Original subtitles

Hej, det är jag. Jag kunde inte ringa tidigare.

Jag vet. Men Det är inte så lätt, gumman. Jag ska försöka...

Men du... I morgon...

Hej, pappa!

Vi får återkomma till det vid ett lämpligare tillfälle.

De yttre omständigheterna har förändrats avsevärt.

Hur mår du?

Detsamma. Hej! – Vad gör du här?

–Vad gör DU här? –Jag skulle ringa.

–Varför ringde du inte hemifrån? –För att... Det är så att...

–Är det en hemlighet? –Ja.

–Vad är det för hemlighet? –Ja, det...

–Är det en överraskning? –Det kanske man kan säga...

Å, gulle-pappa... Äntligen!

Ebba, ingen får veta att jag ringde. Det är mycket viktigt!

Jag lovar. Men pappa, vad blir det för ras?

♫ Sen du kom till...

♫ Sen du kom till mig på stranden...

Hallå!

Olé! Spanien...tre veckor i juli!

–Det kan inte jag! –Inte jag heller.

Jag måste hitta Philip.

Jag har inte tid. Jag tål inte solen!

Men lilla gumman... Det... I och för sig...

–Men...vi har inte råd. –Det har vi visst!

Mammas pengar skulle användas till något roligt.

Det här är precis vad du behöver!

–Den första åker vi! –Inte jag.

–Kan Philip åka i stället för dig? –Var så god.

Det kan han inte! – Du ska med, Didrik!

Jag menar... Det är bättre om vi sparar resan...

...till i vinter eller så...

–Jag trodde du skulle bli glad! –Philip får!

–Vad ni är tråkiga! –Jag vet varför Didrik inte vill!

–Jag vet varför pappa inte vill! –Ebba!

Jaså?

–Varför vill han inte? –Det är en hemlighet!

Jag vet inte vad hon pratar om. – Sätt in skorna i garderoben nu!

–Det vet han visst! –Sluta spela nu!

Ni kan åka till Spanien själva!

Han är i en känslig ålder just nu.

♫ Una furtiva

♫ lacrima

♫ negli occhi suoi

♫ spuntò

♫ Quelle festose

♫ giovani

♫ invidiar

♫ sembrò

God afton, Didrik!

Vilka sorgna sånger du sjunger.

Sorgsen ton i sorgset bröst.

Varför är du ledsen?

Det är min fru. Hon säger att hon tycker att jag är...smaklös.

Å, Euterpe! Vilka prövningar du utsätter mig för bland fåren!

Kan hon inte förstå eller vill hon inte? Jag vet inte!

Didrik, vet du vad jag ska göra?

Jag ska sjunga på operan i Sydney, i Australien. Speciellt inbjuden.

Jag överraskade min fru med en god middag...

...sjöng ett potpurri på sångerna och berättade den glada nyheten...

...och då bad hon mig lämna rummet. "Omedelbart, Kaj. Rör mig icke!"

–Jag är ett missförstått geni. –Likadant när jag spelar piano.

Ack, vi delar samma öde! Vill du ha en kopp?

När jag var liten brukade jag sjunga för min familj på söndagarna.

De bjöd in sina bekanta.

När jag stod på bordet i kortbyxor och sjöng...

...satt de runt omkring och fnittrade åt mig.

Då drömde jag alltid om att bli stor. Då skulle ingen kunna skratta åt mig.

Nu skrattar min egen fru...

Ja... Det är inte lätt att vara man. Det är lättare att vara liten som du.

Nej! Jag ska växa.

Jag ska växa i kapp Yrla. Vi ska spela fyrhändigt tillsammans.

Förstår hon dig?

Ja, det gör hon.

Du har tur, du! Så liten och så mycket tur.

–Gissa vem det är! –Tova.

–Vem är du? –Kaj Husell...han är geni.

Jag ska börja spela piano. Så kan vi spela fyrhändigt.

–Jaså, det är du som är Yrla? –Ja, men jag heter Tova.

Yrla... Var har du det ifrån? ♫ – Yrla, Yrla...

♫ ....Yrla-la-la-la-la-la-la...

–Det är ett bra namn...Yrla. –Men ingen annan får kalla mig så.

Han är så blyg...

Jag fyller år den 29 och då ska jag ha fest. Kommer du då?

Är dikten färdig då? "När jag kom på stranden och kysste dig på handen"...

–Fula hund att sticka i väg så där! –Titta, vilken gullig hund!

–Frans-Bertil! – Hej, Didrik! –Hej!

–Vad heter hunden? –Frans-Bertil.

–Kaj Husell. Angenämt. –Dig har jag hört talas om.

Jaså...

–Det är du som sjunger, va? –Ja, jag höll just på och övade lite.

–Visst är han fin! – Jag heter Tova. –Jag heter Yrla.

Jag ska gå vidare med Frans-Bertil. – Kommer du och hälsar på, Didrik?

Ja.

Vi ses. – Kom då, Frans-Bertil!

Hette hon också Yrla?

Jag tror jag går dit ner och övar.

Det var inte meningen. Jag visste inte att...

Låt mig vara!

Du är i alla fall alldeles för ytlig!

I dag var Philip borta... Han lovade att han skulle vänta på mig i morse–

–men han var inte där.

Jag tänkte prata med dig om en sak.

–Jag HAR inte berättat något. –Vad har du inte berättat?

Om hunden.

–Jaså... –Den ska heta Noalik.

Det är bättre du försöker glömma den. Annars blir det ingen överraskning.

Det kanske inte finns någon...hund.

Den kan heta Kim. Eller...Tatja.

Lyssna nu, Ebba! Jag arbetar mycket. På kvällarna och helger och så...

Jag tänkte införa särskilda stunder då vi kan träffas–

–så vi inte tappar bort varann. "God planering effektiviserar tillvaron!"

Det har jag lärt mig på min kurs. Min "Planera ditt liv"-kurs, du vet!

–Jaha. –Jag lärde mig många nyttiga saker.

Titta!

Titta här...

Här har jag skrivit "Möten med Ebba".

Att vara med barnen kräver planering! Tisdagar 18.00–20.00, torsdagar...

–Tycker du Noalik är ett bra namn? –Då ska vi prata om allt...

...helt opretentiöst. Det ska kännas lite improviserat... "Här är jag!"

Hunden ska i alla fall heta Noalik!

–Hur går det för dig i skolan? –Bra. Kommer hunden på julafton?

Du kan väl låtsas som ingenting vad gäller...hunden.

–Hur är fröken? Är hon söt? –Jag har magister, en ganska sexig.

–Vad sa du? –Han har en tax som heter Gorkij.

–Är skolmaten god? –Det låter som en groda. Gorkij...

Nu börjar nyheterna snart.

Pappa, jag måste fråga dig om en sak.

Om man lovar någonting...

Till exempel... Philip sa något...som han lovade...

...att han menade. Det behöver inte vara Philip.

Om man lovar någonting...som han sa, och så gör man det inte, utan...

–Vad, Ebba? –Ska du gå?

Nej, jag reste mig bara lite. Kan du försöka skynda dig nu?

Om det var så att han verkligen lovade att...att...

Ebba, tänk efter nu! Så här:

Vad vill jag säga? Är det intressant? Hur kan jag säga det på enklaste vis?

–Vad är det nu? –Jag tänker! Du får inte prata då.

Jamen Ebba...

Är det som du sa, att folk säger saker hela tiden utan att mena det?

Jag kan inte hålla reda på allt jag säger!

Det var säkert inget viktigt.

–Nu måste jag... –Hur ska man veta vad som är sant?

Det märker man! Vi kan prata om det en annan gång, när jag har mer tid.

Kryp i säng nu. God natt, min skatt!

Jag letade efter honom överallt. Han var ingenstans. – Philip, var är du?

Kommer pappa hem i kväll?

–När han arbetat klart. –Varför jobbar han på kvällarna?

Det är så hemskt med alla som dör!

–Varför läser du om det? –Philip kanske är död.

–Då skulle vi väl veta det nu. –Det är så hemskt med alla som dör!

–Se om han är hemma nu. –Jag har varit där varenda dag.

–Vart ska du? –Det vet jag!

Till Tova.

–Hur länge stannar du? –Jag vet inte.

–Var bor du egentligen? –I stan.

–Är din mamma och pappa där? –Pappa försvann innan jag föddes.

–Din mamma då? –Hon är där ute.

–Är hon sjöman? –Nej – död.

–Förlåt! –Det är inget att be om ursäkt för.

Jag tror hon finns hos mig ändå.

Hon vaktar dig nog som en liten ängel på din axel.

Å, du är den finaste lille kille jag vet!

Du med... Fast flicka.

Vad kalla händer du har!

–Hej! Har någon ringt? –Nej, Yrla. – God dag, Didrik Reng.

Jag vet vad mamma hette som ogift...

Holvin. Vad har du mer tagit reda på?

–Farmor hette... –Maja Österström.

Hennes familj seglade på de sju haven.

Som liten blev hon nästan uppäten av en havsörn

–Hur vet du det? –Han vet sånt.

Nu ska du få höra! Det var en aprildag 1914.

Din farmors mor satt på däck med din farmor–

–då en jättelik havsörn fick syn på den lilla välmatade flickan.

Den dök mot henne med utspärrade klor

Din farmors mor fick tag i flickans ben och en dragkamp uppstod.

En besättningsman kastade en duk över örnen och räddade din farmor.

Förstår du nu vilken slump det är att VI finns?

Philip?

–Är Phille-Pille borta i dag också? –Har du inga kompisar, Ebba-Slebba?

–Tjena! –Tja!

–Har ni fått inbjudningskorten? –Ja. Vilka mer är bjudna?

–Cissi och Mikaela... –Anna?

Nej! Fanny och Pernilla...

–Jannike? –Självklart!

–Jag, Gunilla... –Jannike, Fanny, Cissi, Mikaela...

–Var det fler? –Vem skulle det vara?

Ebba!

–Du glömde det. –Det är inte mitt.

–Nu är det det. –Tack!

Vi ses.

Hej då, Ebba!

Vad är det här?

–Ett dataspel, pucko! –Jag kan ta det, om inte du vill...

Klart jag vill! Det är en present.

–Hur länge har du känt Mårten? –Vi träffades för ett tag sen.

–Var ni hos honom? –Bara du och han?

–Ja. –Har du fått inbjudningskortet?

–Till mitt kalas? –Nej.

Då har det inte kommit fram. Du kommer, va? Klockan tre den 7.

Ja...om jag inte ska träffa Mårten.

Månsten residence.

–Är det Mårten? Hej, det är Ebba. –Tjena!

–Hur mår du? –Helt fantastiskt!

Vi ska ut med båten.

Jag har en massa kompisar här nu...

Tack för dataspelet.

Gillade du det? Öva på det. Sen kan vi ha matcher, du och jag.

–Var det så du tänkte? –Ja. Kom hit på en gång, förresten!

–Skulle inte du...? –Om du kommer, ställer jag in.

–Men kompisarna då? –Äh, jag kör hem dem om du kommer.

Ebba Ebbselon! Hej!

–Ebba? Hallå? –Jag kan inte. Tyvärr, jag ska...

Nej, jag kan inte!

–Adjö! Jag kan inte prata längre. –Ebba?

Var har du varit i all evinnerlighet?

Hos mina kusiner, Haiko och Angelika.

–Angelika? Henne du brevväxlar med? –Ja – min kusin.

Ha! Du visste väl inte att du skulle åka till den där himla Angelika?!

Vad är det?

Och jag som har stått och väntat utanför din dörr och hungrat ihjäl!

–Ebba, vänta! –Grovsopa!

Du kan inte lura i mig vad som helst! Himla bedragare!

–Jag visste inte att vi skulle dit. –Du ljuger!

Ebba, sluta!

–Har Angelika också ett lusthus? –Hur kan man bli så tjatig?

–Sånt går i arv. Vad gjorde ni? –Vi tittade på fåglar.

–Hon ska bli fågelskådare. –Och jag ska lära mig stoppa upp dem!

–Är det ditt? –Ja.

–Är hon söt, vad hon nu hette? –Jo då.

–Hur ser hon ut? –Långt svart hår till midjan...

Ohygieniskt!

Hur tycker du att jag ser ut?

–Du ser arg ut. –Du kan ju inte!

–Vad tänker du på när jag säger s? –S...?

Sandpapper...satan...

–...sol...silver... –Fel! Sn...!

Snarka...snus...

–...snoshörning...snogsmöss... –Jag blir tokig! Du kan ju inte!

–Är jag söt? –Du ser rolig ut.

Det finns de som tycker att jag är snygg!