Original subtitles

Fortsätt krysta! Krysta! Han är snart ute.

Så ja! Nu kommer han ut!

Han är ute.

Vi har honom!

GUILLERMO GARIBAI-MUSEET GRUNDAT 1968

Ett par i en kärleksbubbla.

Vi flyter, vi flyter.

Det finns ingen annan, min älskade.

Min älskade.

Mica!

Mica, älskling. Nej, nej.

Det är nog inget att oroa sig för.

Det är normalt att bebisar har en kroppsdoft

som vi inte är vana vid.

Men jag skriver ut en speciell tvål

som ni måste använda varje dag utan att använda

några andra tvålar.

Den borde göra susen.

MICA GRAY BEBISTVÅL

Bebistvål.

År 1968, när han lämnade Mexico för att ta sin musik till nya, okända platser

flyttade Guillermo Garibai hit.

Skivbolaget hittade det här fina lilla huset till honom.

Han bodde här från 1968 till 1975,

alltså i sju år, de mest produktiva åren i hela hans karriär

och det var då han skrev de flesta av sina största hits.

Ni får fotografera om ni vill.

1970 hade Garibai en liten olycka i hemmet med en flaska parfym.

Det var i det här badrummet som han tappade flaskan

och den gick sönder.

Guillermo Garibai anser faktiskt att det här huset

är symbolen för hans karriär.

I många intervjuer var det tydligt att han tyckte speciellt mycket om det här huset

och att det gav honom en speciell känsla

som inspirerade låtskrivandet.

Ursäkta mig.

Det är normalt att bebisar har en kroppsdoft som vi inte är vana vid.

Men han luktar...

Fisk.

Jag skriver ut en speciell tvål som ni måste använda varje dag,

och använd inga andra tvålar.

Den borde göra susen.

Här är mitt kort, om problemet kvarstår.

DR MARK JACKSON BARNLÄKARE

Paracetamol EXTRA STARK.

Ja, Mica.

Det är bra.

Bra, Mica. Ja.

- Det räcker. - Nej, det gör det inte.

Vi måste skrubba hårt så att du blir ren.

- Pappa? - Ja?

Varför stinker jag?

Du stinker inte.

DOFTGRAN

Valen är havets största djur.

Valar är däggdjur som kan bli över 55 meter långa.

De placerar sig inom flocken

och låter andra valar dra med dem.

Mums! Ja.

Bort från honom. Släpp honom.

Släpp honom!

Titta vad han har på sig.

Fiskpojken! Fiskpojken!

Det är känt att även om Guillermo Garibais liv

var stökigt just då komponerade han de flesta av sina låtar här inne,

där han fann inspiration.

I garderoben hänger fortfarande Garibais samling av Mariscal-skjortor,

vilka han fått av... Mica, snälla...

självaste skjorttillverkaren strax innan han lämnade Mexico.

Hur många gånger måste jag säga det?

Tack.

Det var vid det här skrivbordet

som Garibai komponerade Couple in a Bubble, bland andra hits.

1970 hade Garibai en liten olycka i hemmet med en flaska parfym.

Det var i det här badrummet...

Det var i det här badrummet som han tappade flaskan och den gick sönder.

Han skar sig i högerfoten på en glasbit.

Det orsakade den lätta hälta som vi alla känner till

och som var så typisk för Garibais sista föreställningar.

Ingen fara, Mica.

Älskling,

ska du inte ge mig en puss innan du går?

Det är snart din födelsedag,

och jag tänkte att

du kunde bjuda hem dina vänner från skolan på kalas.

Titta här.

KOM PÅ MICAS KALAS DU FÅR CHOKLADTÅRTA

PÅ TORSDAG KL. 18 HANS HUS ÄR INTRESSANT!

Det är din sons födelsedag.

Jag hade gjort det om du inte hade gjort mitt kontor till Garibais meditationsrum.

- Kom igen. - Du vet att jag älskar kontoret!

Du arbetar aldrig där, du tar bara tupplurar.

Det är inte sant. Jag tar aldrig tupplurar.

Är det inte det, så är det nåt annat.

Och du lovade att vi skulle prata om hans skola idag.

Det var du som ville göra det.

Det är alltid en unge som blir retad av de andra. Det är normalt.

Problemet är att det är din son.

- Vad vill du att jag ska göra åt det? - Jag vill att vi söker en lösning.

Vad du än beslutar är okej.

Vi pratar om Mica, inte om färgen på lakanen!

Lakan? Du valde lakan! Du har valt allting!

- Det var bara ett exempel. - Glöm det, jag måste gå!

Richard!

Älskling, pappa har mycket arbete att göra.

Han kommer hem senare, okej?

Mica! Vänta tills dina vänner kommer.

Du försvann långt bort.

Är Mica hemma?

Okej, hör på nu,

vi får vänta en halvtimme på de andra barnen.

Under tiden kan ni börja äta snacks.

Men bara de som redan är trasiga, okej?

Bara de trasiga.

Hur många vänner har du?

Jag har fem stycken.

Jag har också fem stycken.

Räknar du med dina föräldrar?

Jag har fem med mormor. Sex om jag räknar med dig.

Det finns inga fler som är trasiga.

Det är till dig.

Tack.

Jag har också ett halsband.

Jag tycker om ditt.

Rör inte det.

- Hej, pappa. - Hej, Mica.

Mica.

Du ska lämna oss.

Jag är ledsen, grabben.

Din mamma förklarar alltihop för dig.

Älskling, varför badar du fortfarande?

Jag sa ju att en vän kommer hit för att träffa dig?

Min vän terapeuten.

Jag vill inte träffa henne.

Det är klart att du vill.

Du kommer att tycka om att prata med henne.

Gå ur badet nu. Du blir ju helt skrynklig.

Jag vill inte.

Han vägrar komma ut från badrummet. Ligger i timmar i badet.

Han har nog förstått att det är enda platsen där han inte luktar.

- Låt mig försöka. - Är du säker?

Ja.

Hej, Mica.

Jag heter Catherine,

och din mamma säger att du och jag kanske kan bli vänner.

Okej, Mica. Om du inte vill så är det okej.

Det var roligt att träffas men jag ska nog gå nu.

Har du inga vänner?

Jo, några stycken.

Hur många?

Jag vet inte, kanske tio stycken.

Räknar du med dina föräldrar då?

Med mina föräldrar. Nio, faktiskt.

Tio, med dig.

Om du har... Om du har nio vänner

varför vill du ha en till?

Ja, det är mitt problem.

Vill du vara min vän eller inte?

Nej!

Vänskap är överskattat.

- Jag tror inte att du menar det. - Jo.

Och förhållanden och kärlek.

Kärlek är överskattat.

Se så.

Jag menar det.

Inte bara det, det är underskattat att vara ensam.

Oberoende.

- Det är två mycket olika saker. - Du vet vad jag menar.

Har du tänkt på det vi talade om förra veckan?

Vadå?

Du nämnde ju en nätbaserad universitetskurs?

- Ja. Nej, jag tror inte det. - Varför inte?

Jag kollade upp det och man måste träffa läraren en gång i månaden

och gå dit och göra tentorna.

Och?

Jag trodde att allt var på nätet.

- Jag ska hitta ett jobb. - Och göra vadå?

Jag vet inte. Nattväktare?

Nåt där man jobbar ensam.

Racerbilförare. Fyrvaktare.

Nej, jag sa Forest Manor Crescent, ni är på Forest Manor Road.

Det är nära, men jag lovar att det är två olika gator.

Forest Manor Crescent 7.

Ja, vi har väntat hela morgonen.

När de kommer med pianot så ska de sätta det där borta, okej?

Du upprepar dig själv.

Du måste skriva på leveransen

och kanske några formulär

från Guillermo Garibai-stiftelsen i Monterrey.

Är det nåt problem så säg att jag skriver på när jag är tillbaka på måndag.

Visningen måste alltid sluta i vardagsrummet

och And You Went Very Far Away ska spelas på grammofonen.

Du väntar tills låten är slut och då säger du vänligt adjö till dem.

Vänta tills alla har gått innan du stänger dörren.

Vissa kommer att vilja ge dig dricks. Det är okej.

Jag har ju sett dig göra detta.

Jag lämnade en lapp

med numret till stugan och mitt rumsnummer.

Stäng av värmen på kvällen, lås dörrarna

och ha kassettspelaren långt från badkaret

och ät bara det jag lämnat i kylen.

Du får ta hit en flicka, om du vill det.

Jag vet inte. Jag bara...

Jag säger bara att du får det om du vill.

- Ha så trevligt. - Ja. Jag ringer när jag är framme.

MUSIKINSTRUMENT TRANSPORT

De måste ha fått slut på formaldehyd.

Jaha, hur länge har du känt Julia?

Julia?

Herregud. Jag är ledsen.

Din pappa är inte här.

Bra.

Har du pratat med honom på sistone?

Jag har inte ens hans nummer.

Han dyker upp vid huset ibland. Inte ofta.

Jag vet.

Han vet nog inte ens om det.

Du försvann långt bort.

Du försvann långt bort.

Ja?

Goddag. Jag kommer från Guillermo Garibai-stiftelsen.

Innan jag fortsätter, vårt djupaste deltagande

för tragedin i din familj nyligen.

Vi vet att detta är en känslig tid med extrem sorg.

Men jag skulle bli glad om du kunde ge mig några minuter av din tid,

om det är möjligt?

Normalt är detta en rutinsak som inte brukar vara problematisk.

Men vi måste informera dig så att du kan ta ett beslut.

På grund av de tragiska händelserna i din familj

måste stiftelsen avgöra

om en annan medlem ska ta över museet

eller om du vill att det ska stängas.

Vilket förstås inte är vår önskan.

Men om du själv tänker ta över ansvaret,

så har vi ett förnyat kontrakt

som står i ditt namn

och en check vars belopp motsvarar de senaste två månaderna.

Om du beslutar dig för att inte fortsätta

så är det mycket tråkigt

men vi blir inte arga

och sir Garibai får ett officiellt museum mindre i världen.

Mejeriavdelningen, kontakta kassa tre för en prisuppgift.

Mejeriavdelningen, kontakta kassa tre.

Hur tänker du laga till den där?

I ugnen.

Jaså? Det låter ganska tryggt.

- Vad heter du? - Mica.

Mica? Vilket lustigt namn.

Jag heter Claudia.

Handlar du här ofta?

Det är första gången.

Är du klar här?

Jag ska leta efter pasta nu. Om du vill så kan vi...

Jag...

- Vadå? - Jag kan nog inte det.

Okej.

Vad mer skulle hon ge dig? Röksignaler?

Mejeriavdelningen, kassa tre väntar på prisuppgiften.

Kassa tre väntar. Tack.

Fisk.

Jag åkte 15 våningar till husets topp med ett vapen.

Och jag sköt Garibai.

Men hans ansikte var annorlunda.

Varför gjorde du det?

Jag måste. Jag vet inte varför.

Vad hände sedan?

Jag åkte ner till nästa våning och tjejen från affären kom fram till mig.

Jag visste fortfarande inte vad jag skulle säga till henne.

Så jag sköt henne i magen och sedan i ansiktet.

Och jag vet inte varför.

Och...

Jag tittade upp och några barn stod och skrek åt mig

för det jag hade gjort, så jag sköt dem med.

- Och... - Vad hände sedan?

Jag åkte ner till foajén

och såg Garibai igen, han log mot mig

och jag visste inte om jag skulle skjuta honom

eller om det var han som hade fått mig till detta. Så jag sköt honom och...

Jag mådde dåligt över det direkt och ångrade vad jag gjort.

Men mest mådde jag dåligt över att jag var helt ensam.

Jag började springa och kastade vapnet i marken

som Al Pacino i den där filmen och...

Okej, det är okej.

Du går igenom en mycket komplex och känslig fas nu,

och det är väldigt vanligt att man begår misstag.

Men du måste försöka... Nej!

Mica...

Hej!

- Jag såg dig häromdagen. - Var då?

Här. Du är duktig på att simma.

- Tack. - Ska vi tävla?

- Tävla? - Ja!

- I vattnet? - Ja, simma till andra sidan.

- Jag vet inte... Jag borde inte. - Vill du inte?

Vi ska ju bara tävla en gång.

- Okej. - Okej.

- Vad får vinnaren? - Jag vet inte.

Okej.

Den som vinner får välja ett pris.

- Visst. - Okej.

- Frisim, va? - Ja.

Okej. Klara, färdiga, gå!

Jag slog dig nästan.

Okej, välj ett pris nu.

Jag har inte tänkt ut nåt än.

Skynda dig, för tiden är snart slut.

- Vilken tid? - Jag måste iväg.

- Vad heter du? - Är namnet ditt pris?

- Jag antar det. - Okej. Det säger jag nästa gång.

Guillermo Garibai anser att huset är en symbol för hans karriär.

I garderoben hänger fortfarande Garibais samling av Mariscal-skjortor,

vilka han fått av självaste skjorttillverkaren strax innan han lämnade Mexico.

Det var vid det här...

Vid det där skrivbordet komponerade han Couple in a Bubble, bland andra hits.

Du försvann långt bort.

Den sången ger mig så många minnen.

Tack så mycket.

Du försvann långt bort.

Du körde iväg i min bil.

Du kastade bort min gitarr.

De tio konstigaste sjukdomarna Människor som luktar fisk.

Trimetylaminuri.

Trimetylaminuri, det är det du lider av.

Jag fick prata med kollegor i Prag

och Honolulu för att få det bekräftat, men det är det du har.

Så min doft är en sjukdom.

Precis. Det är känt som kroppsodörsyndrom och även fiskluktsyndrom.

Glädjande att sjukdomen är sällsynt.

Det gör mig jätteglad.

Är det en sjukdom måste det finnas botemedel.

Eller en behandling. Medicin eller så?

Nej, det är en ämnesomsättningssjukdom där levern inte omsätter trimetylamin.

Trimetylamin är en flyktig aminosyra som avger en mycket stark doft

som man brukar kalla fiskliknande i människors andedräkt,

svett, urin och vaginala utsöndringar.

Jag har inga vaginala utsöndringar.

Det enda du kan göra

är att utesluta viss mat som är källan till substraten

varifrån trimetylamin kommer.

Till exempel äggula, njure, lever, baljväxter, ärtor och skaldjur.

Du bör även dricka mycket juice och äta mycket yoghurt.

Kommer jag ändå att lukta illa?

Lite mindre illa.

Detta är din journal.

Med din tillåtelse skulle jag vilja ta fler prover

för att se om resultaten kan hjälpa oss minska dina symtom.

Tri-me-tyl-a-mi-nu-ri.

Det har jag aldrig hört talas om förut.

Ändra kosten är allt jag kan göra.

Det är samma sak som att ha högt kolesterol eller så.

Det är ett stort genombrott för dig.

Jag ser inget bra med detta.

- Kunskap är bättre än okunskap. - Det vet jag inte.

Det är bra att veta vad som felas dig.

Hur hjälper det om jag inte kan förhindra?

Det hjälper att ha svar.

Det bekräftar att jag är ett missfoster.

Jag har sagt så många gånger

att vi alla har våra egenheter.

Vissa mer än andra.

Vissa saker är fysiska, vissa psykologiska.

Egenheterna är det som gör oss unika.

- Inget skitsnack. - Du vet vad jag menar.

Jag är glad att du kom. Jag...

Det är viktigt att vi klargör vad som hände...

Det finns inget att klargöra.

Det är lugnt från min sida.

- Är du säker? - Ja.

Får jag kyssa dig nu?

Jag skojade bara.

Cancer?

Nej. Bara några prover.

- AIDS? - Nej.

Det hoppas jag inte. De ska ta prover på mig.

Det är lite konstigt, men inget allvarligt.

Jag är döende.

Jag är ledsen.

Ingen fara. Jag har accepterat det.

Jag har två månader kvar.

Sanningen är att jag vill vara mer förbannad. Jag är döende,

för Guds skull.

Lustigt att man kunde tro att vi har det likadant.

Två personer som är kopplade till maskiner och bara sitter här.

Men skillnaden är att

jag är döende.

Laura.

Laura?

Ditt pris.

- Du vet inte vem jag är, va? - Nej, borde jag veta det?

Jag vet vem du är.

- Vem är jag? - Mica.

Det är okej. Vi tävlar. Om du vinner så säger jag vem jag är.

Du kommer förlora. Du kan säga det.

- Bara om jag tillåter det. - Ska försöka att inte förnedra dig.

Ser du, jag vann ju.

Ja, helt rättvist.

Jag sa att du inte skulle få vinna nu.

Ska du inte säga vem du är?

Nej, jag vann. Jag får välja ett pris.

Jag vill att vi ska träffas nån gång.

Vadå?

Du vet. Träffas, ses.

Men inte här.

- Det går nog inte. - Jag frågar inte. Det är mitt pris.

Är du ledig på lördag?

Lördag kl. 19. Vi ses i lobbyn, okej?

Jag måste gå, jag är sen till min lektion.

Vi ses på lördag.

Hej då.

Vad gör du?

Varför trampar du på mina blommor?

Jag letade efter en vän.

Försvinn härifrån.

Laura LÖRDAG Kl. 19

Laura LÖRDAG Kl. 19!!!

En av oss SYMPATI - ENGAGEMANG - OMTANKE.

En terapigrupp för människor med ovanliga sjukdomar.

Ja.

Coolt. Ett helt gäng missfoster.

Mica, jag pratade med dem,

och det är en kille där med kroppsodörsyndrom.

En unik chans, du anar inte vilken tur du har.

Jävligt mycket tur, verkligen.

Du borde gå dit.

Det kunde verkligen hjälpa dig.

Att veta att jag inte är enda knäppskallen?

Att inse din patologi.

Min patologi.

Du får möta andra patienter

som har upplevt liknande saker

och du kan dela din smärta med andra män och kvinnor.

Kvinnor? Perfekt.

Jag kunde bli ihop med en av dem. Vi kunde flytta ihop och skaffa en skunk.

Jag borde kanske gå?

Det vet du att du borde.

Okej. Jag medger att jag är lite nyfiken.

Jag älskar när du visar din mänskliga sida.

"En av oss."

Hoppas att de har god ventilering där.

En av oss EN RESPEKTFULL STÖDGRUPP.

Känner du dig annorlunda?

När jag fick veta att jag hade en doftsjukdom tänkte jag:

"Miroslav, du kommer att få vara ensam hela ditt liv."

En av oss.

"Men inte helt ensam. Värre. Ensam med min far."

Välkommen!

Du behöver inte vara rädd.

Jag är inte rädd.

Inte så att jag inte älskar honom.

Han är min pappa.

Men han är en gubbe i rullstol med gammaldags vanor,

och jag måste alltid vara hemma och mata och tvätta honom.

Han har en underlig besatthet angående underkläder.

Han har utslag där nere,

och känner sig bara bekväm med gamla kalsonger från hans land.

Så varje morgon måste jag talka hans kön

så att han kan ha sina ljusgula favoritkalsonger.

Men en dag

skådade jag ljuset.

Talk. Mjukt och skönt.

Än viktigare var att pappa luktade så gott hela dagen.

Så en dag beslöt jag att ha ett tjockt talklager under mina egna kläder.

Kulor!

Det var så jag kunde lämna boet.

Det var så jag fick modet att närma mig kvinnan som nu är min hustru.

Förstår ni?

Jag hittade ett eget trick.

- Nu måste ni hitta ert trick. - Kulor!

Tack.

Tack själv.

Okej. Nu tar vi en kort paus.

När vi kommer tillbaka börjar vi med avslappningsövningar.

Hej.

- Får jag? - Javisst.

Laura LÖRDAG Kl. 19!!!

TALK

Du försvann långt bort.

God kväll.

Jag vill besöka Guillermo Garibai-museet.

Jag är verkligen ledsen.

Ursäkta?

Har ni guidade visningar eller inte?

Ja, men bara på morgonen, måndag till fredag.

Okej. Så synd.

Men vi kan göra undantag.

- Jaså? Är du säker? - Ja.

För om det inte passar kan jag komma tillbaka på måndag.

Nej. Nej, nej.

Det går bra nu.

Är det du som är guide?

Bra.

Okej.

Guillermo Garibai bodde här, det är vad huset är känt för.

Han bodde här från 1968 till 1975.

De sju åren var de mest produktiva

i hela hans karriär och då skrev han de flesta av sina största hits.

Faktiskt anser Guillermo Garibai att huset är symbolen för hans karriär.

Grammofonen var en gåva som Garibai fick av skivbolaget

när han hade sålt över en halv miljon ex av sitt fjärde album.

Vill du gå upp?

Även om Guillermo Garibais liv var stökigt just då,

komponerade han de flesta av låtarna här inne

där han fann inspiration.

I garderoben hänger fortfarande Garibais samling av Mariscal-skjortor,

vilka han fått av självaste skjorttillverkaren strax innan han lämnade Mexico.

Vid det här skrivbordet komponerade Garibai Couple in a Bubble, bland annat.

Jag älskar... Couple in a Bubble.

1970 hade Garibai en liten olycka i hemmet med en flaska parfym.

Det var i det här badrummet

som han tappade flaskan och den gick sönder.

Han skar sig i högerfoten på en glasbit.

Det orsakade den lätta hälta vi känner till.

Intressant.

RÖR EJ

Mina dejter har alltid dykt upp förut.

Jag är ledsen.

Jag väntade i över en timme.

Jag hade inte ditt nummer.

Jag vet det.

Det är det enda som räddar dig.

Jag såg ditt halsband.

Tänker du berätta, eller?

Berätta vadå?

Jag har känt dig i... 13 år.

Jag vet inte vad du pratar om.

Visst, berätta inget då.

Men ditt leende är läskigt.

Du oroar dig för mig, även när jag är glad.

- Det är en tjej. - Vem då?

- Ditt leende. - Vilket leende?

Hoppas att du får henne att le så där.

Det var nästan en och en halv minut.

Det är det enda jag är bra på.

Jag ska jobba klockan åtta.

- Jag trodde att du pluggade. - Ja. Under dagarna.

Vissa kvällar jobbar jag på restaurang.

Bor du ensam?

Hos min mormor.

Men, ja, jag bor ensam.

Det är många där. Så jag har alltid fest och så.

Det är därför jag jobbar.

Så att jag kan ha fester, köpa drinkar till mina vänner och så.

Jag vet inte.

Jag skulle vilja bo i ett vanligt hus nån gång.

Varför? Jag älskar ditt hus. Det är unikt.

Och egendomligt.

Jag måste gå nu.

Vet du, det där huset

är inte enda egendomligheten.

- Jaså? Har du fler? - Ja.

- Saken är den att... - Wow!

Jag är sen, jag måste gå. Men berätta det nästa gång.

Visst.

Han bodde här från 1968 till 1975,

de sju mest produktiva åren i hela hans karriär

och det var då han skrev de flesta av sina största...

Ledsen att störa.

Ja...

De flesta av hans största hits.

Grammofonen var en gåva från skivbolaget

när Garibai hade sålt över en halv miljon ex av sitt fjärde album.

Grammofonen fungerar än,

och i slutet av guidningen får ni höra...

Ni får faktiskt höra den redan nu.

Den ursprungliga vinylinspelningen av And You Went Very Far Away.

Vad gör du?

Var är din mamma?

Har mamma gått ut?

Håller du i visningarna nu?

Min är trasig och...

Det är världscupen nu så...

Hon har nog inget emot det.

Helt otroligt.

Ta det lugnt, Mica. Jag kommer med den om några dar.

Hur...

Hur är det i skolan?

- Jag hoppade av för två år sen. - Ja, jag hade glömt.

Något... Något annat?

De säger att min doft är en sjukdom.

Vad för något?

En läkare gav mig en sjukdomsdiagnos. Det är därför jag luktar.

Jaså? Ja, det är... Det är jättebra!

Det finns varken bot eller behandling, men jag vet ju vad det är nu.

Om det är till nån tröst, min son, märker jag inte av det längre.

Tja...

Kanske lite...

Men mindre än förut.

Skönt att se att du verkar må bra.

Ge din mamma en puss från mig.

Vad är det?

Varför får jag inte ditt nummer?

Varför ska du ha det?

Så att jag har det.

Så att jag kan ringa dig.

Så att vi kan planera saker.

Ja, jag har ju ditt nummer.

Du försöker vara smart.

Nej, jag är smart.

Jag är inte van vid det här.

Jag vill ligga med dig.

Men jag kan nog vänja mig ganska snabbt.

"Inget konstigt - citrondoftande läckerhet som glädjer!"

Hej.

Hej.

Till dig.

Tycker du inte om blommor?

Nej, jag älskar blommor. Men de gillar inte mig.

Jag är nog allergisk mot pollen eller nåt.

Mica?

Vänta, det är snart klart.

- Det luktar konstigt här. - Konstigt?

Det måste vara fisken i ugnen.

- Hej. - Hej.

Okej.

Det är nog dags att ta ut den.

Vill inte steka den för länge.

Det luktar jättegott.

- Gör det? - Ja.

Vi får se.

Fan också.

Pepperoni och extra ost.

Just det.

Verkligen?

Tack.

30 minuter, annars är det gratis.

Jättebra.

Jag är så ledsen för detta.

Det gör inget. Jag älskar pizza.

- Du sa ju att du bor ensam. - Det gör jag.

Mica!

Det är min pappa.

Jag har med mig er tv.

Herregud, du luktar jätteilla ikväll.

Pappa!

Jag...

Jag ska bara...

Jag sätter den här, så får du ta ner den.

Ja, visst. Jag fixar det.

Inga problem.

Jag kollade upp din sjukdom...

Nej, pappa.

Jag är inte ensam.

Hej.

Tydligen inte.

Richard, Micas pappa.

Laura. Hej.

Det är på tiden att Mica får en flickvän.

Om han bara kunde göra nåt åt...

Pappa.

Det gör inget. Oroa dig inte. Det är inget att skämmas för.

Du verkar bekant.

- Jag... Jag vet inte. - Okej, pappa.

Tack för att du kom tillbaka med tv: n.

Det är bäst jag går nu.

Ni vill väl vara ensamma.

- Du har visst inget emot... - Vad håller du...

Hon är väldigt attraktiv.

Just det!

Från universitetet.

Ja, det är möjligt. Jag pluggar där.

Ja, just det.

Minns du? Konventet förra veckan.

Jag var på herrtoaletten, och du var där.

Minns du det?

- Nu räcker det. - Ja.

Det var pinsamt först, jag trodde att jag gått in på damernas.

Men sen insåg jag att du städade där.

- Snälla, pappa. - Vadå?

Det var inget märkvärdigt, så vadå?

Jag väntade tills hon hade gått ut innan jag gjorde mitt.

Jag måste gå nu, okej?

Va? Nej, Laura.

Vad är det?

- Laura... - Vad är det frågan om?

Laura! Laura!

Försvinn.

Mica... Mica.

Försvinn! Försvinn!

Tjugoåtta minuter.

Du försvann långt bort.

Du försvann långt bort.

Jag vet inte efternamnet,

men förnamnet. Det är Laura.

Det är inte mycket att gå på.

Vi har hundratals medlemmar.

Och jag får inte lämna ut privat information.

Varför inte?

Därför att.

Om jag betalar dig, då?

Nej.

Jag har fortfarande inte ditt nummer! MICA.

Jag söker en kvinna som bor här.

Vad heter hon?

Jag vet inte, men hon är gammal,

har vitt hår och sitter i rullstol...

Ja, hon...

Hon stickar.

Eller vad det heter. Gör ullgrejer.

Hennes barnbarn kommer på besök, hon heter Laura.

Laura... En väldigt söt flicka?

Hon är vacker. Känner du Laura?

Hennes mormor är Christine. Hon dog förra veckan.

Dog hon?

Jag är ledsen.

De förde kroppen nånstans österut.

- God kväll. - Hej.

Jag vet inte om du minns det,

men jag är från Guillermo Garibai-stiftelsen.

Jag minns det.

Bra. Vi har dåliga nyheter, så jag går rakt på sak.

Vi har hört från

flera personer att det här museet

har hållit stängt i många veckor nu.

Så vi måste tyvärr informera dig om

att stiftelsen har beslutat att dra in understödet.

Det gör inget. Beslutet passar in på hur mitt liv har utvecklat sig nyligen.

Vi beklagar verkligen.

Vänta! Vänta, vänta.

Får jag låna en skruvmejsel?

GUILLERMO GARIBAI-MUSEET GRUNDAT 1968

Du försvann långt bort.

Mica, jag vet att du är där inne.

Varför svarar du inte i telefon?

Är det för den där tjejen?

Är ni inte vänner längre?

Jag har fortfarande bara tio vänner, med mina föräldrar inräknade.

Och dig.

Och jag vill inte mista nån av dem.

Vi måste inte prata nu,

men jag kommer att vänta på dig.

När du än behöver mig.

Du försvann långt bort.

Du försvann långt bort.

Ja, det är jag.

Jag åkte hit för att skriva på några papper och sa till mig själv:

"Guille, efter allt som har hänt borde du besöka Sophies son."

För jag fick höra att din mor hade dött när jag satt i ett flygplan.

Och det första jag gjorde var att kalla på flygvärdinnan,

ett jättesnyggt blont bombnedslag,

och jag bad henne ge mig en flaska av deras bästa champagne.

Så omtänksamt av dig.

Din mor var en tjusig kvinna, Mica.

Jag är stilig på den tavlan, eller hur?

Den målades av en rysk konstnärinna som var över 1,80 cm lång.

Tursam flicka.

Jag knullade henne i Cancun en gång.

Vad tror du att hon bad om, det allra första på morgonen?

En dubbel vodka med tabascosås.

Saken är att

din mamma skrev och berättade mycket om dig

och hon skrev alltid att du och jag var ganska lika.

Men du är väl inte...

Vad?

Du är väl inte min...

Herregud, nej. Gud ska veta att jag försökte.

Men hon var aldrig intresserad av...

Nej.

Din mamma var...

Hon var min assistent.

Jag lärde även känna din pappa, och jag kan säga en sak:

Vilken skitstövel!

- Det vet jag. - Han tar priset.

Jäklar, det här huset ger mig många minnen.

Du försvann långt bort.

Nu är jag så väldigt ensam.

- Varför är det inte ett museum längre? - Därför att...

Jag ska tala med de där idioterna på stiftelsen

så kan vi nog återställa din status.

Tack. Lite pengar hade inte skadat.

Du verkar vara en bra grabb, Mica.

Går du på gym?

- Jag simmar. - Jag joggar varje morgon.

Förutom när jag är full.

Men min personliga tränare vill att jag ska gå på diet.

Han försöker faktiskt svälta mig. "Ät inte stekt mat", säger han.

Hur ska man kunna äta om maten inte är stekt?

Allt är ju stekt, punkt slut.

Hördu.

Vad är det som luktar?

Lagar du paella?

Det luktar väldigt gott.

Jag begriper inte all denna fetischism.

En gång i Guadalajara

fick jag åka till sjukhus

så att de kunde ta bort ett foto av mig som satt häftat i min bröstvårta.

Tjena!

Allt här är ju stekt, för sjutton.

Det finns grönsakspanache.

- Äckligt. - Och vattenkrassesallad.

- Lägg av! - Caesar-sallad,

kall Caprese-sallad...

Vet ni vad ni vill beställa?

Stekt calamari och korvar med potatis.

Jag tar kammusslor.

- Är potatisen stekt? - Ja, sir.

Ser du?

Det blir bra så.

- Tack. - Tack.

Hur länge har restaurangen funnits här?

Detta är mitt absoluta favoritställe...

Trettio år.

Jag lovar att det inte fanns här förra veckan.

Jag måste gå på toaletten.

Jag är glad att vi är här nu, Mica.

Släpp inte taget om henne.

Vadå?

Hel white snapper.

Och kan jag få ett glas vitt vin?

Javisst.

- Vad hände egentligen? - Jag vet. Fråga inte.

Okej.

Jag har fortfarande inte ditt nummer.

Jag vet.

Jag har letat överallt efter dig.

Jag vet det.

Jag ville inte träffa dig.

Mormor dog och jag ville bara försvinna.

- Jag hörde det, jag är ledsen. - Det är okej.

Men efter det ville jag inte göra nåt alls,

och jag skämdes.

- Skämdes, varför? - För att jag hade ljugit för dig.

Jag var aldrig student.

Och jag är ledsen.

Nej, jag är ledsen.

Jag ljög också.

Jag har aldrig brytt mig om det där.

- Visste du om det? - Ja.

Du har haft en sån där fånig sak på dig ända sen du var barn.

Vad gör du?

Jag släpper inte dig den här gången.

- Är detta din plan? - Ja, det är min plan.

Okej. Släpp mig inte.

Det ska jag inte.

Jag skapar magi.

Skapar magi för dig.

Jag lärde mig sjunga av pappa.

Jag lärde mig dansa av mamma.

Jag lärde mig längta efter laman.

När jag var en oskyldig pojke.

Men jag är stor nu Jag är stark nu.

Jag är jag och jag lever för idag.

Skaka rumpan Skaka rumpan.

Skaka rumpan och allting blir bra.

Varför sitta och sura var dag.

Sitta där som en annan dummer.

Vill du inte skaka på rumpan.

Av rumpan vill man njuta, lilla stumpan.

Livet är kort Livet är bra.

Det är smaskelidaskig buffé.

Skaka rumpan Skaka rumpan.

Skaka rumpan en gång varje dag.

Skaka rumpan.

Skaka rumpan.

Skaka rumpan