Original subtitles

Vi har video, fantombild, två vittnen och en matchande tatuering.

-Bäst för dig själv att du berättar. -Ingen kommentar.

Det där är meningslöst. Du kommer inte undan.

-Ingen kommentar. -Okej.

Vi har pratat med våra kolleger i London-

-och de har varit i kontakt med de ryska myndigheterna.

Det finns en arresteringsorder på dig för ett mord 2016 i staden Groznyj.

Så du kan prata med oss eller med dem.

Okej, då kontaktar vi våra kolleger. De vill säkert gärna prata med dig.

Okej.

Vad då okej?

Jag blev lejd att döda Stephen Marshbrook.

-Hej. -Hej.

-Hej, hur gick det? -Jag sa inte att du fick stanna.

-Förlåt. -Jag har jobbat hela natten.

Jag måste sova lite och duscha före jobbet, så du måste gå.

-Javisst. -Väck inte barnen.

Okej, men kanske...

Vi skulle kanske prata med dem. Inte nu, men...

Du har så mycket på jobbet och jag är här mer nu.

Jag kunde kanske hjälpa dig. Kanske laga middag i kväll?

-Bara middag. -Jag vet inte. Vi får se.

Han måste ha stuckit. Med svansen mellan benen.

-Okej, vi ses. -Ja.

-Tony, jag... -Det är okej. Jag vill inte bråka.

Jag tog med de här.

Tack.

Ellen, jag är ledsen...

...för allting.

Jag är ledsen att jag trasslade till allt. Att jag svek dig.

-Säg inte så. -Men det är sant.

Jag var aldrig riktigt närvarande här hemma.

-Men allt var väl inte så illa? -Nej.

Vi har två fantastiska barn. Vi gjorde nånting rätt.

Ja.

Kom hit.

-Har du övningsuppgiften sen? -Hon är jättekul.

-Har du haft henne? -Nej.

Hon är helt galen. Hej!

-Vad var det där? -Jag vet inte. Det gör inget.

Du måste prata med honom. Bli inte osams på grund av mig.

Vi har haft ett genombrott. Lisa och Karen.

I går tog polisen i Manchester den här mannen.

Han är rysk medborgare och heter Viktor Zima.

Och nu har han erkänt mordet på Stephen Marshbrook.

-Men varför? -Det enda han säger...

...är att en man lejde honom på en pub.

Mannen uppgav inte sitt namn, och betalningen skedde i kontanter.

Han sa att mannen kan ha varit nånstans mellan 20 och 50.

-Det underlättar inte sökandet. -Nej.

Det var på en pub i Moss Side i mitten av april.

Vi begränsar oss till veckan som börjar 15 april.

Vi samlar in övervakningsfilmer från alla pubar i området.

Det var vid den här tiden som Jamie och Theo kom tillbaka.

Zima har vattentätt alibi för dan när Med dog.

Men han kan ändå ha anknytning till Breakwater.

Stu och Eddie, kolla upp det.

Se om ni hittar kopplingen. Kolla upp Madeline Hookway också.

Ja, även om Zima sa att det var en man, så utesluter det inte henne.

Prata med henne, Lisa.

Säg bara till familjen att vi har gripit en person. Inga namn.

Med tanke på vad Zima sa måste vi prata med Jamie, Theo och Mark.

Jag vill bara kolla var du var i mitten av april.

Veckan som börjar den femtonde.

Jag var på kontoret hela veckan utom den artonde.

Okej, var var du då?

Jag hade ett möte i Manchester med Hamblyn and Cook.

Det är väl inget brott att besöka Manchester?

-Varför frågar du det här, Lisa? -Vi har haft ett genombrott.

Vi har gripit en man med anknytning till Stephens död.

Vem? Vem är det?

Jag kan inte berätta det. Bara att vi har gripit nån.

Vi kan åtminstone börja få tillbaka våra liv. Börja jobba igen.

Tyvärr, Bill. Firmans tillgångar har frysts i en separat utredning.

-Det har inte med mordet att göra. -Det är löjligt!

-Pappa... -Skitsnack!

-Så fan heller! Jag ska jobba. -Lugna ner dig.

-Flytta på er. Jobbet väntar. -Pappa!

-Ursäkta. -Det är okej.

-Låt honom gå. -Håll käften.

-Ge mig nycklarna, pappa. -Nej.

Är det mannen ni grep som sköt pappa?

Vi tror det.

-Varför gjorde han det? -Vi vet inte det. Inte än.

Jag fick ett brev från Madelines advokat.

Hon tänker ansöka om vårdnad.

-Jag är ledsen, Rose. -Hjälper du mig?

Jag är din anhörigpolis. Jag stöder dig på alla sätt jag kan.

Men Madeline drar det kanske inför domstol. Var beredd på det.

Okej.

Hej, vad gör du här? Skolkar du från skolan?

Jag har inga lektioner och jag har ett intyg. Ska jag bevisa det?

Nej, det behövs inte. Men jag tror så mycket jag vill på det.

Vad är det? Vad har hänt?

Jag har tänkt på det där du sa om pappa.

Jag tänker inte säga nåt till mamma. Det är inte schyst.

Det har varit rätt trevligt att ha honom i huset.

Vi vet inget om honom, älskling.

Varför är han tillbaka? Var har han varit?

Han har varit i Stoke.

Jag pratade med honom. Han berättade allt.

Kan du inte ge honom en chans, mormor?

Jag måste tillbaka till skolan.

Du har lektioner. Du har inget intyg!

Nej, jag skolkar!

-Har du träffat den här mannen? -Nej. Vem är han?

Den här mannen har gripits för mordet på Stephen.

-Känner du den här mannen, Madeline? -Nej.

Nån lejde honom för att döda Stephen.

Jag har bara försökt få umgängesrätt med Oliver.

Och varför skulle jag göra nåt för att äventyra den?

Trots allt Stephen gjorde mot mig skulle jag inte göra så mot Oliver.

Lisa? Karen? Ta en titt på det här.

Polisen skickade det här från Moss Side. Pubvärdinnan minns Zima.

Vi begränsade tidsperioden. Bingo!

-Torsdagen den artonde. -Där är han.

Ja, men titta här. Klockan 20.58 dyker den här mannen upp.

Herregud!

Jag vet vem det är.

Det är Frank Mercer.

Vad vet vi om Frank Mercer? Vad tror du om honom?

Jag vet inte, men han känner familjen.

Han var skolkamrat med Mark. Mark var i Manchester den veckan.

Frank var beskyddande gentemot Grace. Tyckte att hon blivit illa behandlad.

Vi måste ta in båda två. Grace och Mark.

-Jag ville bara säga... -Nej, du behöver inte.

-Nej. -Du behöver inte.

Jag ville bara säga tack för att du tog hand om mig.

Det var ingenting.

Det kommer inte att hända igen. Jag ska skärpa mig.

Jag minns inte så tydligt, men det var väl Andy?

Den Andy.

-Så ni är fortfarande... -Vi är...

-...fortfarande inte ihop. -Okej.

-Och? -Jag vet inte.

Ärligt talat vet jag inte.

Jag förstår.

Mark? Hur är det?

Det går åt helvete med firman.

Polisen snokar i vartenda hörn, De ger inte upp.

Det var inte så här vi ville ha det. Men tänk om vi kan börja om?

Nån annanstans. Borta från familjen.

Jag kunde sälja salongen. Vi kunde starta nåt nytt.

Börja om från början.

-Men det kan vi inte. -Varför inte?

-Vi kan inte bara sticka. -Varför inte?

Men pappa då? Vem ska ta hand om honom?

Rose kommer att vara här.

Tycker du inte att Rose har nog som det är?

Förlåt mig, Stella.

Men vi kan inte sticka.

Jag kan inte sticka.

Jag är ledsen.

Och jag behöver dig.

Jag vet.

Hallå! Det är enkelriktat!

Det är enkelriktat.

Hur gick det?

Hur gick det, vännen?

Jag ringer dig sen.

-Vad är det här? -Jag tar hand om det, Grace.

Vad kan jag göra för er?

Ni är gripen för att ha anstiftat mordet på Stephen Marshbrook.

Lägg av.

Ni kan tiga, men försvaret skadas om nåt inte nämns som åberopas i rätten.

Allt ni säger kan användas emot er.

-Uppfattat? -Ett misstag.

-Uppfattat? -Ja.

Grace, jag vill att du följer med mig och svarar på några frågor.

Pappa?

-Vad hände? -En massa tjafs för ingenting.

Ni borde följa med oss och bli undersökt.

Jag mår bra! Jag behöver inget sjukhus.

Lyssna på dem, pappa. De vet vad de gör.

Börja inte du också.

-Kom, så kör jag dig hem. -Jag kan faktiskt gå!

Förlåt mig, min son.

-Förlåt. -Det är okej.

Nej.

Breakwater.

Jag visste inte vad de gjorde med de där fastigheterna.

Jag ville inte veta och jag visste att jag inte skulle ställa frågor.

Förlåt mig.

Det är okej.

Det är okej, pappa.

Jag tar hand om allt från och med nu.

Kom, så åker vi hem.

-Känner du igen den här mannen? -Nej.

Och nu?

Tänker du tala om för oss vem det är?

Bara nån kille jag träffade på puben.

-Bara nån kille. -Jag drack några pints. Minns inte.

Men det var väl inte "bara nån kille" du träffade på puben?

Den här mannen, Viktor Zima, har erkänt mordet på Stephen Marshbrook.

-Det vet jag inget om. -Han skulle aldrig göra nåt sånt.

-Hur länge har du känt honom? -I fem år kanske.

Han är den enda familj jag har haft de senaste fem åren.

-Eftersom din egen familj... -Slängde ut mig. Vände mig ryggen.

Berätta om din pappa, Grace. Hur var han som pappa?

Varför det?

Alla har sin bild av honom, och jag undrar hur din bild ser ut.

Vi sågs inte på länge.

Och sista gången vi träffades var vi ovänner när vi skildes åt.

Det var annorlunda när jag var barn. Det förändrades när jag blev äldre.

Han ville alltid veta vem jag var med, vart jag skulle, vad jag gjorde.

Det låter som de flesta föräldrar.

Det fanns så många regler.

Blev du arg på honom för det?

Jag ville inte låta döda honom. Han var ju min pappa.

Hur träffade du Frank, Grace? Varför började du på skrotupplaget?

Genom mamma. Hon lade ett gott ord för mig hos Frank.

-Han är här inne. -Tack.

-Hur mår du, Bill? Vad hände? -Jag kvaddade bilen, det var allt.

Vad är det, Lisa? Vad gör du här?

Jag vill prata med dig, Rose. Kan du följa med ut?

Jag ville inte fråga inför familjen. Det är känsligt.

Det handlar väl om pengarna?

Pengarna som togs från firman.

Jag vet att polisen har tittat på kontona.

Vad vet du om pengarna, Rose?

Det var jag. Jag tog dem.

Jag måste gripa dig nu, Rose.

Jag griper dig som misstänkt för stöld från Bradwell and Marshbrook.

Du har rätt att tiga, men försvaret kan skadas-

-om du inte nämner, vid förfrågan, nåt som du senare åberopar i rätten.

Det här är jävligt löjligt. Jag skiter fullkomligt i pengarna.

Mark, vill du följa med också? Vi behöver ställa några frågor.

-Vad? Vad då för frågor? -Det är okej.

-Nej! -Det är fan inte okej.

Berätta om pengarna, Rose.

Det var bara småsummor. Jag behövde nåt bara till mig själv.

-Vad gjorde du med pengarna? -Inget.

Det räckte med att veta att de fanns på mitt konto.

Förlåt mig.

Förlåt mig. Jag skulle ha berättat det tidigare, men jag skämdes.

-Hur väl känner du Frank Mercer? -Vad?

Jag kände honom för länge sen i skolan. Var det honom ni grep?

Du verkade inte särskilt förtjust när han kom till huset?

-Det här är... -Vad?

Han var en skitstövel.

När vi var barn förpestade han mitt liv.

Nej, jag blev inte särskilt förtjust över att träffa honom.

Det här är en övervakningsfilm från en uttagsautomat nära puben.

-Du tog ut 400 pund. -Det är väl inget brott?

Man ser på filmen hur du träffar Zima och ger honom nåt.

Ser ut som kontanter.

-Vad var pengarna för, Frank? -Jobb.

-Vad då för jobb? -Skrot, återvinning.

Var han inte bara nån kille som du träffade på puben?

Saken är den, Frank, att vi har pratat med Viktor Zima-

-och han identifierade dig som mannen som betalade honom för mordet.

Han ljuger.

Först känner du honom inte. Sen betalar du honom för jobb.

Och Zima berättade exakt vad det var för jobb.

Vad hade du emot Stephen Marshbrook?

-Hade det med Mark att göra? -Den fittan?

-Var det på grund av Grace? -Nej.

Om det varken hade med Mark eller Grace att göra, varför gjorde du det?

Hur väl känner du Frank Mercer?

-Varför frågar du det? -Kan du bara svara på frågan?

Jag känner honom knappt alls. Jag har inte träffat honom på åratal.

Han kom väl till huset häromdagen? Du pratade med honom då.

Bortsett från det, menade jag.

Vi har talat med Grace, så vi vet att du skaffade jobbet till henne.

Hur lyckades du med det om du inte hade träffat Frank på åratal?

Jag måste berätta för dig att Frank är gripen för inblandning i mordet.

Vad?

Mördaren har identifierat Frank som den som lejde honom. Men varför?

Jag behöver din hjälp med att förstå varför.

Jag förstår det inte heller.

Jag frågar dig än en gång: Hur väl känner du Frank Mercer?

Vi var skolkamrater. Han är yngre, så jag kände honom inte så väl.

Sen gick han in i armén. Vi träffades inte på flera år.

För cirka fem år sen stötte jag ihop med honom.

Han var tillbaka och vi började prata. Han var lätt att prata med.

Han lyssnade på mig, på riktigt. Han var intresserad av mig.

Det var inte min mening att nåt skulle hända. Det bara blev så.

-Ni hade alltså en kärleksaffär? -Nej.

Vi träffades inte så ofta.

Det var inte lätt med jobbet och familjen, men vi träffades.

Ja.

Jag måste berätta att en 48-årig kvinna hjälper oss med utredningen.

Hon har visat sig vara mycket hjälpsam och samarbetsvillig.

-Hon hade inget med det här att göra. -Vem?

-Rose. -Okej.

Berätta vad som hände, Frank.

Jag gick för att träffa honom.

Jag betalade honom.

Jag vet inte vad hon har sagt-

-men hon hade inget med det att göra.

Hon hade ingen aning om vad jag gjorde.

-Kände Stephen till er kärleksaffär? -Nej, ingen visste nåt.

Berättade du för Frank om pengarna du stal från firman?

Vi talade inte om det.

Sa du att Stephen utredde stölderna?

Nej, varför skulle jag göra det?

Ville du att han skulle ingripa?

För att du var rädd för Stephen?

Konspirerade du med Frank för att mörda Stephen?

Nej! Hur kan du fråga mig nåt sånt?

Det var uppenbart att Rose inte var lycklig.

Hon hade inte varit lycklig på många år, men...

...det blev värre på grund av honom.

Han hade allt man kan önska sig. Egen familj, fint hus och bra jobb.

Och han uppskattade inget av det. Han förtjänade inget av det.

Jag sa åt henne många gånger att hon skulle lämna honom.

Att vi skulle få det bra tillsammans och jag skulle ta hand om henne.

Men hon ville inte.

Det var som om han hade henne i ett järngrepp.

Så jag tänkte...

...att jag måste göra nåt. Jag måste få det här gjort...

...så att vi kunde komma iväg...

...och få ett liv ihop.

Tänkte du ge dig av med Frank? Sparade du pengarna till det?

Nej! Jag skulle aldrig ha lämnat Oliver. Aldrig.

Tänkte du ta med dig honom? Ni tre - du, Frank och Oliver.

Efter ett tag tänkte jag att vi kunde börja om.

Vi tre.

-Ni tre? -Jag, hon och Oliver.

Kidnappning också. Är konspiration till mord inte nog för dig?

Det är inte kidnappning. Han är hennes son!

Du hade aldrig kunnat få din lyckliga lilla familj.

Oliver är Stephens biologiske son. Men Rose är inte hans biologiska mor.

Hon är inte hans förmyndare, även om hon har uppfostrat honom.

Och nu är en man död.

Och en av mina män mördades när han utredde mordet du betalade för.

Två män. Två trasiga familjer.

Barn som blivit traumatiserade på grund av dig, Frank.

Frank var bara en fantasi, bara en verklighetsflykt.

Han målade upp bilden av vårt liv tillsammans.

Han pratade om Spanien.

Jag, han och Oliver spelade den lyckliga familjen. Det var kul.

Och det var bara...

Det var härligt att drömma. Men det var aldrig på riktigt.

Jag svär att jag aldrig lovade honom nåt.

Jag svär. Jag skulle aldrig ha tagit Oliver från hans pappa.

Han älskade sin pappa. Det hade krossat hans hjärta.

Får jag träffa henne?

Får jag prata med henne?

Jag skulle aldrig ha lämnat Stephen. Aldrig.

Varför inte?

För att jag älskade honom.

Rose Marshbrook, är ni skyldig till falsk redovisning och stöld?

Var snäll och skriv under här om ni svarar ja på frågan.

-Vad händer nu? -Det var allt. Du är fri att gå.

-Ska jag köra dig hem? -Nej tack.

-Jag promenerar. -Okej.

Josh?

Vad?

Jag tänkte bara höra om du vill gå på bio eller nåt.

-Varför det? -Det är sånt som kompisar gör.

-Rob. -Men vi är kompisar.

-Det kommer aldrig att förändras. -Rob.

Det var jävligt modigt av dig och jag är ledsen att jag inte...

-Är det lugnt mellan oss? -Rob.

-Får jag fråga dig en sak? -Ja. Vad som helst.

-Vad har du gjort med håret? -Vad?

-Det är sprött och konstigt. -Sluta!

-Men det är det! Visst är det? -Ja, jag hade också tänkt säga nåt.

-Men du väntade länge. -Vad har du gjort med det?

ANDREW WARREN STOKE

Rose?

Jag kan inte se nån av dem i ögonen.

Om jag inte hade haft kärleksaffären hade Stephen varit i livet nu.

Allt är mitt fel. Frank, pengarna...

Det som hände med Med. Allt.

Hör på mig, Rose. Du visste inte vad Frank gjorde.

-Det är inte ditt fel. -Nej.

Vad ska hända med Oliver?

Madeline kommer nog att få viss umgängesrätt.

De kommer att ta hänsyn till vad han tycker. För Oliver är du hans mamma.

Du har alltid varit hans mamma.

I såna här fall kommer alltid barnets bästa i första rummet.

Rose...

Vi utreder fortfarande firman och vi tror att Med blev dödad-

-för att han fann en koppling till organiserad brottslighet.

Det finns nåt du kan göra efter alla år du jobbat där.

Du känner till alla klienter och alla fall.

Vi kan inte bevisa kopplingen utan tillgång till företagsfilerna.

Okej.

Ja, jag vill hjälpa till.

Vi har identifierat fler hus i nordväst.

Vi misstänker att de används av gänget bakom Breakwater.

Flera av fotfolket har börjat prata. Vi planerar räder i natt.

Er kriminalinspektör Med var verkligen nåt på spåren.

Vi utreder Bradwell and Marshbrooks koppling till kriminella-

-som tror att de kan komma undan med att döda en polis.

Men nu har vi stött på ett hinder.

Enligt Bill Bradwells advokat är Bradwell inte frisk nog att förhöras.

Det sägs att han är dement.

Även om han är sjuk kan han vara skyldig.

CPS avgör det, men om han inte klarar att ställas inför rätta...

Då kan han gå fri.

Ursäkta att jag stör. Rose är villig att avge vittnesmål.

-Vi hörs. -Ja.

Kom hit. Bara vi är tillsammans blir allt okej.

Ja.

-Det är aldrig rätta tiden. -Vad är det, mamma?

Jag har nåt att säga dig. Jag måste få göra det.

Det är din sak att avgöra vad du vill göra med det här.

-Vi pratade ju om farmor. -Ja, jag borde ha berättat det.

Du behöver inte låtsas. Jag vet att hon dog för tre år sen.

Såna saker tar tid och...

Lägg av med skitsnacket, pappa.

Jag vet att du inte är perfekt, men ta oss på allvar.

Okej.

På grund av Meds intuition, på grund av det han gjorde-

-har ett stort drognätverk avslöjats. Många människoliv kommer att räddas.

Jag kan inte lova dig att vi kommer att få fast den som dödade Med-

-men vi är mycket nära.

Han sa alltid att du aldrig ger upp.

-Även om du var jävligt jobbig. -Härligt.

-Förlåt, men han sa faktiskt det. -Det stämmer nog.

Och även om du gjorde fel...

...blev det alltid rätt till slut.

-Han föll ner från taket. -Vad? Vem föll ner från taket?

Ta-da!

-Jag behöver prata med dig. -Okej.

-Vad? -Än en gång: Varför är du tillbaka?

-Varför är du tillbaka, Andy? -Jag sa ju det.

Min mamma dog.

Ja, men hon dog väl för tre år sen?

Vem är Stephanie?

Det vet du tydligen. Annars hade du inte frågat.

Och Alfie? Hur gammal är han?

Han är tre och ett halvt.

-Det är din mamma, va? -Nej.

-Det är det. -Nej. Det är jag.

-Jag hade tänkt berätta det för dig. -När då?

Jag har haft ett liv sen vi skildes åt.

-Det har du ju också. -Det handlar inte om det, Andy.

-Du ljög för mig och för barnen. -Jag ljög inte. Jag höll bara tyst.

All den där skiten om din mamma och om familjen-

-och att du ville göra mer för barnen. Skitsnack.

Jag vet varför du är tillbaka.

Nån sparkade ut dig, och du blev hemlös.

Nej, jag kom tillbaka för barnen och jag kom tillbaka för dig.

-Du har inte förändrats, Andy. -Det har jag.

Nej, inte på de viktiga punkterna.

Det har jag. Jag hade två barn att uppfostra.

Jag klandrar dig inte ens. Du är som du är.

-Du nästlade dig in när jag var svag. -Du är fortfarande jävligt svag.

Jag känner dig, Lisa.

Förlåt.

-De är ändå mina barn. -Det förnekade jag aldrig.

Men det är slut mellan dig och mig.

-Nej. -Du är deras pappa.

Men du måste vara ärlig mot dem. Berätta om din andra familj.

Kom hit när du säger att du ska komma. Det är det som gäller nu.

-Jag kan ändra på mig. -Nej, Andy.

Du...

Du lagade mat till dem. Kan du inte bara komma över-

-så lämnar jag er i fred och du kan prata med dem.

De är inte barn längre. De har varit med om mycket.

-De kan fatta egna beslut. -Ja.

-Kom igen, prata med dem. -Okej.

Jag kan inte.

För helvete, Andy. Skärp dig för fan och prata med dem.

Om du inte gör det nu får du kanske ingen mer chans.

Jag vet.

Förlåt mig.

Det var han som valde att gå. Jag ville att han skulle tala med er.

Ni båda förtjänar så mycket bättre.

Du hade rätt.

Jag önskar att det inte vore så.

Men känns det okej?

Ja.

Kom hit.

Text: Gunvor Assergård www.sdimedia.com