Original subtitles

EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX

Han är vaken!

-Han är vaken. -Tack och lov.

ETT ÅR TIDIGARE

God morgon.

God morgon.

Absolut inte.

En återställare…

…och mötet klockan tio.

Ingen före lunch.

Nej, du! Du insisterade.

Du sa att vi måste genomföra det här.

Herregud.

Barnflickan.

Au pairen. Här.

Au pairen.

Miss Jessel.

Peter Quint. Jag jobbar med Henry.

Mr Quint.

Du har en fläck. Precis där.

Oj.

Ska vi vänta?

Nej.

Nu är det bra.

Han märker det där.

Okej.

-Varsågod. -Tack.

Mr Wingrave,

det här är Rebecca Jessel.

Jag läste om din vinst

i Baker-fallet, imponerande.

Läste var?

The Telegraph, såklart.

Du har en fläck på blusen.

Vad är barnen?

Sju och nio?

Då lönar det sig knappast att vara petig med blusar.

Nej.

Agenturen har väl berättat om vår situation?

Ja, och jag beklagar sorgen. Jag…

…kan bara tänka mig vad barnen…

-Jag har inte mina läsglasögon, Peter. -Självklart.

Dina referenser är perfekta.

Londons universitet, asiatiska och afrikanska studier.

Gick du på SOAS?

Bara för en rysk poesikurs.

Tiden på universitetet för nationalekonomi.

Ingen bastion av ryssar eller barder.

Jag läste offentlig rätt.

Överraskningarna fortsätter.

Så…

…varför ansöka som barnflicka

om du har andra ambitioner?

Jag antar att jag inte ser det så.

Jag har alltid varit duktig på det.

Jag har ett nyfiket sinne.

Jag ställer frågor om mig själv och världen runt omkring varje dag,

och det vill jag förmedla till barnen.

Jag antar att det inte blir nåt problem, mr Quint.

Vad tycker du?

Au pair.

Det stämmer. Det var dagens huvudfokus.

Du sa barnflicka.

Gjorde jag?

Ett misstag.

Struntprat, Peter. Du begår inga misstag.

Säkert att det är han?

Absolut.

Jag såg honom också igår på parapeten.

Han heter visst Peter Quint.

-De vet vem han är. -Jag minns Quint.

Trodde han var på andra sidan jorden.

Barn, ni kan väl gå upp?

-Men… -Tjafsa inte. Upp med er.

Sätt fart.

Quint tömde ett av mr Wingraves konton förra året.

Över 200 000 pund.

Han kommer knappast tillbaka för silvret.

Såg nån annan honom?

Nej, men…

Hon har nog rätt.

Barnen?

Nej, inte de heller.

Jag tog en titt och såg inget.

Jag antar att lamporna skrämde honom. Vem han nu var.

Lås dörrarna, lås fönstren och ring oss om ni ser honom igen.

Vi kan inte göra mer just nu.

Är det allt?

Jag tog en titt. Vad vill du annars att jag ska göra?

Vad som helst.

Hör här…

Jag tog en titt.

Peter är hemsk, men han är inte farlig.

Han är en tjuv.

Ge honom inte tillgång till dina konton,

så klarar du dig säkert.

Jag ringer mr Wingrave.

Ser om han har några andra råd.

Han förväntade sig mycket av polisen, om jag minns rätt.

Han har nog kontakt med din överordnade.

Jag kör runt fastigheten igen.

På väg ut.

Frun.

-Ringer du Henry? -Ja, men han är två timmar bort.

Jag ringer Owen och Jamie.

Vart ska du med den?

Jag ska ta en titt själv.

Mr Quint.

Kul att se dig igen.

Nöjet är mitt, miss Jessel.

Det finns inte många kanaler på den här sträckan, tyvärr.

Då kan vi stänga av den.

Så…

…var du för eller emot mig?

Tror du att det spelar roll?

Tja…

…du sa att du jobbade med mr Wingrave, men det kändes som din intervju.

Jag var tvungen att anställa dig.

Jag är redan springpojke, chaufför och barnpiga.

Utan dig blir jag även barnflicka.

Så Henry är lite rörig?

Han är en bra man.

Han har bara en dålig period.

Vad har jag gett mig in på?

Barnen är smarta.

Men lite udda.

Pojken är en otippad segrare och flickan pratar med tapeten.

Jag menar…

…hur klarar de sig? Efter allt de har gått igenom?

Det är…

Deras föräldrar kom inte hem.

Det är allt.

De förstår inte mycket utöver det.

Hejsan.

Vilken underbar blomma du är. Vad heter du?

Jag är Flora.

Det betyder blomma på latin.

Självklart.

-Du måste vara Miles. -Hejsan.

Låt mig gissa, du måste vara vår egen Mary Poppins.

Jag är inte praktiskt taget perfekt,

men jag är…

…helt fantastisk.

-Hannah Grose. -Rebecca.

-Trevligt att träffas. -Detsamma.

Det här är Owen.

-Trevligt, Owen. -Vår…

-Jamie. -Hej.

Du borde inte röka.

Du har rätt.

Gillar du den?

Vik upp den.

Och tryck.

-Jag måste visa allt. -Så.

Du måste se statyträdgården.

-Låt miss Jessel komma i ordning innan… -Ingen fara.

Okej.

Statyträdgården är min favorit.

Det finns blommor förstås. Och mycket mer.

Alla är…

…helt fantastiska.

När miss Jessel gick i Blys trädgård för första gången

ville hon aldrig åka därifrån.

Det visade sig att…

…hon inte skulle det.

-Herregud! -Herregud!

Jag sköt många råttor med den.

Jag lägger mer än gärna till Peter Quint.

Inget fan, antar jag.

Om du bara visste.

Jag lär mig.

Du tänker rätt.

Dags för honom att lära sig en läxa.

Har du tittat där?

Hannah lät dem nog vara tända.

Hon tänder dem jämt och glömmer dem.

Stället kommer snart att brinna ner.

Kom.

Vi såg ingen parapet-Pete.

Vill du ha varm choklad?

Jag ryser av tanken på att han kan vara där.

Vi kan väl sova här inatt? Utifall att.

-Ja! En övernattning. -Så kul.

-Så fantastiskt. -En övernattning. Så kul.

Din mamma, då?

Hon sover redan. Det är bättre att jag är här.

-Ifall ni vet vem dyker upp. -Jättebra.

Du har inte rört chokladen, mrs Grose.

Kan jag få den?

-Nej, då är du vaken hela natten. -Ja!

-Vi är uppe hela natten! -Flora.

Så spännande!

Vi ska vara vakna hela natten och det blir helt…

Varför dyker han upp här igen?

Det kan inte vara för mer pengar.

Alla pengar kan inte vara slut.

Nej tack, raring.

Nån måste vara nykter nog att ta honom.

Eldgaffeln eller hagelbössan?

Ljusstaken i biblioteket.

Varsågod.

Tänk om det är han som har ringt…

…och lagt på?

Jag trodde det var busringningar.

Kanske inte.

Vem ville han nå?

Kanske Becca.

Hon är ju död.

Han vet kanske inte det.

Nyheten om henne spred sig inte.

Han kanske inte vet nåt.

Eller spenderade han alla pengar,

kom på andra tankar.

Eller saknar han henne.

Så…

…han ringer huset då och då,

hoppas att hon ska svara, men…

…det gör hon aldrig.

Så…

…han kommer tillbaka…

…för att förstå varför.

Det är inte bra för nån.

Jag vill inte vara där

när Peter Quint får veta att Rebecca är död.

-Är de här två vänner? -Ja.

De är vänner.

Bästa vänner.

Dockor är löjliga.

Dockor är underbara.

Man får hitta på alla möjliga människor och berätta historier med dem.

Hej, jag heter Flora.

De är inte påhittade.

Jag gör en av dig.

Vilken är din favoritfärg?

Jag har ingen. Jag gillar alla färger.

Då gör jag en med alla färger.

Tack.

Kom in!

Stör jag?

Jag är här på uppdrag av sir Henry, och…

…jag hittade de här

och tänkte: "Vackra blommor förtjänar en vacker kvinna."

De är till dig, Flora.

Tack så mycket.

De är helt fantastiska.

Ingen har gett mig blommor förut.

Jag trodde de var miss Jessels.

Och nu är du hemskt avundsjuk.

Vi kan dela, eller hur, Flora?

Självklart.

Ta en blomma, tack.

Tack, Flora.

Vi sätter dem i vatten, okej?

Kommer strax.

Du var väl inte i Jamies trädgård?

Då blir hon arg.

Hon föddes arg.

Jag vet inte varför Flora blir så knäpp av några dumma blommor.

Vet du vad livet egentligen handlar om, Miles?

-Inte blommor. -Nej.

Nycklar.

Du förstår…

…folk är som låsta rum.

Alla har olika lås och man måste gissa nycklarnas form.

Som det finns…

…nycklar till alla dörrar i det här meningslöst stora huset.

Olika nycklar till olika dörrar.

Vill man att nån ska öppna en dörr

måste man testa olika nycklar tills man hittar den som fungerar.

Som…

För folk som din farbror…

Hans nyckel är pengar. Eller smicker.

För hästar är det morötter.

Och för de flesta kvinnor…

…är det blommor.

Varför gav du blommorna till Flora då?

Det gjorde jag inte.

Jobbar du än?

Jag är snart klar.

Jag ser inte fram emot att gå ut.

Gör inte det då.

Ta lite te medan det lättar.

Okej.

Hur går det?

Det är ett bra jobb.

Ja.

Barnen är väldigt snälla,

även om jag moppar upp deras leriga fotspår ibland.

Två gånger har de smitit ut mitt i natten.

Vad tycker du om det här, menar jag?

Att bo i en herrgård, statyträdgården, beordra tjänare,

alla löjligheter.

Jag är knappast frun i herrgården.

Imorse tvättade jag bort spya från pojkens tröja.

Det är inte roligt.

Nån som är lika smart som du.

Det är stötande.

Det är okej.

Miles är en raring.

Det är knappast det du ville.

Jag kan inte tänka mig att en ung Rebecca Jessel

tittade ut genom fönstret och drömde att hon en dag

skulle tvätta bort en rik pojkes spya

medan förmyndaren dricker sig medvetslös.

Du är för bra för det.

För bra.

Och för smart.

Jag struntar i om Henry inte ser det.

Jag såg det direkt.

Jag sa till honom: "En dag kanske jag jobbar åt henne."

Säg vad du vill ha.

Alla vill ha nåt i livet,

men de mer ansedda har övertygat oss om att det är fel.

Vad vill du, Rebecca?

Jag vill bli barrister.

Nu snackar vi.

Inte advokat.

En riktig barrister, som mr Wingrave.

Men först behöver jag praktik.

Tre kvinnor från min årskurs fick platser, alla slutade under första året.

Massa gamla män som försöker köra upp handen under kjolen

varje dag i sex månader

medan man försöker övertala dem att hjärnan inte är mellan benen.

Så du tog en annan väg?

Dina referenser är oklanderliga.

Astor, Bryce, Gray av Norfolk. Såna människor lär känna dig,

ser hur smart och sinnrik du är när du tar hand om arvtagarna.

Men nu…

Nu får du deras fru eller barn att hämta saker åt dig.

Du förblir fokuserad, fortsätter imponera,

du hoppar över alla de där händerna

och hittar en värdig mentor.

Henry är kunglig advokat och mästare på handelslagar,

det visste du väl när du ansökte?

Jag ser dig, Rebecca.

Jag ser dig.

Så…

Varför är du här?

Varför är jag här…

…på jorden?

Varför jobbar jag åt Henry eller…

…varför är jag med dig

när jag borde ha varit i London för en timme sen?

Vi tar dem en i taget.

Varför är jag här på jorden?

För att lämna mer än jag tog.

Varför jobbar jag åt Henry?

För du kanske inte vet det genom att titta på mig, men…

…det finns ett tak som jag inte kan bryta igenom.

Eftersom jag växte upp där jag gjorde är jag ingen del av klubben.

Så…

Varför är jag här?

Jag vet inte.

Men jag känner mig…

…hoppfull.

Det händer inte ofta, inte för mig.

Jag borde gå. Förlåt.

-Är du säker? Det är fortfarande… -Det är okej.

Det värsta är över.

Tack för drycken och sällskapet.

Varsågod.

Tack…

…för samtalet.

Det var längesen jag hade ett riktigt.

God natt, Rebecca Jessel.

God natt, Peter Quint.

Mår du bra?

Gud, jag är hemskt ledsen.

Jag har sovit dåligt i flera dagar.

Mrs Grose, det är för sent nu.

Kom igen.

Luta dig och slappna av.

Önskar du att det var du?

Alla tjejer i byn är galna i honom.

Han vet inte om det, vilket gör det ännu värre.

De ser ut som Bonnie och Clyde.

Ja…

…om Clyde lurade Bonnie.

Han kom undan.

Hon fick betala.

Förföljer han en död kvinna?

Riskerar fängelse för nån han lämnade?

Det stämmer inte.

Fel sorts kärlek kan sabba en.

Följa en.

Den får en att göra dumma grejer.

Och med de två…

…var det fel sorts kärlek, tro mig.

Alla har upplevt fel sorts kärlek.

Men jag såg hur han smög sig på henne.

Ner på djupet.

Jag vet varför kärlek och ägande blandas ihop,

gissa vad det betyder?

Han fångade inte bara henne.

Han fångade sig själv.

Hoppas att hon alltid hemsöker den jäveln.

Folk gör väl det?

Misstar kärlek för ägande.

Ja.

Det borde inte vara möjligt.

De är ju motsatser. Kärlek och ägande.

Ja.

De borde verkligen lägga sig.

Ja.

-Jag tar dem. -Okej.

Upp med dig.

Tack.

Du är häftigast.

Jag drömde en mardröm.

Jag sårade dig.

-Det gjorde dig ledsen. -Du gör mig aldrig ledsen.

Några hjärter?

Nej.

Vilken lögnare du är! Jag ser två av dem.

Sluta titta på mina kort! Miss Jessel, han fuskar!

-Du ljuger och det är fusk! -Det är det inte!

Sluta fuska, Miles.

Peter!

Vad gör du här?

Har du köpt fler blommor till mig?

Nej.

Din farbror har några ärenden och skickade hit mig några dagar.

-Dagar? -Det stämmer.

Mrs Grose fixar ett rum åt mig.

Kommer farbror Henry snart?

Det vet jag inte.

Vad är det för min?

Inget.

Jag förlorade min pappa.

Jag var lite äldre än du. Han var oftast ganska dålig, men…

Du har väl sett den här?

Den var min pappas.

En liten bit av honom.

En av de enda bra bitarna.

Du kan väl…

…vakta den åt mig?

Vill du det?

Bränn inte ner huset bara.

Vi spelar kort!

Du måste akta dig, för Miles är en fuskare.

-Jaså? -Förutom det…

…är det helt fantastiskt.

Ja, och du är helt galen.

Sluta, Miles!

Förlåt, jag borde inte…

Jag kunde inte sova, och…

God morgon.

God morgon.

Har han synts till?

Nej. Jag kollade runt lite snabbt.

Det är säkert.

Vet du vad? Jag tror att mr McQueeny kan titta till mamma idag.

Jag kan ringa honom och stanna här.

Nej.

Det känns hemskt.

Det är bara en dag.

Hon behöver säkert en dag utan mig. Det kan göra stor skillnad.

Tack för att du räddar oss.

Du räddar alltid mig.

God morgon, dags att vakna…

Du är redan vaken.

Hur mår du?

Jättebra. Underbart, faktiskt.

Kan vi ha picknick?

Det är en perfekt dag.

När vi har hittat Flora kan vi göra det.

Vadå "hittat Flora"? Är hon inte på rummet?

Flora?

Nu är jag klar.

Jag ville visa dig en sak.

-Varsågod. -Tack.

Du sa att du gillar alla färger

och Miles säger

att om man blandar alla världens färger

får man svart.

Så vacker. Jag älskar den.

Du är vacker.

Till och med Peter sa det imorse.

Han sov över.

Det är roligt att ha honom här.

Flora.

-Flora. -Nej!

Nej!

Nej!

Nej!

Inga tecken på feber.

Hör här, raring.

Du får tillbringa dagen i sängen.

Hon var otröstlig.

Det är inte första gången.

-Inte oväntat med deras historia. -Nej.

När du pratar med Henry kan du säga att jag sa att de mår bra.

Mår de bra?

Det är inget fysiskt fel med dem

och det är allt jag kan uttala mig om.

Jag hittar ut själv.

-Alltid trevligt, Hannah. -Detsamma.

Tänk att han inte dök upp.

Jag sa att jag ringde en läkare.

Han sa: "Håll mig informerad."

Om du ringde en rättsläkare kanske.

Bara det skulle få Henry Wingrave att åka till Bly.

Samma sak med Quint. "Håll mig informerad."

Jag förstår inte.

Hon var vid sjön.

Hon hatar ju sjön.

Ja.

Miles, du kan väl hjälpa Owen med frukosten?

Hon hatar inte att vara där.

Varför skulle nån hata en sjö?

Hon pratar alltid om det.

Visst.

Flora ljuger.

God morgon.

Ja, det är det.

Jag måste kliva upp.

-Strax. -Nej, sluta. Allvarligt.

Jag menar allvar.

Kom tillbaka.

Håll fast vid den tanken.

Jag måste gå.

De kan vänta.

Snälla.

Du är väl här en natt till?

Eller hur?

Minst.

Jag meddelar att huset sprängs om jag inte stannar.

Håll fast vid den tanken då.

Tills ikväll.

Kom och lägg dig.

Snälla.

Tålamod.

Du lagar visst mat åt sju ikväll igen.

Jaså, han stannar ikväll igen.

Tydligen.

Jag vet inte hur länge.

Vad är det?

Det är ett särskilt Bordeauxvin

som skulle få dig att häpna, Hannah.

Vill du ha?

Har du varit i vinkällaren?

Ja, ingen fara. Henry godkände det.

Jag sparar ett glas åt dig. Ett gott år.

Nej, jag måste tillbaka!

Jag vet. Bara ett par minuter.

Nu börjas det igen.

-Varför drar de in lera här? -Låt dem städa upp.

De borde inte vara här.

-Inte vi heller. -Det är okej. Chefen tillåter det.

-Barnen… -De klarar sig.

Det har jag sett till.

Okej.

Litar du på mig?

Ja, jag litar på dig.

-Va? -Vänta.

-Vad gör du? -En överraskning.

-Herregud. -Bara några steg till.

-Jag har inte tid. -Jag vet.

Okej. Öppna ögonen.

Vems är det?

Den är din.

Jag förstår inte.

Ett av mina projekt, inventering i flygeln.

Några saker ska auktioneras ut, men…

Henry sa att du får den, om du vill.

-Det gjorde han inte. -Jo.

Övertalning krävdes.

Men…

Jag kan vara övertygande.

-Men den tillhörde… -Hon bar den aldrig.

Han var säker. Hon bar den aldrig, så…

…oroa dig inte.

Prova den.

Kom igen, prova!

Nej.

Sån päls…

…måste man känna på huden.

Minst en gång. Det finns inget liknande.

Låt mig visa dig…

…hur vacker du är.

-Låt mig se. -Nej.

I slutet.

Ursäkta mig.

Barnen är på gräsmattan.

-Själva. -Självklart.

-Jag är så ledsen. -De mår bra.

Blusen, kanske.

Jösses.

Jag är så ledsen.

Ni får inte vara här.

Försiktigt.

-Du vet att jag kan… -Vad? Sparka mig?

Ja, det vet jag mycket väl.

Han lyssnar på dig.

Du kan bli av med oss alla om du vill. Vet du vad?

Just nu bryr jag mig inte.

Om jag nånsin…

…hittar dig här igen bland Charlottes saker

släpar jag ut dig ur huset i ditt blodiga öra

och slänger dig i den smutsiga sjön.

Förstår du?

Bra.

Städa upp här.

Snart middag.

Herregud, det här är fantastiskt!

Det här blir en underbar tårta.

Den behöver nåt. Jordgubb eller citron?

-Den äldsta först. -Jag vill smaka!

Jag har gjort goda tårtor,

men den här är bättre.

Sorgsna miner. Vi behöver en större tårta.

-Låt mig smaka! -Okej, varsågod.

Kom igen.

Gudomlig.

-Du borde lägga till mer jordgubb. -Min tur.

Den behöver mer citron.

Smaka på den här. Den är fantastisk!

Ni får se.

-Den behöver mer jordgubb. -Citron.

Okej, låt mig smaka.

Nej, inte Jamie. Det måste räcka till en tårta.

Flytta på dig.

Jordgubb.

Okej.

Smaka, sen ett leende.

-Nej… -Kom igen.

Jag blir förolämpad.

Varsågod.

Oj, nu är det kört.

Nej.

-Du är… -Nej.

…en smetad kvinna.

Jösses.

Den är gudomlig. Perfekt som den är.

Så värdelöst!

Kom, Rebecca.

Upp med hakan.

Tack.

Utsökt.

Jag säger…

…citron.

En riktig utslagstävling.

Kom igen, Pete, du avgör.

Gud, vilken press.

Oj, den är fantastisk.

Jag säger…

…jordgubb.

Där fick du, Miles!

Äntligen sover de. Flora har en hel tårtsmet på sig.

Vad är det?

Jag åker till London.

-Jag trodde… -Ja,

kvällen var en besvikelse för oss båda.

När kommer du tillbaka?

Jag vet inte.

Tar det länge?

Jag vet inte.

Men du klarar dig väl?

Vad menar du?

Jag menar…

Om du ska flirta med honom mitt framför mig,

varför ska jag stanna?

Om du blir hungrig kan du be Owen stoppa nåt i din mun.

Du verkar vara okej med det.

Är du galen?

-Vad pratar… -Jag pratar om mannen

du gapade stort för.

Galen!

Du ville bli tagen på allvar.

Du tog jobbet för att slippa gamla män

som tittar under kjolen, men för yngre och dummare

gapar du när du blir tillsagd?

Vet du hur du ser ut?

Han…

-Han bad mig smaka på smeten. -Herregud, fan!

Du är naiv när du vill.

Bra att veta.

Bra att veta att när en man ber dig att stoppa nåt i munnen

gör du det direkt.

Det gjorde han inte. Du missförstår.

Du klarar dig.

-Jag hör av mig. -Förolämpa mig inte.

Det var bara i munnen.

Hallå?

Peter?

Hör upp!

Flora!

Välkomna till sagostunden.

Hur mår du?

Oj, ni har använt smink.

Det är sagostund.

-Herregud, sagostund. -Bra, sagostund.

Kom.

-Som om inget har hänt. -De kommer snabbt på fötter.

De måste det.

Just det, det är din första sagostund.

-Ja. -De gör det ofta.

-Vi gör bort det. -Kul.

Sagostunden är Floras specialare.

Som terapi för dem.

Hon har bearbetat det hon tänkt på.

-Okej. -Lystring.

Välkomna till sagostunden.

Heja, Flora!

Det är inte mitt namn.

Hon heter inte så.

Jag heter Tales.

Och vad är du, Tales?

Jag är en katt, såklart.

En katt vid namn Tales.

Jag har sett allt.

Som kattunge föll jag av en äppelvagn och hade inget boende.

Jag vandrade och jamade

och följde alltid lukten av äpplen, då kanske jag skulle hitta min mamma.

Min mamma var en äppelkatt.

Vad gjorde du?

Jag hittade en jättetröja i skogen

och drog i garnet.

Och drog ut allt. Det tog så länge.

Garn i en saga.

En saga om ett garn.

När det var klart var det så varmt och skönt.

Jag lindade om mig själv.

Det var ull, det var rätt.

Reagera inte som min konstiga lilla vän gjorde.

För när det var klart

var det helt fantastiskt.

Ja!

Och vad heter du?

Jag heter Poppet. Dockan.

Och vad är du, dockan?

En docka som heter Poppet.

Min tillverkare var Claude.

Han gjorde många dockor.

Han älskade dem så mycket,

trots att han hade 20.

En var för löjlig

och en för dum.

En skrattade för mycket

och den andra…

…för lite.

Claude åkte…

…på en resa en dag

och lämnade dockorna hemma.

Så småningom…

…glömde de att de hade trådar.

Och sen…

…glömde de att de var dockor.

Och sen…

…kom Claude tillbaka…

…så uppspelt.

Men de hade glömt honom.

Och sina trådar.

De skrattade när han sa att han gjort dem.

De skrattade åt honom.

Han blev…

…så ledsen.

De fortsatte att skratta.

De dumma dockorna!

De dumma dockorna

som hade glömt!

Så han drog i deras trådar.

Det gjorde ont.

Peter Quint till vår räddning.

Ledsen, Pete. Dåliga nyheter, hon är död.

Herregud.

Ja, det är han. Ett ögonblick bara.

Det är din granne.

Mr McQueeny.

Jag är så ledsen, Owen.

Jag är så ledsen.

Jag ska tända ett ljus.

Jag är så glad

att du stannade.

Jag också.

Vem kunde ana det?

Undertexter: Emilie Johansson