All language subtitles for the jack in the box.1080p-fm Zwedish

Annonsera din produkt eller ditt märke här
kontakta www.OpenSubtitles.org idag

12 år senare

Hallå?

Någon här?

Casey?

Jag försökte faktiskt
inte skrämma dig, tro det eller ej.

- Ingen fara. Du måste vara...
- Lisa.

Jag trodde du var chefen - Rachel.

Henne träffar man bara
när man ska anställas eller sparkas.

Om hon skulle dyka upp är det bäst
att inte somna på sitt arbetspass.

Rachel har väl informerat dig
om utställningarna?

Ja, det har hon.

Här har vi utställningen
om kriget... som du ser.

Läderhantverk till vänster, leksaks-
utställningen längre bort i korridoren.

- Tack. Jobbar bara vi idag?
- Ja.

Imorgon är du ensam här. Jag är
bara inne ett par dagar i veckan.

- Och är det alltid så här...
- Tyst? Ja, såna är måndagsmorgnar.

Det blir bättre senare, men...

På söndagarna har du bara dockorna
som sällskap.

- De verkar åtminstone snälla.
- Jobbet är enkelt.

Du tar emot besökarna, ler
och svarar på eventuella frågor.

Om du har tur slipper du rensa
i förrådet vid slutet av dagen.

Som jag måste göra.

- Rensa?
- Japp.

Jag skänker bort värdelösa saker,
slänger skräp.

Vi kan inte ställa ut allt, så det
som inte är intressant hamnar här.

- Var kommer allt ifrån?
- Mestadels dödsbon.

- Originalutgåva av James Harling!
- Är böcker din grej?

Ja, böcker, antikviteter...

Jag var museiintendent i USA,
och jag älskade det.

- Varför flyttade du hit?
- Ni har ju allt här:

Rik historia, fantastisk arkitektur...

Men framför allt innebär England
ett miljöombyte.

En nystart.

Om du har lust att hjälpa till kanske
du hittar fler oslipade diamanter.

Du, titta på den här.
Den är fantastisk.

Öppna den.

- Den är låst.
- Behövs det en nyckel?

Nej, det tror jag inte.

- Vad tror du att det är?
- En speldosa?

- Kanske en gubben i lådan-leksak.
- Nej, det finns ingen vev.

Det är ett kombinationslås.

- Vad är det som händer?
- Jag vet inte.

Det är gubben i lådan.

- Frågan är om den kommer att fungera.
- Inte vet jag.

- Kom igen, ja eller nej?
- Jag vet inte.

- Vad läskig.
- Nej, då.

- Skulle du låta barn leka med den?
- Vi måste ställa ut den.

Jag ringer David.
Han är vår expert på sånt här.

Hej, David.
Det är Lisa från Hawthornemuseet.

Vi har en sak som vi vill
att du tittar på. Har du tid idag?

- Han kan imorgon. Kan du möta honom?
- Gärna!

Det låter toppen. Jag är inte här,
men vi har en ny kille.

Du tar nedervåningen, jag tar här uppe
så ses vi här om tio minuter.

Det var värst vad du ser ut.

- Du måste komma och se det här.
- Ta med det, bara. Skynda dig.

Herregud, vad ful du är.

Titta på din näsa.

Du följer med mig.

Tre minuter till, sen måste vi dra.

Kom igen, nu sticker vi!

- Tack.
- Tack.

Jag tänkte att det här stället skulle
påminna dig om ditt hem. Vad tycks?

Fråga mig igen
när jag har provat maten.

Pannkakorna är himmelska, tro mig.

Det här är nog det närmaste jag kommer
en amerikansk diner.

Jag är galet rädd för att flyga.

- Okej, vad får det lov att vara?
- Jag tar väl pannkakorna.

- Samma för mig.
- Bra val.

- Där ser du.
- Så säger hon ju till alla.

Nej, hon vet att de är goda.

Pannkakor - bra val.
Våfflor - underbart beslut.

- 'Bara ett glas vatten, tack.'
- 'Man måste hålla koll på kalorierna.'

Du sa mer de senaste fem sekunderna
än du har sagt på hela dagen.

- Jag har haft mycket att tänka på.
- Är allt som det ska?

Jag har inte sovit en hel natt
på sex månader.

Det tar ut sin rätt.

Berätta om dig själv.

- Det finns inte mycket att berätta.
- Det är nog inte sant.

Jag är född och uppvuxen i Hawthorne.

Är det allt?
Det måste finnas mer att berätta.

- Fråga mig.
- Okej... Vad har du för plan?

- Plan?
- Ja, karriär, planer för livet.

- Var tror du att du är om fem år?
- Här.

- På riktigt?
- Ja, varför inte?

- Det här är allt jag känner till.
- Men din karriär, då?

Du förstår visst inte. Jag trivs här.

- Du tänker väl inte stanna på museet?
- Varför inte?

- En minuts promenad till jobbet.
- Men du visar ju inget intresse.

Du vet ingenting om utställningarna.
Du verkar inte engagerad.

Jag vill resa runt i världen, och
tillskansa mig kunskaper i branschen.

- Jag ville bara veta om din framtid.
- Jag vet inte.

Om du verkligen vill veta
så hatar jag antikviteter och historia.

Jag hatar deltidsjobb.
Jag gör det bara för pengarna.

Inget annat spelar nån roll just nu.

Det var inte meningen
att göra dig upprörd.

Jag har ingen femårsplan, Casey.

Jag orkar inte ens tänka
på morgondagen.

Min mamma är sjuk.

Det var tråkigt att höra.

Varenda natt ligger jag vaken
och är livrädd att telefonen ska ringa-

- och att nån ska säga
att hon har gått bort.

Jag vet hur du känner dig.

- Det här ser fantastiskt ut.
- Jag sa ju det.

Casey, min telefon håller på att dö.
Snälla, hämta mig med bilen.

Jag är ensam och någon förföljer mig.
Jag är så rädd!

Det är en kille bakom mig, i svart.
Jag tror att han har en kniv.

Snälla, svara! Svara! Casey!

- Herregud, vet du vad klockan är?
- Jag tror att vi hade inbrott inatt.

- Allvarligt?
- Dörren stod öppen, saker överallt.

Saknas det något?

Ingen som jag kan se härifrån,
men hur kollar jag övervakningsfilmen?

- Det går inte.
- Varför inte?

Rachel är för snål för att laga den.
Jag sa att det här kunde hända.

- Du måste vara David. - Jag ringer sen.
- Okej, hej då.

- Tack för att du kom.
- Ingen fara.

- Vilket fantastiskt föremål.
- Har du stött på nåt liknande tidigare?

Inte om man inte räknar med
mitt barnbarns leksak.

Det råder inga tvivel
om äktheten, kvaliteten.

Mässingens skick och designen tyder på
mitten till slutet av 1800-talet.

Ursprunget till gubben i lådan
har diskuterats genom århundradena.

Vissa menar att de var leksaker som
blev populära på slutet av 1800-talet.

Andra menar att de hade
ett mörkare syfte flera år tidigare.

Vad menar du med mörkare syfte?

Det finns bevis som tyder på att såna
här leksaker tillverkades i Frankrike-

-för att förvara onda väsen.

De hade ett annat namn för dem:
'démon en boîte'.

Demon i en låda.

Nu går vi från fakta till legender här.

Lådorna skulle se ofarliga ut,
till och med lockande att öppna.

De spreds över norra Frankrike
som reaktion på satanismens utbredning.

Den tros vara hämnd för hundratals som
mördades för att ha utfört svartkonst.

När väl lådorna hade öppnats...

släpptes demonen lös
på alla som befann sig nära den.

Hur?

Jag specialiserar mig på antikviteter,
inte fantasy.

Den viktiga frågan, Casey...

är vad fanken de drack för nåt
när de hittade på allt det här.

Känner du nån som skulle kunna veta mer
om demonen?

Våra besökare är säkert lika nyfikna
som jag på mytologin bakom.

Maurice, nånting.

Han är den ende kännaren av demonlära,
om man nu kan kalla det en lära.

- Tack!
- Tack.

- Blev det en sen kväll?
- Ursäkta mig.

- Var är krigsutställningen?
- Vill du att jag visar dig?

Du behöver bara peka.

Genom dörren, upp för trappan,
sen höger.

- Tack.
- Ingen orsak.

Ljuset släcktes!

Det börjar bli lite klaustrofobiskt.

Hallå?

Är det nån här?

Två till gör väl ingen skada?

- Var är utställningen om kriget?
- Ska jag visa?

Nej, peka bara.

Jag har studerat demoners beteende
och ursprung i över 20 år.

'Namn: Jackestemarra/Jack.

'Typ: demonisk clown.'

'Längd: 180-210 cm.'

'En Jack framkallas genom
att öppna lådan i vilken den hålls.'

'Man tror att Jack antar formen av en
clown för att konfrontera våra fobier.'

'Mål: att frossa på kropparna
av sex människooffer.'

'Endast när en Jack har fått sina
sex offer återvänder den till lådan.'

- Casey?
- Ja.

- Jag är Rachel, föreståndaren.
- Trevligt att äntligen träffas.

- Hur trivs du här nere?
- Jag klagar inte.

- Det här är en historienörds dröm.
- Kul att höra.

Var snäll och se till att huset är låst
när du går hem för kvällen.

Jag lämnade inte dörren öppen.
Någon måste ha brutit sig in.

Det är inget som saknas, Casey.

Okej.

Jag tittade bara förbi för att hämta
några papper. Trevligt att träffas.

En sista sak, är du snäll och ställer
ut den där idag.

Det finns en passande plats
vid leksaksutställningen.

Det är ett bra fynd.

Klockan är fem och vi stänger nu.

- Trevlig helg.
- Detsamma!

Vem skulle låta sitt barn
gå i närheten av dig?

Snabbare än så, måste du vara.

Casey, min telefon håller på att dö.
Snälla, kom och hämta mig.

Jag är helt ensam och någon
följer efter mig. Jag är så rädd.

Det är en kille bakom mig,
svartklädd. Han har en kniv.

Casey, svara! Snälla, svara. Casey!

Det var inte meningen att tjuvlyssna.
Jag hörde nästan ingenting.

Ingen fara.
Jag borde inte ha spelat upp det här.

- Är det din flickvän?
- Fästmö.

Jag visste inte att du var förlovad.

Jag var det, tills jag fick
det där samtalet mitt i natten.

- Jag känner mig så skyldig.
- Varför?

Hon ringde när hon var i fara.

Jag låg i sängen och jag...

ignorerade samtalet.

Nu har jag ett röstmeddelande
som kommer att hemsöka mig hela livet.

Jag kunde ha hjälpt henne.

Vi har stängt.
Kom tillbaka om en halvtimme.

God morgon, jag är poliskommissarie
Martin. Jag utreder ett försvinnande.

- Vem saknas?
- Mandy Hinchley. Hon städar visst här.

Mandy har inte setts till på 48 timmar.
När såg ni henne senast?

Inte på en vecka, men jag
jobbar bara ett par dagar i veckan.

Jag såg henne i fredags.
Jag stängde museet den dagen.

- Får jag ställa några frågor?
- Visst.

Tack för att ni tar er tid och svarar.
Ni förstår säkert allvaret i det här.

Mandy är fjärde personen den här veckan
som har försvunnit i Hawthorne.

Vi börjar med sista gången
ni såg henne.

- När ni gick i fredags, var hon ensam?
- Så vitt jag vet.

- Är ni inte säker?
- Vi har få besökare på vintern.

- Jag kollar alltid igenom byggnaden.
- Så hon var kanske inte ensam?

Det är ju möjligt.

Hur verkade Mandy sist ni såg henne?

Hon verkade normal, glad.

Jag känner henne inte så väl,
men det var inget konstigt med henne.

Har det varit några konflikter
mellan anställda?

- Nej.
- Något ovanligt som har hänt?

Är det något ni vill berätta,
mr Reynolds?

Om jag ska vara helt ärlig...
Den eftermiddagen hände något...

märkligt.

Vad hände? Kan ni ta det steg för steg?

Jag var ensam på museet hela dagen.
Vi hade bara en handfull besökare.

Jag satt i rummet på
andra sidan korridoren och jag såg...

Vad såg ni?

Inget. Jag svamlar...

Nyheten har skakat om mig rejält.
Ledsen att jag inte kan hjälpa till.

Ingen fara. Ni kanske ska ta ledigt
några dagar och rensa skallen.

- Jag ska prata med chefen.
- Okej.

- Jag behöver bara övervakningsfilmen.
- Vi har ingen här.

- Jag såg två kameror i entrén.
- De var ur funktion när jag började.

Ni måste prata med Rachel Thompson.
Hon är chef här, inte jag.

Det här är mitt direktnummer.

Om ni kommer på nåt mer när det gäller
Mandy Hinchley, så ring mig.

Det ska jag göra.

Innan ni går...

- Får jag fråga en sak?
- Visst.

Förlåt om jag låter lite tokig.

Tror ni på det övernaturliga,
paranormala?

- Varför frågar ni det?
- Har ni haft fall där ni misstänkte...

att nåt övernaturligt var inblandat?

- Jag frågar bara av nyfikenhet.
- I förhörsrum sker det märkliga saker.

Mordmisstänkta har berättat
de mest galna historier för mig.

Om häxor och demoner.

Men de har alla en sak gemensamt.

De misstänkta framställer sig
alltid själva som offren.

Jag lärde mig tidigt
att ju galnare berättelserna är-

- desto troligare är det att den
misstänkte försöker dölja sanningen.

Om nån bara försvinner
finns det alltid en logisk förklaring.

Det är alltid nån som ligger bakom det.

Tack för att ni tog er tid.

Lämna meddelande efter signalen.

Jag heter Casey Reynolds
och söker Maurice Ainsworth.

Jag jobbar på Hawthornemuseet
och vi har fått in något... ovanligt.

Jag tror att någon med er kunskap
kan tala om vad det är för nåt.

Om ni ville ringa tillbaka när ni kan
skulle jag bli väldigt glad.

- Hallå?
- Hej, Andy. Det är Casey.

- Det var länge sen. Hur är det?
- Inget vidare.

Jag har en fråga. Vad behöver du
för att spåra upp en adress?

Fullständigt namn och telefonnummer
räcker nog.

Jag försöker hitta Maurice Ainsworth.
Det är ett brittiskt nummer.

01574-482 453.

Klarar du det på ett dygn
så betalar jag det dubbla.

- Visst, inga problem.
- Tack.

Okej, hej då.

- Du kanske borde åka till sjukhuset.
- Inte förrän du har sett det här.

Titta, bara.

Jäklar! Du måste se det här.

Nu tar vi det lugnt...
Vad är det med dig, Casey?

Tänk om Mandy aldrig lämnade museet
i fredags? Tänk om nåt hände henne här.

- Tror du att hon blev mördad?
- Jag tänker på det experten David sa.

Lådan är inte vad vi tror att den är.

Han sa att den är till
för att stänga inne en demon.

Och när jag öppnade lådan
släppte jag ut den.

- Herregud...
- Videon skulle ha bevisat det.

Men det gjorde den inte! Jag ser bara
gubben i lådan bakom galler.

Jag såg den med egna ögon.
Titta vad den gjorde med mig.

- Du vet väl att det inte är möjligt?
- Jag såg den.

Du måste lyssna på mig.

Jag tror att dina sömnsvårigheter
får din hjärna att se saker.

- Nej, det gör den inte.
- Är du säker?

Är du säker?

Mandy berättade
att hon hade relationsproblem.

Hon sa att hon ville sticka
och lämna allt bakom sig.

Hon kommer att ta sig samman
och komma hem.

Jag klarar mig här idag.
Gå hem och försök sova lite.

Nej.

'Nr 11, Dunan Close.'

'Norman Cleaver.'

'Kvinna 46 år, saknas.'

Man åtalas för mord på hustru

'Onaturlig död'.

MÖRDARE

Mr Cleaver?

- Mr Cleaver, jag måste tala med er.
- Jag dödade henne inte!

- Jag vet.
- Försvinn härifrån.

- Inte förrän jag har pratat med er.
- Bort från min egendom!

- Ni har missförstått...
- Jag har fått nog. Jag ringer polisen.

Jag heter Casey... Jag har lådan!

Jag är inte här
för att anklaga er för nåt.

- Vad sa du?
- Jag har gubben i lådan.

- Du har sett clownen, eller hur?
- Ja.

Kan du hjälpa mig?

Jag tvivlade på min mentala hälsa
under många år.

Jag ifrågasatte mig själv mer
än alla poliser och psykiatriker.

Trots att de försökte intala mig annat,
så vet jag vad som hände min Belle.

Det var clownen som mördade min fru.

Inte jag.

Kan ni berätta vad som hände?

Okej.

Jag brukade gå med min metalldetektor
på åkrarna.

Jag trodde jag hade hittat en skatt
när jag grävde upp lådan.

Min fru och jag trodde
att det var en leksak, inget annat.

Hon var helt fascinerad av den.

Jag gick upp till övervåningen och...

en stund senare insåg jag
att hon inte hade följt med mig.

Sen såg jag...

Den släpade kroppen
tillbaka in i lådan.

Jag berättade för polisen vad som hänt,
men de trodde mig förstås inte.

I polisens och bybornas ögon
var jag inte nåt offer.

Jag var den huvudmisstänkte
med en berättelse som var helt orimlig.

För att förkorta domen sa advokaterna-

- att jag skulle
erkänna mig skyldig till dråp.

Skyldig till att ha dödat min fru.

När man riskerar livstid verkar tio år
för dråp vara det enda alternativet.

Den dödade nästan mig. Den har dödat
andra, men de lyssnar inte på mig.

Det gör de inte förrän det är för sent.

Hur hindrar jag den från att döda igen?

De senaste 15 åren har jag tänkt på
om det fanns nåt jag hade kunnat göra.

Det finns nog inget du kan göra.

- Jag måste hitta ett sätt.
- Det går inte, Casey!

Skadan är redan skedd.

Till slut kommer polisen att spåra
försvinnandena till ert museum.

Tro mig.

Om clownen inte dödar dig kommer folket
i Hawthorne tro att du är monstret.

Försvinn härifrån.

Så långt bort från Hawthorne
som du bara kan.

Rädda dig själv.

Du tänker göra det igen, eller hur?

Du lämnar dem att dö.

Precis som du lämnade mig.

De lyssnar inte.
De tar mig inte på allvar.

Varför skulle jag åka tillbaka dit?
Jag är inte skyldig dem nåt.

Visst, spring bara.

Men hur ska du orka leva med dig själv?

Med skuldkänslorna?

De tror dig inte, men det betyder inte
att du borde överge dem.

- Jag har gjort allt jag kan.
- Inte allt.

Om du inte kommer på ett sätt att
stoppa Jack, vem ska då göra det?

Om någon måste dö, låt det då vara jag.

Varför dödar du mig inte?

Det har kommit till min kännedom
att du verkar ha problem.

Inget som jag inte kan hantera.

Lisa säger att du är orolig
över den här lådan.

Du tror visst att den bär
på nåt slags förbannelse.

Jag förväntar mig inte
att du ska tro mig.

Vi måste förstöra den, Rachel.

Sen jag öppnade den har den dödat fyra
personer och kommer att döda två till.

- Jag ljuger inte.
- Nu räcker det!

Mandys försvinnande
har tagit hårt på alla.

- Men vår fantasi får inte skena iväg.
- Du vet inte vad vi har att göra med.

Det är över.
Jag säger upp din provanställning.

- Jag kan inte bara gå härifrån.
- Du är klar här.

- Jag skulle aldrig förlåta mig om...
- Jag ger dig inte något val.

Gå hem, Casey.

Du behövde väl inte vara så brutal?

- Casey!
- Vad?

Det var inte meningen
att du skulle förlora jobbet.

Jag var orolig för dig
och tänkte inte...

Nej, du tänkte inte. Se bara till att
ta dig så långt härifrån som möjligt.

- Jag kan inte.
- Snälla, säg att du tror på mig.

- Sköt om dig.
- Vänta!

Jag ska hitta ett sätt
att lösa det här på.

Hej. Har du hittat Maurices adress?

Det heter Hill Farm.

- Maurice Ainsworth?
- Vem frågar?

Casey Reynolds.
Jag har försökt att kontakta er.

- Ringde jag inte tillbaka?
- Nej.

Tänkte nog det. Men du tänkte dyka upp
ändå så att jag skulle bjuda in dig?

Jag skulle inte ha kommit hit
om jag hade nåt annat val.

Du får en halvtimme,
inte en sekund längre.

Tyvärr har jag helt slut på kex.

- Du vill veta vad du har att göra med?
- Ja, jag öppnade...

Jag hörde alla dina meddelanden. Men
du är inte här för att veta vad det är.

Du vill veta hur man dödar den.

Jacks är obarmhärtiga, men som med
alla Guds varelser så är de dödliga.

- Tänker du ta lunch?
- Visst.

Vi ses sen.

Genom att öppna lådan har du
gett den tillträde till vår värld-

- och därmed ingått
ett kontrakt med demonen.

Även om den hotar dig och gör allt
för att du ska fly i rädsla-

-så kan den inte döda dig.

Men jag ser i dina ögon att du
inte bara är orolig för din egen skull.

Du förde in den i vår värld, och endast
du har makten att skicka tillbaka den.

- Du måste stänga in Jack i lådan.
- Hur?

Du måste utföra en ritual.

Här är den!

'När väl Jacks hjärta är försvagat
av spetsen på ett svärd'-

- 'kan endast ordet skicka den tillbaka
till skuggornas värld.'

- Vad måste jag säga?
- 'Bestia ad inferos.'

- Tack.
- Casey, var försiktig.

Du måste göra det rätt. Om minsta
lilla sak, som en tygbit eller klo-

- hamnar utanför lådan när du utför
ritualen, så kommer det inte att funka.

Om du glömmer något, kommer Jack
att komma tillbaka och döda sina offer.

Lycka till, unge man.

Vad vill du att jag gör nu?

Rachel?

Då går jag hem nu, Rachel.

Skicka polis till Hawthornemuseet nu!

Lisa?

Tillbaka i lådan.

Bestia ad inferos.

Det är över.

Det är över, Lisa.

Polis!

Hon behöver ambulans.

Nej, nej, nej!

Jag skadade henne inte.
Jag räddade henne, jag är oskyldig!

Vi behöver ambulans till
Hawthornemuseet så fort som möjligt.

- Jag trodde inte att du skulle komma.
- Jag måste bevisa Caseys oskuld.

- De vill inte lyssna på mig.
- De lyssnar inte på teorier om demoner.

Det ser mörkt ut för honom.

Folk i Hawthorne är livrädda.

De har förlorat
grannar, närstående, vänner.

Någon av kött och blod
måste ställas till svars.

- Vad gör jag då här?
- Vet du var lådan är?

- Ja.
- Om du verkligen vill hjälpa Casey...

Avsluta det som Casey påbörjade,
var den som gör slut på förbannelsen.

Hur?

Det finns bara ett sätt.
Lådan låter sig inte förstöras.

För varje liv Jack tar
håller han sig vid liv i tre år.

- För att verkligen döda den måste du...
- Förhindra att lådan öppnas igen.

Jack har dödat fem gånger,
så lådan måste hållas stängd i 15 år.

Du måste se till att ingen hittar den.

Tänker du vara ärlig mot mig
den här gången, Casey?

Jag har ju redan berättat allt.

Jag köper det fortfarande inte.
Vet du vad jag tror?

Jag tror att du kommer
att åberopa sinnesförvirring.

Tio år på dårhuset
verkar visst inte så tokigt nu?

Bäst att du gör dig hemmastadd
för du kommer att bli kvar här länge.

Jag frågar dig igen:
Dödade du din chef Rachel?

Nej!

Det här kanske friskar upp minnet.

Du tog en ung kvinnas liv
den där dagen.

Men Rachel var visst inte
din enda måltavla.

Du gav dig på Lisa också, och du
trodde att du skulle komma undan.

Eller hur?

Eller hur?

Var försiktig. Det måste bli rätt.

Det enda som krävs är en tygbit
eller en bit av en klo.

Om något lämnas utanför lådan när du
utför ritualen, så funkar den inte.

Då kommer Jack tillbaka
för att hämta sitt utvalda offer.

Åh, gode gud.
Lisa! Den kommer att ta henne!

- Dödade du Rachel?
- Du måste lyssna på mig!

Du måste tro mig. Det fungerade inte.
Vi måste hjälpa henne!

Vi måste hjälpa henne!

Vi måste hjälpa henne!

Du måste tro mig.

Översättning: Mika Wainonen
www.ordiovision.com

Stöd oss och bli en VIP-medlem
för att ta bort all reklam från www.OpenSubtitles.org