Original subtitles

-Konrad, du har väl tidningen? -Ja, det är klart.

Jag tycker att vi lägger den på hans säng.

Nej, där hittar han den aldrig. Vi lägger den hos kaninerna!

-Det är skojigt. -Nej, de pinkar ju bara ner den.

Lägger vi den på sängen, så hittar han den i kväll när han ska sova.

Jag skulle vilja se honom. Konrad, det här blir skojigt!

Kom, ska du se. Följ efter mig.

Nycklarna, nycklarna. Spännande. Jag kan knappast hålla mig!

-Tyst nu. Vi måste vara försiktiga. -Ja, ja.

Tyst.

-Här. Vid fötterna. -Nej. Här, under kudden.

-Nej, den syns ju inte. På kudden. -Ja, kom.

Och när ska jag bli den där Pudelström?

Sen! Först måste han ju läsa tidningen-

-sen får vi se om han förstår nåt.

Ja, kom.

"En liten åtta månaders hund med rött halsband har sprungit bort."

"Han var av medellängd samt svart med borstiga ögonbryn"-

-"hans päls var lockig, somliga tror att han har sprungit ut på äventyr."

"Men tidningens hundredaktör som är bekant med hunden"-

-"tror att hunden har sprungit bort"-

-"för att leta efter sin mamma som heter Daisy."

"Hunden har observerats av en amiral"-

-"som har sin hydda strax söder om berget."

Jösses! Nu glömde vi ju att låsa dörren till Niklas hus!

Då förstår han att var där. Då blir det inte alls mystiskt.

Vi måste skynda oss innan Niklas hinner se!

-Jäklar, ner med dig! -Aj!

-Tror du han såg oss? -Tyst! Vänta.

Om man hade en hund som vaktade er kunde ni gå lösa hela dan.

Skynda dig upp på rummet så kommer vi sen.

-Då går jag upp på rummet. -Nej!

-Du måste krypa. -Ja, ja.

Åla!

Hoho! Hallå!

Niklas?

-Är du där? -Hej.

Jaså, där är du. Hur går det för dig?

Bra.

Har inte du önskat dig en hund på sista tiden?

Jo, titta. Det står i tidningen i dag om en bortsprungen hund.

Ja, titta.

Om man hittar hunden, tror du man får behålla den?

-Det får du fråga hundredaktören. -Vad är det?

Det är en som skriver i tidningen om hundar.

Vi skulle be att få tala med hundredaktörn.

Med nöje, den här vägen. Första dörren till vänster.

Han sover.

-Vem är det? -Det är jag.

Jag vill tala med hundredaktören.

Kom in! Jag menar, stig på.

-God dag. -God dag.

Det är jag som är Pudelström, hundredaktören.

-Hur var namnet? -Niklas.

Jag kom hit för att leta reda på hunden som sprungit bort.

Utmärkt. Jag har varit orolig hela dan för den där hunden.

-Det var riktigt roligt. -Vad heter den?

Vad den heter...? Ja, det vet jag inte.

Ingen vet vad den kan vara döpt till.

Den kallas bara hunden. Där har vi det!

Jaha.

"Hunden..."

Det stod att hunden är av medellängd. Hur långt är det?

Ja, hur långt är medellängd...? Så där nånting?

Så där kan du ju inte gå och hålla händerna hela dan.

Nej, det kanske du har rätt i. Vad gör vi då?

Jag hämtar ett snöre och mäter.

Alldeles utmärkt. Strålande!

Det finns snören och saxar i vänstra fickan här.

Ja, eller högra.

Verkligen strålande. Den unge mannen är mycket begåvad.

Ja, undra på det. Hans pappa var bäst i klassen redan 1942.

Jaha. Men i det här fallet kommer väl anlagen från morssidan.

De har han ärvt efter mig.

Nej, om det är nån som är begåvad så är det jag i den här familjen.

Jag började skolan när jag var sex år.

När jag var fem kunde jag sju dikter utantill. En började så här:

Raska bröder två, meta i en...

Som sagt var, den unge mannen har nog sina anlag efter oss.

-Nu är kaffet färdigt! -Jaha, bra. Äntligen.

Stopp! Här har ni suttit och tjafsat om dikter och begåvning-

-och jag har inte fått reda på nåt!

Får man behålla honom om man hittar honom?

Naturligtvis. Först måste han hem till mamma-

-men sen får du behålla den.

-Det var bra det. -Ja, det var det.

"Svart med..."

"...borstiga..."

"...ögonbryn."

-Ska inte pappa ha? -Nej, tack. Inte jag.

Niklas, kom hit.

Skulle du ha lust att bli tidningens hundkorrespondent?

-Vi behöver faktiskt en sån. -Vad är det för nånting?

-Sörpla inte. -Sörpla inte.

Ja, det är väl en sån som skriver brev till tidningen-

-och talar om hur det går för den här hunden.

-Vad säger du om det? -Det kan jag väl.

Du lägger breven i trappan där så tar jag reda på dem.

Adjö då, herr hundkorrespondent, och lycka till!

-Nämen Niklas! -Hej då!

"Tillhör..."

"...hund..."

"...korrespon..."

-Nämen Niklas! -Hej då!

"Tillhör..."

"...hund..."

"...korrespon..."

"...denten..."

"...Niklas."

Tjoo! Hej, Niklas!

-Hej! Vem är det? -Det är jag.

Kom ner, så får jag prata med dig.

Tjoo!

Vad är det med dig?

Det var nånting jag tyckte var så roligt. Undrar vad det var.

Det har jag glömt. Jag glömmer alltid allting.

Äh, strunt i det. Kom nu så ska vi gå och leta efter en hund.

Jag är hundkorrespondent och du får vara mitt biträde.

-Ja! -Sch!

Nu ska vi gå och leta efter hunden ju.

Titta! Blåbär!

Niklas! Niklas! Niklas!

Niklas!

-Vad gör du? -Letar efter spår.

Vad konstig du ser ut.

Nu börjar jag faktiskt bli hungrig. Vet du vad klockan är?

Ja, hon är väl tolv, elva, halv...

Bäst vi sticker hem och käkar. Har du nån mat i trädet förresten?

Ja, massor av fina ekollon, grankottar, tallkottar, björkkottar-

-och alla möjliga kottar som jag har kvar sen i vintras.

Grankottar är bra för förståndet, av ekollon blir man krullig i håret-

-och tallkottar kan man kasta på kråkorna.

Vi ses här om en timme. Hej då!

Då ska vi leta efter hundar! Fjolliga hundar, prickiga hundar-

-sömniga hundar, rutiga hundar, randiga hundar, feta hundar!

Oj, vad jag är hungrig!

-Pappa, lite spagetti? -Nej, tack. Ingen mjölmat för mig.

-Hej. Vad får vi till middag? -Hej. Gå och tvätta händerna.

-Just det. -Vad fan är det där?

-Vem är det som tar trädgårdsslangen? -Johansson.

-Jag har lovat honom. -Har du?

Det är ju samma sak. Det gör ju inget.

-Men att hålla på så... -Vajert! Spagetti med köttsås!

Nämen...

-Niklas... -Jo, jag har sett amiralen.

Det var ju utmärkt det. Har du hunnit tala med honom också?

Nej, det var för lång väg dit.

Jag ska dit efter lunchen. Jag såg honom med kikaren.

Och så har jag ett biträde. Figuren som bor i eken.

Men han är ju så kolossalt dum.

Inte alls. Figuren som är så trofast och snäll.

Jag har varit ihop med honom i fyra år.

Niklas har rätt. Det gör inget om Figuren inte är så förståndig.

Han är bra att ha ändå. Vänner ska man hålla ihop med.

Jag ska skriva mitt första brev i eftermiddag, om mötet med amiralen.

Alldeles utmärkt. Vi har lite ont om nyheter just nu.

Tidningen behöver såna korrespondenter som du, Niklas.

-Gör inte honom mallig. -Mallig? Inte alls.

Men har pojken varit duktig, så han ha beröm.

Inte sant, Niklas?

-Är hunden snäll? -Om han är!

Ojojoj, jag har då aldrig träffat snällare hund-

-i alla de städer jag har varit i i hela mitt liv.

Är det säkert att man får behålla honom om man hittar honom?

Tror jag det! Det är din lön för att du letat rätt på honom.

-Och för att du skriver i tidningen. -Vad ska jag kalla honom?

Javisst, ja. Jag tycker det ska vara ett kort namn.

Nåt som går lätt att säga. Puck eller Tuck eller nånting.

-Muck? -Nej, jag vill ha ett vackert namn.

Tarzan eller Dragos eller Caesar.

-Ruck eller Suck... -Cecil eller Joker.

-Buck eller Poker... -Steppy!

-Nuck... -Varjo!

Herr hundkorrespondent, vad är det för ton du tar dig?

-Det är väl för fan min hund? -Ja, ja.

Nå, i alla händelser så väntar jag på ditt första brev i eftermiddag-

-så får vi se hur händelserna utvecklar sig.

-Hej, Figuren! -Tjoo!

Nu ska vi gå och snacka med amiralen!

Oj, vad skojigt! Jag har aldrig träffat en amiral.

-Smakar de gott? -Nej, man kan inte äta dem.

Är de roliga att se på, då?

Nej, de är inte alls såna.

Sch! Lugna ner dig lite!

Tänk på att vi måste smyga på amiralen.

Får han syn på oss från långt håll, så sticker han sin väg.

Följ efter mig. Tyst!

Vänta här så går jag upp och spanar. Sch!

Vakna, Figuren! Vakna!

-Vad är det? Har du sett honom? -Sch! Ja!

Vi måste smyga oss på honom bakifrån sa han inte märker nåt! Sch!

Du måste vara tyst, fattar du väl? Sch! Kom!

Kom!

Ja!

God dag, amiral. Vet ni nåt om den bortsprungna hunden?

Det är ni som observerat hunden, eller hur?

-Ha, ha! -Tyst med dig!

Det här är allvarliga saker! Fattar du inte det?

Får man titta in i er lilla hydda?

Titta här, Figuren, det låg ett meddelande på golvet.

"Hunden har varit här, han fortsatte sedan åt sydost."

"Man tror att han på något vis har tagit sig över lillån."

"Nu vistas han i skogen på andra sidan."

Tack så mycket för upplysningen om hunden.

Äh, skrik inte.

Var inte dum nu, kom och hjälp till att resa upp Amiralen.

Nej! Nej!

Som sagt, tack så mycket för upplysningarna.

Kom nu, Figuren, så fortsätter vi hundletandet.

Jag trodde inte att amiraler var så där.

Jag trodde att de var roliga eller goa.

Men att man kunde ta sönder dem och sätta ihop dem... Läskigt!

-Vad är det? -Tänk om nån tar sönder mig!

Om du är så rädd tycker jag allt bra gärna att du kan gå hem!

Rädd, jag? Ha, ha!

Äh, nu skiter vi i det här. Det är ju bara början på hundletandet.

Vad gör du?

Skriver till hundredaktör Pudelström om vad amiralen sa om hunden.

Han sa ju inte ett knipp!

Vad vet du om det? Vi talade tyst tyska.

Men han sa inget!

Såg du inte att jag skrev upp i boken? Det var ju det amiralen sa!

Jag är alldeles för dum, jag duger ingenting till.

Jag hoppar ner från trädet och slår ihjäl mig.

Figuren, hur stavar man till redaktör?

Redaktör? Det stavas med sju!

"Högfärdningsfullt..."

"...hundkorrespondenten Niklas."

-Fint, va? -Ja, jättefint!

Ta det här brevet och spring hem till mig med.

Nej, vänta! Lägg brevet på trappan med en sten på.

Nej, vänta! Du måste ju ha brevet med dig!

Sen du springer du tillbaks så fort du kan!

Men sen springer du ner till Lillån, för där är jag. Hej då!

Men glöm inte att lägga en sten ovanpå!

-Vad är du för en? -Jag?

-Hamnöveruppsyningsinspektör. -Jaså?

Hamnöveruppsyningsinspektör?

Då kanske du vet varför det inte finns några fyrar i den här ån.

-Fyrar? -Fyrar, ja.

Här kommer man seglande uppför den här ån-

-med en dyrbar last och ska till Söderbyn-

-och så finns det inga fyrar så man går på grund.

Kom, herr överuppsyningsinspektör eller vad du heter.

Där är hon.

Där är mitt skepp. Där är min Magnolia.

Fullastad med kryddpeppar, lagerbärsblad-

-på väg till handelsboden i Nyboda.

Nå, vad tänker hamnöveruppsyningsmannen göra nu?

-Göra? -Göra, ja. Just det.

Är man hamnöveruppsyningsman och låter fartygen gå på grund-

-och inte ser till att fyrarna är tända på nätterna-

-får man se till så de blir bärgade. Kom ihåg det.

Ja, då får vi väl försöka få in henne till stranden.

"Vi"? Nej...

Det får allt hamnöveruppsynings- inspektören klara själv.

Jag tänker inte lägga två strån i kors för det här.

Låt bli att spotta på mina kläder-

-så ska jag strax ha Magnolia till stranden.

Spotta? Det var det dummaste jag hört!

Vet hut, pojkvasker!

Försiktigt, för bövelen!

-Hörru! -Äh, lägg av, va!

Vackert!

Hon är lite avskavd på sidan, men jag kan måla om henne.

Nej då. Det var ett fint bärgningsarbete.

Ursäkta att jag var lite ilsken-

-men Magnolia är en sån fin båt.

Det fanns ju faktiskt inga fyrar i ån.

Det var svart som natten när jag gick här.

-Niklas! -Figuren!

-Vilken figur? -Kom! Figuren!

Hjälp! Hjälp! Niklas, hjälp!

Hjälp! Niklas, hjälp!

Men Figuren, hur gick det här till?

Jag sprang och så sjönk jag!

-Du är allt bra liten, du. -Säger du det?

Men vad våt du är!

Ta av dig byxorna och häng dem på tork.

-Vem är det där? -Han är kapten på Magnolia.

Landkrabbor...

Jag lade stenen med brevet med en trappa över.

Bra, då var den saken avklarad.

Men hur ska du komma över ån? Du kan ju inte simma.

En sån där liten skrutt tar Magnolia ledigt.

Om hamnöveruppsyningsinspektören hoppar i och simmar över-

-så tar jag skrutten ombord och seglar över.

-Tack! Det var jättesnällt! -De är torra nu, Niklas.

Kom along nu, boys. Som kaptenen sa.

Skynda dig på, Figuren!

-Niklas, jag är väl ingen skrutt? -Nej, bry dig inte om vad han säger.

Vad bra.

Hoppa ombord då, lilla skrutt.

-På den? -Ja.

Näe, Niklas...

Det är inget farligt. Det är en fin båt.

-Niklas... -Stå stilla i båten, lilla skrutt.

Niklas, vad tänker du göra? Ska du gå ner i vattnet?

Javisst, jag ska ju simma över.

Det går inte. Du ramlar i och blir alldeles våt och försvinner!

-Det går visst. -Då kör vi.

Stå stilla i båten, lilla skrutt!

Tänker du gå i vattnet?

-Hjälp! -Så där, ja! Full fart framåt!

Hjälp! Hjälp! Niklas!

-Försiktigt. -Hjälp!

Hjälp! Niklas!

Så där ja. Hoppa i land då, lilla skrutt.

Full fart back!

-Full fart framåt! -Tack så hemskt mycket för hjälpen!

Äh, se till att det finns fyrar nästa gång! Landkrabbor!

Full fart framåt!

Hej då!

Jag gillar inte att sjömannen kallade mig liten skrutt.

Tänk vad du skulle kunna säga om han kom upp i ditt träd.

Vadå?

Du skulle kunna säga: "En sån stor...klumpeduns!"

En sån klumpeduns...

En sån dumpeklump!

Aj!

-Vad är det? -Det sticks! Bladen sticks!

-Det är inga blad. Det är barr. -Det är visst sticksblad!

Aj! Niklas, jag är född i ett lövträd.

Jag är en lövträdsfigur. Stickbladen gör ont!

Det är en annan sorts figurer som bor i granskogarna.

De har mycket tjockare skinn än jag!

-Hur vet du det? -Jo, för min kusin är granskogsfigur.

Han bor här med min moster och morbror.

Aj! Jag sticker mig hela tiden! Kan vi inte gå hem nu?

Vad är du för en figur? Gå hem? Är du inte riktigt klok?

Hur skulle det då gå med hunden?

Min moster och morbror bor i den här skogen.

Vi kan väl fråga dem om de har sett hunden?

Figuren, vilken bra idé! Du är världens bästa figur.

Äh, det var väl inget.

Men var bor de? Vi måste få tag på dem nånstans.

Det är ingen konst. Jag bara visslar på dem.

De kanske har flyttat.

-Näe... -Nämen...!

Ska ni inte hälsa på Niklas?

Titta vilket tjockt skinn de har!

Ja, det är ni som bor i skogen.

Ja, det är vi som ser till den här skogen.

Ja, ända sen min farfars farfars far-

-kom hit för tusen år sen.

Två tusen år är det. Min man har lite dåligt minne för siffror.

Ja, fortsätt du.

Ja, ända sen tvåtusen år så har vi sett efter den här skogen.

Skött om den och så och det ena med det andra...

Ja... Och så vidare och med mera...

Jadå, min man sköter om den här skogen.

Min pappa sköter om skogen.

Det är både det ena och det andra att sköta om...

-I går såg jag en taggig räv. -Ljug inte!

-Aj! Det kanske var en igelkott. -Ja.

Niklas och jag är lete och utar efter en hund.

Jag menar, vi är hute och letar efter en und.

En und?

-Han menar en hund förstås. -En hund?

En hund?

Aha...

Jaha...

-En svart hund med borstiga ögonbryn? -Ja.

-Och svart krullig päls? -Just precis!

Har ni sett den nånstans här i skogen?

Det är just det jag står och undrar över...

Det är...

Ät inte mera blåbär nu! Kom hit med dig!

Låt dem vara i fred!

I går såg jag ett lejon!

Jovisst var det en hund, och så vidare. Som jag såg i går kväll.

Var då?

Under det kullfallna trädet nere vid den lilla sjön.

Vi kan gå ner till den lilla sjön med det kullfallna trädet-

-och se om han finns kvar.

-Jättefin idé! -Ja, vi kan se om han finns kvar.

-Det var en bra idé. -Eller om det finns spår efter honom.

Och det ena med det andra...

Ja...

Flytta på dig!

Som sagt, det är lite av varje som jag sköter om i den här skogen...

Jo, som sagt var, det är både det ena och det andra-

-att sköta om i en sån här skog...

Ja, jag förstår det.

-Vadå? -Jag förstår det.

Ja...

Ja, det är...

Harar ska matas...

Och älgar ska...

Ja, det är mest granar här...

-Ska vi brottas, va? -Nä!

-Jag vet var det finns en björn! -Det vet du inte.

Jo, jag vet var det finns en björn!

-Tror jag inte. -Det vet jag visst det!

-Nej! -Jo!

-Jo! -Nej!

Han är farlig. Han har käkat upp en älg!

Tror du inte på vad jag säger?

Jag vill gå tillbaka till de andra, jag bryr mig inte om nån björn.

Gå tillbaka till de andra, då!

Kusinen...

Kusinen?

Kusinen?

Kusinen? Kusinen?

Kusinen?

Kusinen?

Kusinen?

Kusinen? Kusinen?

Kusinen?

Kusinen?

Kusinen!

Niklas!

Niklas!

Niklas!

Hallå! Figuren, här är jag!

Hallå! Figuren, här är jag!

Niklas! Niklas!

Här är jag! Figuren! Hallå!

Som sagt, det är ju jag som sköter om den här skogen.

Jag har arbetat i många skogar, men den här trivs jag nog bäst i.

Det verkar intressant att jobba med skogar.

Jo, det ligger väl... Hoppsan.

Det ligger väl lite i släkten.

Det var förresten min farfars farfar som uppfann blåbären.

-Jaså? -Ja.

Men du store tid, var är de?

-Vilka är de? -De är borta!

Vi måste genast leta reda på dem, annars hittar de säkert på rackartyg!

-Blåbären? -Nej, pappa. Barnen!

Figuren! Kusinen!

Figuren!

Figuren!

Lilleman? Var är du, din lilla rackarunge?

-Figuren? -Kom genast hit, och så vidare!

Kusinen?

Hallå! Hallå?

Din rackarunge! Vad har du haft för dig, va?

-Vad har du haft för dig? -Var har du din kusin?

Björnen har ätit upp honom! Jag kunde inte rå för det!

-Vad säger du? -Björnen har stora tänder!

Han anföll oss, rev ner oss och sprang efter oss!

Var är den nånstans?

Figuren blev riven! Och biten överallt! Och bloden bara rann!

-Jag kunde inte rå för det! -Säg var den där björnen är!

-Där borta! -Ja, men kom då!

Hör ni, spring!

Det finns väl inga björnar i vår skog?

Det ska inte finnas, men man vet aldrig...

-Skynda er! -Den måste vara på tillfälligt besök.

Nämen, det...

Där är den!

Tyst!

-Det låter farligt. -Ja, det låter inte bra.

Det måste vara en stor björn.

Jag har nog aldrig hört en björn som låter så.

-Och så vidare. -Den björnen ska jag fånga lätt!

Nämen, lilla vän...

Hallå?

-Niklas! -Figuren!

Det är... Att du inte skäms!

Låt honom vara. Han ångrar sig nog...

Du är en riktig rackarunge!

Nu får du gå och be Niklas och Figuren om ursäkt!

Förlåt, men jag kunde inte rå för det!

-Äh, det var väl inget. -Förlåt, Niklas!

Äh, det gör inget.

Ja, det var fint av dig, såja. Nu går vi till lilla sjön.

Titta! Här är spår av en hund.

Det är hunden som har legat här. Men vart kan den ha tagit vägen?

Det är inte gott att veta.

Jag bara såg att han låg här i går och sov-

-och så vidare...

Men då får vi nog gå ner till lilla sjön och leta efter spår.

-Kan jag få se? -Jag kan väl få titta...

-Jag kan i alla fall inte se en hund. -Ja, ta den.

Ja...

-Jag är en båt, vad är du? -Ingenting.

Titta, vilken skön grej. Åh, titta!

Hörru, kom och hjälp mig så jag får tag i den.

Titta, vilken grej!

Niklas! Titta!

Titta vad Kusinen har hittat!

Ja, han har ögonen med sig så liten han är!

Det här är säkert en betydelsefull upptäckt.

Jag har jättemånga muskler, hur många har du?

Vet inte, jag har väl fyra, fem...

Jag har hundra stycken! Ska vi brottas?

Jag kan nog hjälpa till...

Släpp mig, din jävel. Jag halkade bara!

En gång till!

Oj, jag kunde inte hjälpa det.

Håll käften, din jävel, jag snubblade bara! Igen!

Oj! Men jag kunde verkligen inte rå för det.

Du har mycket mera muskler än mig. Det är orättvist!!

Vad står det?

Ja...

"Ku... Kudde... Kudden..."

"Kudden har... Kudden har..."

"...svimmat. Kudden har svimmat."

Vänta... Vänta lite, det är så här...

Hunden står det, inte kudden,

"Hunden har limmat...fort."

"Han är på... Han är på Andersson." Så står det.

Ja, det var en märkvärdig hund.

Kom, Figuren. Vi går till andra sidan stranden och ser om hunden är där.

Nej... Det är inte bra, och det ena med det andra.

-Varför då? -Ja... Och så vidare.

För där börjar den vilda skogen och det kan vara farligt.

-Där finns björnar och tigrar... -Tyst nu!

Vi har inte varit där-

-men vi har hört att det finns allt möjligt farligt och konstigt där.

-Äh, vi ska ha tag i hunden. -Nej, vänta nu.

Nu... Blir mörkt nu.

När det blir mörkt så hittar man inga hundar då.

När det är med det ena och det andra.

Det är bättre att ni sover hos oss i kväll.

Om Niklas måste vara på andra sidan sjön-

-kan han lika gärna vänta med det tills i morgon.

Vad säger du?

Ja... Här bor vi, så...

Lilleman, skynda på här nu.

-Ja... Välkomna ska ni vara, då. -Ja, just det.

-Ja, varsågoda och stig på... -Vad fint det är här.

Ja...

Varsågoda och sitt.

Jo, jag är hundkorrespondent.

Ja, jag skriver till tidningen och förklarar hur det går för mig.

Jaså? Jaha, på det viset?

-Jag har tusen saker. -Jag kan lägga dig i brottning.

Äh, jag snubblade bara. Titta här, då.

Vilken grej!

"Niklas..."

Finns det några brevlådor här i skogen?

Du kan skicka det med luftposten.

Min man har ordnat med en brevduva som flyger med post här varje kväll.

Följ med så ska jag visa dig.

Ja... Då ska vi se.

Du kan lägga brevet där och så vidare så...

Så ska vi se... Jag ska...

Så lockar jag på duva, förstår du.

Ja, titta. Här är en. Kom, ska du se.

Nu ska du hämta ett brev här. Där. Ja, så var det klart.

Jaha, nu var det mat.

Varsågod.

Jo då... Jag minns väl en vår.

Det var våren -89.

Nej, det var...fläsk.

Nej, det var våren 90. Ja, just det. 90 var det.

Och jag var... 91 var det väl snarare kanske...

Jo, och så var jag ute och...gick.

Jag gick där på tallåsen.

Jag var inte så gammal och så vidare.

Och... Ja...

Jo, och så när jag gick där då-

-så fick jag se en sån här skallerorm.

En skallerorm kom det där.

Och min pappa, han hade sagt åt mig-

-att när man stöter på en skallerorm-

-så ska man gå tre varv kring närmaste rönn.

Ja... Och så gick jag tre varv kring rönnen-

-och när man gör det så ska man säga en vers.

Den var så här:

Det här är riktig figurmat.

Ormarnas fader Bland blommor och blader

Tur vill jag ha Annars får det va'

Och sen skulle man gå tillbaka till skallerormen-

-och om den var kvar, skulle man gå raka vägen hem.

Och så vidare. Och det gjorde jag.

-Hur gick det sen, då? -Sen och sen! Det frågar alla!

Det gick inte på nåt särskilt sätt.

Min man blir så arg ibland. Det är inget att bry sig om.

Det ena med det andra...

Jo, jag kommer ihåg en annan ganska rolig historia.

Jo... En annan rolig historia...

Vi var nere vid den smala vägen nere vid sjön-

-som ligger precis vid den smala vägen där...

Det var inte så länge sen...

Eller jag minns inte, det var...

Bortskämda ungar och det ena med det andra och så vidare.

Du får förlåta Figuren, men han har jobbat mycket.

Ja, vi är nog det lite till mans här-

-men min man blir aldrig trött. Han kan sitta uppe länge.

Ja... Nej, jag behöver verkligen inte sova särskilt mycket.

Ja, när skulle jag förresten ha tid att sova?

Jag måste ju sköta om skogen och det ena med det andra.

Jag kommer ihåg förresten en gång...

Det var väl -41. Ja, våren -41.

Då kom jag gående på Enebacken där.

Och...

Nej... Hör du, din rackarunge! Marsch i säng!

Nej, din rackarunge.

Nu ligger du stilla här! Sov!

Ni får sova på golvet. Ni kan ligga var ni vill.

-Jag vill också sova på golvet! -Sov med dig nu.

Nej, jag vill också sova på golvet! Jag vill, jag vill!

Ja, du får väl det då.

Min käre lilla gubbe.

Ja, små pojkar, så.

Så, hoppas ni kan sova gott nu.

Ett och två, ett och två, ett och två...

Jag tränar så jag kan slå Figuren i brottning!

Ett och två, ett och två...

Nu har jag tränat färdigt! Nu ska vi brottas!

Kom igen då, Figuren. Vi ska brottas!

Nu får du ta och lugna ner dig!

Jag ska träna, jag ska träna...

Jag ska träna, sen kan jag slå Figuren i brottning! Jag ska träna...

Kom, kom, kom...

Klutta, Klutta, Klutta, Klutta...

Nisse... Nisse, kom.

Kom, kom. Här, ni ska få mat.

Kom, så. Ja, kom ska ni få mat.

Jag ska träna så jag kan slå Figuren i brottning!

Jag ska träna, jag ska träna...

Kom så sätter vi oss och käkar.

Min man är ute och matar rävarna-

-men han är snart tillbaka och då ska vi äta.

-Tror du det dröjer länge? -Vet inte.

Jag kan i alla fall springa fortare än du!

Hej. Är det nåt brev?

Jaha, är det till mig?

Jaså?

-God morgon och så vidare. -God morgon.

Det har kommit ett brev till Niklas, det kom nyss med en brevduva.

Jo då, det...står här.

"Till ärade hundkorrespondenten herr Niklas, Skogen."

"Herr hundkorrespondent. Vi tackar så mycket för era brev."

"Det första är redan tryckt i tidningen."

"Vi beklagar att meddelandet i flaskan var så otydligt skrivet."

"I stället för: 'Hunden har limmat fort.'"

"'Han är på Andersson', skulle det stå"-

-"att hunden har simmat bort. Han är på andra sidan."

"Vi önskar er lycka till på färden till andra sidan sjön"-

-"och väntar på ert nästa brev."

"Högfärdningsfullt, hundredaktör M Pudelström."

Tänk att vi läste så fel i går.

Jag tycker nog inte att Niklas ska ge sig iväg till andra sidan sjön-

-och så vidare...

Nej... Måste ni dit?

Jag menar allt konstigt som finns där och så...

Nej, jag tycker inte vi ska gå dit!

Vi måste ju leta efter hunden!

Jo, det är klart, men...

Ja...

Men om det var så farligt på andra sidan-

-så skulle hundredaktören inte önska oss lycka till!

-Nej... -Va?

Ja, jo... Då gör jag i ordning smörgåsar här-

-så ni slipper vara hungriga i skogen.

Jag vill ha smörgåsar med fläsk!

Du behöver inga smörgåsar, du ska stanna hemma.

Jag vill följa med och jag vill ha smörgåsar med fläsk!

Du får följa med nästa år, när du är lika stark som Figuren.

Jag ska träna, jag ska träna, jag ska träna...

-Adjö då. Tack för allt. -Adjö. Tack så hjärtligt.

Ett, två, ett, två...

Ja, ja. Och så vidare.

Hej då, kusinen!

Lova att komma tillbaka tidigt nästa år, lova det!

Hej, hej. Hej med er.

Hej då!

Hej då!

Aj!

-Se dig för! -Aj!

Aj!

Aj!

Aj!

-Vad skriker du för? -Vad skriker du för själv?

-Du har inte ett dugg ont! -Jo, jag har jätteont!

-Aj! -Vad är det med dig?

Orkar du inte följa med kan du lika bra gå hem.

Du är bara i vägen, ramlar och slår dig-

-piper som en barnunge!

Gå din väg! Hoppas du inte hittar hunden.

Men det gör du inte för du är så elak.

Jag kan väl inte hjälpa att jag ramlade och slog mig på knäna!

Jaså, det är du. Jaha, och du kommer med brev.

Då ska vi se...

Ojojoj. Ja, säg...

Det är bara elände.

-Vänta... Konrad! -Vad är det?

Nu har luftposten kommit. Jag tror Niklas har ställt till det.

"Hundredaktören, den dumme Niklas är så dum så jag har gått ifrån honom."

"Jag letar efter hunden själv."

"Jag kommer med Hunden snart. Högaktningsfullt, Figuren"

Figuren, ja. De har blivit ovänner.

Niklas ensam mitt i den vilda skogen.

-Vad ska vi göra nu då? -Ja, vad ska vi göra?

Jaså, där kommer du, ja.

Jamen, då får vi ta och skriva nåt brev då-

-och skicka iväg, så fort vi kan-

-och säga att de blir vänner igen, det är huvudsaken.

"Figuren. Sök genast upp Niklas."

"Han ber dig om ursäkt ifall han varit dum mot dig."

"Om du varit dum mot honom så ska du be om ursäkt."

"Om ni inte gör detta"-

-"så får ni komma hem 'medodelbart'."

"Pudelström."

"Niklas. Vad har du ställt till med nu?"

"Om du varit dum mot Figuren så be honom genast om ursäkt"-

-"annars så får du inte fortsätta som hundkorrespondent. Pudelström."

Då var det färdigsågat för i dag. In med dig, din gamla slashas.

1,55, 1,70-

-1,85, 1,97...

Jag skulle vilja köpa sex bullar.

-Va? -Jag skulle vilja köpa sex bullar.

Här är två.

Det blir 85 öre.

85 öre. Jag tackar.

Tackar. God dag, god dag.

-Välkommen tillbaks. -Va? Men...

God natt, god natt och sov gott.

Ja, det är bra...

Figuren! Var är du nånstans?

Figuren!

Kom fram! Jag vill gå hem!

Figuren! Figuren!

Jag vill gå hem!

Jag vill gå hem!

Hem? Det är bara att du går den vägen rakt fram.

Och så vänster. Och höger.

Och så krokiga vägen rakt fram igen. Adjö.

Nu ska jag gå och såga ner några tallar.

Hjälp mig att komma härifrån!

Härifrån? Det kan jag inte säga. Jag kan bara säga hur man kommer hit.

Förresten kan jag inte det heller.

Nu ska jag såga ner några fina tallar.

Har du sett min fina såg? Den biter bra den.

God dag, jag undrar om jag kan få köpa lite mat.

Kan jag få köpa en smörgås? Jag är så hungrig.

Jag kommer aldrig härifrån.

Jag måste vara här hela mitt liv.

Jag kommer inte hem nåt mer.

Tjofalleri, rifallitjo...

-Niklas! -Figuren!

-Hurra vad jag är glad! -Figuren, Figuren...

Förlåt att jag var så dum mot dig vid lilla sjön.

Äh, vi förlåter oss båda två. Åh, vad jag trivs bra här.

Man kan tänka vad som helst och hur som helst.

Ingen bryr sig om vad man säger. Här vill jag bo!

Inte jag, jag vill gå hem!

Jag vill inte leta efter hunden längre, jag känner mig konstig

Klart vi ska ha tag på hunden nu när vi kommit så här långt!

Du stannar här så letar jag.

När jag har hittat hunden så kommer jag.

Nej, jag vill följa med dig, annars blir jag tokig!

Titta, en hund!

Det stämmer inte.

Han är för lång.

Den var för brun.

Den är för tjock.

Oj, en hund!

En hund!

Det var inte Hunden.

Den är för lång.

Det är hopplöst. Det finns massor med hundar-

-fast ingen svart hund med krullig päls.

Om det fanns nån som man kunde fråga...

Hoho... Niklas? Sover du?

Jaha. Sov du så går jag och letar rätt på hunden själv.

Stackars Niklas.

Hej! Jag är ute och letar efter en bortsprungen hund.

Får jag rida på dig?

Kom då.

Hunden...

Han är för lång.

Ysiad.

Men om man vänder på Ysiad då blir det ju Daisy!

Daisy hette ju Hundens morsa.

Då är ju du Hundens morsa!

Hurra! Hurra! Hurra!

-Vakna, Niklas! Vakna! -Vad är det?

Jaså, är det du? Jag hade en så konstig dröm.

Jag drömde att du var ute och red och träffade Hundens morsa i ett kök.

Här, läs!

Läs.

"Nednuh rah tirav räh." Jag fattar inte ett dugg.

Du måste ju läsa baklänges. Här, läs!

"Hunden har varit här. Han är i Niklas hus nu."

"Skynda er hem så hittar ni honom. Hälsningar, Daisy."

Vad sitter du där för? Skynda dig!

Vi måste komma hem till Hunden!

Hallå där! Det blir 100 kronor. Ja...

Här, 200. Nämen, 300...

Titta, där är Daisy. Hundens morsa!

Hej! Jag ska hälsa till Hunden!

Hej då.

Hej, hej, hej då!

Mamma och pappa! De har kommit igen!

Vad säger du? - Kom, pappa. De har kommit!

Jag har lärt mig boxas! Jag ska slå dig så du somnar!

De har kommit tillbaka! Jag ska boxas med Figuren!

Nej, mina kära små pojkar!

-Det pöser... -Jag vill vara med!

God dag igen och så vidare. Soppan står på spisen och pöser.

De har hittat 16 kolsvarta hundar!

God dag. Tack för sist.

-Och jag ska få en av dem! -Ska du, lilla rackarunge?

Vi har fått reda på var hunden är.

-Det var duktigt av er! -Jo, minsann...

Vi kommer från upp- och nervända världen och vilda skogen.

-Att ni kunde klara er då! -Hunden är i Niklas hus.

Om inte Figuren hade varit med så hade vi aldrig kommit hem mer.

Jaså, du?

Nämen, här står jag och pratar och soppan...

Ja, den har nog pöst över.

Förresten, ni stannar väl på middag och så vidare med oss?

Nej, Figuren och jag måste skynda oss hem till Hunden.

-Det var tråkigt. -Med mera och så vidare.

Men kom tillbaka på torsdag.

Ja då, då har vi Hunden med oss.

Kom då, Figuren, så ska vi gå hem.

-Ja, hej då. -Hej då!

Hoppas att de kommer och hälsar på, vad trevligt det vore.

Ni är väl försiktiga? Försiktiga om skogen nu ordentligt!

-Ska vi boxas? -Äh!

Ta med hundarna så kan vi rida genom skogen i morgon.

-Kom tillbaka, soppan väntar. -Vi ses på torsdag!

När de kommer tillbaka ska jag visa mitt vattenfall, och mina pistoler-

-och sen ska vi boxas och springa ikapp!

Kom tillbaka genast, din rackarunge!

Ja, hej på er.

Det är Hunden.

Vad fin den är.

-Hej. -Hej, Niklas.

Nu har jag hittat Hunden. Tack så mycket för honom.

Lilla gubben...

Min lilla fina pojke.

Hör du... Tycker du om honom då?

Det är den finaste hund som finns.

Kom, gubben.

Jag skulle hälsa från Figuren.

Han är för blyg för att komma in.

-Ojoj då. -Han var verkligen en fin figur.

Först var vi hos amiralen.

Sen bogserade jag Magnolia från hennes grund.

Sen gick vi till Granskogen och hälsade på granskogsfigurerna.

Där åt vi ägg, skinka och potatis.

Sen bråkade Figuren och Kusinen.