Original subtitles

Hej, gumman! Vad modig du är. Kom!

-Vet Kerstin var Nina är? -Jag har inte sett henne sen i morse.

Vet du, älskling? Jag ska upp och hälsa på mamma. Vill du rida mer?

Aah! Du fick mig... Jag fick dig!

Nina?

Nina?

Nina? Hej.

Hur mår du?

Jag är trött.

Har du tagit Veronal?

I går. Inte i dag.

Oroa dig inte, det är mycket lägre dos än förut.

Jag tycker bara att du verkar bli tröttare ju mer du sover.

Det är ju doktor Forsgren som skrivit ut dem. Litar du inte på honom?

Jo, visst. Visst...

-Har von Essens tackat ja? -De kommer allihop.

-Fredrik har träffat en ny kvinna. -Jaså?

-Månne vad hon är för skrot och korn. -Mor var inte förtjust i den förra.

Det var väl ingen? Allra minst han själv.

-Och Gyllenkrokarna? -De med.

-Och de ska komma hit? -Ja.

Till kräftgillet. Det har vi pratat om.

Ja. Så klart.

Gary och Matilda kommer över från London också.

-Trevligt. -Mm.

Gary älskar kräftfiske. Han vill följa med ut på fredag.

Det kanske du också vill?

-Jag...tror inte att jag orkar det. -Men du kan ju känna efter.

Jag vet inte om jag orkar vara med på festen heller.

Jag blir så trött av att träffa folk.

Fast det blir konstigt om du inte är med på festen.

-Men om jag inte orkar så... -Det ser ut som om du undviker dem.

-Jag förstår, men de vet inte vad... -De är ju våra vänner.

Jag kanske kan...komma ner och säga hej ett litet tag?

Nina, för ett par veckor sen jobbade du i restaurangen varje kväll.

Så kommer du hit och orkar plötsligt ingenting. Vad är det med dig?

Ingenting. Du har helt rätt, jag kommer. Jag kommer med.

Björn, sluta med det där nu! /BJÖRN TUTAR/

-Björn, lägg av! -Så där. Det här var det sista.

-Vad är det där? -Picknickbordet.

-Vi får inte plats med det. -Jo, lägg tält och sovsäck på taket.

/BJÖRN TUTAR/ Björn! Nu lägger du av!

Så onödigt. Vi ska ju på semester.

Ska vi flytta ut det där nu? Jag hjälper dig.

/TELEFONSIGNAL/ Erik Rehnskiöld.

-Hej, Erik. Det är jag igen. -Ja. Hej.

Jag är ledsen att jag stör, men... Ja, du vet ju vad jag vill.

Jag är ledsen, hon vill fortfarande inte prata.

Men...nu är det ju en månad sen som Nina och jag talades vid.

-Ja, jag kan inte tvinga henne. -Hur mår hon?

-Bra. -Då kan du ju hämta henne.

Jag ska inte prata med henne länge, jag vill bara höra hennes röst.

-Jag kräver det. För hon är väl där? -Jo. Ja, ett ögonblick.

Nina?

Nina! Vakna.

-Jag orkar inte. -Trams!

-Hallå. Hon sover. -Nej, Erik! Hon sover inte.

-Jag hör att du pratar med henne. -Hon vilar. Jag ber henne ringa sen.

-Jag behöver få prata med henne. -Ledsen, jag kan inte göra mer.

Nu tar jag dina Veronal. Nu får det fan vara nog här.

Har du gömt nåt mer?

-Har du gömt nåt mer, frågade jag! -Nej.

-Ljuger du? Har du gömt nåt mer? -Mm...

Vi åkte till Varberg och tittade på Bockstensmannen. Har du sett honom?

Han såg riktigt otäck ut. Uno drömde mardrömmar i flera nätter efteråt.

-Är han i skolan nu? -De börjar om två veckor.

-Hej, Margareta! Välkommen tillbaka. -Tack.

-Hur var semestern? -Bra.

Jag har försökt, men hon vill fortfarande inte prata med mig.

Och vill hon inte tala med mig på telefon, då måste jag ju åka dit.

-Kan du köra mig till Skåne? -När då?

-I morgon. -I morgon?!

Peter kan inte. Men han förstår inte allvaret...

-Calle är ju redan borta från köket. -Ja, det får gå. Det får gå.

-Visst. Det är klart jag kör dig. -Tack, Stig.

Blir det bråk, tror du? Ska jag ta med knivarna?

Har du sett det fina tältet?

Vad gott det var.

Vad då?

Det är väl burkskinka? Smakar som burkskinka alltid gör.

-Ska du inte ha mer? -Tappade aptiten... - Björn, pyjamas!

-Ska jag ta hand om allt själv? -Alla andra är ju här.

Om nån beställer pepparbiff, då?

Ska jag gå upp i matsalen och flambera vid matbordet?

-Jag kan, jag har sett källarmästarn. -Ja, men har du gjort det själv?

-Ingen har beställt den i sommar. -Högmod går före fall, Ethel.

-När är du tillbaka? -Jag erbjuder min hjälp...

...och så möts jag av denna misstro!

-När är du tillbaka? -I morgon, hoppas jag.

-Jag måste kila till båten nu. Hej! -Tyst!

"Nu small det visst. Han sköt väl nån katt, kan jag tro."

"Här är räven nummer ett. - Kom det verkligen en räv?"

Ska jag koka lite te?

Kan du inte komma en liten stund?

Jag vet inte vad du känner, men det är nog bäst att vi åker hem i morgon.

Ja, jag vet att jag har varit grinig och... Förlåt.

-Ska vi ha det så här en hel vecka? -Nej, jag ska skärpa mig, jag lovar.

Du har inte sagt varför du sparkades. Men du tänker ju på det hela tiden.

Du går runt här och är sur och suckar och är tvär.

Har det med Nina att göra?

-Nej. -Jag är så trött på det här!

Försöka göra mig själv dummare än vad jag är, låtsas att jag inte förstått!

-För din skull? -Jag vet inte vad du tror, men jag...

Jag vet att ni var ihop, ute på ön. Den där gången då din mamma dog.

Och hade din mamma inte dött, så hade du inte stannat med mig.

Sonja...

Men hur kan du tro att jag inte har förstått det?

Du, biträdande köksmästare, åkte till sjukhuset då hon försökt ta sitt liv.

Eller har jag fel?

Jag är din fru, Calle...

...men det är inte mig du älskar.

-Du har inte hört nånting från Calle? -Nej, han ringer inte tillbaka.

Ja, jag är inte så förvånad. /SLAMMER/

-Hör du? Vad är det där? -Jag vet inte.

-Vad är det för fel? -Nåt med kopplingen, kanske.

-Ser du inte det? -Nej, jag ser inte det!

-Varför stirra ner i motorn då? -Har du nåt bättre förslag?

-Att vi åker vidare. -Utan att veta vad felet är?

-Om vi ska hinna till Skåne i dag. -Då, så!

Jag åker till Stockholm, så kan du ta dig till Skåne själv!

Du kan ju ta bussen.

Så. Titta! Nu blev du jättefin.

Vad är det, mamma?

-Varför är du ledsen? -Jag är inte ledsen.

-Vad är det, mamma? -Det är ingenting.

Nej, förlåt. Förlåt, Christina! Förlåt! Förlåt.

Vad är det som har hänt? - Christina, kom!

Kerstin! - Spring till Kerstin.

Älskling...

-Förlåt. -Ta det lugnt.

-Ta det lugnt. Ta det lugnt, andas. -Förlåt!

Du slipper. Jag säger att du är sjuk.

-Nej, jag kommer ner. -Orkar du det, då?

-Jag kommer ner och... -Säkert? Du behöver inte stressa.

-Känner du lukten? -Ja. Det är lamellerna.

-Kopplingen, sa jag ju. -Tror du vi luktar också?

-Växellådan förstörd. Du hetsade mig! -Sluta! Jag köper dig en ny bil.

Ja, det vore inte mer än rätt.

Ska vi inte vänta på butlern? Såna här ställen har väl alltid en butler?

-Vad vet du om det? -De ska ju föreställa adliga.

Adel utan butler är ju som en fotomodell utan nagelfil.

-Här är det bjudning. -Jag väntar här.

Du kommer med mig!

Åh, tack!

Ursäkta.

-Vad gör du här? -Jag vill tala med dig.

-Har det hänt nåt? -Nej. Jag vill tala med Nina.

-Det passar inte. -Ni har ju inte satt er än.

Jag kommer strax.

Nina, kan vi... Om du...

Vill du...? Om du sitter ner lite med mig?

Jag kom för att säga förlåt.

Jag sa hemska saker på sjukhuset och jag... Och jag skäms för det.

Var det nåt mer?

Ja, jag...

-Jag vill ju se hur du mår. -Jag mår bra.

Jag har haft tid att tänka lite grann sen vårt senaste samtal, och jag...

Jag har förstått att jag har försökt tvinga in dig i en roll-

-som inte passar dig.

Min uppfostran har varit sån och jag har trott att det var rätt.

Du har fått en helt annan uppfostran än dina bröder.

Jag hoppas att du kan förlåta mig.

Mamma, jag har inte tid med det här.

Nina...

Du förtjänar att vara lycklig.

Och Christina förtjänar att ha en mamma som är frisk.

Jag måste tillbaka till festen nu.

-Hur gick det? Vad ville hon? -Nej, inget speciellt.

-Erik, kommer du? -Jag kommer.

-Tack. Ha en trevlig kväll. -God kväll.

Du reste genom halva Sverige för att se hur hon mår. Du kan inte göra mer.

Så. Välkomna. Varsågod och sitt.

God kväll. Hittar ni något frestande?

Ja, vad säger hovmästaren? Kan ni rekommendera något?

Ja... Jo, jag skulle vilja lägga ett gott ord för pepparbiffen.

Det är en verklig paradrätt från Djurgårdskällaren.

Två pepparbiff, flamberas vid bordet.

För helvetes jävla satan!

-Ethel, vad är det för språk? -Men varför just i kväll?

Ingen på hela sommaren, men just i kväll ska nån idiot ha pepparbiff?!

-Det råkar stå på menyn. -Janne, hjälp mig. Kolla i "Blunken"!

Jag har sagt det förut:

Jag vet hur detta görs, Ethel. Jag står till förfogande.

-Jaha. Då var det två pepparbiff här. -Ja, vad trevligt.

-Mer sprit. -Nej, jag har tittat i Blunken.

-Källarmästaren häller alltid på mer. -Han är inte här nu.

Jag försäkrar...

Det är bara att tutta på.

Men var är locket? Roos?! Locket!

Ge mig din kavaj! Ge mig den!

Akta, akta, akta!

-Du kunde inte låta bli, va? -Jag hade de bästa intentioner.

-Nu får du ta hand om det här. -Roos!

Nina?

Ligger du här?

Hej.

Jag är så glad att du orkade vara med i går.

Du var helt fantastisk.

Nina, alla älskade dig. Verkligen.

Erik, jag har tänkt.

Vi måste prata.

Jag håller på att bli sjuk igen. Jag behöver åka hem.

-Vad menar du? -Jag kan inte vara kvar.

Men...i går, det gick ju jättebra.

-Du var som vanligt. -Förlåt.

Det är inte du.

Jag förstår om du är trött.

I går så ville Christina inte säga god natt till mig.

Hon är rädd för mig nu.

-Och jag...måste få bli en bra mor. -Hon har redan glömt det där.

Och jag förstår nu att...

Det var en för snabb omställning för dig att komma ner hit...

Varje dag så tänker jag på hur jag ska kunna lura dig.

Hur jag ska kunna bygga upp ett lager av Veronal.

Jag förstår. Men jag har hittat ett ställe i Schweiz-

-som vi kan skicka dig till. Det har gott renommé...

Erik, det är det här jag blir sjuk av. Snälla, släpp mig! Låt mig gå!

Snälla, jag orkar inte mer.

Släpp mig.

-Jag kan inte mer. -Jag har försökt allt, verkligen...

-Jag har verkligen försökt allt. -Jag vet att du har gjort allt.

-Jag har gjort... -Jag vet, Erik.

Och så där. Vill ni ha lite te? - Ja tack.

Och så där. Och så där.

Ja tack. Tack.

Nina. De är här nu.

-God morgon. -God morgon.

-Tack för lånet. -Jaha. Tack.

Ska du inte fråga vad jag tyckte om den?

-Vad tyckte du om den? -Tackar som frågar.

Jag tyckte om den, väldigt mycket. Den var inte så knepig som jag trott.

-Var det nån särskild som du gillade? -Ja, samma som dig du, tror jag.

Du hade satt ett hundöra.

"Den mätta dagen är aldrig störst, den bästa dagen är en dag av törst"

Ja, jobbar man på restaurang, så kan man ju inte annat än att hålla med.

Nej...

-Har du varit ledig nånting i sommar? -Nej, jag har bara jobbat.

-Och träffat Alexander. -Jaha...

Jag har sagt att det är en del saker vi inte kan göra. Och han förstår.

-Verkar vara en ordentlig ung man. -Han skulle bara våga annat.

/DÖRRKLOCKAN/

-Välkommen. -Tack, fru Löwander.

-Kaffe eller te? -Det är bra, tack.

Jag vill börja med att be om ursäkt för hur jag uttryckte mig senast.

Ja. Det gläder mig att Svensson ångrar sig.

Det gör det lättare för mig att stryka ett streck över det tråkiga.

Jag är inte känd för att vara långsint. Så jag har funderat.

Och jag är beredd att anställa er igen.

Ja... Riktigt så enkelt är det tyvärr inte.

Jag har fått en del andra förfrågningar.

-Från vem? -Det vill jag helst inte gå in på.

Svensson kan ju få betalt även för de veckor som Svensson varit borta...

-Är det Hasselbacken som varit på er? -Bland annat.

-Riche? -De också.

-Grand? -Vi ska ses i morgon.

Man kan ju tänka sig ett lönepåslag på 10 procent.

Ja. Jag ska överväga det.

Backe slår ihjäl mig om jag inte lyckas anställa er igen.

Säg vad ni vill ha, så får ni det!

-10 procent låter bra. -Tack.

-Nu behöver jag en stor konjak. -Jo, en sak till...

Jag skulle behöva vara ledig ett par veckor till, om det går bra.

Jag och Sonja ligger i skilsmässa, så det är en del att ta tag i.

Så tråkigt. Men visst får ni det.

-Adjö med sig. -Adjö, fru Löwander.

-God afton! Hoppas inte jag stör. -Det gör ni faktiskt.

-Ser man på, vankas det kräftor? -Vi har avslutningsfest.

-Jaha, trevligt. -Det är bara för personalen.

Jag lovade er förtur till lokalen, om ni vill fortsätta i höst och vinter.

-Det är inte aktuellt. -Då ser vi fram emot nästa sommar.

Rundström... Tycker ni själv att vårt samarbete har fungerat bra?

-Levererade ni något av det avtalade? -Det kan ha varit lite stolpe ut.

Jag driver hellre glasskiosk i helvetet än jobbar med er igen!

Ja, men nu ska du få se på nåt riktigt intressant här.

Ett helt nytt värdshus.

Byggt på samma grund som det gamla värdshuset, så klart.

Nytt modernt kök, storslagen veranda-

-och så ett högt torn med utsikt över skärgården.

Va? Jag kallar det för Fenix.

Ja, fint. Jag kommer gärna ut och tittar på det. När det är klart.

Ni känner till fågel Fenix? Som reste sig ur askan.

-Ur den gamla fågeln. -Ja, ja.

Jag hörde att ni hade en spektakulär incident här med nån flambering...

-Rundström... -Eller elen. Kortslutning?

Om huset brinner ner, så ringer jag polisen och berättar om vårt samtal.

Hur ska vi då kunna bygga upp ett...?

Ja, jag vet inte riktigt, men jag vill att ni går härifrån nu.

-Hej då! -Tråkig inställning.

Hej, hej.

Fan!

Ni ska inte avvakta lite, då? Och tänka igenom det hela?

Nej, hon vill inte.

Nej, när Sonja väl har bestämt sig för nånting så...

Jag har verkligen försökt.

Det vet jag att du har gjort.

♫ Här är gudagott att vara

♫ Åh, vad livet dock är skönt

♫ Hör vad fröjd från fåglars skara

♫ Se vad gräset lyser grönt...

Bra!

Hugg in!

Jaså, ingen på Hasselbacken var intresserad av dig?

-Nix. Ingen annan restaurang heller. -Nä, det tror fan det! Skål på dig!

Jo, jag fick rapporten från Snällman. Vi går nätt och jämnt runt i sommar.

-Vad tråkigt. -Ja. Det har varit för lite folk.

Vad konstigt. Nu när de ska börja ta semester också.

-Ingen verkar komma till skärgården. -Vart tar alla människor vägen, då?

De som har pengar verkar vilja flyga, söderut.

Då är det tydligen svårt att locka med lite svensk sill och nubbe.

Det är för mycket nostalgi för mig att driva sommarrestaurangen.

Och det är fel anledning. Man ska blicka framåt, alltid framåt.

Ja...

Från fackets sida-

-så har vi ju länge drivit frågan om ändamålsenliga kläder för personalen.

Ni vet alla hur varmt det kan bli om man jobbar i en matsal hela sommaren.

Så nu har vi tagit fram en kollektion arbetskläder-

-av det lite...luftigare slaget.

Ja, säga vad man vill, men det har ju ändå varit en fantastisk sommar!

-Hmm, vänta lite här nu... -Du har gnällt oavbrutet sen vi kom!

-Det har jag väl inte? -Jo! Det har du.

Det har varit för varmt, för kallt, för regnigt.

-För mycket småkryp. -Möss!

-Och toaletterna! -Utedasset kommer jag inte att sakna.

-Har du ens varit där? -En gång. Jag gör aldrig om det.

Jag fick nåt slags tvångstanke, att jag skulle sugas ner i hålet...

...och inte komma upp igen.

Ja, skratta ni. Det var fruktansvärt. Jag drömde mardrömmar om det.

-Fin kväll. -Ja.

Nina har lämnat Skåne nu.

För gott.

Hon är i sommarhuset, och det är ju inte så förfärligt långt härifrån.

Jaha, ska vi gå en sväng längs vattnet, eller?

-Den här är till oss. -Den?

-Hjälp mig upp. -Men varför ska... Va?

Kom nu. Kom nu!

-Så. Nu vill jag dansa. Kom! -Har du ordnat det här?

Tack för skjutsen!

Det är...en sak som jag måste säga.

När jag... När jag var hos dig på sjukhuset, så...

Det var en sak till som jag sa.

Jag sa att jag aldrig skulle lämna dig.

Sen på morgonen så...gjorde jag det, ändå.

Jag vågade inte.

Förlåt.

Textning: Ulrika Jansson Båving Svensk Medietext för SVT