Original subtitles

–Hej, Ebba! –Är Philip hemma?

Vänta lite... – Philip, c'est pour toi!

Aldrig i livet!!

Du passar inte så bra i stan.

Du borde bo hos Teofil i stället.

–Kan inte du flytta dit? –Där finns inga jobb,inga människor.

Mig träffar du.

Vill du höra en låt som jag skrivit?

♫ Sen du kom till mig på stranden ♫ och kysste mig på handen

♫ har jag älskat bara dig

♫ och ritat ditt namn i sanden

♫ Yrla, virvla virvelflicka...

TELEFONEN

Tyst! – Yrla Nor. Va?

Tyst! – Förlåt. Det var sånt oväsen här.

Ni har kommit fel. Tack. Adjö.

Jag blir tokig på den där stora, fula tönten!

Jag menar inte dig.

Var det nån som skulle ringa?

–Vem väntar du på? –Ingen. Jag väntar ALDRIG på nån!

Är det den där...speciella människan?

–Var det han? –Nej!

–Varför väntar du på honom? –För att han inte är här, förstås!

Vad hette tanten som ställde pianot snett–

–och som väntade hela dagarna på den där snubben som aldrig kom?

–Eufemia? –Du är som hon.

–Varför kom du hit? –Jag saknade dig.

Det är nog bättre att vi träffas hos Teofil...på stranden vid havet.

–När kommer du tillbaka? –Nästa sommar blir det nog.

–Hela sommaren? –Jag vet inte.

–Men jag kommer tillbaka. Jag lovar. –Ensam?

Jag vet inte. Men vi ska spela fyrhändigt då.

–Kan han spela fyrhändigt, din... –Nej, han är helt omusikalisk.

Hej då, min allra finaste pojke.

Hej då, min allra...flicka.

–Ta hand om dig, alltid. Lova det. –Du med.

–Nu räcker det, Ebba! –Jag MÅSTE!

Du kan prata med Philip sen! Sluta nu, innan jag blir arg!

Du är alltid arg nu för tiden! Du ska inte bestämma över mig!

–DU ÄR MITT BARN! –Jag är min!

Måste du bråka bara för att pappa flyttat?!

–Jag blir tokig!! JAG FLYTTAR!!! –Och vem skulle du flytta till?

♫ Om du vill ha mig ♫ så får du va' med mig

♫ och inte ha dig ♫ med Philippa...

Hej!

Slipp då!

♫ Lagt kort ligger,lagt kort ligger...

Har du fått mitt inbjudningskort?

–Ja, tack så mycket. –Bränn det! Du är inte bjuden längre.

–Är det ditt ställe? –Ja...och en till.

Vad har hänt?

Det är väl nån olycklig människa som retat sig på det...

Nån som var avundsjuk, som inte tålde se glädje hos andra...

...för då blir hans egen ensamhet så mycket större.

Ingen lycklig människa vill förstöra.

Vet du vem det är?

Jag har tio gamla fönsterrutor som bara står och skräpar.

Och spik och bräder har jag också – och färg.

Jag kommer aldrig att använda det. Så ni kan ta det och reparera huset.

Var så god. Man ska inte låta sig slås ner av såna här dumheter.

Tappa inte modet... Det kommer nya snäckor efter varje storm.

Ebba...hej!

Jag har så mycket att berätta. Det har hänt så himla mycket!

Jag vet inte var jag ska börja. Jo, jag är bjuden på kalas. Två stycken!

Jag har fått massor av nya vänner, helt plötsligt!

Och så har jag fått en killkompis. Han heter Mårten.

Jag har varit hemma hos honom flera gånger! Han har många roliga spel.

Och vi ska åka med hans föräldrars jättelyxiga båt–

–till en ö som heter Längtan.

Titta vad jag fått! Lyssna...

HALSBANDET SPELAR Jag fick det. Hej då!

Nu kan du ta in henne!

–Välkommen. –Var så god och sitt.

–Så gott det luktar... Vad är det? –The Reng–gang–reggae–gegga.

–Jag dukade. –Så fint ni gjort, mina älsklingar.

–Den är alldeles lös! –Det är ju soppa, kuppo!

–Vad gott... – Så du spiller, Ebba! –Det är inte jag, det är soppan!

Titta vad du håller på med!

Maten ska inte leka vid matbordet!

Stör inte soppan!

Ebba, tallriken...

Oj...

Ebba, ta bort den!

Skynda dig! Ta bort stolen också!!

–Ta bort allting!! –Mamma...

JAG ORKAR INTE SE DET MER!

–Mamma, lugna dig... –Ut ska det! UUUT!!

Hans gamla äckliga mössor och skor! Väck! Ut ska det!

DÖRRSIGNAL

Jag... Jag är tillbaks nu.

–Va? –Jo, jag sa att jag...

Jag skulle vilja fråga om jag får...komma tillbaks...

Om jag får det, alltså.

Ja...för att...

...för att stanna. Om jag får det. Inte annars, förstås.

För att jag längtar så.

Lena, jag...jag är...

–Ja...? –Kan du inte flytta undan stolen?

–Jo. –Vart var du på väg med den?

Den skulle jag vädra lite...

Pappa Reng.

Hej, det är Ebba.

Hej, Ebba! Hur mår du?

–Jo...jo... –Vad var det du ville?

–Är Philip hemma? –Ja, det är klart. Men han sover.

Vänta lite, jag ska väcka honom. Hej med dig så länge!

Philip! C'est Ebba! Elle veut parler!

Hej med dig så länge... Bonne chance!

Philip... Hallå?

–Hej, det är jag – Ebba. –Mmm... Hej.

–Sov du? –Jag har inte sovit på två år.

–Två år? –Ja...

–Inte jag heller. –Du? Du sover väl som en gris!

–Hur mår Birgit? –Bra.

–Äter hon fågelfrön? –Ja, det är klart!

Vi har fått brev. Från Kaj Husell. Sydney, Australien.

–Ska jag läsa det? –Ja...

"Kära Ebba och Philip"...

Ska jag fortsätta... "Äntligen har jag fått sjunga på operan!"

"En förtrollad afton! Orkestern var underbar, dirigenten mycket lyhörd."

"Och vilken publik! De satt andlösa tills min sista ton klingade ut."

"Så följde ett ögonblick av gripande tystnad.Sen brakade applåderna loss"–

–"med sådan våldsamhet att väggarna hotade rasa."

"Publiken ropade in mig gång på gång. En gudomlig afton!"

–"Äntligen har jag fått rum." –Rum?

Det står så. "Jag tänker mycket på Birgit, men jag vet att hon mår bra."

"Jag saknar er och önskar er allt gott, allt ljuvt"–

–"allt som är vackert i livet."

"Låt aldrig era sinnen bli förslöade"

"Er evigt tillgivne Kaj Husell."

–Philip? –Jag är kvar.

Min pappa är tillbaka.

–Är han? –Han kom i kväll.

Han tyckte inte det var nåt roligt med den andra.

–Nähä. –Han kom på det.

Han älskar mamma. Det är det han gör.

–Jaha... –Så är det. Egentligen.

–Så han ska stanna nu? –Ja.

Han säger inte bara så?

Nej.

–Säkert? –Ja, det är säkert.

Philip...om vi vill kan vi bygga upp lusthuset igen... Kanske.

Vill du det?

Ja, det vill jag.

God natt, Philip. Puss och kram!

–Ett, två, tre! –Ett, två, tre.

–Hallå! –Knacka!

–Du har så långsam hörsel! –Vad gör du här?

Jag bor här. Jag är sällskapssjuk.

–Är det en ny låt? –Mmm...

–Är den om kärlek? –Mmm...

Jag skulle vilja fråga dig en sak.

Vad är kärlek?

Hur känns det? Är det varmt och ljust?

Mmmm.

Och så vill man vara med den man tycker om hela tiden.

Och man tänker bara på den...

Ja.

Drömmer man om den på nätterna också?

Mmm...

Och så vill man ge bort allt man har.

Då vet jag vad kärlek är.

Kom nu! Vi går hem, Frans–Bertil.

SVT Undertext: Lisbet Olofsdotter (c) Sveriges Television AB