Original subtitles

Jag blev journalist för att jag brinner för-

-att avslöja orättvisor genom att avslöja...

Nej, inte två "avslöja".

Jag blev journalist för att jag brinner för att visa på orättvisor-

-genom att avslöja maktens män... Vänta. Maktens män och kvinnor...?

Jag blev... jag är journalist för att jag brinner för-

-att avslöja orättvisor och jag vill skaka om i maktens korridorer.

Ge mig chansen, så kommer jag att stå upp för den lilla människan-

-och ge din tidning en plats i journalistikhistorien.

- Här. - Tack, Becka.

Nu är detta Dagens Nyheter. Vi har en plats i den journalistiska historien.

Du har ju inte jobbat som journalist.

Jag har skrivit nästan en hel roman som handlar om en journalist-

-och så har jag A i nyhetsjournalistik.

Vi bevakar allt möjligt. Det kan vara gamla klassiker och moderna elbilar.

- Vilken modell föredrar du att köra? - Ja, jag har ju inget körkort.

Men självkörande bilar kan bli mitt bevakningsområde.

Varför skulle Våra Katter vara med och skaka om i maktens korridorer?

Fin katt.

Jävla skitvecka! Varför förnedrar jag mig för jobb jag inte ens vill ha?

Det är fan självskadebeteende.

De borde vara tacksamma för att jag vill jobba på deras skittidningar.

Becka på DN Kultur...?

Är det där min t-shirt?

- Gud, förlåt... - Nej!

Hanna, vänta.

Hanna! Kom tillbaka! Kom tillbaka, så får vi prata om det!

Alla tre. Hanna!

- Hej, Hanna. - Hej, pappa.

- Har det hänt nåt? - Tobbe har varit otrogen.

- Vad säger du? - Vad har hänt?

- Det är slut. Vad gör jag nu? - Skitstövel. - Det är slut med Tobbe.

- Hur gör du i natt då? - Jag vet inte.

- Har du nånstans att ta vägen? - Jag får sova hos en kompis.

Du får höra av dig om det inte skulle lösa sig.

Men du, Hanna... Vi kommer precis från hemmet.

Farmor orkade inte längre. Hon dog för en timme sen.

Pappa, jag är så ledsen för din... skull.

Vi kom precis innanför dörren här. Kan jag ringa dig om en liten stund?

- Mm. Jag älskar dig. - Jag älskar dig.

Fan!

Flytta på dig!

Vad bra att du viskar så ingen märker att du är sen.

Kära vänner. I dag står jag inte här bara som präst-

-utan också som ett barn, en son som tar farväl av sin mor.

Det är inte alltid så lätt för barn och föräldrar att förstå varandra.

Och så var det nog också för oss, lilla mamma.

Men det finns en som förstår allt, en som är allas förälder.

- Gud. - Du är hos Gud och du har fått ro.

Tack för allt, lilla mamma.

Kommer ni efteråt?

Nästa gång farmor dör tror jag att du kommer i tid.

SEXINSTRUKTÖR

Snygg t-shirt. Passande.

Den är svart och har ett budskap. Två saker som farmor gillade.

- Åh! Säg hej till Hanna! - Nej...!

- Hej, Hanna! - Hanna? Hej.

Hej.

Det var så himla länge sen. Hur är det med dig?

- Bra. - Det känns som för hundra år sen.

Hur går det med jobbet och kärleken? Är du ihop med nån? Har du barn?

- Ja, har du det? - Nej, jag... jag har inga barn.

Jag har valt att satsa mer på att jobba i stället.

Vad jobbar du med nu?

Jag tackar nej till journalistjobb för att satsa mer på författandet.

- När kan man läsa din bok då? - Snart.

- Vi ska gå in nu. - Tjena, Hanna.

- Hej, hej. - Vad kul att du kunde komma.

Jag kunde inte skicka nån inbjudan. Du svarade inte på min vänförfrågan.

Jag är inte här för dopet, utan... Vi har haft begravning för farmor.

Vad tråkigt.

Hur kan man lägga ett dop efter en begravning?

- Det blir ju dålig stämning. - Välkomna. Roligt att se er.

- Ska vi gå? - Ja.

- Hej då. - Hej då. Vi ses.

Ja... Begravningskaffe. Sen är den här dagen över.

Nämen, lilla vännen. Du, hon var gammal.

- Hon har det bättre nu. - Jag kunde inte ens komma i tid.

- Men du kom och det är huvudsaken. - Och så Moa och de...

"Har du ingen man, har du inget barn, har du inget liv?"

Jag borde gå tillbaka och berätta att jag är arbetslös och hemlös.

Bry dig inte om dem. De är säkert bara avundsjuka.

Säkert...! Jävla Becka på jävla DN Kultur.

Sch, sch, sch, sch.

De har ju rätt. Jag har inget liv.

- Men du vill väl inte ha deras liv? - Nej, men ändå.

- Jag vet inte vad jag ska göra nu. - Kom, gumman. Kom, kom.

Hanna, så här... Du vet, det är sånt här som händer i livet.

- Vi kommer att ordna det här. - Hur då?

- Du kanske ska flytta hem ett tag? - Aldrig i livet. Nej!

- Här är Hannas mamma Eva. - Jag är väl din mamma också?

Jag är inte lika framgångsrik som skjutjärnsreportern Hanna.

Du har städat inför hemkomsten. Är du nöjd med resultatet?

Nu tror jag att de kommer.

Det är Hanna Jacobsson som flyttar hem igen.

Trots sitt dramatiska löfte om att aldrig göra det.

Slutar du prata stockholmska nu? Hur känns det att komma hem?

- Bra, tills jag såg dig. - Hjälp till och bär.

Flytten hem verkar ha skett med Svenska kyrkans fordon.

- Ska skattebetalarna stå för detta? - Sluta nu, David. Vi har kört långt.

Hanna Jacobsson flyttar hem till ett vikariat på Västnytt-

-tack vare hennes kära pappas kontakter.

De behövde vikarier. Helga blev jätteglad när jag berättade om Hanna.

Av kristlig barmhärtighet gav hon prästens dotter en omotiverad chans.

- Kan jag få en kommentar, Hanna? - Sluta!

Ska jag påminna om att du flyttade 25 meter till föräldrarnas garage?

Har man inga ambitioner, så man kan inte misslyckas.

- Jag har inte misslyckats. - Nej, så klart du inte har.

Du har kämpat länge och tagit dig ända hit.

- Aj! - Aj!

- Det var du som började. - Gå ut ur mitt rum!

- Ska vi se nån film i kväll? - "När Harry mötte Sally"?

- Men vilken idé. - En film man gillar byter man inte.

Dessutom är filmer gjorda de senaste 30 åren sjukt överskattade.

Tack för maten, den var god. Hälften spydde, resten dog.

Tar du med dig den här ut?

Hanna, jag tänkte att om du tycker att det blir trångt här nu-

-så kan du ju bo i farmors hus. Vi säljer det inte än på ett tag.

- Om du vill ha lite privatliv. - Jag har väl inget privatliv?

Ska vi spola direkt till Harrys kärleksförklaring?

"When you want to spend the rest of your life with somebody"...

..."you want the rest of your life to start as soon as possible."

- Var är alla mina saker? - Jag bar upp allt på vinden.

Bara medan Hanna är här. Jag la fram din pyjamas också.

- Den där tänker jag inte sova i. - Då får hon bo i garaget med David.

- Vi måste tänka lite på privatlivet. - Den är för varm. Jag blir sjöblöt.

Ja, men sov naken då.

- Har du kollat busstiderna? - Jag tänkte att pappa skjutsar mig.

- Har du kläder då? - Måste jag ha kläder på mig nu också?

Kanske nåt lite mer vuxet så de tar dig på allvar. Du?

- Var hittade du den? - Den ser väl extremt vuxen ut?

- Hanna lånar min sjal. - Ja. Vad fint.

Kan du skjutsa mig? Jag har glömt titta på busstidtabellen.

Tack!

Beslutet om bron dröjer. Margareta, håll ett öga på den utvecklingen.

- Bra. Och så var det... - Förlåt.

- Vem är du? - Hanna.

Jag ska börja mitt vikariat här i dag.

- Hanna Jacobsson, Lasses dotter. - Ja. Ja. Välkommen, Hanna.

Vi är mitt i genomgången, så slå dig ner och häng på. Fint att ha dig här.

Då ska vi se... Privatiseringen av ålderdomshemmet.

Jag tar jättegärna den. Jag gjorde en grej om det på min praktik.

Fruktansvärt hur äldre marginaliseras.

Fast det är en uppföljning av mitt knäck om lasarettet.

Det gick på Aktuellt, både 17- och 19-sändningen.

Jag har en annan grej till dig här, Hanna.

En Kerstin Svensson ska åka till Stockholm nästa vecka.

Hon ska vara med i Nyhetsmorgon och skrapa. Skrapa fram en vinst.

- Drömsemester, ny veranda till huset. - Kul.

- Du får med en fotograf. - Fromell? - Yes.

Fick jag rookien? Härligt. Vad händer?

Hej.

- Hur gammal är du då? - 28.

- Jaså? Ni brukar vara lite yngre. - Vilka är "ni"?

Vikarierna. Det är mest såna som inte fått fast anställning som kommer hit.

Oldie, but goldie.

Hur kändes det när du skrapade fram vinsten?

Ja, hur det kändes...? Jag vet inte riktigt.

- Blev du förvånad? - Jo, det är klart att jag blev.

- Var köpte du lotten nånstans? - Micktekniken. Inte rakt på så där.

Men, åh...!

Försök hålla den lite mer rakt.

"From Hell", verkligen. Fromell. Alexander "From Hell".

- Han har inte använt stativ heller. - Nej, han sa att det inte behövdes.

För att han är lat och inte pallar ta fram det. Vad har du mer för bilder?

Jag har massa bilder du kan använda. Jag hittar säkert nåt lite roligare.

- Tack för att du hjälper mig. - Det är helt lugnt.

Hanna? Nu måste vi snacka lite mickteknik.

Tänk att du håller mikrofonen så här, som ett fullt glas.

Inte rakt på, som om du...

- Du vet, åt glass eller nåt. - Alexander? Kom.

- Ja? - Kolla på det här.

Rövhål. Riktigt rövhål.

Snälla vännen, det var bara en sjal.

Vi har pratat om det. Jag vill inte att det ska bli frågor om Marianne.

- Det kanske är bättre vi berättar. - Lasse, nej.

- Det är på tiden att de får veta. - Jag vill inte höra mer!

Jävel, helvetes jävla fan!

Aj, aj, aj, aj!

- Är du helt jävla dum i huvudet? - Mamma!

- Trivs du på jobbet då? - Det är väl okej.

- En tjej som heter Aisha verkar bra. - Aisha?

Gjorde inte hon reportaget om ensamkommande flyktingbarn?

Det var väldigt gripande.

Har du alltid vetat vad du vill göra med ditt liv?

Visste du hela tiden att du ville bli präst?

Nej. Kanske inte alltid.

Men jag kände nog ganska tidigt att jag behövde ha nån att prata med.

- Gud? - Ja. Jag var ett ganska ensamt barn.

- Så då hade du Gud som skolkurator? - Nånting åt det hållet, ja.

Fan! Jävla...!

- Är hon sur för nånting? - Sur? Nej, det tror jag inte.

- Varför ska jag bo i farmors hus då? - Det var väl bara omtanke.

Du är van att stå på egna ben. Hon tänkte att du skulle fortsätta.

Få lite lugn och ro och hinna skriva färdigt boken.

Känn ingen press nu. Den blir klar när den blir klar.

- Jag tror att den kanske är klar. - Näe?

- Vill du att jag ska läsa den? - Nej.

- Varför inte det? - För att jag inte vill det bara.

Vill du att jag ska tvinga dig att skicka in den? Skicka in boken.

Annars blir det ingen glass och ingen veckopeng.

Skicka in boken!

Okej, fine. Men det är ditt fel om den blir refuserad.

Det blir den inte.

Bifoga fil...

Jag blir så stolt över dig, Hanna. Du kämpar verkligen.

Du gör det du vill och det du tror på.

Du är så modig.

Nej. Rätt knackning.

You may enter!

Skulle det göra fysiskt ont att lämna ditt lilla mansnäste?

- Jag går till jobbet varje dag. - Va? Har du ett jobb?

Ett jobb som inte pappa har ordnat. Du tittar på kundansvarig på Elon.

- Du skämtar? - "Va? Behövde jag sätta i schladda?"

- Stackars kunder. - Kom du bara hit för att vara gullig?

Det är lite konstig stämning mellan mamma och pappa.

Jag hörde dem bråka och pappa var helt gråtfärdig efter middagen.

Det har han väl varit sen farmor dog?

Men mamma är väl inte sur för att farmor är död?

- Ja! - David...

Det är väl en 60-årskris bara.

"Vad har vi gjort med våra enda liv? Varför bor våra barn kvar hemma?"

"Finns Gud?"

Så länge han inte köper motorcykel och dejtar konfirmander är jag nöjd.

Fair enough.

- God morgon! - God morgon.

- Nämen, pappa! Nej! Vad har du gjort? - Ser det så hemskt ut? Va?

- Jaha? Du har rakat dig. - Varför? Du var väl fin som du var.

Nån gång vart 30:e år kan det väl vara dags för en förändring.

- Det är fint. Du liknar din pappa. - Tycker du? Tack.

- Fast mjukare. - Visst är det fint? - Jag måste väl bara vänja mig.

Vad ska du göra i dag då?

Hej, jag kommer från SVT Väst. Går det bra att ställa några frågor?

Om en vecka är det potatisfestival. Har du några tankar?

Kan jag ställa några frågor om potatisfestivalen?

- Hej. - Hej!

- Hej, hej! - Hejsan, hej.

- Hur kan jag hjälpa dig? - Nej, jag tittar bara.

- Jag såg klänningen i skyltfönstret. - Visst är den fin?

Här borta hänger den.

- Vet du vilken storlek? - Ja... Vilken är den största du har?

Storlek 44. Vet du vad hon brukar ha?

- Det blir nog lite litet. - De här har vi i större storlekar.

Mer som en tunika väl? Den är jättefin.

- Visst är den? - Den är så somrig.

- Jag tar den. - Vad roligt.

Om den inte passar så går det jättebra att byta.

- Lasse! - Nämen, hej.

Vad har du gjort? Herregud. Jag kände ju knappt igen dig.

- Vad har du gjort med skägget? - Det var dags.

- Du ser mycket yngre ut. - Tack för det, tack.

- Ska Eva få den? - Nej. Eller, alltså...

- Det ska bli en överraskning. - Jag kan slå in den åt dig.

- Hon är väl ingen elefant? - Passar den inte så kan hon byta.

- Kan jag hjälpa dig med nåt? - En storlek mindre. Jag hittar själv.

Hej då.

- Bra val du gjorde. - Tack.

Kul att det finns snygga saker som passar oss lite större också, va?

Ja.

Vad tycker du om potatis? Vem ska bli Årets hedersknöl?

Jag är inte intresserad.

Nästan alla kvinnor har tackat nej, men ingen man.

Hur ska vi då uppnå jämställdhet, tycker du?

Om du kör feministprylen kommer vi aldrig härifrån.

Vet du hur många kvinnor respektive män som får synas på nyheterna?

- Betydligt färre kvinnor. - Så synd. Ni är så fina att se på.

Vad säger du? Ska vi lägga ner? Gå och ta en öl i stället?

- Tja! - Tja.

- Känner mamma och pappa en Marianne? - Marianne?

När de bråkade hörde jag dem prata om Marianne.

Det kanske är nån från kyrkan eller från mammas syjunta.

Du tänker på pappas älskarinna Marianne.

Visste du inte det? Det är bara sexuellt.

Mamma var lite svartsjuk, men träffade Lennart och Bengt-Åke.

- Du gick på det. - Nej, det gjorde jag inte. Nej!

- Det är middag om en kvart. - Och?

- David, kan du ta skruvmejseln? - Mm.

Pappa? Hanna tror att du har en älskarinna som heter Marianne.

- Det var hon som sa det. - Nej, det sa jag inte!

- Hanna. Varför sa du så? - Hon tror pappa snuskar med Marianne.

Jag bara frågade David om han hade hört talas om nån med det namnet.

- För när ni bråkade hörde jag det. - Det skulle jag väl aldrig vara!

- Nej, men det tror hon. - Marianne. Det är...

Ge mig den! Ge mig den, jag räknar till tre.

- Ett. - Så här kan vi inte ha det, Eva.

- Lasse, kom, så pratar vi. - Ge mig mitt bevismaterial!

- Jag tycker inte det är nödvändigt. - Ska ni skiljas?

Jag får inte bli skilsmässobarn nu. Heter min nya mammis Marianne?

Det är inget sånt alls. - Lasse, tänk efter nu.

Det jag försökte säga är att jag har vad man skulle kunna kalla en...

Lasse!

...en kvinnlig sida.

- Vad är det? - En sån som du inte har.

Kan ni vara tysta nu? Så ska jag försöka förklara.

Så här är det... Det här är nånting som jag har känt hela livet.

- Jag har ju inte berättat det för er. - Pappa tycker om att ha kvinnokläder.

Det är bara här hemma.

- Så du är transa? - Nej, det är nedvärderande.

- Du behöver inte vara PK här. - Hanna har rätt. Det är jag inte.

Och det vill jag inte kallas heller.

Jag är... Alltså... Marianne...

Marianne...

...det är jag.

Pappa kommer inte ha kvinnokläder på stan. Ni kommer inte märka av det.

- Så du har vetat om det här? - Klart jag har.

Men nu glömmer vi det här. Okej? Sätt er ner nu, så ska vi äta mat.

Det behövs inte pratas mer om det.

Det hade varit värre att inte säga som det är.

Älskade Eva... Himlen föll inte ner.

Det här var ju inte vad vi hade bestämt, eller hur?

Det här var ju vår hemlighet. Var det inte så?

- Var det inte så? - Jo.

De vet tillräckligt. Stannar Marianne här i huset så är ingen skada skedd.

- Du. - Mm?

Om jag berättar en grej för dig, kan du hålla det för dig själv då?

Så klart.

- Vad dumt det känns. - Det är klart du kan snacka med mig.

Min pappa har berättat för oss...

...att han...tycker om kvinnokläder.

- Han är transvestit? - Han har en kvinnlig sida.

Säger han.

- Okej. - Alla här vet vem han är.

Du förstår hur mycket snack det skulle bli om det kom ut.

- Gör det så mycket om folk snackar? - Vi ska hålla det inom familjen nu.

Skål!

Alla jävla familjer har ju nån skit som de skäms för och...

- Nämen, Hanna! - Tjena, Hanna.

- Hej. - Hallå.

Aisha, min barndomskompis Moa och hennes man Rickard.

Såg inte jag dig på tv häromdan? Nåt om nån som ville vinna på lotto.

Gick inte du Journalisthögskolan? Lite waste of time, eller?

Gud, vad dum du är, Rickard. Hanna har ju skrivit en bok.

- Som kommer snart. - Eller hur? - Ja.

- Men ska vi slå oss ner här? - Nej, vi sätter oss där inne.

- Vi har date night i kväll. - Ja! Grr, grr!

- Vi ses. - Kul. Ha det bra.

Gud...! Vilket charmigt par. Jättehärliga.

Hur hanterar de att Alingsås främste själasörjare har alternativ klädsmak?

Men det är en så jävla mäktig story.

Tänk dig att prästen här som alla känner till kommer ut som trans.

- Nej. - Nej, okej.

- Vill du ha en till? - Ja. Och jag vill höra om din bok.

Nej, svara inte.

- Hallå, Hanna. - Förlåt. Väckte jag dig?

- Jag har missat bussen. - Jag var vaken.

- Kan du hämta mig vid Lisas? - Ja. Jag kommer med en gång.

- Men, Lasse... - Hon ska inte gå ensam på natten.

- Herregud, det är ju inte Chicago. - Men hon behöver oss fortfarande.

Jamen, ska...?

- Tack för att du orkade komma. - Vad då? Jag sa ju att jag var vaken.

Du, om det är nånting du undrar över om det jag berättade förut-

-om mig själv... så är det ju bara att du frågar.

- Mm, absolut. - Det kanske kom som en chock.

Därför vill jag att du ska veta att vore det bara upp till mig, så...

Det är lugnt. Jag fattar. Jag är lite trött bara.

Tråkig sak på din födelsedag, men kan du ta Ödenäs den 10:e?

- Jag ska ha dopet också. - Jovisst.

Annars får vi börja sända gudstjänsterna på Skype.

Det vore nåt det, du. Funderar du på nåt?

Nej...

Eller... Jo, faktiskt, jag, eh...

Det är en församlingsmedlem som har sökt upp mig. En kvinna.

Hon undrar hur hon ska leva sitt liv. Jag har grubblat lite på det.

Vad jag ska säga åt henne.

Det är som om hon inte vågar vara sig själv... fullt ut.

Jaha? Ja, du kanske kan...

Säg att Gud gjorde oss människor till sin avbild-

-för att han älskar oss precis för dem vi är.

Att våga vara sig själv är på ett sätt att våga ta emot Gud fullt ut.

Att älska sig själv och därigenom älska Gud.

Hej, älskling.

Du, när det gäller middagen i kväll så tänker jag komma som Marianne.

- Men, Lasse, nej. - Jo, det är det jag vill.

- Jag tycker inte det. - Snälla Eva, vi är hemma.

Och det är det enda jag önskar mig.

Ja, då så.

Hej då.

- Ska jag hjälpa till att bära ut? - Nej, jag tänkte att vi sitter inne.

- Fast det är jätteskönt ute. - Nån sa att det skulle bli regn.

- Jag tänkte vi skulle sitta här. - Varför ska vi sitta här?

- Jo, men det blir mysigt. - Ja, ja...

Utekväll med Saga och hennes polare? Nej tack.

- Var är pappa? - Där uppe.

- Jag går och hämtar honom. - Pappa!

Oj, förlåt.

Är det därför vi ska vara inne? För att pappa är...?

- Vad sa pappa? - Jag råkade gå in utan att knacka.

- Jag hoppades att vi kunde förvarna. - Vad då?

Pappa är...

...utklädd.

Säg inte "utklädd". Det är en annan sida av honom bara.

Han är samma pappa som alltid. Det är bara det att han är Marianne.

- På vilket sätt är han Marianne? - Du får kanske fråga sen.

- Det är helt normalt, inget konstigt. - Nej.

Men oj, oj, oj, oj, vad fint!

- Hej. - Hej.

- David heter jag. - Det vet han.

Eller förlåt... Du kanske vill att vi ska säga "hon"?

- "Du" fungerar. Jag står ju här. - Varsågoda och sätt er nu.

Nu hoppas jag att det här ska bli bra.

- Det doftar helt underbart. - Varsågoda att slå er ner nu.

Ta den.

Nej.

- Är ni lesbiska nu? - David.

Du kanske är det, Marianne. - Men är du det, mamma?

Man skulle ju få fråga eftersom det här inte alls är konstigt.

Om frågan var seriös så handlar det mer om att känna sig som den man är.

Jag är inte lesbisk. Här är favoritgrytan som pappa önskat sig.

- Och utan kött till dig, Hanna. - Tack.

- Börja du, Lasse. - Marianne.

Hanna, jag är nyfiken att höra. Hur går det för dig på jobbet?

Det går väl så där.

Det känns om att jag fortfarande bara får göra rundisar.

Det är de där lite roliga inslagen i slutet av varje sändning.

Bra försök till kallprat, familjen.

Du får säkert din chans att visa vem du är och vad du kan.

Annars kommer pappa Marianne och sopar till dem med handväskan.

- Snälla David, sluta nu. - Du är inte min mamma.

- Nej, jag är din pappa. - Kan vi inte bara försöka...

Min pappa Marianne!

Ja. Jag är din pappa.

Då är jag din son Jonas Alströmer.

- Jag får väl vara Jonas Alströmer. - Nej, det får du inte!

- Det här var verkligen jättegott. - Det var jättegott, mamma, tack.

Nämen, vad säger ni? Ska vi se nån rolig film sen?

- Du menar sen? - Ja. Och så får jag bestämma vilken.

Jag kan inte sen. Jag ska träffa Moa och Saga och de.

Jaha?

Morsor på stan, morsor på stan, vi är morsor, morsor på stan!

- Nu tycker jag vi ska ta en selfie. - Kom igen, Hanna.

Selfie time! Jag tar några stycken, så har vi lite att välja på.

- Det blir skitbra. - Får jag lägga ut dem?

- Om de är bra. - Åh, kolla! Här är Moltas.

- Åh, men, Moa, vad fin han är. - Det är hans första fasta bajskorv.

- Har du sett, Hanna? - Mm... jättegullig.

- Så himla gullig. Så glad hela tiden. - Där är bajset också, ja.

- Är det nån som vill ha Jäger? - Nej, jag har vin.

- Jag dricker också vin. - Fyra Jäger, tack.

Käraste, vad fint du hade ordnat.

Det spelar ingen roll hur bra man ordnar om det blir dåligt ändå.

Hade inte vi det bra som vi hade det?

Jag vill inte fortsätta ljuga.

Hjärtat... Jag ville det här.

Nu vet de. Och så får vi ge dem lite tid.

- Hur går det med din amning? - Bra. Det har funkat ändå.

- Spela "Shoreline"! - Skaffa barn medan du är ung.

Vad gjorde jag innan jag fick Moltas? Nu med barn är jag supereffektiv.

Det kan vara bra för dig att veta, som försöker skriva bok.

Vi säger inte att man måste ha barn. Det finns andra sätt att leva på.

Ja, det gör ju det. - Spela "Shoreline". Snälla!

När man har provat att ha barn kan man inte tänka sig livet utan.

Så är det ju med heroin också.

Man lever ett helt liv utan, testar en gång och så är man fast.

- Vad sa du? - Nej, det var ingenting.

- Jämför du barn med knark? - Det var ett skämt.

Krystade du ut ditt sinne för humor med skitungen?

- Jättekul. Väx upp. - Kom!

- Faktiskt, Hanna. Väx upp. - Men snälla, väx upp, du!

- Vet du vad min moster Louise sa? - Nej, vad sa hon?

Att hon träffat din pappa när han köpte en blus.

Åt nån annan än din mamma tydligen. Det tycker jag är humor.

Präktiga familjen Jacobsson. Maybe not so präktig?

- Hanna, jag... - Gå till dina morsorkompisar!

Moa har lovat att visa en bild på sina hemorrojder.

Spela "Shoreline"!

- God morgon, god morgon! - God morgon.

Jamen, där är du ju.

- Hej. - Är det dags att komma hem nu?

- Hade du trevligt med tjejerna? - Mm, väldigt.

- Sov du över hos nån? - Spelar det nån roll?

Nej.

- Huvudsaken är att ni hade trevligt. - Pappa.

Du förstår att folk i stan pratar, va?

Ni vill sätta rekord genom att äta flest räksmörgåsar på tio minuter?

Stämmer det?

Här ser vi Roland "Räkmördarn" som är inne på sin femte macka.

Sigge "Slukaren" Svensson ligger inte långt efter.

Erik "Räkan" Ragnarsson är inne på sin sjunde macka!

Han går hårt mot vinsten. Det blir spännande att se...

- Nu var det slut på det roliga. - Fast du är ju kul.

Tror du Becka på DN Kultur har bevakat många räkspex?

Det är en konst att göra nåt roligt av tre idioter som käkar räkmacka.

Hur är det?

Vi firade pappas 60-årsdag. Och han ville fira som Marianne.

- Som Marianne...? - Det han kallar sig i kvinnokläder.

- Jaha. - Min brorsa tog det väldigt dåligt.

Det blev Norén på direkten.

Jag orkade inte vara med, så jag drog ut.

- Men du är cool med Mariannegrejen? - Ja, gud, ja, absolut.

Men David... Du skulle ha varit där.

Det måste vara svintufft för din pappa att våga göra en sån grej.

Nu behöver han ju sin familj mer än nånsin.

Hej. Vet du var David är nånstans?

- Ja, han sitter där borta. - Tack så mycket.

Har du felsökt? I manualen. Då är det bara att försöka igen.

Ja. Lycka till.

Seriöst... Är alla över 40 utvecklingsstörda?

Har alla över 40 en mental funktionsvariation?

- Du måste prata med honom. - Med vem?

- Pappa. - Varför måste jag prata med pappa?

Det är inte mitt jobb att ta ansvar för er relation.

Du tycker det är så jobbigt med pappa att du umgås med folk du hatar.

- Jag hånar honom inte. - Prova. Få det ur systemet.

Jag har inga problem med vad pappa har på sig.

Han kan uppträda på potatisfestivalen i full drag om han vill.

- Jaha? Så lät det inte förut. - Nej. Vissa mognar fortare än andra.

Jag måste jobba nu.

Välkommen till Elon, du pratar med David. Har du felsökt?

Nu killar som gett sig tusan på att komma med i Guinness rekordbok.

Med räkmackor i stora lass.

- Till vår reporter Hanna Jacobsson. - Hanna! Nu är du på tv!

Vi har alla hört om elitidrottare och deras stenhårda förberedelser.

Men det är inget mot de här tappra räkrekordsätarna.

- Vad hade ni tänkt göra i dag? - Du är ju jättebra.

...på tio minuter. Vi tävlar individuellt och som lag.

Vad är målsättningen?

Jag har tänkt lite på det du sa om att flytta till farmors hus, mamma.

Det är närmare till jobbet och... så.

Det är inga som helst problem för oss att ha dig här. - Eller hur, Eva?

Nej, verkligen inte.

Fast du bestämmer ju själv förstås.

Sigge "Slukaren" Svensson är inte långt efter. Spänningen är olidlig.

Jag har ju börjat packa ihop lite. Jag kan ställa undan dem så länge.

- Pappa, jag kan göra det där. - Så kan jag hämta dem sen.

Jag tycker att det är hemskt att se mig själv på bild. Det är inte jag.

Det här kommer jag ihåg.

"Fröken Fräken".

Jag kan ha varit en... sex, sju år.

Jag frågade farmor om jag fick ha en klänning på mig.

Jag ville ju vara fin när jag skulle gå till fotografen.

Hon trodde först jag skojade, men när hon förstod att jag menade allvar...

"Det här vill jag inte höra talas om mer", sa hon.

"Det här får du aldrig berätta för nån."

Men nu har jag gjort det i alla fall.

- Det var ju en annan tid och så. - Ja... Ja, det var väl det.

Mm. Då... klarar jag väl mig nu då.

Javisst.

Om varmvattnet skulle ta slut, så behöver det inte vara nåt fel.

Varmvattenberedaren här är lite klen.

Särskilt om du duschar länge. Skulle vattnet inte komma tillbaka-

-är det en liten ventil undertill som ibland fastnar, den lilla rackaren.

Om den fastnar jag kan ringa dig.

- Jag ska inte titta på en gång? - Nej, det behövs inte.

- Hej då. - Hej.

Jag förstår henne.

Hanna vill kunna rå om sig själv nu när hon är van att stå på egna ben.

Det behöver ju inte bara ha med oss att göra.

Men det har det ju. Det vet du.

Är du inte rädd att förlora henne?

Jo. Jag är rädd att förlora er allihop.

Tack för maten.

- Vill du ha mer? - Nej tack. Det är bra.

Kom och lägg dig, Lasse. Du.

Jaha! Då ska vi se vad vi har i dag.

Kanske nån förskola som har vårsoaré? Västkustens största träslev?

Är du trött på att göra rundisarna så kan du ju hitta på nåt tyngre.

- Som...? - Din pappa, till exempel.

Om han vill komma ut är det en jättestark historia.

Det blir ett superfint personporträtt som Aktuellt plockar upp.

- Han vill hålla det privat, som sagt. - Ämnet är superviktigt.

Ja, självklart. Det tycker ju jag också.

Men det gäller riktiga transpersoner. Inte min pappa som har en 60-årskris.

Lars-Erik, du gräver vidare på det här med vårdnadstvisten.

Ja, sen har vi ju en glad nyhet.

En liten fågel från förlagsbranschen har viskat i mitt öra.

Nån här har skrivit en roman helt i smyg utan att säga nåt till nån.

En roman som inte bara ska ges ut på ett av Sveriges största förlag...

- Varför har du inte sagt nånting? - ...den ska dessutom bli film.

Filmrättigheterna är sålda, ja, men... sånt där kan ju ta lite tid.

- Annars stämde det ganska fint. - Alexander! Kom! Va?

- Tackar, tackar. - Varsågod.

Det är inte en nyhet bara för oss, utan för hela Alingsås.

Hanna, det är en grej för dig. "Lokal tv-fotograf på väg till Hollywood."

- Nånting i den stilen. - Jag har lite idéer också. Tack!

- Grattis! - Tack.

Jag har skapat en ny sorts snut. En hårdkokt jävel.

Det har vi inte sett så mycket av. Som plågas av inre demoner.

- Det brukar de göra. - Efter allt han sett och gjort.

- Hur dämpar han sin ångest? - Snälla, berätta.

- Med alkohol, kvinnor. - Några tips till blivande författare?

- Reach for the stars. - Så en titt på dagens väder...

"Vi har i nuläget inte möjlighet att publicera."

- De får ju in svinmycket bokmanus. - Ja. Läs lektörsutlåtandet.

"Jag har läst hela Hanna Jacobssons makalöst pretentiösa romanmanus."

"En hjältinna helt utan fel som på egen hand störtar USA:s regering."

- "Trist och okunnigt och"... - Det räcker.

Det känns deppigt, men du kan inte ge upp för det här.

Hanna?

- Har du gjort nån direktare förut? - Nej.

Då är det dags.

Hanna, kan du andas lite tystare? Det kommer gå ut i sändningen.

- Jag får ingen luft här inne. - Ta av dig luvan då.

Du är på om fem minuter.

Jag räknar in dig sen, snygging.

I dag inleds den stora potatisfestivalen-

-som lockar både stora och små. Hoppas det inte blir mos av allting.

- Lite mer inlevelse. - Mm, absolut.

- Snygg kostym. - Vissa tar tunga wallraffreportage.

- Hoppas det inte blir mos av allting. - Kom gärna på egna potatisvitsar.

Jag vill inte steka dina skämt.

Om man skalar av ytan så finns det inte mycket humor kvar.

Man får nog hacka i sig att det inte funkar.

Vill du ses nån dag och ta en öl eller en kaffe?

- Jag har lite mycket just nu. - Okej.

Men säg till när du får pommes fritt i schemat.

Är det Roxtvå-killen? Han är ju jättesöt.

- Tyst! - Va?

Nej, förlåt, jag...

- Sluta! - Med vad?

- Förlåt, det... - Du är "dressed for success"!

- Förlåt, jag måste jobba. - Jag är ingen efterhängsen knöl.

- Vi ses. - Pass på, sändning om en minut.

Hanna.

- Hej, mamma! - Jag ska inte störa er.

- Berättade pappa vad som händer? - Nej.

- Vad är det med pappa? - Är du med? Det är dags snart.

- Han har inte sagt nånting till mig. - Hanna!

- Vad är det med pappa? - Han ska få ett pris.

- Han ska få ett pris? - Två, ett...

I dag drog potatisfestivalen igång.

SVT Väst är självklart på plats. Över till dig, Hanna.

- Vem är han här som? - Hanna. Över till dig.

- Hanna, du är på. - Över till dig, Hanna.

Är du med?

Hej, Lars-Erik. Jag står här nu på invigningen av potatisfestivalen-

-som lockar såväl stora som små. Hoppas det inte blir mos av allting.

Filma scenen!

Kära alingsåsare. Välkomna till årets höjdpunkt:

Den stora potatisfestivalen!

Vad är väl inte bättre än att börja att dela ut ett pris till någon-

-som har betytt något extra-

-och satt extra guldkant på våran stad Alingsås under året.

Jag talar om priset till Årets hedersknöl.

Välkommen ut hit, Västergötlands favoritpräst - Lars Jacobsson!

Där fick vi veta vem som blir Årets hedersknöl. Det blev Lasse Jacobsson.

Du ska ha tack. Tack.

- Nämen, titta här. - Pappa!

- Grattis! - Tack ska du ha.

- Det där ser lite varmt ut. - Hur länge har du vetat det här?

- Det var väl häromdan, va? - Ja.

- Grattis, Lasse! - Tack ska du ha.

- Håller du på att spara ut skägget? - Vi var väl på att väg att åka hem?

- Drick mycket vatten nu. - Vad fin.

Hej då, mamma.

Käften!

Jag tänkte sätta på en kopp te. Vill du ha?

Jag tror det finns digestive också.

Lasse.

- Jag kan inte göra det här längre. - Vad då?

Jag vill inte vara den som tvingar dig till nåt.

Så hur ska ni ha det?

Nu går vi ju tillbaka det som var. Tror du inte att jag kan det?

Jag gör det nu, för familjens skull.

- Och för min egen. - För din egen?

Det har ju fungerat bra förut. Det har du ju själv sagt.

- Älskade Lasse... - Du får inte lämna mig.

Du får inte, hör du det? Du får inte, Eva.

- Jag vill inte höra... - Lasse, Lasse.

Älskade Lasse... Du. Se på mig.

- Du får inte. - Jag älskar dig.

Och jag finns här för dig.

Och jag kommer att stötta dig.

- Du är min bästa vän. - Du är min bästa vän.

Marianne.

Det är det vi predikar om hela tiden: att bli älskad för den man är.

Vad ska jag kalla dig nu då i fortsättningen?

Marianne. Det har alltid varit mitt riktiga namn.

Trevligt namn. En fransk form av det latinska Mariana.

Vet du vad det betyder? Kvinna, kvinnlig.

Se där, du.

Ja... Ja, ja. Då får vi byta alla namnskyltar.

- Gunnar. Tusen tack. - Tack ska du ha själv.

Du måste ändå ta gudstjänsten i Ödenäs den 10:e, som vi sa.

- Inga problem. - Ja, det är bra. Hej.

Kom in!

- Hallå, Hanna! - Hej, pappa!

Jag var på väg ner på stan. Har du lust att följa med?

- Kanske äta nåt? - Jag var precis mitt i maten.

Ät du, så väntar jag. Då kan vi gå ner och ta ett glas vin sen.

Jag måste jobba sen.

Om du har problem med det här-

-så kan du väl åtminstone vara såpass ärlig så du talar om det.

Jag har problem med att du inte är dig själv längre.

Men det här är jag.

- Det här är den jag är. - Inte för mig.

Nähä. Men låt mig då vara väldigt, väldigt tydlig.

Jag vet inte vad det är att vara kvinna.

Men jag vet tamejfan vad det är att vara jag.

Varför måste det gå så fort?

Du är ung.

Du har hela livet framför dig. Det har inte jag.

- Jag vill min pappa tillbaka. - Men jag är din pappa.

Och det kommer jag alltid att vara. Det är Lasse som inte finns mer.

Har han nånsin funnits? Var hela min barndom bara en lögn?

- Du har ljugit för mig! - Snälla rara lilla...

Jag vill att du går nu! Jag vill inte se dig! Gå!

Gå! Jag vill inte se dig!

Hej. Är du Marianne?

Aisha heter jag. Jag jobbar med din dotter.

- Ja. Hanna har berättat om dig. - Vad kul.

- Väldigt trevligt att få träffa dig. - Jamen, verkligen. Verkligen.

- Du vill inte slå dig ner? - Jo, hemskt gärna. Vad trevligt.

- Vill du ha ett glas vin? - Ja. Ja, det vill jag.

- Vad bra. Då kan jag ta ett till. - Jag har så mycket jag vill fråga.

- Allt på? - Dressing och sallad bara.

Är du en transa eller?

Det var ju det! Shit!

- Hur mycket ska du ha för ett knull? - Nej, skit i det.

Min kompis är jättesugen. - Vad ska du ha för att ligga med henne då?

Vilken fin peruk du har. Du. Eller är det ditt eget?

- Kan du vara tyst? - Får man inte ställa en enkel fråga?

Nej, du behöver inte det. Var tyst.

En vanlig fråga får man väl tåla.

- Du, jag pratar ju med dig! - Jocke, hallå. Lägg ner!

- Bara sätt dig ner! - Gå härifrån. Sätt dig.

- Kan inte du gå och sätta dig igen? - Jag vill bara titta lite.

Nej, inte håret! Sluta!

Rör inte då! Låt bli mig nu och sätt dig!

Vad fan... Aj!

- Din hamburgare är färdig. - Går det bra för dig eller?

Det är lugnt, jag bjuder på den. Du kan gå.

- Ta din kompis härifrån, snälla. - Ja, absolut. Jag ska bara...

Du, ursäkta. Du råkar inte ha varit konfirmationspräst för några år sen?

Jag känner igen dig jättemycket.

- Zian. Och Julia. - Att du kommer ihåg!

- Vad fint att se er igen. - Ja, detsamma.

- Jag ska anmäla den jäveln. - Jag kan anmäla dig för det du gjort.

Nej, flickor. Vi förlåter honom. "För de vet inte vad de gör."

- Lukas 23:34. Hej då! - Hej då!

- God morgon. - God morgon.

Hej.

- Jag har... träffat din pappa. - Ursäkta?

Jag ska göra ett reportage om Marianne.

Vad är ditt problem?

Varför klarar du inte av att din pappa vill vara med i tv?

Du vill väl att han är med på tv?

Du är oprofessionell och missunnsam på samma gång.

Jag sa att jag inte ville. Ändå går du bakom min rygg.

- Catfight. - Gör ett inslag om din egen farsa.

- Du är en jävla svikare. Vet du det? - Mjau.

Men snälla, vad är ditt problem?

Stjärnförfattare? Vilket jävla skämt!

- Är det den perioden i månaden? - Jag skrattar åt dig hela månaden!

Hårdkokt snut som lyssnar på opera, dricker whisky, brottas med demoner?

- Nu lyssnar han på jazz. - Hanna, ska vi gå och prata lite?

Varför måste bara jag göra gulliga och roliga saker?

Kan inte Lars-Erik testa badbyxor i vattenrutschkanor eller nånting?

- Du ska nog gå hem nu. - Jajamän, det ska jag!

Men inte för att du har sagt det, utan för att jag vill det.

Använd stativ, ditt jävla kukhuvud!

Okej...

- Hej, Hanna! - Dra åt helvete med ert mammamys!

Jag är 28 år! Och jag kanske inte ens vill ha barn!

Du har kommit till Hanna Jacobsson. Lämna namn och nummer efter pipet.

Hej, Hanna. Det är pappa.

Det är så här att nu på söndag tänker jag hålla min första predikan.

Min första predikan som Marianne. Och du gör så klart som du vill.

Men jag skulle bli väldigt glad om du kom.

- Så det blir extra bra stämning. - Det kommer nog inte så många.

David, mamma och de vanliga.

Sen saknar jag dig. Ring om du vill prata.

- Helga! - Nämen, hej.

- Hur är det? - Jo, det är bra. Vad fin du är.

- Tack. Vad snäll du är. - Du har inte ångrat dig?

- Hur menar du? - Om reportaget.

Min reporter Aisha fick filma dig på söndag när du predikar.

- Nej, jag har bestämt mig. - Det är bra.

Kan du tänka dig att ge Hanna ledigt? Jag vill väldigt gärna ha henne där.

På söndag?

Hon kanske kunde byta med nån och jobba en annan helg i stället?

Hanna ska inte jobba på söndag.

- Ska hon inte? - Nej.

- Nähä. Då så. - Ja.

Då ses vi på söndag. Hej då.

Ja!

Ja. Vad vill du?

Rykten säger att du flippade big time på stan.

- Säger vem? - Rickard. Som sa att Moa säger det.

- Så klart. - Okej. Här är min take.

I stället för att fejsa att du har betett dig som en bortskämd fjortis-

-lägger du skulden på andra. Klassiskt.

Det är jobbigt att be om ursäkt om man inte vet om man blir förlåten.

- Så du är Dr Phil nu, eller? - Mm. Det här är terapisoffan.

Då är det väl jag som borde ligga där?

- Sätt dig. - Varför?

Sätt dig.

Kommer du ihåg när vi var små?

- Och du var ute och röjde? - Jag var väl aldrig ute och röjde?

- Mer än mig i alla fall. - Det var väl alla?

Om man är ute och röjer själv uppfattas man lätt som lite galen.

- Du hade väl kompisar? - Putte Fläng räknas inte.

- Varför inte det? - För att han var fläng.

- Men ni hängde ju hela tiden. - Ingen annan ville hänga med oss.

Det var ju vi som var över.

Men när du var ute och röjde med Saga och Moa och dem...

...satt jag uppe och höll farsan sällskap.

Mamma då?

Tror du att hon var vaken efter tio?

Det var nog enda gången som jag har känt mig riktigt nära farsan.

När han var orolig för dig.

Snacka med honom.

Nej! Fan, vad äcklig du är!

Nej!

- Du måste ringa honom. - Släpp mig!

- Lova att du ringer! - Ja! Ja, släpp mig!

Åh fy fan, vad äckligt.

De ska skilja sig.

Va?

- Mamma? - Hej.

Ska ni skilja er?

- Du, jag har försökt få tag på dig. - Är det du som vill det?

- Ska du inte sätta dig lite? - Svara. Är det du som vill det?

Jag älskar pappa. Och jag kommer alltid att göra det.

Varför måste ni skilja er då?

Ja... Du ser ju själv. Han har ju valt sin väg.

Och jag känner att jag måste välja min väg.

Jag är väl en sån som... Ja, älskar karlar, helt enkelt.

Du, Hanna.

Jag saknar honom.

Jag saknar den där fula manchesterkavajen.

Han är mycket lyckligare nu.

- Jag känner inte Marianne. - Han är samma som han alltid varit.

- Fast gladare. - Du säger "han".

Hon!

Att det ska vara så svårt att lära sig...!

Du...

Marianne har också körkort, så hon kan köra dig vart du vill.

Kommer du på söndag? Pappa skulle bli så glad.

- Känns det okej med den där? - Ja, ja. Visst, visst.

Nu sitter micken mitt i bild. Jag hade satt den längre ner.

- Plockar du fram stativet? - Javisst, ers höghet.

Berätta precis så mycket eller lite du vill. Du ska känna dig bekväm.

Var börjar man? Det känns som en stor befrielse.

Det svåra har varit att försöka hitta rätt tillfälle-

-för att våga berätta för dem som står mig närmast.

Det finns inget "rätt tillfälle". Inget tillfälle är rätt.

Och min mor vägrade att se mig som den jag egentligen var.

För henne var det synd och skam.

Så då när jag själv fick barn lovade jag mig själv-

-att jag skulle göra allt det som min mor inte hade gjort.

Stötta mina barn och få dem att växa upp-

-till de människor som de ville bli, helt enkelt.

Utan att behöva kompromissa. Det unnar jag dem verkligen.

De är ju jättefina. Men det blir inte för mycket?

Du, det kommer att gå bra. Tala bara från hjärtat.

- Det hjärtat är detsamma. - Tack.

Fan!

Kära församling. Jag står här i dag...

Jag står här i dag, för jag förstod att när man träffar en person-

-som man vill tillbringa resten av livet med-

-då vill man ju att resten av livet ska börja på en gång.

- Känner nån igen det citatet? - Men, Rickard!

- Vad då? - Du är inte i skolan nu.

Det är från den underbara romantiska komedin "När Harry mötte Sally".

Även fast det kanske inte är den mest kända scenen i filmen.

Som den på restaurangen...

Men vad då? Det är ju den! Nämen, han sa ju...

Jag hör att det finns fler än jag som har sett den filmen.

Men stämmer inte det som Harry säger?

Man hittar kärleken till en annan person eller till Gud-

-och då vill man ju att det nya livet ska börja på en gång.

"Du ska älska din nästa som dig själv."

Så kan man sammanfatta alla Guds bud.

Men är det inte så att ibland så är det lätt att älska andra-

-men så oerhört svårt att älska sig själv?

Vi kanske gömmer oss för omgivningen i tron att det är det bästa för alla.

Men det är Guds mening att vi ska vara tillsammans som de vi är.

Vi behöver alla kärlek. Nån som älskar oss.

Fast vi kanske inte kan leva upp-

-till våra och andras idealbilder över hur det borde vara.

Men när nån ser oss och älskar oss för den vi är-

-då kan äntligen det där underbara sanna livet börja.

Det som Harry säger till Sally.

Då kan ni slå upp era psalmböcker, så sjunger vi psalm 198.

- Den där filmen måste man ju se. - Den kan du få låna av oss.

- Ni har den hemma? - Det kan du tro.

- Snygg t-shirt. - Tack.

David!

- Hallihallå, hallihallå, hallihallå! - Hej.

Förlåt. Jag har betett mig som en jävla idiot.

Det är lugnt. Jag förlåter dig. Det är cool.

- Fick du det du behövde? - Mm, det blev skitfint.

- Jag fick aset att använda stativ. - Måste jag be honom om ursäkt?

- Hade hans hårdkokta snut gjort det? - Nej, förmodligen inte.

Förlåt, förlåt, förlåt. Jag vet inte vad som... Allt blev så fel, jag...

Jag har pratat med Lars-Erik. Han tar några av rundisarna.

Så får du lite tyngre saker att bita i.

- Va? Vad tänker du om det? - Menar du allvar?

Du är värd en chans.

- Tack! - Vi ses.

Det gör vi. På måndag.

Hej. Tack för att ni kom. Det var väl helt otroligt?

- Du, jag kommer sen. - Mm.

Hej.

- Vad fint det var. - Tack.

- Hej! Vad underbart! - Tack så mycket, det...

Alltså, så vackert! Vad modig du är.

- Du är fantastisk! - Tack. Det värmer verkligen.

- Heja dig. - Jättefint!

Det var så mycket folk i kyrkan, så man känner inte igen alla.

- Det är från Hanna. - Vad säger hon?

"Vill du gå ut och äta middag med mig på fredag? Ta på dig nåt fint."

- Hej. - Hej.

- Vad fin du är. - Men du sa ju det.

Vill du följa med?

Vart som helst.

- Har du beställt bord? - Kanske det.

Surprise!

- Men vad är det här? - En födelsedagsfest.

- Vi har redan firat min födelsedag. - Nej, vi firade Lasses födelsedag.

Hörni, vi sjunger!

Ja, må hon leva

- Jonathan. Hej! - Hej.

Hej.

- Vad kul att du kunde komma. - Jätteroligt. Jag tänkte att...

Kom!

- Det här är min pappa Marianne. - Jonathan. Trevligt.

- Hej. Marianne. - Grattis!

Nej, vad snällt!

- Slå dig ner. - Hoppa in.

Jag säger inte att man ska döda alla män, men vissa.

Väldigt många förtjänar att dö.

- Tinder? - Tinder, ja.

Jaha, vad intressant.

Kom och spela Battlefield hemma hos oss. Ta med dig brorsan också.

David...

JAG HAR FITTAN SÅ JAG BESTÄMMER

Men, pappa...

- Det här kallar jag en 60-årskris. - Mm. Men en härlig sån.

Text: Thomas Jansson Scandinavian Text Service