Original subtitles

Jag orkar inte skratta mer!

Nu f�r det vara nog med den h�r skiten.

- Det �r rena �lderdomshemmet. - Jag har ont �verallt.

- Vi �r som ett g�ng ungdomar. - Ja, vi �r verkligen ungdomliga...

HIMMEL �VER HAVANNA

- Vad gav han dig? - Tapies �r fantastisk.

�h, den h�r...

Du tr�ffade verkligen r�tt, Amadeo.

- Ingen k�nner till Tapies h�r. - Inte jag heller.

F�rra �ret var jag p� hans stiftelse i Barcelona, och vet ni vad?

Jag h�ll p� att skita p� mig. Vet ni vad han sa?

Han m�lar s� h�r f�r att han �r n�rsynt och ser d�ligt.

Jag kan nog bota honom.

Hade inte du slutat r�ka?

Jo, men s� fort jag kom hit, blev jag sugen igen.

Det �r hans fel att jag b�rjade. Efter tv� cigg var jag fast.

Jag slutade redan f�r tio �r sen.

- Nio. - Bara nio?

Det var som fan...

- Vi har blivit ett par sketna gamlingar. - H�rde du det?

- Minns ni festerna vi hade h�ruppe? - Vi drack vatten n�r det inte fanns rom.

Fr�n kranen. S� himla �ckligt!

Kommer du ih�g n�r du f�rs�kte k�pa marijuana?

Jag gick runt halva Havanna och hittade inte ett smack.

Men lusten var kvar. Jag var s� r�dd att de skulle komma p� mig.

Din skurk!

Vill ni h�ra n�t otroligt? F�rsta g�ngen jag s�g n�n r�ka hasch var i Spanien.

Du tuppade av.

- R�kte du p�? - Nej, nej...

Ni vet ju hur viljesvag jag �r. F�r min del hade det r�ckt med att prova.

Saker och ting har f�r�ndrats h�r. Killarna i mitt kvarter tar skumma piller.

De blandar dem med reggaeton och rom och flippar ut till tusen!

Vems id� var det att leta efter gr�s?

- Var det min id�? - Nej, s� klart inte!

Har du gl�mt att Angela blev flyf�rbannad f�r att du �vertalade honom att g�ra det?

Du har r�tt, min v�n.

Vad arg hon blev!

Ni vet ju vilken renlevnadsm�nniska hon var.

Var det den kv�llen du fick ihop det med Angela?

Det var hemma hos Margarita med stora rumpan.

Margarita med stora rumpan! Henne hade jag gl�mt.

Men inte han, f�r han dreglade n�r han s�g hennes rumpa.

Inte du? Inte Eddy eller du heller, va?

V�nta lite h�r. Var inte du med Angela bara f�r att Margarita nobbade dig?

Ni vet ingenting.

Ni fick bara reda p� det d�, men det hade redan p�g�tt ett bra tag.

Det f�rv�nar mig inte. Du �r s� hemlighetsfull.

Det har han alltid varit. V�ldigt hemlighetsfull.

Och du en casanova. Du var med Xiomara n�r du suktade efter hennes stora rumpa.

Vem gillar inte en stor rumpa?

Skratta inte. L�gg av! Du har alltid varit ett riktigt svin.

Vad gjorde jag?

Du var allt bra fr�ck. Du var j�mt p� mig p� varenda j�kla fest!

Men du verkade gilla det!

Oavsett om jag hade pojkv�n eller du hade flickv�n.

Du var ju alltid ihop med n�n. Spela inte s� oskyldig, f�r annars ber�ttar jag...

- Ska du h�nga ut mig nu? - Ja, det ska jag.

F�rst hade vi Rom�n. Minns du?

Sen var det Tato den store. General Tato, du vet.

Sen Luisito.

Blir du �cklad av Luisito?

- Minns du Otto med motorcykeln? - Ja, honom kommer jag ih�g.

- Otto, just det! - V�nta lite, v�nta lite...

Den killen var en dr�m. Han hade en Harley Davidson.

Han liknade ju Dracula med sina h�rnt�nder!

- Det minns jag! - Du �r bara sotis. Han var snygg.

Han s�g ut som en vampyr.

Silence, please!

Jag �lskar den h�r l�ten.

- Minns ni n�r vi s�g Serrat i Leninparken? - Mina f�tter v�rker �n.

- Jag trodde Xiomara skulle sl� ihj�l dig. - Vad d�? Vad hade jag gjort?

Du var s� full att vi missade bussen. Vi fick g� till fots till Mantilla.

Jag har fortfarande nageltr�ng.

Angela hade bl�sor s�g en spet�lsk.

Det var ni som ville g� dit. Jag har aldrig gillat honom.

Du �r allt bra fr�ck. Alla gillade Serrat.

V�nta lite nu. Jag gillade inte heller Serrat.

Jag satte p� honom f�r att minnas. Vi gick f�r att Eddy var ett stort fan.

Eddy och Serrat! Han gillade mer hans frisyr �n sj�lva l�tarna.

Han hade gett vad som helst f�r att ha l�ngt h�r som Serrat.

Ni �lskar att prata om Eddy. N�r han �r h�r, pratar han om sig sj�lv-

- och n�r han inte �r h�r, pratar ni om honom.

Kommer du ih�g hur han g�mde sitt l�nga h�r i skolan?

Om jag g�r! Han tv�ttade sig med tv�l och det tog en halvtimme att fixa det.

Varje g�ng jag skulle h�mta honom kom vi sent.

Han stank som en bl�t hund!

Som de j�vlades med oss.

Inget l�ngt h�r, inga �tsittande byxor eller amerikansk musik.

- Ideologiskt sabotage. - Ett bevis p� politisk omognad.

Och n�r de sa att Beatles musik var "kulturell penetration"?

- Som de j�vlades med oss. - De l�t ingenting passera.

Jag fick �ver 90 po�ng p� alla prov och jag blev aldrig m�nsterelev.

- Bara f�r att jag gillade Beatles. - Men sn�lla Rafa...

Du var en tv�tt�kta kulturell penetrat�r.

Hade de h�rt dig lyssna p� Rolling Stones, s� hade de blivit lika arga-

- men av en god anledning, f�r att du lyssnade p� bra musik.

Du snackar bara skit! S� Abbey Road �r inte det b�sta av det b�sta?

- Det �r musik f�r fjollor. - Br�kar ni fortfarande om det d�r?

- Han provocerar mig! - V�nta lite...

Vill ni h�ra min �rliga och best�mda �sikt?

- Att lyssna p� musik allvarliga grejer. - Och de d�r j�vlarna visste det.

D�rf�r fyllde de v�ra huvuden med F�rmula V och annan skit.

Och som det inte r�ckte, en massa frivilligt arbete.

F�ltskolan. Vi plockade sockerr�r, citrusfrukter och tobak-

-f�r att f� ett ynka par skor om �ret.

F�r den nya m�nniskan skulle �gna sig �t studier, arbete och gev�r!

Och dessutom skulle varje kuban kunna skjuta. Riktigt bra!

Jag gillade att g� i skolan p� f�lten. Vi hade hur roligt som helst.

Ni ser inte direkt ledsna ut h�r. Titta sj�lva.

Vi gjorde vad vi ville. Det var inte s� illa.

Skitsnack! Hur kan du s�ga s�?

Jag vill helst gl�mma de tv� m�naderna om �ret som vi plockade sockerr�r.

- �r det Eva? - Det �r Lily.

- Kommer du inte ih�g henne? - Hon var riktigt snygg.

- Ser ni vem det d�r �r? - S�g inte att det �r Eddy.

Kolla traktorn!

Ber�tta om den dagen, f�r jag var inte med.

Han trillade n�stan ner i ravinen och dog.

Han som �gde traktorn sprang efter honom med machete!

Du skulle ha sett Eddys min!

- J�sses, det var tider det... - Men nu minns vi bara det roliga.

Men n�r vi gick upp tv� p� natten f�r att plocka sockerr�r i kylan...

Det var f�rj�vligt! Och jag var j�mt hungrig.

- Det var rena hundmaten. - Ingen �t f�rutom du.

Det enda jag k�nner n�r jag ser det h�r-

- �r stanken av sockerr�rsf�lten p� morgonen.

Vad hette han som var s� desperat att f� �ka hem att han skar sig med machete?

Perdomo. Perdomo den stelbente.

Han skar av ett ledband och blev halt p� kuppen.

Jag s�g honom h�romdagen p� gatan. Han haltar fortfarande.

- Aldo, var Perdomo b�g? - Jag tror det.

Vet ni vad det v�rsta av allt �r? D� trodde vi att allt det d�r var normalt.

Hur kunde det vara normalt?

N�r ska du sluta kasta skit p� allt?

Och vad gjorde du? Du stack och l�mnade den h�r skiten bakom dig.

Du slapp skita ner dig.

Tania, nu r�cker det. Vi sl�pper det h�r.

Minns ni det h�r?

Titta p� Eddys frisyr.

B�st att jag inte tittar, annars kan jag inte se mig i spegeln.

Du var en snygg brud! J�ttesnygg.

- Kolla din min. - Du var minsann inte r�dd f�r n�t.

Tidens obevekliga g�ng.

Spanar du in kvarteret?

Jag tittar p� torget.

Jag tyckte att det l�g l�ngre bort.

Det �r p� samma st�lle. De har inte flyttat p� det.

- Och d�r �r Ram�ns balkong. - Han dog f�r tio �r sen.

- Kommer Yoenis? - Jo, men du vet hur ungdomar �r.

- Man vet aldrig. - Ha inga f�rhoppningar.

Ungdomar vill inte festa med gamlingar.

- L�gg av nu, Tania! - Det �r ju sant.

Vore jag 20, s� skulle ingen kunna f� mig att g� hit. Jag skulle dra!

Hall� d�r, g�nget!

- Eddy, vad fint att du kom! - Min v�n, jag �r s� glad att se dig!

- Tog du med lite whisky? - Javisst, man f�r inte tag i s�nt h�r.

Amadeo, det var p� tiden att du kom hit.

Rafa, vad kul att se dig!

Du ljuger s� bra. Har du blivit helt skallig?

D�r har vi doktorn.

- Du �r fortfarande i bra form. - Det har jag alltid varit.

- Fint armband. N�r blev du religi�s? - F�r l�nge sen, k�ra du.

Du har hakat p� det m�rka Afrika. Och�n eller Yemay�?

S� ska vi bygga socialismen, med gudomarna i spetsen!

F�rl�t, men jag fick g� fr�n m�tet. I det h�r landet �r det alltid m�te.

De d�r m�tena l�ser inget.

Annars hade vi redan st�rtat imperialismen och alla dess anh�ngare.

Och byggt kommunismen, socialismens �vre fas.

Sista steget f�r m�nsklighetens sociala utveckling.

Rafa, drick med m�tta. Sist vi skulle se Serrat var du stupfull.

- Minns ni inte det? - Jo, vi har redan tagit upp det.

Fan, mitt i allt! V�nta lite, grabbar!

Det �r f�retagschefen.-Hall�?

Den h�r whiskyn finns inte i Spanien, och jag har druckit en del.

Varf�r gjorde du det?

F�r att dr�nka dina sorger eller d�va ditt d�liga samvete?

Tania, g�r mig en tj�nst...

Jag ska h�lla tyst.

- Det som h�nde mellan mig och Angela... - Nej, det som h�nde Angela!

Vissa fr�gor �r s� skr�mmande och de f�r blodet att isa.

Men s�g mig en sak... Var h�ll du hus n�r Angela var d�ende?

Du vet inte hur Angelas sista m�nader var, men det vet jag. Du har ingen aning.

- Jag ska s�ga dig en sak. - Nej, s�g inget.

- Du har ingen r�tt... - Vem fan tror du att du �r?

L�gg av nu. Vi �r inte h�r f�r att st�lla n�n till svars. F�rst�tt?

- Det �r match. Vem spelar i kv�ll? - Jag ska fr�ga experten.

- Julio C�sar? Vem spelar i kv�ll? - Industriales mot Santiago!

Jag vill se en basebollmatch.

- I Spanien vet de inte vad en homerun �r. - Sluta prata om Spanien nu.

Jag har bott d�r en tredjedel av mitt liv. Jag vill det f�r att ni �r mina v�nner.

Alla tror att s� fort man drar h�rifr�n, faller det manna fr�n himlen.

F� mig inte att gr�ta.

Jag �verlevde min f�rsta vinter d�r tack vare ett par nunnor-

-som gav mig en d�d mans rock.

Sov du med nunnorna, din snuskhummer?

Sn�lla du, Eddy...

Det var inte l�tt. Jag ska ber�tta.

Mitt f�rsta jobb var som nattvakt p� ett lager.

Jag bodde d�r i ett litet h�rn d�r de lagrade gaffeltruckspallar.

Jag tv�ttade mig hos en marockan, i hans lilla rum.

Han var dagvakt s� han hj�lpte mig.

Jag fr�s n�t oerh�rt p� lagret.

Sen b�rjade jag jobba dagtid med kubanen Jesus och m�lade fasader-

-men s� klart utan att ge upp nattarbetet.

Sen gick det b�ttre. Jesus k�nde en advokat som han gjorde ett avtal med.

Jag m�lade hennes hus och hon fixade arbetstillst�nd.

- Jesus m�ste ha kommit fr�n himlen. - Han var min r�ddare.

�ven om han var ett svin och betalade mig bara h�lften.

Vilken skitst�vel! Och jag som trodde p� Jesus.

Det v�rsta var att jag trodde att det var helt normalt.

- Jag blev behandlad som en utl�nning. - Ja, men nu �r du spanjor.

S� klart jag �r det. Hundra procent �kta, f�r fanken!

S� fort jag fick mina papper b�rjade jag jobba som l�rare, och d� blev allt b�ttre.

- Som i en mexikansk s�pa. - Verkligen.

Nu �r historien slut, fr�ken.

Jag ville bara att ni skulle lyssna.

Och? Ska vi b�rja gr�ta nu, eller?

Kom igen, Amadeo. Du kom upp dig.

Det �r ett mirakel att l�rare �verlever h�r med den skitl�nen de f�r.

Nu r�cker det. Ni ska slippa h�ra mitt skitsnack.

Jag ska h�lla tyst nu, f�r jag har inget att klaga p�.

Jag har en fin rock, tak �ver huvudet, en dator med uppkoppling dygnet runt.

Jag har varit i Frankrike, Holland och i Italien.

Men vet du en sak? En sak som du inte vill h�ra.

Jag �r oerh�rt ensam och uttr�kad.

D�r kan jag inte ber�tta om Italien som jag g�r f�r er.

Och v�rst av allt �r att jag inte har kunnat skriva n�t.

Ingenting alls.

Och jag att m�la. Allvarligt talat.

Och se p� mig, jag har ju inte �kt n�nstans.

Varf�r m�lar du inte som f�rut, Rafa?

L�gg av...

Jag vet att ni tror att det �r s� enkelt.

Men du vet hur det �r.

N�r n�nting brister inom en...

...d� �r det sv�rt att laga det.

F�r min del verkar det vara best�ende.

Skrev inte du en teaterpj�s?

Det jag skrev var rena skiten. Den var redan f�rdigskriven n�r jag �kte.

Jag var r�dd att bli som andra.

Folk som inte hade n�t-

- och �kte utomlands och hittade p� historier utan verklighetsf�rankring.

I Kuba fanns bara f�rnedring och el�nde, och h�r blev de f�rf�ljda.

Du hade kunna skriva om skitst�veln Jesus.

Eller om marockanen som r�ddade dig fr�n kylan. Om dina upplevelser.

Det var det jag gjorde. Jag ville skriva om det som h�nde mig d�r.

Vad kan jag s�ga om Spanien?

Efter 16 �r d�r f�rst�r jag dem fortfarande inte.

Jag b�rjade skriva p� tre romaner, den ena s�mre �n den andra.

Det enda som jag fick ur mig var bitterhet och ilska.

Jag vill inte skriva om s�nt.

Det var v�l det du k�nde d�, bitterhet och ilska.

Det �r en del av livet. Det du l�mnade.

Lyssna p� henne noga. Hon �r expert p� det d�r.

En sak �r att inte skriva om vissa �mnen, en annan att inte kunna skriva alls.

H�r skrev du n�r allt var f�rj�vligt, mitt under den v�rsta krisen.

Folk svalt och det fanns ingen el.

De var som galna och f�rs�kte fly i baljor �ver vattnet.

- Och du skrev �nd�. - Ja, det var det verkliga livet.

F�r att kunna skriva d�r var jag tvungen att minnas det, och det ville jag inte.

Jag ville sudda ut mitt minne.

- Men hur kan man skriva utan det? - Det var det dummaste jag har h�rt...

Jag h�r vad du s�ger, men jag f�rst�r inte alls vad du vill s�ga.

Varf�r stack du, d�?

Mysteriet Amadeo.

Jag undrar en annan sak.

Varf�r kom du inte n�r du borde ha kommit?

S�g sanningen.

Varf�r kom du inte n�r Angela blev sjuk?

Eller trodde du att dina ynka fyra pesos skulle bota hennes cancer?

Trodde du det?

Tania...

Tania, jag jobbade bara f�r att kunna skicka henne pengar och medicin.

Dag och natt. Hela j�vla dagen, och ibland svalt jag ocks�!

Och det jag trodde...

...det har du ingen aning om.

Sn�lla, vi pratar inte om det.

Det �r nog b�st s�.

Fan, jag ska st�nga av mobilj�veln!

Om de vill f� tag i mig, s� f�r de skicka hit polisen.

Av jublet att d�ma s� verkar Industriales ha vunnit.

Om de vann, s� kommer de s�tta eld p� hela Havanna.

Inte en enda bit kvar... Som Sn�bollen brukade s�ga:

"De b�sta festerna i Havanna gick �t skogen utan is."

- Jag ska se om det finns mer. - Nej, jag g�r. Jag orkar inte se det h�r.

Pratar inte skit om mig.

Den stackaren... Hon har blivit tokig.

- Alla blir inte s� n�r barnen sticker. - Se bara p� mig.

Jag har f�rlorat tre av fem. Tre av mina d�ttrar...

Fasten seat belts!

- S� hon h�ller p� med santer�a? - Det hj�lpte henne n�r hon var nere.

- Xiomara fick henne att b�rja med det. - S� hon tror ocks� p� s�nt?

Kyrkorna �r �verfulla. Alla tror p� sina gudar.

De d�r gudarna kanske kan hj�lpa henne, f�r s� h�r kan hon inte forts�tta.

Angelas d�d m�ste ha p�verkat henne.

- Sluta prata om det d�r nu. - F�r jag inte s�ga vad jag vill?

Varf�r m�ste man alltid s�ga, t�nka och g�ra som alla andra i det h�r landet?

Jag d�dade inte Angela.

Hon r�kade bara bli sjuk, och jag kunde inte komma.

- F�rs�kte du ens? - Nej, och vet du varf�r?

Jag var r�dd att inte bli insl�ppt, eller att sen inte bli utsl�ppt.

Skitsnack! Vet du n�n som har kommit in och sen inte blivit utsl�ppt?

Angela var d�ende.

Hon skulle ha d�tt oavsett. Kan du f�rst� det?

Hon var min fru, inte din. Hon var mitt problem.

Om ni forts�tter dra upp det h�r, s� sl�r jag p� mobilen igen.

F�r i helvete! Kolla, utan is!

Har du n�n tjej d�r?

Jag har en katalanska som jag brukar...

Men �ven det �r sv�rt d�r.

Vad d�? Att ligga med en katalanska?

Sluta larva dig! Jag menar allvar. Spanska kvinnor �r mer komplicerade.

N�r man g�r ut med dem en andra g�ng, fr�gar de-

- om man �ger eller hyr sin l�genhet, eller n�r man t�nker gifta sig med dem.

De t�nker fortfarande bara p� det. K�rringar �r medeltida.

N�r jag g�r ut med mina kompisar i Madrid f�r att dricka ett glas-

- dr�mmer jag om att vara i Havanna och dricka d�lig rom-

-snacka skit och bli stekt av solen.

Och f� bevittna en brutal slakt som den d�r.

S� �r det.

Om du vill snacka skit, s� r�kna med oss. Det �r det enda vi har kvar.

En annan sak som jag aldrig gl�mmer-

- �r alla n�tter som vi satt uppe och pratade om att f�r�ndra v�rlden-

-och vi trodde verkligen p� det.

Jag �r f�r gammal f�r att fantisera om s�nt l�ngre.

P� den tiden var det fullt �s, och vi kunde t�nka.

Vi �r bara ett g�ng gubbj�vlar.

Det kan ni vara sj�lva! Jag k�nner mig inte alls gammal.

Amadeo, sluta gn�ll! Det r�cker nu. Du g�r ju inget annat!

Det �r som det �r.

Naivitetens glada tid �r f�rbi nu. D� man trodde p� allt.

Men det vi gjorde var ju historiskt. Vi skulle skriva historia!

Vi var ju v�rldens ledljus!

Ja, det �r m�jligt. Vi kanske skrev historia p� riktigt.

Den var bra!

Skratta b�st ni vill, men l�t mig s�ga en sak:

Vi trodde verkligen p� det vi trodde.

- Vi kunde inte g�ra annat �n att tro. - Det gjorde vi verkligen!

Det vet du. Vi ville studera f�r att leva b�ttre och bli b�ttre.

Du var arg f�r att du inte blev m�nsterelev-

- f�r att du lyssnade p� amerikansk musik!

Ja, jag blev arg, f�r jag visste att jag var det.

Jag ville ocks� vara en ungdomsrebell som ni andra!

D�r ser du. Du trodde!

Hur hade du kunnat bli det n�r du aldrig kunde knipa k�ft?

Att lyssna p� musik r�ckte inte. Alla skulle veta att han lyssnade p� Beatles.

Amadeo och jag fick aldrig problem p� grund av det vi l�ste.

F�r vi gjorde det i tystnad. Man ska g�ra det i tystnad, Rafa.

- Orwell. - Cabrera Infante.

Vargas Llosa.

Jag har n�t. Vi f�r se om du minns.

"Samtal i katedralen." Nu ska vi se.

"Fr�n porten till 'La Cr�nica...'"

"...blickar Santiago k�rleksl�st ut �ver Avenida Tacna:."

"Bilar."

"F�rgflagade byggnader i olika stil."

"Skelett av ljusskyltar som sv�var i diset. Den gr�a middagstimman."

"Och d� fr�gade han sig:."

"N�r hade det g�tt �t helvete f�r Peru?"

Vilket bra minne!

H�r kommer isen.

Eddy...

- Minns du Perdomo den stelbenet? - Han med macheten?

- Tror du att han var b�g, eller? - Absolut! Han tittade aldrig �t mitt h�ll.

Praktikens sanningskriterium.

Sl�pp mig. Du hade din chans.

Amadeo, nu ska vi se om du minns den h�r.

Tania, den h�r �r bara f�r dig.

Minns du?

Ni tar k�l p� mig, grabbar.

Vi har inte dansat p� �ver 20 �r.

- Varf�r vill du dansa med mig? - F�r att du �r min v�n.

F�r att du �r tokig. F�r att du �r tokig i The Mamas och the Papas.

- Och du kommer att vara det livet ut. - Kom hit nu, Rafa.

Vet ni vad den d�r idioten sa? Ska jag ber�tta?

Han sa att han vill stanna h�r. Han vill inte tillbaka till Spanien.

Ber�tta f�r dem.

Driver du med oss?

Min broder...

Du vet inte hur l�get �r h�r. Du vet inte vad du ger dig in i.

Du kommer �nd� inte att f� stanna.

S� fort ditt visum g�r ut, s� s�tter de dig p� planet. �t skogen igen.

Jag sa �t Amadeo att det �r dumheter.

Jas�? S� du visste?

De kan inte kasta ut mig, f�r det h�r �r ocks� mitt land.

F�rst�r ni? Mitt land.

Vill du verkligen kr�ngla till det?

F�rs�ker du vara naiv eller cynisk? Om de vill, s� kastar de ut dig.

Den dagen du stack, �r det h�r inte l�ngre ditt land. Vet du inte det, eller?

Jag skiter i det, f�r jag vill stanna. Ingen kan hindra mig.

Jag vill inte h�ra mer. Det �r bara s� dumt, s� fruktansv�rt dumt.

Amadeo, hade du redan best�mt dig sist vi s�gs i Spanien?

- Varf�r sa du inget? - Nu f�r du fan f�rklara dig!

Jag beh�ver inte f�rklara n�t. Inte ett j�vla dugg!

Vet ni varf�r jag vill stanna? F�r att jag har lust med det, och inget annat.

N�n g�ng i livet m�ste man v�ga g�ra det man vill-

- och inte undvika det bara f�r att man �r r�dd.

Du �r en riktig jubelidiot, Amadeo.

Det �r helt r�tt.

Att g�ra det man vill, om det s� �r en g�ng i det h�r sketna livet.

Kasta ner nycklarna!

- Vad sa du, din skit? - Kasta ner nycklarna.

- Ber�tta f�rst var du har gjort. - Jag har jobbat.

Jobbat? S� h�r sent?

Ditt svin! Du har inte alls jobbat! Du har varit med den d�r horan!

R�sten av v�rldens mest bildade befolkning.

T�nk att jag till och med saknade det h�r ov�sendet.

- Jag f�r s�n lust att ta en sup. - T�nk inte ens tanken.

Amadeo, allvarligt talat...

Vad fan t�nker du leva av om du stannar h�r?

Vad som helst.

F�da upp grisar?

Arbeta i en hemlig verkstad och tillverka batterier med Aldo?

- Se bara hur f�rst�rda hans h�nder �r. - L�t mig och mina h�nder vara.

Rafa, jag dog inte av hunger h�r under krisen eller av kylan i Spanien.

Det som kan h�nda mig h�r, skr�mmer mig inte.

Jag vill stanna h�r f�r att skriva.

Jag vill k�nna mig som en f�rfattare, f�r det har jag inte k�nt p� m�nga �r.

Det �r det v�rsta som har h�nt mig.

S� du tror att bara f�r att du �terv�nder s� kommer du att bli f�rfattare igen?

Som att b�rja r�ka igen.

Jag vill i alla fall f�rs�ka.

Hur som helst... Det finns en viktig sak du ska veta.

Det h�r inte l�ngre landet vi v�xte upp i.

- Som du l�mnade f�r 15 �r sen. - 16!

- Det �r ov�sentligt. - Jo, det �r ett �r till.

Okej d�, 16 �r sen.

Hur som helst... Det h�r landet �r inte l�ngre som det var.

Tro mig.

Ingen vet vart fan det �r p� v�g n�nstans.

Visst, Rafa. Det h�r �r inte paradiset.

Men man klarar sig och lever vidare.

Jag klagar inte. Inte allt f�r mycket, i alla fall.

Ja, och det st�mmer att batterierna f�rst�r mina h�nder.

Men jag livn�r mig p� dem.

Och �ven om ingen annan bryr sig, s� �r jag fortfarande Aldo Garc�a Ferr�n.

Jag �r svart, och jag bryr mig inte.

Jag �r ingenj�r, �ven om jag tillverkar batterier med st�ldgods.

Jag �r kuban och g�r till stadion som alla andra och ser n�r Industriales f�rlorar.

Vi som hejar p� Industriales �r �kta masochister.

Fy fan, vad det stinker grisblod!

Du stannar h�r. Du f�r inspiration och b�rjar skriva igen.

Och hur ska du kunna ge ut n�t? Var? N�r? Hur?

Eller ska du leva p� provision?

Det kan du gl�mma.

Amadeo, vad tror du att jag lever p�?

- Hon kanske har b�rjat hora. - Inte min l�n, i alla fall.

Det som jag tj�nar som �gonl�kare, r�cker ingenstans.

Jag lever p� det som min barn skickar fr�n Miami och g�vor fr�n patienter.

N�n ostbit h�r och n�n kyckling d�r, och n�n tv�l.

F�r h�r finns fortfarande tacksamhet.

Och du har r�tt. Det �r att hora. F�r att utbyta tj�nster...

Nej, att utbyta tj�nster �r att hora, b�de h�r, i Kina och i Hongkong.

Och du, d�?

Vad �r du?

Se p� din mobil, dina Ray-Ban-glas�gon...

Den d�r kavajen kostade nog �ver hundra dollar.

Och whiskyn som vi har druckit i kv�ll har du v�l inte betalat med din l�n?

Okej d�. Man g�r s� gott man kan, som man brukar s�ga.

Jag har faktiskt f�tt slita arslet av mig f�r att f� allt som jag har.

Jag vet. Det �r ocks� att hora, Eddy.

Jag har k�nt dig i evigheter.

- L�gg ner det h�r nu. - Nej, jag vill avsluta den h�r analysen.

Du sa att du ville bli f�rfattare eller journalist.

Talangen har du. Vad �r du, d�?

En tavla. En hantlangare.

Ett kugghjul.

Bara gud vet allt som du har gjort.

Allt som du har f�tt utst�-

- och alla l�gner som du har dragit f�r att komma dit du har kommit.

Och som gr�dde p� moset har du nog ett hemligt bankkonto utomlands-

-s� om det g�r snett...

...kan du dra h�rifr�n.

Du flyttar in hos ditt ex, med dina d�ttrar s� klart.

- Vad fan snackar du om? - S� du har inget bankkonto?

S� du �r allts� inte korrumperad?

�r det vad ni alla t�nker om mig?

Ni som bara klagar p� era liv.

Han d�r, som inte l�ngre kan m�la som han en g�ng gjorde...

Han m�lar f�rgglatt skit och s�ljer det billigt p� marknaden.

Amadeo som inte kan skriva i Spanien, eller blev r�dd f�r det han skrev.

"Spanjorskor �r s� sv�ra", och en massa annat skit.

Och du d�, Tania?

Du som pluggade s� att �gonen bl�dde f�r att sen bli en frustrerad l�kare.

Du fick tamejfan dina barn att fly.

Du �r bara bitter k�rring. D�rf�r f�r du dig inget rej�lt skjut!

Och jag �r bara en fr�ck opportunist. Ja, det �r jag.

Hellre �r jag en fr�ck opportunist-

- och inte klagar p� mitt och �ngrar mig som ni g�r, som om n�n stulit era liv.

De stal era liv f�r att ni till�t det, era idioter!

Nu drar jag!

Eddy... Eddy, v�nta!

Eddy, sn�lla du...

- L�t mig g�, Aldo. - Bli inte arg, kompis.

Vet du varf�r s�nt h�r h�nder dig? F�r att du �r en skitst�vel.

- S� jag �r det med? - Ja, det �r du.

Vet du varf�r?

F�r personen som du har skapat. Du har blivit en skrytm�ns.

- Du pratar om dina resor och allt du har. - Det r�cker nu.

Jag vet att du inte �r s�n, och det vet de andra med.

Du har alltid trott att du �r f�rmer.

Det �r inte sant, Aldo! Det har jag aldrig trott.

Det �r s� det verkar.

�r du klar?

F�r jag g� nu?

Du var f�r h�rd mot honom.

N�n var tvungen att s�ga sanningen.

Ska vi tacka dig nu, eller?

- Kan ni ber�tta vad som h�nde? - Eddy blev arg och gick.

- Gjorde ni n�t? - Ingenting, Fela. En struntsak.

Han skulle inte ha g�tt f�r en struntsak.

- Det var verkligen det. - Ni beh�ver inte ber�tta.

Ni har alltid varit jobbiga och outh�rdliga-

-men �nd� har ni varit v�nner i 40 �r.

Ska ni f�rst�ra det f�r en struntsak?

- Men mamma... - L�t mig avsluta.

Viktigast av allt �r att Amadeo �r h�r.

Viktigast av allt �r v�nskapen.

Det �r ett privilegium.

Nu har jag pratat klart.

Jag g�r och ser till b�ngrytan.

Ni f�r ta resten sj�lva.

- Jag trodde att du skulle servera oss. - Vars�god, d�r �r tallriken.

S� fint mitt bord �r med alla mina barn!

F�rl�t, jag gl�mde ta den.

- Vet ni vad jag har i mina svarta b�nor? - Kummin?

Nej, jag h�ller p� lite olivolja p� slutet.

Av den goda sorten som jag fick av Eddy f�r ett tag sen.

- S�tt dig och �t med oss. - Nej, inte klockan elva p� kv�llen.

Det �r f�r sent.

Jag har redan �tit lite maniok. Det r�cker gott och v�l f�r mig.

- Ska du g� och sova, mamma? - Snart.

Ni f�r se till och duka av och diska.

Inga problem. Det ordnar jag.

Fela, du �r b�st.

Och jag hoppas att du alltid forts�tter att vara som du �r, Amadeo.

Och ni andra med.

Det r�cker f�r mig.

F�r inte f�r mycket ov�sen och t�nk p� grannarna.

Javisst.

- Vem har betalat allt? Var det Eddy? - Amadeo!

- Han tog med vinet fr�n Spanien. - Tack s� mycket, kompis.

- Tania, kan jag f� lite mer b�nor? - Jag v�grar servera hela kv�llen.

- Bara lite grann. De �r s� goda. - Du �r s� jobbig.

Tack ska du ha. Du �r en riktig p�rla.

Kommer ni h�g under krisen n�r Xiomara gjorde biffar av grapefruktskal?

- De smakade skit. - Jo, men alla �t dem �nd�.

Aldo, n�r blev du intresserad av kaktusar? Jag visste inte det.

Psykoterapi.

De st�ngde fabriken, Xiomara bad mig att dra �t helvete och pappa dog.

Allt gick �t skogen f�r mig. Jag var som en kaktus med taggar...

Den som du gav mig �r s� fin.

S� klart den �r fin. Det �r en violsj�borrekaktus.

Men den har inte f�tt en blomma.

Jag sa ju �t dig att ta ut den. Den vill ha mycket sol.

- Jag har inte tid f�r s�nt. - Det h�r �r moderplantan.

- Vad sa du att den hette? - Violsj�borrekaktus.

Det finns tolv olika sorter. Den kallas s�.

Kallas den s�? D� m�ste det vetenskapliga namnet vara v�rre.

Min heter Pepe.

Det var under en m�rk period n�r jag inte kunde se n�n ljusning.

Xiomara bad mig dra �t helvete.

Hon tog med sig allt. Precis allt.

F�rutom Yoenis, f�r han ville inte f�lja med.

Jag fr�gade henne varf�r, och hon sa att jag var en misslyckad idiot.

Jag var blind och s�g inte att vi h�ll p� att sv�lta ihj�l-

-f�r jag trodde att allt skulle l�sa sig.

Hon ville inte v�nta p� det, i alla fall inte med mig.

Det v�rsta av allt �r...

...att hon hade r�tt.

- �r hon fortfarande ihop med italienaren? - Ja.

Han �r urgammal. Men han �r inte misslyckad som jag, och han har pengar.

Hon fyller magen och f�r allt hon pekar p�.

Om inget annat kan fylla henne, s� f�r hon fylla sin mage.

I dag spottar du gift som en huggorm. Jag trodde att Xiomara var din kompis!

- Du har i alla fall Yoenis. - Ja, och br�nnskador p� h�nderna.

Vad trodde ni? Att jag skulle g� miste om Felas svarta b�nor?

Jag h�mtar en tallrik.

Jag kan servera dig.

- Hur vill du ha dem? - P� riset, som den d�r idioten.

- Vem vann matchen? - Det skedde ett mirakel.

Industriales vann med 6-2.

- Kan vi g� till stadion i morgon? - Jag kan skjutsa dig om du vill.

Kommer ni ih�g n�r Marquetti gjorde homerun och vi vann m�sterskapet?

- 1986. - Hur kan jag gl�mma n�t s�nt?

Det bevarar jag djupt i mitt hj�rta och sinne.

Ska vi �ka till stranden i morgon?

I s�na fall vill jag �ka till Varadero.

Jag jobbar i morgon.

- Den enda kubanen som jobbar h�r. - Det �r han.

Du beh�ver lite vin.

Titta vem som �r h�r!

Vilken snygg frisyr!

Hej, Tania.

Ge mig en kram. Jag har inte sett dig p� evigheter.

Det var som fan!

N�r jag s�g dig sist var du bara en liten grabb.

- F�rl�t mig... - Min tjej. Hon heter Leidiana.

- �r hon sl�kt med Lady Di? - Vem d�?

Gl�m det.

Jag kommer ih�g dig, men jag trodde att du var l�ngre.

Han blev kortare med �ren.

Kommer du verkligen ih�g mig? Jag tror att du var fem sist vi s�gs.

Du och Angela tog mig till ett hotell i Varadero.

Det var d� jag vann novellt�vlingen. Kommer ni ih�g det?

V�nta lite... Du var inte mer �n tre eller fyra d�.

- Han var v�l fyra. - Eller hur?

Det fanns ett bilspel p� hotellet, som Playstation.

Han ville inte ens bada. Han ville bara spela det d�r skitspelet.

Det kostade en peso var tionde minut. Jag blev n�stan ruinerad.

Det gick inte p� mynt, bara sedlar. En riktig pengaslukare!

- Har ni �tit? - Vi �r vr�lhungriga.

S�tt er h�r, bredvid Amadeo.

Ta vad ni vill. Det finns lite av allt.

Det finns k�tt, sallad, b�nor, maniok och friterad banan.

Yoenis, h�r f�r du. Inget s�rskilt, men jag hoppas att du gillar den.

Den �r skitsnygg! Tack ska du ha, Amadeo.

Titta hit.

- Och en med Amadeo. - Det r�cker nu, Eddy.

Kom igen nu.

En till.

Klart.

- Det �r en Lacoste. - Det var en fin present.

- Men han l�r s�lja den redan ikv�ll. - Snacka inte skit.

Jag k�nner honom alltf�r v�l.

I hans �lder skulle jag ha gjort vad som helst f�r en tr�ja och ett par jeans.

- Vem vill ha lite whisky? - Jag.

- Var det festen du pratade om? - Ja, jag sv�r vid din mamma.

Bj�d ni henne inte? Hon hade nog g�rna kommit.

- Det tror jag inte. - Det tror jag. Hon vill tr�ffa Amadeo.

Det finns gott om tid f�r det, f�r han kom f�r att stanna.

- S� du ska stanna h�r? - Javisst.

Ni sk�mtar bara med mig. Ska du verkligen stanna h�r?

- Varf�r d�? - Bara d�rf�r.

F�r att jag �r f�dd h�r och jag vill stanna.

Jag vill h�rifr�n.

- Yoenis, vi pratar inte om det nu. - Alla vet om det. Det �r ingen hemlighet.

- Tyst med dig. - L�t honom prata.

Nej, jag har redan sagt vad jag vill s�ga.

Jag ska ge dig ett r�d, �ven om jag �r gammal. Du f�r lyssna om du vill.

H�r har du din mamma, din pappa och din farmor.

- De skyddar dig. - Ja, jag �r v�ldigt skyddad.

Mamma stack och l�ste sitt problem och pappa har knappt n�t att �ta.

Och jag har inga pengar f�r att g� ut med min tjej.

S� du vill ge dig av... Studerar du inte fortfarande?

Inget plugg, inga pengar. Han varken studerar eller jobbar.

Folk jobbar f�r sig sj�lva. Man �r galen om man jobbar f�r en skitl�n.

- Jag jobbar, men jag �r inte galen. - Inte det?

H�rdu, b�rja inte nu igen.

Hon �r helt klart galen! Hon �r heltokig.

Den h�r f�rbannade segelduken!

S�g ni hur Lady Di tryckte i sig? B�de mat och whisky.

- Det engelska hovet har f�r�ndrats. - Du har s� r�tt.

Jag m� vara gammal, men hur fick hon p� sig byxorna?

S� h�r:

P� tal om n�t annat.

N�r jag fr�gade Aldo om Yoenis, sa han att allt �r bra.

Jag f�rst�r inte.

Om man kallar det bra s�...

- Hur l�nge ska de spela skitmusik? - S� l�nge de vill.

Det h�r �r Kuba, min v�n. V�lkommen till djungeln.

Eddy hade hittat ett hotelljobb till Yoenis.

Sen b�rjade han stj�la med lagerkillen.

Eddy fick ta honom d�rifr�n, annars hade polisen tagit honom.

Vad sa Aldo?

Tryck inte p� den knappen. Han har det redan tillr�ckligt jobbigt.

- Aldo ger ju honom pengar. - Xiomara med. Hon gav honom en mobil.

F�r att h�lla honom lugn, s� att han inte ger sig av p� en flotte.

De f�rs�ker k�pa honom.

Ni maler p�. Jag vet vad ni pratar om.

Det �r v�l ingen tragedi. Ungdomar i dag �r likadana �verallt.

- H�r, i Spanien eller i Hongkong. - Men h�r borde det vara annorlunda.

Problemet �r det... Vi �terkommer alltid till samma tema.

Vi gjorde det vi trodde p�, men nu inser vi att vi sitter i skiten.

�ven du som var den som trodde mest. Alla h�r i Havanna t�nker likadant.

L�gg av, Rafa. Prata inte f�r mig.

Visst, men du vet att det �r sant.

Och du forts�tter med det. Lyssna noga p� mig:

Jag m�ste tro p� n�t, annars kan jag lika g�rna d�.

Forts�tt tro, min v�n. Du har alltid varit s�n.

D�rf�r krigade du i Angola. Du hittade ingen urs�kt f�r att dra dig ur.

- Du �kte f�r att du trodde. - Och jag har inte slutat tro.

Som tur var kom du tillbaka, men du har aldrig ber�ttat n�t om det.

Jag har inget att ber�tta. Jag �kte bara till Angola.

Jag s�g det man ser i alla krig.

Jag anser fortfarande att det var r�tt, vare sig ni gillar det eller inte.

�ven nu n�r allt �r som v�rst, s� beh�ver jag tro p� n�t.

L�t mig tro.

Jag vill tro att folk h�r f�rtj�nar b�ttre efter allt vi har f�tt genomlida.

Jag vill tro att min son kommer att finna sin v�g.

Folk har ingen anledning att �ka.

Familjer beh�ver inte splittras.

Aldo, min v�n...

Vakna upp! �ppna �gonen och titta.

Titta d�r. Ser ni?

Ta en bild.

Innan all den h�r skiten...

...g�r �t helvete.

Och du, Aldo, mitt i allt det h�r kaoset...

...kommer du att vara den siste som tror.

Eddy, min broder...

S� dum �r jag inte.

N�r jag �terv�nde fr�n Angola-

- ryktades det om att vissa generaler handlade med diamanter och elfenben.

De hade tv� eller tre kvinnor-

- och de skickade �deltr� till Kuba f�r att bygga sina hus.

Jag trodde att allt skulle g� �t helvete.

- Och �nd� fortsatte du att tro. - Nej, inte som f�rut.

Min godtrogna naivitet var redan f�rst�rd.

Det �r en till sak som jag inte har ber�ttat.

Det pappa sa ett par dagar innan han dog.

Den stackaren... Han var bara skinn och ben p� slutet.

Han sa att han hade ont, och jag trodde att det var p� grund av cancern.

Jag sa att jag skulle fr�ga om de kunde ge honom lite mer morfin.

Men han sa nej.

Han tog sig p� br�stet, eller det som fanns kvar av det...

Han sa att det var en annan sm�rta, f�r han visste inte om han hade gjort fel-

- eller om de hade lurat honom, vilket var �nnu v�rre.

Jag sa �t honom att gl�mma sm�rtan-

-f�r han hade inte gjort fel.

Han hade �tminstone inte gjort fel.

Du gjorde r�tt.

Din pappa var en k�mpe. Han hade stake och han var v�rd all respekt.

Kan ni f�rest�lla er gamlingen som h�r Yoenis prata?

Din pappa var tvungen att tro p� det d�r. Med Yoenis �r det en helt annan historia.

Se det positivt, han beh�ver inte kasta sig i havet f�r att ta sig h�rifr�n.

Han kan f� ett pass och �ka lagligt. Bara han f�r visum dit han ska...

- Och pengar. - Ja, s� klart.

Mig kan han inte r�kna med, f�r jag har inga pengar.

- Han r�knar med farbror Eddy. - Fan, det fattades bara!

Blir det fortfarande str�mavbrott?

Nu kom ljuset!

Inte rakt i �gonen!

Vad g�r du, ditt dumhuvud?

- Det k�nns som ett f�rh�r. - Jag slapp anv�nda mitt batteri.

- Ibland �r det bra att vara hantlangare. - De st�nger inte av mobilen.

Hantlangarens ljus!

Det var min sista utst�llning.

De skrev till och med en kort recension i en lokaltidning.

- N�r var det? - F�rra �ret.

Det var en skitutst�llning p� ett skitgalleri.

Men den som jag skulle ha gjort i Paris-98...

Den hade varit n�nting.

Jag fixade allt helt sj�lv, n�r allt var som v�rst h�r.

Jag slet som ett djur f�r att m�la de d�r tavlorna.

Det var den b�sta tiden i mitt liv.

Hur gick det? Vad sa de?

Ingenting.

Det var det v�rsta.

Intendenten hade gjort sitt val, och han valde inte mina tavlor.

- Pratade du inte med honom? - Det var inte han som best�mde.

Han gillade mina tavlor. N�n h�gre upp ville inte ha med mig.

P� grund av avundsjuka eller n�n kompistj�nst. Den vanliga skiten.

Sen blev en gallerist i Paris intresserad. Nej, vad g�r ni?

Den har jag redan sett. Du m�lade den innan jag �kte.

Den �r v�ldigt fin.

Varf�r fortsatte du inte m�la s� h�r?

F�r att jag inte kunde.

De fick mig att tappa lusten.

Jag fick en sjuhelvetes depression. Jag drack varenda dag.

Jag tr�ffade er knappt. Jag fattade inte att min fru stod ut med mig d�.

- Vad h�nde med galleristen i Paris? - Hon tog livet av sig.

Det var "en olycka".

Fan, det �r som en grekisk tragedi.

H�nde allt det h�r-98?

Det var strax efter att du �kte.

Det var mitt livs m�rkaste �r.

Men jag gav inte upp, f�r de skulle inte f� vinna.

S� jag b�rjade m�la en massa skit...

Efter det s� gick det bara utf�r.

Ingen ville st�lla ut mina verk.

Inget galleri bj�d in mig, varken h�r eller utomlands.

Inte ens bokf�rlagen l�t mig illustrera framsidor.

Allting gick �t helvete.

Jag ville bara d�.

Du lyckades n�stan.

Som tur var tr�ffade jag Karelia-

- och hittade en duktig l�kare, s� jag slutade dricka.

Karelia tog mig till och med till en sp�man.

Det �r sant. Han sa att de skulle kasta mig en livlina fr�n ovan.

Jag var inte s� �vertygad.

Jag visste att det inte skulle l�sa sig med afrikanska h�xkonster.

Men n�r jag b�rjade m�la igen var det annorlunda.

Jag vet inte riktigt... Det var som om de hade f�r�ndrat min v�rld.

Jag m�lar smakl�sa tavlor. Med mycket, mycket f�rg.

Det jag g�r nu �r bara skit.

Men det mest sm�rtsamma �r att det s�ljer.

Billigt, men det s�ljer.

Men du m�lar. Det g�r du.

Det �r inte att m�la. Jag g�r det f�r att tj�na pengar, som en hora.

Jag har t�nkt p� en sak i 16 �r.

Jag var den som skulle ha �kt. Jag, rebellen. Jag, gaphalsen.

Varf�r �kte du s� d�r? Du var med i en teatergrupp och du skrev.

N�r det v�l fanns n�n tidning blev du publicerad.

Ja, det �r sant. Du kunde �ka in och ut ur Kuba som du ville d�.

Varf�r �kte du egentligen?

F�r att jag var r�dd.

Vad pratar du om?

Samma r�dsla som fick Rafa att bli alkoholist-

-och inte kunna m�la som f�rut.

Samma r�dsla som fick dig att sluta skriva, Eddy.

S� var det inte.

- Jag hade aldrig kunnat bli f�rfattare. - Nej, du hade blivit den b�sta.

Du var r�dd f�r det som fanns inom dig. Precis som han och jag.

R�dslan �r f�rj�vlig.

Visst...

Det �r m�jligt att du har r�tt, men jag stack inte h�rifr�n.

Jag stannade och tog itu med saker och ting.

Men jag valde att s�ga till mig sj�lv:

"Jag ger mig fan p� det."

"Om jag inte kan skriva, s� ska jag i alla fall leva"-

- "och jag t�nker leva v�l."

Jag b�rjade s�ga ja till alla.

F�r det var vad alla ville h�ra.

Bara ja.

Att vi alla skulle s�ga ja.

Att vi skulle lyfta v�ra h�nder...

...och godk�nna allt.

Det st�mmer.

Jag blev aldrig f�rfattare.

Jag blev, som du brukar s�ga, n�n sorts hantlangare.

Men jag har f�tt resa mycket.

N�r folk svalt h�r och fick slita, kunde jag leva v�l.

Jag �kte bil �verallt. Jag �kte bil till flyget och sen tog jag in p� hotell.

Att allt det h�r bara �r skit...

...och att jag �r en skit...

...och att jag l�t dem g�ra mig till en skit...

Det �r sant.

De stal inte mitt liv, men de stal min dr�m att bli f�rfattare.

Men tamejfan inte mitt liv!

Eddy, du �r bara berusad, min v�n.

Nej, Rafa.

Jag �r alldeles klarsynt.

S� pass att jag inte vet var jag kommer att vara i morgon.

Vad tar det �t dig, Eddy?

Revisorerna granskar f�retaget. Det ser riktigt illa ut.

Tv� bokf�rare �r gripna.

- �r du inblandad? - B�de ja och nej.

Jag �r f�rsiktig, men f�r att l�sa n�t h�r m�ste man smutsa ner h�nderna.

De l�ter en h�llas, men vill de s�tta dit en, s� g�r de det.

- Vad t�nker du g�ra? - S�g mig du vad jag ska g�ra.

Vad kan jag g�ra?

Bara v�nta.

Eller be Tanias skyddshelgon att skydda mig eller rena mig.

Jag vet inte...

Eller...

Tror du verkligen att Eddy har n�t hemligt bankkonto?

Av Eddy kan man f�rv�nta sig vad som helst.

Jag vet inte.

�r det m�jligt att de kan gripa honom?

Vem vet i vilken h�rva han befinner sig?

Jag t�nkte mycket p� dig n�r dina barn �kte.

De �r n�stan vuxna nu.

De �r vuxna, men jag ser dem fortfarande som barn.

N�r deras pappa d�k upp hemma hos mig...

...och sa att han ville ha min till�telse att ta dem h�rifr�n...

Du kan inte ana vad jag t�nkte.

Hur fan kunde han tro...

...att jag skulle ge honom till�telse att ta dem h�rifr�n?

Jag hade ingen att diskutera med. Jag t�nkte p� alla f�r-och nackdelar.

Angela fanns ju inte l�ngre.

Du hade flugit din kos.

Eddy var i sin v�rld, Rafa hade blivit alkoholist...

...och jag kunde inte s�ga n�t till Aldo. Jag visste vad han skulle s�ga.

"L�t honom inte ta barnen. De f�r inte l�mna dig ensam."

N�r s�g du dem sist?

Det var...

Jag har tappat r�kningen.

De skickar mig pengar och...

Vad fan s�ger jag?

De skickar inga pengar, och jag har inga pengar f�r att bes�ka dem.

F�rst�r du?

De bjuder inte ens in mig. De flyttar ibland utan att meddela mig.

M�nga g�nger har jag t�nkt...

"Gode gud..."

"L�t mig d�."

Vet du vad det v�rsta �r?

Att man inte d�r.

Man blir kvar h�r.

Tror du att du tog r�tt beslut?

Det kan man aldrig vara s�ker p� n�r det g�r s� ont h�rinne...

Hur tror du det �r att leva med det?

Fy fan...

N�r jag �kte till Spanien...

...visste jag inte om jag skulle stanna.

Det var d�rf�r jag inte sa hej d�.

Om jag hade vetat att jag skulle stanna, s� hade jag nog inte sagt det �nd�.

S� klart.

- Du var r�dd att vi skulle anm�la dig. - Nej, inte alls.

Jag var r�dd att ni skulle r�ka illa ut.

Angela visste att det var m�jligt att jag inte skulle �terv�nda.

Det sv�raste var att l�mna henne h�r.

Men jag sv�r att jag inte hade kunnat g�ra annorlunda. Jag kunde inte �terv�nda.

Angela visste att jag inte kunde �terv�nda.

F�rklara en sak som jag funderat l�nge.

Hur fick du henne att inte s�ga, �ven n�r hon var som sjukast-

-att du var ett svin som l�mnade henne?

- Ber�tta nu. - Tania, jag...

Nej, inte med ord. Jag �r less p� det.

Hela kv�llen har du f�rs�kt f�rklara n�t som du inte kan.

Jag har f�tt nog. Nu g�r jag.

Grabbar, nu sticker jag.

Eddy...

- Skjutsar du mig? - Ska du redan g�?

D� g�r jag med. Jag �r helt slut.

Sn�lla, g� inte �n.

Jag har n�t att s�ga er.

Rafa, jag stannade i Spanien f�r att du skulle slippa problem.

- F�r att inte svika dig. - Hur d�?

Jag vet inte om ni minns det, men 1994-

- skrev jag i hemlighet en pj�s �t en teatergrupp i New York.

Jag tj�nade 500 dollar.

Jag gjorde det utan till�telse.

En dag n�r jag var full b�rjade jag ber�tta s�nt som jag inte fick.

Efter ett par dagar...

...kom en kvinna p� bes�k. Hon sa att hon hette Gladys.

Och inget mer.

Gladys.

Hon sa att hon arbetade p� kulturdepartementet-

- och att de visste att jag hade gjort n�t otill�tet.

Hon sa att om jag samarbetade med dem-

- s� skulle de gl�mma det som jag hade gjort.

Hon varnade mig.

De kunde kasta ut mig ur teatergruppen och gripa mig f�r de d�r 500 dollarna.

Vad har jag med det att g�ra?

Minns du hur illa det var i b�rjan av 90-talet?

Du var stor i mun, mer �n alla oss andra-

- och du b�rjade s�ga saker som de ogillade.

De var ute efter dig, Rafa.

De ville s�tta dit dig.

Och? Vad hade du med saken att g�ra?

Gladys d�k upp lite �verallt och st�llde fr�gor om teatergruppen.

Mest skvaller och struntsaker.

Vem var fjolligast och vem hade stulit en tygbit fr�n dekoren?

S�na saker.

Jag var s� dum att jag ber�ttade vissa saker.

Jag gjorde det.

F�r att jag var s� f�rbannat r�dd.

Jag b�rjade prata f�r mycket, och pl�tsligt en dag...

...bad hon mig att ber�tta om dig.

Vad ber�ttade du?

Vad i helvete sa du, Amadeo?

F�r att ta mig ur knipan och vinna tid, sa jag att vi inte hade setts p� l�nge-

- och att jag inte visste vad du h�ll p� med.

Men jag visste inte hur jag skulle ta mig ur det d�r.

Tv� veckor senare skulle teatergruppen turnera i Spanien.

Gladys var os�ker p� om de skulle l�ta mig �ka.

Hon sa att hon litade p� mig-

- f�r hon hoppades att jag f�rstod vad hon hade gjort f�r min skull.

Vi skulle prata om det n�r jag �terv�nde.

D�rf�r stannade jag, Rafa.

D�rf�r kunde jag inte �terv�nda.

Angela visste att jag var i knipa.

Det var hon som bad mig att inte �terv�nda.

N�r jag sen stannade skrev jag till henne och bad henne att inte s�ga n�t till n�n.

Jag skulle f�rs�ka ordna s� att hon ocks� kunde �ka.

Sen blev hon sjuk.

Hon ber�ttade det aldrig f�r n�n.

Inte ens f�r dig, Tania. Du var som en syster f�r henne.

Inte heller n�r hon l�g p� sin d�dsb�dd.

Kan ni t�nka er?

Efter tio �r i Madrid var jag r�dd att st�ta p� Gladys-

- och jag blev alldeles svettig om h�nderna.

Sv�r p� att du s�ger sanningen.

Jag sv�r p� Angelas minne.

Varf�r sa du inte det tidigare?

F�r det hade varit v�rre f�r oss b�da.

V�rre? Det som h�nde var det v�rsta som kunde h�nda.

De f�rst�rde ditt liv och sen f�rst�rde de mitt.

Vem fan var den d�r Gladys som kunde f�rst�ra v�ra liv s� d�r?

Varf�r sa du inget tidigare?

Det har jag fr�gat mig i alla dessa �r.

Borde jag tacka dig nu?

Jag antar att du blev kvar d�r p� grund av mig.

F�r att hj�lpa mig �kte du inte hit n�r Angela �nnu levde.

Kasta inte skuld p� n�n. Ingen av oss ska k�nna n�n skuld.

Vad d�? Vi har trott hela v�rt liv, men de fick oss att leva i skr�ck!

Vet ni varf�r?

F�r att vi ville tro, och d�rf�r sa vi inte ett dyft.

Vi skulle vara renhj�rtade och �rliga!

De j�vlarna visste det s� v�l, och d�rf�r fick de oss att leva i skr�ck.

Vet ni vad det b�sta var med den h�r historien?

F�r cirka ett halv�r, i Madrids tunnelbana-

-s�g jag en kvinna som liknade Gladys.

Mina h�nder b�rjade darra direkt. Hon var alldeles f�r lik henne.

De fortsatte att darra. Jag kunde inte beh�rska mig.

Den d�r f�rbannade r�dslan som hade f�rf�ljt mig alla �r.

Men trots det, satte jag med bredvid henne.

Jag fr�gade henne om hon k�nde mig.

Hon svarade nej.

Jag fr�gade henne om hon hette Gladys.

Hon skrattade och svarade nej.

Men n�r hon b�rjade skratta, f�rstod jag att det var hon.

Jag hade s�n lust att ge henne stryk.

Hon hade l�mnat landet.

Hon hade l�mnat Kuba.

Samma kvinna som hade satt skr�ck i mig f�r de d�r 500 dollarna.

Jag stannade upp.

Jag bara stannade upp och tittade p� henne.

D� ins�g jag att hon inte l�ngre hade n�n makt �ver mig.

Jag var inte r�dd f�r henne l�ngre.

Det var d� jag best�mde mig f�r att �terv�nda.

Till mitt hem.