Original subtitles

- Det ser jättebra ut, Liam. - Tack, ms Tate.

Inte i korridoren, tack.

Addison, kopiatorn är trasig igen. Kan vi nämna i rapporten...?

Phil, vi tvingas till och med återanvända häftklamrar.

- Vi sitter med gåspennor snart. - Bara du tillverkar dem själv.

Efter tre på en månad får du plocka skräp på rasterna.

Min koffeinängel.

- Julkaffe? - Ja.

- Lite kanel? - En gnutta.

- Sojamjölk? - Japp.

Tack, Judy. Jag vet att jag är jobbig.

Det är säkert många som ändrar sina kafferutiner efter säsong.

Inte.

Tack ändå.

- Du minns väl budgetsamtalet kl. 11. - Japp.

- För varmt? - Det är perfekt.

Jag vet att vi har färre elever, men våra resultat är bland de bästa.

Om de ska åka buss en timme har de inte tid för fritidsaktiviteter.

Att stänga skolan är en kortsiktig lösning.

Tack för er tid, skolinspektör McKenzie.

Bra tajmning, Jude.

Du får inte förlora jobbet idag. Det är din årsdag.

Ett år sen idag Mark och jag separerade.

Ikväll är det du och jag och tjejfilmer medan vi gör julpynt.

- Jag har inget lim till limpistolen. - Det har jag fixat.

Vad skulle jag göra utan dig?

MISSION CITY MELLANSTADIUM

- Jag uppskattar din hjälp, Phil. - Alla har ont om tid.

Vi ersätts snart av robotar eller videor, för de sjukanmäler sig inte.

Jag blir förvånad om vi klarar oss året ut.

Förlåt, Addison, jag vill inte låta så pessimistisk. Men ryktena går.

Ni får göra ert bästa under förutsättningarna.

Det som är bäst för barnen, inte sant?

"Dylan Davidson."

På tal om annat... Jude, sköter du personalens hemliga julklappsbyte?

- Det vet du. - Max 20 dollar och inte ge vidare.

Var Dylan Davidson och Addison skolkamrater?

Ja, även i high school. De var tydligen nära vänner.

- Nära vänner som intima? - Jag skvallrar inte på min bästis.

- Om jag teoretiserar... - Hypotetiskt...

Självklart.

Han var den som försvann.

- Hur länge, Garth? - Tre veckors filmande, Dylan.

- Vad hette regissören? - Gaston Lapointe. Han ska vara bra.

Fransk produktion, tjeckiskt team spelar in i Bulgarien. Ett litet FN.

- Vad hände med "Seascape 6"? - Du ville inte och blev utbytt.

- Dina senaste filmer gjorde fiasko. - Du menar "underpresterade"?

Gör det bara, det är bra exponering.

- Är den på engelska? - Det är där du är i karriären.

Många skulle säga att det var en dröm att få spela in i Europa.

- Det brukade även du säga. - Det handlar inte om pengar.

- Det handlar om arbetet. - Ja, ja.

De stora rollerna dyker inte upp nu. Det är som det är.

Det har varit rätt tyst.

Garth Turnbull.

En annan inriktning, en annan look. Nån med mycket mer passion.

Det är ett misstag av er. Min klient hade levererat i den rollen.

Okej, vi hörs senare. Hej då.

De tog den där killen som har det där programmet...

Med den talande hunden? Han är bra.

- Han eller hunden? - Jättekul...

Du håller inte på och snackar och tar sociala medier till hjälp.

Monique hatade det. Att jag höll låg profil.

- Hur tar hon det? - Som du tror.

- Sluta dejta modeller. - Jag vet. Jag behöver nån med hjärna.

Du behöver nån du kan prata med. Nån som jag kan prata med.

Nån som gör att du skiner upp.

Tack för hjälpen, Addy. Jag vet att du har fullt upp.

Jag älskar att hjälpa till, pappa. Och att kläderna luktar julgran.

- Valt julgran än? - Nej.

- Det var olikt dig. - Jag hinner inte klä den.

Den kan inte stå naken i vardagsrummet.

Nej, det går inte för sig. Jo... Jag såg nån idag.

- Jaså? - Mark kom förbi.

- Hur såg han ut att må? - Bra, tror jag.

- Ingen viktökning? - Nej.

- Allt hår kvar? - Ja.

- Ingen puckelrygg? - Nej, ingen puckelrygg.

Kom han dit ensam?

Inte direkt.

- Inte direkt med vem då? - Dee-Dee Lockert.

Det var kul. Ja! Jättekul. Såg han lycklig ut?

Förlåt. Jag borde inte ha sagt nåt.

- Ska jag göra lite varm choklad? - Ja, det skulle vara trevligt.

Han var inte den rätta.

- Nej, det var han inte. - Du var för bra för honom.

Det var jag. Eller hur?

- Två marshmallows? - Ja, tack.

- Hej, Garth. Hade vi stämt möte? - Nej. Vi har problem. Det är Monique.

- Vad nu, då? - Hon skriver en bok.

Okej, hon har en spökskrivare. De pratar med anonyma källor.

- Hur orolig ska jag bli? - Hon bokar in pratshower.

Det bästa vore att lämna L.A. ett tag, medan hon rör om i grytan.

- Och åka vart? - Jag vet inte.

Kan jag jobba bakom kameran nånstans? Nån independentfilm?

- Som regissör, menar du? - Vore det så galet?

Du var regissörernas plåga. Vill du nu bli en?

Att forma leran istället för att vara leran.

Poesi har du ingen framtid inom.

Men regi? Ingen dum idé om du är villig att börja i liten skala.

Hur litet?

Okej.

ÄLVA NÄTTER FÖRE JUL

"Älva nätter före jul"?

Jag vet att regissera en pjäs inte är din grej, men det klarar du!

- Ingen som var frivillig, va? - Inte en enda, så jag utsåg dig.

Det är en litteraturkonferens i Florida jag skulle vilja åka på.

- När då? - I mars.

Om vi finns kvar i mars ger jag det ett stort kanske.

- Aningens bättre odds än på lotto. - Tack, Phil.

Mr Johnson behöver all hjälp för att pjäsen ska funka.

Jag räknar med att du håller övriga barn fokuserade.

Ingen lyssnar på mig, ms Tate.

Man måste inte skrika för att folk ska lyssna.

Att föregå med gott exempel är din stil. Är du seriös, är de andra det.

Det krävdes mycket mod av dig.

Jag försöker lämna det trygga. Lite grann.

Skönt för dig. Gå in på lektionen igen.

Mission City SOS.

- Hur gick det med barnen? - Barnen fattar.

- Det händer mycket i deras värld nu. - Och i din värld?

- Tänker du dejta före nyår? - Nej! Hjärtat är bultar inte för nån.

Resten av dig kanske gör det. Ingen nyårspuss för andra året?

- Aj! - Förlåt.

- Ge inte upp. - Jag gör allt för dig.

- Bra saker kan hända. - Jag vet. Hur gick rundringningen?

Alla kongressledamöter har tagit ledigt. De verkar inte jobba.

Höjdpunkten var när en på senator Pearsons kontor gav mig ett recept.

- Åh, ge mig receptet! - Är det för sent att sälja kakor?

Vi sålde kakburkarna för att köpa pennor. Nu har kören övning.

Sjung några höga toner för mig!

Mission City SOS.

Addy, jag kollar mottagningen.

- Ser du nånting? - Nej.

- Nu, då? - Nej.

- Och nu? - Dylan Davidson...

- Hur sa? Var det ett ja? - Ja! Ja...

Du kom aldrig över din första förälskelse.

- Tur att mamma var din första. - Ja, det var tur.

Hur går det på skolan?

Föräldragrupper sliter mer än jag har rätt att förvänta mig före jul.

- Vi ska greja det! - Så ska det låta!

- Och jag hoppas på ett julmirakel. - Det vore på tiden.

- Det tål att upprepas. - Det vore på tiden.

Nånstans ska man börja.

PLANER: BLI SKÅDIS ELLER REGISSÖR

Hej, Addy!

Judy, jag fick en idé. Kan du komma tidigt imorgon?

- Kommer det att finnas kanelbullar? - Med extra mycket glasyr.

Då, så!

Stäng dörren, Addy. Det här blir ingen vacker syn.

Jag kanske måste sminka om mig.

Så din idé är att få hit ex-eleven Dylan "Drömmen" Davidson-

- som krossade ditt hjärta, att regissera julpjäsen?

Vi får publicitet och folk får höra talas om vår skolas ekonomiska kris.

- Hur resonerar du? - Hans ex är på alla sociala medier.

Hans karriär är på botten. Han får bra publicitet och jag ett förlåt.

Vet han om att han ska förlåta dig? Bara nån påhittad karmagrej av dig?

Det kanske finns ett karmainslag i det.

- Okej, om vi inte har nåt annat. - Vi har inget annat.

- Hej, pappa! - Hej, Bill!

Han hälsar. Är allt som det ska?

Okej. Tack för att du berättade. Hej då.

Pappas vän på stadshuset sa att de tar in anbud för att sälja skolan.

Han tyckte att jag borde veta det.

- Uppgjort på förhand? - Nej, men en uppgörelse närmar sig.

RÄDDA VÅR SKOLA!

- Jag fick tag på hans nummer! - Härligt!

God morgon! Jag söker Dylan Davidsons agent.

Det här är det nummer som fanns.

Det är rektor Addison Tate på Mission City mellanstadium.

Dylan Davidson var elev här.

När kan jag bli uppringd? Det är jätteviktigt.

Det handlar om liv eller död för skolan. Nej, inte bokstavligen.

Det skulle jag uppskatta. Tack.

- Nå? - Nästa vecka. Det var inspelning nu.

Det är en branschlögn, precis som "pengarna är insatta".

- Var det hans publicist? - Ja, det var det...

Får jag...?

Du har erfarenhet av det här.

I en värld där man måste veta, måste jag veta. Och...voilà!

Dylans agent Garth Turnbull. Mejladress och mobilnummer.

- Högsta betyg, Phil. - Jag ska låta er fortsätta.

Ni har några samtal att ringa, rektor Tate.

- Ring och vinn? - Klirr i kassan!

Hört talas om Mission Citys mellanstadium?

- Min gamla skola. - Hur har de fått tag på mitt nummer?

De kanske vill ha nåt till en auktion.

- Tänker du svara? - Nej, det får talsvaret ta.

Garth Turnbull här. Lämna ett meddelande efter trumningen.

Det är rektor Addison Tate från Mission City.

Om mr Davidson har tid trots sitt späckade schema-

- skulle vi behöva hans regi för vår skolpjäs.

Det skulle samtidigt rädda skolan.

Jag hade uppskattat om ni ringde upp mig.

Rösten är så bekant.

- Vad hette hon? - Den delen blev förvrängd.

Så det hörde jag inte.

Garth Turnbull här. Lämna ett meddelande efter trumningen.

Hej, mr Turnbull.

Det är Addison Tate, rektor i Mission City, som ringer igen.

Vi undrar om er klient Dylan Davidson kan regissera vår skolpjäs.

Jag skulle uppskatta om ni ringde.

Garth Turnbull här. Lämna ett meddelande efter trumningen.

Hej, mr Turnbull! Det är Addison Tate.

Får jag kalla dig Garth? Det känns så nu.

Jag har hört din röst så många gånger. Ring mig, är du snäll.

Addison Tate här, om jag inte sa det.

Addison Tate. Addison Tate här.

Vi ber om Dylans hjälp att rädda vår skola. Det är allt, i korthet.

Hollywoodstjärna räddar sin skola. En jättefin rubrik.

Kan du bara ringa upp mig, är du snäll? Snälla?

Nej, dålig respons på Twitter. Boken kommer aldrig att få nån skjuts.

Nåt smaskigt? Det är just det. Det finns inget smaskigt.

Dylan är som han är. Han är en anständig kille. Inget smutsigt.

Slipprig? Nej, han dreglar inte. Kanske lite i sömnen.

Vill de ha med sånt i en bok?

Bra. Jag ska försöka komma på nånting.

Vi kollar vad som händer nu.

Otroligt att Monique la ut det!

Vi övade för en roll som jag inte fick. Helt taget ur sitt sammanhang!

- Några reaktioner? - Inte bra.

Pr-företaget säger likadant. Negativ uppmärksamhet är negativ.

Fortfarande ingenting?

- Tänker du försöka igen? - Jag vet inte.

- Jag kan ringa. - Jag gör det.

- Hur många gånger har du ringt? - Fram tills nu?

34...

- Han tror att du är en stalkare! - Nej då!

Han vet att jag är en stalkare.

Det var enklare att hålla koll på henne när vi var ihop.

- Nu är hon bara en blond tornado. - Och du är husvagnskvarteret.

Tack.

Din gamla skola igen. Vi tackar artigt nej.

- Ta det via högtalare. - Garth Turnbull. Kan jag hjälpa er?

Hej! Det är Addison Tate, rektor på Mission Citys mellanstadium.

Jag hoppas att vi kan hjälpas åt. Jag har lämnat några meddelanden.

Ja, jag har fått dem. Hur kan det hjälpa Dylan?

Dylan har nyligen fått en del dålig, helt ogrundad publicitet.

Att rädda sin gamla skola från att rivas-

- skulle bekämpa de negativa skriverierna.

- Hon är smart. - Är det Addy Tate?

- Vi gör det. Vad har vi att förlora? - Addy?

- Det är Dylan. - Hallå?

Herregud, det är Dylan.

Hej! Ja, ja, det är jag. Addison Tate.

Wow, fantastiskt att höra från dig. Fortfarande lika vältalig.

Jag sköter det här.

Ms Tate, vi godtar ert erbjudande. Dylan regisserar er skolpjäs.

Tack så mycket. Ni anar inte vad det betyder för barnen.

- Addy, är Robinson's Bakery kvar? - Chokladkakorna kommer att stå här.

Och hur är vädret?

Det är lite som på våren. Tre grader varmt idag.

Ja, det låter ju som vår...

- När ska Dylan komma? - Helst igår.

- Torsdag? - Toppen!

- Ni får min mejladress. - Jag skickade resplanen nu.

Självklart gjorde du det. Addy, jag ser fram emot att träffas.

Vi ses på torsdag! Tack så mycket.

Jag ser fram emot att träffa dig...med. Dig med.

"Jag ser fram emot att träffa dig!" Se på dig själv!

Yes!

TRASSLA INTE IHOP GLITTRET

BILLS GRANFÖRSÄLJNING

- Hej! - God morgon, solstråle!

Jag känner mig inte som nån solstråle för tillfället.

- Jag gjorde nåt jag får ångra. - Nu måste du berätta.

- Lite kanel? - Ja. Och sojamjölk.

Nå?

Dylan Davidson ska regissera vår julpjäs.

Wow! På riktigt?

- Kommer det att funka? - Jag vet inte.

Om skolan stängs skulle jag ångra mig om jag inte hade försökt.

- Hur känns det att Dylan kommer? - Bra.

Det är så längesen nu. Han minns säkert inget.

Pappa, du göder mig. Jag har inte tid att gå till gymmet.

Det är våfflor.

Du äter en energibar till lunch och sallad till middag.

Det handlar om balans.

Hur kan du göra våfflor till både en livslektion och ett kostråd?

Det krävs övning.

Jättegott.

MISSION CITYS FLYGPLATS

- Fryser du? - Ja.

Dylan Davidson, hur är det att vara i sin hemstad?

Jag kom precis, men det känns bra att vara tillbaka i Mission City-

- och att kunna ge tillbaka till samhället.

Men det hela är rektor Addison Tates förtjänst.

- Du och rektor Tate är...? - Gamla klasskamrater.

Vi tappade kontakten när jag började på scenskolan.

- Här är mitt visitkort. - Tack.

BEDFORDS PENSIONAT

SLUT

- Du och rektor Tate är...? - Gamla klasskamrater.

Vi tappade kontakten när jag började på scenskolan.

MISSION CITYS MELLANSTADIUM

Jösses, vad goda!

- Vad har det tagit åt henne? - Det kallas julstämning, Phil.

Nonsens.

Mycket har slopats efter nedskär- ningarna, men varm lunch är viktigt-

- för barnen. Se till att de... - Ursäkta!

- Dylan! - Hej, Addy.

- Hej! - Är det ms Tate på skolans område?

Nej, barnen vet att jag heter Addy, så det är ingen statshemlighet.

- Bra. - Du är redan med på lokalnyheterna.

Reportern... Jag höll det neutralt.

Goda vänner hade fått folk att spekulera.

- Du behöver inte förklara. - Jo.

Om pressen trodde att det var nåt mellan oss-

- skulle du ha en tv-buss utanför ditt hus.

Lägenhet. Jag bor i lägenhet.

Det här är Mission City. Tv-redaktionen har nog ingen buss.

De går överallt.

- Men du fattar. - Ja, visst.

Tack för att du kontaktade mig.

Jag behövde komma bort från L.A. och hela Monique-grejen.

- Exet som är supermodell? - Ja.

- En mardröm. - I snygga designerskor.

Jag gör allt för att rädda skolan. Därför ringde jag.

Berätta allt om det.

Den långa versionen eller sammanfattningen?

Den långa versionen. Det var trevligt att höra din röst.

Du får sammanfattningen. Jag har fullt upp.

Men inte lika fullt upp som en Hollywoodstjärna, gissar jag.

RÄDDA VÅR SKOLA

Tack, Addy. Jag sköter resten.

- Säker på det? - Jag fixar det.

- Rädda din skola nu. - Okej.

Jättebra, menar jag. Jag överlåter det åt dig.

Hej, allihop! Ni kan väl sätta er?

Sitter nån på den här? Nej?

Som några av er kanske vet heter jag Dylan Davidson.

Det jag ska säga sa nån till mig inför min första stora roll.

Nån som är mycket smartare än jag.

Ingen är viktigare än uppsättningen.

Vi är disparata delar som jobbar tillsammans i harmoni.

Vi stöttar varandra för ett lyckat resultat av pjäsen.

Några frågor?

Vad betyder "disparata"?

Vi kanske bara ska sätta igång? Okej.

Flytta på väskor och stolar, så ska vi se var ni är.

"Kommer inte tomten? Varför inte?"

"Vad ska barnen tro?"

Okej. Liam... Tomten kommer inte att komma.

Du måste tro på det, för att publiken ska tro på det.

Tänk på förväntningarna när du ska öppna den stora, glansiga julklappen.

Men så är den inte där. Det finns inget under julgranen.

- Vilken är din bästa julklapp nånsin? - Xbox.

Bra! Tänk på den. Tänk på hur du väntar. Alla vänner spelar online.

Du tror att du ska få en också, men pang! Ingenting.

Vad ska barnen tänka?

Försök igen, men den här gången med mer hjärta.

"Kommer inte tomten? Varför inte? Vad ska barnen tro?"

Jättebra!

Okej, iväg med er! Men vi ses en stund efter skolan.

Bra, hörni!

- Du är förvånansvärt duktig med dem. - Det är därför jag är så välbetald.

Jag visste inte vad jag hade att vänta.

Jag fattar. Men det är fint att göra nåt givande för omväxlings skull.

Att se hur fokuserade barnen är, se deras potential.

Jag förstår att du älskar ditt jobb. Men, Addy, barnen verkar spända.

- Det verkar finnas en negativ energi. - Jag vet.

Vi borde komma närmare varandra.

Minns du mr Dawson och hans urgamla filmprojektor? Vi har kvar den.

- Filmkväll? - Filmkväll?

Märker ni vilken inlevelse karaktärerna har?

Det behöver jag från er.

Om ni inte tror på det med hela er själ tror inte publiken på det.

Men de kanske är schysta eftersom de är era föräldrar, men ni fattar.

Titta här.

George räddade livet på sin bror den dagen.

- Det var en fin undervisningsstund. - Ja, det var det, va?

Problem med tekniken, hörni.

Ni får se slutet på tv. Den hinner gå typ 15 gånger på tv före jul.

Och öva på era repliker. Ni måste verkligen kunna dem.

Jag väntar mig stora saker av dig, Liam.

- Får jag följa er hem, ms Tate? - Mr Davidson, det vore trevligt.

Jag vet inte hur du gör.

- Vilket då? - Vara du. Känd och med överallt.

Det är inte så illa.

- Gillar du det fortfarande? - Jo... Det har gett mig ett gott liv.

Vissa delar av det är rätt ensamma.

Folk vill ha "drömmen" Dylan istället för gamla, vanliga Dylan.

- Du var aldrig gamla, vanliga Dylan. - Men den är jag mest bekväm med.

Mission City var alltid för litet för dig. Det märktes när vi var barn.

Medan du la leksaker i bokstavsordning?

De var roligare i bokstavsordning.

Du, då? Som formar ungas tänkande och tar strid för samhällets bästa.

- Jag har börjat tvivla. - Är det så?

Jag saknar att stå i klassrummet och göra skillnad där.

Att se barnen lära sig och växa var meningsfullt.

Jag är bara en administratör som jagar pengar till budgeten.

Det är inte speciellt tillfredsställande.

Om man kunde backa bandet.

- Får jag berätta en sak? - Javisst.

- Jag har tänkt på det så länge. - Okej?

När jag skulle börja på Julliard sa jag aldrig hej då.

Det var så bråttom. Jag fick stipendiet i sista minuten.

Jag har alltid ångrat det.

Du behövde göra det som var bäst. Jag tänkte inte så mycket på det.

Okej.

Vad är det?

Pappa ber mig komma till granförsäljningen.

- Det är märkligt. Han sms:ar aldrig. - Det är bäst att vi går dit.

- Pappa, mår du bra? - Ja, jag mår bra.

- Dylan Davidson! Kul att ses igen. - Detsamma, mr Tate.

Kalla mig Bill.

- Vad har hänt med armen? - Jag stukade armbågen.

- Hur gick det till? - Jag ramlade från stegen. Otroligt!

35 år i brandkåren, men så ramlar jag från en trappstege.

- Kan du vara tomten i julpjäsen ändå? - Det här ska inte få hindra mig.

Jag sms:ade Garth. Han är alltid bra att ha i kriser.

Addy, min agent Garth Turnball.

- Ms Tate. - Är allt okej? - Ja.

- Nej! - Jag klarar mig.

- Du behöver hjälp. - En hjälpande hand?

Ja, en sån skulle jag behöva.

Jag brukade sälja julgranar förr i tiden.

- Okej, då. Tack. - Jag behöver lite grejer.

Parkas, arbetshandskar, underställ, snökängor och ullstrumpor.

Vet du var sånt finns?

Andersons herrekipering är bäst i stan.

- Den enda i stan. - Bill, jag kör hem dig.

Sen åker jag hit och vaktar.

En jättebra idé! Då får du sova där hemma.

- Jag vet inte. - Jag åker till Andersons imorgon.

- Visa mig bara vad jag ska göra. - Kom igen, pappa.

Okej, då. Aj...

- God natt. - Ta hand om dig.

- Tack. - Inga problem.

Vilket fantastiskt ställe!

- Är du hungrig? - Utsvulten. Ungarna åt upp all pizza.

Jackpott! Han har vispat ihop våffelsmet.

Schyst! Vet du hur man gör?

- De ser riktigt goda ut! - Smeten är tricket, hade pappa sagt.

Smaklig måltid!

Jag har inte ätit så goda kolhydrater på år och dag!

Lägg av!

Jo, du... Dejtar du nån?

Förlåt. Gick det bra?

Låt mig hjälpa dig.

- Hallå! - Hej, Garth.

Låt mig gissa. Pappa ville att ni tog en sängfösare.

- Bara en droppe för att kunna sova. - Naturligtvis.

- Dylan, du kan väl följa ms Tate hem? - Det behöver du inte.

Jag ska nog göra som han säger.

- God natt. - God natt.

Jag låser här.

- Det luktar våfflor. - Det finns några kvar till dig.

Tack.

Förlåt om jag snokade i ditt privatliv.

Nej, det är lugnt! Det är ett klart nej på nån man i mitt liv.

- Varför frågade du? - Jag är paff att ingen fångat dig.

Jag vet! Jag var förlovad, men vi gjorde slut så här års ifjol.

Det var trist att höra.

- Uppenbarligen är han knäpp. - Uppenbarligen!

Du, då?

Hela Monique-grejen var en enda röra utan slut.

Före det koncentrerade jag mig på arbetet.

Okej, det var några flickvänner, men inget seriöst.

Jag kunde inte prata med dem som jag kan prata med dig.

Ursäkta. Det måste vara viktigt. Det är ett prioriterat samtal.

- Har du prioriterade samtal? - Ja, har inte du?

Ett ögonblick. - Hej.

Va?

Varför?

Är det sant?

Dylan, vi måste prata.

Jag låter er prata.

- Kan du boka rum på Dylans hotell? - Hon är inte...

- Inte din assistent? - Nej, en gammal vän. Addison Tate.

- Addy, det här är Monique. - Hej.

- Alla som är vänner med Dylan... - Vi har varken hotell eller motell.

- Monique, var jag inte tydlig nog? - Snälla, vi kan väl bara prata?

Kan du boka ett rum åt mig, Maddison?

- Addison. - Förlåt. Jag och namn!

- Men toppen om du kunde göra det. - Jag ska höra efter.

- Jag har saknat dig. - Men det har inte jag.

- Har du inte? - Hade vi inte pratat om det här?

Varför har du en stor väska?

- Fick du tag på ett rum? - Ja, på Bedfords.

- Men Dylan bor där, och det är fint. - Jag vet.

Addison, har jag inte lärt dig nånting?

Du hade hittat rum på Habermans på andra sidan stan.

Så länge hon inte distraherar honom kvittar det.

- Blir de ihop igen, tror du? - Jag vet inte.

- Skulle det besvära dig? - Där är jag ambivalent.

Jag och Dylan Davidson? Kom igen?

- Du klarar av röda mattan. - Ja, eller hur?

Jag vet vilka skor jag skulle ha.

- Seriöst. Hur nära stod ni varandra? - Jo...

Det var bästa sommaren nånsin. Vi gjorde i princip allt ihop.

Vi var lägerledare ihop. Vi satt vid sjön och pratade.

Vi hade en sån härlig kemi.

Det var som om vi kände varandras tankar.

Det är knäppt. Vi var bara barn, men det fanns...

...en energi som var så oskuldsfull och ren.

Vi var unga, men han kunde vara han med stort H.

Men vi gav det aldrig nån chans.

Stipendiet på Julliard var min biljett bort från stan.

- Efter det tappade vi kontakten. - Vi levde olika liv och gick vidare.

Men jag glömmer aldrig den känslan.

- Men det var längesen. - Det var längesen.

- Hej, Addy! - Hej, Dylan.

- Hej, Garth! - Hej.

Garth, det här är min vän och medarbetare Judy.

Hej.

Tack för att du hittade ett rum åt Monique.

Inga problem. Jag vill hålla regissören nöjd.

Javisst.

- Vi ses imorgon bitti. - Ja. I arla morgonstund.

- Okej. - Ja.

Okej.

- Inte ett dugg intresserad? - Nej, inte alls.

- Okej, barn. Vi ses klockan fem. - Tagga mig i era bilder!

Fantastiskt! Jag har alltid velat jobba med honom.

Jag kan inte just nu, men före nästa repetition?

Bra. Jättebra. Vi hörs sen. Hej.

Fotot blev så bra! Jag måste lägga upp det.

- På riktigt? - Ja, hon var distraherande.

Men ni har nytta av hennes råd för den perfekta selfien.

- På riktigt? - Nej.

- Dylan. - Ja?

Kan jag komma imorgon? Jag la precis upp det och fick typ en miljon likes.

Imorgon kan jag ta bilder där jag hjälper barnen.

Sånt är stort på Instagram.

- Dylan? - Ja...

Jag tänker meditera snart och bli självcentrerad.

- Du menar nog att centrera tankar. - Ja, precis.

Bra idé.

Hejsvejs!

Jag ser till att hon inte är på repetitionen imorgon. Okej?

Bra jobbat med replikerna idag. Får jag lära dig ett yrkesknep?

Gå igenom replikerna framför spegeln och gör passande ansiktsuttryck.

- Gör du så? - Ja, hela tiden.

Man ser knäpp ut när man gör det, men det hjälper.

- Tack, Dylan. - Det fixar du, kompis.

Var är min mobil?

Monique...

Mo?

- Addy, hört nåt från Dylan? - Nej. Hur så?

Barnen väntar i aulan, men han är inte här.

- Har han inte sagt nåt? - Jag ringer dig.

Sist jag såg honom pratade han med Liam i aulan.

Märkligt.

- Monique? - Jag kommer strax!

Du tog min mobil. Jag har ett viktigt samtal.

Kan du kasta ner väskan, så får jag se om den är där?

Tack.

"Jezabell PR?"

"Älskade fotona på Dylan och barnen. Bra publicitet för dig. Fortsätt så."

Det var över förut. Nu är det över dubbelt så mycket.

- Dylan, vänta! - Låt bli!

Ledsen, Monique. Jag kan inte vara med dig längre.

Addy!

Kan jag åtminstone komma förbi och ta fler bilder på barnen? Dylan!

Addy, vänta! Addy? Vänta!

- Vad är det? - Det är inte som det såg ut.

Det kvittar, men du svek barnen när du missade repetitionen.

Jag har inte tid för det här. Jag trampar vatten.

- Se till att pjäsen blir av. - Jag...

Inte nu, är du snäll!

Första julen ihop? Då ska det vara en kaskadgran. Den här är vacker.

God jul!

- Du är född till säljare, Garth. - Att sälja det folk vill ha är lätt.

- Är det nu man dricker varm choklad? - Absolut.

- Vill du prata om det? - Jag vet inte.

- Vill du ha en marshmallow till? - Nej tack.

Dylan skippade repetitionen idag. Det är inte okej.

Jag vet inte vad jag ska göra.

Jag brukar älska den här tiden på året.

Magin. Hoppet. Stämningen.

Istället tror jag att skolan stängs och att jag blir arbetslös.

Och Dylan... Stundtals känns det som om vi är 17 år igen. Det är magiskt.

Jag vet inte hur jag ska tolka det.

- Jag ska nog inte säga nåt. - Du kan säga det.

Dylan skiner upp när han är nära dig. Så är det inte med Monique.

Ändå är hon hos honom.

Ta inte illa upp, men jag dricker varm choklad i ett julgransskjul.

Rädda vår skola! Skänk en slant! God jul!

Tack, sir. Ta en polkagriskäpp.

- Rädda vår skola! God jul! - Vad gör du här?

Jag fick lite tid över när jag inte regisserar pjäsen.

Lite välgörenhet är bra för själen.

Är jag ett sånt surkart?

Bara en språklärare skulle använda det ordet. Men, tja...

Om du känner dig träffad...

Jag gillar det.

Tror du att vi löser det?

Vi får hålla tummarna.

Tårna också.

Jag vill bara att du ska veta att du har inspirerat mig, Addison.

- Jag var nere på botten. - Säger du det?

Tack för att du inte sa emot mig. Du motiverade mig att fortsätta.

Jag ska bättra mig. Barnen förtjänar det. Och pjäsen blir jättebra.

Tack, Phil. Jag behövde höra det.

- Allt bra? - Det ska bli bra.

De pyntar granen i centrum.

Jag är inte på humör för fest.

- Är inte du? - Jag vet.

Tack.

Du borde gå.

- Jag överväger det. - Gör det, bara.

- Okej, jag ska kolla hur det är. - Gör det, rektor Tate.

- God jul. - God jul, Phil.

Rädda vår skola. God jul.

Ge mig kakreceptet! De var så goda!

Rädda vår skola! God jul! Skänk en slant!

- Hej, Addy! - Hej.

- Skönt att se dig. - Jag vill inte missa det här.

Det vore inte jul annars. Mission City när det är som bäst.

En tradition. Likt sommarens ostkastning.

Ingen favorit. Så behandlar man inte mejeriprodukter.

- Nej, cheddarn får blåmärken. - Precis.

- Fint! - Tack.

Okej, då är det dags!

Ja!

Hej! Jag...tog med mig en julgran till dig.

Jag ser det. Ge mig en anledning till att jag ska släppa in dig.

- Jag kan ge dig tre. - Låt höra.

Ett: Det är jul.

En undanflykt. Du vet att jag gillar jul och tog med en gran.

Två: Jag måste förklara hela Monique-grejen.

- Jag vet inte om jag vill veta. - Okej. Tre...

Jag har ingen tredje. Det lät bara mer övertygande än två.

Men okej, tre kan vara att jag ber om ursäkt.

Förlåt att jag missade repetitionen och svek dig och barnen.

- Kan du charma dig ur alla knipor? - Ja.

Det är en kaskadgran. Den är jättefin.

- Jag har redan en fot. - Jag vet.

Jag är kinkig med hur jag vill ha det.

- Jag vet. - Ja.

Ja, jag har bakat kakor.

Du har tur. Jag släpper in dig, men bara tack vare granen.

- Får jag kakor? - Om du är snäll.

Det kan jag stå ut med.

Här kommer jag!

Lite åt vänster.

- Nu, då? - Det är bra.

Okej.

- Spill inte. Det är äkta trägolv. - Okej.

Var extra försiktig med den här. Det var mormors.

Okej.

Då, så. Det gick bra.

- Nåt mer medan jag ändå är här nere? - Tja...

Nej, det är bra så. Du kan resa dig.

- Belysningen? - Japp.

Åh, nej...

Så... Du och Monique...

Nej, glöm att jag sa det. Jag vill inte veta.

Addy, det är slut. Inget har hänt mellan oss här.

Hon förgiftar mig.

Och gillade inte den jag var tillsammans med henne.

Hon tog min mobil av misstag, så jag hämtade den.

Jag hade ett viktigt samtal med en regissör. Det var allt.

Spännande! Vad är det för roll?

Jag har inte fått den. Det är bara en möjlighet.

Möjligheter är bra.

Ja, det är de.

Kära nån...

Jag är nybörjare.

Vet du vad? Det är trevligt att ha dig här, Dylan.

Det är trevligt att vara här.

- Det är Judy. - Det är Garth.

- Prioriterat samtal? - Ja.

- Hallå? - Hallå?

- Va? - När då?

Ja. Jag ringer upp dig.

Addy, förlåt. Jag visste inte att hon var kapabel till det.

Sch! Förlåt. När jag blir stressad blir jag lågstadielärare igen.

- "Hollywood-föredetting"? - "Hemstadens äktenskapsförstörare"?

Mr Davidson! Har ni några kommentarer?

- Vi utnyttjar att vi är fast här. - Ja, min gran blev pyntad.

- Bra eller dåliga nyheter? - Det är Liam.

Tre, två, ett. Eld!

- Hallå där! - Ge er!

- Mer! - Kom, vi drar!

BILLS GRANFÖRSÄLJNING

Kommer ni på nåt eller är skjulet ert bästa alternativ?

Jag är inte redo att gå ut än.

Är ni hungriga?

- Kinesiskt? - Kinesiskt?

- Vad är det? - Jag måste ta tjänstledigt.

- Jag är ledsen, Addy. - Det är all negativ publicitet.

De vill att jag tar ledigt till jul.

- Det var ju lägligt. - Vad menar du?

Jag får inte lägga fram skolbudgeten.

Tjänstledig. Nu kan de stänga skolan utan fler argument.

- Ring Hans. - Vem är Hans?

Han är expert. Jag gör det.

- Vår version måste komma ut. - Vi kan själva ringa dem.

- Kan vi? - Ja.

Hej. Det är Addison Tate. Vill ni ha en exklusiv intervju?

- Är ni redo? - Ja, när ljuset blinkar.

Var börjar man?

Inlägget på sociala medier är en förvrängning av nåt mycket större.

Tack för att ni kom. Jag uppskattar det.

Jag hade inte haft kontakt med ms Tate på kanske 20 år.

När ms Tate kontaktade min agent-

- fick jag chansen att återuppta bekantskaper och hjälpa min skola.

Jag ville bara rädda skolan-

- som snart slaktas på grund av att budgeten stramas åt.

Nån av Dylans kaliber kunde göra folk medvetna och hålla oss flytande.

Att ta upp kontakten med Dylan var en bonus.

Vad gäller Moniques anklagelser... Ms Tate och jag är...goda vänner.

Vänner.

Ms Monteith och jag gjorde slut för ett tag sen.

Jag trodde att hon var i Mission City för att försonas.

Men hon var här för att spä på intresset i sociala medier.

- Välkommen till internets tidevarv. - Hur känns det?

Det viktiga är att rädda vår skola.

Vi startade en sajt: SOS - Save Our School.

Där ska vi streama pjäsen "Älva nätter före jul".

När man skänkt pengar kommer man till livestreamningen.

Alla detaljer finns på WMCY News Hogg 5:s sajt.

- Tack. Och god jul. - Ja, en riktigt god jul.

- Inte illa. - Man undrade vem filmstjärnan var!

- Lägg av! - Addy, du var jätteduktig.

Killen med talande hund hoppade av, så Gaston vill ta in dig.

Hur gör jag nu?

En sån roll brukar innebära priser.

Dina chanser för framtida roller ökar.

Jag har redan gett mig av en gång och vill inte göra det igen.

- Addy kommer att förstå. - Jag vet.

Men jag kan inte tacka ja.

Det är en bra roll, Dylan. Och jag har inte sagt...

- Glöm det. - Vad då?

Jag har ringt runt i ett år för att ragga jobb åt dig.

Det har du inte sagt.

Självförtroende är en märklig sak. Jag ville inte att du miste det.

Addy, då?

Nån som hon borde du ha dejtat sen länge.

- Jag vet det nu. - Du kan inte sabba denna chans.

Jag kan sätta ner foten och säga åt dig, men jag är inte sån.

Jag vet det.

- Vi har väl känt varandra i 15 år nu. - Ja.

Regissören är i ropet. Filmen kommer att bli bra. Du måste göra det.

Du bara måste göra det.

- Hej. - Hej!

- Du är söt i dina arbetskläder. - Tack. Detsamma!

Men du har inte arbetskläder.

- Har du tid ett ögonblick? - Åh nej, är det dåliga nyheter?

Julstämningen är på en hyfsad nivå. Ett bakslag vore trist.

Det är bra och dåligt, beroende på hur man ser på det.

Du får lägga fram budgeten och kommer att få en ursäkt.

- Är det sant? - Ja.

Tack! Herregud, tack!

Så det var...den goda nyheten.

Vilken är den dåliga nyheten?

Sa han att han skulle tacka nej om du ville det?

Ja. Men det kan jag inte be om. Det vore bara dumt.

Jag har inget att säga.

Hoppas barnen klarar sig utan honom.

- Pjäsen måste bli av. - Hoppas det.

Han skulle titta när han är i Bulgarien.

Och hur känns det när han har åkt?

Vi hade en magisk sommar som 17-åringar. Och nu?

Vi har olika liv och prioriteringar. Jag är nöjd så.

- Nöjd? - Ja.

Jag har sett hur han tittar på dig.

Julklappsinslagning.

Julklappsinslagning.

Efter all möda ni har lagt ner kommer ni att klara det.

Du? Ingen är viktigare än uppsättningen. Kommer du ihåg det?

Regissörer, skådespelare, producenter byts ut hela tiden.

Ni behöver mig inte längre.

Jag klarar det inte. Jag är rädd att tappa bort mig.

Du har en outtalad självsäkerhet som kommer fram när du uppträder.

Det tog mig evigheter.

- Gjorde det? - Gud, ja!

Jag ska försöka titta när jag är i Bulgarien. Se till att stå rätt.

Du fixar det.

- Tack. - Tack.

- Sniffade du? - Ja.

- De luktar bättre än de smakar. - Kanske det.

Jag kan inte sluta tänka på våffellukten.

Det är pappas recept.

- Ska vi sätta oss? - Ja.

Du vet att jag inte kan hälsa på i Bulgarien nu.

Du har din budget.

Jag kan inte tänka på nåt annat för tillfället.

Jag såg dig häromkvällen. Du klädde julgranen här.

Jag såg inte dig.

Jag ville låta dig njuta av stunden. Och inte hamna i mer melodram.

Tack. Du är i princip en levande såpopera.

- Jag tror... - Jag tror...

Jag tror inte att det är läge för det. Det är så mycket nu.

Jag förstår det.

Saker måste lugna sig lite.

- Markkänning? - Nåt i den stilen.

Jag hoppas att det går bra för dig imorgon. Jag håller tummarna.

Tack. Jag är väldigt nervös, faktiskt.

Jag går igenom siffrorna gång på gång.

Addy... Du fixar det.

Okej? Tala bara från hjärtat.

Jag ska gå nu.

MISSION CITYS FLYGPLATS

Varför öppnar de inte terminalen före dagens enda flyg?

Om jag sänker mitt arvode lite, kan de skjuta på inspelningsdatumet då?

I så fall kan du säkert få en vecka på dig.

Addy svarar inte.

Gaston, bonjour! Det är Garth Turnbull.

Dylan behöver skjuta på inspelningen en vecka. Ja, med sänkt arvode.

Han vill veta varför.

Säg att det gäller en kvinna. Han är fransman, han förstår.

Ja... Dylan är kär. Ja.

Nej, nej. Det är inte Monique. Okej.

Vi ses om en vecka. Max tio dagar. Jag ska se vad jag kan göra åt det.

- Godtog han det? - Ja, du får tio dagar.

Han undrar också om han kan få Moniques nummer.

Det vore styggt av mig.

Jag kunde inte låta bli att märka att du inte ryckte till-

- när jag sa att du var kär.

Granarna slits ut om du bär dem fram och tillbaka.

Jag måste göra nåt för att slippa nervositeten.

- Budgetmöte i eftermiddag? - Ja.

Det och Dylan. Han frågade om jag kunde komma till Bulgarien.

- Och du kan inte åka på grund av...? - Skolan befinner sig i en kris.

- Ja... - Jag hoppas att det går bra idag.

MISSION CITYS SKOLSTYRELSE

Tack! Du är en klippa.

- Kan vi vara varandras klippor? - Nu gör vi det här!

Det här är inte lätt för nån. Speciellt inte så här års.

Om ingen har några invändningar vill jag säga några saker.

Rapportens färgkoder understryker varför mellanstadiet bör räddas.

Och det ur ett budgetperspektiv.

Som skolans rektor...

Ja...

Jag är egentligen lågstadielärare.

Jag ville inte bli rektor, men nu är det så.

Jag vill att ni ska veta...

- Hej... Blev flyget inställt? - De skjuter fram inspelningen.

Jag vill avsluta det jag har påbörjat.

- Hur gick det? - Hon var jätteduktig.

Men de stänger ändå skolan efter jullovet.

- Jag beklagar, Addy. - Det är okej.

Eller det är det ju inte, men vi får göra det bästa möjliga av det.

BILLS GRANFÖRSÄLJNING

Hjärnstormar vi eller utmanar vi vår klaustrofobi?

Förlåt.

Jag skänker de pengar som det kan tänkas kosta.

- Stopp där. - Du har gjort mer än jag kan be om.

- Och han behöver pengarna. - Gör jag?

Vi måste ha pengar till fem budgetår för att få styrelsen...

...att styra rätt.

- Hur går SOS-insamlingen? - Rätt bra.

Men pjäsen måste bli en succé om vi ska få pengar från utomstående.

Vi kan lägga upp en trailer.

- Det ger pjäsen dragkraft. - Jag har mina pr-kontakter.

- Jag kan mejla min kör. - Jag kan göra våfflor.

Men på riktigt... Vi får väl våfflor?

Hej. Jag heter Dylan Davidson. Jag vill berätta om mitt senaste projekt.

Jag är stolt regissör på Mission Citys mellanstadium-

- och av pjäsen "Älva nätter före jul".

Gå in på sajten Save Our School.

För en mindre slant får ni en länk till livesändningen av pjäsen.

Jag bjuder in er att se vår pjäs. Om ni kan, skänk en generös summa.

Men mest av allt: Ha en riktigt god jul.

God eftermiddag, allihop.

Som ni säkert har hört-

- vill man stänga Mission Citys mellanstadium efter jullovet.

Vi har startat sajten Save Our School.

När man skänkt pengar får man en länk till pjäsens livesändning.

Vi vill att ni får fingrarna att jobba.

Lägg upp och dela länkar på alla era sociala medier.

Be alla era kontakter att göra detsamma.

Om vi ska kunna ha kvar vår skola måste det här få stor viral effekt.

Få internet att koka.

Det där var bra. Nåt av det bästa du har gjort.

Jag är stolt över dig.

- Jag hoppas att det funkar. - Jag med. Jag vill slippa pendla.

- Hej. Hur länge har du stått där? - Nog länge för att se att du trivs.

Det gör jag. Barnen är peppade, och det är jag också.

Men tänk om det inte funkar.

Vi sätter upp en julpjäs till jul.

I stora delar av Mellanvästern snöar det. Vi får fina tittarsiffror.

Det här har varit de märkligaste två veckorna i hela mitt liv.

Men vad som än händer...

...ska du veta att jag verkligen uppskattar allt du har gjort.

Jag hade mycket att kompensera för.

ÄLVA NÄTTER FÖRE JUL

Tack så mycket för att ni är här.

Hejsan!

- Hej. - Hej.

- Liam är försvunnen. - Va? Vad nu?

Han hade det jobbigt under genrepet, så han är här nånstans i sin dräkt.

Hitta honom och prata med honom. Han har varit så duktig.

Jag vill inte att han missar pjäsen och sabbar den.

- Jag letar efter honom. - Tack.

- Har du sett Addy? - Nej. Har du sett det här?

POJKARNAS TOALETT

Liam, hur är det?

Liam?

Liam.

Nervös? Vill du uppträda ikväll?

Inga problem. Men synd, för Dylan säger att du har varit jätteduktig.

Du måste bara ta nästa steg.

Det är ett stort ansvar, men du hjälper oss att rädda skolan.

- Gör jag? - Ja. När du kliver upp på scenen.

Jag bara vet att du kommer att göra det bra. Se bara hur långt du nått.

Trodde du i början av året att du skulle leda en snökrigsundsättning?

- Det var rätt coolt. - Väldigt!

Vad säger du? Ska du inte gå ut där och agera så att det ryker?

Tack för att ni tror på mig, ms Tate.

Japp. Japp.

- Kom igen, Liam. - Du fixar det, kompis.

Jul - en tid för givmildhet, för familjen och för glädje.

Den tid på året som tar fram det bästa i oss alla.

Men framför allt är det tomtens tid.

Inga problem.

Vi har skapat ett monster.

Ingen lägger väl märke till armen.

Kommer inte tomten? Varför inte? Hur ska det kännas för barnen?

- Stod det så i manus? - Nej. Bättre så. En naturbegåvning.

- Julen är räddad! - Ho-ho-ho!

Jag hittade honom. Sätt igång och jobba!

Du får hämta släden.

Tomten får gå ner i vikt först.

Kom nu, vi har mycket att göra!

- Vi är Dasher, Dancer, Prancer. - God jul!

Dylan, Dylan, Dylan, Dylan!

Nej, sluta nu! Nu räcker det.

Hörni... - Tack för att ni kom och stöttade våra barn. Era barn!

Och ni där hemma som tittade och hjälpte skolan.

Jag vill bara säga hur stolt jag är över allt jobb barnen har gjort.

Jättebra spelat av allihop!

Men inget av det här hade varit möjligt-

- utan skolans rektor, Addison Tate.

- Kom, Addy! Ta emot applåderna! - Addy, Addy, Addy!

Tack så mycket för att ni kom ikväll!

Oavsett om ni streamar det hemma eller är här i aulan.

Vi uppskattar verkligen ert stöd.

Jag vill passa på att tacka Dylan Davidson-

- som tog sig tid och flög hit från Los Angeles och rodde pjäsen i hamn.

Han gjorde det av kärlek till Mission City och för denna skola.

Och det är vi väldigt tacksamma för.

Tyvärr måste jag sorgset berätta att vi inte nådde målet.

Men ni ska vara stolta över att ha kämpat de senaste veckorna.

Julen är större än allt det här.

Så tänk på det när ni går hem och firar jul med nära och kära.

- Får jag...? - Visst.

Kan vi ge Addison Tate en stor applåd?

Hej, föräldrar och supportrar av skolan!

Jag heter Garth Turnbull och är Dylan Davidsons agent sen många år.

Med filmklubbens hjälp-

- vill jag visa vad som trendar mest just nu på internet.

Jag snackar inte om kattvideor. - Spela upp klippet!

Jag är bara en lågstadielärare. Jag ville inte bli rektor.

- Man vänjer sig. - Men nu är det så.

Staden behöver den här gamla skolan.

Mission Citys mellanstadium har fina akademiska meriter.

Den har funnits här för traktens barn i över 63 år.

Och det tack vare engagemanget från lärare, övrig personal-

- föräldrarna och samhället vi lever i.

Barn i flera generationer har gått här.

De har blivit viktiga medborgare i vårt samhälle.

Vissa blev till och med filmstjärnor.

Vi kan sköta det bättre. Vi kan hitta ett sätt.

Vi måste hitta ett sätt. Jag ber er att ompröva beslutet.

Staden behöver skolan. Det är samhällets livsnerv.

Den här skolan är vi.

Hur kan ni avlägsna en del av oss? Hur kan ni ta ifrån barnen den?

Tack. Och jag önskar er en god jul.

Det hjärtliga talet har blivit en viral succé.

- Det har delats fyra miljoner gånger. - Va?

Kan vi gå in på Save Our School?

MÅLET ÄR UPPNÅTT

Tack så mycket!

- Tack. - Nej, tack till dig, Addy.

Vet du varför jag aldrig sa hej då när jag åkte?

Om jag hade sett dig hade jag aldrig kunnat åka.

Jag hade troligen inte låtit dig åka.

- Nåt jag har velat sen jag var 17. - Du tog lång tid på dig.

Jag älskar dig, Addison Tate. Det har jag alltid gjort.

Jag älskar dig med, Dylan Davidson. Du har alltid varit min dröm.

Redan innan du blev alla andras dröm.

Jag har aldrig skurit i en sån här förut.

- Du är just bara ett sött ansikte. - Vill du ha EN hjälpande hand?

Jag hackar mig en bit.

- Bara jag får min del. - Du får 10 procent av min del.

- Tack. - Jag gästspelade som läkare.

- Jag fejkade då också. - Herregud!

"Jag är ingen, men var en på tv."

- Klarar du det själv? - Jag tror det.

- Bra så? - Tack. Det är så fint, Addy.

- Skål för Addy. - Skål för Addy.

- Skål! - God jul!

- Nu hugger vi in! - Varsågod.

Så gott!

- Bra. - Det finns mer.

- Smaskens! - Det finns så det räcker.

- Kan jag ställa ner det i diskhon? - Ja.

Du har ännu inte sagt om du kommer till Bulgarien.

Jaha... Jag ville att det skulle bli en överraskning.

Jag hann inte köpa nån julklapp till dig.

Skämtar du? Du har gett mig allt jag över huvud taget kan behöva.

- God jul, Addy. - God jul.

Är pajerna klara?

- Vi får inte glömma pajerna. - Nej.

En viktig fråga. Brukar du ha glass till pajen?

Det beror på. Äppelpaj, ja. Pumpapaj, nej.

Jag vill ha vispgrädde till pumpa.

- Du är en komplex människa. - Du skulle bara veta.

- Vi ska väl äta våfflor imorgon? - Självklart.

Okej.

Varmt.