Original subtitles

Vi har skottskador i huvud och bröst.

-Ålder? -Han var sexton år gammal.

-Var du inte här när han sköts? -Varför frågar ni just mig?

-Varför ingen annan? Varför just jag? -Jag förstår att du blir upprörd.

Så klart, min vän har precis dött! Du borde göra ditt jobb bättre.

Jag förstår inte. Jag läste en bok, och det väsnas inte särskilt mycket.

Nej. Det är konstigt, för nån ringde och sa att det var bråk i lägenheten.

-Nej, det... Nej, faktiskt inte. -Nej.

Det skulle kunna vara de bredvid, för där kan det gå vilt till ibland.

Okej. Du ska ha tack i alla fall.

-Tack för att ni kom. -Tack för titten.

-Jag vet att ni har mycket att göra. -Det är inte så jävla farligt.

-Inte vad jag har hört i alla fall. -Nej. Du får ha det bra.

En fråga bara. Vem var det som ringde?

-Det vet jag faktiskt inte. -Okej. Ni får kanske inte säga sånt.

-Ja... -Nej, jag förstår.

Det är lugnt, ni behöver inte berätta det för mig.

Det gör inget, för jag vet redan vem det var.

Det var väl kärringjäveln ovanför? Hon är helt fucking sjuk i huvudet.

Ni borde prata med henne, för jag börjar bli jävligt trött på det här.

-Ta det lugnt. -Nej, förlåt.

-Vad händer nu? -Vännen, vi gör så här nu. Kom.

-Vad fan! -Min kollega ska ta en sista runda.

Ni höll på att gå precis. Varför ska ni gå in igen?

Här har det hänt nåt. Bokhylla vält.

Vad har hänt med bokhyllan där inne?

Jag tog ut den här boken, och så ramlade den.

-Låst. -Varför är dörren låst?

Öppna dörren, det är polisen.

-Hej. Är det du som har ringt? -Ja.

-Din farmor? - Är det okej, Sara? -Förlåt, ni har så mycket att göra.

Det är bara det att ibland blir det lite tokigt här.

Christian vill absolut ingenting illa men när han blir rädd blir han arg-

-och jag har så hemskt ont i höften efter en operation.

Din farmor säger att du är rädd.

Jag tänkte bara att jag skulle förklara varför jag ringde.

Jag är så trött, så jävla trött!

Ibland kan du ju få sova på sjukhuset.

-Ska vi göra så? -Lyssna på Sara nu.

-Ska du komma med oss? -Ska vi göra så?

-Jag vill stå upp själv. -Absolut, absolut.

Det går fint. Jättebra.

-Hej. Överläkare Omid. -Sara.

Vi har en LPT 47 från vakthavande.

Han fick väldigt mycket ångest, så vi blev tvungna att boja honom.

-Har han fortfarande handfängsel? -Nej.

-Det är bra. -Det är tur att ni finns.

Vi gör alla så gott vi kan.

Tjena.

Från 6-0. Kan nån åka till bråk i närbutik? Vapen kan vara inblandat.

-Det är inte er butik! -Polis!

-Stanna där! -Men vad gör du?

Du är ju polis. Är du polis på riktigt? Fan ta dig, din jävel!

Blinka.

Jurek, du fattar att vi måste ta upp en anmälan på det här, pepparsprejen.

Känns det bättre?

Jurek?

-Är du okej? -Ja.

-Hur går det med utredningen? -Inte alls, vad jag vet.

Nej. Det är ingen som har sett nåt.

Det var fel på övervakningskamerorna, så de har inte heller sett nåt.

Nej, jag vet. Jag vet.

/MOBILSIGNAL/ Det är Leah.

Hej. Darius Gorbani på Sydsvenskan.

Jag vill ha med dig i ett inslag om skjutningarna.

Jag? Nej, det vill jag inte.

Kan jag be dig tänka lite på saken?

Tack.

-Hur gammal var du, då? -Tolv. Jo, det är sant.

Morfar lärde mig köra då. Mormor låg på sjukhus.

Han ville hälsa på men kunde inte köra själv.

Norrland... Det kunde man ju anat. Hembränt och tolvåringar som kör bil.

-Det där är så fördomsfullt. -Du sa det ju!

-Du påstår att ALLA tolvåringar kör. -Okej, inte alla.

-85 % nånstans? -Alltså...

Resten kör snöskoter, tjuvskjuter renar och bränner hemma.

Och skåningar säger "Norrland" som om Gävle och Haparanda vore samma sak.

-Är det inte det? -Har du ens varit uppåt?

-Jag var på klassresa i sexan. -Var var ni då, då?

-Då var vi i Sandviken. -Sandviken...

Förlåt, det var inte jag som bestämde vart vi skulle åka.

Du får ta med mig nån gång och visa grejen med Norrland.

Ja, jag får väl göra det.

Du...

Kuk. Jag hittar inte orden.

Det är lugnt, jag fixar det. Jag får skjuts. Vänta, chilla.

-Vad är det som händer? -Jag måste få skjuts till Sturup.

-Min syrra ska gifta sig i morgon. -Nej, jag är ledsen. Gå ut ur bilen.

-Andra har gjort det. -Gå ut nu.

-Jag kan betala. -Gå ut ur bilen nu!

Det är ert fel om hon dödar mig.

-Ja, ja... -Ja, vad var det jag skulle säga?

Så här.

Jag tänkte... Eller så här: jag undrar bara om...

Från 6-0, 65-1220. En man vid Kallis hotar att tända eld på sig.

-Flera inringare där. Ni får åka. -65-1220 till 6-0. Vi tar det, kom.

-Nej, kom inte hit! -Hej, Christian.

-Kom inte hit, säger jag! -Lägg undan telefonen.

-Känner du igen mig? -Sluta filma, sa jag.

-Får jag komma fram till dig? -Sluta filma, sa jag!

Filmar de, Sara? Filmar de nu?

-Bry dig inte om dem. -Låt dem filma när jag brinner.

-Jag vill att alla ska få se. -Christian, lyssna på mig. Hallå?

Tänk på Vera. Tänk på hur ledsen hon skulle bli.

-Hon blir glad. -Nej. Jag har pratat med henne.

-Hon bryr sig så mycket om dig. -Det är inte sant.

-Hon hatar mig. -Sara...

Hon tänker kasta ut mig. Hon vill att jag ska flytta in på behandlingshem.

Hon älskar dig. Hon vill bara att du ska få hjälp, och det finns hjälp.

Snälla Christian, det finns det.

-Vad gör du? Varför gör du så? -Du backar. Backa!

Christian...

Christian, kom tillbaka.

Men Sara...

-Hej, Christian. -Du kastade bort den!

Ja, jag gjorde det. Christian, titta på mig.

Jag orkar inte.

Hej, Christian.

Så.

Jag orkar inte mer. Jag vill dö.

-Vi har ju fått en LPT 47. -Jag bedömer om det ska godkännas.

-Och det kommer jag inte att göra. -Han har hotat att ta livet av sig.

Det låter märkligt, men Christian gör detta för att få uppmärksamhet.

Om en liten stund släpper ångesten.

Det är varken bra eller friskt, men han får det sämre om han blir kvar.

-Är det bättre att ta livet av sig? -Nej, jag vill att han lägger in sig.

-Men han ska inte få tvångsvård. -Jag sa till honom att hjälp finns.

-Ja, om han vill. -Han är ju sjuk.

Ni har gjort ett jättebra jobb. Tack så mycket.

Alltså...

Ska du inte stanna här lite, då?

Sov lite, så åker du sen.

Ja...

Du?

-Umeå, eller hur? -Ja, du hör det?

Min första fröken var från Umeå.

Hon var fantastisk.

Otroligt snäll.

Hon älskade verkligen barn, till och med mig.

Vad fint. Men du går med på att lägga in dig nu, då?

Mm.

Det gör mig glad.

Fy fan.

Skönt, bara sex timmars övertid...

Men du... Fan, vad du imponerar ibland, alltså.

Tack.

Nej, jag jobbade natt. Det var mycket, men det går bra.

Mamma... Ja, jag sover bra.

Nej, jag låter väl som vanligt.

Ja, mamma, jag vet det. Jag tar hand om mig.

/LJUD FRÅN BASKETPLAN/

Gunnar har kaffet.

Hej, välkommen till kyrkan. Vill du ha ost eller skinka?

-Hej, Ville. Hur är det i dag, då? -Jo, det är något så när bra.

Men jag har problem med stämbanden, så jag kan inte prata med er.

Vad synd.

Varsågod. - Hej, välkommen. Vill du ha skinka eller ost?

Varsågod. Det finns kaffe hos Gunnar.

-Men kan man få en macka till? -Ja, jag ska se. Jag ska se efter.

Hej. Jag trodde inte att du skulle komma i dag.

Jo då.

-Tänk på att Gud skapade vilodagen. -Ingen fara, jag mår bra.

-Okej, men... -Jag behöver inte sova så mycket.

Visst, men i dag...

Jag får vila mer än alla andra här, så vad pratar vi om?

Det är bara omtanke.

Hur många i stan behöver hjälp egentligen? Det tar ju aldrig slut.

Hördu, det är lugnt.

Gud kräver inte att vi är starka hela tiden. Kom, så får du en kram.

Det är okej.

Jag tror att jag ska ha mens, så det är nog det.

Känn inte så, det är helt lugnt.

Kan du öppna?

Vad fan håller du på med? Morfar?

Vi har bjudit hit Leah Gross, som jobbar i våra utsatta områden.

Hur ser situationen ut i områdena?

Den är oacceptabel.

Okej, det var lite oväntat hårda ord. Förklara vad som är oacceptabelt.

Att människorna känner sig otrygga och känner stor oro inför framtiden.

De har också rätt att känna trygghet.

-Och så är det inte i dag, menar du? -Precis, det gör de inte i dag.

Polismästare Dragana Pavić pratade på invigningen av Projekt Växthus-

-och sa då att polisen håller på att vända utvecklingen. Vad tänker du?

Att de som bor i områdena inte håller med henne.

Sanningen är att vi gör alldeles för lite, helt enkelt.

De som säger annat har inte varit i de här områdena tillräckligt mycket.

Darius: Så din polismästare vet inte vad hon pratar om?

Nej, kanske inte.

Det är inte så vanligt att polisen lyfter fram intern kritik i media.

Kommer detta att få konsekvenser för dig som polis?

-Hur menar du? -Man brukar vilja hålla det internt.

Jag tycker att det är viktigt att man är självkritisk. Så att...

-Ja... -Tack så mycket, Leah Gross.

/OHÖRBART TAL/

Leah, jag behöver prata med dig.

-Du är väldigt populär på Twitter. -Jaha. Jag har inte Twitter.

Men det har jag. Var det skönt att tala ut i tv?

-Skönt? Nej... -Vet du vad jag skulle vilja säga?

Jag skulle vilja säga att det inte spelar nån roll vad vi gör.

Det blir aldrig bättre i områdena.

Så länge människor lever i totalt utanförskap, är det kört.

-Vet du varför jag inte säger det? -För att du kanske skulle få sparken.

Antagligen, ja. Men framför allt för att det inte skulle hjälpa ett skit.

Och för att det inte är mitt jobb.

Så tror du att ditt lilla brandtal skulle ge mig mer resurser?

-Nej. -Nej, det skulle det inte.

Om jag nu ska vara lite självkritisk...

-Är du klar nu, eller? -Det blir konsekvenser.

Jaha, vad blev domen? Vad sa Drak-Anna?

Blir det en skolturné mot droger? Nej, strafftjänst i cykelförrådet.

Så typiskt att kalla henne Drak-Anna bara för att hon är kvinna och chef.

Det är jättetypiskt. /SKRATT/

-Alltså, fuck you! -Siri har en himmelsblå mountainbike.

Okej.

Från 6-0. Vi får inringare från Skruvgatan-

-om en man som rör sig på spåren.

-Ser du nåt? -Nej.

Där.

Hallå, ja.

-Hej, Christian. -Låt mig vara.

-Kom in nu. -Hur kan han vara ute?

-Hallå? -Christian? Christian!

Sara är här också. Kom in nu, sa jag.

Men helvete.

Christian! Stanna nu, Christian!

Stanna där nu!

-Christian, stanna! - Begär tågstopp. -Nej, Sara, nej! Sara, för helvete...

Från 65-1220, vi begär ett omedelbart tågstopp.

Begär ett omedelbart tågstopp på Skruvgatan södergående nu!

-Det är uppfattat. -Sara!

Christian!

Christian!

Christian!

Hej.

Han lever.

Tack.

Tack.

De har lagt in honom över natten, men han ville inte säga mer än så.

Med en lång behandling kan han bli bättre.

Sluta!

Jag har inte sovit en enda hel natt på tjugo år.

Så visa mig respekt nu och sluta prata om olika typer av behandling.

Jag blev lättad när ni kom.

Det blir jag varje gång.

Att få vila lite, att han ska få vila.

Att jag ska få ett liv igen.

Jag bad honom flytta, så det är mitt fel att han mår som han gör nu.

Nej, Vera, så kan du inte säga.

Det går utmärkt bra att säga, för det är mitt fel.

Det är mitt fel. Men jag kan inte ha nåt dåligt samvete för det.

Jag har haft så mycket dåligt samvete.

Jag har inget mer kvar.

Jag ska gå och hämta en trasa och torka upp lite.

Min syrra tog en överdos för ett tag sen. Igen, då.

Det var strax efter att hon bitit dig.

Oj.

Det är inte synd om mig på nåt sätt. Det är definitivt inte synd om henne.

Det är bara så konstigt att man vänjer sig.

Bara... "Jaha, där ligger Mari och dör."

Har inte du nåt sånt, nåt trauma?

Du kanske bara är så där god och glad och fin...

Jag måste verkligen, verkligen kissa.

Jaha. Okej.

-Så jag går och gör det. -Behöver du...?

-Du kan få vakta. -Okej.

Du vet att det är 800 kronor för offentlig urinering, Sara?

65-1220, 6-0, kom. En man hotar att hoppa från en byggnadsställning.

Sara, kom igen. - Det är uppfattat.

Mannen ber om en polis vid namn Sara. Vi tror att han syftar på dig.

Ja, men det är bråttom. Ni får skynda er. Ja, vi har förstärkning på gång.

Absolut. - Han har precis kommit från psyk.

-Är räddningstjänst på väg? -Ja.

Christian, hör du mig?

Jag är här nu! Jag kommer att hjälpa dig. Lova att stå still.

-Hur lång tid tar det? -"Så fort det går."

-Det är inte sant! -Ja, men det...

-Var de långt bort, eller? -Ja, jag är kvar. Bara ni skyndar er.

Kom ner. Kan du vara snäll och komma ner? Räddningstjänst är på väg.

Du kommer bara att stressa honom. Låt förhandlaren ta hand om det. Magnus!

Christian?

Christian? Hej, vännen.

Är det många där nere? Det ser ut som om det är det. Visst är det många?

-Ta det bara lugnt och fint nu. -Var är Sara nånstans? - Sara!

-Jag är här. Stå bara still. -Jag kommer. Vänta.

Men hon kanske inte tänker komma.

-Jo då. -Hon tänker bergis inte komma!

Nej, nej, nej. Ta det bara lugnt. Försök andas, Christian.

Ta det lugnt, vännen.

-Ingen orkar nånsin vara med mig. -Jo då. Vi går ner till Sara.

Var är Sara? Jag vill att Sara kommer. Hon ska vara här.

Ta min hand, så går vi ner tillsammans.

-Ingen vill vara med mig. -Jag vet. Ta min hand nu.

-Det är aldrig nån som orkar. -Jo då. Ta min hand nu, sa jag.

Gå härifrån, kom inte närmare!

Christian...

-Ta min hand nu, då. -Jag orkar inte.

Christian, jag förstår vad du går igenom. Jag fattar, vännen.

Nej!

Fan!

Sara, jag kör dig hem. Det var en våldtäkt i går. Får jag köra dig hem?

Lägg av.

Du behöver inte beskyddas eller nåt. Kan jag inte bara få köra dig hem?

Vad skulle du upp för?

Va? Vad då? Du gör ju sånt hela tiden.

Det är inte samma. Vad skulle du upp för?

-Vi tar det i morgon. -Nej, jag vill prata nu.

Du säger att jag ska sluta engagera mig, men vad gör du själv sen? Va?

-Är det mitt fel? -Nej, det säger jag inte.

Du kanske har rätt. Han kanske inte hade hoppat om du pratat ner honom.

Vi hade kört in honom, och han hade gått ut... Jag försökte i alla fall.

Jo, jag märkte det.

I morgon säger vi till Jesse att vi inte vill åka ihop mer.

-Absolut. -Fint, då är vi överens. Bra.

/PLASK/

Var är de nu, då?

Jag skulle bara lämna dessa.

Tack.

Ni försökte visst hjälpa honom ner.

Jo, precis.

Nacken är bruten från femte kotan.

Och tre ställen är brutna i ryggen. Han är förlamad från bröstet och ner.

Okej.

Men...ni kanske vill komma in och sitta en stund?

Jag tror att han förstår en hel del. Man kan prata med honom.

-Hej. -Hej.

Jo, jag tänkte bara att...

-Hej. -Det här är Magnus.

-Det här är Tobias. -Ja.

-Tjena, hej. -Tjena. Vill du ha fika?

Det var ju tretton timmar tåg för att visa sin kärlek, och vad händer?

Nu vet vi det: överraska aldrig den här kvinnan, för det gör ont.

-Oj. Det svider. -Gå och ta en tablett, då.

Ja, jag kanske ska göra det. Är de i badrumsskåpet? Då tar jag en.

Tobias: Vilka är det man kan blanda? Paracetamol... Vad heter den andra?

Ibro nånting, va? Kan man blanda dem?

♫ I killed a part of me

♫ How far can a distance be?

♫ When you drift out of reach

♫ When the words are not enough

♫ to explain how I feel

Välkommen till denna informationsträff om Projekt Oskar-

-som är ett samarbete mellan fältassistenterna, räddningstjänsten-

-socialtjänsten, Arbetsförmedlingen, privata näringsidkare-

-och inte minst polisen, här representerad av Özkan Gross-

-som kommer att driva projektet på plats från polisens sida. Frågor?

Och dialog med allmänheten och opinionsbildare på sociala medier.

Du ska svara politiker och journalister.

-Det vet hon. - Eller hur? -Absolut.

Vi tror på dig, Leah. Det här är viktigt, och du är rätt person.

Så har vi Björn också.

-Oj! Jaha. -Hej, Björn.

-Tjena. - Hej. -Hej.

Björn har varit tjänstledig ett tag, men nu ser vi framåt.

-Du kan behöva ett handtag. -Okej.

Bra, då är vi klara här.

Säg att du är bra på datorer. Den är helt död, den här.

Helt fantastiskt detta, ju! Eget rum, frihet utan ansvar.

Ja.

/MOBILSIGNAL/ Svante, din gamle buse! Hej. Vad vill du?

Nej, jag är inte där. Jag har blivit deporterad ut till slummen.

Ja, det var bara en tidsfråga innan de kom på mig. Ja!

Såg du? Fan! Vilken högerfot den där pojken har.

/MOBILSIGNAL/

Vad vill du?

Måste du alltid vara så kritisk? Kan du inte bara säga "bra, Leah, kul"?

Jag är glad över projektet. Jag tror på det här.

Du tror på det, på Projekt Oskar? Vet du hur många projekt vi har haft här?

Hur många som helst.

Tolvåringar ska faktiskt leka med sina bollar eller sina pillesnoppar.

Inte bli skjutna på gatan.

Men sluta kasta nu! Sluta kasta.

Leah, förlåt mig.

Leah, ditt projekt blir bra. Vet du varför? För att du är med.

Om du är med, så är allting bra. Eller hur?

Leah? Kom, kom.

Så.

Livet är så: en lång räcka med besvikelser.

Jo, men så är det.

-Mera. -"Mera"...

-Jag stänger datorn. -Ja, gör det.

Eller du kanske vill se? Det är nån svensk polisfilm från 2006.

Nej tack, det är bra.

Jag glömde säga: vad trevlig han var - Magnus. Åker ni ofta ihop?

Ja, det händer.

-Kommer du? -Mm.

-Hej. -Hej.

Du vet att vi måste ha kondom? Jag vet inte om jag är smittad eller så.

-Har vi nån sån, då? -Nej.

Jag visste ju inte att du skulle komma.

Nähä.

-Du... -Ja?

Sa mamma åt dig att komma hit?

Ja, för hon oroar sig. Det är väl inte så konstigt?

Men... Jag kom ju hit för att jag älskar dig...

...mest av allt i hela världen.

Kom nu.

Han hade försökt hänga sig inne på rummet. Han har försökt flera gånger.

Läkaren sa att de hade en överenskommelse.

Om han skadar sig inne på avdelningen får han inte vara kvar längre.

Det var ett villkor de hade. Det var därför de skrev ut Christian.

Hänger man sig hemma, får man åka in. Hänger man sig där, får man åka hem.

Ja, det verkar så. Jag vet inte, Sara.

Jag är ingen läkare, inte du heller. Jag fattar att du är frustrerad.

Man kan bli galen ibland, men vi måste koncentrera oss på vårt jobb.

Det är tyvärr inte att läka människor som mår dåligt. Det är det inte.

Hur gärna jag än önskar att det var så, så är det inte det.

Nåt annat som ni vill prata om?

Ni trivs bra med att åka tillsammans?

Litar på varandra och så?

Ja.

-Ja. -Ja.

Och så vet ni att jag är här. Man kan tycka att man mår jättebra nu-

-och så om tre månader börjar man böla hejdlöst utan att fatta varför.

Det är då ni kommer till mig. Det är det viktiga.

Så klart.

Om inte ni vågar säga som det är kan jag inte veta hur ni mår-

-och då kan jag inte hjälpa er.

-Yes. -Ska vi...? Ja.

Ja, då så.

"Du står där på kanten av huset och säger att du inte vill leva längre."

"Du skriker åt mig och min kollega att gå, för allt du vill är att dö."

"Men jag vet att det inte är sant. Du vill inte dö."

"Vad du vill är att må bättre, så att du också kan få det som andra har."

"Du trodde inte att hjälp fanns, och det är vårt fel. Så du hoppade ändå."

I Sverige dör en människa var sjätte timma varje dag hela året-

-av depression, av desperation, av beroenden och av psykisk sjukdom.

En femtedel är under 30 år. Unga människor som inte får en framtid-

-aldrig kommer att få en familj-

-aldrig blir det de drömmer om och vill bli.

Människor förlorar resten av livet för att de just då inte vill leva.

För att vi inte lyckas hjälpa dem.

Det enda som kan få mig till jobbet är tankarna på de andra dagarna.

När vi kommer fram i tid, när ett ögonblick kan rädda en evighet.

Ett liv.

-Hur många delningar har du nu, då? -Inte en aning.

-Nej... -Vad?

Säg det, bara.

Vad nyfiken du är. Jag ska kolla.

Oj. 15 668.

Inte för att jag bryr mig.

-Kul med Tobbe. -Ja.

Han verkar vara en bra kille.

Ja, det är han.

Så vad händer? Ska han flytta ner?

Nej, han klarar inte att vara ifrån hemmavid mer än tre dagar i rad.

-Okej. -Så han har åkt tillbaka.

Där ser man.

Svensktextning: Lena Edh Iyuno Media Group för SVT