Original subtitles

INSPIRERAT AV EN SANN BERÄTTELSE

Hej, jag heter Ivan. Jag är en gorilla.

Det är inte så lätt som det ser ut. Ni ska få se.

Utanför fönstret finns reklampelaren för min föreställning.

DEN FANTASTISKA IVAN. MÄKTIG SILVERRYGG!

Jag är huvudattraktionen. Det betyder att jag är stjärnan.

Jag ser rätt farlig ut, va?

Jag blir nästan aldrig arg, men jag kan låtsas.

Det är mitt jobb.

I 20 år har människor rest långt för att besöka mig

på Big Top köpcenter & spelhall vid avfart 8.

Och det här är vårt tält, där vi uppträder inuti köpcentret.

Rätt unikt, va?

Välkomna, allesammans! Kliv fram!

- Föreställningen börjar om fem minuter! - Fem.

Det här är Mack, jag har känt honom så länge jag kan minnas.

Han är lite fånig.

Tack för att ni kom! Hallå där!

Jag vet inte om accenten lurar någon.

Välkomna till den minsta Big Top på jorden!

Gör er beredda på den mest makalösa, majestätiska djurshowen

vars like ni aldrig skådat!

Här kommer Henrietta!

Den bästa baseboll-spelande hönan ni någonsin sett.

Slagmannen närmar sig nu plattan.

Hon har otrolig näbb-öga-koordination.

Duktig flicka!

Home run!

Sälen Frankie!

Jag får inte tappa bollen. Jag tappar bollen.

Han är lite neurotisk.

Jag tappar bollen.

Men hans nummer är alltid perfekt.

- Bravo! - Jag tappade inte bollen!

- Här kommer han. - Murphy!

Kanin i en brandbil!

Murphy är populär bland barnen.

Och nu, Big Tops drottning, Stella!

Stella är min äldsta och klokaste vän.

Hon uppträdde innan jag föddes.

Hon vet mer än jag någonsin kommer att veta.

- Vart har min favoritpudel tagit vägen? - Det är min tur.

Snickers ger elegans åt föreställningen.

Jag älskar publiken. Bästa stunden på dagen.

Upp med dig, tjejen!

Deras nummer lyckas varje gång.

- Kom igen, Snickers. Nu kör vi. - Okej, Stella. Jag är beredd.

- Upp med snabeln! - Så där.

Magiskt.

- Och den här killen... - Hejsan.

...är min bästa kompis.

Han ska inte vara här, men...

Han känner sig som hemma.

Och nu, stunden ni alla har väntat på.

Jag gör inga konster.

Mack säger att det räcker om jag är mig själv.

Men jag är huvudattraktionen, så jag uppträder sist.

Ni har hört talas om legenden...

Det låter som en stor press, men jag älskar mitt jobb.

Nu får ni se honom själva!

Vänta lite...

Den fantastiska Ivan!

Titta nu.

Jag skrämmer alltid barnen.

Så slår jag mig på bröstet.

Imponerande, va?

Den fantastiska Ivan!

Och det här är Julia.

Hon kommer till min bur varje kväll för att hennes far George jobbar här.

Hon får sitta var som helst, men hon väljer alltid att sitta hos mig.

Jag tror att hon gillar mig.

- Vad tycker du, Ivan? - Har man sett?

MIN IVAN

Det är den jag egentligen är.

Julia, den var bra.

- Tack. - Ja.

- George, din dotter har stor talang. - Den har hon ärvt av sin mor.

Ja, hur är det med Sarah?

Hon har bra dagar och dåliga dagar.

Sådant där tar tid.

Ja.

Julia,

ska du inte gå och köpa lite nya kritor?

- Det behövs inte, Mack. - Nej, men jag vill det.

Vad säger man, Julia?

- Tack så mycket. - Ingen orsak.

Skynda dig. Vi måste gå.

Skolan slutar snart. Då kommer det mer folk.

Ja, då kommer det fler!

Ja.

Det här är inte bra.

Det räcker inte ens till mat och hyra.

Vi måste dra mer folk. Göra det spännande igen.

Annars är det över.

Och vad gör vi då?

Bra.

Be en gorilla om råd.

Göra det spännande igen?

Älskar du inte månen, med sitt obekymrade leende?

Jag föredrar solen. Jag gillar känslan av solen på magen.

Det är en imponerande mage, min vän.

- Tack. - Någon gillar att sova på den.

Första natten han smög in hit var han hälften så stor.

Han var så gullig. Jag drömde att jag åt en munk med päls.

Stella, minns du när det här stället var packat med folk?

Tre föreställningar per dag. Endast ståplats.

Ja.

Tror du att det inte är så längre på grund av mig?

Har jag tappat stinget?

Om de vill se en arg gorilla kan jag fortfarande vara det.

Varför vill de se en arg gorilla?

Människor vill ha oss på ett sätt, och gorillor ser de som arga.

Min far brukade säga: "Ilska är värdefullt.

Använd den för att hålla ordning och varna andra för fara."

Men här finns det ingen att skydda.

Det kan vara svårt att ryta utan anledning.

Jag vet.

- Jag rörde inte torrfodret. - Hej.

- Hej. - Jaha... Hej.

Pratar ni om mig?

- Det var inte jag som gjorde det. - Nej.

Tillbaka till min dröm. Gott.

Oroa dig inte, du ska få se. Jag är huvudattraktionen. Jag fixar det.

- Jag ska fixa föreställningen. - Ja.

Det ska du, min vän. Du är huvudattraktionen.

Nu ger vi dem en bra föreställning.

Det är du och jag, grabben. Jag vet att vi grejar det här.

Duktig pojke. Ridån går upp om tio minuter.

- Okej, Murphy. Det är dags. - Allt är under kontroll.

Allt är under kontroll.

Vet du vad "fågel till salu" betyder?

- Fågel till salu? - Ja, kom ihåg det.

- Det var allt... - Perfekt.

Jag hoppas att ni hade trevligt.

- Men inte så mycket folk. - Tack.

Ivan!

Jag har något åt dig.

Ibland när jag ritar, ser jag att du tittar på mig.

Jag har fått nya kritor, så du kanske vill ha mina gamla?

Här. En del är avbrutna.

- Är allt bra? - Ja.

Okej, då går vi.

God natt, Ivan.

- God natt, farbror Mack! - God natt.

Vad ska du göra med den?

Jag vet inte.

Jag skulle nog äta upp den.

- Det är en krita. - Jag vet.

Lyssna.

Det regnar torrfoder där uppe.

Jag är hungrig.

- Skulle du inte vilja ha lite? - Det är som en dröm.

Hoppas att han inte stannar i natt.

Okej. Vi ses i morgon, Snickers.

Bingo.

- Göm dig. - Han får aldrig tag i mig.

Han kommer. Du är ute på hal is.

Den där hunden!

- Castello! - Jag sa ju det.

Castello!

Ja, Mack, vad är det?

Vad det är? Mitt blodtryck.

Skojar du?

Hur många gånger måste jag säga åt dig att kasta ut den där byrackan?

Ditt jobb är att hålla våra djur inne i sina burar

och alla andra djur borta!

Det sista vi behöver här är en mun till att mätta.

Okej, Mack, det är under kontroll.

- Det är under kontroll. - Säkert...

Under kontroll. Allt är under kontroll.

Sopa.

Kritor. Men vad skulle jag rita?

Hej, herr Skalbagge.

Va...?

- Vad är det? En flygande ko? - Nej.

- Är det en hand? - Nej.

- Händer är svåra att rita. - Är de?

- Är det Tennessee? - Nej.

- Kansas! - Oj...

- Är det jag? - Va?

- Har du ritat av mig? - Nej.

- Jag vet! Det är en burrito. - Nej, det är...

Nej, säg inget!

Det är en ensam höstack på en sensommardag.

Det är en skalbagge.

En skalbagge? Det hade jag aldrig trott.

En skalbagge. Nu ser jag benen.

- Tack för russinen. - Ingen orsak.

- Vill du ha ett? - Jag kan inte äta russin.

- God morgon, Mike. - Mack.

- Vad har hänt? - Jag har nog bättre tur i gallerian.

Nej, det är ett misstag. Ett stort misstag.

Det blir nog bättre snart. Det är som ebb och flod.

Jag känner till ebben, men jag har inte sett floden på länge.

Ja.

Lycka till.

Detsamma.

Det var allt. Tack, mina damer och herrar.

Berätta gärna för era vänner.

Det vore snällt. Och tack igen för att ni kom. Hejsvejs.

Det här är tillfället vi har väntat på.

Räddat min dag? Du har räddat mitt år!

Ja, ja, ja. Vi ses i morgon. Tack.

Ivan. Jag har fortfarande hjärtklappning efter showen.

- Har du? - Ja. Det var väl riktig ilska, va?

- Stack du nålar i fötterna? - Nej, jag spelade teater.

- Va? Du borde ge lektioner. - Tack.

Titta, vad jag har ritat.

- Vad är det? - Titta där.

Jag vet att du inte ska vara här, men nu är du speciell.

- Du har ett namn. Bob. - Vad fint.

- Lite förmätet, va? - Vad betyder "förmätet"?

- Pappa, kom och titta! - Här kommer farsan.

Gå härifrån.

- Titta vad Ivan har ritat. - Ja, han har klottrat.

Det är inte klotter. Det är en skalbagge.

Han har ritat en skalbagge.

Man måste nog ha konstnärsblick för att se det. Som du?

- Ska vi gå hem till mamma? - Ja.

Okej. Säg god natt.

God natt, Ivan.

God natt, Bob.

- Kallade du den lilla hunden för Bob? - Ja, det är hans namn.

Bob?

Varför tror de att de kan döpa allt?

Om hon inte vore så söt skulle jag bita henne i näsan.

Det här ska bli så spännande. I dag händer det!

Vill du följa med mig, Snickers?

- Vart ska de? - Okej.

Nyfiken i en strut, nu springer pudeln ut.

Operation torrfoder. Kör!

Vi är inne.

Där är det.

Åh, torrfoder. Äntligen ensamma.

Det känns bra.

Mjukt.

Så det är så här det känns.

Så avkopplande.

Var det jag?

Hon bryr sig inte. Var var jag?

Det var bättre.

Ja...!

- Har du trevligt? - Hej, Snickers. Du är tillbaka.

- Dags för en schamponering? - Det får du aldrig se.

Kom igen. Ska du inte ge efter för bekvämligheten?

För att jag gillar min frihet. Får jag?

Då får du fortsätta äta rester och sova på cement.

Jag sover aldrig på cement, jag sover på Ivan.

Jag måste peppa honom inför föreställningen.

Det blir ingen.

- Va? - Den är inställd.

- Varför då? - Det kommer ett nytt djur.

Säg inget till någon. De kan bli upprörda.

Ja, ja, ja. Det här är mellan dig och mig.

Ivan! Föreställningen är inställd!

- Inställd? - Det kommer ett nytt djur.

Nytt djur på väg! Nytt djur kommer!

Ett nytt djur, Stella.

- Ett nytt djur? - Ja!

Han är för gullig.

Henrietta, Murphy. Vi ska få en ny vän.

- Party! - Var ska han bo?

Håll bollen i luften. Vi får ett nytt djur.

- Jag som redan är stressad. - Det kan vara en ny gorilla.

- Tror du? - Kanske en ny art.

Flygande ekorrar eller sjungande möss.

I den där?

- Här är den. - Det är en stor dag.

Nu öppnar vi den.

Ska de ersätta mig?

Frankie, du kan inte ersättas. Du har en unik talang.

Tack.

Oj.

Jag hatar överraskningar. Jag kan inte titta.

Hej.

Åh, vad du är gullig. Hej. Ja.

Jag börjar gilla det här djuret.

George? Jag behöver nog hjälp.

Ja, titta där, George. Hon vet vad man ska göra.

Det är bra, Stella.

En unge.

Såg du?

Hej. Hur mår du?

Titta på Stella. Jag visste att hon skulle göra så. Bra gjort.

Jag hoppades på en dam-kanin!

- Hej. - Fantastiskt.

Bra idé, Mack.

Jag fick henne billigt också. Från en bankrutt cirkus i New Jersey.

Alla älskar djurungar.

- Ja. - Välkommen till ditt nya hem.

Hon heter Ruby. Hon har aldrig uppträtt,

men hon kommer att göra föreställningen populär på nolltid.

Titta på henne. Hon är precis vad vi behövde.

Prosit.

Ruby, Ruby. Så söt, så söt.

Gullegris.

Hon är så gullig!

Har hon talang eller ska de bara sätta henne i en brandbil, som dig?

Hör du! Passa dig, hönan.

Ska hon rädda föreställningen?

- Är du en apa? - Va?

- Är du en apa? - Nej, jag är en gorilla.

- Var är de andra gorillorna? - Det finns inga andra.

Så... vem är det?

Det är Inte-Kull. Rör henne inte. Hon är inte verklig.

- Varför heter hon Inte-Kull? - Det är en lång historia.

- Jag älskar historier. - Ja, men jag är upptagen.

- Du ser inte upptagen ut. - Skenet bedrar.

- Synd att det inte finns fler gorillor. - Äsch, det har alltid bara varit jag.

"Den fantastiska Ivan." Det står det på reklampelaren.

- Ivan är huvudattraktionen här. - Hörde du? Huvudattraktionen.

Oj. Varför då?

Han är en silverrygg. Han skrämmer slag på människor.

Du är inte otäck.

Jo, det är jag. Jag är väldigt läskig.

Så kila i väg innan jag börjar stampa och ryta av ilska.

Och nu, det som ni alla har väntat på...

Vänta, jag är inte klar.

- Vår nya huvudattraktion! - Va?

Får jag presentera, vår nykomling i familjen: Ruby!

- Hej, Ruby. - Hon kommer emot oss.

Heja Ruby!

- Jag har aldrig hört sådana applåder förr. - De klappade till och med extra för mig.

Den lilla ängeln är det bästa som kunde ha hänt oss.

- Ivan? - Sover.

- Varför kör kaninen brandbil? - Sover.

- Varför oroar sig sälen så mycket? - Gå och lägg dig.

- Har du någonsin sett ett lejon? - Är hon allvarlig?

Kan du några skämt?

- Jag... - Det gör jag.

Hur vet man om en elefant har varit i kylen?

Fotspår i smöret! Visst är det roligt?

Jag är hungrig. Jag älskar morötter. Vilken mat gillar du bäst?

Svara, så kanske hon håller tyst.

Yoghurtrussin.

Nu släpper jag.

VI PRESENTERAR Ruby

Oj.

Vi måste vara fina i dag, precis som förr i tiden.

Vad vill du ha?

- Ska ni se lilla Ruby? - Den nya stjärnan.

- Trevligt att träffas. - Ha det så kul.

Perfekt! Ha det så kul.

Hon är en dagslända.

Barn är inte barn för evigt. Du är tidlös.

Det är inte ungens jobb att rädda flocken.

Det är silverryggens jobb. Det är mitt jobb.

Jag tror inte att hon fattade det.

Hej, lilla unge.

Du är så bra i föreställningen. Alla kommer för att se dig.

Du, Stella. Är det inte otroligt hur stor publiken är?

- Pappa. Pappa! - Ja.

Stella gör något konstigt med foten igen.

Mack!

Vad är det?

Den är lite svullen.

Är den öm?

Okej. Lyft.

Då tittar vi här.

Något är fel.

Det är okej, Stella. Det är okej, tjejen.

Okej... Jag ser inget, men...

Det kan ha fastnat något där eller så är det en infektion.

Och hon verkar ha ont.

Lägg värktabletter i hennes mat i kväll.

Veterinären kommer i morgon bitti.

Härda ut. Vi behöver dig.

Hon klarar sig. Hon är en stark gammal tjej.

Okej, Stella. Vila nu.

Okej! Kom igen!

Kom igen!

Du är så duktig i föreställningen, Ruby.

Tack, moster Stella. Synd att du har ont i foten.

Den är bara trött efter att ha burit på mig i alla dessa år.

Vill du höra en ny saga?

- Ja, tack. - Okej.

Varför gjorde du så?

Den här handlar om när jag var liten, ute i naturen.

En dag...

...var jag ute och letade efter vatten...

...när jag halkade och föll ner i en grop, och fastnade i djup lera.

Och en flicka...

- Som Julia! - Precis som Julia, hörde mig skrika.

Hon berättade det för hela byn,

och tillsammans kom de och räddade mig.

Oj!

Gjorde människorna det?

- Det tror jag inte på. - Alla människor är inte onda.

De kan överraska en.

Är alla djur fria i naturen?

Ja.

Kommer vi att bli fria?

Det finns ställen, inte långt härifrån.

Trygga ställen, med träd och gräs och sjöar.

Där djuren kan gå fria.

- Naturen. - Som naturen.

Där människor förbättrar sig.

Nu försöker vi sova.

Okej.

- God natt. - God natt.

God natt, Ivan!

God natt.

- Ivan! Dags att uppträda. - Dags att uppträda.

Mack. Jag vet inte om Stella borde uppträda.

- Inte? - Hon stödjer inte på den.

Det var inte bra. Hon får vila. Jag ringer veterinären igen efter föreställningen.

Ruby!

Duktig flicka. Du ska flyga solo i dag.

Det klarar du. Eller hur, raring? Det kommer att gå bra.

Jag vet inte om det här är så bra, moster Stella.

Och nu, mina damer och herrar,

det lilla busfröet ni alla har väntat på.

Jag klarar mig inte utan dig. Jag är rädd.

- Ivan, hon missar sin entré. - Va?

Ruby...!

- Jag vet inte vad jag ska göra. - Jag ska titta på.

- Du måste gå ut dit. - Jag klarar det inte.

- De vill se dig. De blir besvikna. - Men jag är rädd.

Ruby!

De kommer att älska dig.

Är du säker?

Ja. Du behöver inte ens göra något.

Bara stå där och vara dig själv.

Ska vi försöka igen? Mina damer och herrar: Ruby!

Kom.

Du klarar det.

Tittut!

Vad söt.

Hej.

Kom ut och hälsa på alla.

Alla snälla barn har kommit för att hälsa på dig.

Ja, det har de. Hallå där.

Hej, lilla damen.

Ruby!

Hon klarade det.

Det gjorde hon.

- Ruby. Kan du inte sova? - Jag är hungrig.

Okej...

Vad sägs om...

Jag kan rita en morot, så du klarar dig tills du får en riktig.

- Kan du rita? - Ja, men säg det inte till någon.

- Varför inte? - För att jag är en silverrygg.

- Och? - Säg inget, för då vill alla ha en.

Då hinner jag inte vara farlig.

Oj. Vilken fin morot.

- Det får bli vår hemlighet. - Okej. Jag gillar hemligheter.

- Lovar du? - Jag lovar.

- Moster Stella! - Nej, nej, nej!

Väck henne inte.

- Vill du höra en saga? - Ja, gärna.

Som en av Stellas, från när du var liten.

- Jag minns inget från när jag var liten. - Ja!

Han är motsatsen till en elefant. Han minns ingenting.

- Vill du höra om mitt liv? - Ja.

Okej. Jag hade ett ganska bra liv

tills jag blev övergiven på gatan av en elak människa.

Sedan ramlade jag ner från en bro i en flod och nästan drunknade.

- Slut på sagan. Sov nu. - Okej. Tack. Det var ingen godnattsaga.

Nej, men den har ett lyckligt slut. Jag hamnade här med dig, min bästa vän.

Jag kanske har en saga åt dig.

- Har du? - Ja.

Okej. Då så.

Det var en gång en gorillaunge som hette...

Ivan!

Ja, okej. Ivan.

Och lille Ivan hade blöjor.

Och drack ur en flaska.

Den är på.

Och han hade två snälla människovänner som adopterade honom.

Kom hit.

De tillbringade all tid tillsammans.

Vem tittar du på? Din pappa?

Han bodde i ett fint hus, och sov i människosängar.

Och han var älskad.

Och han hade tur för att han fick gå på restauranger och basebollmatcher,

och bio och till lekplatser.

- Högre! - Lekplatser gillade han bäst.

Folk stirrade, men han märkte det inte.

Det var som om hela världen var hans lekplats.

Är ni beredda? Le.

- Innan Mack fick idén om showen... - Perfekt.

...var det bara en ung gorilla i ett fotobås.

Men folk kom från alla håll för att se gorillan.

- Vems tur? - Det var ett bra liv.

Men gorillan gjorde som gorillor gör.

- Han stökade till. Väldigt mycket. - Herregud.

- Han har hittat tårtan. - Jag ser det.

Han gjorde hela världen till sin lekplats.

Åh, nej.

Lille Ivan hade mycket frihet, och han trivdes.

Ibland blev hans människovänner upprörda.

Och han visste inte varför.

Helen.

En blev så upprörd att hon stack.

Och hon kom aldrig tillbaka.

- Och en dag kom han hit. - Gå in.

Han fick ett nytt hem som var byggt för honom.

Och han har varit här sedan dess.

God natt, Ruby.

Ivan?

Jag vill att du lovar mig något.

Vad som helst.

Jag vill att du tar hand om Ruby.

Jag kan inte vara här för henne.

Jag vill att hon får ett liv som är annorlunda än mitt.

Jag vill att hon ska vara fri.

- På ett tryggt ställe. Inte... - Inte här.

Inte i en bur. Lova mig det.

Jag lovar dig, Stella.

På hedersord, som silverrygg. Jag lovar dig.

Tack, Ivan.

Farväl.

RIDÅN GÅR NER FÖR POPULÄR ELEFANTFÖRESTÄLLNING

Kom igen. Skärp dig.

Nu är du ensam, Ruby.

Så vi måste jobba på ditt nummer.

Vi börjar i morgon.

God natt, tjejen.

Hur mår Ruby?

Bättre nu. Jag sa åt henne att inte oroa sig, för du skulle rädda henne.

- Va? Vad pratar du om? - Du lovade Stella att ta Ruby härifrån.

Är du galen?

Så att hon kan bli fri och ha ett bra liv. Minns du det?

Det gjorde henne glad. Hon somnade direkt.

Jag skulle aldrig ha lovat det.

Hur ska jag få henne härifrån, och vart skulle vi ta vägen?

Och Mack? Han har tagit hand om mig i hela sitt liv.

Du löser det.

- Du är ju den fantastiska Ivan. - Nej.

Säg det.

Kom igen. Säg det.

Jag är den fantastiska Ivan.

Och glöm aldrig bort det.

Flytta på dig.

Hon är där uppe. Ser du att hon ler?

Det är för att hon vet att du löser det här.

Kom igen! Sluta!

Det är äckligt!

Ivan. Du måste se det här.

Vad är det?

- Kom! - Okej.

Du måste lära dig några konster, som Stella. Det blir kul.

Nej, kom tillbaka hit.

Så där. Fin, stor, jämn cirkel.

Okej?

Ja, det är bra.

Bra, bra, bra. Så där.

Fortsätt. Duktig flicka. Du klarar det.

Så där. Kom igen. Du klarar det här. Upp med snabeln.

Du måste göra det själv. Upp med snabeln.

Nej, upp med snabeln!

Och håll den uppe. Kom igen, Ruby, det är inte så svårt.

Gör som du gjorde i morse. Lyft.

Lyft. Nej, här. Lyft.

Lyft. Så, ja. Äntligen gör vi framsteg. Högra benet. Lyft.

Upp. Du måste lära dig att balansera på den här. Lyft. Kom igen.

Så där. Nej, nej, nej. Den ska stå kvar.

Vänster. Nej, nej, nej. Vart tar du vägen? Ruby.

Så där. Nu försöker vi igen.

Lyft. Lyft.

Lyft! Så ja.

- Pappa, hon ser trött ut. - Ja, men... Vi är alla trötta.

Är jag den enda som förstår att vi måste tjäna pengar?

Okej, kom igen. Andra foten. Lyft. Lyft, lyft.

Mack, nu slutar vi. Jag går tillbaka med Ruby.

- Du kan ta rast. - Nej!

Vi börjar äntligen göra framsteg. Jag ger inte upp nu.

Och vi ställer inte in fler föreställningar heller.

Nej, Ruby. Nej, nej, nej, kom igen.

Sätt dig inte. Nej.

- Kom igen. - Lägg undan det där.

Res dig upp.

Kom igen. Ruby. Kom igen. Upp.

Du måste resa dig upp.

Kom igen. Du måste lära dig det här.

- Mack. - Nej, vi klarar det här. Res dig upp.

Va?

Oj!

Herrejösses.

Åh, vad många teckningar. Jag tänkte alltid att du var en konstnär.

Jag tror att alla är lite konstnärliga.

Ibland lägger jag mina popcorn på golvet i fina små mönster.

Varför gjorde du så?

Du är så varsam.

Ser du vad det här är?

- En ostbåge? - Nej.

- En peruk? Macks peruk? - Macks per... Va?

- En bergskedja? - Det är en nyckel.

Jag måste få Julia att ge mig nyckeln. Om jag hade den kunde jag befria Ruby.

- Coolt! Och sedan, då? - Vi får väl gå.

- Vart då? - Bara gå.

Vart ska ni gå?

Till skogen.

Du vet, skogen. På andra sidan motorvägen.

- Skogen? - Ja.

- Perfekt. - Det är allt vi behöver.

- Ja! - Träd, gräs.

Ja, vi är vilda djur. Det är där vi hör hemma.

Just det.

Ivan?

Hej. Ruby.

Förlåt, väckte vi dig?

- Vill du höra en saga? - Åh... Ja, tack.

Okej. Det var en gång...

...en elefantunge, som var smart och modig.

Men hon bodde i en liten bur.

Och hon behövde leva i naturen, där hon kunde vara fri.

Blir elefantungen fri?

Ja, för att hon hade en vän som hade lovat något.

Hej, Henrietta. Hej, Frankie.

Hej, Ivan.

Har du ritat alla de här? Ivan, de är jättebra.

Det ser ut som en...

- Hej. - Hej, Mack.

- Nya teckningar? - Ja.

- Får jag se? - Ja.

- Har du ritat dem? - Nej.

Ivan har ritat dem.

Har han?

De är inte så tokiga. Tänka sig.

En gorilla som ritar.

En gorilla som kan rita.

En gorilla... som ritar!

- Det är inte illa! - Pappa.

- Jag sa ju att Ivan kan rita. Titta. - Pressen kommer att älska det!

En gorilla som kan rita, det är...

- Det förändrar allt! - Förändrar allt!

"Ivan, den konstnärliga apan"?

Ägaren till djurshowen här på Big Top köpcenter & spelhall

gav några kritor tidigare i veckan till sin silverryggsgorilla.

Folk har kommit från alla håll för att se resultatet.

- Är det du, Ivan? - Va?

Du, Ivan. Titta här.

- Publiken är ännu större än förr. - Det är du!

Dubbelt så många som i går.

Ivan. Ivan!

Hör du publiken? Vi har gjort succé!

Vi kan fortsätta med showen i all evighet. Du är huvudattraktionen igen.

Okej, nu kör vi.

Ingen panna? Okej, vi kan göra det senare, för nu ska vi uppträda.

Och nu, stunden ni alla har väntat på!

Vår sista nummer. Den konstnärliga apan från avfart 8.

Den fantastiska Ivan!

Vad ska han rita i dag?

Er tystnad uppskattas, för här händer något magiskt!

När som helst...

...inträffar det magiska här!

Oj, då. Ska vi försöka igen?

Mina damer och herrar, det magiska finns här!

I presentbutiken!

En av Ivans originalmålningar kan bli er!

Var och en signerad med hans speciella tumavtryck.

Vad sjutton var det där? En elefantunge löser inte våra problem.

Det här är vår chans. Du är vår chans!

Så kom igen! Börja...

Vad sjutton? Nej.

- Castello! - Ja?

Kom hit!

Kom hit. Vad är det?

Om jag någonsin ser den där hunden igen så får du sparken!

Förstår du det?

Uppfattat, Mack. Ingen aning om hur han slank förbi mig.

Bara... släng ut honom!

Synd att man inte kan få allt.

Man kan ha sin frihet, men leva utan trygghet.

Eller ha trygghet, men sitta i en bur och göra konster för människor.

Det är ett svårt val.

- Bob, jag har en plan. - Du... Du kallade mig "Bob"!

Ja, det passar dig.

- Tycker du det? "Bob"? - Ja.

Bob. Bobo. Bobby-vovven.

- Bobby! - Fokusera.

Om planen ska funka, behöver jag din hjälp.

Tänk, vad jag gör...

- Snyggt! - Kom!

- Ivan, vad händer? - Jag ska befria dig.

- Är det sant? - Ja.

- Kul. Vart ska vi? - Vi ska bo i naturen.

De andra, då?

- Nu håller ni ihop. - Nu går vi!

Snickers! Snickers! Nu gäller det! Sanningens ögonblick!

Vi sticker. Följ med.

- Va? Vart då? - Till naturen.

Va? Jag skulle inte överleva två minuter i naturen.

- Varför inte? - Det finns inga hårtorkar.

Okej.

Låst!

Definitivt låst.

Thelma? Hur gick det?

Allt är under kontroll.

- Hej! Vad gör ni? - Dörrarna är låsta.

Klart att dörrarna är låsta! Jag trodde att du bestod av 200 kg muskler.

Just det.

- Det där kallar jag för sorti. - Oj, det är så stort här ute.

Följ efter mig. Jag kan den här parkeringen utan och innan.

Det här skaver på magen.

Kom, Frankie. Hör du larmet? Polisen kommer när som helst.

Låt dem komma. Jag spolar bort dem med min slang.

Kaninen är knäppare än jag trodde.

- Hallå. - Hej, Mack, det är jag.

Jag är inlåst i Ivans bur.

Va?

Det är ingen fara med mig, för Ivan är inte här.

- Va? - Inga av djuren är här.

Okej, vi måste bara ta oss över, sedan är vi äntligen fria.

Okej, då går jag över gatan.

- Varför skulle du korsa gatan, Henrietta? - För att komma till andra sidan.

- Hon sa det. - Åh, jösses.

- Den var bra! - En klassiker!

- Är vi klara? - Ja, jag är klar.

Okej. Då går vi!

Nu går vi.

Min bil har fastnat.

- Ivan! - Va?

Min bil har fastnat.

Ivan!

- Murphy! Hoppa ur! - Backa!

- Va? - Min bil sitter fast!

- Ivan! - Hoppa ur bilen!

Ivan! Jag... Min brandbil.

Vad synd, jag vet att du älskade den.

- Murphy, gick det bra? - Jag nästan dog!

- Du klarade dig precis. - Jag såg mitt liv passera revy.

Och?

Det kunde vara bättre.

- Nu går vi. - Snart är vi fria.

Titta på mig, ute i naturen.

Bara träd och gräs... och tomma läskburkar.

Va?

Nej, nej, nej, nej.

Mack!

Otroligt.

Kom igen, kom igen.

Känner ni? Vinden i våra ansikten, riktig jord under fötterna...

Det här är skönt.

- Är det här naturen? - Ja!

Du gjorde det, Ivan. Du räddade oss.

Frankie, saknar du din boll?

Inte alls. Jag har slösat bort så mycket av mitt liv på den dumma bollen.

Har du slösat bort ditt liv? Jag spelade baseboll, och jag är en höna.

Jag måste vara ärlig. Det kunde ha varit mycket värre för dig.

Titta på mig! Jag hoppar! På mina egna fötter!

Vi är fria! Det här är vårt nya hem.

Vi kan gå vart vi vill, göra vad vi...

Va?

Vad händer nu, Ivan?

Va?

Gå! Ni måste gömma er!

- Jag vill stanna hos dig. - Det var för bra för att vara sant.

Ivan, det är jag! Det är bara jag.

Vad gör du här ute?

Ivan, du får inte vara här ute. Det är...

Okej, okej. Okej.

Allt är under kontroll.

Kom hit.

Ni måste tillbaka, allihop. Det är farligt här ute.

Ruby är i fara.

Vill du det?

Vi måste hålla ihop, Ivan.

Vi är som en familj.

Kom, så går vi hem.

- Hej, Mack. - Hej.

- Mår du bra? - Ja.

- Tack för att du kom tidigare. - Självklart.

- Var är Castello? - Han fick sparken.

Du... Ingen får veta vad som hände i natt.

Om kommunen får veta det

så tvingar de oss att stänga direkt.

- Ingen fara. Uppfattat. - Okej.

Det är okej. Du kan gå.

- Bra att du hämtade dem. - Tack, George.

Ivan?

Kan du berätta om en riktig skog?

Ruby, lyssna på mig. Förlåt att jag inte kunde hålla mitt löfte.

Men hur är det i naturen? Kan du berätta?

Du vet att jag inte minns det.

- Jag har inte ens sett den. - Jag kommer inte ihåg det.

Jag kommer inte ihåg naturen.

Stella brukade säga...

"Det är skillnad på att inte kunna minnas och inte vilja minnas."

Snälla?

Okej.

Jag ska försöka komma ihåg.

Jag kommer ihåg mina föräldrar.

De kallade mig... De kallade mig Lera.

- Lera? - Ja.

Det är bättre än Bob.

För jag gick alltid i väg från flocken. för att leta efter det.

Jag använde lera för att rita på allt jag kunde hitta.

Jag levde i min egen värld.

Medan andra gorillor lärde sig svinga från lianer och samla frukt,

satt jag alltid på marken,

i leran och ritade. Jag kunde rita hela dagarna.

Min pappa tyckte att det var konstigt

och försökte lära mig att bli stark och farlig.

Det kom inte naturligt för mig.

Jag fick kämpa.

Men min pappa älskade mig ändå.

Det enda som var lika kul som att rita, var att leka med min syster Kull.

Mina föräldrar kallade henne Kull, för hon gillade att leka det.

Hon var bra på kull. Hon vann jämt.

Kull låter kul. Var är din syster nu?

Jag tror inte att du vill veta allt det här.

Jo, det gör jag.

Okej...

Det är lite suddigt, men...

En dag satt jag och ritade i leran.

Min pappa vaktade mig. Plötsligt blev det knäpptyst.

Vi hörde konstiga ljud.

Det var då de kom.

Min pappa slängde upp mig på sin rygg och sprang.

Fortare än någonsin förr.

Min far och jag kom ifrån de andra.

Han gjorde allt han kunde för att skydda mig.

Han lyfte upp mig i ett träd.

Och sedan...

Jag såg aldrig någon i min flock igen.

Julia gav mig den här.

Jag döpte den till Inte-Kull för den kommer aldrig att bli kullad.

Jag brukade tänka att om jag hade lärt mig att slåss som min far

och inte bara ritat i leran...

...så kunde jag...

Människor är värst. Kackerlackor har större hjärtan.

Alla människor är inte onda.

Kom ihåg vad Stella sa. "Människor kan överraska en."

Din pappa älskade dig nog för den du är, Ivan.

Och han älskade nog dina teckningar, som jag gör.

Tack för sagan, Ivan. God natt.

- God natt, Ruby. - God natt, Bob.

Nu kallar alla mig för Bob.

Det var kul så länge det varade. Och du har fått en ny brandbil.

Ja, men vem kör en gul brandbil?

Förlåt att jag lämnade dig, boll. Var inte arg på mig.

Kom igen.

Det är ingen brådska.

Alla fyra. Så ja.

Jättefint.

Duktig flicka.

Ska vi ta en promenad? Kom då.

Ivan!

De här är till dig.

Jag fick dem av min moster, men jag är för gammal för fingerfärger.

Man stoppar bara ner fingret...

Äsch, du kommer på det.

Jag hörde vad som hände i natt.

Du vill inte vara här längre, va?

Jag önskar att jag kunde hjälpa dig, och att jag kunde hjälpa min mamma.

Varför sitter saker i bur? Varför måste folk bli sjuka?

Det är därför jag gillar att rita.

Jag kan rita saker som jag vill att de ska vara. Det är nästan som...

Om jag ritar tillräckligt bra så blir det sant.

Det här är min mamma.

Hon ser inte ut så här just nu. En dag ska hon se ut så här igen.

Du är en riktig konstnär.

Jag vet att du förstår.

- Ivan, vad gör du? - Kan inte prata. För mycket att göra.

- Var är Ivan? - Där uppe.

I dag ska det bli en bra dag, Snickers.

Hej. Nu hinner ni precis. Ståplats...

- Det måste vara han. Mack? - Ja.

- Hej! Candace Taylor, WNMZ. - Hej.

- Jag vill gärna ställa några frågor. - Om vår Picasso-primat, antar jag?

Kan du bekräfta att ni hade en rymning här, härom natten?

- En rymning? - Folk såg djur på motorvägen. En gorilla.

Det vore en syn, en gorilla på motorvägen.

Nej, jag kan försäkra att alla djuren är här, välbehållna,

och vi ska precis börja ännu en fantastisk föreställning.

Så ni kan väl stanna? Ni får gärna filma vår föreställning.

Hejsvejs.

Använd båda händerna.

- Och vänta tills jag... - Jag vet.

Jag har sett föreställningen mer än någon annan.

George, det är en reporter där ute.

Hon frågar om djuren som rymde.

- Får hon veta det, är det kört. - Ingen fara.

Tack för att du hjälper oss med föreställningen. Lycka till!

Lycka till, Mack.

Sälen Frankie!

Kasta till mig!

- Mår Ivan bra? Det är snart hans tur. - Jag går och kollar.

Frankie, vad säger du...

Borde du inte värma upp?

Mina damer och herrar, Ruby!

Och upp med dig, tjejen!

Och nu...

...stunden ni alla har väntat på.

Primat-Picasso i egen hög person!

Den fantastiska Ivan!

Han är en riktig konstnär, eller hur?

Ja. Ja!

Ursäkta mig.

- Pappa, såg du? - Ja!

Hans målning är fantastisk. Använde han dina fingerfärger?

Nej, inte det. Det är så han vill att det ska vara.

Ivan vill vara i naturen.

- Va? - Han vill inte vara här längre.

Jag vet det. Vi måste göra något.

Även om det är sant, vet jag inte vad vi kan göra åt det.

Jag vet. Hon kan hjälpa honom.

Julia, det här är mitt jobb.

- Vi kan inte bara... - Snälla! Ivan måste få bli fri.

Brukar du inte säga att vi ska göra det rätta?

Vems tur är det nu?

Jaha, där är du. Vad vill du ha? En och två... Var så god.

Gå.

Ursäkta. Hej, jag heter Julia.

Hej, Julia. Vad kan jag göra för dig?

Ivan, vad är det som låter?

Befria Ivan! Ruby! Befria Ivan! Ruby! Befria Ivan!

Vad händer?

Som ni ser, står jag utanför Big Top köpcenter.

Minns ni Ivan, gorillan som ritar?

Hans målning är ett tecken på att han vill bli fri.

Befria Ivan! Ruby! Befria Ivan! Ruby! Befria Ivan! Ruby!

Du gjorde det.

Ivan, varför ropar de våra namn? Är de arga på oss?

Nej, Ruby, de är inte arga på oss. De vill hjälpa oss.

De vill att vi ska bli fria.

Stella visste att det fanns något bättre där ute för oss.

BEFRIA IVAN

Hon kunde inte komma dit själv, men hon ville att du skulle det.

Jag går ingenstans utan dig.

Alla är rädda för förändring.

Ibland måste man bara ta chansen.

Big Tops cirkus sista föreställning

Tro på att vänligheten finns där när man behöver den.

Alla människor är inte onda.

"De kan överraska en."

- Kommer du ihåg det? - Ja.

Se er för!

Okej.

Hej då, Frankie. Får jag se ditt vackra leende?

Hör av dig.

Ingen älskar dig mer.

- Tror du att det finns andra elefanter? - Ja, det är jag säker på.

- Kommer de att tycka om mig? - Ja, det är klart.

Du kan berätta kyl-skämtet. De kommer att gilla det.

Fotspår i smöret!

Exakt. Funkar varje gång.

Jag ska berätta för dem om dig, Ivan. Och Bob och Julia.

Och Henrietta och Murphy, och Frankie och Thelma...

Och Stella.

Ja. Du måste berätta om Stella.

Det ska jag.

Hej, Ruby.

Jag är dr Maya. Du ska följa med mig.

Så där.

Hej då, Ivan.

Hej då, Ruby.

Nu blir det bara du och jag, Snickers.

Hej, kompis. Slå dig inte till ro.

- Allt gott måste visst ha ett slut. - Ja.

Hur ska jag kunna somna utan din varma mage?

- Du kan smita in där med mig. - Människor är dumma, men inte så dumma.

Du klarar dig. Du är ju en vild best.

Teoretiskt sett är jag ett tamdjur, men jag hittar på något. Det gör jag jämt.

Här.

- Vad ska jag med den till? - Den ska hjälpa dig att somna.

Tack.

Bäst att jag sticker innan de tar mig till hundstallet.

Du är den fantastiska Ivan, kompis.

- Kom ihåg det. - Ja.

- Och du är den fantastiska... - Bob.

Alla måste ju ha ett namn, så mitt är väl Bob.

Nej, oroa dig inte, hunden.

Det är ingen fara.

Vi har haft kul.

Minns du det?

Dagen då jag tog hem dig.

Den bästa tiden i mitt liv.

Ja...

Lycka till.

Jag kommer att sakna dig, Ivan.

Kom, Ivan. Det är dags.

Kom.

Ivan!

Det är ingen fara. Det här är inte ditt hem.

Utan det här.

Hon är här, Stella.

Hon är fri.

INSPIRERAD AV DEN SANNA HISTORIEN OM IVAN

EN LÅGLANDSGORILLA SOM FÖDDES 1962 I CENTRALAFRIKA

IVAN RÄDDADES FRÅN TJUVJÄGARE I NATUREN, OCH FÖRDES TILL USA...

...DÄR HAN BODDE HOS EN FAMILJ SOM ÄLSKADE HONOM VÄLDIGT MYCKET

NÄR HAN VAR TRE ÅR OCH BLEV FÖR STOR, FLYTTADES HAN TILL TACOMA, WASHINGTON

DÄR HAN BLEV EN ATTRAKTION I ETT KÖPCENTER

HAN FICK INTE GÅ UTOMHUS PÅ 27 ÅR

DET VAR HÄR SOM IVAN LÄRDE SIG ATT MÅLA

1994 KRÄVDE ORTSBEFOLKNINGEN ATT IVAN SKULLE FÅ ETT BÄTTRE HEM

DE LYCKADES

IVAN FLYTTADES TILL ZOO ATLANTA

DÄR HAN BLEV STJÄRNA IGEN, MED STORA YTOR ATT RÖRA SIG PÅ

DEN FANTASTISKA IVAN

- Schysst ställe du har här. - Bob?

Hej, kompis! Det var länge sedan.

- Hur kom du in här? - Skojar du? Jag kommer in var som helst.

Ivan!

- Här är hon. - Ivan!

- Julia? - Ja.

Hennes mamma gillar mig, och det kan man ju förstå.

Så jag bor hos dem för att göra dem en tjänst.

Så att alla är nöjda.

- Är det sant? - Ivan.

Vi har saknat dig. Du ser ut att må bra.

- Pappa, visst ser han glad ut? - Ja.

Farbror Mack, visst verkar han må bra?

Det gör han verkligen.

Du ser. Du ritade det så bra att det blev verklighet.

Jag är så stolt över dig.

Glöm aldrig bort det...

Du är den fantastiska Ivan.

Det är jag. En mäktig silverrygg.

Undertexter: Annie Nilsson