fredag kväll.

Jag skulle vara hedrad om du går med oss.

Du måste komma.

- Jag skulle gärna vilja, tack.

Tja, kanske kan det komma.

Jag har pratat om ditt öra hela lunchen

och kommer att höra, han har några

bra idéer som han gärna vill ge dig.

- Tja, varför inte?

- Jag menar.

- Det är alltid dags att chatta lite.

- Varsågod.

Han är så trevlig.

- Tja, han visste verkligen en glans för dig.

Kurs här jag säljer samma företag.

- Åh, trädet levererades till kontoret.

- Kontoret?

- Ja, de var inte redo för det vid stjärnljuset,

så jag fick den levererad till kontoret.

- Vems kontor?

Vad saknar vi?

- Jag vet inte.

Typ av svår att se med det jätte trädet i vägen.

- Åh slappna av, det är inte så stort.

- Whoa, stort träd.

Ädelgran, kung av barrträd, trevlig.

- Behövde du något, Lyle?

- Inte riktigt.

Hörde att det fanns ett träd här inne och ville se själv.

Får vi alla en nästa år? - Lyle.

- Fint, faktiskt ja.

Alla inbjudningar har gått ut

och jag har redan ett antal rsvps.

- Bra, det är riktigt bra.

Vi har officiellt människor som kommer till en

insamling som nu endast består av en julgran.

- Tja, köp skridskor, landa virveln.

Vart ska du?

- Åh, jag har drycker.

- Drycker just nu?

- Behövde du något?

- Nej.

- Bra, jag ses i morgon vid bandskärningen.

Du har Lyle om du behöver något.

- Du behöver fotograf, musik,

värd saker, presentpåsar, åh och ett tema.

Varje fantastisk fest har ett tema.

- Ett tema.

- Och varje dag vi får fira invigningen

av en ny byggnad är en fantastisk dag för holtföretag.

Och jag är säker på att det finns

varmare platser som ni alla vill vara.

Så jag kommer att hålla på det.

Låt oss klippa det här bandet

och få showen på vägen.

- Det är en imponerande byggnad.

Hur många mammor och popbutiker

måste du riva ner för att bygga den?

- Ingen, det var ett barnhem.

Tror du verkligen att jag är ett så stort monster?

- Vill du verkligen att jag ska svara på det?

- Du vet, jag vaknar inte på morgonen och tänker,

pojke, idag skulle jag verkligen vilja bygga ett 55 våningar stort kontorstorn.

- Nej, du är mer en lyxig typ av kille.

Behöver du mig längre idag?

- Inte specifikt.

Har du någonstans att vara?

Ja, jag har ett ärende som jag vill springa.

Det är faktiskt inte långt härifrån.

Jag kan ta en taxi.

- Nej, nej, nej, nej, var inte dum.

Vi kör dig.

Spänn upp.

Leksaksaffär?

Vi planerar en insamling, inte en barnfest.

- Jag behöver ett tema.

- Jag men jul var temat.

- Julen är säsongen.

Temat kommer att göra natten minnesvärd.

Jag vet bara inte vad det är än.

- Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var lite imponerad.

- Julen började inte ens i vårt hus

tills vi hade varit i Conrad.

Det här får inte ut barnet i dig,

då måste vi kontrollera ditt hjärta.

Vänta, har du ett hjärta?

- Inget sätt, är det här gratis?

Choklad eller jordgubbe?

Vänta, jag känner den här.

- Du kommer att vägra granola baren eftersom den inte är organisk,

men du kommer att äta glass

som är avsedd för barn före lunch?

- Glass är för alla,

när som helst, var som helst.

- Allt annat än vanilj.

- Tack.

- Tack.

- Så du kommer hit varje år?

- Åtminstone en gång

första gången var när jag var fyra.

- Och minns du det fortfarande?

- Som det var igår.

Det var med mina föräldrar, mina nya föräldrar.

Jag adopterades ett par veckor före jul.

Sedan blev det en tradition.

- Wow.

Beklagar verkligen den barnhemskommentaren från tidigare.

- Ja.

De sa också att jag kunde välja vad jag ville det året.

- Man, det är inte en upplevelse jag någonsin har fått.

Min fars sekreterare gjorde all shopping.

Berätta för mig att du gick med

jätte plast elefant.

- Den riktiga.

- Verkligen? - Nej.

Wow.

Det var bara en enkel snöklot.

Men när jag såg det visste jag att jag var tvungen att ha.

Det var en av de saker som,

du vet att du bara kände att det alltid hade tillhört dig.

Det är lite julmagi.

- Varför inte det för temat, julmagi?

- Julmagi.

Det är alla saker som transporterar

dig till en värld där allt är möjligt.

Ja jag gillar det.

Det finns hopp för dig ännu, William holt.

- Känner du att ta en lunch?

- Ja, men jag får välja plats den här gången.

Se, det är så vanliga människor äter.

- Åh, jag har sett reklamfilmerna.

Du vet, jag gick faktiskt till

privatskolan inte så långt härifrån.

- Jag kan föreställa mig dig i gymnasiet.

- Åh, berätta.

Super populär, kapten för vad som helst

lag, definitivt prom king, definitivt.

- Är det vad du tycker?

- Ja, det är den historien du ger bort.

Har jag fel?

- Okej, ingen har någonsin sett detta någonsin,

förutom Lyle som jag är ganska säker på att jag stal

en kopia om han skulle behöva utpressa mig en dag.

Jag ger dig William holt, hjärtbrytare.

Definitivt inte prom kung.

Jag gick inte ens.

- Det är du? - Det är jag.

- Nej.

Jag menar, han är söt, du är söt.

Nerdy definitivt, men söt.

- Okej, visa mig din.

- Nej. Kom igen,

kom igen. - Nej, ingen får se det.

Ingen, inte gradfotoet.

Okej, jag är säker på att jag har något annat, något.

- Ge mig varorna. - Det är bara rättvist.

- Okej.

Åh ja, där är det.

- Var du administrativ assistent?

Till ett cirkusföretag?

- Nej, det var konståkning och jag tog det väldigt seriöst.

- Jag förstår. - Jag menar att jag försökte.

Ja, jag. - Det är väldigt charmigt.

Du har kommit långt.

- Så har du det.

Svårt att tro det

den där killen har gömt sig där inne hela tiden.

- Ja.

- Julens magi.

Det är perfekt.

Det är det naturligtvis.

Det var det du pratade om.

- Ja, faktiskt var den inte alls jag.

Det var viljan.

Ja, hans enda bidrag till hela saken.

Det var åtminstone bra.

- Det låter säkert som ni två

går bra överens.

- Är det här killen?

- Japp.

- Whoa, stilig. - Annie.

Åh nej, han ser ut som en charmör, eller hur?

- Okej, okej, - titta på hans käke.

- Blåa ögon. - Hur som helst insamlingen,

hej, det kommer bra.

Fick fotografen bokad,

musiken är klar.

- Hur är det med mat?

- Mat.

Mat, hur glömde jag bort maten?

Jag tänkte bara för att vi var en restaurang,

Jag tänkte inte ens på maten.

Jag visste att vi skulle ha det här.

- Annie, vi gör frukost.

Jag menar, vi kan hantera desserterna men.

- Vad ska jag göra?

Vad ska jag servera till middag?

- Inte våfflor.

- Tack, Helen.

Lyle, var är viljan?

- Det är fredag.

Han spelar squash med sin far på fredagar.

- Det gör han självklart.

Ja, varför skulle han fylla i det?

Du vet, varför är jag ens här?

Det är inte som att jag har en

insamling att planera på fyra dagar

och varje gång jag försöker fatta ett beslut vet

du att jag tumlar huvudet framåt i ett kaninhål

full av större och större problem

som hotar att kväva livet direkt ur mig.

- Okej, du kommer med mig.

- Lyle, förlåt, jag har inte tid för det här.

- Annie, lita på mig.

Du har inget val.

Kom igen, vi åker.

Ingen cateringfirma? - Jag vet.

Det är $ 1000 per tallriksmiddag.

- Ja jag vet. - Middagsdelen

är rätt i namnet.

- Jag vet inte, jag gör inte den här saken.

Jag är inte stolt över mig själv heller.

- Åh, Dalai Lama?

- Nära nog.

- Hej. - Michael, du måste vara Annie.

- Ja trevligt att träffa dig.

- Perfekt timing, hon behöver din hjälp.

Den här mannen kunde skriva sin egen matblogg.

Kan inte laga mat för att rädda sitt liv,

men han vet allt om det.

- Hur kan jag vara till tjänst?

- Åh, det är bra.

Tack, det är väldigt snällt.

Det är bara, jag mår bra.

Jag behöver en restaurang som igår.

Vad tjänar du till och med för $ 1000 dollar en insamling av tallrikar?

- Det kan vara vad du vill.

Vilka saker tycker du om att äta?

- Skjutreglage, Mac och ost, kycklingfingrar.

- För Chicagos rikaste elit,

inte ett barns födelsedagsfest.

- Jag vet.

- Låt oss prova det här.

Vad skulle godkänna?

- Gyllene crested däck lever.

Jag vet inte, jag skulle fråga honom,

men han spelar squash med sin far.

Vem vet vad han vill.

Han har hela världen framför sig på ett silverfat och

halva tiden, han agerar som om han vill tippa den.

- Ibland när människor känner sig pressade eller boxade in,

de gör saker som verkar vilt av förnuft.

- Inbäddat i vad?

Fås en miljard dollar företag?

- Det är vad hans far vill,

men det är det han vill?

Jag tror att om du tittar bortom fois gras och

skräddarsydda kostymer, kommer du att upptäcka det

han är egentligen bara kycklingfingerkär i hjärtat.

- Att vara gift med en psykolog har ibland upp och ner.

- På tal om den där lilla italienska platsen

som kommer att skicka oss till på årsdagen,

är precis nere på gatan,

- ja? - Ja.

- Jag är säker på att det passar.

- Då är det kommer att godkänna.

- Det är värt skottet.

- Ja

- vördnad, det var stora herrar, tack.

Vi kommer att vara i kontakt.

- Vi ses. - Okej tack.

- Ja och han snubblade in i det

och jag var precis som precis under bordet.

Det var det värsta jag någonsin,

Jag är inte, jag är inte ens.

- Det ser ut som att jag saknade en fest.

- Hej, hej, ja.

Nåväl, vi hade en lunchsak och

sedan blev det en matsmakning.

- Åh då blev det en buffé.

Jag tror att jag hade 30 av de små ravioli-sakerna.

- Med tryffelarna?

Jag vet, jag borde ha fäst några för senare.

- Du borde ha. - Det är okej,

Jag är smart, det gjorde jag.

Tack så mycket för din hjälp, Michael.

- Så glad att vi fick sorterat catering.

Åh jag också, tack.

- Vi ses snart igen. - Okej, ja.

Hejdå. - Hejdå.

- Det är som om du hade en produktiv morgon.

Du vet, min eftermiddag är faktiskt

ganska öppen om du behöver något.

- Nej, jag tror att jag är bra, tack.

- Bra.

- Kommer du att vara min tjänst alls i eftermiddag?

- Nej, nej, jag tror inte det.

- Okej, jag antar att jag träffar dig på Teds julfest.

- Ja okej.

- Okej.

- Åh, klädkod?

- Det är en julfest, avslappnad.

- Casual, casual, okej.

- Hej.

- Hej.

- Du ser.

Nej nej nej.

Vad är det här, vad är den här tröjan?

- Vad menar du vad är den här tröjan?

Du sa avslappnad.

- Jag sa avslappnad, jag menade som, du vet, trevlig avslappnad,

inte bingokväll vid legionen.

- Tja, där är du.

Välkommen, kom in.

Jag är så glad att du kom.

- Tack så mycket för att du har oss.

- Får jag ta dina rockar?

- Japp.

- Annie?

- Å nej, det är okej.

Det är kallt ute och jag vill inte ge dig några problem.

- Åh det är inga problem alls.

Dessutom tenderar det att bli lite varmt här inne.

- Japp.

- Gigi, det här är Annie som jag berättade om.

- Åh min.

- Jag vet att han sa att det var avslappnat så...

- Jag har exakt samma tröja.

Jag har inte använt det år.

Ted, vi måste gräva ut dem ikväll.

Jag har en hel bagage full, hur kul.

Låt mig presentera dig för alla.

Börjar med Karlie.

- Åh, jultomtendräkten.

Hej Karlie. - Det är Karlie.

- Titta på jultomtendräkten. - Älskar jultomtendräkten.

Det här sättet son.

- Ted säger att du jobbar med någon form av insamling.

Något vi kan göra för att hjälpa till?

- Åh, jag tror att vi har det.

Ja, jag menar att jag inte är så

säker på insamlingsdelarna, men.

- Jo, det är den lätta delen.

Lämna det åt mig.

Jag kommer att sälja några tallrikar till dig.

Be om ursäkt,

Jag skulle bara fånga din uppmärksamhet i en sekund.

Min vän Annie är här värd för en insamling

för bevarandesamhället på tisdagskvällen.

Jag skulle betrakta det som en

personlig tjänst om var och en av er

skulle gå med gigi och jag i att delta.

Jag undrade varför det kändes som

hela livet hade lämnat festen.

Här står du utanför.

Vad händer?

- Yip, litet, tonårigt problem.

Det var riktigt trevligt av Ted att bjuda in alla dessa människor, men.

Men?

- Tja, starlight-kaféet rymmer bara 95 Max

och vi är redan vid den gränsen,

så. - 95 vad?

95 bord?

- Ingen vilja, människor.

Och det var åtminstone

ytterligare 50 av dem här på festen.

Det är ett café, det är inte Madison Square Garden.

- Är du seriös just nu?

Godnatt, vi ses på tisdag.

Har du någon aning om hur dåligt det här kommer att se ut?

- Tja, inte så illa som att du nästan riva en byggnad

du vet tydligt ingenting om.

- Vi kan inte bara gå in och bjuda in alla.

- Hej. - Hej, det är väldigt trevligt

att träffa dig.

Vad ska vi göra?

- Vi ska inte göra någonting, okej?

Det här är en jag-sak, kommer.

Så du kan gå tillbaka till dina drycker och din squash

och vad det än är gör du för att vara

lyckligt omedveten eftersom det är vad du gör.

Det är inget för dig.

Detta är ett spel, men det är inte för mig.

Det här är mitt liv, det här är min familj,

det här är min historia.

Så jag ska åka hem och försöka

fixa det för det är vad jag gör,

det är vem jag är.

Den enda personen jag kan lita på att visa

upp för mig är jag och jag är okej med det.

Åh och tröjan,

det är en stor hit.

Kommer, vad gör du?

- Jag kom precis ner på promenad och såg inte...

- Nej, vad gör du här?

Det är lördag morgon.

Jag är säker på att du inte kom för att skyffla min promenad.

- Nej.

Sanningen är igår kväll, du sa några saker

till mig som inte var helt smickrande.

Och även om jag inte håller med några av dem,

gjorde du några kommentarer som hade viss sanning.

- Kommer. - Jag vill hjälpa till.

Annie, vad händer där nere?

- Det är bara en vän, mamma.

- Mamma?

- Hej.

Vill ni två komma upp?

Vi hade precis gjort frukost om du är hungrig.

- Åh nej, han kan inte.

- Jag skulle älska det.

Fler våfflor?

- Nej tack. - Okej.

- Vad får dig ut på det här sättet på en lördag morgon, eller hur?

- Tja gen, din dotter och jag befinner oss

i lite av en knipa.

- Så vi här.

- Jag vill hjälpa till.

Dessa är otroligt, vad lägger du in här?

- Åh, det är en gammal familjehemlighet.

Jag skulle kunna säga dig, men då skulle jag...

- Agave, är det agavesirap?

Betyder det att du fortfarande måste?

För jag vill inte bli begravd i dessa skor.

- Du har rätt, han är så charmig.

- Mamma, det sa jag inte.

- Du sa att han var snygg och charmig.

- Nej, det gjorde jag inte.

Helen sa att han var snygg.

- Åh, jag gillar Helen. - Och då sa du charmig.

- Du sa att han var charmig.

Jag sa ingenting.

Jag sa definitivt inte att du var charmig.

- Vad mer sa du definitivt inte?

- Kommer, det här har varit kul.

Jag har en kris att hantera.

Så jag kommer att gå till stjärnljuset.

Kommer, tack så mycket för detta oanmälda besök

och jag pratar med dig i morgon

eller nästa dag eller kanske aldrig.

- Jag kommer med dig.

- Jag är okej, det är bra.

- Varför vill jag hjälpa till?

- Varför inte, han kan komma.

- Han vill hjälpa, låt honom komma.

- Fina, jag ska klä mig.

Will, gör bara ingenting.

- Hon har alltid varit...

- Hårt oberoende.

- Ja, ända sedan hon var liten.

- Gillar att hantera saker själv.

Men när hon säger att hon ska göra något.

- Hon hade fullt bra kommer att få den saken klar.

- Pojke, du får inte komma bort.

- 95 personer, även det känns som en sträcka.

Om du inte kommer att sätta några av dem på taket.

Är det planen,

kommer du att sätta några av dem på taket?

- Okej, jag är bokstavligen så nära.

- Att du är på hästen?

- Ja.

- Mycket historia här.

Du känner den här platsen,

det är inte vad jag trodde det skulle vara

på ett bra sätt.

- Jag vet.

- Och leksaksdriften, är det bara du?

- Ja, det är något vi gör varje jul.

Ibland hjälper till och med bara en

extra present eller två under julgranen.

- Tankar, idéer, lösningar?

Hyr en grävmaskin, spräng ut några väggar,

spara lite problem på vägen.

- Jag vet inte, jag kan inte se hur vi kan göra det här.

Det måste finnas någonstans nära.

Kanske går vi till gymnasiet.

- Fluga och balklänningar och en gigantisk låda

luktar bara svett.

- Det låter som mitt prom.

- Kanske är det för det bästa jag inte gick.

- Kanske lägger vi dem alla i bokhandeln.

- Det är faktiskt inte en halv dålig idé.

Hela denna byggnad var en stor butik.

Strax efter andra världskriget precis

innan min familj öppnade caféet,

den delades i hälften.

Den här andra hälften blev soluppgångsböcker.

- Pappa, jag skojade bara.

Bokhandeln har varit stängd i flera år.

Varför stängde den av?

- Jag vet inte, du måste fråga killen

som äger byggnaden.

Okej.

- Perfekt.

Inget till det.

Okej, vi har bekräftat Maros flyttbil,

en massa volontärer,

imorgon kanske inte är omöjligt.

- Jag kan få Carl att hjälpa till.

- Åh, det är bra.

- Nej, inte så mycket i en kommersiell applikation

för i ett hus som det här,

överhänget, uppmärksammar du?

Skriver du ner det här?

Är särskilt viktigt

för om snön glider av

när du går ut genom dörren

slår du dig i huvudet med snö,

plötsligt är hela dagen förstörd.

- Förväntade honom att vara lite mer,

Jag vet inte, haj som.

Jag älskar inte att han sliter

marshmallows från pepparkakabyn,

men överallt verkar han

som en ganska anständig kille.

- Det är ganska bra, titta på det här.

Åh, gillar du den där?

- Will, tack så mycket för din hjälp idag.

Jag tror att vi kan... - Håller du fast

för showen ikväll?

Levande musik, händer bara en gång om året vid jul.

- Han är upptagen, du är upptagen.

- Jag är vidöppen.

Jag skulle älska att.

- Bra, vi ses på sju.

- Okej, vi ses då, gen.

Det låter kul.

- Okej.

Jag ska åka hem och byta och mata Charles,

så.

- Har du något emot om jag taggar med?

Jag känner att jag bara kommer i vägen här.

- jag

- Bra.

- Du kanske borde hänga tillbaka här.

Ibland är han smutsiga nya människor

och jag vill inte... - Vem, den här killen?

Nej, han är inte skit.

Han är en bra kille.

- Okej, jag ska bara gå. - Åh, han är en bra pojke.

Han älskar det när du kliar honom i magen.

- Okej. - Åh, titta på det ansiktet.

Det är ren kärlek där.

Åh ja.

Du har tur med den, vän.

Hon är en av de goda.

Du vet det, eller hur?

Okej, behöver inte skrika.

Vad säger du, känner för att ge mig turnén?

- Så.

- Du ser bra ut.

- Jag kastade bara på det som var smutsigt, var inte smutsigt.

- Är det här?

- Ja, det är det.

- Tänk om jag? - Säker.

Det är de krossade pärlorna som får det att skimra så.

- Det är vackert.

- Det brukade ha en nyckel som finns här bak

som du skulle sluta med

och hon skulle snurra i snön.

- Vad hände med det?

- Inte riktigt säker.

Jag brukade ha nyckeln på en kedja runt halsen

och en dag såg jag ner och den var borta.

Jag grät i flera dagar.

Min pappa letade överallt efter det.

Jag är inte säker på vem som var mer besviken, han eller jag.

Det är länge sedan hon dansades.

Tja, jag ska mata Charles och då

borde vi förmodligen gå tillbaka dit

eftersom vi inte vill missa showen.

- Hej allihopa.

Det är så speciellt för mig att vara här vid julstjärnan.

Jag minns första gången som någonsin hade skrivit en låt,

Jag utförde det här och jag var tio

år gammal och jag var så nervös.

Men att veta att det skulle finnas

våfflor där ute som väntar på mig efter,

det påminde mig om att allt skulle bli okej.

Den här låten är en av mina favoriter och jag hoppas att du gillar den.

- Vilken tid ska jag vara här imorgon?

- Vad?

- För att hjälpa till med bokhandeln och vad inte.

Vilken tid börjar vi?

- Åh, kommer du inte att behöva.

- Jag vet, Annie.

Jag vet att vi inte behöver.

Jag vill hjälpa om du tillåter mig.

- Åtta. - Åttonde.

- Var här vid åtta. - Okej.

- Hej, jag undrade bara om du fortfarande var.

Stilig och charmig?

- Tyvärr, jag såg dig inte dra upp dig.

Jag trodde det kanske.

- Du trodde att jag räddade, att jag flög.

- Nej.

Jag menar att du kanske hade ett drinkdatum eller.

- Ja.

För rekordet var den drinkdagen med min revisor.

- Jag tänkte inte på det.

- Åh, så du tänkte på det först?

- Öppna dörren, tack.

Tack.

- Det finns något du inte ser varje dag.

- Precis när du tror att du känner någon,

livet är fullt av överraskningar.

- Det finns mat om du är hungrig.

- Åh toppen.

Ta lite när jag är klar.

Fötter, fötter, fötter, fötter, fötter. - Åh ja, naturligtvis, ja.

Jag var precis på kaféet.

Det finns mycket historia där.

- Ja.

- Och Annies föräldrar, de är riktigt bra.

- Ja. - Ja.

- Lyle?

- Jag vet om ditt avtal.

Jag hoppas bara att du kan

eller de åtminstone du har tänkt på

hur du kan hålla upp din ände av det.

Jag vill bara inte se dig skadas, det är allt.

- Ja.

- Bra bra.

Jag ska ta en tallrik.

- Bra, ta en väska också.

- Okej.

- Hej.

Ja, tack så mycket för att du ringde tillbaka.

De avbröt.

- WHO? - Catering.

De avbokade bokstavligen bara.

Jag ringde dem för att berätta för dem att det kommer att

bli fler människor och de sa att de inte kunde ta emot.

- Wow.

Vad?

Det är gott.

- Åh, jag lät köttet suga in dem.

- Hej Eddie.

- Annie, det är bra att se dig.

- Det är bra att se dig.

Sköter du?

- Vanligtvis inte, men för dig,

Jag kunde böja reglerna lite.

- För hur många?

- 100 ge eller ta.

- Jag har gjort 100 tidigare, men inte med alla lastbilar.

- Är du fri tisdag?

- Fri som en fågel.

- Hej Ursäkta.

Föreslår du faktiskt att vi serverar våra gästar

från en släpvagn på tomgång utanför kurvan?

Inget illa menat. - Ja.

Jag är och jag kommer att parkera

den framåt och mata dem därifrån.

Några invändningar? - Trevlig.

- Bra.

Betrakta dig själv bokad.

Problemet löst.

- Klart och klart.

Du måste prova något av detta, bro.

- Okej.

Svårt att tro att vi har gjort allt det på en dag.

- Det är samhällets kraft.

Jag borde komma tillbaka

och ta hand om några av dessa, detaljerna.

- Eller faktiskt känner jag den här lilla platsen

det är inte så långt härifrån.

Det är ganska coolt.

Kan vi kolla in det?

- Känner du en plats?

- Varför har du någonstans att vara?

- Nej, men jag menar, jag.

- Men, men kom igen.

Det är okej att färga utanför linjerna en gång i taget.

Det blir kul, lita på mig.

Bra, låt oss gå.

Jag kör. - Okej.

Okej. - Okej, titta på ditt steg.

Var är vi?

Känns som nordpolen.

- Okej, enkelt. - Okej.

Okej.

Kan jag öppna dem? - Ja.

- Åh.

- Sa att du gillade konståkning.

- Så. - Wow.

Åh min, titta på det här,

- det är vad jag trodde.

Åh min.

Redo att visa mig hur det görs?

- Okej, ja,

fullständigt avslöjande har det gått ett tag.

Som en lång stund. - Okej.

- Wow, okej, okej.

Oj!

Nej, nej.

- Du äger en skridskobana

och du vet inte hur du ska åka skridskor.

- Jag äger en massafabrik,

vet inte hur man gör papper heller.

Så vad är ditt drag, hot shot?

- Jag behöver inte flytta.

- Åh kom igen.

Jag vet att du har flyttat.

- Jag vet inte att jag har flyttat. - Vad är ditt drag,

vad är ditt drag?

Vad var din efterbehandlare?

- Okej fint.

Jag har flyttat

men jag behöver en partner och.

- Du? - Testa mig.

Jag är en snabb studie.

- Okej.

Okej.

Här, lägg händerna på midjan.

Jag kommer att räkna tillbaka från tre

och när jag gör det kommer du att lyfta mig.

- Vad? - Ja.

Redo, släpp mig inte.

Löfte? - Okej, ja.

- Okej, tre, två, en.

- Jag förstörde ditt drag.

- Gjorde tricket.

Tack, det var oväntat.

Jag måste bara ta några

saker och det går bra att gå.

- Är du hungrig?

Jag tror inte att jag har ätit hela dagen.

- Ja.

Jag känner en plats och han lagar mat.

- Jag kanske inte kan åka skridskor för att rädda mitt liv,

men jag piskar upp en ganska genomsnittlig grillad ostsmörgås.

- Tack, det är perfekt.

- Inte dåligt.

- Ganska bra.

- Om jag inte har sagt detta ännu,

du har gjort ett otroligt jobb den här veckan.

Jag är seriös.

Jag tror att vi båda vet att om jag planerade

en insamling skulle det bara vara en skålkringla

och ett par fällbara bord.

Du vet, om lagen någonsin faller igenom.

- Åh ja.

Jag kommer att ha det i åtanke.

- Jag slår vad om att du kommer att göra det.

- Jag är dock ganska glad där jag är.

- Var det alltid planen, familjerätt?

- Lag var.

Ja, jag visste alltid att jag ville hjälpa människor.

Familjerätt verkade som en naturlig

passform, särskilt genom adoption.

Jag menar, det kan vara en tuff

process men det är verkligen givande.

- Och du var fyra när du adopterades?

- Ja, ja.

Du vet att det är konstigt,

de flesta saker i den åldern är suddiga,

men den dagen,

den dagen minns jag att det var igår.

Så många blandade känslor.

Var bara riktigt glad att ha valts,

körde hem till mitt faktiska hem

och ändå känna att inget av det var riktigt.

Jag hade tillbringat så mycket tid på att vilja ha den känslan av

säkerhet, den känslan av hemma, jag tror att det var svårt för mig

att tro att det faktiskt hände.

Jag har alltid haft den här sjunkande känslan som

att allt bara skulle försvinna i ett enda andetag.

- Det är mycket för en fyraåring.

Det är mycket för alla.

- Ja men samtidigt,

det gav mig denna känsla av tacksamhet för

varje dag som jag hade med dem efter det.

Jag tror att det är därför jag älskar jul så mycket.

Det tar mig tillbaka till den tiden, vet du?

I början av oss ger det oss en hel cirkel,

eller hur?

Julens magi.

- Och hur är den rädslan nu,

av allt glider det bara bort?

- Närvarande.

- Det behöver inte vara.

- Så gå igenom detta igen.

Du vill ta de cirka två miljoner dollar vi

spenderade på att utveckla detta projekt

och precis vad, kasta det i papperskorgen?

Vi är redan planerade för rivning.

- Jag känner bara att vi behöver tänka om vår strategi.

Pappa, det kaféet är en integrerad del av området.

- Vi har redan genomfört en lokal effektstudie.

- Jag vet, jag vet, men jag har varit där

och jag har sett det själv.

Vad Andys föräldrar har gjort

med det kaféet för det samhället...

- Vänta, vem är Annie?

- Annie, min advokat.

- Och hennes föräldrar har intresse av det kaféet?

Det låter för mig som en

ganska allvarlig intressekonflikt.

- Det skulle vara,

men Annie är inte min advokat.

Hon är advokat, men hon är specialiserad på familjerätt.

- Varför jobbar hon då för vårt företag?

- Det är hon inte, tekniskt.

Vi, jag gjorde ett avtal med henne

om att hon skulle skugga mig fram till jul

och framträda som min advokat så att du skulle göra det.

- Jag förstår kärnan.

Och i utbyte mot?

- Jag sa att jag skulle ta en titt igen på projektet.

Men pappa, det här handlar inte om någon

överenskommelse eller någon tjänst för en vän.

- Vem planerar den här insamlingen?

- Annie gjorde mycket av arbetet inledningsvis,

men jag har hjälpt.

Jag spenderade hela tiden

dag igår... - Du har hjälpt

med det projekt som jag bara har ansvaret för dig?

- Okej, jag vet att det låter dåligt.

- Nej, det gör det inte.

Det förvånar mig faktiskt inte.

Låter bara som samma gamla historia.

Om du kommer att ursäkta, måste jag komma tillbaka till jobbet.

Jag har ett företag att driva.

- Igår var speciell.

Å nej.

Åh nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej,

nej, nej, nej, radera, radera, radera, radera,

vad gjorde jag just?

- Satsa att du är glad att äntligen se den där saken ut genom dörren.

- Lite vant vid det.

- Vad? - Gör inte vad jag gör.

Vad gjorde du?

- Jag gjorde ingenting, det är problemet.

Och jag tror inte att jag kan.

- Hej. - Hej.

Jag måste prata med dig.

- Jag först.

Okej.

Jag vet att det var lite av en blick men

inte vid semester vid ditt hus, juletid.

Men i mitt var det båda.

Så jag sparade det här trädet för sist.

Jag tänkte att du kanske skulle vilja hjälpa mig att dekorera den.

- Annie, jag... - Will, jag har väntat

hela veckan för att göra detta, snälla?

Kan du bara,

kan du ge detta till mig?

- Ja. - Okej.

Öppna den.

- Det är en snöklot.

- Verkade bara passande.

William holt håller på att dekorera sitt första julgran.

Verkligen är en värld där allt är möjligt.

Fortsätt, det behöver inte vara perfekt

- tryck.

Ta-da.

- Hur kändes det?

- Ganska bra.

- Ja, vill du göra en till?

- Jag gör. - Bra, för det har jag

ungefär 300. - Okej.

Inte illa för en rookie.

Det är det, det är allt.

Vi är klara.

- Japp. - Platsen ser bra ut.

- Ja.

Antar att det här är det.

- Ja. - En veckas slut.

- Ja, gick snabbt.

- Ja, det gjorde det.

Bästa falska jobb jag någonsin haft.

- Annie, jag...

Tack för det här.

- Ja.

- Men vi ses i morgon.

Ha en god natt.

Okej försiktig nu, försiktig.

Lätt, okej, här går vi.

Det här sättet, bra.

Härifrån, precis där.

- Greg, hur mår du?

Bra att se dig, tack så mycket för att du kom.

Du ser bra ut.

Hej killar, tack för att ni kom.

Åh det ser bra ut.

Åh wow, hej.

- Hej.

- Wow.

Ursäkta mig.

Du ser fantastisk ut.

- Tack.

Du ser.

- Vad? - Nej.

- Du sa avslappnad.

- Det är perfekt, du ser perfekt ut.

- Jag har en liten överraskning för dig.

Blunda.

Kom igen.

Nästan, nästan.

- Okej. - Sluta.

Öppet.

Ta-da.

- Åh min.

Will, du gjorde det här

för mig?

- Det är bara lite julmagi.

- Ja, åh.

- Du kom inte så långt ut

att stå i dörren.

Ska vi?

- Jag vill tacka alla än en gång

för att gå med oss i kväll och stödja

det vi anser vara en mycket ädel sak.

Så äta, drick, dansa.

- Du gjorde det.

- Vi gjorde det.

Jag måste tacka dig.

- För vad?

- Nåväl för många saker, faktiskt.

För din tröja för en,

För att jag påminde mig om hur bra det känns

att skratta tills mitt ansikte gör ont,

för att visa upp för mig,

men mest för

får mig att känna.

- Annie, den där klänningen.

Skojar du? - Wow.

Var fick du det?

- Så ledsen, är vi?

- Ett jobb här, son.

Dessa saker är alltid så trånga

och den som kom på den här idén.

- Geni, jag älskar brisket.

- Jag håller med, jag kommer att låta geniet veta.

- Och det här utrymmet, det är underbart.

- Åh, mycket historia här.

Jag tror faktiskt att den gamla

järnvägen förr körde precis nerför gatan.

- Inte skojar?

- Din pappa fyllde i oss med utvecklingsplanerna

för denna plats.

Han säger att du bara tappade rivningen i början av januari.

Lycka till.

Även om jag hatar att se en sådan plats gå.

- Annie, Annie.

Hej Annie, åh, hej.

Det är väldigt bra att se dig, förlåt.

Annie, Annie, jag försökte.

- Gjorde du?

Gjorde du verkligen?

För när jag lovar någon, kommer,

Jag behåller det, jag följer igenom.

Jag litade på er.

Jag litade på er

och du bröt det. - Annie.

- Det finns en anledning till att människor inte färgar

utanför raderna, kommer.

Gör bara allt rörigt.

Jag känner mig bara så dum.

Jag menar, hur kunde jag lita på honom?

Jag visste vad han stod för.

Jag visste hur han gjorde affärer.

Varför skulle det utesluta mig?

Och nu allt i bara ett enda andetag,

allt bara borta.

- Inte allt, jag är här,

din mamma är här.

Vi går ingenstans.

- Jag är så ledsen.

Jag trodde att jag kunde spara det, pappa.

Det gjorde jag verkligen.

- Nej. - Jag trodde att jag kunde.

Jag misslyckades. - Nej, nej, det gjorde du inte,

det gjorde du inte.

Det var aldrig ditt jobb.

Jag skulle aldrig ha låtit dig försöka.

Jag ska vara killen som kommer in och sparar saker.

Jag är pappa, det är mitt jobb.

Och jag är ledsen att jag inte gjorde det.

- Alla våra början,

alla våra minnen,

alla våra traditioner alla är deras pappa

och när det väl är borta är det bara.

- Jag vet.

Men vad är det egentligen?

Ett tak, fyra väggar.

Och om dessa väggar kommer ner försvinner

inte vem vi är och vad vi är med dem.

Det lever med oss vart vi än går, vad vi än gör.

Det är här

och ingen kan någonsin ta bort det från oss.

När det gäller mig är väggarna ganska överskattade.

- Nej, de håller dig säker.

- Det kan de, men om vi pratar om

vad jag tror vi verkligen pratar om,

de orsakar mer skada än nytta.

Anni, ett hjärta som inte känner smärta

känner inte heller kärlek och alla de

underbara saker som kommer med den.

Vi är så stolta över dig, älskling.

Ingenting du gör eller inte gör kan någonsin förändra det.

- Dansar du ens i mitt vardagsrum med min hund?

- Det drev det.

Jag älskar dig, kiddo.

- Jag älskar dig.

- Annie lämnade i år åt dig häromdagen.

- Jag vet. - Gör du?

- Jag äger inte företaget, Lyle.

- Will, jag ska säga att han säger din vän.

Hela ditt liv har du haft någon

i närheten för att bryta ditt fall

eller att plocka upp bitarna åt dig.

Den här gången gör du det inte, du är ensam, okej?

Så du måste gräva djupt och ta reda på hur du fixar den

här eller den andra kvinnan kommer aldrig att förlåta dig.

Och om det händer,

Jag garanterar att du aldrig kommer att förlåta dig själv.

- Lyle, ge mig allt vi har

på stjärnljuset, tryckt och digitalt,

snälla du.

Ted, hej, William holt.

Lyssna.

Ja, nej, det var det verkligen.

Lyssna, jag skulle gärna få din åsikt om något faktiskt.

Vad vet du om historisk beteckning?

- Åh kommer att titta,

Jag vet att vi inte fick en, ja,

mycket chans att chatta igår kväll

men jag måste verkligen lämna det till dig...

- Vi bryter inte ner det, kaféet.

Jag lämnade in en framställning till staden för

att den skulle beviljas historisk beteckning

och jag vet att det är ett långt

skott men tills det formellt granskas,

vi är förbjudna att utvecklas vidare.

- Son, lyssna på mig.

- Nej, pappa, du kan prata allt du vill

om bottenlinjer, konsekvensstudier,

inget av det spelar roll.

Det är människor och samhällen.

Det är att hedra deras historia och deras arv,

inte kliva på dem för att blåsa upp vår egen.

Vi skulle kunna bygga 1000 köpcentra

pappa och inte ha så stor påverkan

som det där lilla kaféet.

Du ville att jag skulle börja visa ledarskap, här är det.

Jag kommer inte att gå framåt med stjärnljuset eller något annat projekt

tills vi börjar sätta folket först eftersom

pappa är det som betyder något.

Även om det kostar mig min framtid med företaget.

- Vad föreslår du?

- Helen, Helen.

Jag letar efter Annie.

- Du har lite nerv.

Det här är William holt,

killen som sliter den här platsen.

- Ja, hon har rätt.

Jag är William holt och wow,

det är första gången i mitt liv.

Jag har inte varit stolt över att erkänna det.

Ett par veckor sen,

Jag skulle inte ha tänkt på att

riva på en plats som den här,

och det är vad vi gör.

Men sedan träffade jag en ganska extraordinär kvinna,

din dotter som öppnade

mina ögon för vissa saker.

Bland dem, vikten av gemenskap,

historia och familj.

Saken är att jag är en idiot.

- Du har rätt i det.

- Och jag gjorde en ganska stor röra av saker med den här kvinnan

vem, om jag är ärlig,

Jag förtjänar förmodligen inte i första hand.

Hon är den enda personen som någonsin

verkligen såg mig för mig och tänkte

det var nog.

Och jag bröt hennes förtroende.

Och jag kanske aldrig kan reparera det,

men jag kan hålla mitt ord.

Detta café kommer aldrig att rivas.

Jag lovar dig att.

- Kommer.

- Annie. - Okej.

Träffade du allt detta?

För att jag känner många saker

just nu och jag vill verkligen lita på dig

Jag är orolig att du just har sagt det

för att du tror att det är vad jag vill höra

och jag vet inte varför du skulle göra det,

men kanske skulle du göra det.

Jag vet inte.

Och du vet,

Jag är bara livrädd för att du inte är

riktig och då kan allt detta försvinna.

Föreställa mig ett liv utan dig i det,

det gör mig verkligen ledsen.

- Wow.

Det var, var många ord.

- Du skojade inte. - Du vet att jag inte gör det

barn om mat.

- Och Marco gör fantastisk piaya.

Du måste göra det åt henne.

- Äh sluta. - Jag tror att jag har något

här för någon och det är en Alison.

- Wow tack.

God Jul.

God jul, låt mig se.

- Jag älskar hur tegelstenen går över i glaset.

Berättar verkligen historien om

generationer, verkligen inspirerad.

- Och det är något jag förväntar mig att se mycket mer nästa år

när testamentet tar över roret i företaget.

- Är du seriös?

- Jag är.

Efter långa samråd med din juridiska rådgivare kom vi

båda överens om att du skulle bli en extraordinär ledare,

om det är vad du vill ha.

- På ett villkor.

Lyle.

- Ja?

- Vad är din officiella titel?

- Åh, har inte en.

- Hur låter operativ chef?

- jag

- Det är ett ja.

Son.

- Tack pappa.

- Om någon kan snälla berätta för mig

där jag kan hitta några av de fantastiska

våfflorna som jag hela tiden hör om?

- Den här vägen.

- Nu är det din tur.

- Min tur?

Vad är detta?

- Det är lite.

Min snöglob.

Är det mitt?

- Den du förlorade?

Nej.

Jag är inte så bra, men det passar.

Hon dansar igen.

- Ja, det är hon.

- God jul, Annie.

- God jul, kommer.

Stöd oss och bli en VIP-medlem för att ta bort all reklam från www.OpenSubtitles.org