Original subtitles

Stopp!

Ta det lugnt!

-Det gick inte som det var tänkt. -Jag vet.

-Sverige eller Belgien? -Sverige, så vi behöver en agent.

Kruxet är att hitta en agent som kan den svenska marknaden.

Hitta en svensk agent, så kan vi göra affärer.

-Vad är det frågan om? -Mina order är att överlämna det här.

Det verkar som om du ska ut och resa.

Officiellt är det tänkt att det ska se ut som om du är häktad.

-Du skojar. -Nej, jag tror inte det.

Du...du? Jag tänkte bilen...

Jag tänkte att om det är så att du blir borta ett tag...

Du vet vad den är värd.

På spår 6-

-inkommer tåg 294 från Stockholm.

Beräknad ankomst. 09.54.

Mr Hamilton?

Siegfried Maack, säkerhetstjänsten. Välkommen till Hamburg. Hitåt...

-Jag måste hämta mitt bagage. -Det ordnar vi.

Här är förvaringsboxarna. Jag återkommer till det.

Lodge Hecht, säkerhetstjänstens chef.

Välkommen, kommendörkapten Hamilton.

-Förstår ni tyska? -Lite, men jag föredrar engelska.

Jag talar helst tyska.

Först vill jag be om ursäkt för det tillfälliga gripandet av er.

Ni har aldrig lyckats infiltrera en terroristgrupp förut. Varför nu?

Jag förstår att ni är tveksam, men jag tror...

...att försöket kan lyckas. Det lönar sig.

Någon med er bakgrund skulle vara särskilt väl lämpad.

Vad gör ni om jag lyckas?

-Då tar vi hand om dem. -"Tar hand om dem..."

Med en specialstyrka. De ställs inför rätta och döms för sina brott.

Strikt enligt lagen.

Jag blir er kontaktman medan ni är ute i kylan.

-Specialstyrkan? -Sköter gripandet.

-Smutsgörat. -Gripandet.

Jag har hört talas om er. Ni utbildades av CIA. I Dallas?

-Nej, San Diego. -Javisst... San Diego.

Vårt uppdrag är att bekämpa terrorismen.

Träningen är upplagd för stadsgerillor, små taktikgrupper.

Fem "sets" bildar en attackstyrka.

Sets, S-E-T, står för specialenhetstrupp.

Vi har sammanlagt tre attackstyrkor.

Och det här är attackfordonen: Mercedes 280 SE.

Fem män i varje, telefon med skramlare, skottsäkert glas...

Är man terrorist eller bankrånare och ser en sån bil, har jag bara ett råd.

-"Be din sista bön." -Ja. Just det...

Kan jag ta en öl?

-Är det en speciell kniv? -Den är vass.

-Inte min stil. -Nej.

Ni bekämpar terrorister med datorer, hemlig information...

-...och logiska resonemang. -Just det.

Våldet får överste May och jag sköta.

-Överste May är ett nödvändigt ont. -Du ville inte ha hit mig.

-Nej. -Inte jag heller.

Tillbaka. En gång till!

Skjutövningar intensifierades överallt. Inte undra på.

Ulrike Meinhof förklarade i en intervju.

"Typer i uniform är svin och inga människor. "

"Dem måste vi ta itu med."

Holger Meins överlämnade sig. Någon såg Baader i kikarsiktet-

-och sköt honom i ryggen. Baader var sårad när han greps.

Rör dig i de här kvarteren.

Här finns sympatisörerna.

Anarkister, gröna...husockupanter.

-Husockupanter? -Ja, universitetsstuderande.

På Reeperbahn?

Det kan verka konstigt, men horkvarteren har odlat en mix-

-av tuff, pragmatisk politik och en sorts socialistisk romantik.

De letar efter en svensk.

Friederike Kunkel.

Martin Beer.

Monika Reinholdt.

Eva Sibylle.

Det här tror vi är ledaren: Horst Ludwig Hahn.

Vi har lyckats plocka upp några varje år.

-Men nu... -Börjar det gå trögt?

Medierna klagar på att vi inte gör nåt, men det finns ett skäl.

En skog har en viss mängd vildsvin och skjuter man de flesta...

-Blir det svårt att få de sista. -Just det.

Och hans kompetens...

-...står utom allt tvivel. -Hans meritlista är lång:

Elitsimmare, 5 år på CIA, datakunnig, marinofficer.

Ja, men han var aktiv på vänsterkanten.

Och medlem i kommunistpartiet.

Han är fortfarande aktiv i PLO.

Just därför känner han sig hemma med det här.

Och om han ansluter sig till terroristerna...?

Här är nyckeln.

Förvaringsbox 170.

Centralstationen, området vi passerade. Minns du?

Det är vår enda möjlighet till kontakt när du är där ute.

-Den här ska jag förstås inte ha med. -Nej, lämna den här.

Vi lyckades få in det här. Det kan hjälpa dig på traven.

Svenskt befäl suspenderad på grund av STASI-koppling

Vad vill du att jag ska göra med det? Sätta det på bröstet?

Kom, så ska jag visa dig nåt.

Ur dina hemliga akter.

Du studerade på Sorbonne, Paris. Du är medlem i socialdemokraterna.

Du är doktor i geografi och förmodligen homosexuell.

Din dator utövar ett annat slags våld än min kniv.

Det finns många sätt att dö.

Skillnaden är att jag måste se mina offer i ögonen.

-Det är gott. -Ett bevis för ett annat Tyskland...

...än landet med terrorism, poliser och våld.

Ta in på ett sunkigt hotell och var på din vakt.

Visa dig, så kontaktar de dig kanske.

-Det funkar inte. -Det kan det göra.

-Vi hörs. -Bara via den där förvaringsboxen.

170.

Kan jag få en öl, tack.

Ro hit med en öl!

Två mark.

-Det där är utländska pengar. -Åh, ursäkta. Svenska pengar.

Din skithög! Nu ger du mig pengarna.

-Ett rum, tack. -30 mark för halva natten.

60 för hela. Var är ert sällskap?

Nej, jag är ensam. Tre nätter.

Betala i förskott.

Kom hit. Ge mig nyckeln.

Nyckeln!

-Hejsan. Två eller tre? -Bara en i dag.

En öl till!

Ge fan i den där, säger jag!

-Din skit, det var jag som spelade! -Ja, men nu spelar jag.

Jävla utlänning!

Jag vill inte ha bråk!

Låt bli mig, låt bli!

Får jag se passet, tack? Passet.

-Svensk? -Ja, det ser ni ju.

-Turist? -Ja.

Följ med.

Det beror på motparten om det blir polisanmälan.

Inga fler dumheter i framtiden.

Inga fler dumheter.

-Tjena! Läget? -Allt är bara bra. Perfekt.

Siegfried, jag har hängt här i veckor och inget har hänt.

Jag vill ha tillbaka min Beretta, och...

En Smith & Wesson .357 Magnum och tre askar helmantlad ammunition.

Plus en avsågad hagelbössa med en ask Rottweil-patroner nr 5.

Samma vapen, samma jacka, samma storlek. Det måste vara han.

-Skulle han ha...? -Bytt sida?

Mycket bra. Vi måste få med det i tv-nyheterna.

Det är precis det han vill.

Han gör reklam för sig.

Bankrånen i Nordtyskland fortsätter.

Den här gången rånades en sparbank i Schönfeld, Hamburg.

På förmiddagen kom en tungt beväpnad, maskerad man över-

-cirka 300 000 mark.

Åklagaren menar att det rör sig om en brottsling i terroristkretsar.

Man utgår ifrån att rånbytet ska finansiera terroristaktiviteter.

Jag visste att jag hade rätt.

De vill ha kontakt med en svensk.

-Varför det? -Ingen aning.

Jag vet bara att nåt är på gång.

Gå dit och uppehåll honom.

Sätt fart.

Hej.

Och...? Gick allt bra på polisstationen?

-Annars hade jag ju inte suttit här. -Ja, det förstås...

Jag heter Anna.

Har du trevligt i Hamburg?

-Du är ju ingen typisk svensk turist. -Typisk... Varför inte?

Så som du hanterade Störtebecker.

Är de ofta här? Snuten.

-Hur så? Är du rädd för dem? -Nej. Borde jag vara det?

Inte vet jag. Borde du det?

-Bra grejer? -Testa.

Nej. Man blir bara korkad.

Han kommer snart tillbaka. Hans. Min pojkvän. Han vill träffa dig.

-Killen du satt med? -Ja.

Varför stannade han inte, då?

God morgon!

Det här är en pistol. Rör dig inte!

Snabba dig!

Monika kör bort bilen. Hon kommer snart.

Hitåt.

Sitt.

Vi är Kommando Hanna Kunkel, en del av Röda armé-fraktionen.

Du är Carl Hamilton, f.d. officer i svenska flottan och bankrånare.

På tv sa de att du stödjer terrorristgrupper. Stämmer det?

Jag stödjer PLO och några befrielsegrupper i Tredje världen.

Tv kanske kallar dem terrorister, men inte jag.

Vi tog hit dig för att diskutera ett eventuellt samarbete.

Kan jag få min Beretta?

Tack. Just därför vill jag inte samarbeta.

Ni är amatörer.

-Ni är inte tillräckligt effektiva. -Rör dörren och du sprängs i bitar.

Ni har bara lyckats påskynda högerkrafternas framfart i Europa.

Ni övergav ert ursprungliga mål: att förändra samhället.

Nu är ni bara simpla mördare.

-Vet du hur vi kan bli mer effektiva? -Javisst. Större och bättre mål.

-Därför tog vi hit dig, besserwisser. -Käften!

Såna aktioner kräver bättre vapen-

-och teknisk kompetens som ni långtifrån har.

Hjälper du oss om vi ordnar fram vapnen?

-Ni kan inte få fram raketer. -Det tror jag.

-Om han nu tar sig in... -Hur ska han ta sig ut?

Mina mannar måste kunna känna igen honom.

I slutet måste vi kunna skilja på vän och fiende.

Glöm inte att jag vill ha dem levande.

Såna här operationer kan vara lite oberäkneliga.

Levande! Det gäller även vår svenska kollega.

Ni testade tyska ambassaden i Stockholm. Det gick inte.

-Vad är syftet med aktionen? -Att få våra kamrater fria.

Utpressning med andra ord.

Vill ni pressa regeringen, finns det andra mål: amerikanska ambassaden.

De skulle sätta press på er regering.

Särskilt om ni hotar med fler attacker mot USA.

Vi kan spränga fjärde våningen där CIA håller till.

Bra.

Ett slag mot imperialismen där det gör som mest ont: militärt nederlag.

Vi behöver raketer som RPG-18.

-Eller LRAC-89. -Det blir inga problem för Horst.

Horst? Horst Ludwig Hahn?

Hur kan du veta vad han heter?

Ni finns på affischer över hela stan.

-Bor Horst här? -Nej.

-Jag måste träffa honom. -Det ska du få.

Ni ska planera operationen ihop, men först måste den finansieras.

Vi rånar en bank.

-Jag jobbar ensam. -Inte nu längre.

En bank...

Okej, men på mina villkor.

Självklart. - Monika!

-Monika! -Ja?

-Visa honom hans rum. -Jag har redan ett rum.

Nej. Horst vill att du bor här ett tag.

-Har ni bott här länge? -Fyra månader är max på varje ställe.

Vi undviker fönstren.

Badrummet har du om hörnet. Vi äter frukost klockan nio i köket.

-Inte särskilt muntert. -Beethoven.

Pianosonat nr 17, opus 31, a-moll.

D-moll.

Jag spelade piano i 17 år.

Ta det lugnt.

-Rör dig inte. -Fortsätt. Vi hinner.

Försiktigt... Ner på golvet.

-Inga döda, sa jag! -Han tänkte skjuta!

Vi hade varit halvvägs till månen innan han kunde skjuta!

-Vem var killen som kom in? -En snut.

-Hur visste du det? -Bara en snut står så här.

-Varför dök han upp? -Jag vet inte.

-Var det nån som tjallade? -Då hade de väl skickat fler.

Varför sköt du inte fanskapet?

-Det var inte nödvändigt. -Jo, när det gäller snutar.

Och hur är det med snickare?

-Hur mår hon? -Såret är ytligt, men nåt fastnade.

Din andel.

-Ska han få pengar? Det var nåt nytt. -Han är ju ett proffs.

Checka ut från hotellet. Ditt rum har stått tomt.

Det kan bli ett polisärende.

Vad ska du göra med dem?

-Skicka dem till Röda korset. -Håll käften!

Hej, jag heter Hans. Du känner inte mig, men jag känner dig.

Jaså?

Det var jag som berättade för dem om dig.

Berättade för vem då?

För Werner.

Hamilton i Hamburg. Kontakta mina tyska uppdragsgivare-

-och lämna ett meddelande. Det är ett nödläge!

-Vet du vem Horst är? -Horst? Javisst.

Har du träffat honom? Vill du det?

Javisst.

De har försökt gripa honom i tio eller femton år.

De tar honom aldrig. Att få vara som han...

-På rymmen? -Nej, jag menar...

Att skjutas eller hamna på Stammheim?

Är det allt du vill med din framtid?

-Du vill kanske döda nån. -Vem fan är du?

I vilket syfte?

I vilket syfte?

Vill du lära dig nåt om döden, känna stålet stycka ådrorna?

Jag skulle göra dig en tjänst. Känn!

Känn bladet. Visst är det svalt?

Ditt jävla svin!

Helvete! Ditt jävla svin!

Lås in honom och se till att han inte snackar.

Hans advokat får ut honom inom sex timmar.

Det är ert problem. Lös det.

Nu tar vi över. Okej? Ge oss bara adressen till gömstället.

Var är de?

Det får ni veta i sinom tid.

Det är din jävla plikt att berätta det!

Du är klar. Vi tar över resten.

-Ge oss adressen och åk hem! -Håll käften!

Jag sköter det här inifrån!

Jag behöver ett telefonnummer där jag kan nå dig dygnet runt.

I morgon är du bra igen.

Stäng av borgarskiten!

Förr fanns det en kommitté mot tortyr av politiska fångar.

Jag arbetade med dem.

En dag gjorde polisen razzia i vår lägenhet.

Du skulle bara veta vad de gjorde.

Min advokat fick mig fri.

Men ett år senare...

...dömdes han själv till tio års fängelse för terrorism.

Vi är de enda de inte lyckades låsa in i Stammheims bunker.

Men ni verkar inte njuta av det.

Jag saknar ungarna.

-Har du ungar? -Skolungar.

Jag var lärare.

Skål, Hamilton.

Nu förstår du nog.

Vem är svensken egentligen? Vi bör nog kolla upp honom lite mer.

Jag måste få träffa Horst.

Han är Frankrike.

Biljetterna till Stockholm. Du tar det andra tåget, Monika det första.

Här, fånga!

Snyggt. Nu ser man äntligen vilken socialgrupp du tillhör.

Hej.

Fin våning.

Ja... Väldigt fin.

En karta över Stockholm. Amerikanska ambassaden. Du hittar.

Vi anfaller härifrån.

CIA och militären ockuperar hela fjärde våningen.

Detta är grupp A:s eldposition.

-Och flyktvägen? -Här nere.

Med en snabb bil tar det fem minuter till våningen. Grupp B står här nere.

Härifrån hinner vi ge eld två gånger.

Grupp C täcker upp... från andra sidan.

Jag vill inte att du är med. Det är för farligt.

Antingen dör vi eller inte. Det är allt.

Och nu när du har befälet, minskar ju faran. Eller hur?

Du kan stanna här. Du kan hoppa av, börja ett nytt liv.

Jag har kontakter.

Hoppa av... Jag har tre livstidsdomar.

Även om jag vill - och det vill jag inte - kan jag inte hoppa av.

Jag skaffar dig en ny identitet.

Jag har redan fyra.

Två franska kamrater kommer i morgon.

Jag ska gå igenom detaljerna med hyrbilarna med dem.

Jag leder operationen, men nu får jag veta att fransmän är inblandade.

Jag är hungrig. Kom, så går vi ut och äter.

-Jag hade tänkt mig nåt annat. -Jag också, men nu är vi här.

-Du har förstås redan beställt. -Ja, det har jag faktiskt.

-Skål. -Ska Emilie komma till mig?

Varsågoda och sätt er var ni vill.

Tjenare! Är du hemma igen? Hur var det i Tyskland?

Nu avslutar vi det här samtalet. Du besvärar inte mig mer. Uppfattat?

-Detta är... - Vad heter du nu igen? -Erik von Platen.

Det här är Maria Schmidt... från Schweiz.

Trevligt att träffas efter alla år. Vad arbetar du med nuförtiden?

Datorer. Din mamma väntar nog på dig.

Jo, du, det var en grej bara. Jag...smällde bilen.

-Vem var det där? -En gammal vän från militären.

Jag har inte sett honom på tio år.

Vad är det?

Ingenting.

-Vad är det? -Jag kom att tänka på min dotter.

-Har du en dotter? -Ja. Hon bor hos sin far.

Tror jag.

Jag har inte kunnat träffa henne på fyra år.

Det är jag som är Horst. Kom.

Vänta här. Jag ska bara hämta min fru.

-Det här är min fru Barbara. -Hej.

Hon känner alla leverantörer och talar arabiska.

-Och vart ska vi? -Till flygplatsen.

-Han vill veta vilket mål vi har. -Ett amerikanskt militärt mål.

Ett CIA-kontor i Europa. Det är en tysk-fransk operation.

Kan vi hantera vapnen?

Vår kamrat är expert på militära frågor-

-och fullt kapabel att hantera och avfyra vapnet.

Han är sen.

Du läser mycket, eller hur?

-Vad arbetar du med? -Jag skrev för en vänstertidning.

Men skrivandet förslog inte.

Nej. Ingen brydde sig.

-Har du nånsin dödat någon? -En.

Skuldkänslor?

Nej.

Mardrömmar?

-De här är ju svenska. -Kanske. Jag vet inte.

-Var fick ni tag på dem? -De finns att få överallt.

Han säger att det bara tar några minuter.

Låt mig sköta snacket. De tror kanske att vi är spioner.

Märkligt. Kontoren brukar ligga i stan.

Välkomna till PLO. Jag ska fatta mig kort.

Ni planerar en operation i Europa.

Om den genomförs, kommer palestinierna att få lida.

Jag vet att ni har köpt vapen som folk som ni absolut inte bör ha.

Kan era små terroristhjärnor fatta vilka problem ni kan skapa?

Ni äventyrar hundratusentals liv-

-med era romantiska, revolutionära drömmar.

Det räcker som förklaring. Var är de där vapnen? - Du, där?

-Berätta. -På väg till Europa.

Så fan heller. Ni fick dem av Abu Nadim i går. Så bra är han inte.

Var är vapnen? Hur smugglas de till Europa?

Med långtradare? Båt?

Är det där din fru?

Nej, vänta!

Låt höra.

-Jag vill prata med er i enrum. -Det hinns inte. Säg det.

Jag jobbar med tysk säkerhetstjänst. Era överordnade känner till mig.

Fråga dem om attentatet mot PLO-kontoret i Stockholm.

Mitt kodnamn är Coq Rouge.

Polissvin!

Snutjävel! Hur fan kunde du?

Din jävla fascist! Ditt smutsiga svin, din skithög!

Du dödade fyra israeliska agenter på vårt Stockholmskontor.

Hur ska vi veta att du inte har bytt sida?

Det finns bara ett sätt att få veta det. Döda dem.

Varför döda ett par förvirrade tyskar?

Talar du sanning, dödar du dem. Annars dödar vi dig. Så är det bara.

Nu.

-Jag ska försöka rädda er. -Du har inget att säga oss!

Jag ska försöka rädda er.

Jag förmodar att du är den enda som kan stoppa vapentransporten.

Snart kommer militären. De hittar två döda och en torterad.

Men vid liv.

En Walther 7,65 mm med helmantlade kulor.

Jag ordnar så att du ser torterad ut och ger dig två skottskador.

En i låret och en under nyckelbenet.

-Det blir obekvämt, men inte farligt. -Jag behöver hans nycklar.

-Behöver du en läkare? -Nej, jag har varit hos en.

-Är det säkert? -Ja, det är säkert.

-De tvingade dig alltså att döda dem? -Ja.

Åh, gode gud!

Dödade? Av PLO?

-Ja. -Då känner PLO till vår operation?

Han bedömde det som att PLO har intresse av att vi lyckas.

-PLO drog tydligen samma slutsats. -Åh, gud min skapare!

Nåja...

Nu när de där två är ur vägen kan vi ju gripa de andra.

Nej, det måste skötas inifrån. Jag måste dit.

Nej, ge oss bara informationen! - Ska han verkligen dit igen?

Franska terrorister möter upp här före avresan till Stockholm.

Jag vet inte när det blir av, men det är då ni borde slå till.

Förbaskat också.

-Problem? -Tja...

Vi vet att vissa grupper kommunicerar.

Och att en av fransmännen kan vara en säkerhetsagent.

Kan det finnas en agent där som inte känner till mig?

Ta reda på det!

Våra franska kollegor är inte alltid så samarbetsvilliga.

-Det blir ni själv varse. -Det är ju rena vansinnet.

-Vi blåser av allt. -Nej.

Jag gav dem avancerade vapen.

De tänker använda dem på ett eller annat ställe.

-Normalt tar den 15 skott. -Jag vet.

Denna tar 14. Här finns en sändare.

När du känner att det är dags, trycker du in den sista kulan.

En radiosignal startas och efter exakt 10 minuter slår SET till.

En sak till...

Hur det än är med fransmannen, måste du bära en vit skjorta.

Överste Mays pojkar måste kunna identifiera dig.

Och vår franska kollega? Ska han också få en vit skjorta?

Var fan har du varit?!

Och var är Horst?!

Död.

PLO tog oss och sköt Horst och Barbara.

-Varför sköt de inte dig? -Det gjorde de.

Men armén kom, så de kunde inte avsluta jobbet.

Vi måste alltså omorganisera Stockholms-operationen.

Monika! Eva!

Werner! Martin!

Kom ner.

Visa oss skadorna.

-Vill ni se kulhålet i låret också? -Nej.

Vill du det, Eva?

Vi börjar få ont om tid. Flytten till Stockholm sker i morgon.

Vi behöver genast en genomgång. Klarar du det?

Ja, det är inga problem.

Det här är våra franska kamrater. Jean-Michel...

-Alain. -Hej.

Bra tänkt med AT-4. Jag hade en liknande idé, fast med LRAC-89.

-Känner du till den? -Ja, men den måste skötas av två.

Just därför är AT-4 bättre och så lätt att få tag i.

-Visst är den svensk? -Ja.

PLO känner till Horsts lägenhet. Där kan finnas bevis som leder hit.

Horst lyckades ge mig dessa.

Om PLO avslöjar adressen för polisen, är vi i knipa.

Så vi gör så här...

Monika, vänta en halvtimme och följ mig sen dit.

Mittemot huset finns en telefonkiosk. Där står jag.

Ser du mig i den, är kusten klar och vi kan rensa lyan.

-Och om du inte är i den? -Då går du hit, och ni evakuerar.

Gör så.

Polisen var här, så jag måste varna de andra.

Men du stannar här.

-Gå inte vad som än händer. -Var försiktig.

Lystring! Razzian inleds om tio minuter.

Lystring! Razzian inleds om tio minuter.

Förlåt att vi inte litade på dig. Eva är lite nojig.

-Är det lugnt? -Det är lugnt.

Får jag prata lite med dig?

Vi har exakt två minuter på oss.

-Två minuter? -Ja, två minuter.

I den här lägenheten finns det minst en-

-minst en medlem av en fransk, tysk eller annan säkerhetstjänst.

-Minst en? -Ja, minst en.

Jag måste få veta.

Tiden är snart ute. Sen är det över.

-Vad är över? -Allt.

-Vad gör ni? -Stick.

-Varför det? -Håll käften!

-Säg det, Alain. -Du vet nog.

-Inte säkert. -Säkrare kan det inte bli.

-Stick! -Nej, vad gäller det?

Vi har 15 sekunder.

Visst är du agent?

Ja, på uppdrag av DGSE.

Låt bli pistolen!

Skjut då, ditt svin!

Gör det inte.

-Nån skadad? -Ingen av de våra.

Monika!

Monika!

-Vad hände? -Jag kunde inte ta mig dit.

Jag skaffar en bil. Den där behöver du inte.

Helvete!

Skjut inte!

Stå still.

Rör den inte.

Snälla...

Nej!

Sköt de inte på dig?

Utmärkt, Hamilton. Det där var den sista av dem.

Grattis.

Översättning: Nina Preinfalk www.sdimediagroup.com