Original subtitles

Spike.

- Spike! - Ja?

Kom hit.

Ja?

Den här ska skissas på PVC-plasten. I två tjocklekar, i vatten och olja.

- Vilken av dem på PVC:n? - Båda två.

Det är viktigt att... Lugn.

Märk dem, så att jag vet vad som är vatten och olja.

- Absolut. - Är du osäker, så bara fråga.

Håll ordning på det den här gången. Allt handlar om PVC:n.

Fastnar inte färgen, så är det meningslöst.

Bra. Sätt igång.

- Har du fått färgproverna, Simon? - Färgproverna? Ja.

- Här. - Tack.

- Jag lämnar in dem. - Det är bra. Och du, Hans...

Kan inte du kika på hur PVC:n jobbar?

- Visst. - Bra. Tack.

- Är det skisserna till Jon? - Ja. Bara låt dem ligga.

God morgon.

God morgon, Anja.

- De här kom i morse. - Tack.

Då ska vi se.

- Var är ritningarna? - De har blivit försenade i Tyskland.

- Ta reda på när de kommer, Lilly. - Absolut.

- Vad häftigt. Kom och titta. - Vad är det?

Jösses.

Jäklar, vad snyggt det är.

- Det är sättet han gör det på. - Den var inte där när jag gick i går.

Får jag skisserna snart, Simon?

God morgon.

Vill du ha det färdigt i tid, så behöver jag dem nu.

Andas, Jon.

Lägg in de här och ge den här till Spike.

- Det är han. Ghost. - Det är helt sjukt.

- Vad fan är det? - Jag vet inte.

- Den var här när vi kom. - Känner ni till honom?

- Den är fantastisk. - Det är exakt samma stil.

- Vad sa David? - De köper.

Bra. Bra jobbat, älskling.

Du har väl inte glömt det?

- Har du det? - Vadå?

- Glömt det. - Vadå?

- Din son kommer i dag. - Jaha, ja.

Jag glömde det för en stund, men jag har inte glömt det. Jag står här.

Ja, det är tydligt.

- God morgon, Lai. - God morgon.

Jon behöver dina skisser nu.

- Varför har han en likadan tröja? - Vem?

Jon. Varför går han runt i en likadan tröja som min?

- Det vet jag inte. - Säg åt honom att ta av sig den.

- Det kan jag inte göra. - Bara säg åt honom.

Jag kan inte be en vuxen man om något sådant.

Jag tycker inte om det.

- Han har säkert aldrig haft en far. - Vem fan har det?

Casper?

Ja.

Du är lik din mor.

Kan vi bjuda dig på något? En kopp kaffe?

Ja, tack.

Vill du ha något i?

Jag vill ha det svart, tack.

Tack.

Kom. Jag ska visa dig var du ska bo.

Vad gör du?

- Vad menar du? - Vad gör du?

Hur försörjer du dig? Vad har du för drömmar och passioner?

Jag tecknar.

- Du tecknar? - Ja.

Vad tecknar du för något?

Den där?

- Har du gjort den? - Ja.

- Jaha. När gjorde du den? - I natt.

- Du kom ju nyss. - Jag kom i går.

- Var har du sovit? - Hos några vänner.

- För att vi inte var hemma? - Vi hade bestämt träff i dag.

Jag märkte att ni inte var här.

Och så fördrev du tiden med... det där.

Har du gjort den själv? Imponerande.

Tack.

- Ska vi installera dig på rummet? - Ja.

Vi har måndagsmiddagar här-

- när vi bjuder in folk som vi äter tillsammans med.

Vi ska ha en middag i kväll.

- Så du målar graffiti? - Va?

Du målar graffiti. Varför det?

- Varför vadå? - Varför målar du graffiti?

- Varför målar du? - Nej, det var jag som frågade först.

- Okej. - Okej. Så varför?

- Det har jag alltid gjort. - Alltid? Hur länge är det?

- Sak samma... - Hur sa?

- Sak samma. - Kom nu, Casper.

Det där är inte lagligt, det är kriminellt. Det vet du väl?

Stjäl du också?

Ja.

- Och det tycker du att man får göra? - Ja, om det är något jag behöver.

- Så alla ska stjäla från varandra? - Det gör vi ju redan.

- Jag stjäl ta mig fan inte! - Okej.

- Vi är inte färdiga här. - Låt honom vara nu, Simon.

Vi är inte färdiga här! - Vad är det du stjäl?

Jag stjäl vad som helst från vem som helst.

Du kan inte komma hit och säga att du ska stjäla från mig.

- Det sa han inte heller. - Jo, det gjorde han.

Det där var jäkligt provocerande!

Du bara kommer hit utan att vilja veta vilka vi är!

Vad vi bryr oss om och är intresserade av!

Det enda du vill veta är hur du kan utnyttja oss!

- Simon! - Och så din fåniga teckning!

Han är din son. Han har aldrig träffat dig förr.

Han kommer hit helt ensam. Det ska han ha kredit för.

Ja, okej. Det är slut.

Jag är färdig nu. Kom, Darling. Kom.

Gå inte, Casper!

Vänta, Casper!

Du får ursäkta oss. Vi kan tydligen inte uppföra oss ordentligt.

- Det är nog bäst att jag går. - Vet du vad?

Din far är så barnslig, Casper.

Jag kan bara be om ursäkt och be dig om en chans till.

- Det här var ett misstag. - Nej.

Det var ett misstag att du gick igen, och det var vårt fel.

Man ska uppföra sig ordentligt och det...

Det kan inte vi.

Badrum, kök, sovrum.

Jag har fyllt kylskåpet åt dig om du...

Eller när du tröttnar på oss.

- Var är han? - Han är här någonstans.

- Hej. - Hej,

- Är det han som har gjort den? - Ja, han säger det.

- Var är han? - Han gick nyss.

- Hade han inte precis kommit? - Jo.

Varför gick han igen, då?

- För att du var en idiot? - Kommer du i kväll?

Bara säg det nu. Varför gick han?

- Jag gillar inte unga människor. - Det är inte sant.

Nej, det gör jag inte.

Du kommer väl i kväll?

- Vi skulle kunna gifta oss. - Du är för gammal.

- Ja... - Han är här nu.

Vi blir många i kväll.

Det är bra. Jag älskar när vi är många.

- Vad tycker du? - Jag älskar den där.

Jag är inte rädd. Jag är inte rädd för det. Inte alls.

- Här har vi honom. - Casper.

- David, det här är... - David.

Varsågod. Jag har hört att det utanför är ditt verk. Imponerande.

Titta där.

Mot alla förväntningar ser det jättefint ut.

- Jag skickar bara en faktura, eller? - Jag tar 20 procent.

- Skål. - Skål. Nu får du smaka din fars mat.

När fan ska du sluta gå runt i min tröja, Jon?

Det gör jag den dagen då jag får mina skisser.

Vi är väl överens om att tröjan är min och inte din?

Vill du ha dina saker färdiga i tid, så se till att jag får mina skisser.

- Av med den. - Då ska jag ha dem.

Det ska du få. Bara ta av den nu.

- Då vill jag ha skisserna. - Ja, så snart Spike är färdig.

Tyvärr ska han på kurs i... - Var det i kompetensutveckling?

Jag har inte provat det förr och så provar jag igen och så är det bra.

- Det var lite hårt. - Så han är Ghost?

Det verkar så. De där killarna är ju väldigt hemliga med vilka de är.

- Ghost är världsberömd, för helvete. - Är han?

- Ja. - Bara googla på "Ghost".

Han är lik dig.

- Det tycker jag verkligen inte. - Men det är han.

Vad är det?

Ingenting.

- Vad är det? - Ingenting, sa jag ju.

Du stirrar. Du stirrar hela tiden. Det är skitobehagligt.

Okej, då gör jag det.

Vad tycker du?

- Så det är det det handlar om. - Va?

Du lägger fram din teckning utan att säga att jag ska tycka något.

- Det vet jag inte. - Det gör du. Det gör du.

- Okej, då gör jag det. - Du kan bara fråga vad jag tycker.

Okej. Vad tycker du?

- Det är okej. Det fungerar. - Fungerar det?

Jag förstår mig inte på sådant. Det ser fint ut. Vad ska jag säga?

Jag vet inte. Men du vet en del om det här, eller hur?

Jag går inte runt och har åsikter om andras saker.

Jag har hört dig ha åsikter förr.

- Har du hört mig ha åsikter förr? - Ja.

På en föreläsning.

- En föreläsning? Var då? - I London.

I London? Var någonstans i London?

Var brukar du hålla föreläsningar i London?

- På RA. - Okej.

- Har du varit på Royal Academy? - Jag studerar där.

- Du studerar där? - Ja.

Men för helvete. Jag vet ju ingenting om dig. Ingenting!

Du har ju inte frågat heller.

Då så, gillar jag din teckning...? Jag vet inte. Vad fan ska jag säga?

- Bara säg vad du tycker. - Vad tycker du själv?

- Jag tycker att den är grym. - Bra, då är den det.

Kanon.

- Du... Du bryr dig inte alls, va? - Nej, det gör jag inte.

- Simon. Vi måste prata. - Vad är det?

- Du beter dig som en idiot. - Vad fan ska jag göra?

Visa honom din utställning hos David.

- Nej, det kommer inte att hända. - Be honom att försvinna då.

- Jag har inte bett honom komma. - Inte att åka heller.

- Vad ska jag göra med honom? - Gå ut och ät en korv.

Spike? Kom hit.

- Ja? - Nu har jag googlat honom.

Ja, precis så.

Scrolla ner.

- Till exempel den är känd. - Känd?

Ja, den har delats på Facebook och sådant.

Tack.

Nej, jag röker inte.

- Var har du varit? - Va?

Fondmötet. Var fan har du varit?

- De ringde. - Jag glömde det.

- Du glömde det? - Ja.

Du har aldrig glömt ett fondmöte förr.

- Jag råkade bara ha på min telefon. - Då har du provat på det.

- Vadå? - Att försöka nå mig utan resultat.

Kan du inte ta hand om grabben lite?

Alltså, jag... Jag litar inte på honom.

Jag tycker att han ska flytta hem igen. Var bor han egentligen?

- Just nu bor han här. - Då får han flytta härifrån.

Varför det?

- Jag tog med honom till David. - Och han blev inte helt begeistrad?

Hur fan vet du det?

- Tänk efter lite nu. - Vad menar du?

Han är en ung konstnär och du hans världsberömda far. Vad tror du själv?

Ja...

Jo, men...

Okej.

- När kommer du tillbaka? - Vad menar du?

- Det jag säger. - Vad är det du vill?

- Bara veta när du kommer tillbaka. - Sluta nu, älskling.

- Var rädd om oss. - Det är jag.

- Nej, det är du inte. - Jag är ju här.

- Blev du färdig? - Ja.

Herregud. Du skrämde mig.

Ursäkta att jag går här och snokar.

Det är okej.

Jag skulle påminna dig om att kontakta David.

- Vad ville han? - Han bad dig bara att ringa.

Var har du varit?

Ute.

Jag kanske kunde köpa lite nya kläder till dig.

- Vill du ha en öl? - Ja, tack.

- Hur länge har ni bott här? - I fyra år.

Vi har bott på många olika ställen.

London, New York...

Berlin.

Ja... Det var ett helt annat liv på den tiden.

- På vilket sätt? - Jag vet inte, det var liksom...

Det kändes större på något sätt. Jag tråkar ut dig.

Va? Nej, du tråkar inte alls ut mig.

Jag vet inte, det är något med...

Ju äldre man blir, desto mindre blir världen runt omkring en.

Förr umgicks vi med folk i vår egen ålder-

- men nu är vi omgivna av... unga människor.

Det är också fint, men det är annorlunda.

- Har du barn? - Nej.

Är det något du ångrar?

Det var väl ett val vi gjorde.

- Varför? - Vi var själva som barn.

- Och barn kan inte få barn? - Vi kunde i alla fall inte det.

Älskade han min mor?

Ja, det tror jag att han gjorde.

- Vad gjorde du på den tiden? - Samma som i dag.

Vad gör du i dag?

- Jag organiserar hans liv. - Organiserar hans liv? Okej.

Säg något som du organiserar.

Allt. Utställningar, att han har material-

- att han blir färdig i tid, och sover ordentligt-

-så att han kan arbeta optimalt.

- Kan du den här? - Ja, för fan.

- Kom. - Det är 30 år sedan.

- Har du blivit för gammal? - Jag är inte gammal.

- Hur gammal är du? - Okej.

Hur gammal är du?

- Hur gammal är du? - Det vet jag inte.

Var har du målat i natt?

- Var har du målat? - Vesterbro.

- Hur gammal är du? - Jag vet inte.

Så gammal att jag är osäker. Jag måste tänka efter. Jag vet inte.

Hallå? Ja.

Hej, David. Det är Casper. Ursäkta att jag ringer så sent.

God morgon.

- God morgon. - Är det den nya PVC:n?

Ja.

- Vad menar du? - Det jag säger.

- Men vad betyder det? - Du tycker inte om att han är duktig.

Visst, men hur skulle graffiti kunna konkurrera med mig?

Varför skulle det konkurrera med dig? Det är inte graffiti.

Graffiti intresserar mig inte det minsta.

- Tycker du att det är spännande? - Lägg av nu.

Jag förstår att man sätter sitt namn någonstans, men sedan då?

- Va? - Fråga honom.

Nej, jag har inte ett skit att fråga honom om.

Det finns ingenting efteråt. Ingenting.

Vad är det?

Simon...

Hej.

Hej.

Jag vill prata med dig.

Vilka av mina verk har du sett?

Bortsett från de som du såg hos David som du hatade.

Du har ju gått på Konstakademien. Eller går du där?

- Ja. - Vad gör du här, då?

Jag...

- Jag studerar. - Studerar vad?

Jag studerar dig.

Vad går den studien ut på?

Jag försöker lära känna dig.

Du är svår att få grepp om.

Vilka av mina verk har du sett?

Vi hade några teckningar där hemma i hallen. Bland annat.

- Teckningar? Vad föreställde de? - Hästar.

Jaha... De där, ja.

De hängde där hemma. Hos din mor.

- Tyckte du om dem? - Du gjorde dem som ung, va?

Ja, när jag var i din ålder. Jag var nog faktiskt yngre.

Jag var nog bara... Jag var tjugo.

De är gjorda i Italien.

- De är skitfina. - Så du tycker om dem?

- Ja. - Roligt att höra.

Kan du köra mig till ett möte?

- Har du körkort? Då kan du köra. - Ja.

- Jag trodde inte att du hade körkort. - Jag har nyss fått det.

- Har du tagit det i London? - Ja.

Där kör man ju på vänster sida. Här kör vi på höger, så det kanske...

- Jag klarar det. - Du känner att du kan...?

- Ja. - Så jag kan känna mig trygg med dig?

- Det vet jag inte. Kan du det? - Jag kan göra ett försök.

- Vart ska vi? - Till Vedbæk. Det är inte så långt.

- Till Vedbæk? - Vad skrattar du åt?

Är det något fel med Vedbæk? Vad fan skrattar du åt?

Är det min tröja? Är det den du skrattar åt?

- Det är lugnt. - Vad är det som är så roligt?

Är det något fel på min tröja?

Nej. Nej, nej.

Jag har funderat på om du inte vill följa med ut...

...en natt.

Jo.

Det... Det vill jag gärna.

Då blir du tvungen att säga vad du tycker.

- Det kan jag inte. - Kom igen nu.

Nej, det... Jag är inte bra på sådant, Casper.

- Jag vet att jag inte kan det. - Då får du öva på det.

Okej. Om du säger något om min tröja.

- Visst. Den är fin. - Lägg av nu, Casper.

Om jag ska säga något om din konst får du säga något om min tröja.

Den passar väl jättebra i Vedbæk.

"Den passar jättebra i Vedbæk." Ja, det gör den, ta mig fan.

Okej. Bra.

Tror du inte att det är bäst att du tar en taxi?

Det är lugnt. Det gör jag. Men vi ses i kväll.

Det där...

Det kan jag inte ställa ut. Aldrig.

Nej, det vet jag. Men du känner kanske någon som kan det?

Ja, det kan du tro att jag gör.

- Och du är mitt i det? - Ja.

- Jag såg dina affischer. - De har jag gjort sedan jag var tio.

Då är det sant. Du är Ghost.

- Man kan dela upp det... - Nej, det ska flyttas. Så är det.

- Vi kommer inte längre ut. - Ska jag jobba i blindo?

Hej.

- Jag tror nog att jag kan klättra. - Vad bra.

- Eller jag vill lära mig det. - Jaså?

Vi kan prova några gånger och hjälpa varandra.

Även om vi har mycket att göra här, så vill jag gärna det.

- Klockan åtta? Och alla kommer? - Ja, det tror jag.

Det är tufft med tanke på hur pressade vi är.

Vi har så mycket att göra. Din far kör oss helt i botten.

Jag ska bara...

Det där hade jag inte gjort om jag vore som du, Casper.

- Hej. - Hej.

- Får jag rulla en? - Ja, bara ta för dig.

- Den ska till Ny Carlsbergsfonden. - Jaha.

Vill du inte följa med i kväll?

- Och tagga? - När jag gör min grej.

Får jag försöka?

Ghost.

Vad är det?

Du ska ner därifrån. Nu, Casper.

Vad gör ni? Va?

Du ska inte vara där uppe. Ner... Kom ner.

Jag heter...

Jag heter Anna.

Jag heter Johanna.

Jag är... 41 år.

41. 38.

66. Jag är 90 år.

Jag vet inte. Jag är...

Jag vill ha sex. Jag är liderlig. Jag är nära döden.

Jag är... nära döden.

Jag vet inte. Jag är... 28. 28?

Jag är 28. 30.

- Hej. - Hej.

Jag är på väg ut.

Kan det inte vänta?

Nej. Jag har folk som väntar på mig.

- Kan inte de vänta lite? - Inte direkt.

Jag vill gärna träffa dig.

- Okej. - Vill du det?

Ja.

När?

- När jag är tillbaka. - När är du det?

Om tre timmar.

- Var... Var är han? - Ingen aning.

Okej.

Vi ses.

Precis där.

- Är det här rätt? - Det är nästan klart. Hörnet också.

Hej, älskling. Det är jag.

Kan du ringa mig när du hör det här? Jag måste prata med dig.

Nej, vet du vad? Jag kommer hem. Vi ses.

Hej.

Hej.

- Hej. Stör jag? - Ja.

- Har du sett Darling? - Nej.

- Du har inte träffat henne i dag? - Var det allt?

Har du målat? Du använder visst min personal efter arbetstid.

Stämmer det? Jag betalar dem för att komma hit pigga om morgnarna.

- Kan vi ta det i morgon? - Det måste redas ut.

- Ja, i morgon. - Klockan åtta!

- Jag är inte uppe klockan åtta. - Klockan åtta i morgon bitti!

Det är min dörr och mitt hus. Du är gäst här!

Ja, men...

Varför svarar du inte i telefon?

Kan någon förklara det här?

Jag ville se om Casper behövde hjälp.

Med vadå? Med att röka, eller?

Jag förstår inte. Du sa att hon inte var här.

- Gå nu, Simon. - Va? Vad gör du?

- Vad var det där? - Jag pratade bara med honom.

- Varför gjorde du det? - För att du inte gör det.

- Varför svarade du inte? - Jag hörde den inte.

Du hörde mig där uppe. Du gömde dig!

- Bara tala om varför du inte svarade. - Jag vet inte.

De säger att han är bra, men det är ju bara graffiti.

- Det är inte graffiti, men okej. - Han smyger sig på mig hela tiden.

- Det är skitobehagligt! - Han kanske vill hämnas.

Det är ännu obehagligare. Vad vill han med sin stora talang?

- Vad vill han? - Det är väl hans arv i så fall.

Han är din son, Simon. Är han duktig, så kommer det från dig. Lugna dig.

Hur ska jag kunna göra det när han är en stor konstnär plötsligt?

Jag hade anställt honom som städare!

Jag går och lägger mig nu.

Det är den här och hur ljuset faller på den.

Det är bara det och brytnings... Vad fan händer nu?

- Herregud, nej. - Seriöst?

Så kan de inte göra.

Ta på dig något. Det här är en arbetsplats.

Du kan inte sitta här halvnaken.

God morgon.

Vi sa klockan åtta.

Vet du vad klockan är? Va?

Klockan är tolv. Man äter lunch klockan tolv.

Här hos mig äter man frukost klockan åtta.

Simon, titta på det här. Du har väl inte läst det här?

- Nej. - Och så har vi de här teckningarna.

Du stannar här. Vi är inte färdiga.

- Det är de här två. - Vad ska du göra?

- Va? - Vart ska du?

- Nu? - Ja.

- Vad gör du? - Tecknar.

- Det vet jag, men vad? - Mina affischer.

- Det har du inte sagt. - Du har inte frågat.

Jag frågar väl inte vad du gör bakom min rygg!

Jag har tecknat bakom din rygg i hela mitt liv!

- Vad gör du här? Vad vill du? - Du är min far!

Håll fast den där.

- Du slog honom. - Va?

Jag har precis fått höra att du slog honom.

- Ja, då säger vi det. - "Då säger vi det"?

Herregud, Simon.

Vad fan är det med dig?

Varför har du tagit bort hans spöke? Det var ju fint.

- Fattar du inte vad som pågår? - Nej, det gör jag inte.

- Det är för att du inte är konstnär. - Nej, det är jag verkligen inte.

I så fall hade du förstått.

- Har du ingen självinsikt alls? - Självinsikt?

Ja, se hur du ser ut nu och hör på vad du säger.

Han smyger sig på mig. Han vill ha något.

Jag hatar det. Det är som om han vill stjäla min själ.

- Ska jag berätta en sak? - Ja, gör det.

Jag har sålt min själ för länge sedan.

Du är så självupptagen.

Du förstår inte. Jag tycker att det är skitobehagligt.

- Vet du vad? Det glädjer mig. - Vad glädjer dig?

- Att grabben har talang. - Fint, men han är inte din son.

Det är jag medveten om.

Då kan han inte betyda något för dig.

Betyder han något för dig?

Det vet jag inte.

- Du vet inte? - Jo, han betyder något.

Det gör han.

- Han betyder något för dig. - Ja, det gör han.

För att... han är ditt barn.

Hennes och ditt barn.

Ja...

Man måste ta sig hela vägen runt.

Liksom känna processen.

Den kan vara förvirrande och bara snurra runt.

Om du har en känsla av att du inte kan ta dig ur den...

...att vägen inte slutar någonstans, vilket är fantastiskt.

Men den kan vara förvirrande och bara snurra runt.

Det kan vara rena mardrömmen, men du måste uppleva den.

Kom hit, Jon! Var är du, Jon? Är du här?

Kom hit nu. Jag vill veta vad du tycker.

Det är du som ska sälja skiten.

Ihop med Darling eller någon annan. Jag bryr mig inte.

Jag är så självupptagen, men det är fantastiskt.

Tänk att bara få vara i det.

Med känslan av att du går fram till den och fångar ögonblicket...

Jag vet inte vad det är för ett ögonblick. Jag behöver hjälp, Jon.

- Ta bort den. Den andra också. - Är vi klara?

- Den andra ska också bort. - Titta här. Det ska skickas i dag.

- Har du tagit bort den? - Ja.

Du vet väl att det kunde blivit värt en förmögenhet?

- Ska han in hos dig? - Nej.

- I så fall vill jag veta det. - Självklart ska han inte det.

- Det här måste skickas i dag. - Den är bra.

- Det är bara skit. - Ja, det är det. Det är bara skit.

- Vi har ett möte nu, Simon. - Jag följer inte med.

Det går bra ändå. Kom.

Ta det här.

- Hej. Vill du följa med? - Nej.

Nej?

I morgon?

Jag vill lite längre ner.

- Casper! - Nu, Casper!

- Det är bara det här kvar. - Kom nu, Casper!

- Kom ner nu, Casper! - Spring, spring, spring!

Förbannade snutjävlar!

Var är han?

De säger att du slog först.

Nu åker vi hem.

Vill du se den innan de tar bort den?

Ja.

Okej.

Du ser ut att behöva åka till akuten.

Jag vet när jag behöver söka vård.

Kan du inte berätta om din mamma?

Berätta själv.

Hon blev solodansös som 16-åring.

Vid Kungliga baletten. Hon var enastående.

Vi träffades under en turné i New York.

Varför stack du?

- Jag hade tråkigt. Så minns jag det. - Tråkigt? Och så stack du?

- För att du skulle måla, eller? - Ja.

Okej.

Berätta något mer.

Det finns inte så mycket mer att säga. Du har ju sett alltihop.

Hon saknade dig.

Jag saknade henne.

Varför kom du inte tillbaka, eller skrev eller ringde?

- Det kan låta dumt. - Ja.

Men kärlek räcker inte till för att hålla två människor samman.

- Det förstår jag inte. - Nej, men det vilar en sanning i det.

- Älskar du Darling? - Ja, då.

- Vad är hennes riktiga namn? - Det använder vi aldrig.

- Det är ju jättekonstigt. - Kanske, men så har det blivit.

Har det varit värt det?

- Är du osäker på vilket? - Jag är alltid osäker.

Det vet du väl själv?

Varför ska du hänga på en vägg och göra det du gör tills du får stryk?

Det vi gör har ett pris, och det måste vi leva med.

Och det gör vi.

Det är som det är. Det kan du inte ändra på.

Vart ska du?

Ska vi inte säga att du börjar teckna i min ateljé?

Då slipper du slåss med polisen.

Ska jag bara slåss med dig i stället?

- Nej... - Vadå nej?

- Du ska inte slåss med mig. - Det är ju inte sant.

Sluta nu. Du kan ju bli allvarligt skadad.

När du gör det du gör... Du har inte kontroll över det.

Acceptera mitt erbjudande.

Jag tecknar gärna något åt dig om det är det du vill.

- Ja, gärna det. - Okej.

Då säger vi att du gör en teckning åt mig. Bra.

- Då kan vi åka hem nu. - Taxi!

Smaka på det här, Casper. Kom.

Bara smaka.

- Är det inte gott? - Jo.

Det är fan gott. Vi ska ha lite vin. Häll upp varsitt glas.

Har du någon ost där? Kan man få en bit? Tack.

- Ska vi smaka? - Ja.

Det är fan gott, alltså.

Det blir fan inte bättre. Vad tycker du?

- Det är gott. - Nej, du.

Säg vad du tycker. Vad känner du? Vad doftar och smakar du?

Det är väldigt gott.

Ja, det är det. Det är gott.

Bara drick. Det finns gott om vin.

Jag hade nog inte haft sådan ångest om jag haft barn. Eller vad tror du?

Du hinner fortfarande bli mamma.

Jag vet inte.

Han kunde ha varit mitt barn. Han kunde det.

Vi lämnade honom och så kom han tillbaka till oss.

Jag kan inte ha sex med honom, va? Han är ett barn.

- Hur gammal är han? - 28 år.

Visst kan du det.

- Du har tagit på dig min tröja. - Den är fin.

Har du någon flickvän? Eller det kanske man inte får fråga.

- Har du vänner? - Ja.

- Har du vänner här? Är de många? - Bara några få.

Några av dem som målar alla ohyggliga färger runt om i stan?

Jag kan inte läsa bokstäverna ni skriver.

Dina är okej. Är det bokstäver i det du gör?

Jag bryr mig inte om allt trams som inte betyder ett skit!

Det finns konst och skadegörelse. Nu ska vi ha varsin öl.

- Jag hämtar två öl. - Ja.

- Vad vill du? - Va?

Vad vill du?

Var det ingenting?

Varför har jag känslan av att du har någon annan, älskling?

Jag älskar dig. Det vet du. Älskar, älskar, älskar dig.

Jävlar, vad jag älskar dig.

Hon gjorde allt för att få bort mig från gatan.

Skickade mig till alla möjliga som förstod sig på det.

Jag gick på en konstakademi i Italien när jag var femton. I nästan ett år.

Och på konstskola i Berlin och Stockholm-

-och till slut i London.

- Var studerade du i Italien? - I Carrara. Jag stack därifrån.

Du stack från Carrara?

- Skolan har aldrig varit min grej. - Det kan jag tro.

- Men du kan teckna. - Tack.

Jag gick också i Carrara.

- I Carrara? Har du gått där? - Ja.

Det var därför hon skickade dit dig. Självklart var det så.

Hon kan sådant. Hon känner till vår typ.

Det visste jag inte.

Det var där jag ritade hästarna.

Jäklar, det visste jag inte.

Jag saknar henne nu när vi pratar om henne.

Det var länge sedan jag tänkte på henne.

Hon var så liten.

Det är henne jag målar om och om igen.

Hennes kropp, hennes muskler.

Man kunde se hennes blodådror, så smal var hon.

Baletten tog hårt på henne, men hon var stark. Skitstark.

De kunde inte rå på henne. Hon dansade byxorna av dem.

Hon är död.

Vad sa du?

Är hon död?

Det visste jag inte.

- Hon var så liten. - Jätteliten.

- Ja, hon var väldigt liten. - Och väldigt sjuk.

- Var hon det? - Ja, länge.

Jag lovade henne att åka hit och visa upp mig för dig-

-efter hennes död.

Det tycker jag är bra att du lovade henne.

Det tycker jag är fint.

Jag tycker att det är bra att du kom. Inte sant?

Jag har en utställning i Berlin nästa vecka.

Svara nu, för helvete!

- Varför har du inte nämnt Berlin? - För att du inte klarar av det.

- Har du ordnat det? - Nej, det kan jag inte.

Nej, men du måste ha vetat om det.

Jag har pratat med Adam i dag, så jag visste det.

Jag hade tänkt berätta det för dig i morgon.

- Vad ställer han ut? - Jag vet inte. Du får betala för...

- Tala om vad min son ställer ut! - Jag vet inte.

Jag har hört att det är foton... film. Det är vad jag har hört. Film.

Min son ska ställa ut i Berlin, hans mor har precis dött...

Jag... Jag orkar fan inte med det. Jag gör inte det.

Prata med din fru.

- Ska jag prata med min fru? - Det är det enda jag kan säga.

- Prata med din fru. - Om vadå?

Jag kan inte förklara det här för polisen.

Du kommer att hamna på kåken.

Varför ligger du naken i hans säng?

Jag...

Jag vet faktiskt inte riktigt varför.

Är det bara jag som inte förstår vad som pågår?

Ja, det tror jag faktiskt.

Vad har hänt med ditt öga?

Jag har krossat den stora rutan hos David.

- Jag körde in i den med bilen. - Det tycker jag är bra.

- Han är en skithög. - Ja.

Han är en skithög.

- Men också en god vän till oss. - Ja.

- Då är det kanske inte så farligt. - Nej, det tycker jag inte.

Jag får nog fängelse.

Jag var ju full.

Han ordnar det.

Det blir kanske spännande att sitta i fängelse ett tag.

- Han sa att vi skulle prata. - David?

Vad ska vi prata om?

Jag vet inte vad du vill prata om.

- Ingenting. - Bra.

Älskar du mig?

Ja.

Det trodde jag nog.

Älskar du mig?

Det tror jag nog att du gör.

Jag vet ingenting om dig! Jag vet ingenting!

Jag stjäl då fan ingenting! Jag vet ingenting om dig!

Jag vet ingenting om dig!

Jag stjäl då fan inte! Jag stjäl då fan inte!

Vad sa du?

Är hon död?

Vad sa du?

Är hon död?

Jag stjäl då fan inte! Jag stjäl då fan inte!

Är det min tröja?

Jag förstår ingenting! Vad ska du hjälpa Casper med? Att röka?

- Du får gärna teckna något åt mig. - Jag vill träffa dig.

- Du får gärna teckna något åt mig. - Jag vill träffa dig.

Jag vill träffa dig.

"Den passar jättebra i Vedbæk."

Din far är så barnslig.

Din far är så barnslig.

Din far är så barnslig.

Vi åker hem nu. De säger att du slog först.

Du är min far.

Du är min far.

Du är min far.

Du är min far.

Du är min far.

Du är min far.

Du är min far.

Du är min far.

Ja, det vill jag gärna.

- Du måste du säga vad du tycker. - Jag vill träffa dig.

- Det kan jag inte. - Då får du öva på det.

Jag vill träffa dig.

Jag vill träffa dig.

Jäklar, vad fint det är.

Ja, det här...

Det hade jag inte väntat mig.

Ska vi göra klart det tillsammans?

Ja.

Kom.

Okej.

- Kom. - Jag måste nog till akuten nu.

Ja, det tror jag också.

- Jävlar, vad du slog hårt. - Ja, vilka stjärnsmällar.

Text: Anna-Karin Strobel Lando sdimedia