Original subtitles

"Sådana dagar när allt är vitt-

-och det inte längre är någon skillnad mellan jorden och himlen-

-då kan de döda tala till oss som fortfarande lever." Okänd källa

EN VIT, VIT DAG

- Morfar, kan du tända lampan? - Ja. Vänta lite.

- Shit, vad rörigt. - Det ska bli din mammas rum.

Vi sätter en dörr här.

Det är inte färdigt än, men det blir fint när ni flyttar in.

Titta här. Rinnande vatten.

Vill du se ditt rum?

- Vad tycker du? - Jättefint.

Vad var det som lät?

Hur kom du in hit? Han har haft sönder en tallrik.

Du får inte vara här inne. Här får du lite bröd och sen går du ut.

- Ge honom en knuff. - Gå nu.

- Hur går det med huset? - Det tål vädret.

- Var det din fars? - Nej.

- Jag menar marken, inte huset... - Marken, ja.

- Och nu är allt ditt? - Mitt och min brors.

- Ni står varandra nära? - Han bor här.

Skulle du säga ett er relation är positiv eller negativ?

- Positiv eller negativ? - Jag menar...

Den är inte negativ.

Så då är den väl positiv.

- Hur sover du? - Som en stock.

Man sover bättre efter fysisk ansträngning, eller hur?

Det vet jag inte.

- Har du fortfarande mardrömmar? - Nej.

- Känner du dig ensam ibland? - Nej.

Aldrig?

Inte när jag är med mitt barnbarn.

Upplever du att människor förstår dig?

- Ja. - Vill du att människor ska förstå dig?

- Förstå vad? Det finns inget... - Tycker du att du förändrats?

Det vet jag inte.

- Vet du vem du är? - Vem jag är?

- Ja. - Vem är du?

Ingimundur.

Beskriv dig själv.

- Jag är en man. - Och mer?

En pappa.

Morfar.

Polis.

Änkling.

Vad vill du?

Vad jag vill?

- Vad vill du, Ingimundur? - Bygga hus.

- Vad vill du inte? - Sluta bygga hus.

Kan du beskriva en riktigt bra dag?

- God morgon. - Hej, Salka. Varsågod.

Hon har en fläck på klänningen som måste tas bort.

- Kan du hjälpa henne med det? - Fiskblod.

Det är inte så svårt. Blanda stearin och rödvin...

- Varför det? Det är bara trams. - Nej. Stearinet får stelna...

- Ring din mamma. - Visst.

- Hur går det, Bjössi? Mycket att göra? - Det handlar mest om vädret.

- Det har varit så konstigt. - Jag vet.

I morse låg dimman tät, men nu är det bättre.

Salka, hämta påsen i bilen.

Jag ville bara fråga en sak. Hur tar man bort blodfläckar från kläder?

Nej, inget sånt. Det är bara fiskblod.

Jaha, okej.

Ingimundur, Vanish. Spreja Vanish på klänningen och tvätta sen i maskin.

- Hon behöver den i dag. - Hon ska ha på sig klänningen i dag.

Tack.

Vänta lite.

- Den lever fortfarande! - Måste vara odlad lax.

Så där, ja. En gång till.

- Kom igen. - Ge honom bara!

Nu är han död.

-Sätt på dig skorna.

-När jag är arg eller sur eller nåt...

- Vad var det du tog? - Vitaminer.

I alla fall, om jag är arg eller sur eller nåt, då händer det att jag pruttar.

Jaså?

- Ja, för då blir jag spänd och då bara... - Okej.

Kom.

Eller om jag är stressad över nåt. Fast det är jag inte nu.

Det är bra.

Där är du!

Hej, kära du.

Jösses, vad söt du är!

Blä!

Titta, vad jag hittade bland soporna.

- Hej, gumman! - Ge mamma en puss.

- Vad är det där? - Vad då?

- Fläcken. - Kom och hjälp din kusin.

Så. Lägg isbitarna i bunken.

- Får jag smaka? - Ja.

Kan jag också få en hammare?

- Får jag prova? - Inte nu.

Här.

Hallå, hallå. Slåss för ni göra ute.

- Är väskan med grejer i bilen? - Ja, och ta lådan också.

- Lådan? - Hämta den bara.

Jag lyckades samla kraft till slut och packade ner alla hennes saker.

I den där lådan.

Hon hade många fina saker. Teckningar och...

- Förlåt. Jag borde inte prata om det nu. - Ingen fara.

Det är bara att något hände med mig när jag körde förbi platsen.

Jag hittade den. Och lådan står vid ytterdörren.

- Har du nån mamma? - Nej.

- Har du en pappa? - Ja.

- Har du en pappa? - Nej.

- Är du en apa? - Ja.

- Så du är en apa? - Ja.

- Äter du bajs? - Ja.

Du är alltså en apa utan föräldrar som äter bajs?

Nej!

Jag satte inte eld på huset!

Det räcker. Gå in nu.

Lägg dig och sov.

Jag ville bara...

Jäklar...

Vad är det?

- Jag saknar mamma. - Jag vet. Vi pratar inte om det nu.

Nu går vi och lägger oss, älskling.

Hon skapade mig och nu är hon borta.

Jag är ledsen för det där. Det händer ibland, plötsligt. Jag vet inte...

- Hon kanske borde sluta dricka. - Sluta, Stefán! Ta hand om henne bara.

Ja, det är klart. Jag menade inte så.

God natt. Och tack för i kväll.

"En kall vinternatt hittas ett ungt par döda-

-i en avlägset belägen stuga, djupt nere i en fjorddal."

"En mästerlig historia. Fem stjärnor."

"Världens bästa bok."

"Jag kunde varken äta eller sova sedan jag börjat läsa den."

Hallå?

Vem är det?

Nån slags kristall eller kanske sten.

Mamma hittade en jättefin en gång.

Superstor! Jag tror det var kristall.

Vi är framme.

- Hej då, morfar. - Hej då, stumpan.

Fan.

Fan, vad kul att se dig!

Men shortsen...

Kan jag få schampot?

Nånting slår i sidan på båten och så tappar jag den jäkeln.

Alltihop ramlar ner på durken!

- Är du tillbaka på jobbet? - Nej, jag skulle bara hämta en sak.

- Vill du inte ha en kopp kaffe? - Jag måste hämta flickan.

Ingimundur.

Okej, jag kommer.

Den här har klart bäst nos.

Angel baby, my angel baby

Whoo who, I love you, whoo, I do

No one could love you like I do

Kommer du?

Gör inte så.

- Aj! - Förlåt.

Såja, såja.

Är den på?

- Så vad tycker du? - Om vad?

Mig.

Jag tycker du är vacker.

Vad mer?

Varm.

Mer?

Ta mig!

Var hård.

Jag älskar dig.

- Hur är det? - Bättre, men hon har kräkts tre gånger.

Stefan måste till jobbet tidigt och den lilla får inte också bli sjuk.

Inga problem.

Det ligger extrakläder i hennes väska. Jag hämtar schampo och tandkräm.

Lägg allt hon kräkts på i en påse så tvättar jag det.

Tack, pappa!

- Kräktes du inte i toaletten? - Nej.

Bara på kudden, lakanen och sängen. Nästan överallt.

- Morfar, kan du berätta en saga? - En saga?

En rolig eller en hemsk?

En hemsk, tror jag.

Okej.

En gång för längesen...

...när min pappa bara var en liten pojke...

...skickade hans mamma honom till mataffären...

...för att köpa fårlever.

Men på vägen till affären träffade han några kompisar.

Och han följde med dem till stranden för att leka.

När de slutade leka hade det blivit sent-

-och pengarna han haft i fickan var borta.

- Hade han tappat dem? - Ja, och han blev jätteledsen.

Nu kunde han ju inte köpa levern till sin mamma.

Vad gjorde han?

Han ville inte bli utskälld så han gick till kyrkogården...

...och hittade en nygrävd grav...

...som han grävde upp med sina bara händer.

- Grävde han upp en kista? - Ja. Låt mig fortsätta.

Han öppnade kistan och där låg ett gammalt, ruttet lik.

Det stank nåt fruktansvärt och han kväljde och kräktes-

-när han skar upp kroppen med sin fickkniv...

Blä!

...och tog ut levern.

Sedan fick de lever till middag-

-men pappa hade ingen aptit.

Han gick och la sig hungrig-

-och kunde inte sova för magen kurrade så mycket.

Plötsligt hörde han något. Ett konstigt ljud.

Vet du vad det var?

Han gick upp och tittade ut genom fönstret.

Det var mörkt ute, men han såg något som rörde sig.

Något långt bort som kom närmare och närmare huset.

En mörk varelse.

Han öppnade fönstret långsamt...

...och lyssnade.

Det var som om varelsen försökte säga något.

"Ge mig min lever tillbaka. Ge tillbaka min lever."

Pappa stängde genast fönstret och hoppade i säng.

Men då hörde han hur ytterdörren öppnades.

Han kröp in under täcket och var så tyst som han kunde-

-medan han lyssnade.

Vet du vad han hörde?

Han hörde fotsteg.

Varelsen gick uppför trappan, mot hans rum.

"Ge mig min lever tillbaka. Ge tillbaka min lever."

Pappa blev så rädd att han gömde sig under täcket.

- Morfar, gör inte... - Vänta.

Så hörde han dörren öppnas.

Han höll andan...

och golvplankorna knarrade-

-medan varelsen kom allt närmare sängen.

"Ge mig min lever tillbaka. Ge tillbaka min lever."

Och med sina kalla, döda händer...

Nu tar jag dig!

Vad gör du?! Jag är sjuk!

- Du ljuger bara. - Nej, det är sant. Det är sant!

Herregud...

Barn? Herregud, var är vi?

Lever ni? Herregud.

Vi har kraschat. Vakna! Lever du?

Är du okej? Vad hände?

En, två, tre, fyra... Marius fattas! Där är han!

- Var är fjärrkontrollen? - Vet inte. -Hoppa ner.

- Lever du? - Ja.

Marius lever, barn! Ge honom en kram.

- Alla måste krama Marius. - Åh, Marius.

Det räcker!

Det var det här jag menade till badrummet. Titta. Helkaklat.

- Det är väl snyggt? - Ja, det är snyggt.

- Var det den här? - Vad tycker du?

Snyggt.

- Var det den här? - Lägg den på golvet bara.

Nej! Tyst!

- Kan du... - Jag triggade honom inte.

Var är telefonen, pappa?

Sitt.

Stanna.

Släpp ut honom.

Hit.

Vad är det med dig? Är du efterbliven?

Tack.

Alla gör som jag! Bruu, försvinn, lera! En gång till!

Ett, två och bruu! Försvinn, lera! Jättebra!

Alla får extrapoäng! Grattis!

Visst är det roligt?

Grattis! Det här är världens bästa dag!

Skynda er, barn! Vi måste sätta oss i säkerhet!

Vädret blir värre! Försiktigt, maskinen kan explodera.

Åh, nej! Är du fortfarande död? Det är fruktansvärt.

- Vi saknar dig så mycket. Eller hur? - Ja.

Jag klarar det inte längre. Jag är rädd för det okända.

Jag vill inte dö nu. Jag vill leva längre.

Bara lite längre. Livet är för kort. Det är för kort!

Men alla dör. Våra drömmar dör.

Våra mor- och farföräldrar dör. Våra föräldrar och syskon.

Din storasyster och din gulliga lillebror ska också dö.

Och du och du! Och alla ni där hemma!

Ni kommer alla att dö!

Jag är så rädd. Barn, jag känner något...

En vibration...

Har du något emot Olgeir?

Kan du komma förbi och prata i kväll?

Nej. Inte i kväll.

- Men jag kan komma i morgon. - Nej, glöm det.

Jo, jag vill komma.

Jag kan hjälpa dig med huset.

Ingibjörg vill att du kommer på middag.

- Ingibjörg vill att du kommer på middag. - Jag hörde dig.

Är det du?

- Hjälper du mig i dag? - Ja, kanske.

Du luktar.

- Var är mamma? - Vet inte. Hon släppte bara av mig.

- Vad håller hon på med? - Vem?

Din mamma.

Hur ska jag veta det?

Barn tänker inte på vad vuxna och gamla gör.

- Tycker du att jag är gammal? - Ja, ganska.

Men du är ändå bäst. Eller näst bäst.

Vad då? Vem är bäst?

Mormor var bäst. Hon kunde "Trasdockan Tóta" utantill.

Vad kan du?

Salka?

Hur går det?

- När blir du klar? - Snart. Om en månad eller två.

- Du kanske själv flyttar in? - Nej, det är bara tillfälligt.

När det är klart ska Elin och Salka bo här.

- Och Stefan. - Ja, han också.

Vilken utsikt!

Har du varit otrogen mot Ingibjörg?

Ja.

Varför frågar du det?

- Ofta? - Nej.

Men det har hänt. Det vet du ju.

Hon är inte den enda kvinna jag kommer att ligga med resten av livet.

Men jag ska inte förstöra något.

Jag älskar henne mer än allt. Hon är min. Jag rår om henne.

Hon behöver inte veta det. Man behöver inte veta allt.

Hon skulle säkert också vilja ligga med nån annan ibland.

Det är normalt.

- Tror du? - Vad då?

- Tror du hon vill det? - Vara med någon annan?

Jag vet inte.

Jag har inte tänkt så noga på det. Varför frågar du?

- Ditt samvete, då? - Vad då?

- Får du inte dåligt samvete? - Jovisst, men... Jag menar...

Jag tror ändå att det är normalt.

Hon var den enda jag behövde.

Jag behövde aldrig något annat.

Hon klippte håret på mig.

Jag tror jag saknar det.

Ni hade det bra tillsammans.

Alla trodde det.

Jag tror att hon bedrog mig.

Varför tror du det?

Jag hade alltid en känsla av...

att hon dolde något.

Att det var något som hon inte berättade.

- Vet du med vem? - Nej. Men jag...

Nu kommer jag.

- Klar? - Ja.

Nästan.

Oj, det var jättebra. Var det Mozart?

- Nej. - Beethoven?

- Nej, Schumann nånting. - Jaha, Schumann.

- Han skrev den för barn. - Hade han många...

Innan han blev knäpp.

Gulla har sagt...

Gulla har sagt att han var gift med en kvinna-

-som blev kär i en annan man.

- Då hoppade han från en bro. - Oj. Överlevde han?

Ja, men sen dog han på ett mentalsjukhus.

Och kvinnan blev kär i en annan berömd kompositör.

Han hette Brahamms, tror jag.

Han skrev den där kända melodin...

Jaha, den.

Sluta med det där.

Vad var det?

Vänta här.

Vi har träff varje vecka, men vägarna är avstängda så det här får duga.

Slå dig ner och föreställ dig att jag sitter vid skrivbordet.

Ditt recept ligger i skrivbordslådan.

Till höger. Från ditt håll. Vänster från mitt.

Du kan ta det nu genast.

Hittar du det?

Jag ser dig inte. Hittade du det?

Jag har det i fickan.

Uppkopplingen är tydligen långsam. Ljudet är bra, men jag ser dig dåligt.

Kan vi inte träffas nästa vecka i stället?

Nej, jag vill att vi pratar. Det är viktigt.

Vi gör ett försök.

Brukar du tänka i förväg på vad du ska säga till mig?

- Vad då? - Tänkt ut svar, menar jag.

Nej.

- Förlåt, jag hörde inte. - Jag sa nej.

Jag tror det skulle hjälpa dig att öva mer på self-compassion.

Jag upplever att du är för självkritisk.

Jag tror det skadar dig mer än vi förstod i början.

Och... - Tack.

Om vi försöker fokusera mer på positiva tankar.

Mer på ljusa minnen.

Inte bara tänka på förlusten, då kanske...

Sluta.

Sa du något?

Jag trodde du sa något, men jag såg inte munnen röra sig.

Hur som helst tror jag det kan hjälpa att uttrycka motstridiga känslor.

Skratt och gråt, kärlek och hat och så vidare.

Är du kvar, Ingimundur? Hör du mig?

Ja, jag hör dig.

Jag vill inte fortsätta med det här.

Jag fattar allt och vad du försöker göra.

- Att sörja ensam... - Sluta!

Om det inte betydde nåt skulle det inte vara så här. Jag vill inte ändra något.

Har du gråtit över det som hände?

Vad sa du?

Har du gråtit över det som hände?

Vilket är ditt finaste minne?

Vilka minnen skrämmer dig mest?

- Ångrar du något speciellt? - Varför är dörren låst?

- Tänker du på att ta ditt liv? - Öppna! Öppna dörren!

Varför ställer jag alla dessa frågor, tror du?

Vad tror du?

När vi älskar någon väldigt mycket-

-gör vi allt vi kan för att inte såra den personen.

God morgon.

- Hej, Salka. - Hej.

- Vill du ha något? - Nej tack.

- Vill du inte ha? - Nej tack.

Ska du inte ta en kopp kaffe med oss?

Ingimundur?

- Ta en kopp kaffe med oss. - Nej.

- Snickarna väntar på mig. - Vi måste prata innan du åker.

Varför det?

Om vad?

Georg ringde.

Han berättade vad som hänt.

- Vad har hänt? - Du gav dig på honom på kontoret.

- Gav jag mig på honom? -Kom, Salka. - Du vet vad vi menar.

- Vi var där. Du har slagit sönder det. - Vem är sönderslagen?

Tyst. Sätt dig i bilen. Jag kommer snart.

Ingimundur, vi har försökt nå dig.

Georg ringde polisen i Reykjavík. De vill att du kommer dit.

- Jag åker i morgon. - Vänta lite.

- Berätta vad som hände. - Snickarna väntar på mig.

Du måste lämna ifrån dig nycklarna till stationen.

-Vad sa du?

-Du måste lämna ifrån dig nycklarna.

- Vem tror du att du pratar med? - Lägg av, Ingimundur.

Vi är alltid schysta mot dig, men du går för långt. - Bjössi, allvarligt.

- Ta det lugnt. - Det har gått för långt.

- Tack. - Hör ni...

Jag sa tack, Ingimundur. Tänker du ge mig nycklarna?

Jag menar allvar. Ge mig de jävla nycklarna, för helvete!

Ingimundur!

Det här är för fan inte klokt!

Lugna ner dig! Annars sprutar jag hela jävla flaskan i ansiktet på dig!

Släpp!

Jag är hemskt ledsen för det här.

Vatten!

Vatten, Ingimundur!

Vart ska du?

Ingimundur!

Ingimundur, är du där?

- Ingimundur! - Håll käft, Bjössi.

Elín!

Elín!

Fan...

Mamma kommer snart.

Gå in bara.

- Är ingen hemma? - Gör som jag säger bara.

Jag hörde Bjössi skrika. Vad gjorde du med honom?

Inget.

- Försökte du döda honom? - Naturligtvis inte.

- Ska du stjäla hans bil? - Salka!

Gå in och titta på teve eller nåt. Och bilen är min.

- Du vet att jag inte vågar vara ensam. - Du är nio år.

- Jag är åtta. - Snart nio.

- Är Bjössi död? - Herregud, vad är det med dig?

Du är inte tyst en sekund! Käftar bara emot.

Ska jag sätta munkavle på dig? Vad är det med dagens barn?

Bortskämda skitungar som kräver ständig uppmärksamhet!

Jag tänker inte diskutera mer med dig. Jag har fått nog av prat med barn.

Nu går du in och slutar bete dig som ett småbarn.

Ska du inte köra mig till stationen?

Vad är det fråga om? Vart kör du?

- Vad gör vi här? - Kom ut.

Du kan inte mena allvar.

- Gå mot ljuset. - Mot ljuset? Vad fan finns där?

Vad ska du ha den till?

Gå nu.

Lägg ifrån dig vapnet åtminstone.

Allvarligt talat, vad är det som händer? Stanna. Vad är det här?

Jag vill veta vad fan...

Okej! Okej!

Helvete.

Vad gör vi här? Va?

Jag fattar inte vad du håller på med.

Det måste vara nåt missförstånd.

Vad tror du att jag har gjort?

Nej, sluta nu.

- Vad är det här? - Ner i gropen.

Nej, nej. Jag kan berätta allt.

Jag lovar att säga sanningen.

Jag har fru och barn som jag älskar. Gör inte det här.

Gör det inte, jag ber dig.

Jag ska säga sanningen, okej.

Sätt dig ner.

Som du vill.

Kan vi prata nu?

Du får gå om du säger sanningen om allt jag frågar.

Jag lovar.

Om du ljuger, skjuter jag dig i magen och begraver dig levande.

Jag lovar, okej?

Kände du min fru?

- Ja. - Hur?

Min grabb gick i hennes klass.

- Hade du med hennes död att göra? - Va?

Nej! Tror du verkligen det? Ingimundur, du tror väl inte att jag...

- Hade du ihop det med henne? - Vänta lite...

Låg du med min fru?

- Ja, men jag svär på mina barn att... - Hur länge?

Ingimundur, det var inget.

Hur länge?

Det vet jag inte.

Det var ett misstag. Sen var det inget ett tag...

- Svara på frågan bara. - Hon sa att du visste om det.

Hur många gånger?

Jag vet inte. Kanske...

...tio gånger, eller mindre.

- Var träffades ni? - Var?

Vill du veta var?

- På skolan och i bilen... - I din bil?

- Spelar det nån roll? - Svara.

Hennes bil.

Tänker du på henne?

Nu, ja.

Ibland.

Vad tänker du då?

På hur hon var. Vi var ju vänner.

- Ni var vänner? - Det är klart. Vad ska jag säga?

Beskriv henne.

Hur menar du?

Berätta hur hon var.

Hon var...

...en fantastisk person.

Hon var varm...

...och rolig.

Var hon vacker?

Ja, hon var vacker.

- Vackrare än din fru? - Jag älskar min...

- Svara. - Ja, men det var inte därför.

Varför hände det, då?

Vi var på samma plats i livet, vi gick igenom saker.

Vad gör vi här?

Jag förstår inte varför vi är här.

- Hur var det när ni var tillsammans? - Vad ska jag svara på det?

- Hur var det att knulla min fru? - Hur det var?

Hon ville göra det i klassrummet och i bilen, det har jag redan sagt!

- Vad sa hon? - Hon sa ingenting.

- Ingenting? - Vad skulle hon säga?

Nej, hon sa aldrig någonting. Hon sa inget till dig, eller hur?

Nej, hon ljög! För hon var mänsklig, som jag!

Varför vill du höra det här?!

Hon gillade att knulla med mig och jag med henne.

Hon gillade när jag växte i hennes mun. Är det vad du vill höra, din sjuka jävel!

Vem är det?

Vänta.

Det var inte jag som ringde polisen, det var min fru eftersom jag försvann.

- Hon blev orolig. - Mitt barnbarn är här.

- Jag lovar att inte säga nåt. - Det är lugnt. Det är över nu.

Jag gick för långt. Förlåt.

Jag sa inget. Jag ringde inte.

Vem fan tror du att du är?

- Vem fan tror du att du är?! - Morfar! Sluta!

- Så gör man inte mot någon. - Lyssna på mig.

Se på mig! Se på mig när jag pratar med dig!

Vem gör nåt sånt? Svara! Vem fan gör nåt sånt!

Sluta!

Fattar du hur det känns? Att bli så förödmjukad...

Sätt på dig säkerhetsbältet.

Såja, såja.

- Sätt på dig bältet! - Ja!

Såja, såja.

Morfar, du blöder jättemycket!

- Det är blod överallt! - Det är ingen fara. Det är över nu.

Morfar är här, gumman.

Morfar är här.

Såja, såja.

Det är över nu.

Lilla gumman, vänta här.

- Gå inte. - Vänta.

Gå inte.

Jag ska inte försvinna. Vänta här en liten stund bara.

Vad gör du?

Hysch.

Lyssna.

Vad är det?

Det är floden.

Varför låter den så mycket?

Den rusar ner mot havet.

Sätt dig på min rygg.

Allt kommer att bli bra.

Vi får gå hem.

Morfar... Gråter du?

Nej, jag gråter inte.

Jag är bara trött.

Väldigt, väldigt trött.

Förlåt för att jag kallade dig idiot.

När gjorde du det?

I går.

Det gör inget.

Ibland blir du lite arg eller irriterad.

- Är det så? - Ja. Och ibland skriker du på mig.

- Jag skriker aldrig på dig. - Det gör du visst.

- När gjorde jag det? - I går.

- Hur då? - Vad då?

Hur lät jag när jag skrek på dig?

- Jag tänker inte skrika. - Jo, jag vill höra.

Jag vill höra hur det lät när den arge mannen skrek på dig.

Den arge mannen? Jag vill inte skrika på...

Sluta. Shit. Hörde du?

Vad då?

Ekot?

Jag är arg!

- Din tur. - Okej.

Du har rätt.

Vad då?

Jag kan vara ett monster ibland.

Är det du?

EN VIT, VIT DAG